Jobbet med att hitta den eller de skyldiga till mordbränderna ombord på Scandinavian Star fortsätter. Personer från ”Etterforskning av mordbrannen Scandinavian Star” besökte Lysekil på söndagseftermiddagen.

För ungefär två år sedan var de här från Stiftelsen ”Etterforskning av mordbrannen Scandinavian Star”. I söndags var de tillbaka på kajen i Lysekil, och med sig hade de ett filmteam från norska Discovery.

CI2A5617.jpg
Intervju med Jonny Kallaste. Helge Marino Moldver skötte kameran och Atle Reinton intervjuade.

Från Norge var det Gisle Weddegjerde, Sigurd J. Klomsæth och Terje Bergsvåg som avverkat en femdagarsresa där de besökt olika platser och träffat olika personer. Sista platsen på resan var just Lysekil där Scandinavian Star låg för 27 år sedan. Den 7 april 1990 bogserades Scandinavian Star in till kajen på Grötö. Ombord på Scandinavian Star fanns 159 döda kroppar.

CI2A5622.jpg
Intervju med den norska advokaten Sigurd Klomsæth.

Det finns fortfarande efterlevande som vill få detta med branden ombord på Scandinavian Star uppklarat. Vem och vilka är de skyldiga. I söndagens danska tidning ”POLITIKEN”  är det ett stort reportage om bl.a. försäkringssumman på fartyget.

CI2A5634.jpg
Sigurd Klomsæth intervjuar Agne Knutsson och Gisle Weddegjerde lyssnar.
CI2A5638.jpg
Terje Bergsvåg visar en modell av Scandinavian Star.

CI2A5644.jpg

På kajen vid Grötö fanns Jonny Kallaste som när det begav sig körde bärgningsbil och bärgade bilar – och de lastbilar som fanns ombord på Scandinavian Star. Jonny hade mycket att berätta för filmteamet och de andra som fanns på plats. Morgan Ask från Räddningstjänsten Mitt Bohuslän berättade bl.a. om lukten av diesel från fartyget. det pratades även att tre personer ur manskapet på båten hade gömt sig och hoppade ut från sidan på Scandinavian Star när den låg vid kajen vid Grötö.

CI2A5674.jpg

CI2A5686.jpg

F.d. kriminalinspektör Agne Knutsson som jobbade som tekniker på tekniska roteln fanns också på plats och intervjuades ute på kajen på Grötö.

CI2A5697.jpg

Efter besöket på Grötö åkte vi vidare till brandstationen i Lysekil. Där slöt det upp lite personer som hade varit med och hjälpt till när fartyget låg i hamnen i Lysekil 1990.

Gisle Weddegjerde som är Skipsteknisk utreder for stiftelsen Etterforskning av mordbrannen Scandinavian Star, pratade om det som hänt i olika skede på Scandinavian Star under brandtillbuden.

CI2A5702.jpg
Gisle Weddegjerde.
CI2A5708.jpg
F.d. polichef Anders Buhlin samspråkar med Gisle och Terje.

Anders Buhlin var en av de första på båten vid kaj och sista att lämna båten när den lotsades ut ur hamnen i Lysekil.

CI2A5710.jpg

På plats fanns även nuvarande kommunalråd Jan-Olof Johansson, f.d. kommunalrådet Roland Karlsson som var med och jobbade med ambulanspersonalen när Scandinavian Star låg vid kajen på Grötö, Bengt Elfström jobbade som ställföreträdande räddningschef när branden inträffade och Kent Hedström jobbade som polis och var på plats i Lysekil 1990.

CI2A5728.jpg

CI2A5729.jpg

CI2A5747.jpg

CI2A5749.jpg

Det blev en intressant eftermiddag på brandstationen i Lysekil. Ni som vill läsa mer om efterforskningen om mordbranden på Scandinavian Star kan göra det på länken under här.

STIFTELSEN ETTERFORSKNING AV MORDBRANNEN SCANDINAVIAN STAR

Idag får ni följa med till Räddningstjänsten Mitt Bohuslän i Lysekil.

