Idag får ni möta Lysekilskillen Tobias Gerdås på min blogg. Tobias bor idag i Stockholm och mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete, men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Tobias Lundin Gerdås som idag är bosatt i Stockholm. Mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi.

Tobias blev i år utsedd av TCO som en av de 99 mäktigaste personerna inom samhälle, politik, och näringsliv i framtiden. Det blev en intressant stund med Tobias och under intervjun berättar han om när han blev ansvarig för en blogg som han ens inte hade inloggningsuppgifterna till. Detta har aldrig Tobias berättat om tidigare.

CI2A8893
Tobias Lundin Gerdås.

Tobias är född 1983. Han är född och uppvuxen på Badhusberget här i Lysekil. Efter de första sex-sju åren flyttade familjen till ett hus här i Lysekil som de hyrde;1998 köpte de ett eget hus på Föreningsgatan i Lysekil. Tobias gick på Färgarskolan, Kronbergsskolan, Gullmarsskolan och sedan blev det gymnasiet där han läste samhällskunskap.

När startade intresset för det politiska?

– Jag var vid ett jättetidigt skede av min uppväxt intresserad av samhällsfrågor och politik.

Du gick på Gullmarsgymnasiet och där jobbade både din mamma och pappa hur var det?

– Ja, det stämmer. När jag gick på Gullmarsgymnasiet jobbade båda mina föräldrar där. Mamma var bibliotekarie och pappa var lärare och det var lite jobbigt för de hade stenkoll på allt man gjorde.

Hur kom du in på detta med politiken?

– Jag var superintresserad av politiken och gick med i SSU när jag var 17 år. Jag var inte så engagerad i den lokala politiken det var mer att jag läste. Samtidigt räckte inte tiden till för jag höll på med både handboll och fotboll på fritiden.

Då var du med i LHK och LFF?

– Ja, och det med handbollen var otroligt roligt. Det är en fantastisk klubb vi har i Lysekil. Nu är de inte så bra på seniorsidan men vilken fantastisk ungdomshandboll och vilka ledare det finns inom handbollen i Lysekil.

13867153_10153629538475025_1711859053_n
Tobias som liten. Foto: Privat.

Vad gjorde du efter att du gick ut gymnasiet 2002?

– Först så jobbade jag ett tag på ICA här i Lysekil, och sedan åkte jag till Australien och pluggade på Martin College i Sydney. Jag har alltid drömt om Australien. Samtidigt så gjorde OS i Sydney 2000 att de fick ett uppsving i landet och många ville åka dit. I Australien läste jag ekonomi i sex-sju månader.

Vad gjorde du efter Sydney?

– Jag kom hem och visste inte direkt vad jag skulle göra. Jag sommarjobbade på ICA här i Lysekil. Jag sökte ett jobb av en ren slump. Det var att jobba med folkomröstningen om Euron. Det är det politiska ställningstagande som jag tydligast ångrar. Jag jobbade för Ja-sidan. Redan kort tid efter folkomröstningen ångrade jag mitt ställningstagande.

Det som betydde mest för mig under den tiden var att jag bara var 19 år och fick ett politiskt jobb. Jobbet varade bara i sex veckor men det var en stor sak för mig att bl.a. att få lön för att jobba med det som man i vanliga fall engagerar sig ideellt i.

Bara några dagar före folkomröstningen blev Anna Lindh mördad och det satte djupa spår hos mig. Detta gjorde att jag bestämde mig för att det var politik jag ville hålla på med på ett mer seriöst plan än vad jag hade gjort tidigare. Det berörde många och Anna var min politiska förebild även om jag aldrig fick träffa henne. Jag var på minneshögtiden efter mordet.

Under kampanjen lärde jag känna en del personer som hade olika poster inom SSU. 1 oktober 2003 gick flyttlasset till Stockholm för att göra något men jag visste inte då riktigt vad jag ville göra.

Jag bodde hos en kompis från Lysekil på en madrass första månaden. Det var i en gammal butikslokal som låg på Bondegatan.

Vad jobbade du med?

– Jag jobbade som telefonförsäljare för Skandia. Efter att jag jobbat där i en månad exploderade Skandiaskandalen och alla vi som var telefonförsäljare fick sparken.

Jag fick ett boende ute i Mörby centrum en bra bit utanför Stockholm och mina vänner jobbade hela tiden så jag kände mig rätt ensam. Det var rätt oklart om jag verkligen ville bo kvar i Stockholm.

