Lysekil storsatsar på julshower i november och december 2019. Det är Svensk Handel som tillsammans med två restauranger satsar på fyra julshower med artisten Magnus Bäcklund och bandet SALLT på Havsbadsrestaurangen i Lysekil den 29 och 30 november samt den 6 och 7 december.
Magnus Bäcklund.SALLT.
SALLT är ett lokalt Lysekilsband som spelat och ackompanjerat artisterna på allsångskvällarna i Lysekil under juli månad i många år. Bandet består de rutinerade musikerna Bertil Bernhardsson, klaviatur & sång, Lars Thomasson, bas, Greger Johansson, sång, munspel & gitarr, John Gustafsson, trummor & sång och Ralf Olofsson, gitarr & sång.
Svensk Handels ordförande, Hasse Ekbrand, säger: ”Vi har under många år haft allsångskvällar i Lysekils Stadspark under juli månad. Det evenemanget har utvecklats fantastiskt och idag reser besökare till Lysekil för att uppleva allsången i Lysekil. Detta har inspirerat oss till att hitta nya event som kan bidra till att lyfta Lysekil. För att Lysekilsborna skall få något att se framemot även under den mörkare årstiden har vi beslutat att satsa på julshower på Havsbadet, som nu startat upp i ny regi. Vi gör också detta för att våra företag i området, utan att behöva åka flera mil, skall erbjudas en möjlighet att bjuda sina anställda på ett riktig gott och gammaldags julbord.”
Det är Svensk Handel tillsammans med Restaurang Havsbadet och Café Kungsgatan som står som arrangörer.
Havsbadet Lysekil.
Även Restaurang Havsbadets ägare, Torbjörn Johansson, uttalar sig:
”Vi gör detta för Lysekilsborna & alla företag i Lysekil. Havsbadet har tidigare haft julbord med artister i toppklass. Vi ser fram emot att gemensamt kunna skapa en härlig julatmosfär.”
Till årets julshow har man lyckats knyta artisten Magnus Bäcklund som tillsammans med Lysekils eget fantastiska band SALLT kommer att stå för underhållningen.
Magnus Bäcklund säger: ”Jag har på senare år fått förmånen att upptäcka den underbart vackra staden Lysekil, bland annat genom min medverkan tillsammans med SALLT på Musselloppets festligheter i Stadsparken förra året, och min upplevelse var verkligen positiv. Även i år kommer jag och SALLT att underhålla i Stadsparken under Musselloppet. Att få komma hit i november/december är bara något man inte kan tacka nej till. Ser verkligen framemot det!”
SALLTs gitarrist, Ralf Olofsson uttalar: ”Att få spela tillsammans med Magnus Bäcklund igen är något vi verkligen ser framemot. Vi hade ett riktigt trevligt samarbete på Musselloppet förra året och nu rustar vi för årets Mussellopp och de kommande julshowerna. Riktigt roligt!”
1971 slog Lena Andersson igenom med dunder och brak och den 10 juli samma år uppträdde hon i Fiskebäckskilsparken på Skaftö.
Nu 48 år senare kommer hon tillbaka till västkusten och uppträder på Allsången i stadsparken och Café Kungsgatans Bakgård här i Lysekil den 16 juli. Jag tog kontakt med Lena och ställde lite frågor inför hennes besök i Lysekil i sommar.
Lena Andersson och Ulf Elfving 1971 i Fiskebäckskilparken.
Hur startade ditt musikintresse?
– Jag började sjunga redan när jag var 3–4 år. Min första sång som jag minns var ”En hatt med flor och blommor på” som var populär på den tiden. Mormor sjöng och spelade dragspel på kalas och pappa var en stor jazzfantast. Han älskade storbandsjazz men även artister som Mahalia Jackson och Josh White.
Jag stod ofta framför spegeln och ”uppträdde”. Ännu mer när jag som 12-åring fick en gitarr. Jag hittade amerikanska folksånger i olika böcker som jag gjorde min egen version av.
Jag älskade Joan Baez och Pete Seeger till exempel. Jag skrev också låtar tillsammans med min kompis Pia som tyckte om att dikta. Det här var ju 60-talet med en fullkomlig musikrevolution med The Beatles och alla andra band vars poplåtar spelades på radion så det fanns gott om influenser.
Lena Andersson Hubbard. Foto: Tobbe Hubbard.
Du slog igenom som 15-åring med dunder och brak, kan du berätta hur det gick till?
– Jag skickade in ett band till Sveriges Radio till ett program som hette ”Så det kan bli” med Janne Forssell som programledare. Jag sjöng 7 sånger på engelska till eget gitarr-ackompanjemang.