Idag får ni följa med till Räddningstjänsten Mitt Bohuslän. Så heter idag Räddningstjänsten i Lysekil, Munkedal och Uddevalla.

IMG_6817

Larmet gick när jag skulle besöka Räddningstjänsten i Lysekil. 

Jag hade det stora nöjet att få träffa Brandmästare Lars Samuelsson som började visa mig runt när han får ett larm. Bilolycka i Munkedal på motorvägen får jag reda på att det var efter det att han kom tillbaka. Under tiden att Lars är borta kommer bl.a. servicemannen Björn Romland och senare kommer även Styrkeledare Jörgen Sernemo och pratar med mig en stund. Jörgen Sernemo får också ett larm och är tvungen att gå iväg.

IMG_6917
Brandmästare Lars Samuelsson visar lite historiska saker om Lysekil Brandkår.

Historik om brandkåren. 

Vi försöker att hitta lite historik om Lysekils Brandkår. Uppe i ett samlingsrum sitter olika tavlor med brandmän från Lysekil. På ett av fotona står det 1899. På Nästa bild står det ”Minne från Lysekils Fasta Brandkår 1903”.

IMG_6837

IMG_6841

Vi går vidare, och i gången vi kom igenom hänger lite olika saker från olika tidsperioder i Brandkårens historia. Hjälmar och kepsar från olika länders brandkårer. Där finns även en gammal vattenspruta och andra saker.

IMG_6876

IMG_6879

Jörgen Sernemo visar mig skärsläckaren. 

Vi går ner i motorhallen, där alla räddningstjänstens bilar står. Jörgen Sernemo är klar i telefonen efter larmet han fick. Nu visar han mig den nyaste brandbilen som räddningstjänsten köpte in 2011. I den så finns det senaste inom släckningsanordningar och det är en skärsläckare. Jörgen berättar att den har ett tryck av 300 kg/bar, 60 liter vatten i minuten, och slangen är 80 meter lång. På ena sidan inne i brandbilden finns det en behållare så att de kan tillsätta stålkulor som skjuts ut i samband med att man skall släcka, och som gör att man kommer igen väggar med lite olika material. En husvägg tar två sekunder att tränga igenom berättar Jörgen. Skärsläckaren kom till för att de skulle kunna göra håll på ett bra sätt vid bränder.

IMG_6895
Jörgen Sernemo visar skärsläckaren.

IMG_6886

IMG_6889

 

De kör igenom med skärsläckaren i en dörrkarm eller vad det är de behöver gå igenom för att släcka. Sedan så släcker de med en vattendimma istället för att behöva spruta en massa vatten i huset. Det som är bra med det här är att ingen brandman behöver gå in i huset innan om det inte är folk som behöver hjälp. Det går även att blanda i skum i den om det skulle behövas. Idag går det mycket snabbare att t.ex. släcka en bilbrand och andra bränder berättar Jörgen vidare. Släckningen idag är mycket effektivare än den var för några år sedan tillbaka, och vattenskadorna idag blir nästa minimala. I de gamla rören så räknande de med 300-400 liter per minut så även vattenflödet har minskat vid en eldsvåda.

Nu är Lars tillbaka och han behövde aldrig ansluta till olyckan utan vände på vägen. Brandbilen de köpt in går på cirka 3,5 miljoner kronor, och släckningsutrustningen med just en skärsläckare ligger på runt 700 000 kronor. Sedan så tillkommer det ändå mer för annat tillbehör till brandbilen.

IMG_6899
Jörgen och Lars framför Räddningstjänstens fordon.

 

Många larm på ett år.

Mellan 150-160 larm är det på ett år ungefär här på stationen i Lysekil. I hela förbundet så är det cirka 1200 larmfrekvenser på ett år. Idag har de även hand om sjukvårdslarmen, och de har ökat betydligt. Det hänger samtidigt på placeringen av ambulansen berättar de. Idag är det en ambulans i Lysekil centralt och en ambulans står i Hallinden. På sjukvårdslarmen så är det alltid 2 personer som åker ut på larmet. Under den tiden ingen är på stationen t.ex. kvällstid så har de hela tiden 2 st. jourpersoner som finns redo att rycka ut om det skulle behövas.

