Per-Gunnar ”Peggen” Andersson var och hälsade på i Lysekil och det var Boo Brasta som 1977 fick Peggen att gå i Boo Brastas fotspår

Idag får ni träffa Per-Gunnar ”Peggen” Andersson, född 15 augusti 1957 i Falkenberg. Peggen är uppvuxen på en liten lantgård två mil utanför Falkenberg, och en mil från Ullared. Han gick i skolan i Okome, och sedan blev det högstadiet i Ullared där han hängde på Gekås och kaféet Nimo, på håltimmarna. Sko-Boo fanns också på den tiden men allt var ju en bråkdel så stort som det är idag berättar Peggen.

Efter högstadiet blev det fordonsteknisk linje i Falkenberg och han jobbade även ett år på en Volvoverkstad, som bilmekaniker. Volvo hade även väldigt mycket billeveranser av försäljningsbilar till dåtidens Falken Bryggerier så även där fick Peggen hjälpa till med att göra dessa klara.

Peggen minns att han blev medbjuden till Rejmes Personvagnar AB anläggning, i Halmstad, som invigde en ny lastbilsverkstad, under den tiden han jobbade på företaget. Väl i Halmstad visades en film från dåtidens Volvo Cup. Här pratade Peggen, och hans arbetskamrat, om att köpa en Volvo 140 och börja tävlingsåka, redan 76. Men det visade sig att den cupen lades ner ungefär samtidigt.


Peggen startade dock senare sin egen racekarriär och tog bland annat fyra SM-guld i standardbilsklassen med mera. Här får ni träffa Per-Gunnar ”Peggen” Andersson som var här i Lysekil och hälsade på en dag i augusti.

Per-Gunnar ”Peggen” Andersson.

Ryckte in i lumpen

Peggen ryckte in i lumpen och kom in som gruppbefäl för en mekanikergrupp, i Skövde, på T2. Efter en månad blev alla, som gått en teknisk linje på gymnasiet, erbjudna att gå på en information om Armétekniker-yrket.

Eftersom det första steget var en test i Stockholm så hoppade Peggen på detta vilket blev en trevlig utflykt från Skövde till Stockholm. Över alla under, så kom Peggen in på utbildningen. Då ställdes han i valet att åka upp och göra lumpen i Stockholm i stället för Skövde. Det blev Stockholm för Peggen och några av kamraterna, från T2.

Muckade från lumpen.


I slutet på maj 1977 så skulle de mucka från lumpen. Men man fick ett erbjudande att ytterligare fortsätta utbildningen under två år, med lön och traktamente och detta var allt för bra att tacka nej till berättar Peggen.

Det hände att han åkte hem på helgerna och vid ett tillfälle så åkte Peggen med sin mamma till Gekås som ligger en mil från Falkenberg. Peggen berättar vidare att det var lika tråkigt då, som det är nu, att gå där och titta. Han satte sig i bilen och funderade och kom på att det var kul att de har ett racingteam här. Det var ju en stolthet att företagen hemma hade en Superstar-bil, där Boo Brasta var bilens förare.

Fick en idé och kontaktade en av teamets ägare

Peggen gick in på kontoret, på Sko-Boo, som låg strax bredvid.  Bo Carlsson, som ägde Boo Brasta´s Camaro, tillsammans med Göran Karlsson, berättade att de mycket väl, skulle behöva en springpojke som hämtade bensin och däck med mera.

Där började Peggens racingkarriär. 1977 hade de en kille som hette Mike Hoskins från England som skötte bilen. Mike hade byggt om bilen i en verkstad i Ullared, som numera är ombyggt till ett hotell.
Med i teamet var också Roland Josefsson, från Brastad.  

Peggen hjälpte till helgerna

På helgerna var Peggen där och hjälpte till så gott han kunde. Första tävlingen som han var med på, så var de sent ute. På lördag morgon skulle de åka ner till Knutstorp, och det var givetvis ett dygn för sent.

Peggen minns hur Boo Brasta kom och hämta honom hemma på gården, och det var stort. Boo var känd redan då både i Ullaredstrakten och i övriga Sverige inom motorsporten. Peggen var med på många tävlingar med Boo, bland annat på Knutstorp, Anderstorp, Mantorp, Kinnekulle och Karlskoga. Det blev en säsong med Boo Brasta eftersom Boo valde att sluta efter den säsongen.

Fick många vänner i teamet

Oddmund Olsen från Norge, men som tidigare bodde i Stenungsund var den som gjorde designen på Boo Brastas bil och även på nästan alla andra tävlingsbilar. Oddmund gjorde även affischer till Anderstorp och massor av olika tävlingar.

