Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Sebastian Stenqvist. Jag fick en intervju med Sebastian innan han stack iväg och blev fotbollsproffs i Australien

Sebastian har haft jobbet som fotbollsproffs i ett antal år och spelat i klubbar som, Ham-kam, Valdres FK, Øystese IL, Gjøvik-lyn, provspelat för högsta ligan i Irland, Gibraltar och även provspelat för en engelsk agentfirma i Newcastle.

CI2A8015
Sebastian Stenqvist.

När startade ditt intresse för fotbollen?

– Jag tror jag var runt 8 år när jag började med fotbollen. Klubben var LFF och redan som 14-åring gjorde jag debut i A-laget.

 

Fotbollen har varit en stor del av Sebastians liv.

Fotboll har varit en stor del av Sebastian liv. Efter årskurs nio, så blev det fotbollsgymnasiet i Göteborg. Där fick han provspela och blev antagen i juniorlaget. I IFK Göteborg spelade han upp till U21-laget. Det blev hela 3 år med IFK. Under sin tid i IFK spelade han med bland annat; Sam Larsson, David Moberg Karlsson, Joel Allansson, August Strömberg och Niclas Andersén med mera.

 

Tappade sugen på fotbollen efter gymnasiet.

Sebastian hade hoppats på ett A-lags kontrakt i IFK Göteborg men så blev det inte. Där tappade Sebastian lusten för fotbollen och flyttade tillbaka till Lysekil och var som han säger; ”väldigt trött på fotbollen”.

Han lämnade inte fotbollen helt utan spelade med LFF i ett antal månader. Efter ett tag fick han kontrakt med Jonsered som då spelade i division 2. Flyttlasset gick tillbaka till Göteborg. I Jonsered spelade han i 2 ½ år.

 

Flyttade till Norge sommaren 2014.

Sommaren 2014 fick han ett kontrakt med ett norskt superettan lag. Det blev laget Ham-Kam eller Hamarkameratene som de också heter. Där blev vistelsen kort för Sebastian drog korsbandet efter 3 matcher. Det blev 1 ½ år rehabilitering. Sebastian berättar att det var en tung tid.

 

Hur tog du dig tillbaka?

– Det blev många och långa timmar i gymmet. Jag flyttade tillbaka till Göteborg och körde rehab där. I januari 2016 var jag helt frisk från min skada och hörde av mig till Norge igen.

 

Hur gick det?

– Jo, jag provspelade för några klubbar och valde att signera med ett lag som heter Valdres FK som då spelade i division 2 i norska ligan. Valdres FK ligger 3 timmar norr om Oslo. Jag gjorde fem mål i min första match, och fick kontrakt direkt. Under den säsongen gjorde jag 26 poäng. Det var riktigt skönt att få vara tillbaka.

 

Hur såg din dag ut som ett fotbollsproffs i Norge?

– Jag vaknade, gick till gymmet, käkade lite lunch och så var det fotbollsträning lite senare om det inte var match.

 

Skiljer det något på division 2 i Sverige jämfört med Norge?

– Det är ganska lika, kanske lite mer spelande i Norge. Många av matcherna går på konstgräs. Jag tycker det är bättre att spela på konstgräs om man inte spelar på en jättebra gräsmatta.

 

Hur länge blev du i Valdres FK?

– Där blev jag i ett år. Sedan bytte jag till min tredje norska klubb som heter Øystese IL, och som ligger 1 timma från Bergen i Norge.

 

IMG_3943.jpg
provspel för en engelsk agentfirma i Newcastle. Foto: Privat.

 

Hur var det i Bergen?

– Det var mycket vackert. Det blev 1 år även i Øystese IL som motsvarade division 3 här i Sverige. De ringde mig och erbjöd mig ett belopp och det var så bra så jag kunde inte tacka nej. De ville vinna ligan och det gjorde vi. Jag tror att jag gjorde 25 poäng där.

 

Vilken position har du när du spelar?

