Bor i Lysekil "Staden vid havet"

Idag får ni en uppföljning om Patrik Moberg från Lysekil som var med i TV-programmet ”Spårlöst” och sökte efter sin mamma i Colombo i Sri Lanka.

Patrik blev adopterad till Sverige 1985 när han endast var åtta veckor gammal. Han har alltid funderat över detta och hans föräldrar här i Sverige har ordnat papper och berättat för honom hur det var när de var och hämtade Patrik. De tog även foton när de hämtade honom.

unnamed (2)

Patrik och hans mamma Somawathie och adoptivföräldrarna Ingela och Thomas Moberg.

Någon gång våren 2014 sökte han till programmet och i slutet på oktober 2014 åkte han till Sri Lanka på sitt livs äventyr för att hitta sin mamma med hjälp av ”Spårlöst”. Där slutade förra intervjun med Patrik och idag på bloggen berättar Patrik om hur det var när han var på plats i Colombo i Sri Lanka.

Hur var resan på till Colombo?

– Vi mellanlandade i Dubai och när vi skulle borda planet till Sri Lanka så var cirka 90 % folk från mitt hemland Sri Lanka. Då började man sitta och jämföra sig själv med andra. Mina ögon var stora som tennisbollar under resans gång. Samtidigt var det jätteskoj.

Hur var det att landa på Sri Lanka?

– Det var jättemycket på en gång, och eftersom jag aldrig tidigare varit tillbaka så var bara det en jätteupplevelse. Hela den vistelsen den veckan var väldigt intensiv men det var så många intryck, känslor, lukt, mat och allt. Man försökte suga in så mycket som möjligt.

CI2A9707

Patrik visar på sin stora karta var Sri Lanka ligger.

Vad var det första ni gjorde på plats?

– Då stack vi direkt till något myndighetskontor för att få tillstånd och det tog nästan halva dagen. De var tvungna att ha tillstånd för att få filma på Sri Lanka. Vi fick små brickor som vi skulle ha på oss när vi var med filmteamet. Vi fick även med oss en kille från myndigheterna som skulle övervaka oss under veckan.

Dag två då började äventyret berättar Patrik. Jag frågar Patrik om han fick någon indikation på att hans mamma levde när de startade sin resa i Sri lanka?

– Nej, ingenting. Det man ser på TV är precis så det gick till på plats.

Vad hände under dag två?

– Det började med vad som kändes en motgång direkt. Vi var hos min biologiska mammas arbetsgivare där hon både bott och jobbat i jättemånga år. Vi trodde att hon satt på jättemycket information och när man kom dit så hade man stora förhoppningar. Hon kanske till och med hade haft en adress till min mamma.

Vad hände?

– Hon vägrade att prata. Det var precis som att få en käftsmäll. Jag blev väldigt arg och drog någon ramsa… Man förväntar sig att folk skall vara hjälpsamma på samma sätt som jag är eller skulle vart om någon hade frågat om sin mamma. Min mamma fick ett ultimatum av arbetsgivaren när jag föddes. Det var att hon var tvungen att lämna bort mig om hon skulle jobba och bo kvar där. Det var därför jag adopterades bort.

Efter det stack vi till ett kontor för att leta efter mammas namn. Det fanns inget och nu kändes det som två smällar på en och samma dag. Jag började tänka och det bara snurrade i mitt huvud. Troligtvis så kommer jag inte att få träffa min mamma för det kanske är försent och hon kanske är död. Man går igenom informationen och har hittat de bästa ledtrådarna för dagen och nu är de brända.

Vad gjorde ni då?

– Det blir till att gå igenom alla pappren igen och se om vi hittar något annat att gå efter. Det blir svackor under tiden vid inspelningen.

Bodde ni på samma ställe under hela veckan?

– Ja, vi bodde på samma ställe och pendlade. En dag var ni nere vid Galle och som tur är har de byggt en motorväg som man kan åka på. Det tog drygt två timmar ner dit.

IMG_7391

Middag med alla i filmteamet och deras tolk Buddhini.

Var gjorde ni där?

