Ola Lindholm barnboksdebuterar. Den 12 mars blir det stor releasefest på Akademibokhandeln här i Lysekil.

Idag får ni träffa Ola Lindholm på min blogg. Jag åkte hem till Ola och fick en mycket trevlig pratstund med honom där han bl.a. berättar om sin barnboksdebut som han släpper den 1 mars och där han har valt att lägga bokreleasen hos Hasse Ekbrand på Akademibokhandeln i Lysekil.

CI2A9521.jpg
Ola & jag.

Ola Lindholm är född i Lund den 5 november 1970. Han flyttade med familjen till Karlshamn när han var sex år. Efter grundskolan blev det samhällsvetenskaplig linje på Väggaskolan i Karlshamn.

Jag frågar Ola om han redan tidigt var inne på det här med programledare för TV?

– Nej absolut inte, jag hade inte en aning om vad jag ville bli och det vet jag fortfarande inte. Livet är ett äventyr och man får se vad som händer på vägen.

Hur kom du in på det här med TV? 

– 1993 för 23 år sedan kom jag in i TV. Jag bodde på soffan hos en kompis i Stockholm. Han spelade gitarr och sjöng och jag spelade på en tvättbräda. Tvättbrädan var det enda instrument jag kunde spela och hålla takten på. Jag hade långt hår och så spelade vi på krogar runt om i Stockholm. Vi fick tretusen kronor direkt i fickan per kväll. Det var perfekt.

Killen jag sov hos hade en kompis som jobbade med TV. De letade efter någon som skulle vara hallåa på TV 3 mellan några ungdomsprogram på eftermiddagen. De tipsade om den där Blekingen med långt hår och som pratade så konstigt. Jag fick testa detta och fick jobbet.

Hur gick det?

– Jag var värdelös på detta och fick hatbrev hela tiden där de bl.a. skrev ”kasta ut honom”.  Det var hemskt för jag var riktigt värdelös men samtidigt var det roligt att fått ha varit med om detta.

Hur gick du vidare efter hallåandet i TV 3?

– På 90-talet behövde de veejays på ZTV och då började jag där med att presentera musikvideos och hade fortfarande långt hår och var tuff. På den vägen var det och därefter rullade det på.

Sen började du på SVT?

– Ja, kommer man in i branschen så är det svårt att ta sig ur. (Ola skrattar). En kompis till mig hade gått en TV-producentlinje och hon ville göra ett naturprogram för sexåringar. Hon hade lagt upp idén för SVT och fick klartecken att få göra sex stycken program.

Hon ringde mig och frågade om inte jag ville vara programledare. Nja, jag var inte riktigt inne på detta med att bli barnprogramledare. Jag var runt 26 år och tyckte att barnprogramledare skall man inte vara. Jag ville vara tuff och gå före i köerna på Stureplan och det får man inte om man blir barnprogramledare. Hon tjatade och tillslut sa jag ja.

Vi satt på ett möte och vi skulle bestämma vad som skulle vara med i programmet. Vi tittade på ett inslag från ett danskt TV-program där de hade byggt upp en liten miniscen med en ridå. De drog för ridån och där låg det en liten bajs. Sedan presenterade de den där bajsen och sa; ”att den här kommer från kamelen”.

Detta gjorde vi om till ”Gissa bajset”. Det var där på det mötet på SVT det började och jag visste att det skulle bli en succé för det kändes helt rätt. Vi spelade in programmen och redan efter första programmet blev det en supersuccé. ”Myror i brallan ” hette programmet och det sändes för första gången 1999.

CI2A9496.jpg

Söndagsöppet ihop med Richard Olsson och Lotta Engberg gjorde du år 2000, hur var det?

– Ja, där var det jag och Gorillan som bl.a. gjorde en talkshow för barn. Det var ihop med mina kompisar Lotta Engberg och Richard Olsson som jag gjorde det programmet. Det blev hela femtio program på fyra säsonger.

2002 vinner du en Grammis.

– Ja, det stämmer. Fast jag har varit nominerad en gång tidigare för Myror i brallan skivan. Signaturmelodin skrev jag texten till när jag satt på en buss på väg hem från SVT. Skivan Ola & Gorillan fick vi en Grammis för 2002. Jag har bara sett Grammisen en gång och det var den kvällen vi vann den. Mats som var Gorillan har haft den de senaste tio åren. Jag hoppas att jag snart får hem den till Skaftö.

Vi turnerade i ungefär tre år och det var jag, Mats och min gode vän Oscar. Jag var stjärnan och var konferencier. När jag någon gång fick lite feeling och trodde jag var popstjärna så drog alltid ljudteknikern ner mickrofonen så jag inte hördes.

2004 gjorde du Melodifestivalen och året efter Wild Kids hur var det?