IMG_6909

 

När det gäller automatlarm som är den förmodligen störta enskilda orsaken till larm så står de för ca 20 % av alla larm. Av alla automatlarm så är det ca 95 % som inte förorsakade av brandtillbud, utan av slarv, matlagning eller misskötsel av larmanläggningen, dessa tar de betalt för. 5000: – kronor kostar ett automatlarm berättar Lars vidare.

 

Räddningstjänsten i Lysekil är en deltidsbrandkår.

Räddningstjänsten i Lysekil är en deltidsbrandkår. På helger och kvällar finns ingen på stationen utan den är bara bemannad på veckodagarna. På vardagrna mellan 7-16 finns det några på stationen. De skall se till att fordonen fungerar, men de har även hand om Lysekils kommuns personbilar som skall skötas om. De tvättar, ser till att de servas, byter däck, och gör mindre reperationer på dem. Det är 65 billar som skall tas hand om så det finns allt att göra tillägger Lars.

 

200 brandmän i förbundet.

Nästan 200 brandmän har de i förbundet och då är Uddevalla också inräknade. I Lysekil är de 24, Skaftö skall vara 16 stycken och Brastad skall det vara 20 stycken. På Skaftö och Brastad fattas det folk, Ni som läser detta och som är från Skaftö eller Brastad, sök både till Skaftö och Brastad uppmanar Lars.

Jag frågar Lars om det här med förbundet, blir det bättre av att det är fler räddningstjänster som går ihop eller vad går det ut på. Lars berättar att den administrativa biten kan man tjäna in på bl.a. och man blir lite mer slagkraftig i längden på att vara flera. Man hjälper varandra på ett lättare sett och det finns möjlighet att låna och testa olika saker mellan räddningstjänsten i förbundet. Även inköp blir billigare om man är fler.

 

Samverkar med hela Västragötaland. 

Räddningstjänsten i Lysekil har idag även en samverkan med hela Västra Götaland om det händer något större där de behöver akut hjälp. Utredning av bränder skall med den nya organisationen också bli lättare att jobba med än som det var när man var en liten organisation. I första hand så är det polisen som skall utreda brandorsaken. Om polisens utredning inte tyder på något brott så läggs fallet ner av polisen, och då försöker Räddningstjänsten utreda varför det började brinna m.m.

 

Brinner det upp eller ner.

Jag frågar Lars, Jörgen och Björn om det har brunnit upp eller om det heter att det har brunnit ner. Lars säger; ”det var en bra fråga, att det brunnit upp är väl ett allmänt känt begrepp, men att det egentligen har brunnit ner är det som är rätt uttryck” säger Lars och skrattar.  Vidare frågar jag om det är lätt att se var en brand har startat. Lars berättar att det kan man nog inte påstå. Vid många tillfällen är bevisen helt förstörda om det är totalskador. Därför är det viktigt för oss att så fort som möjligt få släckt branden, även om vi skulle vilja att det brann ner, för det blir oftast billigare i slutändan. Men problemet där är då att då får vi inte reda på vad som hänt. De vill slippa att fördärva så lite som möjligt så att polisen har en chans, för polisen är väldigt duktiga på att hitta orsakerna till branden som uppstått. De kan spåra brandfarliga västskor och annat vid ett brandtillfälle.

 

Lars är idag den enda insatsledaren i Lysekil.

Jörgen Sernemo är han som har hand om styrkorna vid en utryckning. Han är förman på Räddningstjänsten berättar Lars. Lars är idag den enda insatsledaren i Lysekil och åker även till Skaftö och andra ställen om det händer något, som Munkedal och Hedekas m.m.  De köper även in en tjänst med en pensionär som insatsledare till Lysekil som är från Uddevalla. Egentligen skall de vara tre stycken som delar på den beredskapen och förbundet har börjat titta på detta hur de skall lösa det.