– Jag kan spela på vilken position som helst, men jag trivs bäst som central mittfältare. I Norge var jag oftast anfallare eller vänster mittfältare.

 

Efter Norge så blev det Norrland.

Efter Norge så blev det Norrland och Ytterhogdals IK för Sebastian och division 2 i ett halvår. En kompis till Sebastian gick till det laget först. Sebastian hade lite olika lag som ville skriva kontrakt med honom, laget i Norrland verkade intressant, och de kom med ett förslag som han tackade ja, till. De var 18 spelare och femton av dem var engelsmän i laget. Sebastian berättar att det var nästan ett helt engelskt lag fast det var i Norrland. Tränaren var engelsk. Det gick väldigt bra i Norrland. De låg trea i serien när Sebastian lämnade laget.

IMG_3918.jpg
I Norrland. Foto: Privat.

Åter till Norge och Gjøvik-lyn.

Gjøvik-lyn hörde av sig till Sebastian och gav ett bud som han inte kunde tacka nej till. Där blev det 3 månader under höstsäsongen.

Under dessa år som Sebastian spelat fotboll så har han klarat att leva på sitt stora intresse, och har inte behövt jobba vid sidan om.

Efter Gjøvik-lyn blev det hemgång och spel i Grebbestad i våren 2019 och sedan Stenungsund. Sebastian kände att han ville vara närmare hemma och valde därför att flytta hem. Nu när han varit hemma ett år så kände han att det är ganska gott att få vara iväg och spela, så nu packade han och flickvännen Louice Jönsson väskorna och flög till Australien där Sebastian skrivit kontrakt med Armadale SC.

 

Hur kommer det sig att du valde Australien?

– Jag mejlade några lag i Australien redan förra året. Egentligen skulle jag skrivit på redan förra året, men i de sista timmarna ångrade jag mig, på grund av att min flickvän inte kunde flytta med. Men nu är allt klart så hon kan flytta med till Australien. Jag kände att jag verkligen inte ville åka dit ett år utan henne.

Jag kände att Australien verkade vara ett skönt land med ett härligt väder och allt det där. Det blir samtidigt en ny upplevelse hur de spelar fotboll där.

IMG-20200219-WA0004.jpg
Louice och Sebastian på plats i Australien. Foto: Privat.

 

Vad vet du om Armadale SC?

– De spelar i näst högsta divisionen, men de kan inte gå upp i högsta ligan, för det är samma som i USA där högsta ligan är låst. Jag ser det som ett stort äventyr att få spela  Australien. Vi har visum för ett år sedan får vi se vad som händer.

IMG-20200229-WA0005.jpg
Sebastian i Australien. Foto: Privat.

 

Imponerande vilken fotbollskarriär du haft. Vem eller vilka har du haft som förebilder inom fotbollen?

– Thierry Henry, var min stora förebild.

 

Någon svensk?

– Det blir Zlatan om jag skall nämna någon.

 

Följer du svensk fotboll?

– Inte direkt. Jag är inte så mycket för svensk fotboll, men LAIK följer jag. Jag har varit hockeyintresserad och har följt Modo tidigare.

 

Har du något Fritidsintresse?

– Det blir en hel del Playstation på den lediga tiden. Även gym blir det.

 

Hur tänker du om framtiden?

– Trivs man och det går bra i Australien så kan jag tänka mig att stanna kvar där ett år till. Vi får se vad som händer.

Stort tack för att du tog dig tid Sebastian.

Idag på bloggen får ni träffa Isabelle Carlsson, från Lysekil som precis tagit en kandidatexamen i informationsteknologi på James Cook University i Australien.

Isabelle började sin resa i Australien som en så kallad ”backpacker” som pågick i ungefär två år. Hon reste runt i landet och jobbade bland annat på en ”cattle farm”, ett lyxresort på en tropisk ö och ett ”roadhouse” i västra Australien. Efter detta bestämde hon sig för att stanna och studera på universitet.

