Idag får ni möta den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors på min blogg. Arne kommer i sommar att för fjärde året i rad att medverka som speaker i Musselloppet som går av stapeln här i Lysekil den 2 augusti. Det är nog inte många som inte sett eller hört Arne Hegerfors på TV någon gång.

Född i Majorna i Göteborg

Arne Hegerfors är född den 1 juli 1942 i Majorna i Göteborg. Arne berättar att han gjorde sina 27 första år i Göteborg innan han flyttade till Stockholm. Han började som skrivande journalist på Göteborgs handels- och sjöfartstidning men var också en sväng på kvällsposten i Malmö innan han vände tillbaka till Göteborg och läste litteraturhistoria på universitetet i Göteborg och skulle skriva sin 3-betygs uppsats.

Lars-Gunnar Björklund behövde en tennispartner och fixade Arne´s karriär

Arne hade inget jobb men hade fört samtal med Expressens redaktion i Göteborg för anställning när tillfälligheterna spelade in och en kollega från handelstidningen ringde med andan i halsen och frågade Arne om han kunde åka ner till Exercishuset på Heden,  för där står Lars-Gunnar Björklund och väntar på en tennispartner. Arne åkte ner och den tennismatchen förändrade Arnes liv berättar han. I och med den matchen blev det radio och TV istället för tidningsskriverier. Lars-Gunnar såg något hos Arne som han fastnade för och fick börja med att göra lokala idrottskrönikor och extrajobba på Sportredaktionen på Sveriges Radio i Göteborg.

Arne berättar att det var p.g.a. Lars-Gunnar som han hamnade i Stockholm, de skulle anställa 3 nya reportrar. De anställde Bo Hansson från Radiosporten, Mac Gänger från Dalarna och den tredje blev Arne efter det att Lars-Gunnar sagt ; ”honom skall ni ha”.

Arne ville egentligen inte flytta från Göteborg efter det han varit i Malmö och jobbat med Kvällsposten där han inte trivdes. Men efter lite övertalning så flyttade Arne till Stockholm och resten är Tv-historia. Lars-Gunnar var Arnes extra-pappa och hans mentor och Arne litade väldigt mycket på Lars-Gunnar. Lars-Gunnar sa till Arne att ; ”den här chansen får du bara inte missa” och det ångrar inte Arne idag. Utan Lars-Gunnar hade han inte haft den karriären som han haft, utan hade troligtvis varit kvar i tidningsvärlden.

Spelade handboll

Arne hade tidigare stött på Lars-Gunnar när de spelade handboll. Arne spelade handboll i division 3 och mötte då och då Lars-Gunnar som också spelade handboll. Lars-Gunnar var väldigt bollsäker och hade ungefär samma idrottsbakgrund som Arne. I TV-laget i fotboll spelade de massor av matcher ihop. Arne berättar att Lars-Gunnar gillade att spela fotboll och att han spelade med Djurgårdens Oldboyslag under senare år.

Arnes uppväxt präglades mycket av att han var fotbolls och handbollsspelare. Arne gjorde A-lagsdebut när han var 16 år och i debuten spelade de i Hermansby utanför Kungälv och det blev 1-1 och Arne gjorde målet för sitt lag. Laget Arne spelade med hette IFO men det laget finns inte kvar idag.

Laget var ifrån västra Göteborg och där spelade Arne både fotboll och handboll. Efter det sökte sig Arne till en klubb som hette Sandarna BK som låg i division 4 och de tog emot Arne med öppna armar och Arne gick rakt in i A-laget. Sven Sjöblom var tränare för Sandarna och som var allsvensk fotbollsspelare för IFK Göteborg och Västerås och även landslagsspelare i handboll. Sven tog hand om Arne och såg till att han snabbt kom in i laget.

Möter Gunnar Gren

Gunnar Gren hade också en fotbollsskola på Heden i Exercishuset lustigt nog berättar Arne. På sportloven brukade Arne vara med där och Gunnar tog sig an Arne lite speciellt. I alla övningar tog Gunnar alltid hjälp av honom och bad Arne visa hur man skulle göra. Det blev även en hel del fotbollsmatcher med Gunnar Gren i diverse kändislag.