Jag blev uppringd av Janne Forssell som undrade om de fick spela upp några sånger i programmet. Det fick de givetvis och medan programmet pågick började musikproducenter ringa hem till oss.
Bl.a. ringde Lill-Babs bror Lasse Svensson och Stikkan Andersson. Det här var i december 1970. Stikkan var mest enträgen och vi beslöt oss för att åka och träffa honom. Pappa och jag tog tåget till Stockholm.
Jag spelade in samma sånger som på mitt band fast med hjälp av gitarristen Tony Lindberg som förstärkning för radioprogrammet ”Midnight Hour” samtidigt som vi var där. Vi träffade Stikkan och det bestämdes att vi skulle spela in en LP på mitt sportlov i februari. Det här var i början på januari.
Lp:n spelades in live med sång tillsammans med musikerna som bland annat bestod av Janne Schaffer och Janne Boqvist. Jag kunde bara sånger på engelska så skivbolaget hjälpte till med att hitta svenska sånger. Halva skivan var på engelska. ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” gick direkt upp på första plats på Svensktoppen i april. Jag gjorde även debut i Hylands Hörna i april.
Tidigare när vi har haft kontakten berättade du att den sommaren 1971 gjorde du hela 79 spelningar. Hur lyckades du hinna med så många spelningar, och hur var det?
– På den tiden hade man inte massiva ljudanläggningar som man har nu. Vi kunde ha 3 spelningar på en och samma dag ibland och turne’-ledaren körde så fort han kunde för att vi skulle hinna i tid. Det var ett under att man överlevde.
Jag var i stort sett ute på turne’ hela sommaren med korta avbrott som tillbringades i Stockholm. Det var stressigt men roligt. Det jobbiga var väl att komma tillbaka och sätta sig på skolbänken efter allt detta ståhej.
Lena i Fiskebäckskilsparken 1971.
1972 är du med i Melodifestivalen och slutar på en tredjeplats. 1977 är du med i Melodifestivalen igen med en låt av Ted och Kenneth Gärdestad som hette ”Det bästa som finns”. Hur var det att vara med i Melodifestivalen?
-1972 sjöng jag “Säj det med en sång” som var skriven av Björn och Benny och som var segertippad. Den vann inte tyvärr men jag kom etta i Japan där jag tävlade med sången på ”Tokyo Music Festival” samma vår. Polar Music och Stikkan släppte den engelska versionen med mej över hela världen. Den hette då ”Better to have loved”.
Då 1977 var jag mitt uppe i ABBA’s första världs-turne’ där jag var en av 3 bakgrundssångerskor tillsammans med Maritza Horn och Lena-Maria Gårdenäs. Jag tror jag var lite splittrad för jag hade svårt att komma ihåg texten till ”Det bästa som finns”. Jag kom av mig 3 gånger och stackars Ulf Elfving som var programledare fick ta om inledningen lika många gånger eftersom jag var först ut. Lite pinsamt var det allt….
Vi hade en stor fest hemma hos Stikkan på kvällen efter Melodifestivalen och kl. 5 på morgonen dagen efter skulle jag bege mig till flygplatsen för att flyga till Australien. Alla de andra hade redan åkt så jag fick flyga ensam. Björn och Benny var snälla och lät mig flyga 1: a klass eftersom jag var själv. Det var ”nice”.
Du turnerade med Ted Gärdestad som blev en nära vän till dig i tidig ålder, och medverkade i bakgrundskören tillsammans med Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad på låten ”Helena” på Ted Gärdestads första LP ”Undringar” 1972. Du har även spelat in Gärdestadslåten ”Sol, vind och vatten.
Hur var det att turnera med Ted, och du något roligt minne som du kan dela med dig av?
– Det var mycket fniss och skratt i turne’-bussen. Vi älskade att lyssna på Kalle Sändare och Ted imiterade gärna några av personerna som Kalle ringde upp. Vi kunde lyssna på samma telefonsamtal om och om igen och vi tröttnade aldrig.
På Liseberg fick Ted och jag hoppa ut genom ett fönster i logen eftersom publiken trängde på och det var svårt att ta sig ut någon annan väg. Främst var det väl tjejer som var ute efter Ted som precis började slå igenom rejält. Vi smög oss iväg under berg – och dalbanan och en vakt visade vägen.
Polar blev ditt skivbolag som Stikkan Anderson ägde. Då kommer man lättsökt in på ABBA som du berättar om i texten ovanför som du turnerade med världen över som bakgrundsångerska. Hur var det att turnera med ett av världens största band genom tiderna?