– Jajamensan, det var ett två intensiva år med dels Melodifestivalen och planeringen av Wild Kids. Melodifestivalen hade det året 4.3 miljoner tittare. Jag ligger på tredje eller fjärde plats på någon tittartopp genom tiderna ihop med Charlotte Perrelli och Peter Settman och det är stort.

Vad minns du av Melodifestivalen 2004?

– Melodifestivalen är väldigt speciell och det var väldigt roligt att få göra den. Men det är också ett sammanhang där alla som är inblandade kliver in i en bubbla under sex veckor och tror att de är i det absoluta epicentrumet i världen under de sex veckorna. Det spelar ingen roll om ett tredje världskrig hade brutit ut, ingen i Melodifestivalen hade märkt detta. Det är rätt häftigt att få vara med om det engagemanget men samtidigt är det en väldigt märklig värld.

Kommer du ihåg vem som vann?

– Det var Lena Philipsson med låten ”Det gör ont” och det glömmer jag aldrig. Jag kommer ihåg många roliga saker. När jag hör vinjettmusiken till det årets Melodifestival så ökar pulsen på mig även om det har gått tolv år sedan den var. Den pulsen man får när man vet att det är 4 miljoner tittare och man är i Globen och det är fullsatt och alla skriker för fullt och man vet att fuckar man upp nu då fuckar man upp rejält.

Jag gjorde faktiskt det för i finalen sjöng jag, Peter och Charlotte en sång i inledningen i Globen. Först sjöng Charlotte och sedan Peter och när det var min tur så tappade jag bort texten och fick lalla igenom den. Jag tror inte det var någon som märkte det.

Hur var det att göra Wild Kids?

– Jag var med och startade det och byggde upp det.

Hur kom man på idén till det?

– Jag tror man ville göra ett Robinsson fast för barn. Det är en svensk idé från början och vi var det första landet som gjorde det och sedan är det några länder som gjort det efteråt.

Ingen hade gjort något liknande och första året var vi ute i fem veckor i skogen. Det spelades in på Kolmården i Norrköping. Det var sex ungar som började med hela äventyret och de var i skogen i fem veckor utan sina föräldrar och vi hade ansvaret för dem.

Jag minns att vi stod på första inspelningsdagen och det kom helikoptrar som de skulle åka med. Det fanns även sjöflyg och det var en stor inspelningsplats med hela sjuttio personer som jobbade med produktionen. Jag och producenten Joel tittade på varandra och sa att; ”tänk om barnen vill åka hem imorgon, va fan har vi gjort vi kan inte skicka ut sex ungar i skogen utan sina föräldrar i fem veckor, är vi helt dumma i huvudet. Tänk om de blir mörkrädda och säger att de vill åka hem”.

Produktionen kostade över tio miljoner kronor och vad skulle hända då om de inte ville vara kvar. Det gick helt fantastiskt och allt gick perfekt och blev en av de största barnserie-succéerna någonsin i Sverige. På den tiden sändes det på SVT 1 på fredagkvällarna och vi hade miljonpublik.

Hände det något roligt under inspelningarna av Wild Kids?

– Det hände hur mycket som helst. Jag minns ett speciellt tillfälle när Bert Karlsson var med och ungarna verkligen älskade Bert. De puttade honom i vattnet och han blev så stressad att han höll på att drunkna. Vi drog upp honom på flotten och allt gick bra.

CI2A9492.jpg
Ola med Kristallen som han vann för ”Årets barn -och ungdomsprogram” 2010 med Wild Kids.

Sen blev du chefredaktör för Kamratposten hur kom det sig?

– Jag blev headhuntad, för Bonnier hade letat efter någon runt om i Sverige som de trodde kunde sätta lite ljus på Kamratposten och kanske modernisera den lite och se till att fler ville prenumerera på den. De tjänade inga pengar på den när jag kom dit men det var min uppgift att den skulle gå med vinst. Jag jobbade där i fem år och lyckades ganska väl med den. Det var väldigt roligt. Kamratposten startade 1892 och är världens äldsta barntidning.

Sedan började du jobba med Sean Banan?

– Det stämmer. Chefen på Sony Music ringde och ville att jag skulle hjälpa Sean med texter till nya låtar till en platta. Jag tackade ja och vi började sammarbeta. Sen blev det Melodifestivalen där jag skrev texten till ”Copacabanana” och även regisserade hela showen till numret i Melodifestivalen.

Sean säger alltid att vi jobbar mot varandra än med varandra. Först skriver jag en text som jag tycker är bra och sedan förstör han den. Tillslut så enas vi.

unnamed
Sean & Ola.

Hur var det att vara tillbaka i Melodifestivalen?

– Det var roligt att vara där som upphovsman. Samtidigt gjorde jag det för jag fick chansen att göra den galnaste showen som Melodifestivalen någonsin har sett. Sen så fick jag med tvillingarna Tommy och Roger Fransson från Lysekil och det var jättekul. Vi träffades på en fika på Jönssons Katt i Lysekil och jag berättade vad de skulle göra. De tackade ja och var supermodiga.