Vad berodde det på att du blev kvar i Stockholm?

– En fighting spirit kanske. Jag började plugga företagsekonomi i Stockholm hösten 2004. Under 2004 hade jag parallellt engagerat mig i SSU och fick en förfrågan att jobba med europaparlamentvals kampanjen åt en kandidat som hette Åsa Westlund. Detta jobbade jag med under våren 2004. På sommaren 2004 fick jag en förfrågan om jag ville bli ombudsman för SSU i Stockholms län.

Då måste du varit väldigt aktiv inom politiken?

– Ja, antagligen såg väl någon att jag hade något att komma med. Jag minns att jag var i Lysekil och åkte upp till Stockholm på en intervju. Jag fick jag jobbet och började i augusti 2004.

Hur gick det jobbet?

– Det var ett jäkla jobb. Jag jobbade 60-70 timmar i veckan och det var kurser, klubbmöten och en massa andra saker. I två år ungefär jobbade jag med detta och det var under valrörelsen 2006 när vi förlorar valet.

Jag förstod att det var ett viktigt jobb jag hade när jag sprang på Göran Persson på en kursgård utanför Stockholm. När jag stod vid salladsbuffén så sa Göran Persson till mig; ”så Gerdås gillar broccoli” och så gick han. Än idag vet jag inte hur han visste mitt namn. Jag var bara 21 år och han var statsminister.

Sen händer det något under vintern som kunde gjort slut på din karriär inom politiken. Vad var det som hände?

– Vintern 2006 fick jag ett samtal från en bekant som hade ett betydligt mycket mer uppsatt jobb inom politiken. Han ringde och berättade att de hade en nystartad blogg som granskade moderaterna men de kunde inte stå som ansvariga för den. De ville de att jag skulle ta på mig ansvaret för bloggen.

Jag tackade ja och sa; ”ja, absolut” och kände mig väldigt hedrad och sedd. Två dagar senare ringer Expressen till mig. De hade hört att jag stod bakom den där bloggen och att det skrivits en massa skit om Fredrik Reinfeldt. Detta var inför valet 2006 och det var hårt tryck i media från båda håll.

Detta har jag aldrig tidigare berättar för någon, men jag hade ingen aning vad som stod på bloggen. Jag visste inte om inloggningsuppgifterna eller vad som var postat där. Men jag stod som ansvarig.

Dagen efter var det OS-final mellan Sverige – Finland i ishockey. Jag bodde i Sundbyberg och promenerar ner till centrum. På löpsedlarna är det en bild av mig och med en text som avslutas med ”på toppmannens blogg”.

Hur kände du dig då?

– Jag stängde av telefonen och gömde mig och såg på OS-finalen i ishockey. Jag gömde mig i flera dagar och bet ihop för jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag berätta hur det egentligen var då skulle jag ange folk som bekanta och kompisar. Istället valde jag att ta på mig hela skulden för något jag inte gjort.

Men tog du inte kontakt med de som låg bakom bloggen?

– Jo jag kontaktade dem och sa att de får reda ut detta. De fanns folk som ville att jag skulle bli av med jobbet. Jag krävde att de som låg bakom detta skulle förklara för mina chefer hur det låg till för att skydda mig.

Nu såg jag baksidan av politiken hur hårt och orättvist det kunde vara. Jag bet ihop men det var jobbigt i flera år efter det. Jag kunde t.ex. inte svara på telefonen när det ringde med dolt nummer.

När något sådant händer så ringer det hela tiden. Det tar aldrig stopp. Jag var bara 22 år gammal och fick kanske uppleva det som många politiker när de är stadsråd och mycket äldre får uppleva. Jag tryckte undan det men det kom senare som en våg av trötthet över mig. Bloggen stängdes ner och efter ett tag så lades fokus på valrörelsen.

Mellan 2007-2008 jobbade Tobias på SSU förbundet. Efter det blev han pressekreterare åt Carin Jämtin. Inför valet 2010 jobbade han med den Socialdemokratiska valorganisationen åt Mona Sahlin.

Tobias säger så här om valet 2010:

– Trots att vi ledde med 10% när vi gick in i valåret så förlorade vi. Det var ohyggligt bittert. Jag kände att jag hade en tung roll trots min ålder så förlusten tog extra hårt. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och moderaterna blev omvalda med rekordstarkt stöd. Det tog månader att hämta sig från den förlusten.

