Idag är det Anders Thorén som jobbade som journalist på Lysekilsposten här i Lysekil när katastrofen med Scandinavian Star var ett faktum.

Idag är det Anders Thorén som jobbade som journalist på Lysekilsposten här i Lysekil när katastrofen var ett faktum. Anders jobbade senare även på Sveriges Radio Väst. Idag är han förvaltningschef på Byggnadskontoret i Halmstad kommun.

anderst
Anders Thorén.

Jobbade på Lysekilsposten när katastrofen inträffade.

Anders har precis innan vi börjar en intervju via telefon läst ”Socialstyrelsens” redogörelse från branden för att friska upp minnet. Anders jobbade när det hände som journalist på den lokala tidningen Lysekilsposten i Lysekil och var 20 år när katastrofen inträffade.

 

Kaptenen meddelade att alla lämnat fartyget.

Larmet drogs cirka 02:25 berättar Anders. De allra flesta dog av gaserna från branden och blev kvar i sina hytter.  KL 03:23 meddelade fartygets kapten Hugo Larsen via en bärbar radio när han satt i en av livräddningsflottarna och var på väg till Stena Saga och att alla var räddade. Senare återvänder kapten Larsen till fartyget.

 

Kl. 07:00 ringde de till Anders och berättade vad som var på gång.

Terje Fredh på Bohusläningen ringde Anders och berättade att de var ett fartyg som brann. Efter en stund ringde även Tommy Thörnblom som då jobbade på Lysekilsposten tillsammans med Anders men som var sjuk.  Anders gissar att klockan var runt 07:00 på morgonen när Terje ringde. Samtidigt efter det hörde Tommy av sig.

 

Nyheten kablades ut via Ekot.

Anders berättar att nyheten hade kablats ut via Ekot där de berättar att ett passargerarfartyg hade fattat eld i höjd med Väderöarna, och släckningsarbetet pågick. Det var väldigt knapphändiga uppgifter minns Anders, som hade svårt att tro att det som hade hänt verkligen hade hänt. Han berättar att det var svårt att ta in det just då. Vidden av katastrofen förstod inte Anders så tidigt.

 

Fick erbjudanded att åka med Sjöräddningsmanskapets båt Ellen Landin.

Anders minns att det var prat om ett Sovjetiskt fartyg först. Anders minns även här att sjöräddningsmanskapets båt Ellen Landin gick in till Lysekil för att hämta sjukvårdspersonal. Innan Ellen skulle gå utså fick både Anders och han tror att det var Terje Fredh på Bohusläningen möjligheten att åka med Ellen ut. De gjorde bedömningen att det var bättre att stanna i Lysekil.

De hade svårt att se vidden utav katastrofen och tackade nej till att åka med på Ellen. Nu är klockan cirka 07:30 på lördag morgon berättar Anders. Vid 11-tiden anländer det Sovjetiska fartyget till Grötö och alla ombord tar om hands om, och för senare till Hotel Lysekil.

img057

 

Den Sovjetiske kaptenen fick applåder.

Nu märker jag att Anders börjar minnas mer och mer. Han ser dessa personer gå av båten väldigt lätt klädda. De hade fått filtar och väldigt bra hjälp ombord innan de kom till Lysekil. Anders minns den uppställning och applåder den Sovjetiska kaptenen fick på fartyget när den nådde och la till på Grötö. De blev applåder från de som var ombord för att utrycka sin uppskattning för att de blivit räddade.

 

Nu förstod Anders att det var en katastrof på riktigt.

Det var nu Anders förstod att det var en katastrof på riktigt. Det talades om döda vid detta tillfälle, men det var ingen som kunde tro att det var så många vid det tillfället. Det spärrades av efter hand, men idag hade det nog varit annorlunda tror Anders.

Anders gjorde inga försök att gå ombord på det Sovjetiska fartyget utan var som han säger väldigt tagen av att gamla och unga som klev av det sovjetiska fartyget.  Det kändes som en krigssituation berättar Anders.