– Det var häftigt och storslaget på många sätt. Bara det att vi flög mellan spelningarna var speciellt. Och alla de stora arenorna. Särskilt i Australien där vi som mest hade 40 000 i publiken. Kul med alla musiker och även filmteamet med Lasse Hallström i spetsen som tillkom i Australien. Vi var ca 150 personer med ”roddare” m.m.
Foto: Malin K.
2001 gifter du dig med en amerikan och samma år flyttar du till USA. Hur kommer det sig att du flyttade från Sverige?
– Min man är amerikan så det föll sig naturligt. Jag hade inget emot att flytta och tyckte det var spännande. Jag hade vänner som hade gjort samma sak och det verkade funka bra.
Första 10 åren bodde vi i Kalifornien. Först i San Diegoområdet och sen i vad som kallas Central Valley som är inlandet mellan Los Angeles och San Francisco. 2011 flyttade vi till Arizona som min man Tobe kommer ifrån ursprungligen.
Idag bor du i Phoenix i USA, och 2015 släppte du ett nytt album som heter ”Open Your Heart”. Du har medverkat i olika tv-program i Sverige de sista åren, men vad sysslar du med idag?
– Vi jobbar vidare med ny musik men jag har också ett s.k. vanligt jobb. Jag försöker turnera i Sverige på somrarna så mycket jag kan och sen jobba med ny musik på vinter – halvåret. Jag har ju min publik i Sverige även om jag sjungit mycket här i USA också främst i de olika församlingar som vi har varit med i.
Du framförde ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”, men längtar du tillbaka till Sverige nån gång?
– Jag kommer alltid att vara svensk även om jag kanske inte precis längtar efter att bo i Sverige. Om jag får komma hem lite då och då så är jag nöjd. Jag följer vad som händer och sker så mycket jag kan. Vi skulle gärna vilja ha ett sommarhus i Sverige. Det vore drömmen…
Den 16 juli kommer du till Lysekil och medverkar på Allsången och Bakgården, hur känns det att komma tillbaka till våra breddgrader och uppträda?
– Som sagt, jag vet att jag har en publik i Sverige och jag känner mej väldigt uppskattad och ihågkommen vilket känns roligt. Önskar att jag får göra mer av konserter och även TV och radio i framtiden. Bohuslän är ett av de vackraste landskapen tycker jag och det ska bli jätteroligt att få återse Lysekil och jag ser verkligen fram emot det.
Tack Lena för intervjun, och den 16 juli uppträder Lena på Allsången i stadsparken här i Lysekil och efter allsången blir det Café Kungsgatans Bakgård.
Idag får ni träffa en kille som heter Mikael Magnusson som tidigare kallade sig Daniels Spöke. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik.
Varför han kallade sig Daniels Spöke och mycket annat berättar Mikael om idag på min blogg.
Idag lever Mikael ihop med sin sambo Emelie Martinez och deras dotter på 3 ½ år. När vi träffas är Emelie gravid och de väntar på att inom kort bli föräldrar igen.
Lysekilsbo i själen.
Mikael Magnusson är Lysekilsbo i själen men har levt ett liv där han flyttat mellan olika städer och länder innan han kom tillbaka till Lysekil och fann sin plats i livet.
Göteborg, Norrköping, Malaga, Barcelona, Västerås och Köpenhamn är några av platserna han spenderat sin tid under sin uppväxt.
Gick i skolan som ett nödvändigt ont.
Mikael flyttade fram och tillbaka i tidig ålder. Han gick i olika skolor p.g.a. vart de flyttade. Årskurs 3-8 gick han här i Lysekil, men sedan flyttade han till mamman i Göteborg. Efter ett tag flyttade han tillbaka hit till Lysekil och gick på Gymnasiet. Eller han gick inte på Gymnasiet, han gick mest dit för att käka tillägger Mikael med ett skratt.
Växte upp på en skateboard.
Mikaels fokus låg inte på skolan utan han ville åka skateboard. Det var livet med skateboarden som han ville leva, friheten. Han älskade skateboardåkningen och det var det som han brydde sig om. Skateboardkulturen har en väldig gemenskap och man tar hand om varandra. Man bodde hemma hos varandra i olika städer och på dagarna drog man till något skateboardställe och åkte.
Han blev ständigt ifrågasatt av omgivningen om det han höll på med. Samtidigt idag så är han väldigt glad att han fick uppleva den tiden.
Flyttade till Trollhättan ett år.
I Trollhättan träffar han skateboardproffset Björn Holmenäs. Björn bjöd ner Mikael till Malaga. Mikael flyttade dit och åkte mellan Malaga och Barcelona under några år. Efter det blev det Västerås som han utgick från. Efter Västerås flyttade han åter tillbaka till Lysekil.