Arne minns speciellt några matcher från 1967 som Pelle Lundberg ordnade och som kallades ”sommargästmatcher”. Pelle ägde och drev restaurangerna Trädgårn och Yaki-da i Göteborg. Pelle och brodern Lasse var väldigt kända i Fjällbacka med omnejd.

Pelle arrangerade matcherna år efter år och de gick i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar Arne. 1967 ringde Pelle till Arne och ville att han skulle vara med men berättar samtidigt att det inte blir som vanligt utan det är ett jubileumsår och det blir lite extra.  Det blev verkligen lite extra för det var det var i stort sätt hela det svenska landslaget i fotboll och Arne som spelade mot Smögen, Fjällbacka och Lysekil i 3 matcher.

Arne minns laguppställningen

Arne minns laguppställningen och berättar att Ronney Pettersson stod i mål, Orvar Bergmark spelade högerback, Leif ”Skara” Claesson spelade vänsterback och spelade för IFK Göteborg och som också hade spelat i Frölunda tillsammans med Arne. Kurt Axelsson och Björn Nordqvist spelade centerhalvor, Kenta Olsson på mittfältet, Jens Söderberg högerytter som spelade med Elfsborg. Gunnar Gren spelade högerinner, Agne Simonsson spelade center, Eusébio spelade vänsterinner, Örjan Persson spelade vänsterytter och vid varje andra halvlek byttes Gunnar Gren ut mot Arne Hegerfors.

Tre minnesvärda matcher

Det var tre minnesvärda matcher där Arne spelade med Eusébio som hade vunnit skytteligan i VM året innan 1966. Tillsammans med Pelé var Eusébio världens bästa fotbollsspelare. Han förstår inte hur Pelle Lundberg lyckades att få dit honom men det var en ganska enorm upplevelse berättar Arne. Detta var höjdpunkten på Arnes fotbollskarriär.

Spelade med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm

Arne gjorde också en hel del matcher i något som hette Stjärnlaget som bestod av kända idrottsmän. Arne berättar att han en gång spelade i Valdemarsvik med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm och det var en engångsföreteelse eftersom Nisse var uppvuxen där i Valdemarsvik och det var något jubileum av något slag.  Arne har spelat med de största namnen i fotbollshistorien från den tiden.

Genombrottet som journalist

Arnes genombrott som journalist var en artikelserie som han hade i handelstidningen och det var det som gjorde att kvällsposten värvade honom till Malmö. Arne hade en artikelserie under namnet ”OLAH” som stod för Olof Arne Hegerfors. Artikelserien hette ”Ola tränar allsvenskt” och det spände över 3 försäsongsmånader och Arne berättar att han hade ett anbud ifrån Gais men valde Frölunda.

Arnes gymnastiklärare hette Dan Ekner som var proffsfotbollsspelare och kallades för ”Globetrotter” för han hade varit proffs i fotboll i England, Frankrike, Tyskland och Holland. Dan spelade även fotboll i IFK Göteborg och Örgryte. När han kom hem från proffsjouren så blev han tränare för Frölunda. Det var därför Arne började i Frölunda.

Dan fick anbud ifrån Gais som spelande tränare och bad Arne att följa med. Efter någon månad kom Dan till Arne och bad om ursäkt och berättade att han hade fått ett bättre bud som spelande tränare i Frölunda men du får gärna gå till Gais om du vill. Arne följde Dan till Frölunda och det visade sig att det kanske inte var ett riktigt rätt beslut. Gais vann serien och Frölunda åkte ur och Dan fick sparken.

Det var väl här Arnes möjlighet till allsvenskan försvann i och med det att han inte gick till Gais! Artikelserien som Arne hade som hette ”Ola tränar allsvenskt” där tränade Arne en månad med ÖIS, en månad med Gais och en månad med IFK Göteborg och skrev om det i tidningen två gånger i veckan. Den artikelserien blev väldigt uppmärksammad och Arne fick anbud ifrån Gais och Öis men inget ifrån IFK Göteborg.

