År 1843 uppfördes den nuvarande kvarnen på Blekebacken av Kapten Jacob Hedberg. Detta kan man läsa i det infobladet man fick vid dagens nyinvigning av Marias kvarn. Det är Per Stenros som forskat i kvarnens historia.
Mikael Hjelm har skänkt en namnskylt i granit.
1918 köpte Vikarvet Kulturhistoriskt Sällskap kvarnen kvarnen på Blekebacken. Idag var det invigning och mycket folk kom och tittade på invigningen i det fina vädret.
LysekilsBostäder bjöd på kaffé och fika och inne på Badhusbergets område fanns det hoppborgar och det bjöds på dricka, korv och godis.
Kvarnen har renoverats med frivilliga krafter och sponsorer som: Svea Byggnadsställningar, Svanbergs måleri, Jagefeldts Glasmästeri, Byggtjänst, Mikael Mellgrens Bygg, och Amitus med mera. De har även fått in frivilliga privata bidrag på 20 000 kronor och LysekilsBostäder har skänkt 20 000 kronor till framtida underhåll.
Lysekils Vänner har satt upp ett nytt staket vid kvarnen.
Vindflöjeln som är skänkt av Mikael Mellgrens Bygg AB
Invigningstalade gjorde Birgitta Patriksson som är ordförande i Vikarvet. Även Ingemar Skarstedt som varit delaktig i renoveringen talade.
Ingemar passade på att tacka all sponsorer och alla andra som hjälpt till med kvarnen.
Birgitta Patriksson passade även på att tacka Arne Jonsson och Anders Östensson som lagt ner över 900 timmar på att jobba med kvarnen.
Ursula Strub som bidragit med pengar till kvarnen fick invigningsklippa bandet.
Efter att invigningen var klar så fick besökarna gå in och titta i kvarnen.
Den gamla kvarnen vid ålderdomshemmet i Lysekil börjar bli klar. Jag träffade Anders Östensson, Arne Jonsson och Ingemar Skarstedt som jobbade för fullt med kvarnen.
Arne Jonsson och Anders Östensson på toppen av kvarnen.Ingemar Skarstedt.
Hedbergs kvarn.
Ingemar Skarstedt berättar att kvarnen kallas delvis ”Hedbergs kvarn” och det beror troligtvis på att någon person ägde den i slutet av 1800-talet. Detta är en av tre kvarnar som fanns i Lysekil vid den tiden.
Troligtvis byggd 1830.
Det vet inte vilket år kvarnen byggdes och vem som byggde den. Tittar man på en karta över Lysekil från 1844 så finns kvarnen med på den. Per Stenros har fått frågan i förra veckan och via uteslutningsmetoden så tror man att den är byggd 1830.
Köpte kvarnen för 400 kronor.
Vikarvet har ägt kvarnen sedan 1918 och köpte den då för 400 kronor. Vikarvet har ägt kvarnen i 101 år och den står på kommunens mark. Vikarvet har många olika projekt och har jobbat med Frifararen, stugorna ute vid museet och museet.
Kvarnen var i mycket dåligt skick och behövdes göras i ordning. Ingemar berättar att det Anders och Arne är de som varit de drivande i detta projekt med kvarnen. Sedan finns det fler personer som hjälpt till med kvarnen.
Mycket jobb med kvarnen.
Från början förstod nog ingen hur mycket jobb det skulle bli med att fixa till den. De drog igång arbetet med kvarnen i början av maj månad. Det började med att skarva några brädor. Tanken var att de skulle byta några brädor, men kvarnen var i sämre skick än vad de trodde. Tanken om en byggnadsställning dök också upp.
Sponsorer.
De tog kontakt med Jonas Hoffman på Svea Byggnadsställningar som sponsrade med ställningen. Svanbergs måleri har skänkt färgen till kvarnen. Terence Karlsson på företaget amitus har skänkt virket. Byggtjänst i Lysekil har tillverkat nya fönster och Jagefeldts Glasmästeri har glasat dem.
De nya fönstren.
Mikael Mellgrens Bygg kommer att sponsra den nya vindflöjeln som kommer att sitta på kvarnen. Ingemar berättar att det suttit en sådan tidigare på kvarnen. Sedan finns det fler som sponsrat kvarnen.
Även ett privat bidrag på 10 000 har kommit in till kvarnen och de är de mycket tacksamma för. Ingemar berättar vidare att Lysekils Vänner ser till att det kommer upp ett staket vid kanten på berget vid kvarnen.
Inne i kvarnen
Anders Östensson visar mig hur det ser ut inne i kvarnen. Anders berättar att de nu skall försöka att vrida vingarna så de får oljat den vingen som står rakt upp. Sedan skall vingarna låsas fast igen. De har även gjort fint inne i kvarnen.
Invigningen av kvarnen blir det troligtvis den 21 september med pompa och ståt avslutar Ingemar med.
Nu på lördag den 3 november är det invigning av den nyrestaurerade Frifararen ute vid Vikarvet i Lysekil. I år har den legat på samma plats i 80 år. Här kommer lite foton från restaureringen.
Jag träffade Jan Ivarsson, Arne Jonsson, Anders Östensson och Ingemar Skarstedt som under sommaren renoverat den gamla Frifaren som var i så pass dåligt skick, och som för några år sedan kanske hade gått ett sämre öde tillmötes om den inte hade räddats.
