Idag får ni träffa Nick Borgen på min blogg.

Idag får ni möta Nick Borgen som har hunnit bli 61 år och bor i Stenungsund. Jag slog en signal till Nick och frågade om han ville vara med på min blogg och bli intervjuad. Han tackade ja och besökte mig i Lysekil en fredagseftermiddag där vi pratade och åt räkor tillsammans.

Nick_borgen_21
Nick Borgen.

Nils Thore ”Nick” Borgen född 1952 i Norge. Han växte upp på en ö långt uppe i Nordnorge som heter Andöya. På den tiden låg Norges största NATO bas där med över 5000 militärer. Det var mycket folk på ön men idag berättar Nick att det inte finns mycket folk kvar. Nick växte upp i en ganska intressant musikmiljö där han hade två bröder som var duktiga musiker. Den äldsta brodern var en fantastiks bra jazzgitarrist berättar han. Nicks föräldrar spelade också så det blev väldigt mycket musik i hemmet. Han berättar att det inte fanns någon musikskola på den tiden, men däremot fanns det något som hette ”Ten sing” och det var kyrkan som hade en frivillig musikutbildning på kvällstid. Där blev Nick lärare trots sin unga ålder. Han var ungefär 12-13 år och hade väldigt bra kontakt med de barn som kom till kyrkan och som var i åldrarna 6-7 år. Nick var väldigt duktig på instrument och berättar att det popbandet de hade i kyrkan var det första popbandet som någonsin funnits i en norsk kyrka. De hade en fantastisk präst som ville reformera kyrkan och under den tiden han var där lyckades prästen väldigt bra med det. När Nick går ur nian ville han börja läsa musik. Han hade två alternativ, antingen flytta till Bergen i Norge som ligger 150 mil från Andenes eller att flytta till Östersund och läsa på musikgymnasiet där. Nick valde Östersund. 1969 flyttade han till Sverige och börjar sin musikutbildning. Under sin utbildning i Östersund började han spela med olika band. Han trivdes väldigt bra i Östersund och säger, ”Jag fick massor av nya vänner och man kan säga att jag växte upp i Östersund under mina ungdomsår, det är en otroligt fin stad, jag kom från en ganska trång miljö och nu växte jag upp i en storstad”. När han växte upp i Andenes så fanns det två möjligheter att spela musik, det var antingen Stones eller Beatles och det var ganska tufft mellan de två gängen. I Östersund öppnades helt nya dörrar till musikens värld. Han spelade bl.a. saxofon i ett improvisationsband. Han fick lite pengar från familjen i Norge men berättar att han var tvungen att tjäna pengar för det var ganska knapert och han hade inga släktingar i Sverige att vända sig till. Han fick ett erbjudande att börja i ett dansband, eller som han säger, ”att den tidens dansband var egentligen coverband”.

Tar studenten och flyttar till Gävle.