Blir det något mer samarbete med Sean?

– Ja, det kommer nya häftiga saker framöver med Sean. Vad det är kan jag tyvärr inte säga idag.

CI2A9483
Det har blivit både Guldskivor och 2 x platina skiva med Sean Banan.

Vad gör du idag?

– Dels så har jag jobbat en del med SVT och förra året producerade jag två helkvällar. En med Tomas Ledin och en med Lisa Nilsson som sändes i SVT. Jag har jobbat med Nobelfesten och sändningarna med bl.a. Kattis Ahlström. Det var roligt att få jobba med Kattis och kliva tillbaka in i rutan igen. Jag har även suttit och jobbat med utvecklingen vilket betyder att man hittar på nya TV-program.

1c972165-8199-4042-bd30-6bb8af4560f6
Nobelpristagaren Arthur B McDonald, Ola och Mats Sundin.
1338e791-7f4b-446d-b0e1-c221ec2a4093
Ola och Niklas Källner när de jobbar med Nobel intervjuerna.

Du kommer att släppa din bokdebut den 1 mars. Hur kom du på den idén?

– Jag har alltid vetat att jag förr eller senare kommer att skriva en bok. Jag har så många historier i huvudet och det har jag haft sedan jag var fem år. För att kunna skriva böcker så behöver man ha någon sorts tid och lugn i kroppen som jag aldrig tidigare har haft, men som jag fick när jag flyttade till Bohuslän.

Man blir lite äldre och man har inte lika bråttom längre och helt plötsligt sitter man där och har både tid, kraft, ork och förmåga att skriva och då gjorde jag det. När jag väl var färdig så skickade jag in manuset till boken och Bonniers sa att det var kanon och den ger vi ut.

Det blev en barnbok.

– Ja, det blev en barnbok som heter ”Drömfångaren odjuret vaknar”. Jag håller redan med på en uppföljare till den. Det är en tvådelad historia så det blir två böcker. Den första boken släpps 1 mars och den andra kommer lagom till bokmässan i Göteborg i höst. Så just nu har jag fullt upp med skrivandet.

CI2A9497
Ola i sin skrivarlya.

Kan du berätta lite om vad boken handlar om?

– Det är en äventyrsberättelse som handlar om en liten pojke som har haft det tufft i livet där föräldrarna dog i en bilolycka och han bodde i ett fosterhem där han blir slagen. Han blir inlåst i ett litet rum i källaren och en natt drömmer han om ett fruktansvärt odjur. När han vaknar inser han att odjuret har kommit till liv genom hans drömmar och han ser en enorm man som slåss mot odjuret utanför huset där han bor. Då bestämmer han sig från att fly från odjuret och sin fosterfamilj.

Sen träffar han på en mycket märklig familj som heter Angel. I den familjen finns det en flicka i hans egen ålder och en enorm man som är pappan i familjen. Den familjen visar sig vara drömdjursfångare i den 21:a generationen. De har fångat in drömdjur som barn har drömt fram genom århundraden för att skydda dem och de har samlat alla dess drömdjur på en mycket hemlig ö långt ute på en ocean, och där börjar äventyret.

unnamed (1)

bokreleasen blir i Lysekil hos Hasse Ekbrand på Akademibokhandeln. Hur kommer det sig?

– Jag satt på Bonniers förlag och vi hade ett stort möte. Vi började diskutera om ett releaseparty och funderade på var det skulle vara någonstans. Då sa jag att det skall vi ha i Lysekil. Jag har inte frågat honom ännu men det finns en härlig man där som driver en bokhandel och som är en riktig eldsjäl.

Jag frågade Hasse om de ville vara värdar för min releasefest och de var de vänliga nog att ställa upp på. Det tyckte jag var jättetrevligt. Lördagen den 12 mars kl. 11:00 blir det stor releasefest på Akademibokhandeln i Lysekil.

Hur kom det sig att du flyttade till Skaftö?

– Min sambo Lotta och hennes syster äger Hannas i Hamnen i Grundsund och Ladan på Östersidan. Sedan är svärmor och svärfar här väldigt mycket. Vi levde ett extremt hektiskt liv i Stockholm och jobbade otroligt mycket. Vi hade en femårig son som vi kände att vi ville tillbringa mer tid med och ville även ha det lugnare och skönare. Samtidigt ville vi att han skulle få vara nära dem som älskar honom mest.

Jag älskar Skaftö och har varit här på somrarna under många år. Sen så fick vi tips om ett ställe och det fick vi köpa.

Som sista fråga ber jag Ola beskriva Skaftö med några få ord.

