Lena Nilsson som är en flitig gäst i Lysekil och som i julas hade julshow på Lyckornas Brygga i Ljungskile där hon showade ihop med Eileen H. Lind som tillsammans bildar gruppen Show Sisters. Hon har även uppträtt här i Lysekil på både allsången, Bakgården och i Lysekils kyrka.
Lena har även varit med i den framgångsrika gruppen Avec som bl.a. körade på Allsång på Skansen med både Bosse Larsson och Lasse Berghagen. Förutom det och mycket annat turnerar hon framgångsrikt med låtar av Monica Zetterlund ihop med pianisten Carina E. Nilsson.
Lena Nilssons nya cd. Foto: Emelie Lager.
Precis i dagarna har hon släppt albumet Monica Z & Jag. Jag frågade Lena hur det kom sig att hon började turnera med Monica Zetterlund låtar?
– Jag har lyssnat på Monica länge. Köpte en skiva någon gång i början av 90-talet och gick på en konsert någonstans i den vevan. Blev fascinerad av henne som sångerska och person och hennes livsöde. Hon har verkligen gått sin egen väg. Så att göra något med hennes material har funnits med mig länge, och så en dag för ett par år sedan så bestämde jag mig för att det skulle bli verklighet av det projektet.
Första spelningarna hade jag satt ihop manus etc. helt själv, men efter ett tag kände jag att jag ville ha in lite mer substans och svärta även i manuset. Då kontaktade jag regissören Anders ”Butta” Börjesson som jag känt i många år och tillsammans arbetade vi med manuset och föreställningen som den är idag.
Hur kommer det sig att du valde att göra en hel platta med låtar av Monica?
– Låtmaterialet är helt fantastiskt. Texterna är på svenska och det gör alltid att man når fram lite extra jämfört när det är på ett annat språk tycker jag. Det blir mer nära. Texterna är dessutom helt genialiska och var och en är en egen lite ”pärla”. Beppe Wolgers, Povel Ramel, Hasse & Tage och Owe Törnqvist för att nämna några. Den musiken och de texterna passar mig väldigt bra och jag har gjort dem till mina egna, det är roligt.
Jag hade haft planer på att spela in ett par låtar till en EP tidigare, men så kom jag i kontakt med Micke Finell på Ball and chain records och han erbjöd mig att spela in en helt platta på hans bolag. Jättekul! Den är väldigt avskalad och det skall vara en ”livekänsla” i den. Bas, trummor och piano och lite saxofon, inga syntar eller något sådant.
Vad har Monica betytt musikaliskt för dig?
– Jag har lyssnat på Monica och tänkt på hennes uttryck, men sedan tagit till mig låtarna på mitt sätt.
Vilka låtar är med på plattan och hur valde du ut låtarna?
– Givetvis Sakta vi gå genom stan, där jag har den stora förmånen att göra en duett med Claes Jansson, jätteroligt att han ville vara med.
Sen är det de som jag själva tycker om och har med i föreställningen och som jag trodde skulle passa bra på skivan. Vi har fler låtar med i föreställningen, men dessa känns rätt att ha med på en inspelning.
Foto: Mattias Boström.
Var kan man köpa plattan?
– I Lysekil kommer den finnas i Lysekils Bokhandel inom kort.
Om du får välja en Monica Zetterlundlåt vilken väljer du då?
– Åh, nej, tvinga mig inte att välja! Det är faktiskt lite olika från gång till gång också!
Blir det någon turné i samband med att skivan släppts?
– Vi har precis varit ute på en liten sväng i norra Sverige, och nu under våren blir det både uppåt och neråt i Sverige, bl.a. Skara (konsthallen på hotell Jula) den 29/1 och Göteborg den 18/2 (hotell Eggers).
Får vi se dig i Lysekil i sommar?
Ja, det kommer ni att få. Vart och när återkommer jag till längre fram. Det bokas spelningar kontinuerligt, det går bra att hålla koll på min hemsida www.lenanilsson.nu/ eller www.monicazochjag.se/ eller på mina FB-sidor.
Jag fick den stora äran att göra en intervju med sångerskan Monica Törnell. Monica Törnell som är en ikon inom den svenska musikbranschen. Det var två mycket trevliga timmar som vi pratade med varandra i telefonen.
Jag sa till Monica när vi pratade att vad konstigt det är när man ringer upp någon som man aldrig pratat med förut och så är det som vi känt varandra hela livet. Så nästa gång jag åker till Järvsö så vet du nu Monica att jag kommer förbi Söderhamn och hälsar på dig. Idag får ni möta Monica Törnell på min blogg.
