Mike Johansson är precis hemkommen från en fantastisk säsong med Ice Cross Downhill. I mitten på januari startade tävlingarna och Mike kom med i det svenska landslaget i år också. I slutet av november fick han reda på hur allt var upplagt för säsongen 2015.
Fyra mindre och fyra större tävlingar.
Det var fyra mindre tävlingar som gick under namnet ”Riders Cup”, och som kördes på naturis. Banorna hade ingen sarg berättar Mike. Den första tävlingen var i Afton Alps i USA den 18 januari. Därefter blev det Österrike den 31 januari. Finland och Jyväskyla den 14 februari och 7 mars Sherbrooke Kanada.
De fyra större tävlingarna var, 24 januari i USA, 7 februari Helsingfors Finland, Belfast Irland den 21 februari och 14 mars i Edmonton Kanada.
Första tävlingen var i USA.
I den första stora tävlingen i USA Minnesota den 24 januari. Där tog han sig till kvartsfinal, och berättar att det var cirka 140 000 åskådare där. Det går inte riktigt att förklara, men när man står där och det är becksvart klar himmel och man ser stjärnorna, och det är musik med liveuppträdande. Det är hårresande berättar han. Han berättar att han funderade på hur mycket tid han har lagt ner innan på träning och annat, när han står där på starten i USA. Han taggar sig själv och när starten går är det bara att kasta sig ut och försöka ta täten.
Några av tävlingarna kördes på naturis.
Det skiljer sig väldigt lite på att vinna eller försvinna tidsmässigt. Den 7 februari på Red Bull stora tävling i Helsingfors skulle tävlingen köras på naturis. Det blev en katastrof att de hade valt naturis berättar Mike. Det var mellan 3-8 plusgrader. Det var väldigt många som hade åkt dit, och som inte fick komma till start på grund av vädret. De drog ner på 40 startande. Istället för 64 personer så blev det 24 som fick åka. Åkarna blev rankade på individuell tid, och Mike blev rankad som 30:e. Därmed fick han inte tävla under finaldagen på grund av vädret. Han blev utan poäng i Helsingfors.
Tävlar på Irland.
Han blir kvar i Finland några dagar. Nästa tävling i Finland var i Jyväskyla den 14 februari. Arto heter han som anordnat den och är en av Finlands bästa åkare och som vunnit ett par VM. Efter Finland åker han hem några dagar innan det är dags att ge sig till Irland och nästa tävling som går av stapeln i Belfast. Där var riktigt härligt berättar Mike. Mellan 10 och 15 grader på dagarna och lite vårlikt väder.
12 000 åskådare var på plats under lagtävlingarna på fredagen på Irland. Vanligtvis brukar de bara vara några tusen som tittar på lagtävlingen. På finaldagen på lördagen var det över 25 000 åskådare berättar Mike vidare. I Belfast fick han ett tufft heat i åttondelsfinalen. Mike låg trea hela vägen ner och de låg väldigt tight ihop på banan. Precis innan mållinjen trillar alla fyra åkarna och Mike blir trea. På Irland hände en väldigt viktig grej för Mike. Han fick testa ett par skridskor som är lite bredare än de han åker med. Det var en så stor skillnad berättar Mike. Det är lite svårt att förklara tillägger han.
Beställer nya skridskor.
Det första Mike gjorde när han kom hem efter Irland, var att beställa ett par nya skridskor som var lite bredare och en storlek mindre än de han hade haft innan. Han fick skridskorna inom 3 dagar och fick även bytt underdelen från hans gamla skridskor till den nya överdelen. Mike hann med att testa dem lite i ishallen Gullmarssborg här i Lysekil. Det kändes väldigt bra.
Näst sista tävlingen var i Kanada och Sherbrooke Quebec 7 mars. Banan var 10 meter bred och när loppen skulle köras hade de satt ut slalompinnar i banan som markering, och målat isen. De hade byggt en bana i banan kan man säga berättar Mike. Där vann han tre av fyra starter och slog ut en av bröderna Dallago. Även en fransman som är rankad 9:a i världen tog han i starten två gånger. I kvartsfinalen kom han trea, och gick inte vidare. Mike slutade på 14 plats i Quebec.
Sista tävlingen var i Edmonton Kanada den 14 mars. Säsongsfinal, och skridskorna satt som handen i handsken. Han fick bra tid i Edmonton, och mycket beröm av de åkarna som ligger i topp i Ice Cross Downhill. Micke fick smeknamnet ”Road Runner” efter den tecknade figuren som är så snabb berättar han och skrattar. På lördagen var det nära att han skulle gått till kvartsfinal. Åket kan ni se här under.
Söker sponsorer.
Han är fruktansvärt revanschsugen, och längtar till nästa år och träningen har han redan startat med. Mike behöver några sponsorer som kan hjälpa honom att storsatsa till nästa år. Så ni som läser detta! Tveka inte. Hör av er om ni vill sponsra Mike. Tack Mike. Jag kommer att fortsätta att följa honom och rapportera om vad som händer.
glicko.me 