Idag får ni möta allkonstnären Mikael Hjelm på min blogg

Idag får ni möta allkonstnären Mikael Hjelm på min blogg. Mikael som jobbar som Kyrkogårdschef sedan tre år tillbaka här i Lysekils pastorat.

Mikael är född 1971 i Lysekil. Gick i Boviks skola första och andra klass, Färgarskolan i tredje och fjärde till sjätte klass blir i Kronbergsskolan här i Lysekil. Efter åren i högstadiet i Gullmarsskolan flyttar Mikael till Strömstad för att läsa marinbiologi.

Läste två år i Strömstad.

Tanken var att han skulle bli marinbiolog på grund av havet och fiskeintresset som han fick i tidig ålder. Mikael berättar att det fanns en linje i Strömstad som gav högstadiekompetens. I två år läste han där, och trivdes fantastiskt bra. Han fick mycket kontakter med andra människor från de två åren i Strömstad. På helgerna åkte han hem och hjälpte sin pappa med affären eller var ute och fiskade.

Hade bra avtal med skolan i Strömstad.

Under tiden han läste i Strömstad passade han på att ta lite olika certifikat, som skepparexamen, maskin, radar och dykarcertifikat m.m. Under tiden han går i Strömstad söker han till Göteborgs universitet för att bli ”Fiskerikonsulent”.  Efter skolan i Strömstad kommer han hem ett tag, och pga. lite olika saker så ändrar sig Mikael och söker jobb här hemma i Lysekil.

Sökte jobb på kyrkogården i Lysekil.

Det blev inget universitet i Göteborg. Han sökte jobb på kyrkogården och fick ett säsongsjobb på ett år i Lyse som kyrkovaktmästare. Detta var 1989. Efter det året blev det lumpen i Uddevalla som det sista stridande innan I 17 stängdes ner. Chefen på kyrkogården ringde Mikael strax innan han muckade, och frågade om han ville fortsätta jobba där. Sedan dess har han jobbat där. För tre år sedan tog han över som kyrkogårdschef. Han berättar vidare att han trivs fantastiskt bra med sitt jobb. Mikael är chef över nio kyrkogårdar, och fyra kyrkor.

Mikaels stora hobby är bl.a. att jobba med sten.

Alla Mikaels gamla släktingar har varit stenhuggare. Morfar och farfar var stenhuggare berättar han, och intresset fanns redan som barn för Mikael. När han träffade sin fru Monica så hade Monicas pappa också varit stenhuggare. Monicas pappa Bengt Nilsson som bor i Blekinge har jobbat med sten sedan barnsben, och är en oerhört duktig stenhuggare enligt Mikael. Blekinge liksom Bohuslän är en stenhuggarbyggd. Bengt var också kyrkvaktmästare precis som honom själv berättar Mikael.

Mikaels svärfar har alla sina verktyg kvar. Han jobbade inte med tryckluft utan jobbade på det gamla sättet. Under femton års tid har han försökt att lära sig allt vad hans svärfar kan om stenhuggeriet.

Han har gjort mycket av inredningen hemma i sten.

Bordet vi sitter vid i vardagsrummet har han gjort. Det är en stor stenskiva som han huggit ut och polerat. Bordsbenen till bordet har en historia där han suttit och glödritat in olika mönster på ställningen som bordet ligger på. Under bordet finns Bohuslän och Blekinge ihop. Där under finns landskapsdjur, landskapsblomma och kanadagäss som flyger in i v:et under bordet. Lampan över bordet är gjort av ett gammalt vagnshjul, och lampan har han också gjort.

Svetsar och smider också. 

Han håller även på med att smida och svetsa också. Poleringen av bordet tar ett antal timmar, och huggningen är det som tar längst tid. Han har även gjort en köksö och mycket annat i huset. Graniten blir så otroligt fin när den är klar. Han gör även namnskyltar i sten och trä.

Hade ett dykföretag tidigare.

Att dyka har också varit ett stort intresse för Mikael. Så stort att han hade ett företag där han dök. Han dök bl.a. efter ostron för Lars Marstone på Lysekils Ostron & Musslor, och några andra firmor. Firman omfattade också sjötransporter där han körde virke och annat ut till öarna runt omkring här.