Han var även flitigt anlitad av Volvo och gjorde designen till R-Sport och det som tidigare hette Volvo Competition Service som 1977–78 gick från blått och vitt till vit och svart med en gulblå dekor. Oddmund designade bland annat Bo ”Emma” Emanuelssons bilar och senare, även Peggens bilar.

Peggen fick också träffa, och lära känna, Göran Karlsson. Göran Karlsson som startade lågprisvaruhuset Ge-Kås Manufaktur 1963 i källaren på en villa, i Ullared, och resten är historia! Honom träffade Peggen då och då, även senare, eftersom han bodde i trakterna och hade ett stort bilintresse. Peggen berättar att han var väldigt jordnära.

Bo Karlsson som drev Sko-Boo med familj blev också vänner för livet. Han lärde även känna Ulf Karlsson som drev IMS =Illustrerad Motorsport och som har tagit massor av foton från den tiden på Boo Brasta.

Team Tjabo 1977, från vänster: Roland Josefsson, Mike Hoskins, Peggen, Bo Carlsson, Oddmund Olsen, Erling Karlsson, Sonja Nilsson och Boo Brasta. Foto: Ulf ”Lance” Karlsson.

Hur kom det sig att du startade med tävlingsåkandet?

– Allt blev så tråkigt året efter att Boo hade slutat att tävla, så jag kontaktade Bosse Ridström och frågade om jag fick vara med honom i hans stall, och det fick jag. Bo ”Ridas” bodde ju i Stockholm så det var praktiskt, när jag gick i skolan där.

När jag var med honom 1978, så utvecklade det sig så att vi åkte ner till Tyskland och åkte en tävling. Det blev flera resor utomlands som Belgien, England och Finland med mera och allt detta under en tidsperiod av två år, om jag inte minns fel.

Hösten 1978 fick jag för mig att jag skulle ta min tävlingslicens. Jag tog min 142 och åkte till Anderstorp och fick min licens. Jag hade Greger Pettersson som lärare.

Hur gick du vidare sen?

– Jag började att lusläsa idrottsbladet och hittade en gammal 140: a i ett bedrövligt skick som kostade 11 000 kronor. Men den gick att köra med. Med den bilen började jag att ta de första stapplande stegen med mot bilsporten. 

En midsommarhelg 1979 så körde jag min första tävling, på Kinnekulle Ring, och sköt motorn redan på den fria träningen. Det som skulle bli en semester hemma i Falkenberg slutade med att jag skruvade ur motorn och skickade den, och mig själv, med ett team skulle till Stockholm.

När jag motorn var hel, igen, var jag säkert fyra gånger på Kinnekulle och tävlade utan att komma i mål.

Efter ett antal tävlingar så märkte jag att jag kunde hänga med de andra rätt bra. Sista tävlingen för den säsongen så planterade jag bilen i ett räcke. Björn Persson, som vann klassen, i en Porsche, sköt motorn och när jag kom på krönet så var det olja på hela banan och jag kraschade i räcket.


Johor, Malaysia, 1977. Foto: Privat.

Vad hände med bilen?

– Karossen blev skrot, men jag hade sedan tidigare bestämt att byta karossen för den var ändå inte bra. Jag åkte till skroten, i Falkenberg, och hittade en kaross i nyskick. Till min stora glädje fick jag den billigt. Sen byggde jag en ny bil av den och så började jag tävla.

Jag blev trea i SSK-serien första året och två andra. Det gav mig blodad tand.

Jag antar att du fortsatte att tävla?

– 1982 startade Volvo Turbo Cup. Det var en standardlik tävling där det inte var så mycket gjort med bilarna. Den blev mycket populär och lockade stjärnförare som Ulf Granberg och gästförare i varje race som Lill-Lövis Johansson, Eje Elgh, Slim Borgud, Björn Waldegård, Stig Emilsson och Stig Blomqvist med mera.

Pressbild från Volvo inför Turbo Cup. Foto: Privat.

– Där var det mycket roligt att vara en underdog. Jag körde två säsonger och vi körde både is, bana och backe. Där träffade jag tre profiler som var norrlänningar. Det var Göran Lindwall, Benny Larsson och Thomas Wirén som var de stora stjärnorna på isen. I somras träffade jag dem igen och det var riktigt roligt.

Volvo Grupp A-Racing

Peggen berättar vidare att 1984 blev året då 240 Turbo på allvar började tävla i Grupp A-racing. Greger Pettersson och Peggen hade ett team ihop första året. Greger fick för sig att de skulle åka EM i England. Peggen, Greger och Anders Olofsson åkte till England. De var först med att tävla i EM i England i sin grupp, men redan året efter var det flera som fanns på plats från Sverige för att vara med.

