Ramona Fransson författare från Tjörn

Idag skall ni få träffa en riktig eldsjäl. Ramona Fransson född i Borås 23 mars 1956. Bor numera på Tjörn. Jobbat som sjukvårdsbiträde, TV-hallåa, reporter på Radio Bohuslän, som servitris och även översättare av filmer. Det sistnämnda är något av de roligaste Ramona gjort berättar hon. Vi bestämde träff på Bokia här i Lysekil och satt inne i lunchrummet hos Hasse och pratade. Ramona Fransson berättade om sitt liv för mig. Ramona har skrivit 8 böcker.

Den nionde släpps i april-maj och är den 7:e boken i en serie fristående deckare som utspelar sig i Västra Götaland. Spaningschef Greger Thulin, kriminalkommissarie Katarina Linde och kriminaltekniker Charlotte Engman löser olika fall. Jag frågar Ramona om hur många människor hon har tagit livet av i sina böcker? Det har blivit en del medger hon, fast mest män säger hon med en iskall blick. Vi skrattar, och hon berättar vidare att deckarna hon skriver är ett sätt att ventilera sin ilska, främst över politiker som hon är väldigt arg på.

Just nu håller Reine Brynolfsson på att läsa in hennes böcker. Det är hon jättestolt över och berättar att skulle hennes böcker bli tv så är Reine som skapt för att spela spaningschef Greger Thulin! Idag får ni möta Ramona Fransson från Tjörn.

I början 90-talet blev Ramona uppsagd på grund av arbetsbrist på på Stena där hon jobbade som befäl. Genom trygghetsrådet fick hon lära sig dator. Hon fick en 1-årig utbildning av AMS. Det här var skitroligt jag älskar datorer säger Ramona. De var 25-30 st och de hade jätteroligt. Thommy hennes man drev Backa bowling och där gjorde Ramona deras första hemsida. Sedan dess har Ramona hållit på med data.

Älskling, vi blir inte med barn

1992 var hon klar med manuset till boken ”Älskling, vi blir inte med barn” En en självbiografi om sin ofrivilliga barnlöshet. Detta var den första boken Ramona skrev. Här är ett utdrag ur boken.

Väckarklockans signal hördes i bakgrunden, men jag ville inte vakna. Fan också! Signalen överröstade mina tankar. Samtidigt som jag sträckte ut handen för att få tag i termometern, rev jag ner boken som låg på nattduksbordet. Jag böjde mig ner för att lyfta upp den. Titeln stirrade mig upp i ansiktet. ”Ett barn blir till”.
Jag stoppade tempen i munnen och lutade mig tillbaka på kudden. Två minuter senare kom det välkända bip bip ljud, som talade om var i menscykeln jag befann mig. Var det dags att ringa efter Krister eller skulle han få äta sin lunch i lugn och ro? Efter att jag fyllt i tempkurvan var svaret uppenbart. Hans lunch låg inte i farozonen. Kurvans utseende hade formen av en berg-och-dal-bana. Min suck hörde i hela sovrummet. Herregud, skulle detta aldrig ta slut?

Det fanns ett svar på den frågan, men då skulle vi vara tvungna att avstå från barn och det var inte det svaret jag ville ha! Jag klev ur sängen, satte ner fötterna på det iskalla golvet och gick ut till badrummet för att börja morgonproceduren. I spegeln såg jag att det uppstått en ny rynka i mungipan. Eller hade den redan funnits där igår? Mina ögon hade inte längre färgen av bruna pepparkakor överdragna med genomskinlig glasyr. Nu för tiden påminde de mer om vidbrända pepparkakor. Jag drog borsten genom håret och konstaterade att på höger sida i hårfästet hade ett nytt grått hårstrå uppenbarat sig. Det var inte min dag, inte idag heller, sa jag högt och tog tag i handfatet och lutade mig närmare spegeln.