Monica Törnell. Foto: Sara Oscarsson.
Född i Trönö församling i Hälsingland
Monica Kristina Ingeborg Törnell född 3 juni 1954 i Trönö församling i Hälsingland. Monica bodde i Trönö tills hon var 4 år sedan flyttade familjen in till Söderhamn. Söderhamn har alltid varit den fasta punkten för Monica. Under åren har hon även haft parallellt boende i Stockholm till och från. Hon berättar att hon valde bort musiken i skolan så fort hon kunde. Redan vid 7 års ålder började hon uppträda och första uppträdandet skedde inför 700 personer.
Ville bli sångerska
Monica visste redan när hon var liten vad hon ville bli och det var bl.a. sångerska. Hennes föräldrar fick hålla tillbaka henne för redan vid 5 års ålder ville hon upp på scenen. Vid 7 års ålder fick hon som hon ville och vid denna tidpunkt börjar starten för Monicas musikaliska resa genom livet. Hon älskade att läsa och studera men inte det som man läste i skolan. Monica berättar att från 7:e klass tyckte hon skolan var en plåga, hon hade helt enkelt inte tid med skolan och kände att tiden i skolan var bortkastad. Hon gick klart grundskolan men någon gymnasielinje blev det inte. Hon höll ofta på med att fotografera, rita, måla, sjunga, skriva, leta låtar, rita och sy kläder på sin fritid. Hon jobbade lite på skolloven och uppträdde samtidigt så mycket hon kunde.
Hon började i sånggrupp
När hon var 13-14 år började hon i sånggruppen ”He She You and Me”, men jobbade även som soloartist. Hon hade inget eget band när hon uppträdde i folkparkerna. Det fanns ofta ett husband där och man fick cirka 5 minuters repetition med dem och sen var det bara att gå in på scenen och sjunga berättar hon. Sånggruppen Monica medverkade i sjöng amerikansk folkmusik i stämmor. De hade 2 gitarrer och en bas och turnerade i en Volvo duett i slutet på 60-talet. Den köpte de tillsammans och där fick de även plats med anläggningen de hade med sig när de uppträdde. Monica minns att hennes föräldrar ofta lyssnade på radio Luxemburg och där hörde hon bl.a. Glenn Miller för första gången och det gillade hon.
Gick med i Philadelphia kyrkan och började sjunga i kör
Pappan spelade dragspel och Monicas mamma gick i tidig ålder med i Philadelphia kyrkan och började sjunga i kör. Monicas faster spelade också dragspel och ibland spelade pappan och Monicas faster ihop hemma. Pappan spelade även teater och revy och hade även ett intresse för att fotografera och det intresset ärvde Monica. Hon minns att när hon var yngre brukade hon, pappan, mamman och hennes bror stå och framkalla kort i köket. I nionde klass åkte hela klassen som hade läste franska på en resa till Paris och under den tiden Monica var där hörde pappan av sig till henne och berättade att hon fått jobb hos en fotograf som höll till i Söderhamn.
”Åkes foto” hette butiken och där började hon jobba när hon slutade nian. Monica började som fotoelev i fotoaffären men det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig. Hon fick hålla på med mörkrumsarbete och annat som hon redan kunde. Men några bilder fick hon aldrig ta. Monica ville lära sig hur man ställde in en kamera och även få ta bilder, men det var det som hon minst fick syssla med. I februari 1971 sa hon upp sig från det jobbet.
Monicas första uppträdande.
Monica är med i en vokalisttävling
I januari 1971 anmälde två kompisar till Monica henne till en vokalisttävling i Ljusne. Monica var med i denna tävling den 20 februari 1971 och hon säger, ”konstigt nog så vann jag, för jag var ingen publikfriare direkt”. I juryn satt den kända orkesterledaren Eskil Eckert-Lundin som bl.a. varit ordförande för musikerförbundet. Han tyckte väldigt mycket om Monica och fastnade för henne. Hon tror att det var mycket hans förtjänst att hon vann. Hon berättar att de andra tjejerna som var med i tävlingen hade vita stretchtstövlar som var på modet då och så log de men det gjorde inte Monica berättar hon och skrattar.
