Idag får ni följa med och träffa en hattmakerska på bloggen och det är inte vilket hattmakerska som helst utan Lysekils egen hattmakerska Berith Larsson. Idag finns det bara åtta stycken hattaffärer i Sverige och en av dem ligger i Lysekils kommun.
Född i Borlänge.
`HattBerith´ som hon kallas för är född 1951 och uppvuxen i Borlänge där hon gick i skolan innan hon som 18-åring flyttade till Stockholm och arbetade som barnflicka i ett år. Läste sedan in 3:e gymnasieåret på folkhögskola och utbildade sig därefter till förskollärare. Bodde och arbetade i Stockholm i flera år och flyttade sedan med familjen till Gävle.
Hon jobbade som förskollärare, men sedan hon skadat ryggen behövde hon omskola hon sig. Modistyrket kom upp när hon gjorde ett test, och hon tänkte att jag testar det och ser hur det går. Under tiden hon hade jobbat som förskollärare hade hon målat akvareller, minimålningar och gjort egendesignade tittskåp och deltog på flera olika hantverksmässor i flera år. Hattintresset tog över för Berith som såg hattar överallt, berättar hon och skrattar. När någon i familjen ropade att det var hattar när de såg på Tv så kom Berith springande och tittade och skissade.
Läste på ”Tillskärarakademin” i Stockholm.
1993 kom hon in på `grundutbildning i hattsömnad´ på ”Tillskärarakademin”i Stockholm det blev det 3 terminer. Hon bor i Gävle och pendlar till Stockholm under denna tid. Hon berättar vidare att hon hoppade av i Uppsala på vägen hem efter att hon gått på kursen i Stockholm och gick nu även en kvällskurs i Uppsala hos en annan modist. Eftersom det blev kortkurser för att bli ”Modist” så försökte hon få tag på så många modister som möjligt för att gå i lära hos dem. Hon berättar vidare att hon lärde sig mycket som hon kunde vidareutveckla till sin egen stil.
Berith visar en träskalle/hattstock och en brättstock /en platt träform som man gör brättet på. Hon formar filtstommar med blöt presstrasa och strykjärn till hattkullar och brätten som sedan sys ihop för hand och dekoreras . Efter ett antal dagar så blir det tillslut en hatt berättar hon.
Öppnar ateljé i Gävle.
1995 öppnar hon affär och ateljé i Gävle. Stock & Sten – Hatt & Diversehandel blev namnet. Där producerade hon hattar, köpte in varor och hade även då recycling som var ett ganska nytt fenomen i Sverige. Butiken i Gävle var ganska unik och den såg inte ut som andra butiker. Hon gjorde även tittskåp som blev väldigt populärt. 1999 var hon tvungen att stänga affären när hennes mamma, som bodde i Dalarna,blev sjuk. Hon gjorde sig av med butiken hyrde en mindre lokal som ateljé och började vikariera som lärare . Hon kombinerar nu hattillverkning och lärarjobb igen. Istället för butiken i Gävle hyr hon och 5 andra kvinnliga en designerslokal i Christina Schollins butik i Gamla Stan i Stockholm. Där jobbade de var femte vecka och hjälptes åt att sälja åt varandra. När hon inte var i Stockholm så jobbade hon extra som lärare i Gävle och tillverkade även nya hattar. I ungefär ett år höll de på med detta tills Christina behövde lokalen själv.
Hyr hus i Lysekil.
2001 hyrde hon och familjen ett hus i Gamlestan här i Lysekil. Hon kände direkt att här vill hon bo. 2003 letade de boende här i Lysekil, och i december 2003 går flyttlasset från Gävle till en lägenhet på Kungsgatan . I januari 2004 började hon jobba på en förskola här i Lysekil.
På Kungsgatan fick hon hyra gårdshuset som ateljé där hon tillverkar hattar och mössor. Hon lämnade en del av mössorna till Havsnålen som låg på Kungsgatan i Lysekil och var medlem där ett par år. Efter ett tag kände hon att hon ville en egen lokal och till slut lyckades hon hitta en. Nu 2015 är det 8-års jubileum för HattBerith. Berith berättar att hon sålt fler hattar och mössor här i Lysekil än hon gjorde i Stockholm och Gävle. Hon har i princip kunder från hela världen, och berättar om en kund som ringde och frågade var hon höll till någonstans på Kungsgatan för hon vill göra ett besök och beställa en stor festhatt, hon trodde att butiken låg på Kungsgatan i Stockholm, när den i själva verket låg i Lysekil. Berith fick måtten , gjorde klar hatten, skickade den och hon blev jättenöjd berättar Berith.