– Mirakeleön säger många och det är verkligen en mirakelö. För mig är Skaftö att verkligen bo på landet men samtidigt får den här ön så otroligt mycket influenser utifrån eftersom det är så mycket sommargäster här. Det är så stor del av kulturen på ön vilket jag tycker märks och det känns inte som man har flyttat till en håla någonstans i Sverige. Det känns fortfarande som man befinner sig i världen fastän man bor på ett litet ställe. Det är det viktigaste förutom att det är så ofantligt vackert här på Skaftö.

Stort tack Ola för intervjun och lycka till med bok och allt annat. Här kan ni följa Ola på Facebook.

Ola boksläpp

 

 

 

 

 

 

Jag fick den stora äran att göra en intervju med Monica Törnell som upptäcktes av Cornelis Vreeswijk.

Jag fick den stora äran att göra en intervju med sångerskan Monica Törnell. Monica Törnell som är en ikon inom den svenska musikbranschen. Det var två mycket trevliga timmar som vi pratade med varandra i telefonen. Jag sa till Monica när vi pratade att vad konstigt det är när man ringer upp någon som man aldrig pratat med förut och så är det som vi känt varandra hela livet. Så nästa gång jag åker till Järvsö så vet du nu Monica att jag kommer förbi Söderhamn och hälsar på dig. Idag får ni möta Monica Törnell på min blogg.

monica2
Monica Törnell. Foto: Sara Oscarsson.

Född i Trönö församling i Hälsingland. 

Monica Kristina Ingeborg Törnell född 3 juni 1954 i Trönö församling i Hälsingland. Monica bodde i Trönö tills hon var 4 år sedan flyttade familjen in till Söderhamn. Söderhamn har alltid varit den fasta punkten för Monica. Under åren har hon även haft parallellt boende i Stockholm till och från. Hon berättar att hon valde bort musiken i skolan så fort hon kunde. Redan vid 7 års ålder började hon uppträda och första uppträdandet skedde inför 700 personer.

 

Hon ville bli sångerska.

Monica visste redan när hon var liten vad hon ville bli och det var bl.a. sångerska. Hennes föräldrar fick hålla tillbaka henne för redan vid 5 års ålder ville hon upp på scenen. Vid 7 års ålder fick hon som hon ville och vid denna tidpunkt börjar starten för Monicas musikaliska resa genom livet. Hon älskade att läsa och studera men inte det som man läste i skolan. Monica berättar att från 7:e klass tyckte hon skolan var en plåga, hon hade helt enkelt inte tid med skolan och kände att tiden i skolan var bortkastad. Hon gick klart grundskolan men någon gymnasielinje blev det inte. Hon höll ofta på med att fotografera, rita, måla, sjunga, skriva, leta låtar, rita och sy kläder på sin fritid. Hon jobbade lite på skolloven och uppträdde samtidigt så mycket hon kunde.

 

Hon började  i sånggrupp.

När hon var 13-14 år började hon i sånggruppen ”He She You and Me”, men jobbade även som soloartist. Hon hade inget eget band när hon uppträdde i folkparkerna. Det fanns ofta ett husband där och man fick cirka 5 minuters repetition med dem och sen var det bara att gå in på scenen och sjunga berättar hon. Sånggruppen Monica medverkade i sjöng amerikansk folkmusik i stämmor. De hade 2 gitarrer och en bas och turnerade i en Volvo duett i slutet på 60-talet. Den köpte de tillsammans och där fick de även plats med anläggningen de hade med sig när de uppträdde. Monica minns att hennes föräldrar ofta lyssnade på radio Luxemburg och där hörde hon bl.a. Glenn Miller för första gången och det gillade hon.

 

Gick med i Philadelphia kyrkan och började sjunga i kör.

Pappan spelade dragspel och Monicas mamma gick i tidig ålder med i Philadelphia kyrkan och började sjunga i kör. Monicas faster spelade också dragspel och ibland spelade pappan och Monicas faster ihop hemma. Pappan spelade även teater och revy och hade även ett intresse för att fotografera och det intresset ärvde Monica. Hon minns att när hon var yngre brukade hon, pappan, mamman och hennes bror stå och framkalla kort i köket. I nionde klass åkte hela klassen som hade läste franska på en resa till Paris och under den tiden Monica var där hörde pappan av sig till henne och berättade att hon fått jobb hos en fotograf som höll till i Söderhamn.

”Åkes foto” hette butiken och där började hon jobba när hon slutade nian. Monica började som fotoelev i fotoaffären men det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig. Hon fick hålla på med mörkrumsarbete och annat som hon redan kunde. Men några bilder fick hon aldrig ta. Monica ville lära sig hur man ställde in en kamera och även få ta bilder, men det var det som hon minst fick syssla med. I februari 1971 sa hon upp sig från det jobbet.

Monica2_011
Monicas första uppträdande.

Monica är med i en vokalisttävling.

