Minns ni Adrian Nordenborg som dök upp här i Lysekil i en kajak i september. Han var ute på en långfärdstur i en kajak som han lånat av en kompis

Minns ni Adrian Nordenborg som dök upp här i Lysekil i en kajak. Han var ute på en långfärdstur i en kajak som han lånat av en kompis. Familjen Jönsson var ute och gick längs kajen här i Lysekil när de hör någon ropa från vattnet. Det var Adrian som hejade på dem. Tack vare familjen Jönsson så kom jag i kontakt med Adrian som skickade lite foton och text från hans resterande kajaktur i Bohuslän. Hela turen varade i 33 dagar och den 30 september anlände Adrian till Göteborg.

Adrian Nordenborg i Lysekil.

Här kan ni läsa om när Adrian kom till Lysekil i kajaken. Länk.

Bilderna i Adrians berättelse här under har Adrian fotograferat på sin tur med kajaken.

I höstas kom Adrian hem på sitt äventyr i kajaken som startade i Grönemad intill Grebbestad där han var ute och paddlade med några vänner. Efter helgen åkte kompisarna hem till sina jobb. Eftersom Adrian inte hade några ”måsten” längre så frågade han sin vän Martin Liljegren om han kunde få låna hans kajak och se sig om här i Bohuslän på väg hem till Göteborg.

Passerade Lysekil på sin kajaktur

Adrian provianterade i södra hamnen i Lysekil där var det soligt och vindstilla men ute till havs blåste det desto mer. Planen var att söka lä från kommande dagars oväder med kraftiga västvindar genom att runda Orust på insidan. Adrian tog därför sikte på det lilla sundet mellan Lindholmen norr om Skaftö för att sedan ta sig vidare genom Strömmarna förbi Bassholmen till St. Harholmen i Koljöfjorden, där han kände till en hyfsat vindskyddad tältplats.


Fyllde på med matvaror i Lysekil

När Adrian hade fyllt på kajaken med matvaror här i Lysekil och sedan paddlade ut i Gullmarn, då pressade vågorna på från väster och vindarna hade ökat till styv kuling. Kajaken for fram i ett rasande tempo och den kändes väldigt lättpaddlad. Helt plötsligt kom det en stor skummande våg snett bakifrån som vräkte omkull Adrian och den fullastade kajaken. När han hamnade under vattnet då blev allt tyst och lugnt. Kepsen hölls kvar på huvudet under regnjackans kapuschong men vreds lite åt sidan. Adrian säger; ”Av någon anledning hade jag sinnesro att rätta till kepsen under vattnet. Sedan lyckades jag bryta upp kajaken trots att jag välte på fel sida”.

När han tidigare tränat på eskimåsvängar, då brukar han alltid välta åt babord men nu hade han kapsejsat på styrbord sida. Till sin stora glädje lyckades han få upp kajaken på rätt köl igen utan att få in mer än ett par deciliter, vatten i sittbrunnen under kapellet. Annars kunde det ha blivit en lång simtur med tanke på att han befann mig mitt ute på Gullmarn med ungefär en kilometer till land på varje sida.

Som i eufori paddlade han raskt vidare mot norra spetsen av Skaftö. Då kom två vindsurfare farande utrustade med hjälmar, i full fart på havsytan. Medan de svischade förbi ropade Adrian: Hur mycket blåser det? Då skrek den ene surfaren tillbaka; ”15 sekundmeter”.


En nostalgitripp

De kommande dagarna blev lite av en nostalgitripp för Adrian, eftersom han jobbat på Klostergårdens kollo i Dragsmark, 11 somrar i rad. Det var ungefär femton år sedan han var där senast och han blev glad över att se att den fina lägergården fortfarande används av Göteborgs Stad för läger- och kolloverksamhet.

Slog läger på Stora Harholmen

Första natten slog han läger på Stora Harholmen och följande natt tältade han i Sandviken på Hjältön. Där fann han ett stort bestånd med gula kantareller som han fräste i smör över lägerelden. Mixade svampen i kastrullen med kikärtor, hackade morötter, brynt gul lök, en vitlöksklyfta, en buljongtärning, lite svartpeppar, krispig vitkål och en burk med majskorn. Det blev riktigt smarrigt.