Hade svårt för skolan

Arne berättar om en historia som gick runt om honom där det berättades att Arne inte var framgångsrik i skolan eftersom han ägnade mycket tid åt handbollen och fotbollen. Gymnastiklärarna räddade Arne från att inte bli flyttad till nästa års klass. Arne var med i stafettlaget i skolan och sprang 60 meter på 7,1 sekunder. Tack vare en stjärna i laget så gick de ända fram till skolungdomens finaler på Stockholmsstadion. Stjärnan hette Leif Librant och blev svensk förbundskapten i friidrott och svensk mästare på 400 meter häck.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport och han berättar att hans pappa var lärare och han var inte förtjust över Arnes sportande. Det blev många olika skolor för Arne i Göteborg genom åren. Ibland blev inte Arne uppflyttad till nästa klass men tack vare sin pappa som då hade goda kontakter så hjälpte han honom att komma vidare till nästa klass och då blev det en annan skola.

Idrotten tog väldigt mycket av Arnes tid och han gick en väldigt lång väg till sin studentexamen. Det blev 6 år i folkskolan, 5 år i realskolan p.g.a. att han inte hade betyg att ta sig vidare till gymnasiet. Vid 18 års ålder tog han realexamen och Arnes tidigare klasskamrater tog ungefär samtidigt studenten. Efter det gjorde Arne lumpen på I 17 i Uddevalla.

Efter lumpen började han gymnasiet och när han var 22-23 år så tog han studentexamen. Det var också mycket tack vare gymnastiklärarna att han klarade sig vidare för de sa att Arne måste komma vidare för de behövde honom i fotbolls – och handbollslaget.

Arnes pappa skickade honom till Frankrike

Arne var speciellt dålig i franska och hade en uppgörelse med sin franskalärare att han skulle ta ett C i franska men det visste inte Arnes pappa.  Pappan skickade Arne till Frankrike när han gick i andra och tredje ring i skolan för att bättra på franskan under sommarlovet. Arnes fotbollsintresse var på topp och det första Arne gjorde när han kom ner till franska Rivieran och en liten by som heter Rocquebrune var att ta kontakt med ett lag och började träna med dem.

Pappan i familjen Arne bodde hos jobbade i Monaco och det tog ungefär en halvtimma dit med bil. Det fanns ett division 3-lag i Rocquebrune som Arne började träna med. Han tränade med dem 2-3 gånger i veckan och Arne var rätt bra och gjorde massor av mål på träningarna.

En dag kommer pappan i familjen hem med tidningen som finns där och som heter ”Nice Matin” och berättar för Arne att det står om honom i tidningen. Tidningen hade skickat en man till träningen utan att Arne visste om detta och det stod: De undrade hur det kom sig att en division 3-klubb hade en stjärnspelare från Sverige. De undrade vad som var på gång i klubben.

De ringer till Arne från ”AC Nice”

Efter någon vecka ringer de från ”AC Nice” en av de stora klubbarna på den tiden i Frankrike. Arne berättar att de gör som i Sverige i Frankrike att när det är högsäsong för att spela fotboll så har de sommaruppehåll för fotbollen. De skulle spela en träningsmatch och Arne blev inbjuden att vara med och spela för Nice mot Monaco.

Arne blir erbjuden ett proffskontrakt

Arne var med i matchen och gjorde 3 mål för och blev erbjuden ett proffskontrakt. På kvällen kom presidenten för klubben framtill Arne och frågade om han ville stanna kvar och spela för dem. Det lustiga i denna historia är att hans pappa hade ojat sig och sagt till Arne att det är hemskt att du inte sköter skolan. Arne hade sagt till pappan att du inte behöver vara orolig för jag kommer att bli proffs och pappan skakade på huvudet åt Arne.