 

Har fem minuter på sig att komma till stationen vid utryckning.

Fem minuter, så lång tid har de på sig att komma till stationen innan brandbilen går iväg. Varenda sekund får de besked från SOS. För det mest går det att hålla fem minuter, men sommartid kan det vara svårt. De som har jouren och skall åka med på utryckningen får överskrida hastighetsbegränsningen men måste se till att de inte orsakar någon olycka. Det räcker med att det kommit en färja med bilar från Bokenäset sidan, och då är det inte lätt att ta sig förbi bilarna som kommer. På de privata bilarna finns inga blåljus. Jörgen fyller förste bilen och skulle någon bli sen kan han t.ex. ta den andra bilen och fylla den om det skulle behövas.

 

Egen träningslokal.

Vi går vidare och Lars visar mig träningslokalen och även lokalen de testar de som vill bli deltidsbrandmän i Lysekils kommun. På vägen dit berättar Lars att de har en del verksamhet med förskolor och andra skolor som kommer på besök och ser hur det ser ut på stationen. Alla sjundeklassare utbildas i brandkunskap drygt 2 timmar varje vår.

IMG_6914

Träningslokalen är inte så stor, men dit kan de gå och träna när de vill. Vi kommer in på det här med anställningstester och Lars berättar att det är bl.a. fyskrav som skall uppfyllas. Är man under 29 år så skall man gå på rullbandet i 6 minuter men en lutning på 8 grader och en hastighet på 5,6 km/h. Det kravet sjunker sedan åldervis beroende på hur gammal du är som söker. Minimikravet att få rökdyka överhuvudtaget är 4,5 km/h i en lutning på 8 grader.

 

Ansökan om att bli deltidsman kan man hämta via hemsidan.

För att bli deltidsbrandman måste man lämna in en ansökan och den finns att hämta på hemsidan som jag länkar till i slutet av intervjun. På hemsidan finns även lite information om vad de ställer för krav. Sedan blir man förhoppningsvis kallad till test. Testen görs på rullbandet med full larmutrustning på sig och en andningsapparat.

Man har en överlast på sig på 24 kg +-1kg. Det är på bandet de flesta förvinner som söker. Sen efter testet om de klarat det, så blir det en allmän läkarundersökning med arbets ekg. Kraven är inte så höga om man jämför med en heltidstation berättar Lars. Han berättar även att de sparkar inte ut alla som kommer och inte klarar det, utan säger till ibland att träna lite så får personen gärna komma tillbaka och testa igen.

 

Lars började som deltidsbrandman i Brastad 1977.

Lars började som deltidsbrandman i Brastad 1977. 1988 fick Lars en heltidtjänst här i Lysekil som förman eller styrkeledare som det heter idag. Under resans gång har han läst till Brandman heltid, Brandförman och Brandmästare. Idag utgår Lars egentligen från Uddevalla där han fått en tjänst som teknisk chef. Han basar för en avdelning som sysslar med att brandstationer, brandbilar, allt brandmaterial, telefoner, it, och att larmutrustningar skall fungera. Alla avdelningschefer skall utgå från Uddevalla. Lars berättar att han skall försöka vara i Lysekil någon dag i veckan. Han berättar vidare att han trivs med sitt jobb och det är inte bara utryckningarna som är spännande utan mycket annat också. Stort tack Lars för att jag fick besöka er. Under här kan ni som vill läsa mer om Räddningstjänsten MittBohuslän.

 

http://www.mittbohuslan.se/

Idag får ni möta Bengt Mattsson som är avdelningschef på IFO i Lysekil, och Thomas Johnsson som var en av de som drev Hotel Lysekil när katastrofen med Scandinavian Star skedde den 7 april 1990.

Idag får ni möta Bengt Mattsson som är avdelningschef på IFO i Lysekil, och Thomas Johnsson som var en av de som drev Hotel Lysekil när katastrofen med Scandinavian Star skedde den 7 april 1990. Först ut är det Bengt Mattsson som minns olyckan.

