Idag får ni träffa Dejan Gaspar från Lysekil som idag bor i Göteborg och jobbar på Migrationsverket. Dejan har även ett företag som säljer stickade tröjor.

Idag på bloggen får ni träffa Dejan Gaspar som kom till Lysekil i mitten på 90-talet. Dejan som ser Lysekil som sin hemstad. Han säljer idag jättefina stickade tröjor och hur det började får ni reda på lite längre ner i texten. Men först berättade Dejan för mig vilka skolor han gick i här i Lysekil. Det startade med Färgarskolan här i Lysekil och sedan blev det även Kronbergsskolan innan han började på Gullmarsskolan. Efter Gullmarsskolan blev det Gullmarsgymnasiet.

IMG_20190818_135939
Dejan Gaspar.

Gjorde lumpen efter gymnasiet.

Efter gymnasiet här i Lysekil blev det lumpen för Dejan. Han ryckte in på P4 i Skövde som bevakningsgruppchef, fast den första grundutbildningen gjorde han på en liten ort utanför Motala.

 

Minns Lysekil som en trygg plats.

Lite friidrottsintresse var väl det sportintresset Dejan hade när han växte upp här i Lysekil. Han minns att han var med i någon grupp som höll till Bergs skola i Lyse och idrottade. Dejan minns Lysekil som en trygg plats att växa upp i. De som kom hit från tidigare Jugoslavien växte upp på Badhusberget här i Lysekil. Efter ett antal år så flyttade de flesta från Badhusberget och idag bor Dejans föräldrar på Torpet här i Lysekil.

 

Jag frågar om vad han tänker på om han tänker tillbaka på Lysekil och den tiden han tillbringade här?

-Då blir det trygghet, Sol, bad och klippor.                                                                                Han minns även de gånger han fiskade med sin pappa och makrillstimmen han såg här i vattnet runt Lysekil.

CI2A1848.jpg

Efter lumpen kom han tillbaka till Lysekil.

Efter lumpen kom Dejan tillbaka till Lysekil. Eftersom han var bevakningssoldat så fick han en väktarutbildning. Han fick jobb på Torp köpcentrum som civil väktare. 2–3 månader stannade han på Torp innan han blev utkommenderad till Nordby köpcentrum. Det blev några månader på Nordby innan han började läsa socionomprogrammet i Örebro.

 

Började jobba på Migrationsverket.

3 ½ år stannade han i Örebro och flyttade sedan vidare till Göteborg. I Göteborg fick han jobb på som mottagningshandläggare. Dejan gick även en masterutbildning i offentlig förvaltning. Det var en utbildning som han upplevde som ganska tuff.

 

Åkte till Amsterdam och där köpte han en stickad tröja.

Efter utbildningen kände Dejan att han hade mycket tid över på eftermiddagarna efter jobbet och även helgerna. Efter utbildningen 2015 åkte han till Amsterdam. I Amsterdam köpte han en stickad tröja som blev starten på ett eget företag.

Affären som han gick i Amsterdam var inspirerad av Skandinavien. Tröjan han köpte fick han många kommentarer om. Den var i olika färger och var snygg och annorlunda. Han tänkte inte så mycket på det i början, och det fanns absolut ingen tanke på att starta ett företag just då.

CI2A1831.jpg

Mer och mer folk kommenterade tröjan.

Efter att mer folk kommenterade tröjan och eftersom Dejan hade en del tid över på dagarna så började han fundera på om han inte skulle starta ett företag. Först kollade han om affären fanns kvar och vilket företag som tillverkade tröjorna.

Affären i Amsterdam var nerlagd efter en konkurs. Han försökte kontakta ägaren till den affären som sålde tröjan, men tyvärr fick han inget svar.

 

Undra hur svårt det kan vara att starta ett eget klädmärke.

Dejan hade mycket tankar om detta med ett eget klädmärke och skall man starta något sådant så vill man samtidigt ha ett kvalitetsmärke. Samtidigt ville han designa något själv från grunden. Han ville ha en viss tyngd i klädmärket och gärna att det var tillverkat på den europeiska marknaden.

 

Kontaktade lite olika tillverkare.

För att gå vidare så kontaktade Dejan lite olika tillverkare. Antalet gjorda tröjor påverkade priset, men till slut så fick han napp av ett företag i Italien. Dejan kom i kontakt med en fabrik utanför Neapel.