Hon sade upp sig från affären
Efter det att hon sa upp sig från affären visste hon inte vad hon skulle göra. Hon fortsätter att sjunga och uppträda och den 26 maj 1971 träffar hon Cornelis Vreeswijk och hans dåvarande fru Bim. Monicas pappa och en kompanjon till honom hade byggt om ett ställe till krog i Söderhamn och hade en sluten invigningsfest för de som hjälpt till med renoveringen. Monica och hennes bror och några andra hade spelat på denna fest på kvällen och Cornelis spelade tvärs över gatan på statt. En man vid namn Rune Sten som var vänsterpartist gick över till stadshotellet och pratade med Cornelis som vid denna tid var lite förknippad med vänstern.
Monica träffar Cornelis Vreeswijk
Rune bjöd över Cornelis och hustrun Bim till deras privata fest. De kom över och detta var jättestort för Monica. Cornelis var Monicas enda idol på den tiden. De som var på festen tyckte att Cornelis skulle lyssna på Monica och till slut lyckades de övertala henne att sjunga något för Cornelis. Monica tyckte detta var jättepinsamt och ville inte störa honom. Cornelis och Monica sjöng tillsammans den kvällen 26 maj 1971 på sin fars krog.
Cornelis blev imponerad av Monica
Cornelis blev imponerad av Monica och sa att han skulle höra av sig men det trodde inte Monica på för det hade hon hört tidigare av andra. Två veckor senare fick Monica ett vykort med en formell inbjudan att komma ner till Stockholm och spela in en demo. Hon åker till Stockholm och spelar in en demo och Cornelis tar med sig inspelningen i en taxi och åker till sitt skivbolag som då hette Philips och spelar upp den där. Monica, Bim och gitarristen blir kvar hemma hos Cornelis och Bim.
Efter ett tag ringer Cornelis och talar om att de var positiva och ville skriva kontrakt med henne. Sen satte det igång. Monica berättar att Cornelis fru Bim tyckte det var så coolt att Monica var så lugn i allt detta som hände. Monica var lugnast av alla berättar hon. Det första som händer nu är att Monica kommer med i ett TV-program som hette ”Strapetz” som Lasse Berghagen var programledare för och där Cornelis är med som komp till Monica. Detta var i september 1971.
Monica i vokalisttävlingen i Ljusne. Foto: Bosse Forsberg.
Skivbolaget vill att hon spelar in en hitlåt till svensktoppen
Det dröjde ett tag innan det blev någon skivinspelning för Monica. Skivbolaget ville att Monica skulle spela in en hit för svensktoppen men det ville inte hon. Det var inte hennes mål att komma med på svensktoppen. På våren 1972 säger hon till skivbolaget att hon inte vill spela in någon hitlåt till svensktoppen. Hon säger, ”hör av er om ni ändrar er för nu åker jag hem”. Efter en månad hör de av sig till Monica och säger, ”du vi har tänkt, du är en LP-artist och ingen singel- artist”, Monica säger, ”bra, när kan vi börja och spela in”. Monica berättar att det var ganska kaxigt att göra så av en 17-årig flicka.
Hoppar in och jobbar på sin pappas restaurang
Nu hoppar hon även in och jobbar på sin pappas restaurang ”Tolvan”. Hon jobbar också på en annan restaurang och i en korvkiosk som hennes pappa och en kompanjon hade alldeles intill där de bodde. Dessa extrajobb gjorde att hon kunde tjäna lite extrapengar.
Åkte på turné med Cornelis våren 1972
Våren 1972 åkte hon med på en turné med Cornelis Vreeswijk i Sverige och Danmark där Cornelis sjöng Bellman. Med på turnén var även Björn J:son Lindh, Kenny Håkansson, Palle Danielsson, Björn Ståbi och Pers Hans Olsson. Bim, Cornelis fru var också med på turnén men hon var aldrig med på scenen utan skötte om allt bakom.
Det var en hel produktion som gjordes av Frituna. De spelade på olika konserthus och det var en stor turné och mycket bra musiker som var med berättar hon. Det blev även TV med den produktionen och det var i programmet ”Halv sju” som Åke Falck producerade. Efter turnén åkte Monica hem och fortsatte att jobba på restaurangen och sjöng på olika ställen.
Planeringen för första skivan startar.
Nu börjar planeringen med första skivan. Tillsammans med Björn J:son Lindh valde hon ut vilka låtar som skulle vara med på skivan. Samtidigt nu fyller Cornelis 35 år och Monica blev inbjuden till kalaset. Han fyllde år den 8 augusti och det var en stor fest för honom någonstans i Stockholm som de åkte båt till.