Volvo fick smak för detta så de tillverkade en Evolution serie, där de var tvungna att bygga 500 exemplar. De satte dit de komponenter som var nödvändiga för att göra det till en tävlingsbil.

 Det var detta som hjälpt honom under sin karriär som tävlingsförare. Att Volvo lyckades så bra på banan. Peggen hade inte haft råd med någon annan bil. 1984 kostade en BMW 635: a 600 000 kronor. Den första Volvon han byggde gick på 100 000 kronor att bygga. Han åkte ner till Tyskland, och DTM, med den bilen och åkte skjortan av de andra trots att de hade dyrare bilar.

Kör hela DTM-serien

1985 bestämmer sig Peggen för att köra hela DTM-serien. Här känner han att han har lite dåligt med resurser och att det krånglar en hel del med bilen. Bröt du ett lopp så förlorade du poäng och tätkänning direkt. Per Sturesson vann 1985 på 117,5 poäng och Peggen slutade på en sjunde plats med 86 poäng. 1986 slutar peggen på en åttonde plats med 75 poäng. Dock var peggen ofta den snabbaste, med en Volvo, och han var den som hade lett flest varv, av de som åkt Volvo.


Peggen har varit med i ett projekt där man byggt replikor av den Gamla 242 Grupp A bilen. Här är ett exemplar. Foto: Privat.

Tävlade på Nya Zeeland

Hösten 1985, när han är på Volvos tävlingsavdelning, slänger någon fram ett papper till honom om en tävling på Nya Zeeland. Det handlade om ett streetrace. De bjuder på två flygbiljetter och transport med flyg från England får Peggen reda på.

Efter några telefonsamtal så ringer det en kille som heter Mike Pedersen, som var danskättling, och hans bror, Garry tävlade i Nya Zeeland. De var mycket intresserade av om Peggen kunde komma ner med bilen och Gary var den som skulle köra bilen, tillsammans med Peggen, som ska köras på gatorna i Wellington. De skulle även fixa med transporter och finansiering med mera.

Peggen och tre mekaniker flög ner till Nya Zeeland. De kom trea i racet. Många utav världseliten fanns på plats. Men Garry, som också skulle köra, hade brutit armen, i ett tidigare lopp.  De hade då kallat in en annan kille.  

Men han tävlade även i ett lopp för Formula-bilar, och lyckades där skada handen, så Peggen fick köra det mesta av de fem timmar som loppet pågick. Det var en pärs säger Peggen och skrattar, men blev en stor succé för Pedersen familjen på Nya Zeeland. Hela sex gånger har Peggen varit på nya Zeeland. Varav fyra gånger med tävlingsbil. 

Hösten 1986 hade Peggen uppnått sin dröm

Hösten 1986 ringer de från Volvo och berättar att de skall ha tre bilar i de sista racen i European Touring Car Championship. Peggen skulle få köra en av de tre bilarna. Då fick han åka fabriksbil på banan i Zolder i Belgien. Där var han helt överlägsen de övriga Volvoförarna.

När de körde nästa lopp, Jarama i Madrid, var han lite övermodig och det gick inte alls så bra som han hade hoppats. Vid den avslutande tävlingen i Lissabon, på Estoril, var han lite mer ödmjuk, och ordningen nästan återställd berättar Peggen. De blev femma i det racet.

Foto: Privat.

Där fick Peggen ett halvt löfte om att han skulle få fortsätta. Men så blev det inte. Efter tre veckor så ringer de från Hallands nyheter och frågar Peggen vad han tycker om att Volvo lägger ner tävlingsverksamheten, och hur det påverkar han? Peggen säger; ”vad, det hade jag ingen aning om”.

Det var ett jäkla dråpslag för Peggen. Nu var Peggen trött på allt, fast han åkte över till Nya Zealand och körde några tävlingar, som redan var inplanerade.

Tävlade i Thailand

Historien om Thailand börjar i att han var på Nya Zealand med sin Volvo. Han hade låtit Volvo veta att han var intresserad av att sälja sin bil. Då ringer de, från Volvo motorsport, och berättar att de har en köpare på tävlingsbilen. Den skall gå till Volvo i Thailand.

Volvon var redan inpackad i en container för att transporteras hem. Men nu var de tvungna att packa om bilen i en annan container för den skulle gå med ett annat bolag. Samtidigt vid ompackningen försvann Peggens hela ranson med Nya Zealands inhemska vin berättar Peggen och skrattar.