Undra hur andra människor skulle beskriva mig? Hon har ett fyrkantigt ansikte, högt hårfäste och markerade kindkotor. Munnen fyllig och blir hon nervös, tuggar hon på sin underläpp. Kan man kalla henne söt? Jag grimaserade mot spegeln. Söt, låter som en jävla karamell! Nej, nu fortsätter beskrivningen. Håret mörkt, inte speciellt tjockt, men inte heller tunt. Frisyren är för tillfället klippt så att den ska vara enkel att hantera. Kroppslängden är inte mycket att orda om, 162 cm över havet. För det mesta är hon glad och positiv, med undantag för menstruationsperioderna, då är hon fylld med besvikelse, hat, vrede, ilska och gråter mycket.
Min blick vandrade över kroppen och fastnade vid naveln. Tre knappnålsstora ärr vid naveln och ett långt ärr, längs med bikinilinjen. För att inte tala om alla ärr som jag hade i själen, osynliga men alltid närvarande… Jag stirrade på mig själv i spegeln. Varför just jag, mumlade jag fram, varför just jag? Det kom inget svar. Det fanns inget svar.

Ramonas första deckare ”Dyrbar Kärlek”

 Ramonas berättar att första trycket av hennes deckare blev dyrbar för henne. Bland annat strul med tryckeriet, stora och små bokstäver blandat i boken…men idag är det åtgärdat. Dyrbar kärlek har precis blivit översatt till engelska. Judith Bourque har gjort en fantastisk översättning berättar Ramona.

Bok nummer två ”Iskall hämnd”.Innan de tryckte boken så lämnade Ramona manuset till Birgitta Grundén som då jobbade på radio väst men som nu jobbar på Bokia här i Lysekil. Hon ville att Birgitta skulle läsa det och säga vad hon tyckte om den och efter lite omarbetning så blev den klar. Efter problem med tryckeri och att det kostade en massa pengar efter första boken så bestämde Thommy (Ramonas man) att de skulle starta ett eget företag. Sagt och gjort så blev det. De fick kontakt med ett tryckeri som var mycket bättre och billigare. Boken ”Iskall hämnd” blev inbunden och samtidigt så tryckte företaget upp lite skyltar med reklam för boken. Ramona berättar att hon och hennes man åkte runt som nasare och sålde in boken på olika ställen. De sålde några ex här och där. Men så kom de till Lysekil. Ramona var både hungrig och nödig som hon sa när de kom in till Hasse på Bokia i Lysekil. Thommy var den som presenterade boken när de åkte runt. Han lämnade ett ex till Hasse som tittade och sa det här ser ju jättebra ut. Jag tar 3 sa Hasse. Thommy gick ut i bilen och hämtade 3 böcker, Hasse tittade på Thommy och sa, -nej inte 3 böcker jag vill ha 3 lådor. Där berättar Ramona att både hungern och allt annat försvann ur hennes kropp med en sådan inlevelse så man kan tro det var som igår. Sedan dess har hon och Hasse haft ett jättebra samarbete.

Vi fortsätter och pratar och Ramona kommer in på sin bok ”Ändhållplats Sverige” Detta är boken som Ramona pratar mycket om. Det är hennes stolthet. Jag frågar hur det kändes att lämna ut sig själv. Jobbigt säger Ramona.

På anomaRs hemsida så beskrivs den så här:

Ändhållplats Sverige är en självbiografi och faktabok av Ramona Fransson. Boken är indelad i tre delar och börjar med berättelsen om fadern som var av judisk börd, född i Warszawa 1916. Del två handlar om hur modern född katolik i Rostock 1933 upplevde andra världskriget och flydde till Sverige, där de senare möttes. Del tre berättar om den brutala uppväxten med både fysisk och psykisk misshandel från fadern sida.

När Ramona fyllde åtta år började faderns bäste vän, ryssen Vasilij, utsätta henne upprepade gånger för sexuella övergrepp och än idag är det ett frågetecken hur detta kunde ske, då fadern alltid var hemma när det hände.

Till slut blev livet outhärdligt och vid femton års ålder flydde Ramona hemmet.
Det här är en rak och tuff berättelse om utanförskapet i dåtidens Sverige, och dessvärre har det fortfarande i mångt och mycket inte förbättrats för barn till föräldrar som flyr krigets fasor.

Under många år vågade inte Ramona ställa frågan: Vad hände egentligen i vår familj? Till slut bröt hon samman och hamnade hos en psykolog. Först då orkade hon ta tag i den mörka delen av hennes liv. Ungefär samtidigt, 1997, öppnade Säpo upp sina arkiv och Ramona beställde på vinst och förlust akterna om Josef Dancyger, som avled 1979 utan att ha berättat något om sitt liv för sin dotter.