I tre år hade han firman innan han kände att det var svårt att hinna med allt, och beslöt sig för att lägga ner den.

Stort fiskeintresse.

Mickes och Monicas barn Calle, Pelle och Lisa har ett stort fiske intresse. De har blivit TV för dem i ”Fiska med Anders” som sänds i SVT. Tre gånger har Mikael varit med i ”Fiska med Anders ”och barnen har varit med två gånger. Mikaels bror Lars Hjelm jobbar som stuntman. Förr så hände det att Lars behövde hjälp och då var Mikael med vid film och TV-inspelningar. Han berättar att han var med i Danmark när de spelade in kommissarie Winter. Där spelade han polis. Han är också jägare. När han jagar så blir det sjöfågel han jagar, och det sker mest på vintertid. Mikaels pappa var handlare och styckmästare, och detta har Mikael också prövat på.

Håller på med ett trädgårdsbord i sten till sig och sin syster.

Vi kommer in och pratar om det här med stenen igen. Gör han ett bord så sågar han ut detta med en vinkelslip. Sedan hugger han bordet och då får det stå på högkant när han jobbar med det. Det blir många vändningar innan det blir klart förklarar Mikael. Kanten på bordet slipas sedan med ett bryne. Han gillar den huggna ytan berättar han, för då ser man att det är riktig sten. Ytan blir fantastiks, och det finns inget som gör åverkan på det. Du kan ha varmt eller kalt på det spelar ingen roll. Spiller du så är det bara att torka av. Ett stenbord är oerhört stryktåligt. Graniten är ett fantastiskt material. Han gör ett trädgårdsbord till sig själv, och ett stort till sin syster som väger 1,6 ton.

Bordet vi sitter vid inne i Mikaels hus går inte att ha ute. Det blir ett sådant solblänk i det. En vattendroppe på bordet, och då blir det som en diamant skulle lysa.

Har tillverkat ett eget schackbräde i trä.

Mikael förvinner några minuter till källaren och hämtar upp ett schackbräde som han tillverkat. Schackbrädet är en inspiration från ”Sagan om ringen” berättar han. Brädet har han tillverkat själv, och figurerna har han fått av sin bror i present. De är inköpta i USA och är figurer från filmerna. Den ena sidan är den goda och den andra den onda berättar Mikael vidare. Han är fascinerad av ”Sagan om ringen”, och hade en del spillbitar i mahogny och ask. På så sätt kom brädet till, och på brädet finns det olika figurer från ”Sagan om ringen”. När brädet står i källaren har lacken krackelerat. Det är ett antal hundra timmar bakom tillverkningen av brädet berättar Mikael.

Mikael gillar att rita och teckna och på kanterna på brädet har han skrivit in en lång berättelse på alviska och runskrift. Med en glödritningsapparat har han gjort alla tecken och figurer på spelet.

Vi går ut och tittar till trädgården.

Det finns mycket sten i trädgården hos Mikael och Monica. På ett ställe har de Bohuslänsgranit och Blekingegranit som ligger bredvid varandra. Stenen från Blekinge har svärfar fixat till honom berättar han. Båten som står där är i betong, och är en bröllopspresent. Mikael har även en stor rök i trädgården där han röker både fisk och kött.

Klockstapeln vid kyrkogården.

Den gamla klockstapeln var gjord i trä och var 16 meter hög, och skulle besiktas. Den blev utdömd, och antingen skulle de behöva renovera den eller så fick den rivas. Mikael lämnade in ett förslag till kyrkorådet om att han kunde bygga en ny för vad det kostade att renovera den gamla. Han fick klartecken på detta och började med att söka bygglov för den nya klockstapeln som skulle stå på en annan plats.

Mikael och hans bror Lars satt och spanade på hur man kunde göra en klockstapel av sten. Lars sa till Mikael; ”gör en som Stonehenge”. Två stenar stående, och en sten ytterligare på toppen. Mikael började skissa på detta. Han fick tag på en stenfirma i Brastad som skulle kunna ta ut stenblocken. Tyvärr så sålde den personen sin firma, och ingen kunde ta ut ett sådant stort block här i närheten. Bara det översta blocket väger 22 ton.