IMG_7215
Bengt Mattsson.

Bengt Mattsson jobbar på Lysekils Kommun, och är avdelningschef på IFO. Han berättar att han fick ett telefonsamtal tidigt på morgonen den 7 april 1990. Bengt skulle skynda sig ner för det var ett ryskt fartyg ute på Skagerrak som brann. Det var bråttom och Bengt åkte ner till brandstationen för att samlas med de andra där. Olle Samuelson som då var hamnchef hade legat under sin båt och målat och kom klädd som han var. Folk började droppa in och Stig Nilson tog befälet, och försökte att ge en samlad bild av vad som hade hänt. Bengt hade fått i uppdrag att försöka få tag på ryska tolkar. Efter ett tag klarnade bilden om att det inte var ryssar eller ett ryskt fartyg som brann.

 

Kamera- och ljud dokumentation.

Bengt kommer ihåg när de satt där, och ingen visste riktigt omfattningen av vad som hänt. Men de hade suttit där i en timma ungefär, och alla kände varandra. Det var förvaltningschefer och alla som var ansvariga i Lysekils kommun berättar Bengt. De kunde ha en öppen dialog och prata om detta och ställa frågor tillvarandra. Helt plötsligt när de sitter där och pratar kommer det in två stora poliser, och den ena har en stor filmkamera på axeln. Polisen brukar dokumentera alla stora katastrofer i Europa. De filmar och tar upp ljudinspelning på precis allt de säger.

Ingen hade erfarenhet av detta med en storkatastrof sedan tidigare. Alla var nybörjare berättar Bengt. Detta gjorde att man fick tänka sig för vad man sa. Detta var lite jobbigt erkänner Bengt idag.

 

Bilden klarnade av vad som hade hänt.

Under förmiddagen klarna bilden av vad som hänt berättar Bengt. Det var ett norskregistrerat fartyg med mest norrmän ombord, och inga tolkar behövdes. Det fanns ingen lagstiftning på att man skulle vara förberedd. Räddningstjänsten visste att det kunde hända olyckor och olika saker, men de hade inte samverkat i kommunen som det senare blev aktuellt med efter att Scandinavian Star olyckan skedde, med att bygga upp olika scenario.

 

Hotel Lysekil blev ett kriscenter.

När de förstod att det skulle komma in folk och att de skulle få i uppdrag att ta hand om dem, och man visste inte riktigt hur många som hade överlevt. Det beslutades att Hotel Lysekil skulle bli ett kriscenter.  Valet av kriscentrum var suveränt berättar Bengt. Det fanns mat, kaffe, rum så man kunde gå undan om man kände att man behövde det, och sängar att vila i. Det var ett makalöst bra val.

 

Folk ställde upp när Bengt ringde dem.

Bengt ringde runt inom hans organisation och samlade folk som kom till hotellet. Vad behöver de införskaffa, och vad kommer att hända. Det var lördag och många var hemma i Lysekil så det var lätt att få tag på personal som hjälpte till.

De fick uppgifter på att de folk som överlevt kunde vara illa tilltygade och traumatiserade av det som de upplevt ombord på Scandinavian Star när de klev iland i Lysekil.

 

All heder till Stig Nilson som gjorde ett fantastiskt jobb.

Bengt berömmer dåvarande kommunalrådet Stig Nilson, som då var både ung och oerfaren. Stig gjorde ett fruktansvärt bra jobb från första till sista stund i det som hände dessa dagar. Bengt förstår inte riktigt hur Stig klarade av det.

Det som händer vid en sådan här katastrof, där ingen var tränad för detta. När det blev allvar så fungerade det i detta fall klockrent. De hade sina träffar och Stig utsåg sekreterare som antecknade allt. De hade bestämda tider för träffar och alla fick uppdrag och allt klaffade perfekt berättar Bengt vidare.

 

Första gången Bengt mötte journalister.

Journalisterna började invadera Lysekil. och vissa uppträdde som hyenor berättar Bengt. Det fanns även bra journalister. Det fanns de som på alla vägar försökte komma åt uppgifter och få ta hemska bilder. Stig tog beslut på att inkalla någon televerkare som drog kablar upp till gymnasiet, och gjorde ett presscentra där. Stig såg dem och gav dem utrymme för att de skulle kunna rapportera från Lysekil. Stig var väldigt noga med att ge journalisterna materiel från händelser under tiden som situationen var akut-ett sätt att undvika att det spekulerades från journalistkåren och som också ledde till respekt från journalistkåren för det jobb som utfördes.

 

Anhöriga kom till Hotel Lysekil.

Anhöriga från Norge, Danmark och bl.a. Sverige börjar komma till Hotel Lysekil. De som hade varit ombord saknade i vissa fall kläder. Bengt ringde till Birgitta som hade affär i Gallrian i Lysekil, och hon öppnade upp affären så alla skulle kunna få kläder. Det var inget tal om vem som skulle betala ut de löste det senare. Det var så självklart av henne att hjälpa till berättar Bengt.

Det som alltid händer vid en så här stor katastrof är att det blir en väldig uppmarksamhet med journalister, och som inte beter sig som de förväntas göra. De kröp in via fönster och försökte ta foton bl.a. på gråtande folk inne på Hotel Lysekil. De var väldigt förvånade hur  ett litet antal journalister betedde sig.

 

Det dök upp människor som inte alls hade med fartyget att göra.

Det som händer när det blir en sådan massmedial rapportering, är att det finns människor som har ett behov att synas. Det finns alltid personer som vid dessa tillfällen dyker upp och som inget har med katastrofen att göra och anmäler sig och minglar sig in i detta och som då spelar att de är väldigt illa däran, och behövde all uppmärksamhet de kunde få.  Dessa människor fick de kalla in läkare till som de gör tvångsomhändertagande på berättar Bengt. Liknande händelser finns vid de flesta omfattande katastrofer.

 img004

 Det blev många samtal.

Det hade många samtal och inga människor som var direkt skadade som kom till hotellet, utan de tog sjukvården hand om direkt. De dokumenterade samtalen, och listor upprättades för att kunna kontakta nära och kära samt även i kontakten med norska och danska myndigheter. Det arrangerades med bussar och det flöt på bra berättar Bengt vidare. Alla som behövdes fanns på plats som prästerna t.ex. Han kan inte påminna sig om att något inte fungerade under denna katastrof. Det blev en mycket bra sammanhållning mellan de som jobbade med detta.

 

Det var viktigt att folk fick gå hem och vila upp sig mellan passen.

När något sådant här händer är det lätt att folk inte går hem utan jobbar på. Största vikten lades på Räddningstjänsten som fick se allt elände ombord, med bl.a. de döda familjerna ombord. Det var viktigt att de hela tiden fick kortare pass. Det var folk ur räddningstjänst och polis som jobbade med detta, hörde om berättelser då personal när de kom hem gick och väckte sina barn bara för att hålla om dem.

 

Det kallades in präster.

De tog hand om de döda och det gjordes på ett värdigt sätt och prästerna som var med hade små tal berättar Bengt. De samlades till mindre mässor där alla som var med deltog. Allt var väldigt respektfullt gjort tillägger Bengt. De hade även andakter på Hotel Lysekil. De som mådde väldigt dåligt satt man med på olika enskilda rum och tog hand om och pratade med.

 

Gick hem på morgonen och sov några timmar.

Bengt jobbade långt in på natten och gick hem tidigt på morgonen. Han berättar att han sov några timmar och sen gick han tillbaka och fortsatte att jobba. Dagen efter var det kvar folk på Hotel Lysekil. De såg till att folk kom med bussarna som fanns på plats och som skulle köra hem de överlevande till bl.a. Norge.  Bengt minns att de täckte för reklamen på lastbilarna innan de körde liken till Norge. De gavs även hjälp till alla som var med att samtala med någon om man behövde det. Men samtidigt berättar Bengt att man pratade med varandra hela tiden under dessa dagar.