Arne ringde upp pappan ifrån Frankrike och berättade om proffserbjudandet och Arne minns detta väldig väl för pappan var väldigt lugn men sa; ”att det är gott och väl men du har ett år kvar till studentexamen”. Pappan föreslog för Arne att han skulle komma hem och ta studenten först och sen kunde han bli proffs i fotboll. Arne talade om vad pappan hade sagt för presidenten i klubben och Arne tror att han blev nog ganska glad över beslutet för han hade bara sett Arne i en enda match. De höll kontakten och vägen till ett proffskontrakt låg öppen tills att Arne hade läst klart.

Arne blev A-lags spelare i Frölunda

Det kom också ut i de svenska tidningarna att Arne hade fått ett proffsanbud och de i Frölunda blev nog lite chockade av det berättar Arne. Arne hade vunnit skytteligan i B-laget det första året i Frölunda. Andra året i Frölunda så satsade de på honom och han spelade alla träningsmatcher med Frölundas A-lag och i den sista träningsmatchen innan serien skulle börja spelade på en grusplan som Arne hade spelat mycket fotboll på. Karl Johans Torg hette planen och I den matchen bröt Arne fotleden och hamnade på Sahlgrenska sjukhuset.

Där avslutades Arnes fotbollskarriär. Efter det blev det lite matcher efter tillfrisknandet med Sandarna, TV-lag och kändislag. I Göteborg finns det en försäsongsturnering som heter GP-Cupen. Arne spelade med Sandarna som gick till final i cupen och spelade just mot Arnes gamla lag Frölunda. Arne mötte sina gamla lagkamrater i den finalen och Sandarna vann med 1-0.

Han lade ner sina elittankar efter skadan och siktet mot allsvenskan tog slut i och med att han bröt fotleden. Hans största matcher blev de i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar han. Att få spela med ett landslag och få hoppa in där som Arne Hegerfors är stort tillägger han.

1969 flyttar han till Stockholm

27 år gammal flyttar han till Stockholm och börjar jobba på Tv-sporten. Det blev många år på SVT med VM och OS-sändningar. Han har otroligt många minnen från åren med Tv-sporten och det går inta att minnas allt han gjort berättar han. Han kom in på jobbet i rätt ögonblick där en del reportrar slutade och det fanns utrymme för en ny reporter att ta sig fram.

Lars-Gunnar Björklund gick till Tipstjänst och Arne tog över det som Lars-Gunnar gjorde. Han gjorde cykel, brottning, boxning, basket, handboll, bordtennis och tennis, ja allt man kan tänka sig inom idrottens värld. Han var ofta programledare för de stora sporteventen. Arne fortsätter med handbollen när han flyttar till Stockholm för landslagsmålvakten i handboll Frank Ström som var en av Arnes bästa vänner hade också flyttat till Stockholm. Frank spelade både fotboll och handboll i Frölunda men flyttade till Stockholm och började spela för Hellas och läste samtidigt på GIH i Stockholm.

Arne och Frank umgicks väldigt flitigt och Frank tyckte att Arne kunde träna med Hellas. Arne tränade med A-laget och spelade med Hellas B-lag och samtidigt det året så vann A-laget SM-guld berättar Arne. Hellas var ett fantastiskt lag som gick på talang. Det var kanske det laget som tränade minst i hela serien. Det var väldigt lekfulla träningar. Arne kommer ihåg att Alvik tränade efter dem i Eriksdalshallen och han minns att de skrattade åt deras träning.

Lars-Gunnar Björklund döpte om Arne till Alexander Lukas

Lars-Gunnar Björklund myntade två uttryck som handlade om Arne. Dels myntade han ”Hegerforsare” som innebar att man drog en oerhört dålig vits. Ju sämre desto bättre och det var en ”Hegerforsare” enligt Lars-Gunnar.

Det yttrycket levde ganska starkt ett tag berättar Arne och skrattar. Han hade en egen ruta i Expressen varje dag i månad som hette” Arnes Hegerforsare” där han drog en vits. Arne förde en väldig tur med sig märkte Lars-Gunnar och döpte om Arne till ”Alexander Lukas”. Tipsextra gick på den tiden från Göteborg och de använde sig oftast av egna reportrar. Leif Larsson, Lars-Gunnar, Oldsberg och Fredrik Belfrage gjorde merparten av matcherna men de som jobbade på Tv-sporten och som var fotbollsreportrar fick göra något inhopp någon gång.

