Idag får ni träffa Jai Kallin från Uddevalla. Jai har ett stort båtintresse och äger en båt som är över 100 år gammal. Båten är ritad av C.O. Liljegren och byggd 1912 av Liljegrens båtvarv i Göteborg. Enligt historiken byggdes det bara två båtar av denna sort på varvet. Däremot byggde de segelbåtar i vanliga fall. Lite fakta om båten Styrbjörn. Längd: 10.60 m, bredd: 2:30 m, djupgående: 0.85 m. Motor: Volvo Penta 305 V8 Bensin 225 hk. Marschfart 17 knop, toppfart 21 knop.
Jai Kallin är född i Uddevalla, men hans pappa är född och uppväxt i Lysekil. När pappan var 15 år flyttade han till Uddevalla. Musikerprofilen Benny Engels är ingift i Kallin släkten berättar han.
Hur fick han tag på båten?
Jai berättar att kompisen Claes Fröberg stod och renoverade sin båt Kantippa som är från 1939 och byggd av Br. Larssons båtbyggeri i Kristinehamn. När de stod där så kom det en granne ner och började prata med dem. Efter ett tag kom grannens pappas gamla båt på tal.
Grannen tipsade om att båten låg nere på Lyr på södra Orust. En dag när Jai och Claes inte hade något att göra så åkte ner till Orust för att se om de hittade båten. Den andra personen de träffade var han som ägde båten. Han körde bort Jai och Claes till platsen där båten låg så de fick se den.
Jai frågade givetvis om den var till salu, och farbrorn sa att allt är till salu till rätt pris. När han sedan ville komma ut och besikta den i början på maj 2006, så tyckte han att han inte ville sälja den så här tidigt på året när han precis hade sjösatt den. Det var ingen fara sa Jai till farbrorn och sa att han ringer honom till hösten igen.
Hösten kommer och Jai ringer ägaren till båten.
När han ringer ägaren av båten så tycker han det var kul att Jai fortfarande var intresserad av den. De bestämmer att han får komma och titta. Det blev affär samma dag som han kom dit. Dagen efter så fixade han någon som körde ner honom för att kunna köra hem båten till Uddevalla. 3 ½ timma tog det att gå upp från Lyr till Uddevalla.
Båten flöt och den gick att köra när han hämtade den.
Båten gick att köra men såg bedrövlig ut berättar han. Jai berättar att den förrförra ägaren ägde båten i 48 år och han byggde om båten två gånger under tiden han ägde den. Den såg ut lite som en 50-tals jakt när han köpte den, och det satt en liten dieselmotor på 30 hästar i båten. När de låg och körde i fem knop fick de skrika till varandra för att höra vad de sa.
Första tanken när han tog upp den på hösten 2006 var att byta maskinen och göra en ansiktslyftning på den. När han fick upp den såg han att bordet på båda sidor av kölen hade frusit sönder och de var han tvungen att byta. Han fick även riva halva inredningen för att få loss motorn. När han hade fått gjort så mycket så kände han att han tar den hela vägen och gör den tidsenlig igen.


Renoveringen.
All inredning från aktern till ruffen är nytt. Salongen har han byggt om och gjort tidsenlig. Det blev även ett nytt akterdäck m.m. Det tog nästan tre år att göra iordning den. Det tog fyra månader för två man som jobbade sju timmar om dagen sju dagar i veckan för att få båten trären. Jai berättar att då var hela båten vitmålad inuti. De hade varsin varmluftspistol och skrapa när de tog bort färgen. Samtidigt berättar han att alla detaljer är unika just för denna båt. Första 1 ½ åren jobbade han 7 dagar i veckan på båten minst 8 timmar om dagen. Det ända avbrottet han hade var när han åkte till krogen och jobbade. Jai jobbar bl.a. som ordningsvakt i vanliga fall på olika krogar.
Fick jobb på Marinhuset i Uddevalla.
Under tiden han renoverade båten var det en farbror som hade hört talas om Jai som frågade om han kunde hjälpa honom med en sak. Det ledde till att han fick fast jobb i Uddevalla på marinan. I 6 år jobbade han heltid där. Idag kör han säsongsjobb istället.
Fördäcket och ruffen renoverade han 2012.
Eftersom fördäcket och ruffen var plastad så väntade han med att renovera detta på vintern 2012. Samtidigt 2012 fyllde båten 100 år. Detta var den sista stora renoveringen han gjorde. Efter första renoveringen sjösatte han Styrbjörn i slutet på augusti 2009. Sjösättningen då var mest för att kolla hur linjerna blev i vattnet. Jai berättar att man inte vet hur det blir när man står i ett tält i trädgården hur linjerna blir när man byggt om så mycket som han gjorde.
Det var mycket diskussioner om det var rätt eller fel. Det var många kompisar som sa vad de tyckte. När väl båten kom i sjön blev Jai överlycklig att det hade blivit rätt. Han berättar att det var mer tur en skicklighet att det blev rätt.