Han fick en bra deal med företaget och det kändes helt rätt. Nu gick han vidare och startade ett aktiebolag. Samtidigt så blir det en massa andra åtagande när man skaffar ett företag innan allt är klart. Lagerhållande och hur skickar man en tröja till slutkunden. Hur tar man betalt? Frågorna var många, men Dejan löste detta.

CI2A1859.jpg

 

Lager i Borås.

Idag har allt fallit på plats och Dejan har ett lager i Borås. Tankarna nu när hemsida och allt annat är klart är att han gärna skulle vilja ha ut tröjorna i lite olika butiker runt om i Sverige. Bara ett tag innan vi träffas har han fått kontakt med en affär i Falköping som kommer att sälja Dejans tröjor. Företaget kommer att ta in tröjorna under hösten för försäljning.

 

Letar mer återförsäljare.

Dejan fortsätter att leta efter flera affärer som skulle tänka sig att ta in hans tröjor till försäljning i sin affär. Skulle någon vara intresserad så kan ni ta kontakt med honom via hans hemsida som ligger här under.

CI2A1825.jpg

5 olika modeller på tröjorna.

Idag har Dejan 5 olika tröjor till försäljning via sin hemsida. De olika tröjorna heter: Glenn, Linné, Hjalmar, Göta och Gustav. Än så länge är det bara stickade herrtröjor Dejan har till försäljning.

Företaget heter Sticky Sweater och tröjorna är tillverkade i Italien, och består av material från endast certifierade garnleverantörer.

Till sist frågar jag Dejan vad han har för framtidsplaner?

– Jag skulle önska att jag hade 20 återförsäljare och att jag har 30 – 40 olika modeller av olika tröjor till försäljning, det hade varit en dröm.

Som avslutning bjuder Dejan  alla som läser artikeln 30% på en valfri tröja från webbutiken. Rabattkoden är: lysekil30%

Rabatkoden skrivs in innan betalning på hemsidan och 30% dras av på priset!

Tack Dejan för att jag fick träffa dig och lycka till i framtiden.

https://www.stickysweater.se

 

Idag får ni träffa Lysekilskillen Mikael Magnusson på min blogg. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik. Mikael säger; ”Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med. Detta är ett livsprojekt.”

Idag får ni träffa en kille som heter Mikael Magnusson som tidigare kallade sig Daniels Spöke. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik.
Varför han kallade sig Daniels Spöke och mycket annat berättar Mikael om idag på min blogg.

Idag lever Mikael ihop med sin sambo Emelie Martinez och deras dotter på 3 ½ år. När vi träffas är Emelie gravid och de väntar på att inom kort bli föräldrar igen.

Micke 1

Lysekilsbo i själen.

Mikael Magnusson är Lysekilsbo i själen men har levt ett liv där han flyttat mellan olika städer och länder innan han kom tillbaka till Lysekil och fann sin plats i livet.

Göteborg, Norrköping, Malaga, Barcelona, Västerås och Köpenhamn är några av platserna han spenderat sin tid under sin uppväxt.

 

Gick i skolan som ett nödvändigt ont.

Mikael flyttade fram och tillbaka i tidig ålder. Han gick i olika skolor p.g.a. vart de flyttade. Årskurs 3-8 gick han här i Lysekil, men sedan flyttade han till mamman i Göteborg. Efter ett tag flyttade han tillbaka hit till Lysekil och gick på Gymnasiet. Eller han gick inte på Gymnasiet, han gick mest dit för att käka tillägger Mikael med ett skratt.

 

Växte upp på en skateboard.

Mikaels fokus låg inte på skolan utan han ville åka skateboard. Det var livet med skateboarden som han ville leva, friheten. Han älskade skateboardåkningen och det var det som han brydde sig om. Skateboardkulturen har en väldig gemenskap och man tar hand om varandra. Man bodde hemma hos varandra i olika städer och på dagarna drog man till något skateboardställe och åkte.

Han blev ständigt ifrågasatt av omgivningen om det han höll på med. Samtidigt idag så är han väldigt glad att han fick uppleva den tiden.

 

Flyttade till Trollhättan ett år.

I Trollhättan träffar han skateboardproffset Björn Holmenäs. Björn bjöd ner Mikael till Malaga. Mikael flyttade dit och åkte mellan Malaga och Barcelona under några år. Efter det blev det Västerås som han utgick från. Efter Västerås flyttade han åter tillbaka till Lysekil.

 

Under din uppväxt, jobbade du med något?