Arne hade gjort sin match några veckor tidigare och det ringde i telefonen och de frågade om Arne kunde åka till England på lördag och göra ”Tipsextra”. Hur kommer det sig frågade Arne; ”jo vi har haft tre 0-0 matcher i rad och nu måste vi ha mål”. Arne åkte och minns att matchen slutade 5-3. De skakade på huvudet och sa att det är fullständigt otroligt.

Gjorde bollsporterna i OS i Montreal

I OS i Montreal gjorde Arne bollsporterna. Arne minns att han hade gjort ett kollage på förmiddagen och promenerade förbi sportchefens rum och var klar för dagen och skulle åka upp till hotellet och titta på friidrotten på TV. Sportchefen Åke Ivarsson såg Arne och frågade vad han skulle göra. Åke sa till Arne att har du inget att göra så kan du be en av våra chaufförer köra dig ut till cykelbanan för där sitter Ingvar Ernblad och han har inte gjort så mycket för det blir inte mycket sändningar därifrån.

De skulle komma in i sändning någon gång i timmen och Arne hade gjort mycket cykel. Arne satte sig i en bil och åkte dit och Ingvar blev överlycklig att Arne kom. Ingvar skötte protokoll och Arne refererade och de blir inte så mycket sändning så det är okey tyckte Arne.

Det blev väldigt mycket sändning från cykeltävlingen. 

Det blev väldigt mycket sändning från cykel för det visade sig att Bernt Johansson gick upp i täten och vann. Lars-Gunnar Björklund hörde av sig till Arne och sa att det är otroligt och man kan sätta Alexander Lukas på vad som helst. Arne skulle inte ens göra cykel och så blir det OS-guld.

Inför VM i Prag 1990 fick Arne rycka in som reporter

Det var samma i VM-handbollen som var en av Arnes stora sporter. VM i Prag 1990 fick Arne rycka in för reportern som skulle göra handbollen kunde inte åka för han väntade sitt första barn. Eftersom handbollen ligger Arne varmt om hjärtat så tackade han ja. Sverige tog VM-guld i Prag och Lars-Gunnar hörde igen av sig till Arne och berättade att här har handbollen i Sverige gått dåligt i många år och så åker Hegerfors över och så blir de världsmästare. Han berättar också om OS i Lillehammer 1994 och då var han på plats när Sverige tog guld med hockeylaget.

Arne håller med Lars-Gunnar om att han var en Alexander Lukas

Arne berättar att han hamnade ofta på rätt ställe i rätt ögonblick utan att egentligen rå för det. Han berättar att det gick så långt att när de gjorde VM i fotboll i USA så kommer han som ledde Tv-teamet på plats Kjell Andersson till Arne efter att de varit i USA någon vecka och sa; ”du har gjort de senaste årens VM-finaler och det är klart att det skall vara du som gör den nu också egentligen, men skulle du kunna tänka dig att avstå finalen för det är Bosse Hanssons sista VM-turnering”.

På det sättet som Kjell lade fram detta till Arne så var det ingen tvekan att Bosse skulle få göra finalen och Arne tog över matchen om tredjepriset. Matchen om tredjepriset blev Sveriges galaföreställning när de tog brons i USA och Arne refererade bronsmatchen.

Arne skrev Ralf Edströms memoarer ihop med Ralf

En annan gång berättar Arne om att de ringde i telefonen och till det här hör att Ralf Edström var en av Arnes bästa vänner då han lärde känna Ralf efter alla intervjuer han gjort med honom. Ralf och Arne skrev en bok ihop som hette ”En gör så gött en kan” och det var Ralfs memoarer när han var 25 år. Ralf spelade i PSV i Holland och Arne åkte över med jämna mellanrum och bodde då hemma hos Ralf i Holland.