Lite fakta om Frifararen:
Garnbåt från Söbben. Byggd 1890 av Olof Berntsson i Söbben. Mått 11480 X 4710 X 1780. Båten beställdes av Niklas Zackrisson, August Olsson och Alfred Matsson som alla var från Brattön. Skrovet kostade totalt 1325: -.
Sillfrakten låg helt nere om sommaren. Frifararen som båten döptes till, användes då istället till drivgarnsfiske efter makrill i Kattegatt och Skagerack. 1923 var det dags för ägarbyte. Carl Olsson och Ander Samuelsson på Lövön köpte Frifararen. Den elva meter långa Frifararen är en av de äldsta bevarade fiskebåtarna i Bohuslän. Under mer än 30 år användes Frifararen vid garnfiske efter sill och makrill. I 80 år har båten legat vid Vikarvets Museum.
Övertäckning av Frifararen.
Under sommaren har den övertäckts och man kan inte säga att den har renoverats utan det är en övertäckning så att båten kan bevaras för framtiden. Jan Ivarsson berättar att tanken var från början att man skulle bygga en ställning på däcket för att bevara den, men när Arne Jonsson kom med så föreslog han att man skulle göra ett däck som tak, för att däcket var genomruttet. Nu är allt av det gamla däcket borta och man har bevarat silhuetten av Frifararen.
Foto: Anders Östensson.
Ingemar Skarstedt var den som såg till att det kom lite nytt blod i föreningen.
Ingemar Skarstedt är den som kom med i styrelsen 2017. Han började fundera på föreningen och började med att göra en underhållsplan. För att Vikarvet skall överleva så behövs det ganska mycket pengar för att de skall överleva och bevara det som det idag har i sina ägor. Ingemar berättar att man inte kan undgå att man läst tidningsartiklar där man hade funderingar på att elda upp båten.
Det fanns även ett förslag på att renovera båten och bygga ett hus över den. Det skulle nog ha kostat ungefär en halv miljon, och de pengarna fanns inte berättar Ingemar.
Ingemar och Claes-Göran Strömwall började städa upp på utsidan. Sen började de ge sig på Rågårdsviksstugan. Ingemar kontaktade Bohusläns Museum om hur man skulle gå till väga för att smörja in träet på stugan. Tipset var att man skulle blanda: trätjära, linolja och terpentin.
De började olja stugan och där kom Jan ut och hälsade på och snacket om båten tog fart. De började olja bordläggningen, men man såg att det inte var till någon nytta för den var totalt sönderruttnad.
Frifararen ett monument.
Jan är kompis med Bengt Arne Runnerström som är en känd illustratör. Det första Bengt sa när han såg Frifararen var; ”att man inte skall tänka på den som en båt, utan det är ett monument”.
Hur startade intresset för att ta hand om Frifararen så den inte skulle förfalla totalt och försvinna eller att man tog bort den?
– Det hela började med att Ingemar lurade in mig i detta med Vikarvet. Det blev prat på att båten skulle eldas upp. De på Vikarvet visste inte vad de skulle göra med Frifararen, Jag tyckte att man skulle bevara den på något vis säger Jan Ivarsson.
Hur startade arbetet med att övertäcka Frifararen?
– Axel Hagström och jag var de första som började jobba med båten. Det låg jord, plankor och andra saker inne i båten. Efter de hade gjort rent inne lade de det första lagret med olja för att skydda båten. Efter det övertäcktes den med en presenning för att arbetet skulle fortgå denna sommar berättar Jan Ivarsson.
Vintertinget.
På Vintertinget dök det upp en massa olika frivilliga personer som ville hjälpa till. Bl.a. kom Arne Jonsson berättar Ingemar. Arne var bl.a. bra på fönster och fick då i uppdrag att hjälpa till med Rågårdsviksstugan. Arne gjorde även en ritning på båten så att de kunde se hur mycket det skulle kosta att fixa till den. De kom fram till att det skulle kosta 16 000 kronor.
Ingemar tog med sig detta till styrelsen för att se om de kunde avvara pengar till att göra i ordning Frifararen. Frågan var om de hade råd med detta eftersom Vikarvets kapital inte är stort. Det fanns pengar till detta och efter det drog man i gång arbetet.
Anders Östensson berättar att han bor granne med Arne Jonsson. Arne kom till Anders och frågade om inte han kunde hjälpa till med Frifararen och på den vägen är det.
Sommaren 2018.
Sommaren 2018 tog projektet fart och Anders berättar att hela båten höll på att falla isär, men man lyckades att få ihop den. Även rodret var på väg att falla av. Järnet på rodret var som papp tillägger Anders.
Efter att ha tagit bort allt virke på insidan så byggde man en ram. Denna ramen håller ihop hela båten. Själva skrovet på båten var någorlunda bra och det har man ordnat till.
Det var mycket folk som passerade när de jobbade med båten i somras och de fick många glada tillrop med jobbet de gjorde.
Nu var däcket klart och räcket på däcket är originalräcket som satt på båten från början. De har lyckats att rädda detta. Nu är Frifararen tät och till våren fortsätter de arbetet med den. Den skall bl.a. målas och kölen skall fixas till. Västtransport har bl.a. hjälpt dem med att lyfta delar på båten. Lysekils Trä har hjälpt dem och Dan Hägglund har gjort järndetaljerna till Frifararen.
Västtransport lyfte även på rodret på Frifararen.
Nu på lördag kan du komma och prata med dem som jobbat med båten och se hur fin den blivit. Kl.14:00 är det invigning av den nyrestaurerade Frifararen ute vid Vikarvet.
Välkomna
Foto i reportaget använder jag med tillstånd av Anders Östensson.