– Jag jobbade i perioder på G & M i flera år och sparade de pengarna jag tjänade där. Samt stått i disken på Gullmarsstrand under många somrar, även delat ut post på nätterna. Jag har haft alla möjliga tillfälliga jobb.

 

 

Vad gör du idag?

– Jag jobbar på korttidsboende och är vikarie på särskolan och det trivs jag med.

 

Berätta hur det kom sig att du började med musiken?

– Jag har alltid lyssnat på musik och efter att de bytte lås på Mariedalshallen där jag skejtade inomhus, vintertid hade jag liksom inget att lägga min tid på som var kreativt, så musiken blev en naturlig övergång. Sen tanken på att jag vill hedra min förlorade dotter genom att bli riktigt jävla bra på nånting har vart en stor drivkraft, att hela tiden möta mina rädslor och växa.

 

CI2A7419.jpg

Du skriver egna låtar och spelar ibland här i Lysekil?

– Ja, och min första låt bara kom som av sig själv. döpte låten med ”till mor”. Jag lade upp den på nätet, men samtidigt visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med, bara att det var riktig skoj.

Min första spelning gjorde jag på en festival i Havsbadsparken i Lysekil. Jag hade inte ens stämt gitarren och tjejen spelade in oss på mobilkameran. Ingen buade och jag fick applåder så några måste ha gillat det.

Jag blir aldrig nöjd när jag gör en spelning och tänker att detta måste jag jobba på till nästa gång. Samtidigt tror jag det är bra för det blir som en drivkraft att bli bättre och bättre.

När jag lägger mig på kvällarna kan det poppa upp låtar och de sparar jag. Jag har säkert flera hundra låtar i min mobil som jag inte gjort klart. De ligger där och när jag känner för det eller kommer på någon mer rad så lägger jag till den i texten.

Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med detta. Detta är ett livsprojekt.

Jag har spelat på Te & kaffekompaniet och på Café Kungsgatan. ”Väx där man står” läste jag någonstans. Men jag har varit i huvudstaden och spelat och det var kul. Jag spelade på Bluesbaren i Stockholm. Den 10 oktober spelar jag på Café Kungsgatan igen för er som vill komma och lyssna.

 

Vad handlar dina låtar om?

– De handlar om allt möjligt, fast det handlar nog mycket om kärlek. Funnen och förlorad kärlek. Men också vardagssituationer som t.ex. uppbrott, tragedier, missbruk man ser kan sätta sig i minnet och bli en låt. Även personliga erfarenheter.

 

Vad har du för förebilder inom musiken?

– Det känns som jag minst har haft 2000 förebilder säger Mikael och skrattar. Black Sabbath, Bob Dylan, Townes Van Zandt och John Prine m.m. Jag är samtidigt en allätare av musik. Jag kan lyssna på Techno, rap ja, i princip allting inom musiken. Bara örat gillar det och foten börjar röra på sig så gillar jag det.

Jag såg ett program med Eva Eastwood och när jag lyssnade på henne och fick en historia så tyckte jag att det var svinbra.

 

 

Du hade några av dina låtar på Spotify, ligger de kvar där?

– Jag kallade mig för Daniels Spöke i början och eftersom jag nu kallar mig för vad jag heter så tog jag bort dem.

 

Var fick du namnet Daniels Spöke ifrån?

– Ja, det är också en historia. Jag satt i vardagsrummet och spelade på en låt av Daniel Nordgren. Min tjej stod i köket och filmade detta. Det lät riktigt bra och jag minns att jag la ut det på Facebook. Men folk fattade inte att det var jag så jag inte fick någon respons på detta. Utifrån det så blev det Daniels Spöke. Det kändes lite spöklikt att ingen fattade att det var jag.

CI2A7390

 

Är du inbokad på några fler ställe, för jag vet att folk tycker du är jäkligt bra när de har hört dig?

– Jag är inte den som är ute och raggar spelningar. Utan vill någon att jag skall komma och spela så får de höra av sig till mig. Men jag kommer gärna ut och spelar.

 

Hur går det med skateboardåkandet?

– Jag åkte lite i somras men det har varit väldigt dåligt med det. Fast jag borde göra det oftare än vad jag gör. Samtidigt har jag en familj och min dotter som är 3 ½ år som vill gärna ut och cykla och åka skateboard. I och med att hon blir äldre kommer vi nog skejta allt oftare tillsammans.