– Där letade vi efter en by som var födelseplatsen i närheten av Galle. Vi besökte ett postkontor för att höra om de hade någon mer information om min mamma. De hade bara mammas namn Somawathie. Fast vi fick ett tips här om att längre ner på gatan bodde det en man som hade koll på vilka som kommit och gått i den lilla byn.

Det var inte mer än 50 meter bort. Vi gick till honom och han hade hört namnet förut och de var många syskon inom den familjen. De var åtta eller nio stycken och någon trodde han bodde kvar lite längre bort i byn. Vi fick adressen till honom som förmodligen kunde vara min morbror.  Innan de gick vidare ville mannen som vi pratat med och han bad för mig i sitt egen byggda tempel.

Kände du att turen vände där?

– Ja, när vi kom till honom och vi fick uppgifter om en släkting så tändes hoppet igen. Efter detta så åkte vi och åt lunch.

Vad hände sen?

– Sen åkte vi till skogen och det låg ett hus vid den sista vägen. När vi väl kom dit möttes vi av en man med ett stenansikte. Han hade inga känslor alls i sitt ansikte. Men det visade sig att det var min morbror.

IMG_7386

Patriks morbror och hans familj.

Visste han vem du var?

– Det var ingen som visste om mig. Min biologiska mamma hade valt att inte berätta för någon att jag att fanns. Även om min morbror inte visade några känslor direkt så var han väldigt glad över att ha fått träffa mig. De hade heller ingen adress och sist de pratades vid var för två år sedan när de var på en begravning tillsammans till ett av syskonen i familjen.

Fick du något tips där?

– Ja, han tipsade om en moster som hade lite mer koll. Vi fick adressen dit och nästa dag åkte vi och träffade henne.

Träffade du din moster?

– Nästa dag och detta var dag fyra eller fem. Det var så mycket så jag kommer inte riktigt ihåg vilka dagar som var vilka. Jag träffade min moster som var helt annorlunda än min morbror. Det var precis som hon var min mamma. Hon var så lycklig och sa till mig flera gånger att det känns som att jag var hennes son. Hon var mycket trevlig och gav så mycket kärlek och det kändes verkligen bra. Här stannade vi inte så länge för hon sa samma sak som morbrodern, att de träffades på begravningen. Men hon visste vilken by hon senast befann sig i så det var bara att ge sig av.

IMG_7387

Patrik med sin kärleksfulla moster.

Vad hände sen?

– Den senaste beskrivningen på min mamma var att hon gick med krökt rygg och sålde hemmagjorda dadlar. Vi åkte till byn. Vi stannande med bilen och gick tio meter. Vi måste fråga någon. Precis där vi stannade stod det en Tuk-tuk. Vi frågade mannen och här hände något speciellt. Mannens dotter var gift med Patriks halvbror. Han guidade oss rätt och det var inte så långt ifrån där jag var nu.

Nu kände jag att det var väldigt nära och att det fanns en chans att även få träffa min halvbror för första gången. Det står i mina papper att jag hade en sex år äldre bror.

Hur kände du dig nu vid detta tillfallet?

– Det var hemskt. Dels så stod jag med världens solljus och jag var så svettig. Jag stod där säkert i 45 minuter ihop med assistenten Johanna. Det kändes som jag stod där i flera timmar. Johanna berättade för mig att det tog lite väl lång tid för det brukar gå mycket fortare annars.

Det var många tankar i mitt huvud. Hon kanske inte ville träffa mig var en av tankarna som kom medans jag stod där. Måste de övertala henne för att jag skall få träffa henne. När de beskrev var hon bodde så var det bara 150 meter och en väg till vänster. Det skulle bara ta fem minuter att gå dit. Varför tar det så lång tid?

IMG_7388 (1)

Vägen till Patriks biologiska mamma, här stod han och väntade på att Hans skulle komma.

Vad hände sedan?

– Till slut så kommer Hans Fahlén gående långt där borta. När han kom närmare så såg han ett stort leende på hans läppar. Då förstod jag att han hade träffat min biologiska mamma. Det kändes skönt för då var man säker på att hon levde. Det först han sa när han kom till mig var; ”jag har träffat din biologiska mamma”. Hans berättade även att halva byn var hos hans mamma. De hängde över murar och överallt. Det var säkert över femtio personer som tittade.