I Gävle började han spela med ett band som spelade jazz-pop men det gav inga pengar och det gick inte att bara leva på detta. Han var nu tvungen att göra lumpen i Norge för han var fortfarande norsk medborgare. Lumpen i Norge gjorde han som stridsvagnsförare vid norsk-rysk-finska gränsen. I 15 månader låg han inne. Först när han kom dit trodde han att han hamnat i helvetet, han trodde inte det var sant. Men Nick är ganska anpassningsbar och insåg ganska tidigt att han inte hade något val, antingen får han spela idiot eller så fick han anpassa sig och gilla läget. Detta gjorde att han fick det väldigt bra. Han blev förare av stridsvagn och det innebar att han satt alltid varmt och hade det ganska bra. I tolv månader var han vid gränsen men flyttades till Rygge utanför Moss i Norge och blev lärare i att köra stridsvagn. Han funderade på att utbilda sig inom det militära men han ville vara musiker. 1976 sökte han sig till Sverige igen och samma dag han kom till Sverige fick han ett telefonsamtal från Borås. Det var ett dansband som hette Thor-Erics som ville att Nick skulle börja spela med dem. Thor-Erics var på den tiden väldigt Eagles influerade och alla medlemmarna sjöng i bandet. Han gick med i Thor-Erics och var med dem och spelade i 4 år. 1981 slutade han i Thor-Erics. Han kände att han började tröttna på den musiken och började jobba i olika musikstudios under hela 80-talet. Där började han som springpojke de fick alla göra på den tiden berättar han och skrattar. Han var i England, Tyskland, Norge, Danmark och jobbade även mycket i Göteborg bl.a. på Nacksving där Björn Afzelius spelade in sina skivor. Han jobbade som gitarrist och körsångare m.m. Innan detta berättar han att han även jobbat med Peter Wiberg som gjorde otroligt mycket reklammusik. Där fick han jobba med att sjunga körer bl.a. ihop med sångerskan Vicki Benckert. Under 70-talet ändrades musiken ganska mycket. Det var Vikingarna och andra dansband och det låg inte i Nicks fack. Nick klarade inte det varken psykiskt eller musikaliskt. Han klarade inte den sortens dansband. Han kom från ett dansband som spelade Cream, Eagles, Stones och lite tuffare musik men det var ändå dansant. Fram till 1987 jobbade han med att åka runt i olika studios. Nu började han jobba i en studio i Göteborg och hade bl.a. Janne Lucas som studiomusiker på piano och Rolf Kimfors på trummor som var så bra säger Nick. Detta var studioeliten i Göteborg. De producerade en skiva med gamla sångaren i Streaplers Bjarne Lundqvist. Bjarne ville ha ett band med sig när han var ute och spelade och de var ett härligt gäng som gav sig ut med Bjarne på turné. I två år spelade Nick med Bjarne. I Cirka tio år hade han nu hållit på med olika studio arbete.

Bildade Nick Borgens orkester.