Vad gjorde du efter valet 2010 när ni förlorade?

– Mitt vikariat på valorganisationen gick ut i januari 2011. Efter det börjar jag jobba på LO. Egentligen hade jag tänkt söka ett jobb inom näringslivet men det blev LO. Kommunikationschefen på LO ringde och frågade om jag var intresserad av att jobba på LO för hon hade hört att jag var på väg bort från partiet efter nederlaget i valet. Jag blev kvar på LO i fem år och lärde mig väldigt mycket där.

13706262_10153629538225025_821688279_n
Foto: Privat.

I mars fick du ett nytt erbjudande om jobb. Vad var det?

– Det var att jobba som sakkunnig åt Aida Hadzialic som var gymnasie-och kunskapsminister. Aida kom till Sverige som flyktingbarn endast fem år gammal. Hon är en mycket häftig person och vi har haft en superrelation och vi har pratar mycket om både svensk och internationell politik.

Som politiskt sakkunnig åt regeringen så agerar man bollplank åt ministrar. Man skriver tal och man skriver artiklar. Håller koll på nyhetsflödet och vad omvärlden säger om politiska förslag. Man träffar organisationer som vill påverka regeringen och man reser mycket tillsammans med statsrådet. Det var ett fantastiskt jobb. Det som hände är oerhört sorgligt, hon var en fantastisk person att jobba för.

13872464_10153629538550025_2007603099_n
Tobias med Aida.

Hur har dagarna varit?

– Turbulent såklart. Från en dag till en annan ställs du utan arbete. Alla planer för hösten förändras. Men det är villkoren. Lika roligt är det när det går bra. Lika sorgligt känns det när det går dåligt.
Hårt, hårt jobb men jag är väldigt stolt över vad jag åstadkom hos Aida och jag är säker på att hon kommer tillbaka.

Vad ska du göras hos Ardalan Shekarabi?

– Bl.a. jobba med frågan om vinster i välfärden och hur vi ger bättre förutsättningar för kommunerna att leverera bättre service till medborgarna.

Skulle du kunna tänka dig jobba politiskt i Lysekil i framtiden?

– Det hade varit kul att någon gång i livet kunnat göra skillnad här i Lysekil. Jag fick chansen att förstamajtala här i Lysekil för två år sedan. Det var otroligt roligt och något av det roligaste jag gjort. Tänk att stå i den stadsparken där man drack sin första folköl och hålla sitt förstamajtal. Det var fantastiskt kul.

13672565_10153629538615025_69720891_n
Tobias talar i Parsnäckan i stadsparken i Lysekil 1 maj. Foto: Privat.

Beskriv Lysekil med några få ord.

– En av Sveriges allra vackraste städer, en stad med enorma förutsättningar, nära Oslo och Göteborg och Sveriges vackraste skärgård.

Vad har du gjort när du varit hemma här nu några veckor?

– Jag har fiskat makrill, paddlat med pappa det borde alla pröva på det där med att paddla. Det finns så fina paddelvatten här.

13672338_10153629538405025_1643632263_n
Pappa Jan och Tobias.

Saknar du Lysekil?

– Jättemycket, men ändå är jag här ganska mycket. Jag brukar komma hit på hösten och fiska hummer med pappa och är här vid jul och förhoppningsvis någon gång på våren också. Min mamma gick bort för fem år sedan och sedan dess har det blivit lite mindre då pappa kommer till Stockholm oftare.

Idag älskar jag Stockholm. Den är vacker och fylld av möjligheter. Stressen många pratar om märker jag inte av. Det är en lyx att få bo på söder i Stockholm och att kunna åka hem till Lysekil såpass ofta som jag gör.

I juli 2011 när min mamma gick bort såg jag verkligen hur otroligt fin en liten stad kan vara. Människor ställde upp för oss, Ingen glömde oss. I en storstad finns inte den närheten. Jag hoppas någon gång få göra nytta i Lysekil. Det vore otroligt roligt att ta ansvar och få göra skillnad här.

CI2A8892.jpg
Jag och Tobias.

Tack Tobias för att jag fick träffa dig det var riktigt roligt och lycka nu till med allt du gör.

Alla foton använder jag med tillstånd av Tobias.

Idag invigde Viveca Lärn de nya stadspromenaderna i Lysekil

Idag den 6 juni var det stor invigning av de nya stadspromenaderna i Lysekil med sång, modevisning, ansiktsmålning, försäljning av fika och trevligheter i Lysekils stadspark. stadspromenaderna i Lysekil invigdes av ingen mindre än Viveca Lärn.