 

Allt var väldigt overkligt.

Bengt hade aldrig tidigare varit med om en sådan olycka. Han har mött enskilda människor i kris, men inte i den mängden som blev då med Scandinavian Star. Men när man är inne i det, så är man fullt fokuserad på det man gör. Allt skall fungera, och att informationen skall ut. När man inte hade något att göra efter katastrofen så kunde man bli bedrövad och se båten ligga där, och man förstod vad brandmännen som var ombord fick gå igenom. Då blir man bedrövad när man tänker på detta, och då blir det väldigt overkligt. Det som hände följde med en i tankarna månader efter det hade hänt, berättar Bengt som avslutning.

Tack Bengt för att du tog dig tid att vara med på denna intervju.

 

Vidare är det Thomas Johnsson som 1990 drev Hotel Lysekil som berättar vad han minns av katastrofen.  

scan0013 (1)

Hotel Lysekil drevs 1990 bl.a. av Thomas Johnsson som i dag bor i Fjällbacka. Thomas minns det som hände för 25 år sedan i Lysekil när Hotel Lysekil blev ett räddningscenter istället för ett Hotell.

 

Jag var i Helsingborg när jag fick reda på det.

– Jag var i Helsingborg och det var tidigt lördag morgon när jag fick reda på att de troligtvis skulle bogsera in båten till Lysekil. De skulle ta Hotellet i besittning, och om det var länsstyrelsen eller vad det var kommer jag inte riktigt ihåg. Vi blev i alla fall uppmanade att säga till alla gäster att lämna hotellet för det skulle förberedas till att vara en sambandcentral.

Vi skulle kunna ta emot eventuellt överlevande, räddningspersonal och anhöriga m.m. Jag fick sätta mig i bilen och åka mot Lysekil på lördag morgon. Det blev t.o.m. fortkörningsböter nere på Hallandsåsen kommer jag ihåg.

När jag kom hem till Lysekil kändes det som allt var i ett vakuum, och det kanske det blir i samband vid denna typ av olyckor. Det var ingen som hade någon typ av befäl överhuvudtaget. Jag tror att vi först på lördag eftermiddag hade första kontakten med kommunen. Frågan blev vad vi skulle göra för att hjälpa till. Vi fick beskedet att vi skulle bjuda på mat till räddningspersonalen, psykologer och andra människor som jobbade med detta.

 

Den filippinska besättningen skulle bo på hotellet.

– Den filippinska besättningen skulle bo hos oss på hotellet och där fick vi göra ordning ett telefonrum så det kunde ringa sina anhöriga. Vi var nere på Anderssons kaj och hämtade några av den filippinska besättningen när de kom in med en båt. Frågan som kom upp från kommunen var om vi skulle flagga på halvstång och den frågan minns jag så väl och det tyckte jag var en självklarhet. Vi fick improvisera så mycket vi kunde och eftersom det var påsk så var det flera gäster som fick lämna hotellet.

Smugglade in kaptenen bakvägen på Hotel Lysekil. 

– Journalisterna var ett jätteproblem. Jag hade jättebra kontakt med polisen och underdagen fick bl.a. han reda på att kaptenen skulle komma till hotellet. Kaptenen var ett hett byte för journalisterna, men honom smugglade vi in bakvägen. Vi tog in bilar i omgångar, men innan han skulle komma så lätt vi ett antal bilar köra fram och tillbaka in bakom hotellet. Så småningom fick vi in honom bakvägen.

Journalisterna var som vilda och vi kunde inte hålla undan journalisterna, och de klättrade på staket och annat utanför hotellet för att kunna fota in i bl.a. matsalen.  Jag var ute och rykte ner en tjej som jobbade som journalist för Aftonbladet och hon kallade mig för ”jävla fascist”.

 

Anhöriga började anlända till Hotel Lysekil. 