Senar på våren 1987 skulle han åka ner till Thailand för att göra upp affären. Banan ligger i Pattaya och Peggen blev erbjuden att köra det första racet på plats när han ändå var i Thailand. Han vann racet och efter vinsten där Peggen slog BMW:s 325: a med sin före detta Volvo så blev han erbjuden att köra de tävlingar som var kvar.

I nästa tävling slog han en M3: a och det blev ett jäkla liv berättar Peggen. De hade hittat något kryphål i reglerna så de påstod att hans bakvinge inte var godkänd. Han fick plocka bort den, men vann även den avslutande tävlingen. Peggen blev erbjuden att köra hela nästa säsong och då vann han hela serien och blev thailändsk mästare.

Det Thailändska teamet, på Johor, i Malaysia. Iraniern  Sepehr Khodayar drev teamet Zepspeed Foto: Privat.

Fick en förfrågan att köra SM 1987

Hösten 86 ville Peggen hitta på något nytt, efter Volvos avhopp, och ringde informationschefen på BMW, Leif Hansén. Han berättade för Leif att gärna skulle vilja ha en BMW 325: a att åka SM med. Leif tyckte inte att det var en vinnarbil, och sa till Peggen att de inte är med om de inte har en vinnarbil.

Dock fick Peggen en förfrågan från Hans-Åke Söderqvist, som tidigare jobbat på Volvo, och varit lite chef på tävlingsavdelningen, om Peggen ville köra för honom. Då han hade inte direkt någon annat för sig utan tackade ja. Lite kuriosa är att teamets verkstad låg i före detta avgångshallen på Torslanda flygplats. 

Tretton säsonger med BMW

1987, BMW M3, regerade på värdens racerbanor. Då ringde Peggen åter Leif, på BMW, och sa; ”nu har ni en vinnarbil”!  Även Gokartsvärldsmästaren, Lennart Bohlin, som ville köra BMW, på bana ville ha en BMW. Leif sa; ”Kan ni hitta på något tillsammans så är vi med”.

Sagt och gjort. Peggen åker till Skövde för att träffa Lennart som var på kurs där. De satte upp planer som de visade för Leif och Förenade bil köpte in den bil som vunnit DTM, samma år, som sedan lånades ut till de båda.

Den BMW M3, som Peggen körde 88, 90 och 91, står nu på Förenade Bils museum. Foto: Privat.

Peggen berättar även om ett tillfälle när de var nere på Förenade Bil och pratade med Leif Hansén och så skulle de gå och äta lunch. Då möter de Lars Söderström som ägde företaget. Leif presenterar Lennart och Peggen för Lars och berättar att de är förarna som skall köra den nya bilen de köpt.

Foto: Privat.

Lars frågade om allt var under kontroll. Peggen sa att; ”just nu tittar vi på reservdelar och det hade varit bra att ha en motor, i reserv”. Lars sa; ”då köper vi en sådan också”.

Bilen som Peggen vann SM med 1989 och som nu Peggen renoverar. Foto: Privat.

Efter det blev det BMW i många år för Peggen. Peggen har vunnit SM för standardvagnar fyra gånger och NM lika många gånger. Han blev även thailändsk mästare 1988.


Blev inbjuden att köra med Nettan Lindgren

1990 blev han inbjuden att köra med Nettan Lindgren i England. Här föddes även idéerna på STCC och så började de jobba med det projektet.

1995 så hade han väl tankarna på att sluta helt, men STCC började ta fart och statusen höjdes och racingen for i topp i popularitet. 

Så karriären återstartade 1997, efter ett sabbatsår, med en privat BMW-satsning. Det gick så bra att Peggen åter fick plats i det BMW stödda teamet och där blev det nu tre säsonger.

I samband med återstarten kontaktade Peggen sin gamle vän Oddmund Olsen, han som designat bilar, åt bland annat Brasta, och det blev Oddmund som fick designa peggens BMW-bilar de kommande fyra åren. I samband med visningen, av den nya tävlingsbilen, på Stockholms Bilsalong, 97, var Oddmund på plats och i hans följe kom Boo Brasta.

Det blev en trevlig middag med en blandning av gamla racingvänner och nya sponsorer den kvällen. Boo berättade, bland annat om strapatserna när han skull ta hem den Vauxhall Viva som han körde säsongen 1970.

2001

Vi flyttar fram till 2001 då Peggen körde EM igen. Det blev tio tävlingar i Europa, för BMW. Efter den säsongen taggade han ner igen och fick för sig att han skulle köra i USA. Dessa planer hade han haft ett tag och det fanns en serie som är bra med ett bra reglemente.

