Det är några år sedan sist, men nu är Jan Johansen tillbaka med ett helt nytt album. ”Trumslagarens pojke” heter albumet. Jag slog en signal till Janne och ställde lite frågor om det nya albumet.
Hur kommer det sig att du släpper ett nytt album?
– Ja, det är väl på tiden att jag släpper lite ny musik. Jag och Camilla Läckberg har jobbat med den här plattan i över två år. Camilla har fångat mig på ett sätt som jag inte kunnat förmedla i ord. Vi känner varandra privat och Camilla har hämtat inspiration från min självbiografi ”Med Nya Ögon” (Norstedts) som jag skrev tillsammans med Colette Van Luik.
Senast du släppte en skiva var i slutet på 2013 och då var det en julskiva och innan dess var det 2010 när du släppte albumet ”En ny bild av mig”. Nu har du släppt ”Trumslagarens pojke” och berätta om hur namnet på skivan kom till?
– ”Trumslagarens Pojke” är titeln på en av de första låtarna vi skrev tillsammans. Det handlar om mig och min pappa Egil Johansen som var en av de mest anlitade trumslagarna mellan 50-90 talen. Vår relation som var mycket bra och låten tar upp det samt hur det var kring hans bortgång 1998. Pappa spelade bl a med Arne Domnerus Orkester, Jan Johansson, Radiojazzgruppen, Monica Zetterlund, Cornelis Wreesvijk m fl.
Kul med ditt samarbete med Camilla Läckberg. Hur kom det sig att ni slog era påsar ihop och började jobba med musik?
– Vi har känt varandra i några år nu. Några år innan vi kom på att vi skulle skriva musik tillsammans. Camilla hade skrivit lite till Sanna Nielsen och vi började prata om musik. Vi beslutade oss för att skriva något till Melodifestivalen. Vi har inte haft någon lycka där än men det blev ett album istället som vi kunde spela in i lugn och ro.
Vem har skrivit musiken och texten på nya albumet?
– Camilla har skrivit alla texter. De går som en röd tråd genom de självbiografiska låtarna. Jag, Chris Meyer, Thomas Thörnholm, Marcus Frenell och Pelle Nylén är några som bidragit med att tonsätta texterna.
Någon favoritlåt på plattan?
– Nej, hela plattan är bra. ”Trumslagarens pojke” var en av de första låtarna vi skrev tillsammans och den handlar om mig och min pappa så den har såklart en speciellt plats i mitt hjärta.
Samtidigt har du gjort en video till låten ”Det är du” och den låten har spelats över 75 000 gånger på Spotify. Detta är väl sommarens stora hit?
– Jonathan Emparan och Micael Engström gjorde videon till ”Det är du”! Vi frågade på Facebook om det var några följare som ville medverka i videon. Jag visste inte riktigt vad Jonathan hade tänkt sig. Det dök upp lite folk till studion på inspelningsdagen. Jag kom in på slutet och gjorde mina tagningar. Resultatet blev superkul och fint! Det var något helt annat mot ”Trumslagarens pojke” som Erik Linder gjorde! Den videon är också fantastisk på ett annat sätt. Jag älskar båda två! Jag är överrumplad av den nya singeln ”Det är du” och det är verkligen jättekul att få en sommarhit.
Jag har planer på en remix på låten! Jag för samtal med en ung producent i Uppsala! Vem vet, jag kanske sjunger på ”Summerburst” nästa sommar säger Janne och skrattar.
Du gick igenom en skilsmässa för några år sedan märks det av på albumet?
– Ja, det finns låtar som handlar om livet före, under och efter en skilsmässa.
Blir det någon turné nu när du kommit med ett nytt album?
– Ja, jag är på turné nu. 23/6 gör jag en stor konsert i Järfälla och 29/7 kommer jag till Café Kungsgatans Bakgård i Lysekil.
Den 29 juli kommer du till Lysekil igen och Café Kungsgatans Bakgård. Du har varit mycket i Lysekil och på P4 Väst så säger de Lysekilsvännen Jan Johansen när de pratar om dig. Vad tycker du om Lysekil?
– Jag älskar Lysekil och Bohuslän. Det är alltid roligt och fullsatt hos Gisela på ”Bakgården”! Det ska bli kul att spela de nya låtarna i år. Jag brukar vara med på Allsången också. Jag kan ju inte vara med varje år så jag står över nu ett tag!

Vart kan man köpa ”Trumslagarens pojk” ?
– Den finns på iTunes att köpa. Jag kommer att göra fysiska exemplar också.
Stort tack för att du tog dig tid Janne och lycka till med nya skivan.
– Tack Glenn! Vi ses i Lysekil!
Tack till Susie Päivärinta och Simon Sköld för foto. Även ett stort tack till Erik Linder för hjälpen.