Paddlar vidare

Färden gick vidare. Med vinden i ryggen tog det bara en timma från Hjältön innan det blev dags för nästa strandhugg på den ”gamla Hajkön”, Tviklippan utanför Vindön. Den var sig lik och frambringade många goda minnen med glada barn som fiskade, badade från klipporna, sång och korvgrillning runt lägerelden.

Slog läger vid Oxholmen

 Adrian paddlade vidare och reste sitt tält på den lilla fina ön Oxholmen utanför Ulvesund/Ljungskile. Där mötte han Johan som sköter om och håller ordning på huset samt ön, som ägs av en tysk familj med tre restauranger i Frankfurt. Tyskarna hade tydligen inte åkt till Sverige och sin ö på hela sommaren på grund av Covid-19.

Besökte många platser under sin kajaktur

Besökte Sparreviken söder om Ljungskile, där var han på sommarläger för cirka 40 år sedan. Adrian konstaterade att det såg ut som han mindes det. Under sin resa besökte Adrian många platser och den 29 september blev paddelturens sista tältplats och det blev Lyngholmen, nordost om Björkö.


Anlände Göteborg onsdagen den 30 september

Adrian berättar att det var med lite kluven känsla han paddlade förbi all bebyggelse och bilfärjorna vid Hjuvik. Han gjorde ett strandhugg på Biskoparna (intill Stora Porsholmen) sökte en plats i lä där han inte behövde se några hus. Där satt han en stund, fikade och det kändes nästan som att han samlade mod för att återvända till civilisationen.

När han sedan paddlade genom Torshamnen kände han sig ganska liten i kajaken intill de enorma fartygen som låg förtöjda i Älvsborgshamnen och Skandiahamnen.

Anlände till Nya Varvet

En halvtimma innan avtalad tid anlände Adrian till Nya Varvet där Martin Liljegren plockade upp honom och kajaken. Han är verkligen tacksam för att han fick låna hans farkost och att Adrian fick möjlighet att vara ute så länge. Tidigare har han oftast gjort kortare helgturer och någon enstaka veckotur men detta gav mersmak.

Lite fakta:

Hela turen varade i 33 dagar och paddelsträckan landade på cirka 33 landmil. Eftersom han tillagade nästan alla måltider över lägereld av ved (undantaget 3–4 gånger, då han använde gasköket), så förbrukade Adrian bara 150 gram gas.

Efter närmare fem veckor (Den 30 september) steg han iland hemma i Göteborg. Adrian tycker att det var en fantastisk möjlighet att få ägna sig åt friluftsliv med att paddla, tälta och utforska olika öar längs hela den vackra Bohuskusten.

Färden startade i Grönemad utanför Grebbestad. Paddlade först norr ut till Kosteröarna. Vände ca 5 km från norska gränsen och paddlade sedan söderut.

När han kom hem så klippte han sig och ansade skägget.

Tusen tack Adrian för att du delade med dig av bilder från din kajaktur. Gott Nytt År!

Idag på bloggen får ni följa med till Räddningstjänsten i Brastad som söker personer som vill bli deltidsbrandman

Jag besökte Brastads brandstation som är en av de sju brandstationer som är fördelat i Uddevalla, Lysekil och Munkedal och som tillhör förbundet Mitt Bohuslän.

Där träffade jag Karl – Fredrik Petzäll styrkeledare, brandinspektör och blivande stationschef i Brastad. Vidare på plats fanns även Lars Johansson, Martin Stensson styrkeledare i pol, Bo Sandström styrkeledare, Johan Skoog och Anders Henriksson aktiv i 28 år som nu är pensionerad som brandman men som fanns på plats när jag var och hälsade på.

Fr. vänster: Lars Johansson, Anders Henriksson, Martin Stensson, Bo Sandström, Johan Skoog och Karl-Fredrik Petzäll.

Byggdes till 1995

Brandstationen fick en rejäl upplyftning 1995 då det bland annat tillkom teorilokal, kök, större omklädningsrum, duschar, bastu och tvättrum med mera.

Idag är de 13 deltidsbrandmän i Brastad som har beredskap hela tiden. Sen finns den några i en pool som inte ingår i den normala beredskapen på grund av att de jobbar för långt bort för att ansluta inom utsatt tid för utryckning från brandstationen.

Regeln är att man måste ha fem minuters anspänningstid, men på grund av bristen på personal har man valt att utöka denna tid till 8 minuter. Detta för att nå ett större upptagningsområde för rekrytering av personal till räddningstjänsten i Brastad.