20200106_144447.jpg
Isabelle Carlsson.

Hon blev fängslad av den tropiska miljön och dess skönhet i Cairns. Det är nog det som har gjort att hon spenderat den mesta tiden av hennes 5 år i Australien just i Cairns.

Kuranga Range.jpg

Vi kommer in och pratar om de fruktansvärda bränderna i Australien och jag frågar Isabelle hur det är där hon bor?

– Jag har tur som är bosatt långt norrut i ett tropiskt område som kallas Far North Queensland (FNQ). I staden Cairns är det också varmt, men det är alldeles för fuktigt för att det ska brinna så som det gör nere i New South Wales (NSW). Cairns är omringat av gröna och vackra tropiska berg som gör att det regnar när det blir för varmt här.

20190727_171807.jpg

 

Hur kom det sig att du valde Australien och hur gammal var du när du åkte iväg, och valde du att åka själv eller åkte ni flera?

– Sommaren innan min resa så jobbade jag tillsammans med ett par vänner. En utav dem frågade om jag ville ut och resa tillsammans. Utan tvekan svarade jag ja, eftersom jag hade sparat en del pengar och är inte den som säger nej till ett äventyr. Några dagar efter det att jag fyllt 21 år så flög vi till Sydney tillsammans.

 

Var det ett svårt beslut när du valde att stanna kvar i Australien?

– Det var nog ett utav de svåraste besluten jag tagit i mitt liv och det var ett val som jag gjorde med hjärtat. Nu i efterhand så känns det lättare att ta ett sådant beslut eftersom man inte är lika rädd för vad som kan ske.

 

Om du jämför platsen där du bor nu mot Lysekil, vad är skillnaden?

– Cairns påminner mig om Lysekil i och med att det är en kuststad som förlitar sig mycket på turism. Skillnaden är att Cairns är mycket större med en annan miljö som består av många olika kulturer som lever tillsammans. Till exempel mat och kultur från många olika asiatiska länder vilket inte är förvånande i och med hur nära Australien och Asien ligger varandra.

 

Har du varit hemma något i Lysekil under din tid i Cairns?

– Under mina studier så har jag inte åkt hem, men efter de två år då jag reste runt och jobbade så åkte jag hem och spenderade cirka 5 månader för att förbereda mig genom att läsa upp ett betyg, jobba och ta körkort innan jag åkte tillbaka för att studera.

 

Jag får passa på att säga grattis, för i december tog du kandidatexamen i informationsteknologi vid James Cook University. Kan du berätta lite om vad det innebär?

– Tack! Det innebar att jag studerade informationsteknologi i tre år för att få min ”Bachelor of Information Technology” som de kallar det på engelska. Det består av 6 terminer där jag läste 24 olika ämnen där man lär sig om bland annat programmering, nätverkssäkerhet och designprocesser med stor betoning av erfarenhet i verkliga livet. Vi fick jobba mycket med projekt för lokala företag vilket var roligt och intressant.

Martyn St.jpg

 

Kan du beskriva hur Cairns ser ut, läste på nätet att det är en stad med över 122 000 invånare?

– Cairns har strax över 150, 000 invånare och är ett tropiskt paradis med stor fokus på turistaktiviteter. Trots dess storlek så känns Cairns mycket som en stad ute på landet på något sätt och det kan nog bero på att det inte är lika befolkat som områdena söderut runt Brisbane och Sydney till exempel.

Daintree.jpg

Brisbane

Brisbane2.jpg

Man behöver inte åka långt för att kunna se vackra tropiska skogar som gömmer stigar som leder till floder och vattenfall. Cairns ligger i en dal omringat av gröna berg täckta av tropisk flora längst med en kust med många fina stränder som pekar mot stora barriärrevet.

20190728_090654.jpg

 

Vad gör du när du inte läser?

