Idag får ni träffa Mikael Appelgren som är född 1972 i Uddevalla, men som idag bor i Shanghai. I början av uppväxten bodde han med familjen i Svältekil nära Rotviksbro i Uddevalla. 1976 flyttade familjen till Brastad.
Gick du i skolan i Lysekil?
– Ja, jag gick årskurs 1-6 i Stångenässkolan i Brastad och högstadiet 7-9 i Lysekil.
Berätta lite om din uppväxt.
– Jag hade en bra uppväxt i en traditionellt Svensk familj med Mor, Far och Lillasyster nere i Hjälmedal. En bra plats att växa upp på med många andra ungar i samma ålder. En liten oas skyddad från omvärldens hemskheter.
Vad var ditt första jobb?
– Husqvarna i Brastad.
Gick du i något gymnasie?
-Ja, jag gick på Lindesskolan i Lindesberg.
Sen så började du jobba på Autonova i Uddevalla och flyttade dit.
– Jag började arbeta i Karossfabriken på Autonova 1996 om jag inte minns helt fel. En bra arbetsplats med helt fantastiska kollegor. Lärde mig otroligt mycket om Karossbyggnation under mina år där.
Efter några år flyttar du vidare till Göteborg.
– Efter några år så fick vi en ny chef på Kaross Engineering i Uddevalla som heter Stefan Niklasson (vi arbetar i dag tillsammans i Taizhou som kollegor) som tidigare varit Kvalitetschef i Volvo’s fabrik i Thailand.
Han var en chef som lyckades motivera dom yngre grabbarna att bli nyfikna och hungriga på vad som finns utanför kommunen, Sverige och Europa. När sedan möjligheten dök upp att kunna börja arbeta på Stefans gamla avdelning KDO (Knock Down Operations) i Göteborg så nappade min kollega Andreas Andersson och jag direkt och flyttlassen gick till Göteborg.
Vad händer i ditt liv efter det?
– När jag började på KDO så hade vi fabriker i Kuala Lumpur, Bangkok och Pretoria i Syd- afrika. Vi blev väldigt bra omhändertagna av en grupp ingenjörer och tekniker med ett otroligt brett kunnande och en passion för vad de gjorde, lite mer som en livsstil än ett arbete för dem flesta tror jag.
Man kunde snart konstatera att det fanns mycket att lära från det här gänget. Från 2004-2010 så var man i stort sett konstant på resande fot runt om i Asien/Afrika och det är år som jag absolut inte skulle vilja ha ogjorda. En fantastisk tid i mitt liv.
Idag jobbar du på Volvo Cars i Kina. Hur kom det sig att du hamnade i Kina och Shanghai?
– I Januari 2011 så fick jag äran att flyta till Chengdu i Kina och starta upp den första så att säga högvolymsfabriken utanför Europa. Detta var förstås en enorm utmaning för oss alla att ro projektet i hamn.
Projektgänget som flyttade dit var i många fall handplockade killar och tjejer från Göteborg, Olofström och Gent i Belgien. Med den här gruppen på ca 25 totalt skogstokiga och ruskigt kompetenta människor så tvivlade jag inte en sekund på att detta kommer att bli hur kul och bra som helst.
Det blev 4 1/2 händelserika år i Chengdu! Gifte mig med min fru Zhou Huixing och vår son Max kom till världen. Chengdu är för övrigt min absoluta favoritplats på jorden, trots sina dryga 13 miljoner invånare så känns den liten och behaglig med ett bra klimat.
Hur ser din vardag ut?
– I dag så veckopendlar jag till en stad som heter Taizhou längs kusten söder om Shanghai. Där vi bygger en ny fabrik tillsammans med VCC’s ägare Geely. Det är ett unikt och mycket spännande projekt.
Hur är det att leva i Shanghai?
– Shanghai är egentligen som vilken modern storstad som helst där man kan hitta allt och lite till. Staden är väldigt västerländskt influerad så jag får inte “den där Kina känslan” jag tycker om. När man ändå är här vill man uppleva och se något annorlunda varje dag.
Längtar du hem någon gång?
– Visst gör jag det, speciellt på sommaren när mina vänner postar bilder när de är på sjön etc. på Facebook. En baksida med att bo så långt ifrån Sverige är avsaknaden av saker som snus, aromat, hushållsost och färdigskivad skogaholmslimpa….bara för att nämna några .
Jag vet även att du har ett stort intresse för fotografering. Hur startade det?
– Har nog tyckt om att fotografera ända sedan jag var liten men det tog riktig fart när digitalkameran kom. Har alltid haft kamera med mig på alla resor, tillsammans med dagboken så är det ett fantastiskt sätt att ha kvar alla minnen. Har blivit en ansenlig mängd bilder under åren som gått så det gäller att ha disciplin på struktur och backup’er.
Du har även vunnit pris för din fotografering. Hur kom det sig?
– Har varit med i några tävlingar på nätet men det var länge sedan nu.
Vad gillar du att fotografera?
– Jag har alltid tyckt om gatufotografering och porträtt på gamla människor. Gatuporträtt på gamla Asiatiska människor är något jag tycker speciellt mycket om, varje ansikte har sin egen historia att berätta.
Om jag ber dig att välja ut sex stycken foton av de du tagit vilka väljer du då?
När får vi se dig i Lysekil igen?
– Jag vet faktiskt inte. Det finns ingen tid för någon semester i år så det blir tidigast nästa sommar.
Håller du kontakten med dina släktingar i Lysekil?
-Med telefon, Facebook, Skype och Wechat t.ex.
Kina vs Sverige?
– Som 2 helt olika världar. Sverige är strukturerat och alla mer eller mindre rättar in sig i ledet. I Kina kan allt hända. Det går inte en dag utan att jag sliter upp kameran/telefonen och fotograferar något totalt tvärtokigt.
Kina har ju som vi alla vet en av de äldsta kulturerna av alla folk i världen och med det också en väldigt lång historia. Detta har ju förstås format människorna på ett speciellt sätt. Kinesen i allmänhet är humoristisk (trots att dom har svårt för ironi och sarkasm), trevlig, tillmötesgående, generös, nyfiken och väldigt business inriktad. Det tar lång tid att komma in på livet på en Kines och få hans/hennes förtroende men när man väl kommit så långt så har man en riktig vän för livet som man kan lita på och luta sig mot när det behövs. Av alla folk jag mött på mina resor så är Kinesen min absoluta favorit.
Tusen tack för att du ställde upp på en intervju. Hoppas vi ses nästa sommar i Lysekil.
Alla foton använder jag med Mikaels tillstånd.
glicko.me 