 

Den 10 oktober på Café Kungsgatan kan ni lyssna på Mikael när han uppträder. Tack för att du tog dig tid och lycka till i framtiden.

Idag får ni möta Lysekilskillen Tobias Gerdås på min blogg. Tobias bor idag i Stockholm och mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete, men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Tobias Lundin Gerdås som idag är bosatt i Stockholm. Mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi.

Tobias blev i år utsedd av TCO som en av de 99 mäktigaste personerna inom samhälle, politik, och näringsliv i framtiden. Det blev en intressant stund med Tobias och under intervjun berättar han om när han blev ansvarig för en blogg som han ens inte hade inloggningsuppgifterna till. Detta har aldrig Tobias berättat om tidigare.

CI2A8893
Tobias Lundin Gerdås.

Tobias är född 1983. Han är född och uppvuxen på Badhusberget här i Lysekil. Efter de första sex-sju åren flyttade familjen till ett hus här i Lysekil som de hyrde;1998 köpte de ett eget hus på Föreningsgatan i Lysekil. Tobias gick på Färgarskolan, Kronbergsskolan, Gullmarsskolan och sedan blev det gymnasiet där han läste samhällskunskap.

 

När startade intresset för det politiska?

– Jag var vid ett jättetidigt skede av min uppväxt intresserad av samhällsfrågor och politik.

 

 

Du gick på Gullmarsgymnasiet och där jobbade både din mamma och pappa hur var det?

– Ja, det stämmer. När jag gick på Gullmarsgymnasiet jobbade båda mina föräldrar där. Mamma var bibliotekarie och pappa var lärare och det var lite jobbigt för de hade stenkoll på allt man gjorde.

 

 

Hur kom du in på detta med politiken?

– Jag var superintresserad av politiken och gick med i SSU när jag var 17 år. Jag var inte så engagerad i den lokala politiken det var mer att jag läste. Samtidigt räckte inte tiden till för jag höll på med både handboll och fotboll på fritiden.

 

 

Då var du med i LHK och LFF?

– Ja, och det med handbollen var otroligt roligt. Det är en fantastisk klubb vi har i Lysekil. Nu är de inte så bra på seniorsidan men vilken fantastisk ungdomshandboll och vilka ledare det finns inom handbollen i Lysekil.

13867153_10153629538475025_1711859053_n
Tobias som liten. Foto: Privat.

 

 

Vad gjorde du efter att du gick ut gymnasiet 2002?

– Först så jobbade jag ett tag på ICA här i Lysekil, och sedan åkte jag till Australien och pluggade på Martin College i Sydney. Jag har alltid drömt om Australien. Samtidigt så gjorde OS i Sydney 2000 att de fick ett uppsving i landet och många ville åka dit. I Australien läste jag ekonomi i sex-sju månader.

 

 

Vad gjorde du efter Sydney?

– Jag kom hem och visste inte direkt vad jag skulle göra. Jag sommarjobbade på ICA här i Lysekil. Jag sökte ett jobb av en ren slump. Det var att jobba med folkomröstningen om Euron. Det är det politiska ställningstagande som jag tydligast ångrar. Jag jobbade för Ja-sidan. Redan kort tid efter folkomröstningen ångrade jag mitt ställningstagande.

Det som betydde mest för mig under den tiden var att jag bara var 19 år och fick ett politiskt jobb. Jobbet varade bara i sex veckor men det var en stor sak för mig att bl.a. att få lön för att jobba med det som man i vanliga fall engagerar sig ideellt i.

Bara några dagar före folkomröstningen blev Anna Lindh mördad och det satte djupa spår hos mig. Detta gjorde att jag bestämde mig för att det var politik jag ville hålla på med på ett mer seriöst plan än vad jag hade gjort tidigare. Det berörde många och Anna var min politiska förebild även om jag aldrig fick träffa henne. Jag var på minneshögtiden efter mordet.

Under kampanjen lärde jag känna en del personer som hade olika poster inom SSU. 1 oktober 2003 gick flyttlasset till Stockholm för att göra något men jag visste inte då riktigt vad jag ville göra.

Jag bodde hos en kompis från Lysekil på en madrass första månaden. Det var i en gammal butikslokal som låg på Bondegatan.

 

 

Vad jobbade du med?

– Jag jobbade som telefonförsäljare för Skandia. Efter att jag jobbat där i en månad exploderade Skandiaskandalen och alla vi som var telefonförsäljare fick sparken.