 

Har mer uppdrag denna dag, men vänder i Brastad och åker tillbaka till Lysekil.

Det var en ryslig känsla när man såg detta. Dagen var lite märklig ur journalistiskt perspektiv. Lördag och söndag var Anders jourhelg minns han. Han hade en massa andra jobb han skulle göra, och ett tag var han på väg ut ur Lysekil när han kom på vad han höll på med.  Anders berättar att han var på väg till Kungshamn efter det som hänt. Han vände i Brastad och funderade på vad han höll på med. Han ringde till redaktionsledningen på Lysekilsposten och sa att ni får ställa in allt det andra som var inbokat den helgen. Det var jättesvårt att ta in det som hänt berättar Anders vidare.

 

Det var en enorm ryktesspridning.

Under dagen försökte man samla information, men det var många rykten igång hela tiden. Det var en enorm ryktesspridning om det ena och det andra. Det blev tydligare ju längre dagen gick. När informationen kom att det skulle bogseras in till Lysekil, ändrades det i nästa stund att det skulle dras till Fredrikshamn, eller någon annanstans i Danmark.

 

Slutliga beskedet var att Scandinavian Star skulle bogseras till Lysekil.

Lysekil kom tillbaka så många gånger och när det slutliga beskedet kom blev det en febril aktivitet i hamnen berättar Anders.  Den första presskonferensen som Anders minns var i Stadshuset. Det gick väl bra i början när det var Terje, jag, Lars Johansson och din pappa berättar Anders.  Det blev en världsnyhet ganska snabbt, efter ett tag var det ett hundratals journalister från hela världen i Lysekil. Senare så hölls presskonferenserna i Gullmarsskolans aula. Gamla Rektorn Karl-Åke Svensson han tog tag i detta berättar Anders.

 

Ett kraftprov för Lysekil.

Allt detta var ett kraftprov för Lysekils kommun utan dess motstycke, och att kunna hantera detta var ju ett fantastiskt jobb. Vid 21:00 kom båten in, Lennart Hård åkte ut till Stånge Huvud berättar Anders. Några minuter efter nio förtöjdes båten vid Grötö kaj.

 

Anders stod innanför avspärrningarna till en början.

Anders hamnade innanför avspärrningarna till en början. Det var en uppståndelse när fartyget la till vid kaj. Lejdarna eller repstegen hängde längs fartyget när det kom in. Man kunde se att fartyget hade brunnit. Kommandobryggan verkade helt orörd från brand när hon låg vid kajen vid Grötö.  Natten till söndagen tog elden ny fart och då förstördes även kommandobryggan.

 

Det var ett spökskepp som låg vid kajen vid Grötö.

Det var som ett spökskepp som låg vid Grötökaj. Det var mängder av folk både i Södrahamnen och Grötö som ville se vad som hade hänt. Lukten glömmer inte Anders. Mobiltelefoner var inte så vankliga vid denna tid, och Anders hade lyckats att låna en mobiltelefon av Lars Bergbrant. Det var en NMT en fyrkantig sak som vägde ett par kilo. Den var perfekt berättar Anders. Genom den fick han en del information som var värdeful.

 

Anders tog en del bilder.

Anders koncentrerade sig mest på att ta bilder. Samtidigt hade han en bandspelare i fickan som han läste in det viktigaste på.  Det gällde att samla mycket information på en gång. Lysekilsposten kom inte ut förrän på måndagen eftersom det var helg. Det var bildmaterialet som fick komma först. De framkallade han i olika omgångar under helgen. Lennart Hård och Kent Fredriksson gjorde ett jättearbete berättar Anders.

 

Branden tog ny fart på söndag natt.