I Norge vid Idefjorden hittade han en kille som kunde ordna detta. Han tyckte projektet lät väldigt roligt. Stenen blev väldigt billig, och det som kostade mest pengar var att få stenarna till Lysekil och på plats. Mikael hög alla kanter och tog bort kilhål m.m. De gjöt fundamentet till stenen och det syns inte idag. En 220 tons kran kom och lyfte allt på plats.

Sidostenarna väger 11 ton styck, och överliggaren väger 22 ton. Stenarna är satta på ett expanaderbruk på ett rakt fundament. Klockan är upphängd i något som kallas hästskoform. Det är för att det inte skall skapas några vibrationer i klockstapeln. Klockan väger cirka 400 kg. Själva klockan fick byggas om i Höganäs innan berättar Mikael vidare. Klockan användes vid begravningar, och den har ingen automatringning. Önskemål finns från folk att de skall ringa med den på t.ex. nyårsafton, men det får tas under beaktning.

Idag finns det även ett vattenfall vid platsen. Vattenfallet var inte Mikaels idé utan det var Mikaels företrädare som kom på det. Det blev väldigt uppskattat, och samtidigt tar det bort en massa ljud från trafiken på stora vägen.

Fyra minnesstenar i Havsbadsparken i Lysekil.

Vi åker vidare och stannar till vid Havsbadsparken i Lysekil. Mikael berättar att dessa fyra minnesstenar har det varit mycket rabalder om. Det har även varit mycket positivt också tillägger han. Det var en del protester om placeringen berättar han. Uppdraget fick han av Lysekils Vänner. Detta var ett projektarbete han hade förra sommaren, och dessa har han huggit till hemma i trädgården och även graverat texten på stenarna. Stenarna är ett minnesmonument över olika personer som gjort något för Lysekil.

Minnesstenen vid kyrkogården i Kyrkevik.

Vid alla kustsamhällen finns det oftast minnesstenar, och nu har Lysekil också en. Oftast är det män vars namn står på stenen. De kan ha förolyckats på sjön. Vissa ha ren gravplats, och vissa har inte hittats. Man skall ha dött under sin näring är det sagt så som fiske eller sjöfart. Det är många som varit med och tagit fram dokumentationen om detta. Man utgick från personer från Lysekils församlings som var drunknade eller saknade på havet.

Det är väldigt positivt med närheten till kyrkogården med minnesstenen, men också en bra plats tycker Mikael. Han fick förfrågan om han kunde hjälpa till att hugga stenen. Stenen är från Skärholmen i Rabbalshede. Leif Carla Andersson har ritat de två båtarna som är på stenen med hjälp av Alf Havstam. Mikael var hos ett stenhuggeri i Hunnebostrand, och där hjälptes de åt med att blästra och hugga ut båtarna och namnen på stenen. Det blev väldigt mycket bokstäver så därför valde de en sten med en polerad yta.

Efter det så monterade de upp den och sedan var det invigning av stenen. De två ankaren som står bredvid stenen fick de till skänks, och de passar väldigt bra in där tycker Mikael.

Vidare har han gjort mycket stenarbete vid båtföreningen med bl.a. någon mur och lite annat.

Samarbetar med Sotenäs kommun.

Han håller på med ett ganska stort projekt med sten. Gamla gravramar utan text håller han på med att prospektera med att få lägga ut och göra hummerrev av.  Han har redan samlat ihop 20 ton som vaktmästarna har sparat. Man har inte riktigt hjärta att slänga det gamla hantverket, och med att de sparar dem så känner Mikael att det kommer till nytta.

Det är ett projekt med Sotenäs kommun om att lägga dessa på någon botten och se om det kan bildas hummerrev där stenarna ligger.  Han gjorde en ansökan hos kyrkorådet som tyckte det var ett bra alternativ istället för att stenarna skulle kastas och krossas sönder. Mikael har även en annan grej på gång som han hoppas kunna förverkliga, men det hoppas jag kunna berätta om till vid ett annat tillfälle. Tusen tack Mikael att du tog dig tid att berätta om ditt liv och allt du gjort hittills. Fantastiskt intressant att höra om.