I januari 1971 anmälde två kompisar till Monica henne till en vokalisttävling i Ljusne. Monica var med i denna tävling den 20 februari 1971 och hon säger, ”konstigt nog så vann jag, för jag var ingen publikfriare direkt”. I juryn satt den kända orkesterledaren Eskil Eckert-Lundin som bl.a. varit ordförande för musikerförbundet. Han tyckte väldigt mycket om Monica och fastnade för henne. Hon tror att det var mycket hans förtjänst att hon vann. Hon berättar att de andra tjejerna som var med i tävlingen hade vita stretchtstövlar som var på modet då och så log de men det gjorde inte Monica berättar hon och skrattar.

 

Hon sade upp sig från affären.

Efter det att hon sa upp sig från affären visste hon inte vad hon skulle göra. Hon fortsätter att sjunga och uppträda och den 26 maj 1971 träffar hon Cornelis Vreeswijk och hans dåvarande fru Bim. Monicas pappa och en kompanjon till honom hade byggt om ett ställe till krog i Söderhamn och hade en sluten invigningsfest för de som hjälpt till med renoveringen. Monica och hennes bror och några andra hade spelat på denna fest på kvällen och Cornelis spelade tvärs över gatan på statt. En man vid namn Rune Sten som var vänsterpartist gick över till stadshotellet och pratade med Cornelis som vid denna tid var lite förknippad med vänstern.

 

Monica träffar Cornelis Vreeswijk.

Rune bjöd över Cornelis och hustrun Bim till deras privata fest. De kom över och detta var jättestort för Monica. Cornelis var Monicas enda idol på den tiden. De som var på festen tyckte att Cornelis skulle lyssna på Monica och till slut lyckades de övertala henne att sjunga något för Cornelis. Monica tyckte detta var jättepinsamt och ville inte störa honom. Cornelis och Monica sjöng tillsammans den kvällen 26 maj 1971 på sin fars krog.

 

Cornelis blev imponerad av Monica.

Cornelis blev imponerad av Monica och sa att han skulle höra av sig men det trodde inte Monica på för det hade hon hört tidigare av andra. Två veckor senare fick Monica ett vykort med en formell inbjudan att komma ner till Stockholm och spela in en demo. Hon åker till Stockholm och spelar in en demo och Cornelis tar med sig inspelningen i en taxi och åker till sitt skivbolag som då hette Philips och spelar upp den där. Monica, Bim och gitarristen blir kvar hemma hos Cornelis och Bim.

Efter ett tag ringer Cornelis och talar om att de var positiva och ville skriva kontrakt med henne. Sen satte det igång. Monica berättar att Cornelis fru Bim tyckte det var så coolt att Monica var så lugn i allt detta som hände. Monica var lugnast av alla berättar hon. Det första som händer nu är att Monica kommer med i ett TV-program som hette ”Strapetz” som Lasse Berghagen var programledare för och där Cornelis är med som komp till Monica. Detta var i september 1971.

Monica2_009
Monica i vokalisttävlingen i Ljusne. Foto: Bosse Forsberg.

Skivbolaget vill att hon spelar in en hitlåt till svensktoppen.

Det dröjde ett tag innan det blev någon skivinspelning för Monica. Skivbolaget ville att Monica skulle spela in en hit för svensktoppen men det ville inte hon. Det var inte hennes mål att komma med på svensktoppen. På våren 1972 säger hon till skivbolaget att hon inte vill spela in någon hitlåt till svensktoppen. Hon säger, ”hör av er om ni ändrar er för nu åker jag hem”. Efter en månad hör de av sig till Monica och säger, ”du vi har tänkt, du är en LP-artist och ingen singel- artist”, Monica säger, ”bra, när kan vi börja och spela in”. Monica berättar att det var ganska kaxigt att göra så av en 17-årig flicka.

 

Hoppar in och jobbar på sin pappas restaurang. 

Nu hoppar hon även in och jobbar på sin pappas restaurang ”Tolvan”. Hon jobbar också på en annan restaurang och i en korvkiosk som hennes pappa och en kompanjon hade alldeles intill där de bodde. Dessa extrajobb gjorde att hon kunde tjäna lite extrapengar.

 

Åkte på turné med Cornelis våren 1972.

Våren 1972 åkte hon med på en turné med Cornelis Vreeswijk i Sverige och Danmark där Cornelis sjöng Bellman. Med på turnén var även Björn J:son Lindh, Kenny Håkansson, Palle Danielsson, Björn Ståbi och Pers Hans Olsson. Bim, Cornelis fru var också med på turnén men hon var aldrig med på scenen utan skötte om allt bakom. Det var en hel produktion som gjordes av Frituna. De spelade på olika konserthus och det var en stor turné och mycket bra musiker som var med berättar hon. Det blev även TV med den produktionen och det var i programmet ”Halv sju” som Åke Falck producerade. Efter turnén åkte Monica hem och fortsatte att jobba på restaurangen och sjöng på olika ställen.