Några dagar innan invigningen skulle vara så tog jag en sväng till turistbyrån i Lysekil och träffade där Maria Kilbo som ansvarar för turistbyrån och praktikanten Viktoria Drottz som tillsammans med den andre praktikanten Svante Karlsson gjort detta projekt färdigt med stadspromenaderna. Detta resulterade i en intervju med Maria Kilbo och Viktoria Drottz.

CI2A0890
Viktoria Drottz, Maria Kilbo och Svante Karlsson.

Lite historik.

Den 7 juli 2008 tror Maria Kjellsson som idag är vd på Gullmarsstrand att de startade detta med stadspromenaderna. Maria jobbade på turistbyrån här i Lysekil och hade kontakt med en kille som hade ett tryckeri i Brastad som hette Simap. Han som ägde detta hette Inge Josefsson och var orienterare.

Maria berättar att Inge och hon gjorde detta projekt tillsammans. De utgick från den stora stenen som står mittemot Lysekilsposten. Sedan markerade de på olika ställen i Lysekil med skyltar och färger och gjorde en karta. Kartan sålde de för 10-15 kronor styck. Där startade stadspromenaden en gång i tiden.

IMG_5048

Idag är den tillbaka i en modernare stil och jag frågar Maria Kilbo som är ansvarig för turistbyrån hur det kommer sig att detta togs upp igen?

– Det har funnits fyra stadspromenader tidigare och då var det en röd, grön, blå och en gul.  Förra året när jag började här kom det flera personer in och frågade var de fina stadspromenaderna tagit vägen som fanns förr. Folket som frågade berättade att det fanns en sten nere vid taxi som hade en skylt med de fyra stadspromenaderna.

Jag blev väldigt nyfiken på vad detta kunde vara och funderade ett tag och kom på att detta är något som gör att folk är aktiva i Lysekil.

Hur gick du vidare sedan?

Jo, min tanke var att vi måste rusta upp dessa stråk på något sätt. Men samtidigt hade jag ingen aning hur jag skulle gå till väga, men kände att detta var ett projekt som jag verkligen ville få igenom.

Hur fick du reda på lederna?

– Anethe Larsson, min kollega, hade någonstans ett minne av att dessa leder fanns i en folder som hon senare hittade.

Vad hände efter det?

– Det blev höst och vi fick förfrågan att ta emot en praktikant som läser till destinationsutvecklare i Uddevalla. Min första tanke var att detta kunde vara ett bra projekt för praktikanten att syssla med. Viktoria Drottz heter praktikanten. I samband med detta så fick vi ännu en förfrågan att ta emot en praktikant som tidigare jobbat på ett tryckeri och nu kändes det som allt bara föll på plats med dessa två praktikanter. Den andre praktikanten är Svante Karlsson.

Hur gick ni vidare efter det?

– Jo, det började i februari så vi sammanförde dem och jag berättade för dem hur jag hade tänkt mig det hela. Jag bad dem att fysiskt gå ut och undersöka lederna och se hur markeringar och annat ser ut. Jag gav dem olika önskemål och tankar på vad de kunde göra.

Samtidigt har stadsbilden ändrats i Lysekil så det blev även att de drog om lite leder.  Under tidens gång har projektet vuxit jättemycket och är idag ett samarbete mellan Lysekils Turistbyrå, Lysekils kommun samt det av EU finansierade Interreg-projektet ”Urban Platsinnovation”. Samarbetet har fungerat väldigt bra, vilket vi är väldigt glada och tacksamma för.

Vi har också fått mycket positiv feedback från våra företagare i kommunen vilket sporrat oss ännu mer!

Vidare så fick jag också en intervju med en av praktikanterna som heter Viktoria Drottz.

Vem är Viktoria Drottz?

– Jag har bott i Lysekil i 2 ½ år och läser en yrkeshögskoleutbildning i Uddevalla och som heter Affärsutvecklare Turism. Där har man praktik i tre månader både år ett och två. Detta är mitt första år och då sökte jag till Havets Hus, men av en ren slump så hamnade jag på turistbyrån.

Hur kom du in på projektet på stadspromenaderna?

– Jag fick börja min praktik med att ta mig an stadspromenaderna och efter en vecka så kom ännu en praktikant, Svante, och vi har jobbat ihop med detta projekt sedan dess.