Mösshatten är den som är populärast under hösten och vintern.
Mösshatten är den som är populärast under denna årstid om man fryser om öronen. När det är fest är det coiffer / en liten hatt mera som en hårdekor, som gäller eller en vidbrättad bananfiberhatt. Hon sydde dotterns brudhatt, en vit coiffe med flor och pärlor, som även fotograferades och kom med i en bröllopstidning inför en bröllopsmässa på Grand i Stockholm.
Har haft egna utställningar av sina hattar.
Berith har också haft några egna utställningar i bl.a. i Älvängen på ”Repslagarmuseet”. Berith tror att det är närmare tusen hattar hon gjort genom åren. Hon deltog i hattparaden på Skansen och vann pris för en coiffe med piggsvinspiggar på . Skärgårdshatten – med öar hus och flygande måsar är en hatt som väcker uppmärksamhet. Berith håller gärna föredrag om sina hattar och yrket hon utför. Falu kommun gjorde en skolfilm och då fick hon beställning på hattar som skulle vara med i filmen om Falu koppargruva. Det var en rolig utmaning att göra dem så tidstypiska som möjligt berättar hon.
Jobbar 75 % på en förskola.
Hon berättar att hon gärna vill hålla på med sina hattar när hon går i pension. Idag jobbar hon 75 % på förskolan och resten av sin lediga tid tillbringar hon i sin ateljé och butik. Hon märker en ökning av försäljningen för varje år och hoppas det håller i sig i framtiden. Jag frågar Berith hur hon kommer på modellerna. Hon berättar att det bara kommer. Hon kan få syn på ett tyg, se en film eller vara ute i naturen och bli inspirerad. Hon har t.o.m. använt rostiga spikar som dekoration på en hatt berättar hon.
Från medeltiden ungefär var det endast män som tillverkade hattar och därifrån härstammar skrået hattmakare. I slutet av 1800-talet började även kvinnor att tillverka hattar det blev hantverksyrket modist. Det var Paris som styrde hur modellerna skulle se ut, modister åkte till Paris och köpte material och idéer.
Hållit på med hattar i tjugo år.
Berith berättar att det är som hennes egna barn hattarna, ibland har det varit hattar hon gjort som hon varit tveksam till om hon vill sälja. Man lägger ner hela sin själ i dem och då får de stå ett tag tills jag känner att jag kan släppa iväg dem säger hon. I drygt tjugo år har hon hållit på med detta och man lär sig nya saker varje dag tillägger hon. Jag frågar Berith om det är ett utdöende yrke och hon berättar att risken finns eftersom det är en sådan liten nisch. Det går att köpa fabriksgjorda hattar och alla förstår inte jobbet med detta hantverk en del tycker att det är dyrt med en hatt eller mössa men allt är handsytt även om symaskinen används till mössorna, men alla är unika. Det mesta är sytt för hand och cirka en vecka tar det att tillverka en hatt.
Visade hattar på Lysekilshemmet.
Ibland har hon gjort hattar som hon inte blivit klar med för hon vet inte riktigt hur den skall se ut, och då får den stå och helt plötsligt så kommer hon på hur hon vill ha den. Hon har haft hattar som stått ett år innan de blivit färdiga. Hon berättar att hon var och visade hattar på Lysekilshemmet där både gamla och dementa bor. Flera av dem spratt till när de fick se Beriths hattar, de blev så glada över att få prova olika hattar och man såg glädjen i deras ansikte berättar hon. Hon har också hattkurser och det har varit mycket uppskattat.
Framtidsdrömmar.
Jag frågar henne om hon har några framtidsdrömmar, och Berith berättar för mig att hon har en dröm och det är att få ha en utställning om och med hattar på konstmuseet här i Lysekil. Vissa av hattarna är ett konstverk säger kunderna. Att få ställa ut hattarna och få visa upp sig för en annan publik skulle vara jätteroligt. Även att åka iväg och föreläsa mera står högt upp på hennes önskelista. Jag blev väldigt glad att du ställde upp på en intervju Berith och ni som vill läsa mer om HattBerith kan göra det på länkarna under här.
glicko.me 