När han köpte båten var det en akterruff på den. Då fanns det en liten bänk på varje sida. Man kunde sitta två man per sida om man knödde ihop sig. Man kunde inte se vattnet för sargen var väldig hög. Efter att några båtar träffats ute på havet och la sig ihop för att driva. Efter en stund kom det en 7 meters Petterssonare och la sig på andra sidan av Jai. Det slutade med att skulle alla få plats så fick de gå ner i Petterssonaren för att få plats. Efter det konstaterade han att han inte kan ha största båten med minst sittplatser i. Bort med akterruffen och plats för en stor u-soffa som är bäddbar.
Hur mycket har renoveringen kostat?
Jag frågar honom hur mycket renoveringen kan ha kostat honom. Han berättar att han har ingen aning, det är en hobby. Han har sparat alla kvitton på det han köpt för den dagen han säljer den vill han veta hur mycket han gått i förlust säger han och skrattar. Hur mycket båten är värd har han ingen aning om. Om han skulle sälja den i framtiden så är det lika intressant att hitta rätt köpare som verkligen bryr sig om båten och vill ta hand om den.


Gjort allt själv.
Förutom kapell och dynor så har han gjort allt själv. Allt träjobb, motorinstallation och eldragning har han gjort själv. Hans far har också hjälpt till. I slutet på september eller början på oktober tar han upp båten och lägger den hemma i trädgården där han bor. Sedan så bygger han ett tält över den. Så fort nattfrosten försvinner på våren så börjar han att vattna skrovet tills den sjösätts.
Furuskrov torkar mycket fortare än mahogny. Han berättar att första sommaren han stod på land gick den isär. Då hade han 9 millimeter mellan brädorna och trodde inte att hon skulle flytta när han sjösatte den. På hösten hade båten gått igen tack vare luftfuktigheten. Då insåg han att träet var friskt.


Jai är femte ägaren till båten.
Ägaren innan Jai hade båten i 12 år, ägaren innan honom hade den i 48 år och bodde på Vindön, innan det gick den i Ljungskile och de första 10 åren gick han i Göteborg. Det var en direktör i Partille som beställde den. Den är alltså byggd i Göteborg 1912. Det var två bröder där den ena var båtbyggare och den andra konstruktören av båten. Konstruktören var i Tyskland och utbildats sig. Konstruktören hade också varit i USA och tittat på båtbyggeri berättar Jai. Han var en av de första i Sverige som byggde tävlingsbåtar.
1907 sjösatte han en båt som var 12 x 1.30 och som gjorde 25 knop. Det var mycket på den tiden. De lade ner varvet i mitten på 20-talet och emigrerade till USA.

Underhåll av båten.
Var femte år behöver man åtgärda den invändigt. Det han måste göra utvändigt av underhåll tar ungefär 4 helger. Han mattar ner båten och sedan 2-3 stryk med lack. UV-skyddet i lacken klarar ungefär en säsong. Hoppar du över 2-3 år får du börja om från början. Jai berättaratt det är inte bra att lacka alla sidor på ett trä. Gör man det och det går in fukt så ruttnar det. Trä måste kunna andas.
Renoveringsobjekt.
Jai berättar vidare att man inte köper ett sådant här objekt om man inte tycker om att greja med båtar. Annars hade man köpt en båt som redan var färdig. Det är inte annat än att man blir imponerad av jobbet som han lagt ner på sin båt.
Toalett har han ombord, det är mycket bättre än att ha dusch berättar han. Jag tar foto i ruffen och Jai berättar om taket som han tycker är ganska unikt. Det är pärlspontsprofil han har i taket. Det är original från 1912. Det har han använt vidare ut till det nya salongstaket, fast där är det en smalare profil.