Planeringen för första skivan startar.

Nu börjar planeringen med första skivan. Tillsammans med Björn J:son Lindh valde hon ut vilka låtar som skulle vara med på skivan. Samtidigt nu fyller Cornelis 35 år och Monica blev inbjuden till kalaset. Han fyllde år den 8 augusti och det var en stor fest för honom någonstans i Stockholm som de åkte båt till. Monica var bara 18 år och hade inte så mycket pengar och funderade på vad hon skulle ge Cornelis i present. Hennes morbror var konstnär och han gjorde en kopparetsning på en bild på Cornelis och Bim. Det var en present man inte kunde köpa var som helst och Monica berättar att han blev jätteglad över denna unika present.

Efter kalaset åker Monica och en kompis och tågluffar i Europa. Efter hemkomsten från tågluffen började hon spela in skivan. Monicas första skiva ”Ingica” spelades in på Europafilm i Stockholm och Cornelis är med och kompar på en av låtarna på skivan och det är hon mycket stolt över berättar hon. Skivan släpptes och Monica gjorde en del spelningar och miniturnéer med olika konstellationer. Skivan fick ett mycket bra mottagande och sålde bra.

Föder sitt första barn 1973.

Den 31 maj 1973 föder Monica sitt första barn. Efter det släpps nästa skiva som heter ”Alrik”. Jag frågar Monica hur det gick att kombinera sången med ett barn? Hon säger, ”det skulle bara fungera det hade inte gått annars”. Hon sjunger nu även in ledmotivet till Per Oscarssons film ”Ebon Lundin” och medverkar även i olika TV-program.

Jag frågar jag Monica om hon inte funderat på att skriva en egen bok för hon har varit med om hur mycket som helst. Monica svarar, ”jag har funderat på det och skriver ganska mycket men jag blir aldrig färdig, det är så svårt, jag kommer hela tiden på nya saker som hänt”. 1973 efter att skivan släpps blir det en del små turnéer men inga större produktioner. Någon låt hamnade på Svensktoppen och låg där kanske några veckor berättar Monica.

Hamnar på Svensktoppen.

Jag frågar Monica hur det kändes att komma med på Svensktoppen, Monika svarar, ”Jag fick frågan när de spelade in en dokumentär om mig i Göteborg sommaren 1973, det var i samband med att jag var på turné i dina trakter med Merit Hemmingsson, jag fick frågan om Svensktoppen och då sa jag att den dagen jag hamnar på Svensktoppen skall jag se över vad jag håller på med, det var ganska taskigt sagt” säger Monica. Rolf Nordin från SVT i Örebro spelade in dokumentären och inspelningen tog några veckor berättar Monica.

 

Tackade nej till Hylands Hörna.

Hon tackade nej till Hylands Hörna p.g.a. att Monica tyckte han var otrevlig mot sina gäster. Det var nog ett idiotiskt beslut berättar Monica men så var det. Ibland hade hon lite konstiga idéer berättar hon och efteråt kunde hon fundera på hur hon tänkte och arbetsmässigt borde hon ha tackat jag berättar hon vidare. Men samtidigt fick hon många förfrågningar från TV och var tvungen att välja bort vissa. 1974 blev det ingen LP-skiva för hon kände sig lite störd över att hon förknippades med folkmusik och kände sig lite instängd över att fått en fäbodbrudsstämpel över sig.

 

Gör en skiva på engelska.

Hon bestämmer sig nu för att göra en skiva på engelska men det tyckte inte skivbolaget om. Vid denna tidpunkt som var med proggrörelse och annat var det helt fel av en kvinnlig artist att spela in en skiva på engelska. Rent kommersiellt var det självmord och helt politiskt inkorrekt. Monica valde att hålla en rak linje och inte visa något politiskt i sin framtoning. Hon berättar att hon ville stå fri och inte visa sin lojalitet åt något håll och samtidigt visste hon det att hon gjorde det svårt för sig.

Skivbolaget sa till henne att hade hon gått över till vänsterfalangen hade hon sålt mycket mera skivor. De förstod inte varför Monica var så envis berättar hon. Hon säger, ”Det var kanske ett yrkesmässigt beslut av mig och kanske jag gjorde fel men det var så jag kände då”. Hon tog detta beslutet helt själv och det var väl kanske inte lätt när man var tjej. Det blir en singel med två engelska låtar istället. Long Long Weekend/Give It Back. Hon gjorde även detta år 1974 bl.a. en spelning med delar av bandet ”Splash” från Söderhamn i Holmenkollen i Oslo och sjöng även där en låt ihop med Cornelis som var där och uppträdde samtidigt.

Monica194b
©Monica Törnell. Foto: Torbjörn Calvero.

1975 släpper Monica sin första skiva på engelska.