Jag fick ett boende ute i Mörby centrum en bra bit utanför Stockholm och mina vänner jobbade hela tiden så jag kände mig rätt ensam. Det var rätt oklart om jag verkligen ville bo kvar i Stockholm.

 

 

Vad berodde det på att du blev kvar i Stockholm?

– En fighting spirit kanske. Jag började plugga företagsekonomi i Stockholm hösten 2004. Under 2004 hade jag parallellt engagerat mig i SSU och fick en förfrågan att jobba med europaparlamentvals kampanjen åt en kandidat som hette Åsa Westlund. Detta jobbade jag med under våren 2004. På sommaren 2004 fick jag en förfrågan om jag ville bli ombudsman för SSU i Stockholms län.

 

 

Då måste du varit väldigt aktiv inom politiken?

– Ja, antagligen såg väl någon att jag hade något att komma med. Jag minns att jag var i Lysekil och åkte upp till Stockholm på en intervju. Jag fick jag jobbet och började i augusti 2004.

 

Hur gick det jobbet?

– Det var ett jäkla jobb. Jag jobbade 60-70 timmar i veckan och det var kurser, klubbmöten och en massa andra saker. I två år ungefär jobbade jag med detta och det var under valrörelsen 2006 när vi förlorar valet.

Jag förstod att det var ett viktigt jobb jag hade när jag sprang på Göran Persson på en kursgård utanför Stockholm. När jag stod vid salladsbuffén så sa Göran Persson till mig; ”så Gerdås gillar broccoli” och så gick han. Än idag vet jag inte hur han visste mitt namn. Jag var bara 21 år och han var statsminister.

 

 

Sen händer det något under vintern som kunde gjort slut på din karriär inom politiken. Vad var det som hände?

– Vintern 2006 fick jag ett samtal från en bekant som hade ett betydligt mycket mer uppsatt jobb inom politiken. Han ringde och berättade att de hade en nystartad blogg som granskade moderaterna men de kunde inte stå som ansvariga för den. De ville de att jag skulle ta på mig ansvaret för bloggen.

Jag tackade ja och sa; ”ja, absolut” och kände mig väldigt hedrad och sedd. Två dagar senare ringer Expressen till mig. De hade hört att jag stod bakom den där bloggen och att det skrivits en massa skit om Fredrik Reinfeldt. Detta var inför valet 2006 och det var hårt tryck i media från båda håll.

Detta har jag aldrig tidigare berättar för någon, men jag hade ingen aning vad som stod på bloggen. Jag visste inte om inloggningsuppgifterna eller vad som var postat där. Men jag stod som ansvarig.

Dagen efter var det OS-final mellan Sverige – Finland i ishockey. Jag bodde i Sundbyberg och promenerar ner till centrum. På löpsedlarna är det en bild av mig och med en text som avslutas med ”på toppmannens blogg”.

 

 

Hur kände du dig då?

– Jag stängde av telefonen och gömde mig och såg på OS-finalen i ishockey. Jag gömde mig i flera dagar och bet ihop för jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag berätta hur det egentligen var då skulle jag ange folk som bekanta och kompisar. Istället valde jag att ta på mig hela skulden för något jag inte gjort.

 

 

Men tog du inte kontakt med de som låg bakom bloggen?

– Jo jag kontaktade dem och sa att de får reda ut detta. De fanns folk som ville att jag skulle bli av med jobbet. Jag krävde att de som låg bakom detta skulle förklara för mina chefer hur det låg till för att skydda mig.

Nu såg jag baksidan av politiken hur hårt och orättvist det kunde vara. Jag bet ihop men det var jobbigt i flera år efter det. Jag kunde t.ex. inte svara på telefonen när det ringde med dolt nummer.

När något sådant händer så ringer det hela tiden. Det tar aldrig stopp. Jag var bara 22 år gammal och fick kanske uppleva det som många politiker när de är stadsråd och mycket äldre får uppleva. Jag tryckte undan det men det kom senare som en våg av trötthet över mig. Bloggen stängdes ner och efter ett tag så lades fokus på valrörelsen.

Mellan 2007-2008 jobbade Tobias på SSU förbundet. Efter det blev han pressekreterare åt Carin Jämtin. Inför valet 2010 jobbade han med den Socialdemokratiska valorganisationen åt Mona Sahlin.