Branden på söndag natt gjorde att polisen inte kunde gå ombord. Först på måndagen kunde de börja med arbetet ombord och ta hand om de omkomna och säkra eventuella bevis. På tisdagen fick Anders och min pappa att gå ombord. Anders och pappa var de två första journalisterna som var ombord på Scandinavian Star berättar Anders. Tidigare genom mina intervjuer så visste jag att pappa var en av dem första som fotade ombord för räddningstjänsten. Både Stig Nilson och Räddningstjänsten Bengt Elfström har bekräftat det. Anders berättar att pappa ringde honom och sa; ”Du har 1 ½ timma på dig att komma till båten”.

img058
Anders Thorén ombord på Scandinavian Star. Denna bilden tog pappa på Anders.

 Min pappa och Anders var de första journalisterna ombord.

Runt klockan 16:00 eller 16:30 tisdagen den 10 april gick Anders och min pappa ombord i räddningstjänstens kläder på Scandinavian Star. De klättrade längs fartygets styrbordsida till däck 5.  Det kändes som en väldigt lång sträcka att gå på berättar Anders. Dels så var man väldigt spänd vad man skulle få se när man kom ombord. Samtidigt var man väldigt rädd. De kom in på däck 5 i höjd med receptionen, och var på det däcket som det hittade väldigt många omkomna. Pappa och Anders gick ombord med brandpersonal från Helsingborg. Cirka 2 timmar var de på båten. Under dessa två timmar fick de se med egna ögon den tragedi som inträffat ombord. Anders berättar att man såg gallerbårar och de vita frigolitlådorna, och då var det lätt att lägga ihop eller förstå vad som hänt.

img056

Doften som de möttes av när de var ombord är nog den som sitter djupast i Anders idag, när han tänker tillbaka på de timmarna ombord på Scandinavian Star. Anders berättar att han har tänkt på den händelsen flera gånger genom åren. Ärendet är ju fortfarande aktuellt när det nu blir en ny utredning av olyckan.

img001

 

Anders såg ett pingisbord med en psalmbok på.

Efter att pappa och Anders varit ombord i ett par timmar och sett förödelsen ombord och man tänkte på vilket helvete de som varit ombord genomlidit. Det var stor förödelse ombord. Stolarna som var plast på hade smällt och det var bara stålskelettet kvar.  Hela skrovet var fortfarande varmt vid 16:00 på tisdagen.  Anders hörde att vattnet hade kokat på däck när branden pågick. På akterdäck stod det ett pingisbord, och på det pingisbordet låg det en psalmbok och sidorna fladdrade i vinden. Detta minns Anders och det var precis innan han gick av båten. Han stirrade på psalmboken men ville inte röra den av respekt av de döda ombord. Bredvid stod även en tom väska som någon lämnat.

img062

img059

img060

Just nu är både pappa och Anders väldigt tagna.  Anders berättar att de klev av ungefär samma väg som de gick ombord. Det Anders minns är ansikstutrycken på alla de hade som jobbade med det på, plats. Det var tomma ansiktsuttryck som Anders mötte. Anders och pappa var bara ombord ett par timmar, men de hade fått kämpa med allt hela tiden. När de var ombord var det hela tiden en viss tystnad. Anders minns att när han var ombord så ställde han inga frågor. Tankarna var någon annanstans. Självklart kunde man ställt en massa frågor, men detta var en katastrof över det vanliga. Anders berättar att det gavs tillfälle för de som ville möta journalister på Hotel Lysekil och berätta vad som hänt.

 

Frågan utreds fortfarande.

Frågan utreds fortfarande. Vi börjar prata om bilder som Anders och pappa tog. Anders tror att bilderna pappa tog publicerades i de skandinaviska och nordeuropeiska tidningarna som fanns. Har hört att flera av pappas bilder gick direkt utomlands från Bohusläningen i Uddevalla.

Som avslutningsord berättar Anders att han har pappa att tacka för att han den 10 april 1990 fick gå ombord på Scandinavian Star. Vad jag hört genom pappa genom åren så hade Anders och pappa en väldigt bra relation efter det som hände på Scandinavian Star. Anders bekräftar att när de träffades och pratade väldigt mycket om det de upplevt tillsammans på Däck 5 på Scandinavian Star den 10 april 1990 där 159 personer dog ombord.

Stort tack Anders för att du tog dig tid för en intervju.