1975 spelar hon in albumet ”Don´t Give a Damn” på engelska som betyder ”Skit i det”. Denna LP släpptes även i Japan med ett annat omslag och det var riktigt kul berättar hon. Hon turnerade inte så mycket så att hon kunde försörja ett eget fast band så det blev även nu lite olika konstellationer vid spelningarna hon gjorde. Hon hade ingen agent som bokade hennes jobb utan skötte allt helt själv. Hon berättar att hon aldrig haft den supporten runtomkring sig och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner och när hon var ute på turné kunde hon inte svara i telefonen på sitt kontor. Det låg jättehögar med papper när hon kom hem som hon fick gå igenom och det blev jobb dygnet runt för Monica.

 

1977 släpper Monica sin andra engelska skiva. 

Det var mycket slitsamt och samtidigt hade hon sonen att ta hand om och jobbade på nätterna när sonen hade somnat. Monica berättar att hon tog mest in material utifrån till sina skivor och letade efter låtar på udda skivor och förde samtidigt bok på de låtar hon tyckte var intressanta. Detta började redan i tidig ålder och hon ville hitta låtar som inte andra nött ut berättar hon.

Den engelska skivan togs inte emot väl. 1977 släpps nästa skiva och den är också på engelska. Skivan ”Bush Lady” spelades in i Wales på Rockfields studios och producent för skivan var amerikanen Stephen Franckevich. Inspelningen skedde på en farm berättar Monica och det kom en kvinna dit varje dag och lagade mat till de som var med. I cirka 14 dagar var de och spelade in denna skiva sedan åkte de hem.

 

Våren 1977 bildades bandet ”Monica Törnell New Band.

Våren 1977 bildades bandet ”Monica Törnell New Band” och 1978 spelar hon in skivan ”Jag är som jag är” som blev en stor succé och Monica belönas med Dagens Nyheters Kasperpris för detta album. Det blev mycket spelningar bl.a. på Mosebacke och andra ställen under den här tiden berättar hon och pratar också om att Bullerbyn var ett ställe som hon verkligen gillade att spela på. Monica var ofta i Göteborg på 70-talet och spelade. Hon turnerade också runt omkring här och besökte bl.a. Strömstad och Uddevalla där hon spelade ihop med Uddevallabandet Brass Up under 80-talet.

 

Monica har varit i Lysekil flera gånger. 

Nu kommer vi in och pratar om Lysekil, Monica har varit och spelat i Lysekil flera gånger tillsammans med sin bror bl.a. Hon har även en morbror och en moster och två kusiner som bott i Lysekil. Därför känner hon lite speciellt för Lysekil berättar hon. De bor inte kvar i Lysekil utan flyttade till Kenya i Östafrika berättar Monica. Evert Jansson berättar Monica att morbrodern heter och Evert jobbade på oljeraffinaderiet Scanraff som förman på säkerhetsavdelningen.

 

15 skivor + 2 samlingsskivor.

Monicas musikaliska framgångar har resulterat i att det blivit 15 skivor plus två stycken samlingsskivor genom åren. Monicas första skiva ”Ingica” från 1972 släpptes även på cd 2012 och det gjorde även ”Jag är som jag är” från 1978 och de går att beställa på nätet. ”Jag är som jag är” blev en riktig framgång för Monica och folk var glada för att hon började sjunga på svenska igen. 1979 väntade hon sitt andra barn och under tiden hon var gravid spelade hon in den egenproducerade skivan ”Ingica Mångrind”. 1982 släpps skivan ”Ängel” och 1984 släpps albumen ”Mica” och ”Fri”. Det blir två album med bara ett halvår mellan skivsläppen. Detta var vansinnigt berättar Monica. Jag frågar Monica hur det kom sig. Monica svarar, ”dumhet bara, det var skivbolaget som tryckte på” säger hon. Monica känner idag att hon borde sagt stopp och inte gjort som hon gjorde då. Hon var ensamstående med två barn och gjorde samtidigt en hel del andra jobb. Nu vid denna tidpunkt berättar Monica att hon börjar bli sjuk. Hon mår inte bra men fortsätter att jobba vidare.

pastedGraphic.tiff
©Monica Törnell. Foto: Torbjörn Calvero.

Medverkar med Lasse Holm i melodifestivalen 1986.

1986 släpper hon skivan ”Big Mama” där Steve Marriott från gruppen ”Small Faces” och ”Humble Pie” medverkar som gästartist. Skivan produceras av Monica och Janne Schaffer. Det tog väldigt mycket på krafterna berättar Monica. Hon medverkar också med Lasse Holm i melodifestivalen med låten ”E´de´det här du kallar kärlek”. Monica berättar att hon gillade låten och säger, ”det var en kul antigrej att jag medverkade i melodifestivalen, plus att Lasse är en enastående musiker som jag har väldigt stor respekt för”.