Bör vara 20 brandmän på en station

Normalt skall de vara 20 deltidsbrandmän, men problemet som uppstått i Brastad och många andra deltidsbrandkårer är att man är för få. Detta är idag ett vanligt problem i Sverige på mindre orter.

Idag om man det skulle brinna i närheten av Brastad i en villa och man vet att det finns personer i huset så får man inte gå in och rökdyka med så få i personalstyrkan och det kan få mycket allvarliga konsekvenser på plats. De får inte gå in och måste invänta att Lysekil eller Munkedals räddningstjänst ansluter till platsen, och då förstår ni nog vad sekunder och minuter betyder om man skulle behöva göra en rökdykarinsats vid det tillfället.

Anders Henriksson före detta brandman berättar att för 15 år sedan var det inga problem med att få personal till räddningstjänsten, då var det kö för att få komma in. Det har gått i vågor genom åren med att få tillgång till personal.  

Idag är det bara män i personalstyrkan i Brastad men man ser gärna att tjejer söker till deltidsbrandman. Hur går det då till om man vill bli brandman.


Ansökan till deltidsbrandman

Är du kvinna eller man med rätta gnistan, båda fötterna på jorden och hjärtat på rätta stället? Vill du dessutom hjälpa människor på din hemort att känna sig trygga i sin vardag?

Vi söker deltidsbrandmän till våra stationer i Ljungskile, Brastad, Lysekil, Munkedal och Hedekas. Som deltidare på brandstationen kommer du in i en god gemenskap. Du blir en viktig resurs för samhället och en tillgång i säkerhetsarbetet på ditt jobb. raddningstjansten@mittbohuslan.se

Här kan du läsa mer: https://mittbohuslan.se/om-oss/jobba-hos-oss.html

Nyast hos räddningstjänsten i Brastad är Lasse Johansson som är 60 år. Han är sedan ett år tillbaka deltidsbrandman. Lasse berättar att man får göra en konditionstest, läkarundersökning och sedan får man en utbildning. Som chaufför av brandbilen så får man även ett lastbilskort med betald utbildning. Räddningstjänsten ersätter det inkomstbortfall du drabbas av från din vanliga arbetsgivare under utbildningen. Du får även fri tillgång till brandstationen där du kan greja med din bil på fritiden och man får använda gymmet som finns i brandstationen. 

En fantastisk gemenskap

Dessutom får du en fantastisk gemenskap som blir som en familj intygar alla som är där. Chargongen kan bli lite tuff ibland mellan killarna men det är bara att ta för sig och ge igen säger de och skrattar.


Hur många utryckningar har ni på ett år?

– Tidigare har vi haft ungefär 60 utryckningar per år, men nu när vi har en ledningscentral så gallrar de bort en del av larmen som inte är räddningstjänstuppdrag. Exempel en del av de singelolyckor åkte vi på förut, där man idag om man tagit sig ur bilen och står utom fara så är det ett bärgningsuppdrag säger Karl – Fredrik Petzäll där räddningstjänsten inte rycker ut.

Det är väl inte bara bränder ni åker på idag?

Vi har något som heter IVPA och det betyder i väntan på ambulans. Om ambulanserna är upptagna på någon annan stans så har vi lite material så vi kan göra livsuppehållande åtgärder. Idag är alla brandmän utbildade i HLR. Förut så hade vi även syrgas men det har vi inte längre. Men vi har defibrillator som vi kan utföra första hjälpen med om det skulle behövas säger Bosse Sandström.


Vad får man uppleva som brandman?

– Med tankar på bränder så är nog Scandinavian Star branden 1990 det värsta jag varit med om, och det säger både Bosse Sandström och Anders Henriksson. Anders fanns på plats när fartyget bogserades in till kajen på Grötö och Bosse gjorde något pass när detta skedde.

Det värsta är nog när barn är inblandade i trafikolyckor, och det kan även vara så vid olyckor att man känner någon av de som blivit skadade säger Bosse Sandström.

Vi åker även på annat och är det IVPH så kan man få åka på suicid och andra saker. Även djurlivräddning ingår. Vi kan även rycka ut om det skulle bli en vattenläcka med mera.