Nu åter till telefonsamtalet som kom en fredagskväll i Stockholm och det var PSV Eindhovens klubbdirektör Ben Van Gelder som Arne hade träffat när han var över i Holland. Ben van Gelder ställer frågan direkt till Arne; ”du kommer väl imorgon?” ;”Nej”, svarar Arne vi har inte planerat att ha med något förutom nyhetsbilder från matchen” berättar han för PSV:s klubbdirektör. ;”Du måste komma för vi möter Ajax i seriefinal”, Arne hade inte reflekterat på samtalet utan undrar varför han måste komma. ;”Jo men det vet du väl att varje gång du varit här har vi vunnit och Ralf har lagt mål”, jag bjuder på resan om du kommer”. Arne kunde inte komma för han hade andra uppdrag för Tv-sporten, men så långt hade det gått för Alexander Lukas syndromet berättar Arne och skrattar.

Arne gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann

Arne berättar om när IFK Göteborg gick fram i UEFA-cupen, då var det Arne och Bosse Hansson som delade på kommentatorsuppdragen och då ringde IFK Göteborg fick Arne höra av en sekreterare på Tv-sporten senare. De frågade vem som skulle göra matchen, de är Bosse Hansson svarade sekreteraren; ”nej nej nej ni måste skicka Arne Hegerfors för den här matchen måste vi vinna”. Arne berättar att han gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

Spelade fotboll med Frölundas hockeykillar

De bästa ishockeyspelarna i Frölunda var också väldigt bra i fotboll och kunde kombinera båda sporterna. Arne spelade fotboll med Sura-Pelle, Lasse Lundvall, Ulf Sterner och en kille som Arne tror hette Gösta Ekman. Sura-Pelle blev också allsvensk fotbollsspelare med IFK Göteborg. På hockeylagets försäsongsträning hade hockeylaget ett eget fotbollslag som åkte ut och spelade och där var Arne med. Arne var enda ungkarlen i A-lagets fotbollstrupp så Arne fick åka med när hockeylaget var ute och spelade fotboll.

Ulf Sterner åkte Arne med och Ulf berättar Arne körde bil rätt snabbt. Arne fick åka med honom för det var ingen annan som vågade det. Det har varit många fantastiskt roliga händelser genom alla år berättar Arne. Frölunda är favoritlaget i hockey och IFK Göteborg i fotboll berättar han vidare.

Arne berättar om Bebben Johansson som var Arnes största fotbollsidol och drömmen var att bli lika bra som honom. Idag har Bebben och Arne väldigt bra kontakt och pratar via telefon några gånger i månaden. Arne hälsar på Bebben när han är i Göteborg och tvärtom berättar Arne. De är inte så friska idag, Bebben har blivit helt blind berättar Arne och Arne som efter en hjärtinfarkt och stroke fått problem med synen bl.a.

Gick från SVT till Canal Plus

Arne slutade på Sveriges Television och började på Canal Plus. Sveriges Television tappade mer och mer av rättigheterna till andra kanaler och Arne fick ett erbjudande från Canal Plus. Det blev några år på Canal Plus och Arne berättar att de sa till honom att kommer du över till oss så köper vi premier League också. När Arne slutade på Canal Plus så frågade de Arne vilken match som han ville kommentera som den sista matchen.

Han valde IFK Göteborg-Gais som sin sista match dels för att han är Göteborgare och han tror att det är den första allsvenska match han såg någon gång på femtiotalet. Det kändes som ett bra avslut och det blev kolossalt uppmärksammat med hans avslutning.

Under hela dagen var det massor av journalister som följde Arne och efter matchen när han gick upp till Lasse Granqvist, sa Lasse att han trodde det var kungen som kom för det var så många journalister och säkerhetsvakter efter Arne. Arne blev även uppmärksammad under ishockey-VM i Helsingfors där Peter Jihde gjorde en halvtimmes intervju med Arne. Han berättar att det var en oerhörd uppmärksamhet och Arne blev väldigt smickrad och är fortfarande tagen av det när vi pratar om det.