Monica var bara 18 år och hade inte så mycket pengar och funderade på vad hon skulle ge Cornelis i present. Hennes morbror var konstnär och han gjorde en kopparetsning på en bild på Cornelis och Bim. Det var en present man inte kunde köpa var som helst och Monica berättar att han blev jätteglad över denna unika present.
Efter kalaset åker Monica och en kompis och tågluffar i Europa. Efter hemkomsten från tågluffen började hon spela in skivan. Monicas första skiva ”Ingica” spelades in på Europafilm i Stockholm och Cornelis är med och kompar på en av låtarna på skivan och det är hon mycket stolt över berättar hon. Skivan släpptes och Monica gjorde en del spelningar och miniturnéer med olika konstellationer. Skivan fick ett mycket bra mottagande och sålde bra.
Föder sitt första barn 1973
Den 31 maj 1973 föder Monica sitt första barn. Efter det släpps nästa skiva som heter ”Alrik”. Jag frågar Monica hur det gick att kombinera sången med ett barn? Hon säger, ”det skulle bara fungera det hade inte gått annars”. Hon sjunger nu även in ledmotivet till Per Oscarssons film ”Ebon Lundin” och medverkar även i olika TV-program.
Jag frågar jag Monica om hon inte funderat på att skriva en egen bok för hon har varit med om hur mycket som helst. Monica svarar, ”jag har funderat på det och skriver ganska mycket men jag blir aldrig färdig, det är så svårt, jag kommer hela tiden på nya saker som hänt”. 1973 efter att skivan släpps blir det en del små turnéer men inga större produktioner. Någon låt hamnade på Svensktoppen och låg där kanske några veckor berättar Monica.
Hamnar på Svensktoppen
Jag frågar Monica hur det kändes att komma med på Svensktoppen, Monika svarar, ”Jag fick frågan när de spelade in en dokumentär om mig i Göteborg sommaren 1973, det var i samband med att jag var på turné i dina trakter med Merit Hemmingsson, jag fick frågan om Svensktoppen och då sa jag att den dagen jag hamnar på Svensktoppen skall jag se över vad jag håller på med, det var ganska taskigt sagt” säger Monica. Rolf Nordin från SVT i Örebro spelade in dokumentären och inspelningen tog några veckor berättar Monica.
Tackade nej till Hylands Hörna
Hon tackade nej till Hylands Hörna p.g.a. att Monica tyckte han var otrevlig mot sina gäster. Det var nog ett idiotiskt beslut berättar Monica men så var det. Ibland hade hon lite konstiga idéer berättar hon och efteråt kunde hon fundera på hur hon tänkte och arbetsmässigt borde hon ha tackat jag berättar hon vidare. Men samtidigt fick hon många förfrågningar från TV och var tvungen att välja bort vissa. 1974 blev det ingen LP-skiva för hon kände sig lite störd över att hon förknippades med folkmusik och kände sig lite instängd över att fått en fäbodbrudsstämpel över sig.
Gör en skiva på engelska
Hon bestämmer sig nu för att göra en skiva på engelska men det tyckte inte skivbolaget om. Vid denna tidpunkt som var med proggrörelse och annat var det helt fel av en kvinnlig artist att spela in en skiva på engelska. Rent kommersiellt var det självmord och helt politiskt inkorrekt. Monica valde att hålla en rak linje och inte visa något politiskt i sin framtoning. Hon berättar att hon ville stå fri och inte visa sin lojalitet åt något håll och samtidigt visste hon det att hon gjorde det svårt för sig.
Skivbolaget sa till henne att hade hon gått över till vänsterfalangen hade hon sålt mycket mera skivor. De förstod inte varför Monica var så envis berättar hon. Hon säger, ”Det var kanske ett yrkesmässigt beslut av mig och kanske jag gjorde fel men det var så jag kände då”. Hon tog detta beslutet helt själv och det var väl kanske inte lätt när man var tjej. Det blir en singel med två engelska låtar istället. Long Long Weekend/Give It Back. Hon gjorde även detta år 1974 bl.a. en spelning med delar av bandet ”Splash” från Söderhamn i Holmenkollen i Oslo och sjöng även där en låt ihop med Cornelis som var där och uppträdde samtidigt.
1975 spelar hon in albumet ”Don´t Give a Damn” på engelska som betyder ”Skit i det”. Denna LP släpptes även i Japan med ett annat omslag och det var riktigt kul berättar hon. Hon turnerade inte så mycket så att hon kunde försörja ett eget fast band så det blev även nu lite olika konstellationer vid spelningarna hon gjorde. Hon hade ingen agent som bokade hennes jobb utan skötte allt helt själv. Hon berättar att hon aldrig haft den supporten runtomkring sig och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner och när hon var ute på turné kunde hon inte svara i telefonen på sitt kontor. Det låg jättehögar med papper när hon kom hem som hon fick gå igenom och det blev jobb dygnet runt för Monica.