Där börjar du promenaden till din mamma. Hur kändes det?

– Hjärtat kändes som att det var utanför kroppen när det slog. Det var bara lycka fast jag var väldigt nervös. Tankarna gick om hon tänkt lika mycket på mig som jag tänkt på henne. När jag svängde vänster på vägen längre fram så satt det en liten kvinna på en stol och grät. Då förstod jag att det var min mamma som satt där. Hon reste sig upp och började prata och vi kramades och nu började jag också gråta. Hon såg hur lycklig ut som helst och hon hade aldrig räknat med att få träffa mig igen. Hon grät nästan hela tiden vi var där.

IMG_7390

Patrik och hans biologiska mamma.

Efter en stund så kom min halvbror fram och kramade om mig och började gråta och jag grät jag också. Han visste inte om att jag fanns för mamma hade inte talat om det. Det blev ett kram och gråt kalas.

IMG_7393

Patriks halvbror, Diwlwaththage Pradeep och hans ena pojk.

Sedan ställde jag alla frågor som jag kunde komma på fast tror jag glömde hälften av de frågor jag funderat på innan jag träffade henne.

Vad hände sedan?

– När jag väl fått träffat min mamma så stannade vi nog där i 1 ½ timma. Teamet frågade om jag ville följa med till hotellet eller om jag ville stanna kvar hos min mamma och min släkt. Det var så mycket som gick runt i mitt huvud och så mycket känslor så jag valde att åka tillbaka med de andra tillbaka till hotellet.

När jag sa att jag hänger med tillbaka så sa de att det brukar oftast vara så att man blir så känsloladdad att man behöver ett break för det är så mycket som händer vid just det tillfället. När jag kom tillbaka till hotellet fick man lagt sig i en solstol och man fick landas lite efter vad man hade varit med om. Samtidigt så skulle vi få träffas nästa dag igen.

Hur kändes det när du vaknade nästa dag?

– Det var riktigt skönt att få ha fått sovit en natt och att man fått smälta lite av allt som hade hänt dagen innan. Vi träffades vid ett tempel och gjorde lite av deras ritualer med att tillbedja guden. Det var skoj att få vara med och de bad för mig.

IMG_7392

Efter det så åkte vi till en restaurang som låg vid stranden och där åt vi middag och satt och pratade. Där fick jag också välja om jag ville stanna och vara med min familj efter maten. Där valde jag att stanna och Buddhini som var guide och tolk stannade också kvar tills vi var nöjda. Där satt vi och pratade i flera timmar och jag visade dem kort på mina barn och min släkt i Lysekil.

IMG_7394

Patrik och Buddhini på väg tillbaka till hotellet.

Ställde din mamma några frågor?

– Hon frågade om hur jag hade det i Sverige och jag visade henne bilder på mina föräldrar här hemma i Sverige och hon tyckte de såg så snälla och bra ut.

Håller ni kontakten idag?

– Min mamma kan absolut ingen engelska men min halvbror kan lite och hans fru kan en del så det fungerar så där. Min halvbror har en äldre mobil och när jag skickar mms så tror jag inte att det fungerar. Men däremot så fungerar det med sms. Ungefär en gång i veckan har vi kontakt via sms. En kompis till min halvbror har en modernare mobil och han har skype. Så vi har även skypat några gånger.

IMG_7395

Patrik och sin biologiska mamma, Somawathie.

När åker du tillbaka?

– Vi pratar om att åka dit till vintern som kommer om allt vill sig väl. Alla vill åka med så det är en del att ro i hamn först.

Hur känns det så här efteråt?

– Det är det bästa jag gjort. Jag är superglad över att jag sökte till programmet och finns chansen till detta. Jag är så glad för att min mamma fortfarande var i livet och att jag fick träffa henne.

Det var fantastiskt roligt att fått följa din resa Patrik. Tusen tack för att du ställde upp och lycka till i framtiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer till: "I dag får ni en uppföljning om hur det gick för Patrik Moberg i TV-programmet Spårlöst där han sökte efter sin biologiska mamma." (2)

  1. Tack för uppföljningen! Tittade aldrig på tv-programmet så visste inte hur det hade gått. Vilken fin historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: