Jan Johansen gästade Lysekil och jag fick göra en intervju med honom.

Hade det stora nöjet att få träffa Jan Johansen när han var i Lysekil och signerade sin bok på Bokia och spelade på The Old House Inn senare på kvällen. Fick en intervju med honom där han berättade om arbetet med sin bok ”Med nya ögon”.

IMG_9276
Jan Johansen signerade sin bok ”Med nya ögon” på Bokia i Lysekil.

Det hela började för 5 år sedan när Janne bestämde sig för att sluta dricka alkohol. Varför slutade han då dricka? Han har alltid som han säger druckit mycket och även velat gå vidare och festa och varit social. Ville hela tiden att det skulle finnas alkohol där han var och fanns det inte där så gick man vidare till nästa ställe där det fanns. Han drack oftare och oftare, inte bara vid spelningarna utan började även dricka i veckorna. Janne berättar om när han skulle iväg en helg och Pia sa till honom: -”Lova mig att inte dricka under den här turnén!” – Jag lovar!” sa Janne”. Men det löftet bröt Janne, han drack i alla fall. På söndagen kom hon och hämtade Janne på Bromma och Janne hade suttit uppe till 5-6 på morgonen och berättar att han var ”marinerad” och helt slut. Jan hade lovat att inte dricka och Pia får hem ett svettigt fyllo. Han kommer hem och lägger sig på soffan, när han vaknar är han ensam hemma. Det börjar bli kväll det är mörkt ute och han förstår då att han gjort något dumt. Till slut kommer Pia hem den kvällen och de börjar diskutera Jannes problem. Hon hade bestämt sig för att lämna Jan! Deras gemensamma barn Tim var då 3 år. Jan förstod att han höll på att förlora familjen. Pia hade pratat med en kompis till Janne. Hon hade gått lite bakom ryggen men det kändes ändå att det var med välmening. Hon hade pratat med en av Jannes äldsta kompis om det fanns något ställe att gå till och få hjälp på någon öppenvård. Vännen kände till en öppenvård i närheten av Mariatorget i Stockholm. Efter långa diskussioner så sa Pia att jag vill att du går dit och får hjälp, jag kan följa med dig om det är jobbigt sa Pia. Janne kapitulerade som han säger och gjorde det. Här var första gången Janne fick ett ultimatum, han hade lovat Pia flera gånger innan att han skulle sluta dricka och inte gjort det. Nu kände Pia att det var nog.

IMG_9294
Majsan Lysér köpte Jannes bok och fick den signerad.

Den 29 september 2008 gick han och Pia till ”Checkpoint” som det då hette. Idag tillhör det ”Nämndemansgården”. Där fick han prata med en terapeut som var nykter alkoholist som var kvinna och de kan man lite på säger Janne. De vet vad de pratar om. Det började med att Janne sa att, jag är ju en offentlig person, en känd person. Jag måste ju få privatsession och gå in bakvägen och det måste hållas hemligt. Dessa tankar tog hon ur Janne på 1 minut. Han berättar att hon sa att de här unga killarna skulle få så mycket av dina erfarenheter och lära sig så mycket om vad du säger. Du skulle säkert känna igen dig i deras historia och ni skulle kunna lära av varandra. Det skulle kännas jättebra. Janne tog åt sig detta direkt. Janne började gå där och resten står ju i boken hur hela den resan gick till att han hittar till AA och att han skrev en levnadsberättelse när han gick där. De fick skriva en levnadshistoria ungefär som en minibiografi fast bara med stolpar och sen så pratade Janne inför de andra i gruppen om sin levnadshistoria, När han hade gjort det så fick de andra skriva brev till Janne och kommentera hur de hade uppfattat det han berättade om. Efter första året så berättar Janne att de hade informerat de närmaste inom familjerna men inte pratat med pressen och de tyckte de på behandlingshemmet att det gör man inte för då strular man till behandlingen. Då börjar man liksom gå ut och slå sig för bröstet och berätta titta vad duktig jag är. Man vill ju ta hand om sig själv först och främst säger Janne. Här fick Pia en förfrågan om en intervju som skulle handla om hur det var att leva med en kändis. Pia frågade Janne om frågan om alkohol kommer upp är det okey att jag säger något. Det kände Janne direkt att det var helt okey att berätta om deras situation om vad som hade hänt. Janne kände sig inte rädd för att detta skulle komma ut då. Han säger att han inte var rädd för något. Ställer de frågor om alkohol så känns det naturligt att ta upp detta nu. När Pia var på intervjun så pratade de om alkohol och där kom det ut att Janne idag en nykter alkoholist. Andra tidningar citerade nu detta och det blev även några intervjuer. Expressen bl.a. berättar Jan.

IMG_9301

När ett år till passerat åker Janne ut till ”Stockhouse” bokningsbolaget Janne har. De är ju manager åt bl.a. Charlotte Perrelli som hade gjort en träningsbok som heter ”Kan jag kan du”. Här tänkte Janne, hon har skrivit en bok. Det kanske finns intresse för en bok. Janne började prata med Staffan Jordansson som bokar Jannes spelningar. Ja det skulle kanske finnas intresse av att göra en bok. Staffan kände då Stefan Skog på Nordstedts förlag. Stefan jobbar som förläggare där. Staffan bokade in en lunch med honom. Janne och Staffan träffade då Stefan och pratade med honom. Stefan visste ju vem Janne var och Janne berättade om vad som hänt de senaste åren. Janne berättade att Stefan tände på iden om en bok om Janne. Det låg rätt i tiden sa Stefan. Magnus Hedman hade släppt sin bok, Andreas Lundstedt hade också släppt en. Nordstedts gav ut mycket böcker som handlar om livet och hur det är att vara människa. Efter lunchen skulle Stefan gå tillbaka till Nordstedts och ha ett möte och så skulle han sälja in den här iden. Tyvärr så misslyckades han med det på första mötet berättar Jan. Janne var på något möte senare på Nordstedt och då skulle det komma ut en bok som skulle vända upp och ner på hela idrottsvärlden berättar Janne. Det är en idrottsprofil som skall gå ut med en berättelse och Nordstedts la mycket resurser på det boksläppet. De berättade inte för Janne vem det var som skulle släppa boken, men det var ju Patrik Sjöberg som släppte sin bok. Stefan Skog på Nordstedts tog upp Janne på ett möte och frågade Janne om han kunde skriva den här boken själv. Nej det tror jag inte sa Janne. Janne hade lite tidigare gjort en intervju med Colette Van Luik om alkoholen i någon tidning. Colette Van Luik är journalist och har skrivit 2 böcker själv och hade gjort en fin intervju med Jan. Janne föreslog henne för Stefan. Stefan hade inte fått företaget att tända på iden om en bok om Janne. Stefan föreslog att Jan & Colette skulle skriva ett synopsis och även att skriva ett kapitel i boken och lämna in till Nordstedts. Nu fick Jan klartecken på att börja med boken. Ett avtal skrevs. Nu började arbetet med att färdigställa boken.

IMG_9304

Jobbet med att Colette intervjuar Jan tog nog 150 timmar säger han. Hon har skrivit ett utkast på boken, sen skickat den till Jan. Jan har läst den och samtidigt skrivit små röda rutor där jag vill att något skulle ändras. Janne berättar att det förekommer ingen censur i boken, de är ärliga hela vägen.  Sedan skickade Janne tillbaka boken till Colette och hon skriver om allting. Nu skickas boken en gång till till Jan. Samma procedur igen. Janne skriver små röda rutor med text. Men nu blir det mindre röda rutor. Allt blir bättre och bättre och det börjar stämma för Janne i sin berättelse. För tredje gången så skickas boken till Janne och det blir nu ändå mindre att redigera. Janne berättar att han försöker kanske i en tråkig händelse även få med något positivt som någon sagt eller något som hänt. Alkoholen är ett väldigt allvarligt och stort problem. 14 mars 2012 lämnade de in det färdiga manuset. Sen togs det bilder för omslag. Det kopplas in en redaktör på Nordstedts. Han läser igenom hela manuset med nya ögon och säger om det skall ändras på något. Han känner varken Jan eller Colette han bara läser den som en bok. Det ändrades lite och boken blev klar. 14 mars 2013 var releasepartyt för boken. Cirka 2 år tog det att få den färdig. Janne är väldigt glad för boken. Den har blivit väldigt vacker. Han är väldigt nöjd. Han har aldrig blivit så nöjd när han gjort en cd. Jag frågar om han var nervös när boken släpptes. Jan berättar att han var lite orolig vad de närmaste skulle säga om boken men inte nervös i övrigt. I fem år har Janne varit nykter nu. Där skils vi åt vid Bokia i Lysekil. Lite senare på kvällen gör Janne en spelning på The Old House Inn ihop med Per Aronsson Andersson och Mats Johansson medlemmar ur Partypatrullen. Vilken fantastisk kväll det blev. Folk fick komma upp ur publiken och sjunga med och Pegge Haglund spelade munspel ihop med bandet. Lars-Johan Bertilsson sjöng ihop med Janne i ”Se på mig” Vi fick höra duetter med Jan och Gunilla Carlsson. Gunilla Carlsson som är körledare för Gospel Of Joy här i Lysekil. Här kommer lite bilder från kvällen i Lysekil med Jan Johansen.

IMG_9420
Jan med Per Aronsson Andersson och Mats Johansson på The Old House Inn i Lysekil.
IMG_9526
Jan Johansen.
IMG_9454
Per Aronsson Andersson från Partypatrullen.
IMG_9401
Mats Johansson från Partypatrullen.

IMG_9431

IMG_9463
Pegge Haglund spelade munspel med Jan och bandet.
IMG_9583
Lars-Johan Bertilsson gjorde en bejublad sånginsats i Jannes hitlåt ”Se på mig”
IMG_9654
Gunilla Carlsson sjöng duett med Janne i bl.a. ”Kommer tid kommer vår”

IMG_9669

Till sist så fick Janne svara  på 5 frågor.

 1: Jobbar du något med att skriva musik idag?  Jag skriver inte så mycket för egen del. Ibland spelar jag in andras låtar som jag gillar. Men det är inte mycket som ges ut. Det måste finnas någon plan. Och ”plan” är det inte så många som har. Jag har börjat öva trummor igen så smått.

2: vilken platta av de du släppt är du mest nöjd med? Jag älskar Roll tide roll med pappa Egil Johansen och norska Brazz Brothers. Det är rythm´n blues, Ray Charles, Tom Waits mm.

3: När du lyssnar på musik idag vad lyssnar du på då? Jag lyssnar på musik som jag repeterar. Surfar ofta runt på Youtube efter bortglömda tv klipp och musik.

4: Fritidsintresse? När jag inte sitter i bilen till och från spelningar, eller repeterar, planerar kommande spelningar, pratar med arrangörer, skriver körjournal, bokföring så brukar jag åka skateboard med min son och pussa på min fru 🙂

5: När får vi se dig i Lysekil igen? Allsången i Lysekil 3 juli.

Tusen tack för att du hade tid för mig Janne och tack för en mycket underhållande kväll på The Old House Inn i Lysekil. 

IMG_9721

 

Ramona Fransson författare från Tjörn.

Idag skall ni få träffa en riktig eldsjäl. Ramona Fransson född i Borås 23 mars 1956. Bor numera på Tjörn. Jobbat som sjukvårdsbiträde, TV-hallåa, reporter på Radio Bohuslän, som servitris och även översättare av filmer. Det sistnämnda är något av de roligaste Ramona gjort berättar hon. Vi bestämde träff på Bokia här i Lysekil och satt inne i lunchrummet hos Hasse och pratade. Ramona Fransson berättade om sitt liv för mig. Ramona har skrivit 8 böcker. Den nionde släpps i april-maj och är den 7:e boken i en serie fristående deckare som utspelar sig i Västra Götaland. Spaningschef Greger Thulin, kriminalkommisarie Katarina Linde och kriminaltekniker Charlotte Engman löser olika fall. Jag frågar Ramona om hur många människor hon har tagit livet av i sina böcker? Det har blivit en del medger hon, fast mest män säger hon med en iskall blick. Vi skrattar, och hon berättar vidare att deckarna hon skriver är ett sätt att ventilera sin ilska, främst över politiker som hon är väldigt arg på. Just nu håller Reine Brynolfsson på att läsa in hennes böcker. Det är hon jättestolt över och berättar att skulle hennes böcker bli tv så är Reine som skapt för att spela spaningschef Greger Thulin! Idag får ni möta Ramona Fransson från Tjörn.

I början 90-talet blev Ramona uppsagd på grund av arbetsbrist på på Stena där hon jobbade som befäl. Genom trygghetsrådet fick hon lära sig dator. Hon fick en 1-årig utbildning av AMS. Det här var skitroligt jag älskar datorer säger Ramona. De var 25-30 st och de hade jätteroligt. Thommy hennes man drev Backa bowling och där gjorde Ramona deras första hemsida. Sedan dess har Ramona hållit på med data.

Älskling, vi blir inte med barn

Älskiling vi blir inte med barn

1992 var hon klar med manuset till boken ”Älskling, vi blir inte med barn” En en självbiografi om sin ofrivilliga barnlöshet. Detta var den första boken Ramona skrev. Här är ett utdrag ur boken.

Väckarklockans signal hördes i bakgrunden, men jag ville inte vakna. Fan också! Signalen överröstade mina tankar. Samtidigt som jag sträckte ut handen för att få tag i termometern, rev jag ner boken som låg på nattduksbordet. Jag böjde mig ner för att lyfta upp den. Titeln stirrade mig upp i ansiktet. ”Ett barn blir till”.
Jag stoppade tempen i munnen och lutade mig tillbaka på kudden. Två minuter senare kom det välkända bip bip ljud, som talade om var i menscykeln jag befann mig. Var det dags att ringa efter Krister eller skulle han få äta sin lunch i lugn och ro? Efter att jag fyllt i tempkurvan var svaret uppenbart. Hans lunch låg inte i farozonen. Kurvans utseende hade formen av en berg-och-dal-bana. Min suck hörde i hela sovrummet. Herregud, skulle detta aldrig ta slut?

Det fanns ett svar på den frågan, men då skulle vi vara tvungna att avstå från barn och det var inte det svaret jag ville ha! Jag klev ur sängen, satte ner fötterna på det iskalla golvet och gick ut till badrummet för att börja morgonproceduren. I spegeln såg jag att det uppstått en ny rynka i mungipan. Eller hade den redan funnits där igår? Mina ögon hade inte längre färgen av bruna pepparkakor överdragna med genomskinlig glasyr. Nu för tiden påminde de mer om vidbrända pepparkakor. Jag drog borsten genom håret och konstaterade att på höger sida i hårfästet hade ett nytt grått hårstrå uppenbarat sig. Det var inte min dag, inte idag heller, sa jag högt och tog tag i handfatet och lutade mig närmare spegeln.
Undra hur andra människor skulle beskriva mig? Hon har ett fyrkantigt ansikte, högt hårfäste och markerade kindkotor. Munnen fyllig och blir hon nervös, tuggar hon på sin underläpp. Kan man kalla henne söt? Jag grimaserade mot spegeln. Söt, låter som en jävla karamell! Nej, nu fortsätter beskrivningen. Håret mörkt, inte speciellt tjockt, men inte heller tunt. Frisyren är för tillfället klippt så att den ska vara enkel att hantera. Kroppslängden är inte mycket att orda om, 162 cm över havet. För det mesta är hon glad och positiv, med undantag för menstruationsperioderna, då är hon fylld med besvikelse, hat, vrede, ilska och gråter mycket.
Min blick vandrade över kroppen och fastnade vid naveln. Tre knappnålsstora ärr vid naveln och ett långt ärr, längs med bikinilinjen. För att inte tala om alla ärr som jag hade i själen, osynliga men alltid närvarande… Jag stirrade på mig själv i spegeln. Varför just jag, mumlade jag fram, varför just jag? Det kom inget svar. Det fanns inget svar.

Ramonas första deckare ”Dyrbar Kärlek”

dyrbar_stor

 Ramonas berättar att första trycket av hennes deckare blev dyrbar för henne. Bland annat strul med tryckeriet, stora och små bokstäver blandat i boken…men idag är det åtgärdat. Dyrbar kärlek har precis blivit översatt till engelska. Judith Bourque har gjort en fantastisk översättning berättar Ramona.

Iskall hämnd

Bok nummer två ”Iskall hämnd”.Innan de tryckte boken så lämnade Ramona manuset till Birgitta Grundén som då jobbade på radio väst men som nu jobbar på Bokia här i Lysekil. Hon ville att Birgitta skulle läsa det och säga vad hon tyckte om den och efter lite omarbetning så blev den klar. Efter problem med tryckeri och att det kostade en massa pengar efter första boken så bestämde Thommy (Ramonas man) att de skulle starta ett eget företag. Sagt och gjort så blev det. De fick kontakt med ett tryckeri som var mycket bättre och billigare. Boken ”Iskall hämnd” blev inbunden och samtidigt så tryckte företaget upp lite skyltar med reklam för boken. Ramona berättar att hon och hennes man åkte runt som nasare och sålde in boken på olika ställen. De sålde några ex här och där. Men så kom de till Lysekil. Ramona var både hungrig och nödig som hon sa när de kom in till Hasse på Bokia i Lysekil. Thommy var den som presenterade boken när de åkte runt. Han lämnade ett ex till Hasse som tittade och sa det här ser ju jättebra ut. Jag tar 3 sa Hasse. Thommy gick ut i bilen och hämtade 3 böcker, Hasse tittade på Thommy och sa, -nej inte 3 böcker jag vill ha 3 lådor. Där berättar Ramona att både hungern och allt annat försvann ur hennes kropp med en sådan inlevelse så man kan tro det var som igår. Sedan dess har hon och Hasse haft ett jättebra samarbete.

Ramona Fransson i sin favoritfåtölj på Bokia i Lysekil.
Ramona Fransson i sin favoritfåtölj på Bokia i Lysekil.

Vi fortsätter och pratar och Ramona kommer in på sin bok ”Ändhållplats Sverige” Detta är boken som Ramona pratar mycket om. Det är hennes stolthet. Jag frågar hur det kändes att lämna ut sig själv. Jobbigt säger Ramona.

as_stor

På anomaRs hemsida så beskrivs den så här:

Ändhållplats Sverige är en självbiografi och faktabok av Ramona Fransson. Boken är indelad i tre delar och börjar med berättelsen om fadern som var av judisk börd, född i Warszawa 1916. Del två handlar om hur modern född katolik i Rostock 1933 upplevde andra världskriget och flydde till Sverige, där de senare möttes. Del tre berättar om den brutala uppväxten med både fysisk och psykisk misshandel från fadern sida.

När Ramona fyllde åtta år började faderns bäste vän, ryssen Vasilij, utsätta henne upprepade gånger för sexuella övergrepp och än idag är det ett frågetecken hur detta kunde ske, då fadern alltid var hemma när det hände.

Till slut blev livet outhärdligt och vid femton års ålder flydde Ramona hemmet.
Det här är en rak och tuff berättelse om utanförskapet i dåtidens Sverige, och dessvärre har det fortfarande i mångt och mycket inte förbättrats för barn till föräldrar som flyr krigets fasor.

Under många år vågade inte Ramona ställa frågan: Vad hände egentligen i vår familj? Till slut bröt hon samman och hamnade hos en psykolog. Först då orkade hon ta tag i den mörka delen av hennes liv. Ungefär samtidigt, 1997, öppnade Säpo upp sina arkiv och Ramona beställde på vinst och förlust akterna om Josef Dancyger, som avled 1979 utan att ha berättat något om sitt liv för sin dotter.

Till sin förvåning fick hon svar att det fanns mängder med dokument från Justitiedepartementet och Utlänningskommissionen, förutom Säpo. I ett av alla förhör med Josef ställde tjänstemannen frågan:
Hur upplevde ni lägret? Josef svarade: Det orkar jag inte berätta. Det skulle bli en hel bok! När Ramona läste den meningen bestämde hon sig för att skriva Ändhållplats Sverige. Inte förrän i februari 2010 fick Ramona den sista pusselbiten och detta tack vare Mosaiska församlingens Riksarkiv i Stockholm. Där fanns 207 dokument, från 1953 fram till 1968, som rätade ut de sista frågetecknen och boken kunde äntligen skrivas klart.

Jag frågar Ramona om hon fått några förfrågningar från någon tv-kanal. Hon har fått några förfrågningar från SVT. Den senaste är ”Ändhållplats Sverige” berättar hon. Där hon avaktar svar. Hon säger att skulle hennes böcker bli film eller tv-serie så har hon en dröm om att Anders Nilsson som har regisserat fimerna med Johan Falck m.m. skall göra dessa för han är hennes favorit. Anders Nilssons ”När mörket faller” är hennes absoluta favorit på tv.

 

mord_stor
Mord i Skärhamn.

Mord i Skärhamn blev Ramonas 3.e deckare.  Där fick de mycket hjälp av ICA-handlarna på Tjörn med att sälja boken. Även  på Bokia i Stenungsunds har de varit mycket hjälpsamma berättar Ramona vidare.

lyckohjulet_stor
Lyckohjulet 4:e deckaren.
mordtjorn_stor
Mord under Tjörn runt. den 5.e boken i deckarserien.

Mord under Tjörn runt, skrev hon efter att läst ”Mia sanningen om Gömda” av Monica Antonsson. I Mord under Tjörn runt medverkar även Hasse Ekbrandt på Bokia i Lysekil i en roll.

hmn_storI Hämnaren berättar hon att  de morden som hände där var hennes raserie mot sjukvården, försäkringskassan och socialnämnden. I boken så beskriver hon hennes mammas kamp mot cancern fast då genom en kvinna som heter Oliva Landell. En ensamstående kvinna med 2 barn och en syster som är journalist på radio väst. Men hela cancerkampen som Oliva har är baserat på Ramonas mamma och vad hon gick igenom.

IMG_4471
Ramona med några av sina böcker på Bokia i Lysekil.

Ramona engarerar sig i mycket. Senast så var hon med och höll i Fadime dagen i Göteborg den 21 januari. Nästa bok kommer någon gång i april-maj. Mord på Stenungsbaden Yacht Club heter den. Jag frågar hur länge det tar att skriva en bok cirka 6-8 månader säger hon. Hon har redan börjat tänka på nästa bok. Fast vill att denna skall släppas först och se hur den mottages. Sen så börjar hon jobbet med nästa.  Arbetstiteln på nästa bok är ”Korsfästelse på Klädesholmen” Jag frågar om hon låser in sig vid arbetet av ny bok. Om hon blir osocial.  Min man vet vad som gäller säger hon med ett leende på läpparna. Hon lyssnar gärna på radion när hon skriver och kan även ha på tv:n i bakgrunden. Hon berättar att hon går verkligen in för varje detalj i böckerna. Hon har varit inbjuden av SKL och inför Mordet i Skärhamn så var hon i kontakt med en vapenhandlare som hon besökte och han berättade allt om olika vapen.  Jag fick reda på hur många som dör i nya boken… Men det tänker jag inte avslöja.

Mord på Stenungsbaden Yacht Club affishen
Nya boken släpps i april-maj.

Frågar slutligen vad hon tycker om sociala medier? Hon twittrar ibland mot politiker säger hon. Facebook följer hon dagligen och skriver och delar olika länkar.

Till slut så får även Ramona svara på 5 frågor:

1: Vilken bok är den bästa du läst?  Sidney Sheldon, Stark medicin

2: Vad gör dig riktigt glad? Solsken, blå himmel, fågelkvitter och helst en vårdag i maj. Men solsken överlag gör mig glad.

3: Fritidsintresse? Skriva, läsa, titta på dokumentärer och andra underhållande teveprogram, promenera och njuta av naturen. Laga mat.

4: Framtidsdrömmar? Fortsätta orka skriva, träffa min kusin i New York, min kusin och släkt i Tyskland.

5: Beskriv Lysekil med några få ord.  Pampig, vacker och varmt välkomnande.

Där går vi från Bokia och jag följer Ramona till bilen, Stort tack till dig Ramona att du tog dig tid. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mycket allvar och många skratt. Vill även passa på att tacka Hasse på Bokia i Lysekil för att jag fick vara hos dig och göra denna intervjun.

Ni som vill läsa mer om Ramona Fransson kan göra det på hennes blogg. http://ramona-fransson.blogspot.se/

IMG_4495