Fortsättning följer!

Först ut i denna intervjuserie om katastrofen med Scandinavian Star är kustbevakningens Stig Larsson som var den förste från Lysekil att gå ombord på fartyget denna tidiga morgon 7 april 1990.

Den 7:e april i år är det 25 år sedan 159 personer omkom i branden ombord på Scandinavian Star.

Star_10

Fredagen den 6 april 1990 avgår fartyget från hamnen i Oslo och beger sig iväg på sin resa till Fredrikshamn i Danmark. Det är 383 passagerare ombord och 99 besättningsmän. De flesta av passagerarna var barnfamiljer och pensionärer. Branden ombord tog 159 liv.

Jag har varit i kontakt med lite olika personer runt omkring här och frågat hur det fick reda på det och vad de gjorde under helgen, och några har också svarat på vad de gjorde under veckan. Jag har även intervjuvat ett flertal personer och även fått berättelser skickade till mig om vad som hände för 25 år sedan. Idag kan ni läsa om vad kustbevakningens Stig Larsson som var skeppare på KBV254, och chef för kustbevakningen i norra Bohuslän och den som var först ombord på Scandinavian Star berättade för mig.

img054
Stig Larsson när han jobbade på Kustbevakningen. Foto:Privat.

Sambandscentralen i Kungshamn ringer och meddelar att en färja brinner väster om Väderöarna. 

Kl. 02:50 ringer sambandscentralen i Kungshamn till Stig Larsson som då var skeppare på KBV254 och chef på kustbevakningen över norra Bohuslän. Stig får reda på att en färja står i brand väster om Väderöarna. Han ringer Reine Nygren och Ingemar Olin och på vägen ut ringer han även och frågar Göteborgs radio om de skall gå in till Kungshamn och hämta rökdykare. De hade hört Stena Saga prata om rökdykare och de befinner sig nu precis utan för Hållö, Göteborgs radio svarar att de tycker att det är ett bra initiativ.

 

Hämtar upp 6 stycken rökdykare i Kungshamn.

Kl. 04:30 avgår de från Kungshamn med 6 rökdykare. Framme vid färjan klättrar Stig upp på färjan och skall hjälpa till med att lyfta upp sakerna de behöver. Halvvägs upp känner Stig av den plaströk som kom från branden, den gjorde att man blev yr i huvudet. Stig berättar att han inte hade flytväst på sig, men säger samtidigt; ”att vem tänkte på sådant just då, det var bara att klättra, och hiva upp det som skulle ombord”.  Med den tunga utrustningen rökdykarna hade så var de tvungna att få hjälp att komma ombord.

 

Begär hjälp av helikopter.

När Stig är ombord på Scandinavian Star begär han hjälp av en helikopter för att få ombord personalen och utrustningen på färjan. När de anlände till färjan fanns det redan folk från Göteborg som höll på att försöka släcka branden. Vad Stig kommer ihåg av händelsen idag så är det att de på vägen ut får beskedet att alla var räddade från fartyget. Men så var det inte.

Stig går in under bryggan, och möter där två stycken portugisiska besättningsmän. Går vidare ut på babord sida till den norska räddningspersonalen. Där möter han en man i kostym som troligtvis var passagerare. Han möter också en tjej som han frågar vart hon kommer ifrån. Hon berättade att hon suttit i sin hytt och skrivit ett avskedsbrev för hon trodde att hon skulle brinna inne. Hon och mannen blir ivägskickade från Scandinavian Star med en helikopter.

Lite senare möter han en gubbe i grå kostym med två kassar i handen, och som var ganska berusad och frågade vad som pågick. Stig frågade mannen vem han var och han berättar att han var passagerare på båten och hade legat och sovit och vaknade av att det var ett sådant liv ombord. Mannen blev omhändertagen och ivägskickad med helikopter.

 

 

Ingen brand i styrhytten eller kaptenens hytt.

