Lite foton från ett vintrigt Lysekil

Det blev ju vinter trots allt. Jag tog en tur och tog lite foton runtomkring Lysekil. Det var blandat med sol och man såg att det var mera snö på gång. Här får ni lite vinterfoton från den 3 februari 2021.

Jag stannade även till uppe vid Badshusberget och tittade på den fina vinterutsikten.

Jag tog även en tur till den nya strandpromenaden som Lysekils Vänner jobbar med. Just nu ligger arbetet med promenaden nere, men vid Långeviks badplats så har Leva börjat att gräva och göra iordning den 40 meter långa rampen som skall vara avslutningen på strandpromenaden när Lysekils Vänner fortsätter arbetet med promenaden till våren.

Här ser ni grävskopan som börjat gräva vid Långeviks badplats.

Det blev även en tur till Basteviksholmarna och Ramsvik för lite vinterfoton.

Det sista stoppet blir vid Havsbadet och Släggö här i Lysekil. Det var mycket kallt och temperaturen visade nästa -13 grader i vinden vid väderstationen vid nya hamnbygganden vid Havsbadet.

Idag får ni träffa Dejan Gaspar från Lysekil som idag bor i Göteborg och jobbar på Migrationsverket. Dejan har även ett företag som säljer stickade tröjor

Idag på bloggen får ni träffa Dejan Gaspar som kom till Lysekil i mitten på 90-talet. Dejan som ser Lysekil som sin hemstad. Han säljer idag jättefina stickade tröjor och hur det började får ni reda på lite längre ner i texten. Men först berättade Dejan för mig vilka skolor han gick i här i Lysekil. Det startade med Färgarskolan här i Lysekil och sedan blev det även Kronbergsskolan innan han började på Gullmarsskolan. Efter Gullmarsskolan blev det Gullmarsgymnasiet.

IMG_20190818_135939
Dejan Gaspar.

Gjorde lumpen efter gymnasiet.

Efter gymnasiet här i Lysekil blev det lumpen för Dejan. Han ryckte in på P4 i Skövde som bevakningsgruppchef, fast den första grundutbildningen gjorde han på en liten ort utanför Motala.

Minns Lysekil som en trygg plats.

Lite friidrottsintresse var väl det sportintresset Dejan hade när han växte upp här i Lysekil. Han minns att han var med i någon grupp som höll till Bergs skola i Lyse och idrottade. Dejan minns Lysekil som en trygg plats att växa upp i. De som kom hit från tidigare Jugoslavien växte upp på Badhusberget här i Lysekil. Efter ett antal år så flyttade de flesta från Badhusberget och idag bor Dejans föräldrar på Torpet här i Lysekil.

Jag frågar om vad han tänker på om han tänker tillbaka på Lysekil och den tiden han tillbringade här?

-Då blir det trygghet, Sol, bad och klippor.                                                                                Han minns även de gånger han fiskade med sin pappa och makrillstimmen han såg här i vattnet runt Lysekil.

CI2A1848.jpg

Efter lumpen kom han tillbaka till Lysekil.

Efter lumpen kom Dejan tillbaka till Lysekil. Eftersom han var bevakningssoldat så fick han en väktarutbildning. Han fick jobb på Torp köpcentrum som civil väktare. 2–3 månader stannade han på Torp innan han blev utkommenderad till Nordby köpcentrum. Det blev några månader på Nordby innan han började läsa socionomprogrammet i Örebro.

Började jobba på Migrationsverket.

3 ½ år stannade han i Örebro och flyttade sedan vidare till Göteborg. I Göteborg fick han jobb på som mottagningshandläggare. Dejan gick även en masterutbildning i offentlig förvaltning. Det var en utbildning som han upplevde som ganska tuff.

Åkte till Amsterdam och där köpte han en stickad tröja.

Efter utbildningen kände Dejan att han hade mycket tid över på eftermiddagarna efter jobbet och även helgerna. Efter utbildningen 2015 åkte han till Amsterdam. I Amsterdam köpte han en stickad tröja som blev starten på ett eget företag.

Affären som han gick i Amsterdam var inspirerad av Skandinavien. Tröjan han köpte fick han många kommentarer om. Den var i olika färger och var snygg och annorlunda. Han tänkte inte så mycket på det i början, och det fanns absolut ingen tanke på att starta ett företag just då.

CI2A1831.jpg

Mer och mer folk kommenterade tröjan.

Efter att mer folk kommenterade tröjan och eftersom Dejan hade en del tid över på dagarna så började han fundera på om han inte skulle starta ett företag. Först kollade han om affären fanns kvar och vilket företag som tillverkade tröjorna.

Affären i Amsterdam var nerlagd efter en konkurs. Han försökte kontakta ägaren till den affären som sålde tröjan, men tyvärr fick han inget svar.