– När har tid så brukar jag åka ut och campa, ibland fiska eller promenera på någon stig med Rufus (min partners hund). Många australiensare har en utomhus livsstil vilket jag tycker är väldigt positivt.

20191109_135911.jpg

 

Vad tänker du om framtiden, blir du kvar i Australien?

– Vi får se. Framtiden blir aldrig som man tänkt sig så jag planerar aldrig för långt. Har ansökt om att förlänga mitt visa så om det blir för kallt i Sverige för mig smiter så jag till värmen.

20191109_135920.jpg

Längtar du hem någon gång?

– Ja, många gånger. Så klart att man längtar till familjen och vännerna.

 

Är det något du saknar som mat eller något från Sverige?

– Självklart! Mammas carbonara eller pappas brunsås har jag gått alldeles för länge utan. Jag har haft tur att jag kan få mig en fix djungelvrål i den internationella godisaffären i stan. För några veckor sedan var jag nere i Brisbane på Ikea där jag skaffade mig lite prästost, svensk saft och knäckebröd. Då vart jag väldigt lycklig.

Ikea Brisbane.jpg
På Ikea i Brisbane kan man se skyltar på Bohuslän.

 

Finns det mycket djur där du bor, man ser på bilderna från bränderna att det är så många olika djur som dött i bränderna. Hur är djurfloran där?

– Ja, det finns många unika djur här så som näbbdjur, vallaby, kasuar, koala och självklart kängurur och krokodiler också.

Hartleys.jpg

Australia Zoo

 

 Finns det svenskar i närheten där du bor?

– Det är förvånansvis många svenskar som reser genom Cairns. Ibland kan det hända att man går ner för gatan och hör någon turist som snackar svenska.

 

Stort tack Isabelle för att du tog dig tid.

 

Marcus Olofsson bördig från Lysekil fick några härliga dagar med norska skidlandslaget.

Marcus tävlar i sportgrenen OCR (Obstacle Course Racing.) Sporten uppfanns i England i början på 80-talet och växer väldigt fort nu, både i Sverige och utomlands.

Det är väldigt krävande sport där alla sina fysiska förmågor sätts på prov. Det är ofta tuff terränglöpning där man har byggt olika hinder. Det kan vara svåra klätterhinder, tunga bärmoment, simma och klassiska över och under. Olika arrangörer har olika banlängd och hinderantal. Oftast är banlängden ca: 7 – 9 km med 40–80 hinder.

CI2A8063
Marcus Olofsson.

Innan vi kommer in på resan till Norge så bad jag Marcus att berätta hur det gått för honom under 2018?

– Det gick väldigt bra. Jag var med i Toughest och där blev jag rankad som 15:e bästa innan finalen skulle bli av. På grund av utmaningen eller tävlingen i Norge så missade jag finalen i Toughest. I stora drag så gick det överlag mycket bra under 2018.

 

Kan du berätta lite om Toughest-touren?

– Banan är 8 km lång som de flesta andra, men touren är mycket större och deltagarantalet är upp till 7000 personer. Under touren fick jag en topp 10 placering. Jag kom på en 9:e plats och den tävlingen gick riktigt bra. Den tävlingen är den som räknas som svårast och där det är tävlande från hela Europa.

 

Hur gick det på EM och VM?

-Tyvärr fick jag inte till det riktigt under EM och VM. VM avgjordes i England 2018. Jag kvalade in i proffsklassen, men kom ungefär på plats 70, men jag hade betydligt högre ambitioner.  Jag fick inte ihop det den dagen tyvärr.

 

Hur många tävlingar hann du med under 2018?

– Det blev ungefär 18 tävlingar. Det är ganska mycket så jag kommer att minska ner på tävlandet i år. Under 2019 kommer jag att köra 8 tävlingar för att kunna förbereda mig bättre för varje tävling.

 

Sprang du Musselloppet här i Lysekil 2018?

-Tanken var att jag skulle gjort det, men det krockade med en annan tävling tyvärr. Det blir tyvärr samma i år. Jag skall upp till Tromsö i Norge och springa, men Musseloppet står fortfarande högt på önskelistan.