Samtalsstöd vid allvarliga händelser

Efter svåra insatser så pratar man oftast inom gruppen eller om det är en större grej kallar de in kommunens joursamgrupp. Även i förbundet finns det samtalsstöd för den som behöver det.

Johan Skoog berättar att han samtalat med kommunens grupp efter en händelse och det var jättebra.

Sen och andra sidan och det som är det bästa med jobbet är att man kan hjälpa folk. Man tjänar inte några stora pengar på att vara deltidsbrandman, men det man vill är att kunna var med och hjälpa att rädda människor som hamnar i nöd.


Har det ändrat sig med åren detta med släckningsredskap?

– Ja, jösses säger Anders Henriksson. Den bilen vi har här nu har vi bara haft ett halvår och den finns det då ytterligare nya prylar på, och det händer hela tiden saker säger Karl – Fredrik.

Hur har det utvecklat sig?

– Dels så använder man mindre vatten idag. Detta både för miljön och för restvärdet på det objekt man släcker. Ju mindre vatten som läggs på vid själva släckningsarbetet desto mindre vattenskador uppstår i byggnaden som släcks. Man tänker även mer på miljön idag och tanken är då att man kanske inte alltid skall släcka alla bränder där huset ändå är bortom räddning.

Här är skadan på miljön större med kontaminerat släckvatten än vinsten med ett släcka ett ändå förlorat hus. Dock är detta inte något man har börjat praktisera i någon större utsträckning ännu men är än något som det pratas en hel del om under utbildningen till brandman.

Vidare så försöker man hindra förorenat släckvatten att rinna ut i vattendrag och dagvattensystem vid räddningsinsatser, exempelvis genom brunnstätningar, invallningar och liknande säger Karl – Fredrik.

Släcker man en brand snabbare idag?

– Absolut mycket mer effektivare än tidigare och det blir inte alls så mycket skador som det blev förr. Pulver är också väldigt effektivt. Det är därför vi styrkeledare har med oss pulversläckare när vi åker i förväg till en brand. Det är för att man skall kunna dämpa ner en till exempel rumsbrand och det är väldigt effektivt även om det smutsar ner mycket säger Bo Sandström.

– Vi hade en fullt utvecklad brand i en sommarstuga ute på Härnäset som jag var först på. Där hystade jag in en släckgranat och sedan kom resten av gänget och tömde tre pulversläckare i huset och det gjorde att de fick stopp på branden. Sedan var det eftersläckning säger Karl – Fredrik.

Vilken årstid är det mest larm om bränder, är det vid jul?

– Nej, jag vill nog påstå att det är vid påsk och sent på våren när alla sommargäster kommer till sina fritidshus och skall elda skräp säger Bo Sandström.

Är ni ute och visar upp er något på exempelvis skolor och andra tillfällen?

– Vi brukar bland annat visa upp oss på julmarknaden här i Brastad. Vi har gjort det, men vi borde nog göra de mera. I Uddevalla är de ute bland skolorna och pratar om räddningstjänsten. Just nu är det svårt när vi befinner oss i en pandemi. Inom en snar framtid kommer det att gå ut en folder från förbundet som talar om att vi söker folk.

Idag har räddningstjänsten tre bilar till sitt förfogande på brandstationen i Brastad. Tack för att jag fick komma och hälsa på er och hoppas ni får in lite ansökningar nu. 

NU KAN DU SOM VILL SPONSRA MIN BLOGG MED EN VALFRI SUMMA. ANTINGEN VIA QR-KODEN ELLER SWISHNUMMER 1231447168

Idag på bloggen får ni träffa Kristin Ingvarsson. Kristin är en av poliserna som är med i den andra säsongen av Tjuv & Polis från Lysekil

Kristin Ingvarsson är förhörsledare och utredare i Tjuv & Polis. Hon började sin polisiära bana som ordningspolis. Därefter jobbade Kristin i flera år som utredare med speciell inriktning mot våld i nära relationer och grova brott. Hon har även arbetat på underrättelseavdelningen. Kristin bor i Sala och jobbar som gruppchef på Länsförsäkringar Bergslagen

Kristin Ingvarsson. Foto: Meter Television AB.

Hur kommer det sig att du är med i Tjuv & Polis?

– Det var en före detta kollega som hörde av sig hösten 2018 och sa att de sökte före detta poliser till en serie. Hon undrade om jag var intresserad. Var mycket tveksam till en början men sedan när Meter ringde var jag sedan upp och träffade dem. Blev ett bra möte och när de sedan ringde i februari och ville ha mig med tänkte jag ”att va fan” och sa ja.