Undra hur svårt det kan vara att starta ett eget klädmärke.

Dejan hade mycket tankar om detta med ett eget klädmärke och skall man starta något sådant så vill man samtidigt ha ett kvalitetsmärke. Samtidigt ville han designa något själv från grunden. Han ville ha en viss tyngd i klädmärket och gärna att det var tillverkat på den europeiska marknaden.

Kontaktade lite olika tillverkare.

För att gå vidare så kontaktade Dejan lite olika tillverkare. Antalet gjorda tröjor påverkade priset, men till slut så fick han napp av ett företag i Italien. Dejan kom i kontakt med en fabrik utanför Neapel.

Han fick en bra deal med företaget och det kändes helt rätt. Nu gick han vidare och startade ett aktiebolag. Samtidigt så blir det en massa andra åtagande när man skaffar ett företag innan allt är klart. Lagerhållande och hur skickar man en tröja till slutkunden. Hur tar man betalt? Frågorna var många, men Dejan löste detta.

CI2A1859.jpg

Lager i Borås.

Idag har allt fallit på plats och Dejan har ett lager i Borås. Tankarna nu när hemsida och allt annat är klart är att han gärna skulle vilja ha ut tröjorna i lite olika butiker runt om i Sverige. Bara ett tag innan vi träffas har han fått kontakt med en affär i Falköping som kommer att sälja Dejans tröjor. Företaget kommer att ta in tröjorna under hösten för försäljning.

Letar mer återförsäljare.

Dejan fortsätter att leta efter flera affärer som skulle tänka sig att ta in hans tröjor till försäljning i sin affär. Skulle någon vara intresserad så kan ni ta kontakt med honom via hans hemsida som ligger här under.

CI2A1825.jpg

5 olika modeller på tröjorna.

Idag har Dejan 5 olika tröjor till försäljning via sin hemsida. De olika tröjorna heter: Glenn, Linné, Hjalmar, Göta och Gustav. Än så länge är det bara stickade herrtröjor Dejan har till försäljning.

Företaget heter Sticky Sweater och tröjorna är tillverkade i Italien, och består av material från endast certifierade garnleverantörer.

Till sist frågar jag Dejan vad han har för framtidsplaner?

– Jag skulle önska att jag hade 20 återförsäljare och att jag har 30 – 40 olika modeller av olika tröjor till försäljning, det hade varit en dröm.

Som avslutning bjuder Dejan  alla som läser artikeln 30% på en valfri tröja från webbutiken. Rabattkoden är: lysekil30%

Rabatkoden skrivs in innan betalning på hemsidan och 30% dras av på priset!

Tack Dejan för att jag fick träffa dig och lycka till i framtiden.

https://www.stickysweater.se

Idag får ni träffa Lysekilskillen Mikael Magnusson på min blogg. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik. Mikael säger; ”Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med. Detta är ett livsprojekt.”

Idag får ni träffa en kille som heter Mikael Magnusson som tidigare kallade sig Daniels Spöke. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik.
Varför han kallade sig Daniels Spöke och mycket annat berättar Mikael om idag på min blogg.

Idag lever Mikael ihop med sin sambo Emelie Martinez och deras dotter på 3 ½ år. När vi träffas är Emelie gravid och de väntar på att inom kort bli föräldrar igen.

Micke 1

Lysekilsbo i själen.

Mikael Magnusson är Lysekilsbo i själen men har levt ett liv där han flyttat mellan olika städer och länder innan han kom tillbaka till Lysekil och fann sin plats i livet.

Göteborg, Norrköping, Malaga, Barcelona, Västerås och Köpenhamn är några av platserna han spenderat sin tid under sin uppväxt.

 

Gick i skolan som ett nödvändigt ont.

Mikael flyttade fram och tillbaka i tidig ålder. Han gick i olika skolor p.g.a. vart de flyttade. Årskurs 3-8 gick han här i Lysekil, men sedan flyttade han till mamman i Göteborg. Efter ett tag flyttade han tillbaka hit till Lysekil och gick på Gymnasiet. Eller han gick inte på Gymnasiet, han gick mest dit för att käka tillägger Mikael med ett skratt.

 

Växte upp på en skateboard.

Mikaels fokus låg inte på skolan utan han ville åka skateboard. Det var livet med skateboarden som han ville leva, friheten. Han älskade skateboardåkningen och det var det som han brydde sig om. Skateboardkulturen har en väldig gemenskap och man tar hand om varandra. Man bodde hemma hos varandra i olika städer och på dagarna drog man till något skateboardställe och åkte.

Han blev ständigt ifrågasatt av omgivningen om det han höll på med. Samtidigt idag så är han väldigt glad att han fick uppleva den tiden.

 

Flyttade till Trollhättan ett år.