Efter några veckor tog vi kontakt med Cia Säll på Näringslivsenheten. Då beslutades det att det blev ett interreg-projekt med ”Urban platsinnovation” och nu växte projektet rejält.

När började du din praktik?

– Jag började i februari och har bl.a. jobbat med detta projekt i tre månader och det har varit så kul!

Vad har hänt under resans gång med projektet?

– Vi började med att gå runt och inventera lederna och det var ganska många ställen där det var trappor och trånga passager. Detta ville vi ta bort för att öka tillgängligheten för alla. Leden runt Stångehuvud har fått var som den är, och vi har istället hänvisat till en alternativ väg.

När det gällde skyltningen fanns det några olika förslag. Det enklaste och billigaste hade varit att sätta på nya klisterlappar på de befintliga. Men kommunen fastnade för förslaget med aluminiumskyltar, som är de mest långsiktigt hållbara alternativet och estetiskt tilltalande.

Berätta om de olika lederna?

– Det finns fyra olika promenader som är utmärkta med olika färger och symboler. Efter det så gick Svante och jag till kommunen och hämtade en karta så vi fick ändrat lederna som vi ville att de skulle vara.

Nyhet är att man ska kunna följa promenaderna på sin dator/smartphone. Promenaderna presenteras där som kartor med klickbara punkter där sevärdheter presenteras i text och bild. Vi har även gjort tipspromenader för barn & vuxna som kommer vara i bruk under sommaren. All text kommer att finnas på svenska, engelska och arabiska då de är de vanligaste språken i Lysekil idag!

Syftet med detta projekt är att göra Lysekil stad mer attraktiv och intressant för boende och besökare. Genom dessa promenader vill vi lyfta fram olika stadsdelar och miljöer och på så sätt skapa en intressant varierad upplevelse av Lysekil.

Den kortaste leden är 1,9 km och sedan är de andra 3,7 km, 4 km och 5,5 km. Den på 5,5 km går ner mot Valbodalen.

Jag har hört talas om att det kommer att bli ett rabatthäfte, stämmer det?

– Ja, det stämmer. Vi ville ha med handlarna och även aktivitetsbolag i kommunen så att man kan locka kunderna till våra affärer i centrala Lysekil.

Rabatthäftet och svarstalongen till tipspromenaden för de vuxna kommer att kosta några kronor. Samtidigt kommer vi att dra en vinnare varje månad som kommer att vinna ett pris. Pengarna vi får in på sålda häften kommer att återinvesteras i handlarna som är med i rabatthäftet.

Svante har gjort en logga till stadspromenaderna som ni ser på bilden här under.

Logga_Final_CMYK_Sve

Den 6 juni på nationaldagen blir det invigning och ni har fått med Viveca Lärn på att inviga stadspromenaderna.

– Ja, vi tänkte att vi ville ha med en kändis och då passar Viveca så bra för hon är så starkt förknippad med Lysekil och folkkär. Viveca är Lysekil. Samtidigt har Viveca släppt sin nya bok ”Halta Hönans Hotell” som hon kommer att signera i stadsparken på invigningen.

Som sammanfattning till projektet berättar Viktoria att det är: fyra promenadleder med sevärdheter med bild och text på olika språk. Tipspromenad för både barn och vuxna där det inte är några frågor i barntipset utan mer upplevelse att man t.ex. får hitta svaret som att räkna trappsteg eller hur många portar har kyrkan m.m. Rabatthäftet är viktigt för det är centrumutveckling då vi hoppas att de ska leda till ökad handel. Det finns tre ledord och det är integration, tillgängligheten och centrumutveckling.

Jag passade också på att ställa några frågor till Viveca Lärn som var den som invigde stadspromenaderna.

Hur känns det att få inviga stadspromenaderna? 

– Det känns hedrande och roligt att få inviga stadspromenaderna. Jag har vistats mycket i Lysekil sedan 25 år tillbaka och har många smultronställen både i centrala stan, på Slätten, Gamlestan och hamnen förstås. Bara att gå på hamnsidan från Grötö till Pinnevik (utan att tvingas runda Burmans som man gjorde förr) är en upplevelse jag unnar mig dagligen utöver min ensliga morgonrunda på Stånge huvud. Mitt hjärta är alltid i Lysekil, oavsett var jag befinner mig. Därför känner jag mig så hedrad av inbjudan.