Nu var han ganska trött på detta och bildade Nick Borgens orkester. Från början var det ett rent coverband och de skulle ut och kompa lite olika artister. De tyckte att de var så bra så det körde igång själva istället. De hade en sångare i bandet som hette Leif Landqvist som enligt Nick sjöng jättebra. 1993 så kom ”We are all the winners” som Nick skrivit några år tidigare och nu uppstod en schism mellan sångaren och Nick. När låten kom med till melodifestivalen så ville Nick sjunga sin låt själv. Det ville inte sångaren i bandet. Sångaren i bandet hoppade av och han blev vansinnig och Nick förstår det. Nick kände att han jobbat i så många år och ville helt enkelt vara bandets frontfigur nu när låten kom med i melodifestivalen. ”We are all the winners” slutade tvåa i den svenska melodifestivalen 1993. Melodifestivalen var jätterolig berättar han. Han hade upplevt detta förut både som artist och låtskrivare när han deltagit i den norska melodifestivalen. 10 bidrag har han haft med i den norska. Han bodde i Sverige och ville så gärna vara med i den svenska för här hade han familjen, vänner och här i Sverige hade han byggt upp hela sin karriär berättar han. Även om han hade hits i Norge så var det inte samma känsla. Nu när chansen kom med ”We are all the winners” så ville han verkligen göra detta själv. Att göra melodifestivalen är en upplevelse det är inte bara de 3 minuterna man står på scenen utan helheten i det. Alla skandalerna, alla tragedierna det är bara ett spel för galleriet berättar han. Han blev attraktiv som sångare och fick många låtar utifrån av olika låtskrivare. 5 gånger har han varit med i den svenska melodifestivalen, men berättar att han kände att något var fel redan efter andra gången. Låtarna var inte han. Bert Karlsson tog över och bestämde att han skulle vara med och vilka låtar han skulle sjunga m.m. och detta kändes inte rätt. Låten Joanna som han gjorde 1995 i melodifestivalen tyckte han var en riktigt bra låt. Det kändes mer som han berättar Nick.  ”World Wide Web” gjorde han i melodifestivalen 1997 och den gjorde han 20 år för tidigt tycker han. Det var ingen som fattade vad det handlade om, men det bryr han sig inte om idag. Den låten är nog den som gjort störst succé internationellt eftersom den finns med på dataspel, i Sverige blev det fiasko berättar han vidare. Efter 1997 har ingen hört av sig om han vill medverka i melodifestivalen. Vi kommer in och pratar om låten ”We are all the winners” och den var egentligen menad för fotbolls VM 1992. Det hela började med att han egentligen skrev låten till Englands fotbollslandslag men den blev inte uttagen. 1991 försökte Nick få med den i melodifestivalen men Bert Karlsson hade redan bestämt vilka låtar han ville skicka in. 1993 hörde Bert av sig och ville lyssna på Nicks låt. Nu tände Bert till ordentligt och sa, ”den skall vi skicka in” och efter det rullade det på. 1990 skrev Nick låten We are all the winners”. 6-7 stycken album blev det med Nick Borgens orkester. 1994 skrev han låten till ”Vi gjorde rätt” till de Olympiska vinterspelen i Lillehammer i Norge där Sverige tog sitt första OS-guld i hockey. Nick berättar att han hade hela landslaget i hockey i sin studio i källaren i huset i Göteborg och spelade in den. I början på 2000-talet mådde han inte bra och var trött på hela den här dansbandssvängen och 2003 hoppade han av dansbandsmusiken och lade ner bandet. 2004 fick han en hjärtinfarkt. Nu omvärderar han sitt liv totalt. Han la musiken på hyllan och började skriva. 2006 fick han en förfrågan om att göra några spelningar i visform för sittande publik. Han gjorde 5-6 jobb på olika konserthus och tyckte detta var så roligt. Detta var Nick och han trivdes verkligen i denna roll. På den vägen är det i dag. Han spelar även i Norge och Finland. Angående det med Finland berättar han att det är få som haft en så stor hit i Finland med låten han sjöng in 1995 till VM i hockey på hemmaplan i Sverige. ”Den glider in”. Finland tog sin första guldmedalj i hockey VM detta år och den turnén Nick gjorde i Finland efter det var nog den roligaste han gjort. Folk var helt galna och det är den låt som sålt mest i Finland genom tiderna.1979 träffade han sin hustru som är från Kortedala i Göteborg. Nicks svärfar hade sommarstuga i Spekeröd och de tillbringade en del tid där. Nicks frus bror bor i Stenungsund och huset mittemot Nicks svåger blev ledigt så de sålde huset i Göteborg och flyttade till Stenungsund. Där stortrivs de. Nick berättar att de tar hellre en tur till Torp eller Överby och handlar än att åka till Göteborg och trängas. I Lysekil har han varit och spelat många gånger men det var några år sedan nu. Han var och spelade när Totta Näslund hade Havsbadet men då med ett bluesband som hette ”Connections” Han kände Totta väldigt väl och har även gjort några spelningar med honom. Nick var även med Totta när Peter Forsberg invigde sin golfbana uppe i Övik.

Nick släpper boken ”Den okända soldaten” 2009.

