Idag minns journalisten Terje Fredh sin barndoms gata på min blogg.

Idag blir det en special på bloggen. Det är journalisten Terje Fredh som bidrager med ”Terje Fredh minns” som jag har valt att kalla det. Otroligt roligt att Terje skickade detta och att jag får lägga ut det på bloggen. Detta är del 1 av 2.

Min Barndoms gata del 1.

Anna-Lena Löfgren sjöng en gång att ” lyckliga gatan den finns inte mer”. Allting förändras men en av de gator som sett samma ut som för 80 år sedan är Södra Kvarngatan. Där bodde jag från 1934 till i början av 50-talet.
Gatan var spännande för där bodde många färgstarka människor. Få bilar körde på gatan, undantaget den otroligt slitna Volvolastbilen, bemannas av Gunnarsson och Johansson som var stadens renhållare.
När brandlarmet ljöd över Lysekil så gällde det för brandmännen att ta sig till brandstationen. Målare Olsson, kallades också Rask kunde springa iklädd lång canvasrock och hjälm på huvudet. Vi pojkar sprang efter för att se brandbilen komma, soldaterna satt på två soffor högst upp på bilen.
Frånsett höns, grisar och kaninen fanns det också en åkare Olsson som hade häst.
”Öl Frits” Johansson parkerade också sin häst och vagn vid gatan. Flaket på foran var en hög låda där han hade drycken han skulle köra ut. På kustbocken satt Frits Johansson, i vattentätt förkläde och skärmmössa, ej olikt de som körde diligens i Vilda Västern.
En kiosk där vi kunde köpa godis fanns också, där stod en mycket snäll och vänlig dam som idag bor på Lysekilshemmet. Alla ungdomar tyckte om den damen.

 

Finaste uniformen.

Alla yrken fanns representerade på gatan och flera män i uniform. Dit hörde lökförare Sörensen som gick till järnvägen iklädd lång svart rock med galoner på armarna och i mössan. På axeln hängde en matväska i läder. I samma hus som Sörensen bodde Esse Larsson, linjeförman på Televerket även han med uniform med skärmmössa med guld.
Den tredje personen jag minns som hade uniform var brevbärare Snell som tillsammans med Vinge delade ut post i detta distrikt. Kring 1950 köpte jag många grammofonskivor och fick många vykort från musikvänner. Brevbärarna läste noga korten och frågade mina föräldrar hur sonen hade råd att köpa så många skivor.
En profil i gatan var von Betzen, dansk konditor hos Lidells. Von Betzen tyckte om starka drycker. Nykter hade han sin hund i band men onykter gick hunden före och visade vägen hem.
Dragspelsmusik kunde höras från Raskens hus när sonen Herbert tränade dragspel, samma ljud kunde komma från grannhuset där Ragnar Antonsson bodde musiker i Stenbäcks band. Musik kunde det också komma från motsatt sida där Gösta Andersson i folkdansgillet bodde. Idrotten hade också sin plats vid gatan för där bodde signaturen KES, Karl-Erik Strandberg, sportredaktör på LP.

 

                                                          Klubb för flygmodeller.

I ett hyreshus bodde min vän Pelle Pettersson, senare finmekaniker på varvet. Vi startade en klubb som byggde flygplansmodeller. Lokalen var ett uthus. Modellerna kom i delar av balsaträ vilket limmades ihop. Man började med det enkla planet Cessna och finalen var segelplanet Flamingo, två meter mellan vingspetsarna, silvertygsduk limmades på och allt beströks med Zaponlack med en styrka som dagens miljöskyddsnämnd hade förbjudit.
På ett berg i Fiskebäck kastade vi ut planen och mätte sedan hur långt de kunde flyga.
I berget, ovanför mitt hus på 21:an, bodde Propellermakaren, vars son Alf seglade tärnunge, den första med utländskt namn, hans båt hette The Star. Konstruktören av tärnungemodellen hette Gösta Svensson som bodde också på Södra.

 

                                                               Doften av sill.
Till de många dofter som fanns längs gatan dominerade sill. Många av fruarna skar sill. De fick till jobbet 6.45, sprang tillbaka mellan 12 och 13 och sedan iväg tills klockan 17.00 Inga byten av arbetskläder. Till silldoften bidrog också männen, en av grannarna var Olaus Jönsson på Sveriges förenade.
Nu är folket och dofterna borta, foran har ersatts av bilar men min barndoms gata med dess härliga människor kommer alltid att leva kvar hos mej.

Fortsättning följer.

Terje W Fredh.

IMG_4513

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.