Minns du stadspromenaderna när du bodde i Lysekil? 

– Jag minns anslagstavlorna i hamnen, men då hade jag bott så länge i Lysekil att jag hittat mina egna favoritvandringar. Däremot gick jag med glädje naturvandringarna på Stångehuvud, kulturvandringarna i Gamlestan och sommartid gick jag på visningar i Curmanska villan.

Det finns en led runt Stångehuvud och den antar jag att du vandrat några gånger? 
– När jag är i Lysekil vandrar jag på Stångehuvud varje morgon oavsett väder och årstid. Det är en ny upplevelse varje gång. Mäktigt!

Kan du beskriva känslan för de som aldrig varit i Lysekil hur det är att gå ut till Stångehuvud och titta ut över klipporna och havet? 

– Jag kan försöka, fast upplevelsen är näst intill obeskrivlig…fascinerande, farligt och drabbande. Vindarnas kraft är aldrig tydligare än här. Havets skiftningar i färg och form är fullständigt förtrollande. Och de rosa granitklipporna som lyckligtvis räddades av Calla Curman. Växter och djurliv. Varje vandring på Stångehuvud känns som den första.

Invigning av de nya stadspromenaderna i Lysekil 6 juni 2016.

Invigningen började med lite musik. Efter det kom Maria Kilbo, Viktoria Drottz och Svante Karlsson upp på scenen.

CI2A1186
CI2A1198

Viktoria och Maria berättade lite om stadspromenaderna och Svante fanns bredvid scenen vid ett bord och berättade om hur det fungerade för folk som ville promenera.

CI2A1247

Efter det så var det dags för Viveca att ta plats i Parksnäckan i stadsparken. Viveca Lärn berättade om tolv smultronställen som hon har på dessa stadspromenader. Hon berättade även att hon hämtat all inspiration till sina böcker om Saltön här i Lysekil. Viveca läste också ur sin senaste bok ”Halta Hönans Hotell”.

CI2A1275

Viveca berättar om alla solnedgångar hon sett som i Key West i Florida som skall vara så berömd och även i Grekland och Cape Town och sett solnedgångar men det finns ingenting som slår solnedgången i Norra Hamnen i Lysekil.

Under invigningen så hurrar alla ett fyrfaldigt hurra och Viveca klipper bandet. Efter Vivecas invigning blir det lite musikalisk underhållning igen och därefter är invigningen över.

CI2A1287
Här är Viveca med saxen och gör sig redo att klippa bandet.
CI2A1321
CI2A1325
CI2A1326
CI2A1328
CI2A1331
CI2A1339

Efter det lämnar Maria Kilbo över en bukett blommor till Viveca. Nästa programpunkt var modevisning från Team Sportia.

CI2A1347
CI2A1372
Viveca sätter sig och börjar signera böcker.
CI2A1368
Modevisning från Team Sportia.
CI2A1390
CI2A1396
CI2A1403
CI2A1448
CI2A1459
CI2A1559
CI2A1589
CI2A1603
CI2A1620

Invigningen avslutades med musikuppträdande.

http://lysekil.maps.arcgis.com/home/

Idag får ni träffa Mattias Jonsson från Lysekil som är en av fem som blivit nominerad till posten som ny kommunstyrelseordförande i Göteborg

Det finns fem kandidater till posten som ny kommunstyrelseordförande i Göteborg och en av dem är 41-årige Mattias Jonsson från Lysekil. Jag fick en exklusive intervju med honom när han var hemma i Lysekil på en snabbvisit under julhelgen.

CI2A4277
Mattias Jonsson.

För dem som inte vet vem Mattias är så bad jag honom helt enkelt att berätta lite om sig själv.

– Jag är 41 år och har en dotter på 7 år och är uppvuxen i Lysekil. I 26 år har jag bott här och sedan flyttade jag till Stenungsund. Efter det så flyttade jag vidare till Göteborg där jag bor idag.

Hur var din uppväxt i Lysekil?

– Lugn, bra, trygg och det var i Lysekil man skulle bo. Man behövde inte åka utanför rondellen för allt fanns här i Lysekil på den tiden. Jag gick på en förskola i Badhusberget, lågstadiet på Färgarskolan, mellanstadiet på Kronbergsskolan, Gullmarsskolan och slutligen Gullmarskolansskolans Gymnasie. I gymnasiet gick jag på ellinjen för jag ville bli elektriker.