Jai vet hur den såg ut i original, fast nu är båten inte original men tidsenlig enligt honom. Några tidigare ritningar på båten har han inte funnit, utan han har tittat på gamla foton hur båten såg ut från början. Det var mycket folk i Henån på Öppet Varv som vi träffas på och som avslutning berättar han att han vunnit pris för sin båt. På Träbåtsfestivalen i Skärhamn vann han pris 2014 för Årets Trämotorbåt.
Drömmen nu är att någon gång få åka med Styrbjörn på Gullmarsfjorden och höra vågsvalp och motorljud från denna fina båt. Stort tack Jai för att du tog dig tid för en intervju.
Alla foton använder jag med tillstånd av Jai Kallin.
Mycket trevligt inslag . Har man träbåt så förstår man vilket arbete Jai lagt ner ! Applåder
Jag är (nästan) född i båten… med båtfix på vår och somrar under 50- och 60-talen i gott minne. Första ombyggnaden skedde 1955 på Materialgården i Uddevalla hos Eskil Södergren för att skapa en flytande sommarstuga när den landfasta på Ammenäs vid Byfjorden sålts. Sen sjösättning denna varma sommar som medförde idogt pumpamde innan furuskrovet gått ihop. Då kortades ruffen och ett doghouse byggdes som pentryutrymme för mor. Nästa ombyggnad gjordes av Mästerbåtbyggaren Nisse Nilsson i Strömstad 1961 eller -62. Då tillkom höga ruffsargar som vindskydd enligt fars och mors önskemål. Med detta följde en mindre önskvärd ökad vindkänslighet plus den även senare moterade något begränsade tillgängligheten i sittbrunnen. Jag minns särskilt ett tillfälle när jag och en av bröderna var på hemväg efter en tur södeut från Strömstad. På väg ut i Kosterfjorden från Arsklovet mötte vi tämligen hög och lång sjö från hård vind några dagar tidigare. Vi gick först ut för att möta sjön och slippa få den tvärs. Halvvägs mot Ramsö blev det läge att vända för att få sjön med. Vändningen av denna långa smala båt gick bra och vi ökade farten påtagligt. Sjön gick dock snabbare än vi, och vi sjönk igenom några gånger tills viblev hängande i framkant på en stor våg med fören allt djupare tills vi låg med förkant på däcket i vattenytan. Då upptäcker jag att förluckan stod öppen… Vi stod något stela vid ratten och väntade på alternativen, dvs antingen tryckas tvärs och kantra, fortsätta dyka och få sjöberg genom luckan och sjunka snabbt eller i bästa fall bli passerade av vågen. Vi hade tur, vågen släppte och passerade, och jag kastade mig genom ruffen och stängde luckan. Något skärrade puttrade vi vidare genom Kosterfjordenhem till Strömstad. Det är bättre när man har tur…
All heder åt Jai som räddat. Styrbjörn till fortsatta sjöäventyr efter 100-årsdagen!
Båthälsningar Folke Borgh
Tusen tack för din berättelse Folke!
Väl bekomme, med denna gamla båt finns många minnen! Ett annat-som dock berättats mig- var den enda grundstötningen under alla år sommaren 1949, som medförde att jag ett halvår ung hamnade uppochner under den kantrade spånkorgen i den då mycket mindre akterruffen, som hade en vackert rundad bakkant. Till båten hörde då även en lång svängd rorkult som -vid behov- sattes över rufftaket till ett beslag på ovansidan akterdäcket. Dörötöver fanns ett par mycket långa åror med tillhörande fösten för årklykor i den ursprungliga låga sittbrunnssargen. En av årorna blev 1958 bom till en av min äldste bror under sista året i realskolan byggd mindre variant av starbåt under det ansående namnet Röde Orm, gemenligen kallad Rödingen. 😊
starbåt