Vad gör Arne idag

Jag frågar vad han gör idag och Arne berättar att han gör en del webb-TV för Aftonbladet, Expressen och TV 4 bl. a. Jag frågar Arne hur han mår idag och han berättar att han inte är frisk och han ser illa och äter en hel del tabletter varje dag för att det skall fungera.

Han tar en timmes promenad varje dag och det är oerhört viktigt för Arne att göra det.  Han vågar inte gå där det är trafik och mycket folk för han har svårt att upptäcka saker som kommer från vänster i tid.

Fick ”Stora Journalistpriset” 1992

Arne har blivit hyllad flera gånger och 1992 fick han ”Stora Journalistpriset” och det är han väldigt stolt över. 2008 fick han ”Kristallens Hederspris ”och detta är de två största utmärkelserna han fått. Han har också fått TV-pris från olika tidningar som han har stående på hyllan i vardagsrummet. Det har gått oförskämt bra och har haft turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han kunde inte haft det bättre.

Jag frågar Arne om det var någon skillnad att jobba på SVT eller Canal Plus och han säger att det var ingen skillnad och han trivdes lika bra på båda ställena. En liten skillnad som var kul var att Arne fick göra både sport och nöje i SVT och det blev både ”Kryzz” och ”Det kommer mera”. Det blev mindre tittare med att han gick till Canal Plus. Han gick från några miljoner tittare till några hundra tusen och Arnes äldre bror Sture sa till honom att; ”Nu slutar du att vara en man i publikens ögon och försvinner från rampljuset”.

Arne brydde sig inte om det utan var intresserad i första hand att göra de stora idrotterna. Han kunde stannat på SVT men ville göra premier League, allsvenskan och elitserien i hockey. Det blev mindre publik men det lustiga var berättar Arne att han blev kvar i publikens medvetande på någon sätt.

Markoolio frågar om Arne vill medverka i hans låt

År 2000 frågar Markoolio Arne om han vill medverka i låten ”Mera mål” som blev det årets mest sålda skiva och detta var kul berättar Arne och han har en guldskiva hängande hemma på väggen. Helt plötsligt visste alla tjejer och grabbar om vem Arne var och frågade Arne om Markoolio när de träffade Arne.

Det var Markoolio som ringde Arne och Arne visste väl inte så mycket om honom utan frågade två av sina barn, dottern Anna och sonen Björn som då gick på Adolf Fredriks musikskola om detta och de tyckte absolut att Arne skulle medverka med Markoolio. Det blev succé. Arne har tre barn. Ett från första äktenskapet och hon heter Susanna och sedan från det pågående äktenskapet är det Anna och Björn och ett barnbarn som heter Molly.

Minnen från Lysekil

Arne har väldigt goda minnen från Lysekil, dels när han var här med Ulf Elfving och Tommy Engstrand på semester i tidig ungdom. Det är svårt att tänka sig något vackrare än Lysekil, Smögen och Fjällbacka.

Lysekil är den större staden med de större möjligheterna. Arne förstår att hans gamla barndomskamrat Kent Olsson bosatte sig i Lysekil. Arne berättar att de är klasskamrater från Majornas läroverk i Göteborg och de åren Arne varit speaker för Musselloppet har Arne varit och hälsat på hemma hos Kent.  Arne tycker det är fantastiskt kul att få komma till Lysekil och få uppleva gamla minnen och finare sommarstad än Lysekil finns inte.

På väg till Lysekil passar Arne och frun Kerstin att hälsa på lite vänner. Arne berättar att det blir ett stop i Göteborg och där hälsar han på barndomsvännen Gösta Sjöberg och hans familj. Räkor är något Arne gillar och han minns från förra sommaren att de tog en liten promenad på kajen och köpte färska räkor. Den 2 augusti är Arne tillbaka i Lysekil och då lär ni höra en levande legends röst på Kungstorget.

Stort tack Arne för att du tog dig tid och för ett mycket trevligt samtal. Vi syns i sommar.