När jag kom in på gymnasiet så sa min syokonsulent; ”att ska du ha ett jobb sedan så ska du gå ellinjen för de som går den linjen får jobb innan utbildningen är färdig”. Nu blev det inte så för då kom 90-tals krisen. Bara här i Bohuslän var det cirka 40 % arbetslöshet bland elektrikerna.

Jag sprang ner till Arbetsförmedlingen på Kungstorget och träffade en arbetsförmedlare och hoppades att det skulle finnas något arbete till mig. Svaret jag fick av arbetsförmedlaren var; ”som man bäddar får man ligga”. Detta var första gången jag blev förbannad på någon vuxen. Först att ha blivit rekommenderad att gå denna utbildning och sedan höra orden ”som man bäddar får man ligga”.

Hur kom du in i politiken?

– Efter gymnasiet när jag inte fick något jobb så blev jag erbjuden en utbildning på Komvux. Det var en teknisk utbildning på fyra år som var komprimerad till ett år. Det var mycket självstudie och ganska intensivt. Jag gjorde klart utbildningen och där träffade jag en kompis som heter Ricard Söderberg som frågade mig om jag inte skulle följa med på ett politiskt möte med SSU, och det lät spännande. Där någonstans började intresset för politiken. Till valet 1994 stod jag på listan till fullmäktige och kom in och där satt jag i sex år.

Då hade vi 57 % och Stig Nilsson satt vid makten. Det fanns en likhet mellan Stig Nilsson och Göran Johansson som satt vid makten i Göteborg. Det de gjorde var för Lysekil kontra Göteborgs bästa. Det var två starka ledare.  Senare flyttar jag till Stenungsund och var då tvungen att lämna politiken i Lysekil.

Jobbade du något på somrarna här i Lysekil?

– Jag jobbade bl.a. på Marinan på Grötö och servade båtar, jobbade även lite som elektriker och sommarjobbade också på G & M. Det blev att man hankade sig fram med olika jobb tills jag blev anställd på Volvo eller Autonova som det hette då. Jag hade gått en halvårsutbildning i Uddevalla och tack vare den så blev jag anställd på Autonova.

När blev du klubbordförande på Autonova?

– Jag var runt 25 år när jag fick frågan om detta, men tackade nej första gången. En kvinna blev ordförande. Efter ungefär ett år lämnade hon posten och jag fick förfrågan igen om att bli ordförande och tackade då ja till detta. Samtidigt vid denna tid så satt jag i fullmäktige i Lysekil och de tyckte att jag jobbade politiskt och att jag kunde detta.

Varför flyttade du till Stenungsund?

– När jag jobbade på Volvo i Uddevalla blev det mycket möten i Göteborg och att hålla på att pendla på detta sätt gick inte i längden. Jag kom med i Metalls koncernfack på Volvo och vi hade en del koncernförhandlingar i Göteborg. Det blev lite lugnare att bo någonstans mittemellan och därför valde jag Stenungsund.

En lite rolig parantes var att jag hade en båt liggande i Lysekil och var även med och fattade ett beslut om att båtplatserna skulle vara dyrare för de som inte var skrivna i Lysekil. Nu flyttar jag och får genast en dyrare båtplats och funderade på om jag verkligen hade varit med och fattat detta beslut. I Stenungsund kom jag också med i fullmäktige och satt där i två år innan jag flyttade ner till Göteborg.

Hur kom det sig att du flyttade till Göteborg efter bara två år i Stenungsund?

– Det blev så att jag lämnade Volvo. Jag sökte ett jobb som förhandlingsombudsman på Metall i Göteborg och fick det 2004. Metall 41:an i Göteborg var en ganska stor avdelning som den hette på den tiden. Jag blev verkligen glad över att jag fick detta jobbet och de sa till mig att det är bra om du flyttar ner till Göteborg och bor här för det kan finnas möjligheter till politiska uppdrag.

Vad har hänt de åren du bott i Göteborg?

– Jag höll på som förhandlingsombudsman på Metall och kom in i lite olika politiska uppdrag där jag bl.a. satt i byggnadsnämnden och i Stadsdelnämnden i Majorna i en mandatperiod. Sedan fick jag frågan från mina partikamrater om jag ville hamna på listan till riksdagen. Det var inte helt självklart om man skall bilda familj och man funderar på hur de skulle fungera. 2008 fick jag min dotter och jag minns att jag fick frågan på våren om riksdagen och jag sa att jag ville vänta att ge något svar förrän efter sommaren.