Du var även med i första säsongen av Tjuv & Polis från Askersund. Hur tycker du första och andra säsongen skiljer sig åt?

– Första säsongen var lite trevande för oss alla. Både poliser och produktion. Till den här säsongen har man skruvat upp tempot och jag tycker hela klippningen är mer snygg, tempot lite högre. Vi poliser känner varandra och det gör att det blir lättare att jobba tillsammans. Framför allt märker jag att jag och Therese har hittat varandra bra i förhören.


Vad exakt gör en utredare och förhörsledare i tv-serien Tjuv & Polis?

– Man håller förhör, både inne på stationen och ute på fältet. Hjälper till att hämta in personer till förhör och husransakningar. Innan det är dags att hålla förhör får man ju bland annat hjälpa till att leta övervakningskameror, lägga ut krokar på stan och besöka butiker.

Det måste vara en fruktansvärd tidspress att lösa ett brott på så kort tid. Kan man leva in sig som att det är på riktigt när man gör det som en fiktiv tv-serie?

– Ja det måste jag säga. Ser man programmen så ser det verkligen ut som att allt har gått på räls. Riktigt så var det ju inte i ”verkligheten”. Vi går på fel spår ibland och stundtals står ju allt bara still och man trampar vatten. Det är skapligt frustrerande när man har en tidspress på sig.

Hur känns det att jobba så tätt ihop och vara med i ett sådant gäng med alla dessa tidigare superpoliser?

– Det är en ynnest. Ibland satt man i ett förhör och när man kom ut hade det plötsligt hänt en massa nya saker och det var bara att ta tag i nästa förhör. En otrolig kompetens.



Jag såg dig då och då i centrum i Lysekil och då antar jag att du bland annat var ute på spaning?

– Mest var jag ute för att exponera mig för att skapa kontakt med Lysekilsborna. Jag pratade med många och hoppades att det skulle ge något i slutändan.

Kristin på uppdrag i Lysekil. Foto: Meter Television AB.

Hur tycker du att tjuvarna från Lysekil har skött sig hittills inför nästa veckas finaldrama?

– Ja, men jag måste säga att de skött sig bra. Nu har vi flera tjuvar som vi måste ta i finalen, och hur det går får ni se nästa vecka!



Vem av tjuvarna har varit svårast att knäcka hittills i de avsnitten som sänds?

– Jag måste säga att det är flera. Det är väldigt frustrerande att hålla förhör när man oavsett vad man lägger fram för bevis så får man ett orimligt svar tillbaka.

Är det svårt att hålla sig för skratt när man hör tjuvarnas kommentarer i förhören?

– Ja, absolut. Vi hade förhör där vi alla gapskrattade men av olika skäl klipptes dessa så klart bort. Men ibland ser man ju på både mig och Therese att vi har svårt att hålla oss. Samtidigt är det en taktik i vissa lägen också.


Kapten och Bengtler ställde till med bus, hur mottogs det av er på polisstationen?

-Ja, det mest med leenden men också en del frustration. De förstod nog inte att det triggade oss ännu mer att jaga dem.

Jag vet att ni hade långa dagar här i Lysekil under inspelningen, men han du se något av Lysekil när du var här?

– Ja, jag var ute och gick innan vi började jobba och framför allt runt Stångehuvud, magiskt vackert för en som bor i skogen.

Stångehuvud i Lysekil.


Har du varit och besökt Lysekil tidigare?

– Nej aldrig så det var ett trevligt första möte.

Nu är inte serien slut men har du något roligt minne från inspelningen som du kan dela med dig av?

– Ja, men det måste vara när vi hörde Lars Hjelm och han och Therese ritade kartor likt Papphammar. Allt blev fel och vi fick ta en liten paus för vi skrattade så mycket.

Följer du avsnitten nu när de sänds?

– Självklart.

Som avslutning så får du skicka en hälsning till alla tjuvarna här i Lysekil, vad vill du hälsa dem?

– Jag vill önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År

Stort tack för att du tog dig tid Kristin och God Jul & Gott Nytt År till dig.



I kvällens program fick vi se hur Sebastian Lopez fick lämna serien.

Här kan ni se det sjunde avsnittet av Tjuv & Polis.