Vi kommer in och pratar om boken han släppte 2009 och hur det kom sig att han skrev den. Nick var på turné i Tyskland och spelade. En kväll efter att han hade spelat tog han i på ett hotell och gick ner till baren för att ta sig en öl och lyssna på pianisten som spelade där. Det var fullt med folk. Vid det bordet som var ledigt satt det en ensam kvinna och han frågade om han fick slå sig ner. Det var inga problem. Damen som satt vid bordet hade levt ett otroligt liv och pratade väldigt bra engelska. Det visade sig att hon jobbat inom Tyska säkerhetstjänsten i många år och berättade om sitt liv för Nick. Till det här hör att Nick alltid varit en bokmal sedan han var liten och bestämde sig ganska tidigt att han ville skriva en bok. Det gällde bara att hitta något intressant att skriva om. Nu kom tanken farande genom huvudet på Nick att boken var kanske inte så långt borta. Han fick ett visitkort av damen. Efter ett halvår tog Nick kontakt med henne och frågade om hon kunde tänka sig att berätta sin historia. Hon läste in sin historia på en bandspelare och skickade cd-skivor till Nick. Nick skrev och skickade tillbaka det han skrivit. Till slut hade han så mycket material så det skulle kunna bli en bok. Det blev en bok. Nick håller nu även på med bok nummer två. Det skall bli en deckarthriller. Boken är färdig men han vill läsa igenom den en gång till innan han går vidare. Titeln på boken är ”klasskampen”. Han berättar att han skrivit hela sitt liv och över 500 låtar har det blivit som är utgivna på skivor världen över. Idag har han inte det intresset för att skriva musik som han hade förr, men han jobbar på en ny soloplatta. Den senaste släppte han 2011 och den finns det en historia om men den får Nick berätta om själv den dagen han känner för det. Jag frågar Nick vad som händer den veckan som han var med i melodifestivalen han säger, ”säg vad som inte händer, man möter en hel bransch som är helt euforiska över det som händer, hela veckan består av att prata med människor, ta en öl eller en kopp kaffe, fika, skriva, diskutera, byta visitkort med varandra, fota varandra och prata med press man har helt enkelt jätteroligt, den veckan är obeskrivlig och jag har varit med 15 gånger och det har varit lika roligt varje gång, och det spelar ingen roll om du är med som artist eller låtskrivare, det är en upplevelse, det är höjdpunkten av att få hålla på i branschen ”. Nick berättar att man får så mycket vänner men så fort solen dalar ner så ser man inte skymten av dem. Jag frågar om han kan tänka sig att ställa upp igen, han säger, ”jag kan gott tänka mig att vara med en gång till om jag får rätt låt, men inte som då när det begav sig att bara vara med för att visa upp sig”. Han har inte så mycket kontakt med Norge längre, han har lite kusiner där, men efter det att Nicks två bröder dog så blir det inte så mycket. Nick har även jobbat med radio i Partille. Det hela började med att han var där och blev intervjuad av en kille och han frågade om han hade lust att göra lite radio ihop med honom. Han började på radion och efter ett gjorde han egna radioprogram för kanalen. Radion tog för mycket tid så han slutade med det. Jag frågar Nick om han har några fritidsintressen. Han berättar att när han åker söderut tar han gärna med sig golfbagen och åker han norrut tar han med sig fiskespöt. Han njuter av att fiska och där han bor nu har han en badbrygga där han gärna fiskar laxöring m.m. Även när han är i Norrland så fiskar han. När han har spelat en kväll går han hellre ut och fiskar vid någon sjö än att sätta sig att glo på Tv. Det är rofyllt för själen. Idag jobbar även Nick som musiklärare två gånger i veckan på Montessori i Stenungsund. Ja tiden går fort när man har trevligt. Just idag när Nick är här i Lysekil och hälsar på mig skall han vidare till Halmstad och spela lite senare på kvällen. Vi går in i vardagsrummet och tar ett kort på oss två och därefter säger vi hej då till varandra och Nick drar ut på nya äventyr. Fantastiskt roligt att få träffa dig Nick och stort tack för att du tog dig tid att komma att hälsa på.

IMG_6913

3 reaktioner till “Idag får ni träffa Nick Borgen på min blogg.

  1. Stort tack för allt vi har fått höra om Nick Borgen! Blev såå glad för jag har funderat på hur han har det nu för tiden. Man hör aldrig någonting om honom nu.
    Han var en av mina absolut största favoriter på 90-talet. Åh vad jag gillade honom!!!!
    Sänder varma kramar till Nick och till dig här på bloggen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.