 

Vilken blir din första tävling i år?

– Det blir den 11 maj i Malmö. Då drar Toughest-touren igång. Efter det är det uppehåll i 2 veckor innan jag beger mig till Finland för nästa tävling. EM i år går i Polen.

 

Har ni fått något förbund?

– Det är på gång, men när det blir klart vet jag inte. Det som finns idag är Swedish Obstacle Course Race Association = SOCRA.

På SOCRAS hemsida står det: ”SOCRA, Swedish Obstacle Course Race Association, är en svensk ideell hinderbaneförening med ambitionen att stötta utövare av sporten hinderbana (OCR) i Sverige, såväl motionär som elit, samt främja sporten och dess tillväxt både nationellt och internationellt.

Föreningen är en gemensam plats för alla som älskar OCR och vill vara med och påverka sportens framtid”.

 

Hur kom du in på detta med Norge och norska skidlandslaget?

-Jag satt hemma och tittade på Facebook och fick se en promotion video om en utmaning. Det var lite hemlighetsfullt men det lät lockande. Det stod att man skulle utmana det norska skidlandslaget i uthållighet. Det lät intressant så jag gjorde en ansökan.

Man klickade på en ansökningslänk som man skulle fylla i. De ville även att jag skulle lägga upp en video på sig själv. Tanken var att det struntar jag i. Jag lät fliken ligga uppe och min fru frågade vad jag höll på med.

Jag förklarade men sa att jag struntar i detta för jag kommer inte att bli uttagen. Hon sa till mig att jag hade fyllt i hälften av frågeformuläret så det var bara att fylla i resten enligt henne. Jag gjorde färdigt den men skickade inte med någon video.

IMG_20180927_231700_362.jpg
Marcus och Björn Dählie.

– Dagarna gick och jag tänkte inte mer på det. Efter ett tag fick jag ett meddelande på Instagram av alla ställen. De hade fått fel meijladress av mig så de hörde av sig via Instagram. De frågade om jag fortfarande var intresserad av att medverka.

När jag fick meddelandet var jag på väg i en bil till Oslo för att tävla. Jag skrev tillbaka att jag var intresserad men tanken kom att jag får nog titta lite närmare på detta. De frågade även vilken som var min närmaste flygplats i Sverige, och jag svarade att det var Landvetter.

De svarade med att det kommer komma ett mejl med lite kort information från dem. Jag var inte så säker på om detta var så jätteseriöst. Jag var mycket undrande i början. Några dagar senare hade jag en flygbiljett i inkorgen som skulle ta mig till Gardermoen utanför Oslo. Detta skulle ske i början av september 2018.

 

Fick du någon mer information om vad som skulle hända i Norge?

– Efter att flygbiljetten kommit fick jag lite mer information. Fast det var fortfarande bara lite information.

 

Vad hände när du landade på Gardermoen, var det någon som mötte upp dig?

– När jag landade och blev mottagen och kom utanför portarna så hade man 3 stycken kameror som filmade mig. Hela denna resa finns i fyra korta filmer på webben som man kan titta på. Man fick även en Björn Dählie tröja för detta arrangemang var genom Dählie Sportswear. Det klädmärket är huvudsponsor till norska skidlandslaget. Det stod en person i en norsk folkdräkt och hälsade oss välkomna.

Var du ensam från Sverige?

– Ja, jag var ensam från Sverige. Det var 2 personer från Finland, 2 från Tyskland, 1 från USA, 1 från Australien och 3 norrmän. Alla hade något gemensamt och det var att man kom från någon sport med löpning. Under dessa dagar i Norge hade vi med oss skidlandslagets tränare.

 IMG_20180928_221504_666.jpg

Vad hände sedan efter att ni tagits emot på flygplatsen?