– Efter någon dag började det även att anlända mycket anhöriga och även mycket konstigt folk. Vi fick olika uppgifter och jag fick uppgiften att hålla reda på antalet saknade personer i förhållande till döda som de hittade på båten. Jag kommer inte ihåg exakt, men tror jag hade en lista på 225 personer vid namn som var saknade. Nu var det 159 döda ombord och det glappet mellan 159 till cirka 225, det var personer som hade kontaktat rederiet troligtvis själva och sa att de var med ombord. Troligtvis var detta personer som skulle passa på att försvinna. Vid stora katastrofer där de inte tror att de kan identifiera offren så är detta ganska vanligt.

Star_11

 Röjdykarna hade det tufft.

– Röjdykarna bodde på hotellet och hade det väldigt tufft. De skulle få någon slags krishjälp men vet inte om de fick någon hjälp på hotellet. Prästerna som kom till hotellet gjorde ett fantastiskt jobb minns jag. De var vana att hantera detta med döden och klarade att både ta hand om de anhöriga som kom, och även de andra som behövdes samtalshjälp. Alltihop var givetvis upprörande. I ungefär 14 dagar var de igång på hotellet. Även utredarna kom och försäkringsbolagen kom efter ett tag och bodde hos oss. De första presskonferenserna ordnade vi i den lokalen som ligger längst upp mot Swedbank. Redan på söndagen tror jag att den första var. Sedan var det presskonferenser två gånger om dagen.

Jag frågar Thomas här om han fick sova något, Thomas säger:

– Man tror inte det, men det gjorde vi antagligen. Man drog sig undan och sov troligtvis några timmar. Adrenalinet pumpade så sova var inte så lätt.

Jag hade det tufft efteråt.

– Jag hade det väldigt tufft efteråt innan jag fick bort det, i cirka ett år satt det i. Efter ett år hade de ett återmöte på hotellet för den personalen som jobbat. Det var allt ifrån prästerna, till röjdykare och annan personal som hade varit på plats året innan när det hände. Vi var inte inbjudna, men var med på det till en viss del. Det gjorde faktiskt gott. Där vid det tillfället fick man en slutpunkt för det som hade hänt och det var en stor lättnad.

 

Hade mycket kontakt med kommunalrådet Stig Nilson.

–  Jag vet att röjdykarna hade det värsta jobbet och hade en typ av andakt efter varje arbetspass. Till och med jag var nere på fartyget och letade efter någon och gick i gångarna och fick se de som låg döda där. Jag hade mycket kontakt med Stig Nilson under dessa dagar och han gjorde ett bra jobb. Något som gjorde mig mycket illa berörd, var det skulden de la på dem från Filippinerna. Det pratades och pressen påstod att det inte gick att kommunicera med dem. Alla killarna pratade hur bra engelska som helst.

 

Kaptenen var ett hett byte. 

– Kapetenen var ett jättehett byte och det var därför vi gjorde hela detta arrangemang när vi skulle plocka in honom bakvägen. Han var också dömd redan från första dagarna i pressen. Jag kommer även ihåg de norska försäkringsbolagen, som norska Veritas och Skuld som kom till Lysekil i ett väldigt tidigt skede. Det bollades olika teorier helt vilt fram och tillbaka. Teorin om en dansk pyroman kom väldigt tidigt om inte jag minns fel. Den teorin lätt väl väldigt rätt från början även om jag inte vet hur det gick med det.

Det här med knepigheter och anhöriga som dök upp på hotellet som inte var anhöriga. Det kom en dam med taxi ifrån Oslo, i festklänning och högklackade skor. Vi tog uppgifterna på henne och skickade in henne på ett rum. Efter en halvtimma kom hon ner och undrade var dansen var någonstans. Det var väldigt mycket knepigt folk som dök upp under dessa dagar.

Stort tack Thomas för att du tog dig tid och berättade hur du upplevde denna händelse som utspelade sig för 25 år sedan.

Tack även till Kjell Johansson och Lennart Hård för foto.

 Fortsättning följer.