Till sin förvåning fick hon svar att det fanns mängder med dokument från Justitiedepartementet och Utlänningskommissionen, förutom Säpo. I ett av alla förhör med Josef ställde tjänstemannen frågan:
Hur upplevde ni lägret? Josef svarade: Det orkar jag inte berätta. Det skulle bli en hel bok! När Ramona läste den meningen bestämde hon sig för att skriva Ändhållplats Sverige. Inte förrän i februari 2010 fick Ramona den sista pusselbiten och detta tack vare Mosaiska församlingens Riksarkiv i Stockholm. Där fanns 207 dokument, från 1953 fram till 1968, som rätade ut de sista frågetecknen och boken kunde äntligen skrivas klart.

Jag frågar Ramona om hon fått några förfrågningar från någon tv-kanal. Hon har fått några förfrågningar från SVT. Den senaste är ”Ändhållplats Sverige” berättar hon. Där hon avaktar svar. Hon säger att skulle hennes böcker bli film eller tv-serie så har hon en dröm om att Anders Nilsson som har regisserat fimerna med Johan Falck m.m. skall göra dessa för han är hennes favorit. Anders Nilssons ”När mörket faller” är hennes absoluta favorit på tv.

 

Mord i Skärhamn blev Ramonas 3.e deckare.  Där fick de mycket hjälp av ICA-handlarna på Tjörn med att sälja boken. Även  på Bokia i Stenungsunds har de varit mycket hjälpsamma berättar Ramona vidare.

Mord under Tjörn runt, skrev hon efter att läst ”Mia sanningen om Gömda” av Monica Antonsson. I Mord under Tjörn runt medverkar även Hasse Ekbrandt på Bokia i Lysekil i en roll.

I Hämnaren berättar hon att  de morden som hände där var hennes raserie mot sjukvården, försäkringskassan och socialnämnden. I boken så beskriver hon hennes mammas kamp mot cancern fast då genom en kvinna som heter Oliva Landell. En ensamstående kvinna med 2 barn och en syster som är journalist på radio väst. Men hela cancerkampen som Oliva har är baserat på Ramonas mamma och vad hon gick igenom.

Ramona engarerar sig i mycket. Senast så var hon med och höll i Fadime dagen i Göteborg den 21 januari. Nästa bok kommer någon gång i april-maj. Mord på Stenungsbaden Yacht Club heter den. Jag frågar hur länge det tar att skriva en bok cirka 6-8 månader säger hon. Hon har redan börjat tänka på nästa bok. Fast vill att denna skall släppas först och se hur den mottages. Sen så börjar hon jobbet med nästa.  Arbetstiteln på nästa bok är ”Korsfästelse på Klädesholmen” Jag frågar om hon låser in sig vid arbetet av ny bok. Om hon blir osocial.  Min man vet vad som gäller säger hon med ett leende på läpparna. Hon lyssnar gärna på radion när hon skriver och kan även ha på tv:n i bakgrunden. Hon berättar att hon går verkligen in för varje detalj i böckerna. Hon har varit inbjuden av SKL och inför Mordet i Skärhamn så var hon i kontakt med en vapenhandlare som hon besökte och han berättade allt om olika vapen.  Jag fick reda på hur många som dör i nya boken… Men det tänker jag inte avslöja.

Frågar slutligen vad hon tycker om sociala medier? Hon twittrar ibland mot politiker säger hon. Facebook följer hon dagligen och skriver och delar olika länkar.

Till slut så får även Ramona svara på 5 frågor:

1: Vilken bok är den bästa du läst?  Sidney Sheldon, Stark medicin

2: Vad gör dig riktigt glad? Solsken, blå himmel, fågelkvitter och helst en vårdag i maj. Men solsken överlag gör mig glad.

3: Fritidsintresse? Skriva, läsa, titta på dokumentärer och andra underhållande teveprogram, promenera och njuta av naturen. Laga mat.

4: Framtidsdrömmar? Fortsätta orka skriva, träffa min kusin i New York, min kusin och släkt i Tyskland.

5: Beskriv Lysekil med några få ord.  Pampig, vacker och varmt välkomnande.

Där går vi från Bokia och jag följer Ramona till bilen, Stort tack till dig Ramona att du tog dig tid. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mycket allvar och många skratt. Vill även passa på att tacka Hasse på Bokia i Lysekil för att jag fick vara hos dig och göra denna intervjun.

Ni som vill läsa mer om Ramona Fransson kan göra det på hennes blogg. http://ramona-fransson.blogspot.se/