– Då åkte vi och fick träffa Björn Dählie och fick lite information om vad som skulle hända och lärde känna varandra. Sedan åkte vi till ett ställe utanför Lillehammer där vi åt middag och fick kläder.

Nästa dag fick vi träffa damerna i det norska skidlandslaget. Vi hade ett träningspass ihop med dem och utmaningen var att vi skulle springa i en uppförsbacke i fem minuter med stavar.

IMG_20180928_120456.jpg
Marcus med bl.a. Therese Johaug.

 

 

Hur gick det i backen?

– Jo, av oss utmanare så hamnade jag på en 3:e plats. Jag lyckades hålla jämn takt med Maiken Caspersen Falla och Ingvild Flugstad Østberg i det norska landslaget. Therese Johaug var helt överlägsen i backen. De berättade att de försöker att ha henne med herrarna vid sådana här tillfällen för hon är så bra i backen.

IMG_20180929_231727_610.jpg

– Efter utmaningen så åkte vi tillbaka till deras hotell och åt lunch med dem. Efter det åkte vi vidare till ett ställe som heter Åndalsnes i Norge. Där hade vi ännu en utmaning, men då bara med oss deltagare.

Det var ett berg som man skulle springa uppför i terräng, och man skulle vara snabbast uppför berget. Det var ungefär 2,5 km och 500 höjdmeter. Där kom jag på en 4:e plats.

Efter utmaningen åkte vi vidare till Molde och bodde på samma hotell som herrarna i det norska skidlandslaget.

På morgonen dagen efter åkte vi med herrarna och tränade på att åka rullskidor. Vi hade en intern tävling om vem som var snabbast på rullskidor. Efter det hade vi lunch med herrarna i landslaget. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och umgicks med landslaget.

Lite senare på eftermiddagen hade vi en lugn löpning i 2 timmar uppe på fjället för att återhämta oss. Senare blev det middag igen på hotellet.

 

IMG_20180930_082942.jpg

IMG_20180930_173705.jpg

Hur gick det på rullskidorna?

– Det var riktigt svårt. Jag har åkt en del längdskidor innan, men rullskidor var mycket svårare att åka.

Vad fick ni göra sista dagen?

– Då skulle vi springa på myrar i över 3 timmar. Det blev myrlöpning med riktig terräng kan man säga.

IMG_20181007_142013_094.jpg

 

Det måste ha varit en upplevelse att få ha varit med om detta?

– Ja, det var helt fantastiskt. De berättade att det var ungefär 2000 sökande och jag blev en av dem som fick vara med om denna upplevelsen, helt otroligt.

 

Du har även medverkat i TV-programmet ”Sofias Änglar”. Du har vad jag förstår medverkat två gånger kan du berätta lite om hur det var?

– Det kommer sig av att jag jobbar på Kålltorps Bygg AB i Göteborg. De fick en förfrågan om att vara med i ett program. Sedan fick jag och två andra killar vara med från Kålltorps Bygg. Vi tre var med de andra i programmet.

Det första programmet handlade om en familj, vars mamma i familjen hade fått ALS. Vi gjorde om deras hus på olika sätt för att underlätta för kvinnan och familjen. Det var mycket trevligt att medverka och vi kom väldigt nära familjen och de andra i teamet.

image0000001
Marcus med Sofias Änglar.

Sen kommer du även att medverka i ett program till och hur kommer det sig?

– Jag kan inte berätta mer om det andra programmet för det har ännu inte sänts. Kålltorps Bygg fick en till förfrågan av projektledaren på Sofias Änglar om att sponsra programmet och de tackade ja. Vi tre är med i ännu ett program av Sofias Änglar. Måste bara tillägga att alla var fantastiskt trevliga.

Podden ”Hårdare Träning”​ har du också varit med i och under här finns en länk till dem som vill lyssna på den.

(https://open.spotify.com/episode/4pmhuHQmxq7yoe4yFxBWKi…

Här på Instagram kan ni följa Marcus.

Tack Marcus för intervjun.