När jag kom tillbaka till hösten så sa jag ja för detta lät väldigt spännande. Jag hamnade på 5:e plats och 2010 blev jag invald och hamnade i justitieutskottet. Nu är det andra perioden jag sitter i riksdagen och är tjänstledig från mitt jobb i Göteborg. Nu sitter jag i riksdagen och i näringsutskottet. Det har varit en ganska intressant tid med partiledarbyten m.m.

När jag gick i skolan här i Lysekil så hade jag aldrig trott att jag skulle hamna i riksdagen och vara politisk aktiv överhuvudtaget. En tanke som fanns när jag var liten var att bli brandman men det var jag nog inte tillräckligt tränad för att bli.

Detta med politiken har fungerat väldigt väl och så fort man kommer in och får ett ansvar för något så blir man ganska taggad av det och man brinner för frågorna och tycker att det är väldigt kul. Jag ångrar inte detta överhuvudtaget.

Nu är du nominerad för ett annat uppdrag hur känns det?

– Ja nu är jag nominerad som gruppledare för Kommunstyrelsen i Göteborg. När Annelie Hultén berättade att hon skulle lämna sitt uppdrag så ringde det en massa samtal som tyckte att jag skulle ställa upp. Det är ett stort beslut att ta och ändrar livet helt fullständigt. Jag får lämna riksdagen och man får vara aktiv 24-7 hela året.

Det är fantastiskt att bara få fråga om detta och det är nog ett av de finaste uppdragen jag kan tänka mig, att få leda Sveriges andra största stad med den historien som finns där. Det är många starka företrädare som har lett staden. Sen från att bli nominerad till att man blir Kommunstyrelseordförande är en annan sak.

Det roliga i det hela var att det blev en öppen process inom partiet för detta har alltid varit en sluten fråga och detta är helt unikt. Innan har det alltid varit slutet för oss själva inom partitet där vi väljer vår ledare. Den öppna processen har blivit väldigt positivt bemött där man frågar de som är nominerade vilka frågor de brinner för och varför man ställer upp.

Saknar du Lysekil?

– Ja, det gör jag. Jag försöker komma hit så fort jag har tid. Sommaren och nästan alla årstider försöker jag ta mig tid att komma hem.

Har du något fritidsintresse?

– Jag sysslar inte med någon sport, men är väldigt intresserad av båtar. Jag försöker alltid gå på båtmässan i Göteborg och prenumererar på lite olika båttidningar. Jag äger en båt som jag grejar med och det är väldigt avkopplande att kunna jobba med den praktiskt. Man kan sitta på möten och sammanträde men ibland behöver man något annat också. När man väl får båten i sjön på våren så känns det fantastiskt härligt.

Hinner du med att följa den politiska utvecklingen i Lysekil?

– Ja, Jag försöker följa den lite, men inte i detalj vill jag påstå. Men jag vet att styrandes budget föll och det är lite turbolent om jag får utrycka mig försiktigt. Det är samtidigt en konstellation som är ganska ovanlig. Detta är inte bra för Lysekils kommun som skulle behöva stabilitet och tydlighet. Samtidigt måste de finnas ett starkt förtroende för dem som bor här som sitter och styr det hela och att man har kontroll över situationen. Det har varit många år som det varit dålig ekonomi och misstro mot kommunledningen. Det är farligt när det blir så.

Hur ser din vardag ut idag?

– Jag bor själv i ett hus i Göteborg och har en dotter som jag träffar så ofta jag kan. Det blir mycket resande till Stockholm. I Stockholm blir det oftast långa dagar. Ibland kan det vara ett frukostmöte vid 07:30 någonstans i Stockholm och ibland kan man sitta i debatter fram till 23:00 på kvällen.

Det blev ett mycket intressant samtal med Mattias. Nu håller vi tummarna att han når ända fram. Den 4 januari var det sagt att valkommittén skulle presentera sitt förslag, men redan igår den 28 december lämnade valkommittén ett namn och den 18 januari har de en extra distriktkongress där beslutet skall fattas.

CI2A4281.jpg
Jag och Mattias.

 Som en sista fråga så ber jag Mattias att beskriva Lysekil med några få ord.

– Sommarstad, havet, klipporna, invånarna och hemma.

Stort tack Mattias för att du ställde upp på en intervju och lycka till nu.