Under din uppväxt, jobbade du med något?
– Jag jobbade i perioder på G & M i flera år och sparade de pengarna jag tjänade där. Samt stått i disken på Gullmarsstrand under många somrar, även delat ut post på nätterna. Jag har haft alla möjliga tillfälliga jobb.
Vad gör du idag?
– Jag jobbar på korttidsboende och är vikarie på särskolan och det trivs jag med.
Berätta hur det kom sig att du började med musiken?
– Jag har alltid lyssnat på musik och efter att de bytte lås på Mariedalshallen där jag skejtade inomhus, vintertid hade jag liksom inget att lägga min tid på som var kreativt, så musiken blev en naturlig övergång. Sen tanken på att jag vill hedra min förlorade dotter genom att bli riktigt jävla bra på nånting har vart en stor drivkraft, att hela tiden möta mina rädslor och växa.
Du skriver egna låtar och spelar ibland här i Lysekil?
– Ja, och min första låt bara kom som av sig själv. döpte låten med ”till mor”. Jag lade upp den på nätet, men samtidigt visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med, bara att det var riktig skoj.
Min första spelning gjorde jag på en festival i Havsbadsparken i Lysekil. Jag hade inte ens stämt gitarren och tjejen spelade in oss på mobilkameran. Ingen buade och jag fick applåder så några måste ha gillat det.
Jag blir aldrig nöjd när jag gör en spelning och tänker att detta måste jag jobba på till nästa gång. Samtidigt tror jag det är bra för det blir som en drivkraft att bli bättre och bättre.
När jag lägger mig på kvällarna kan det poppa upp låtar och de sparar jag. Jag har säkert flera hundra låtar i min mobil som jag inte gjort klart. De ligger där och när jag känner för det eller kommer på någon mer rad så lägger jag till den i texten.
Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med detta. Detta är ett livsprojekt.
Jag har spelat på Te & kaffekompaniet och på Café Kungsgatan. ”Väx där man står” läste jag någonstans. Men jag har varit i huvudstaden och spelat och det var kul. Jag spelade på Bluesbaren i Stockholm. Den 10 oktober spelar jag på Café Kungsgatan igen för er som vill komma och lyssna.
Vad handlar dina låtar om?
– De handlar om allt möjligt, fast det handlar nog mycket om kärlek. Funnen och förlorad kärlek. Men också vardagssituationer som t.ex. uppbrott, tragedier, missbruk man ser kan sätta sig i minnet och bli en låt. Även personliga erfarenheter.
Vad har du för förebilder inom musiken?
– Det känns som jag minst har haft 2000 förebilder säger Mikael och skrattar. Black Sabbath, Bob Dylan, Townes Van Zandt och John Prine m.m. Jag är samtidigt en allätare av musik. Jag kan lyssna på Techno, rap ja, i princip allting inom musiken. Bara örat gillar det och foten börjar röra på sig så gillar jag det.
Jag såg ett program med Eva Eastwood och när jag lyssnade på henne och fick en historia så tyckte jag att det var svinbra.
Du hade några av dina låtar på Spotify, ligger de kvar där?
– Jag kallade mig för Daniels Spöke i början och eftersom jag nu kallar mig för vad jag heter så tog jag bort dem.
Var fick du namnet Daniels Spöke ifrån?
– Ja, det är också en historia. Jag satt i vardagsrummet och spelade på en låt av Daniel Nordgren. Min tjej stod i köket och filmade detta. Det lät riktigt bra och jag minns att jag la ut det på Facebook. Men folk fattade inte att det var jag så jag inte fick någon respons på detta. Utifrån det så blev det Daniels Spöke. Det kändes lite spöklikt att ingen fattade att det var jag.
Är du inbokad på några fler ställe, för jag vet att folk tycker du är jäkligt bra när de har hört dig?
– Jag är inte den som är ute och raggar spelningar. Utan vill någon att jag skall komma och spela så får de höra av sig till mig. Men jag kommer gärna ut och spelar.
Hur går det med skateboardåkandet?
– Jag åkte lite i somras men det har varit väldigt dåligt med det. Fast jag borde göra det oftare än vad jag gör. Samtidigt har jag en familj och min dotter som är 3 ½ år som vill gärna ut och cykla och åka skateboard. I och med att hon blir äldre kommer vi nog skejta allt oftare tillsammans.
Den 10 oktober på Café Kungsgatan kan ni lyssna på Mikael när han uppträder. Tack för att du tog dig tid och lycka till i framtiden.