1977 släpper Monica sin andra engelska skiva
Det var mycket slitsamt och samtidigt hade hon sonen att ta hand om och jobbade på nätterna när sonen hade somnat. Monica berättar att hon tog mest in material utifrån till sina skivor och letade efter låtar på udda skivor och förde samtidigt bok på de låtar hon tyckte var intressanta. Detta började redan i tidig ålder och hon ville hitta låtar som inte andra nött ut berättar hon.
Den engelska skivan togs inte emot väl. 1977 släpps nästa skiva och den är också på engelska. Skivan ”Bush Lady” spelades in i Wales på Rockfields studios och producent för skivan var amerikanen Stephen Franckevich. Inspelningen skedde på en farm berättar Monica och det kom en kvinna dit varje dag och lagade mat till de som var med. I cirka 14 dagar var de och spelade in denna skiva sedan åkte de hem.
Våren 1977 bildades bandet ”Monica Törnell New Band
Våren 1977 bildades bandet ”Monica Törnell New Band” och 1978 spelar hon in skivan ”Jag är som jag är” som blev en stor succé och Monica belönas med Dagens Nyheters Kasperpris för detta album. Det blev mycket spelningar bl.a. på Mosebacke och andra ställen under den här tiden berättar hon och pratar också om att Bullerbyn var ett ställe som hon verkligen gillade att spela på. Monica var ofta i Göteborg på 70-talet och spelade. Hon turnerade också runt omkring här och besökte bl.a. Strömstad och Uddevalla där hon spelade ihop med Uddevallabandet Brass Up under 80-talet.
Monica har varit i Lysekil flera gånger
Nu kommer vi in och pratar om Lysekil, Monica har varit och spelat i Lysekil flera gånger tillsammans med sin bror bl.a. Hon har även en morbror och en moster och två kusiner som bott i Lysekil. Därför känner hon lite speciellt för Lysekil berättar hon. De bor inte kvar i Lysekil utan flyttade till Kenya i Östafrika berättar Monica. Evert Jansson berättar Monica att morbrodern heter och Evert jobbade på oljeraffinaderiet Scanraff som förman på säkerhetsavdelningen.
15 skivor + 2 samlingsskivor
Monicas musikaliska framgångar har resulterat i att det blivit 15 skivor plus två stycken samlingsskivor genom åren. Monicas första skiva ”Ingica” från 1972 släpptes även på cd 2012 och det gjorde även ”Jag är som jag är” från 1978 och de går att beställa på nätet. ”Jag är som jag är” blev en riktig framgång för Monica och folk var glada för att hon började sjunga på svenska igen.
1979 väntade hon sitt andra barn och under tiden hon var gravid spelade hon in den egenproducerade skivan ”Ingica Mångrind”. 1982 släpps skivan ”Ängel” och 1984 släpps albumen ”Mica” och ”Fri”. Det blir två album med bara ett halvår mellan skivsläppen. Detta var vansinnigt berättar Monica. Jag frågar Monica hur det kom sig. Monica svarar; ”dumhet bara, det var skivbolaget som tryckte på” säger hon. Monica känner idag att hon borde sagt stopp och inte gjort som hon gjorde då.
Hon var ensamstående med två barn och gjorde samtidigt en hel del andra jobb. Nu vid denna tidpunkt berättar Monica att hon börjar bli sjuk. Hon mår inte bra men fortsätter att jobba vidare.
1986 släpper hon skivan ”Big Mama” där Steve Marriott från gruppen ”Small Faces” och ”Humble Pie” medverkar som gästartist. Skivan produceras av Monica och Janne Schaffer. Det tog väldigt mycket på krafterna berättar Monica. Hon medverkar också med Lasse Holm i melodifestivalen med låten ”E´de´det här du kallar kärlek”. Monica berättar att hon gillade låten och säger, ”det var en kul antigrej att jag medverkade i melodifestivalen, plus att Lasse är en enastående musiker som jag har väldigt stor respekt för”.