Stig berättar att det inte brann i styrhytten eller I kaptenens hytt. I kapetenes hytt hittar Stig listan med besättningsmännens namn. Passagerarlistorna fanns i receptionen fick Stig reda på lite senare. Där var det fullt med rök så Stig vågade sig inte dit. Efter ett tag får Stig kontakt med brandmännen ombord.

 

 

Rensade akterdäck för att helikoptern skulle kunna landa.

Det blev prat om att de måste få ombord mat och material till rökdykare och annan personal. Stig får besked om att de behöver rensa upp på akterdäck för att få plats så en helikopter kunde landa där. De sågade ner aktermasten och rensar upp på däcket. Vad Stig minns av detta så hjälpte inte det, det gick inte att landa med någon helikopter.

Brandmännen klistrade upp ritningar av fartyget på däcket över fartyget för att lättare kunna veta vart de befann sig och hur länge de kunde vara inne i gångarna som var rökfyllda. De arbetar även med att hitta överlevande på Scandinavian Star.

 

För mycket vatten kunde gjort att Scandinavian Star kunde slagit runt.

I och med att de var inne i båten och släckte så fylldes fartyget med vatten. Fartyget började att kantra åt styrbords sida berättar Stig, och då frågar de kapten Nordström på Stena Saga om hur mycket de kunde lägga fartyget. Max 12 grader var budskapet från kapten Nordström. Eftersom det är vatten så högt upp så kunde färjan slå runt om det blev förmycket lutning. Framme i styrhytten fanns det en visare, och när den kom upp i 5-6 grader så sa Stig till brandmännen att nu får ni sluta att släcka och börja länspumpa istället. Detta höll de på med hela dagen med att släcka och länspumpa om vartannat. Stig berättar att de sprang fram och tillbaka och det slog ut lågor från hytterna på fartyget och ibland fick de vänta på att lågorna drog sig tillbaka och då fick de springa igen.

 

 

Kaptenen Hugo Larson återvände till båten.

Det skulle inte finnas några folk ombord, men när Stig springer fram och tillbaka så stod det två gubbar på bryggan. Den ena var kapten Hugo Larson som kommit tillbaka till fartyget efter att han sagt att det inte fanns några folk kvar på fartyget och hade lämnat det. Kapten Hugo Larsen fick i uppdrag av Stig att läsa av visaren med lutningen på fartyget, och rapportera till Stig med jämna mellanrum när han kom springande.

 

Folk började må dåligt.

Stig såg att det var många som mådde dåligt av de som var ombord och jobbade med släckningen. När de som jobbade ombord inte orkade mer, begärde Stig genom Göteborgs radio att de skulle komma till en krisgrupp. De fick beställa mat och dryck från Stena Saga som helikoptern kom med. Det var korv och mos och dricka och de fick äta hur mycket som helst om de ville det.

 

Letade efter lakan för att kunna lägga över alla lik som låg utspridda på fartyget.

De letade också efter lakan och annat för att kunna dölja all de kroppar som låg lite överallt för att slippa se dem. Det var inte trevligt att se detta, men samtidigt var det ett jobb de utförde och det var efteråt som allt kom över en berättar Stig. Det var bl.a. barn och hela familjer som låg döda tillsammans på båten.

 

En reporter försökte ta sig ombord.

Det kom en man i en räddningsväst ombord över relingen. Vem är du frågade Stig och han berättar att han var en reporter. Han åkte av båten direkt till Dan Broström som låg alldeles intill Scandinavian Star. Efter några timmar kommer det ännu en person i räddningsväst ombord, Stig som var på alerten frågade vem det var, och precis då kom några brandmän och berättade att det var en kille ifrån brandförsvaret i Stockholm. Killen som kom hade varit med på tidigare bränder ombord på båtar så han fick vara kvar.

 

Stig gick av båten i Lysekil vid kajen i Grötö klockan 21:30.