Tobias säger så här om valet 2010:

– Trots att vi ledde med 10% när vi gick in i valåret så förlorade vi. Det var ohyggligt bittert. Jag kände att jag hade en tung roll trots min ålder så förlusten tog extra hårt. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och moderaterna blev omvalda med rekordstarkt stöd. Det tog månader att hämta sig från den förlusten.

 

 

Vad gjorde du efter valet 2010 när ni förlorade?

– Mitt vikariat på valorganisationen gick ut i januari 2011. Efter det börjar jag jobba på LO. Egentligen hade jag tänkt söka ett jobb inom näringslivet men det blev LO. Kommunikationschefen på LO ringde och frågade om jag var intresserad av att jobba på LO för hon hade hört att jag var på väg bort från partiet efter nederlaget i valet. Jag blev kvar på LO i fem år och lärde mig väldigt mycket där.

13706262_10153629538225025_821688279_n
Foto: Privat.

I mars fick du ett nytt erbjudande om jobb. Vad var det?

– Det var att jobba som sakkunnig åt Aida Hadzialic som var gymnasie-och kunskapsminister. Aida kom till Sverige som flyktingbarn endast fem år gammal. Hon är en mycket häftig person och vi har haft en superrelation och vi har pratar mycket om både svensk och internationell politik.

Som politiskt sakkunnig åt regeringen så agerar man bollplank åt ministrar. Man skriver tal och man skriver artiklar. Håller koll på nyhetsflödet och vad omvärlden säger om politiska förslag. Man träffar organisationer som vill påverka regeringen och man reser mycket tillsammans med statsrådet. Det var ett fantastiskt jobb. Det som hände är oerhört sorgligt, hon var en fantastisk person att jobba för.

13872464_10153629538550025_2007603099_n
Tobias med Aida.

 

Hur har dagarna varit?

– Turbulent såklart. Från en dag till en annan ställs du utan arbete. Alla planer för hösten förändras. Men det är villkoren. Lika roligt är det när det går bra. Lika sorgligt känns det när det går dåligt.
Hårt, hårt jobb men jag är väldigt stolt över vad jag åstadkom hos Aida och jag är säker på att hon kommer tillbaka.

 

Vad ska du göras hos Ardalan Shekarabi?

– Bl.a. jobba med frågan om vinster i välfärden och hur vi ger bättre förutsättningar för kommunerna att leverera bättre service till medborgarna.

 

Skulle du kunna tänka dig jobba politiskt i Lysekil i framtiden?

– Det hade varit kul att någon gång i livet kunnat göra skillnad här i Lysekil. Jag fick chansen att förstamajtala här i Lysekil för två år sedan. Det var otroligt roligt och något av det roligaste jag gjort. Tänk att stå i den stadsparken där man drack sin första folköl och hålla sitt förstamajtal. Det var fantastiskt kul.

13672565_10153629538615025_69720891_n
Tobias talar i Parsnäckan i stadsparken i Lysekil 1 maj. Foto: Privat.

 

Beskriv Lysekil med några få ord.

– En av Sveriges allra vackraste städer, en stad med enorma förutsättningar, nära Oslo och Göteborg och Sveriges vackraste skärgård.

 

 

Vad har du gjort när du varit hemma här nu några veckor?

– Jag har fiskat makrill, paddlat med pappa det borde alla pröva på det där med att paddla. Det finns så fina paddelvatten här.

13672338_10153629538405025_1643632263_n
Pappa Jan och Tobias.

Saknar du Lysekil?

– Jättemycket, men ändå är jag här ganska mycket. Jag brukar komma hit på hösten och fiska hummer med pappa och är här vid jul och förhoppningsvis någon gång på våren också. Min mamma gick bort för fem år sedan och sedan dess har det blivit lite mindre då pappa kommer till Stockholm oftare.

Idag älskar jag Stockholm. Den är vacker och fylld av möjligheter. Stressen många pratar om märker jag inte av. Det är en lyx att få bo på söder i Stockholm och att kunna åka hem till Lysekil såpass ofta som jag gör.

I juli 2011 när min mamma gick bort såg jag verkligen hur otroligt fin en liten stad kan vara. Människor ställde upp för oss, Ingen glömde oss. I en storstad finns inte den närheten. Jag hoppas någon gång få göra nytta i Lysekil. Det vore otroligt roligt att ta ansvar och få göra skillnad här.

CI2A8892.jpg
Jag och Tobias.

Tack Tobias för att jag fick träffa dig det var riktigt roligt och lycka nu till med allt du gör.

Alla foton använder jag med tillstånd av Tobias.