Hon tyckte att melodifestivalen var en cirkus, en cirkus som man inte hade kunnat föreställa sig hur det egentligen var berättar hon. Första delen var jättekul, men Monica hade inte haft tanken på att de skulle kunna vinna, det var inte inplanerat i hennes kalender, hon hade en massa andra saker hon skulle göra. Kalendern var fulltecknad, hon förstår inte riktigt hur hon tänkte just då.

 

Vann finalen i Stockholm.

De vann finalen i Stockholm och alla tidningar ville helt plötsligt komma till Söderhamn och göra en intervju med Monica. Detta tog enormt mycket tid och kraft för Monica som skötte allting själv. Hon hade behövt den tiden till att vara med sina barn och även fått vila. Det blev kanske mer uppståndelse bara för att Monica var med och hon var inte riktigt förberedd på detta berättar hon.

 

På turné med ABF.

Hon var även nu ute med ”ABF” på en turné med ett författarkollektiv med bl.a. Reidar Jönsson som skrev ”Mitt liv som hund” där de gjorde tre-fyra spelningar om dagen och detta jobbade hon med under 3 veckor. En frisk människa hade bokat av detta och vilat med det gjorde inte Monica. Hon säger, ”har jag lovat så har jag lovat”. Detta var ett hälsomässigt självmord berättar hon. Hon åker till finalen i Eurovision song contest i Norge och de kommer på 5:e plats i finalen. Efter finalen fortsätter hon att jobba bl.a. ihop med sin bror och det blir festivaler bl.a. i Västervik.

1986 släpptes också ”Förut” med Monicas Törnells bästa. (Urval från tidigare album). 1988 släpps albumet ”Månfred” med Ulf Wahlberg som producent. 1989 släpps ännu ett album med Monica och det är ”Vive la Mystique”. Nu dröjer det till 1992 innan nästa album släpps där Björn J: Son Lindh producerar skivan ”Äppelkväll” med texter av Lennart Hellsing. Monica berättar att hon nu inte orkar åka på någon turné sedan hösten 1986 p.g.a. hennes sjukdom. 2001 får hon diagnosen ”Hypotyreos”, sköldkörtel och ämnesomsättningsproblem.

 

Haft en del konstutställningar.

Monica berättar att hon från 1991 och framåt även haft en del konstutställningar där hon visar alster målade i olja. Detta började redan i tidig ålder för att hennes morbror som var konstnär gav henne och hennes bror oljefärger, penslar och dukar i födelsedagspresenter och julklappar så det kunde måla. Hon började måla för att kunna känna en viss avslappning. Hon kände att hon kanske skulle må bättre av det. Jag frågar Monica hur hon mår idag, hon svarar, ”till och från mår jag ganska bra, jag har fortfarande problem med kroppen och går med krycka sedan två år tillbaka”.

Hon uppträdde på nyårsafton med Söderhamns musikkår och det var jätteroligt. Hon saknar det med sången och hon skulle vilja vara piggare och komma ut och sjunga mer än vad hon kan idag. Hon gjorde några spelningar i somras bl.a. i Värmland med ”The Husbands” med Lasse Lindbom och gänget. Det blev även en tur till Åland där hon sjöng på en visfestival. Hon gör det hon kan och det hon känner att hon orkar och det beror helt på hur kroppen mår just då.

 

Framtidsplaner.

Jag frågar Monica om hon har några framtidsplaner, hon säger, ”Jag skall försöka göra lite tryck av en del bilder som jag har, vykort eller eventuellt affischer, jag skulle gärna få ihop material till en ny skiva av något slag”. Jag frågar Monica om hon skriver några låtar idag, ”nej jag skriver ingen egen musik nuförtiden” säger hon. Det inträffade en upphovsrättslig stöld 1984 som blev väldigt traumatisk för Monica. Detta fick Monica att sluta ge ut egna låtar efter det. Hon har släppt en egen låt efter det berättar hon. Det var låten ”I´m so happy” som hon spelade in med Dr. Feelgood 2005. I juli kommer hon bl.a. att uppträda i Styrsö på en festival och sen har hon lite andra saker på gång som hon inte vågar prata om än.

Även utställningar kommer det att bli framöver både av målningar och fotografier. Hon planerar även att börja rita och sy kläder igen berättar hon och skrattar. Nu börjar vi prata om allt möjligt och Monica säger att hon skulle gärna vilja komma till västkusten och uppträda igen så är det någon som läser detta så får ni gärna höra av er till mig så förmedlar jag kontakten till henne.

Jag kommer även att länka till Monicas hemsida under här om ni vill läsa mer om Monica. Stort tack Monica för att du tog dig tid och vem vet det kanske blir en fortsättning på en intervju när jag åker till Järvsö i augusti.

Monica Törnell hemsida.

Alla bilder i detta reportage har jag fått tillstånd av Monica att använda och de finns även på Monicas hemsida.