Från 5:30 på morgonen till ungefär 21:30 när Scandinavian Star låg vid kaj vid Grötö i Lysekil. Så länge var Stig ombord på fartyget. Det blev prat under släckningsarbetet vart de skulle ta fartyget, och det bestämdes att fartyget skulle bogseras till Lysekil för där fanns Grötökajen och bara en väg ut som var lätt att spärra av. Det fanns fryshus för liken som fanns ombord och det låg en restaurang på nära håll så alla kunde få mat. Vem som sedan bestämde att det skulle bli Lysekil minns inte Stig idag.

img055
Båten som Stig var skeppare på. Foto privat.

Stig fick kritik för att han inte begärde avlösning.

Det var väldigt skönt att komma iland berättar Stig. Idag berättar Stig att han fick lite kritik av någon när han kom av båten med att han borde begärt avlösning där ute. På den kritiken svarade han så här; ”Det hade varit befogat, men när han var i händelseförloppet på plats och såg allt det hemska så kände jag att det räcker att jag ser detta. De som var i åtanke på att avlösa Stig hade små barn själva, och jag kände inte att jag tyckte de skulle få uppleva detta. Minna barn var större och samtidigt kände Stig att detta minne är något du alltid bär med sig i framtiden och därför tog jag det beslutet”. Stig berättar att han har varit ute och plockat upp folk vid olika tillfällen som varit avlidna. Men då är man mer beredd vad man skall se. Att gå ombord på Scandivanian Star där kaptenen talat om att alla är räddade och man kommer ombord och får se alla dessa människor som ligger huller om buller ombord, det går inte att beskriva.

 

 

Räddningstjänsten stod för all mat när de kom i hamn.

Efter att de kommit i land var det läge att få lite mat i sig berättar Stig vidare. De var väldigt tröttkörda och när de kom till matsalen på PLM så stod räddningstjänsten för all mat. Han kom hem och hans sambo Berit och han satte sig och pratade igenom allt som hänt. Stig berättar vidare att det inte blev mycket sovande den natten. Det var mycket tankar och pressen ringde i ett. De skulle varit ut på knytkalas på lördagskvällen, men av det så blev det ingenting.

 

 

På söndagen den 8 april åkte Stig och Berit iväg för att slippa allt pådrag.

Dagen efter åkte Stig och Berit hemifrån för att slippa allt pådrag som var. De åkte ut och satte sig i en skogsbacke och tog en kopp kaffe och åt de smörgåsarna de skulle haft på knytkalaset kvällen innan. De fick höra kyrkklockorna som ringde för de döda och då brast det både för båda två Berättar Stig. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna för Stig såg det som hade hänt dagen innan framför sig.

 

 Blir kontaktad av den Tyska tidningen ”Der Spiegel”

Stig blir kontaktad av bl.a. tidningen ”Der Spiegel” som ville ha en intervju, men han berättar att de gärna får återkomma när han lämnat sin redogörelse till polis och räddningstjänsten. Han blev inte kontaktad av polis eller räddningstjänsten. Däremot fick han skriva en rapport till Kustbevakning om händelseförloppet. Den rapporten har jag läst igenom.

 

Blev kallad till krismöte.

Efteråt blev Stig och de andra kallade till ett krismöte med en sjuksköterska och det mötet var ganska meningslöst berättar Stig. Veckan efter blev de kallade till ännu ett möte och han berättar att det mötet gav resultat för då satt de och pratade, och alla grät och fick ut en del av det som de kände inombords av händelsen. Det var som att det lättade när de fick tala om hur de mådde.

Stig berättar att han har kommit över det idag, fast under tiden vi pratar så erkänner Stig att vårt samtal påverkar honom, och jag berättar för Stig att höra Stigs berättelse även påverkar mig. Det som hände ombord på Scandinavian Star den 7 april 1990 kommer alltid att finnas med honom även om en del minnen från olyckan har suddats ut. Stort tack Stig för att du tog dig tid att berätta om denna händelse.

Gå gärna ut och lämna en kommentar på bloggen om ni vill, eller maila mig om du har något minne av detta som hände för 25 år sedan. Maila till tipsaglicko@gmail.com

Tack till Lennart Hård för foto.

Fortsättning följer!