I Trollhättan träffar han skateboardproffset Björn Holmenäs. Björn bjöd ner Mikael till Malaga. Mikael flyttade dit och åkte mellan Malaga och Barcelona under några år. Efter det blev det Västerås som han utgick från. Efter Västerås flyttade han åter tillbaka till Lysekil.

 

Under din uppväxt, jobbade du med något?

– Jag jobbade i perioder på G & M i flera år och sparade de pengarna jag tjänade där. Samt stått i disken på Gullmarsstrand under många somrar, även delat ut post på nätterna. Jag har haft alla möjliga tillfälliga jobb.

 

 

Vad gör du idag?

– Jag jobbar på korttidsboende och är vikarie på särskolan och det trivs jag med.

 

Berätta hur det kom sig att du började med musiken?

– Jag har alltid lyssnat på musik och efter att de bytte lås på Mariedalshallen där jag skejtade inomhus, vintertid hade jag liksom inget att lägga min tid på som var kreativt, så musiken blev en naturlig övergång. Sen tanken på att jag vill hedra min förlorade dotter genom att bli riktigt jävla bra på nånting har vart en stor drivkraft, att hela tiden möta mina rädslor och växa.

 

CI2A7419.jpg

Du skriver egna låtar och spelar ibland här i Lysekil?

– Ja, och min första låt bara kom som av sig själv. döpte låten med ”till mor”. Jag lade upp den på nätet, men samtidigt visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med, bara att det var riktig skoj.

Min första spelning gjorde jag på en festival i Havsbadsparken i Lysekil. Jag hade inte ens stämt gitarren och tjejen spelade in oss på mobilkameran. Ingen buade och jag fick applåder så några måste ha gillat det.

Jag blir aldrig nöjd när jag gör en spelning och tänker att detta måste jag jobba på till nästa gång. Samtidigt tror jag det är bra för det blir som en drivkraft att bli bättre och bättre.

När jag lägger mig på kvällarna kan det poppa upp låtar och de sparar jag. Jag har säkert flera hundra låtar i min mobil som jag inte gjort klart. De ligger där och när jag känner för det eller kommer på någon mer rad så lägger jag till den i texten.

Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med detta. Detta är ett livsprojekt.

Jag har spelat på Te & kaffekompaniet och på Café Kungsgatan. ”Väx där man står” läste jag någonstans. Men jag har varit i huvudstaden och spelat och det var kul. Jag spelade på Bluesbaren i Stockholm. Den 10 oktober spelar jag på Café Kungsgatan igen för er som vill komma och lyssna.

 

Vad handlar dina låtar om?

– De handlar om allt möjligt, fast det handlar nog mycket om kärlek. Funnen och förlorad kärlek. Men också vardagssituationer som t.ex. uppbrott, tragedier, missbruk man ser kan sätta sig i minnet och bli en låt. Även personliga erfarenheter.

 

Vad har du för förebilder inom musiken?

– Det känns som jag minst har haft 2000 förebilder säger Mikael och skrattar. Black Sabbath, Bob Dylan, Townes Van Zandt och John Prine m.m. Jag är samtidigt en allätare av musik. Jag kan lyssna på Techno, rap ja, i princip allting inom musiken. Bara örat gillar det och foten börjar röra på sig så gillar jag det.

Jag såg ett program med Eva Eastwood och när jag lyssnade på henne och fick en historia så tyckte jag att det var svinbra.

 

 

Du hade några av dina låtar på Spotify, ligger de kvar där?

– Jag kallade mig för Daniels Spöke i början och eftersom jag nu kallar mig för vad jag heter så tog jag bort dem.

 

Var fick du namnet Daniels Spöke ifrån?

– Ja, det är också en historia. Jag satt i vardagsrummet och spelade på en låt av Daniel Nordgren. Min tjej stod i köket och filmade detta. Det lät riktigt bra och jag minns att jag la ut det på Facebook. Men folk fattade inte att det var jag så jag inte fick någon respons på detta. Utifrån det så blev det Daniels Spöke. Det kändes lite spöklikt att ingen fattade att det var jag.

CI2A7390

 

Är du inbokad på några fler ställe, för jag vet att folk tycker du är jäkligt bra när de har hört dig?

– Jag är inte den som är ute och raggar spelningar. Utan vill någon att jag skall komma och spela så får de höra av sig till mig. Men jag kommer gärna ut och spelar.

 

Hur går det med skateboardåkandet?

– Jag åkte lite i somras men det har varit väldigt dåligt med det. Fast jag borde göra det oftare än vad jag gör. Samtidigt har jag en familj och min dotter som är 3 ½ år som vill gärna ut och cykla och åka skateboard. I och med att hon blir äldre kommer vi nog skejta allt oftare tillsammans.

 

Den 10 oktober på Café Kungsgatan kan ni lyssna på Mikael när han uppträder. Tack för att du tog dig tid och lycka till i framtiden.