Hon tyckte att melodifestivalen var en cirkus, en cirkus som man inte hade kunnat föreställa sig hur det egentligen var berättar hon. Första delen var jättekul, men Monica hade inte haft tanken på att de skulle kunna vinna, det var inte inplanerat i hennes kalender, hon hade en massa andra saker hon skulle göra. Kalendern var fulltecknad, hon förstår inte riktigt hur hon tänkte just då.
Vann finalen i Stockholm
De vann finalen i Stockholm och alla tidningar ville helt plötsligt komma till Söderhamn och göra en intervju med Monica. Detta tog enormt mycket tid och kraft för Monica som skötte allting själv. Hon hade behövt den tiden till att vara med sina barn och även fått vila. Det blev kanske mer uppståndelse bara för att Monica var med och hon var inte riktigt förberedd på detta berättar hon.
På turné med ABF
Hon var även nu ute med ”ABF” på en turné med ett författarkollektiv med bl.a. Reidar Jönsson som skrev ”Mitt liv som hund” där de gjorde tre-fyra spelningar om dagen och detta jobbade hon med under 3 veckor. En frisk människa hade bokat av detta och vilat med det gjorde inte Monica. Hon säger, ”har jag lovat så har jag lovat”. Detta var ett hälsomässigt självmord berättar hon. Hon åker till finalen i Eurovision song contest i Norge och de kommer på 5:e plats i finalen. Efter finalen fortsätter hon att jobba bl.a. ihop med sin bror och det blir festivaler bl.a. i Västervik.
1986 släpptes också ”Förut” med Monicas Törnells bästa. (Urval från tidigare album). 1988 släpps albumet ”Månfred” med Ulf Wahlberg som producent. 1989 släpps ännu ett album med Monica och det är ”Vive la Mystique”. Nu dröjer det till 1992 innan nästa album släpps där Björn J: Son Lindh producerar skivan ”Äppelkväll” med texter av Lennart Hellsing. Monica berättar att hon nu inte orkar åka på någon turné sedan hösten 1986 p.g.a. hennes sjukdom. 2001 får hon diagnosen ”Hypotyreos”, sköldkörtel och ämnesomsättningsproblem.
Haft en del konstutställningar
Monica berättar att hon från 1991 och framåt även haft en del konstutställningar där hon visar alster målade i olja. Detta började redan i tidig ålder för att hennes morbror som var konstnär gav henne och hennes bror oljefärger, penslar och dukar i födelsedagspresenter och julklappar så det kunde måla. Hon började måla för att kunna känna en viss avslappning. Hon kände att hon kanske skulle må bättre av det. Jag frågar Monica hur hon mår idag, hon svarar, ”till och från mår jag ganska bra, jag har fortfarande problem med kroppen och går med krycka sedan två år tillbaka”.
Hon uppträdde på nyårsafton med Söderhamns musikkår och det var jätteroligt. Hon saknar det med sången och hon skulle vilja vara piggare och komma ut och sjunga mer än vad hon kan idag. Hon gjorde några spelningar i somras bl.a. i Värmland med ”The Husbands” med Lasse Lindbom och gänget. Det blev även en tur till Åland där hon sjöng på en visfestival. Hon gör det hon kan och det hon känner att hon orkar och det beror helt på hur kroppen mår just då.
Jag frågar Monica om hon har några framtidsplaner?
– Jag skall försöka göra lite tryck av en del bilder som jag har, vykort eller eventuellt affischer, jag skulle gärna få ihop material till en ny skiva av något slag.
Jag frågar Monica om hon skriver några låtar idag?
– Nej jag skriver ingen egen musik nuförtiden.
Det inträffade en upphovsrättslig stöld 1984 som blev väldigt traumatisk för Monica. Detta fick Monica att sluta ge ut egna låtar efter det. Hon har släppt en egen låt efter det berättar hon. Det var låten ”I´m so happy” som hon spelade in med Dr. Feelgood 2005. I juli kommer hon bl.a. att uppträda i Styrsö på en festival och sen har hon lite andra saker på gång som hon inte vågar prata om än.
Även utställningar kommer det att bli framöver både av målningar och fotografier. Hon planerar även att börja rita och sy kläder igen berättar hon och skrattar. Nu börjar vi prata om allt möjligt och Monica säger att hon skulle gärna vilja komma till västkusten och uppträda igen så är det någon som läser detta så får ni gärna höra av er till mig så förmedlar jag kontakten till henne.
Jag kommer även att länka till Monicas hemsida under här om ni vill läsa mer om Monica. Stort tack Monica för att du tog dig tid och vem vet det kanske blir en fortsättning på en intervju när jag åker till Järvsö i augusti.
GLICKO 