Peggen köpte en BMW M3 och skickade dit. De var på Daytona och körde. Där var det tvåtimmarslopp och Peggen hade en kille som körde och de kvalade nog in på en tiondeplats i deras klass. Under depåstoppet byter de förare och Peggen fortsätter loppet och ligger tvåa.

I det kurviga området ser Peggen något i backspegeln och undrar om bilen skall försöka köra om här. Det gjorde han inte, han hade tappat sin bil och for över gräsmattan i full fart och när Peggen tar u-svängen så kommer den farandes rakt in i framdäcket på hans bil. Där var Peggens USA äventyr över. 

STCC

Idén till STCC kom till när han var och körde några tävlingar ihop med Nettan Lindgren i England. Året efter var vi tillbaka i varsin bil i England. Efter det så började övertalningskampanjen här hemma. Dels så var det förbundet som skulle övertalas och förarna.

Peggen drog detta vidare till och fick väl lite kommentarer under vägen av en del människor. STCC blev till och blev, så småningom, en av Sveriges största succéer i motorsporten.  

Långlopp i Sverige

I början av 2000-talet blev Peggen inbjuden att köra i ett team som skulle köra Svenska Långloppscupen här i Sverige. Ett team som delvis bestod av folk som jobbade på Saab i Trollhättan. De hade en 9–3 diesel och en specialbyggd Saab med lite häftigare hjulupphängningar bland annat. Den hade en turbomotor på 450 hästar, vilket fungerade alldeles utmärkt, trots framhjulsdrift! – Lite kul att ha varit fabriksförare åt både Saab och Volvo säger Peggen och ler.

2010 gjorde Peggen ”come back” i den då nya Camaro Cup. Det var ett röramschassi, med plastkaross, med en V8 på drygt 400 hästar. 2011 förseddes bilen med reklam för Gekås och Sko Boo. Man kan säga att cirkeln var sluten. Mycket tekniska problem gjorde att resultaten uteblev, men när bilen fungerade så var Peggen fortfarande bland de snabbaste.

Peggen säger; ”det blev lite väl mycket skruvande, för att passa mig och man brann inte längre för den delen, som när jag började hos Team Tjabo, som Brasta´s team kallades”.


Körde Classic Race Århus

Still going strong. Nu i september i år var han i gång med tävlandet igen. Denna gång i Danmark och Classic Race Århus. Inför 2022 funderar han på att satsa på en ”full säsong” med både Classic Race Århus och Köpenhamn Grand Prix med sin Volvo 242 Turbo Grupp A

Sveriges bästa racerförare genom tiderna?

– Det är en svår fråga. Varje tid och varje klass har sina svårigheter. Ronnie Peterson är den som kommer att vara längst fram.

Träffade du Ronnie?

– Inte närmare än att han 1978 på Knutstorp cirka en månad innan han dog stod han mycket eftertänksamt lutande mot en bil och tittade på när jag skruvade på Camaron. Ronnie körde då en BMW 320 på Knutstorp.



Boo Brastas garage i Brastad.

Peggen och Magnus Lundqvist vid Boo Brastas gamla garage i Brastad.

Bosse ”Brastad” Johansson född i det lilla samhället Brastad här i Lysekils Kommun. I femton år var han med i racingeliten i Sverige som banracingförare. Han tog hem 7 SM-guld, 5 silver och 8 brons. Bilarna har varit av lite olika märken, men han tog SM-guld med den Ford Capri som ni ser här under som modellbil. Den brann upp vid en brand på Liseberg vid en bilutställning.

Han körde även Volvo/Daf, Fiat, Porsche, SAAB, Vauxhall, Opel och Chevrolet med mera. Vi var hemma hos Magnus Lundqvist i Brastad som visade upp garaget som Boo hade på 60-talet. Där drev han en bilverkstad och hade en anställd minns Magnus. Magnus farfar har byggt garaget. Garaget som sedan Magnus pappa Ronny Lundqvist hade och Ronny blev god vän med Boo. Magnus berättar vidare att han fick ibland uppdraget av Bosse att svara i telefonen.

Han minns ett speciellt tillfälle att han råkade trycka på ett tidtagarur som Boo hade. Magnus blev lite rädd och undrade vad han gjort, men det var ingen fara berättar han och skrattar. Magnus tillägger att han hade även ett stort garage uppe vid Stångenässkolan, där han hade lite bildelar med mera.

Magnus Lundqvist vid Boo Brastas Camaro vid Bynanders Museum i Svenljunga.

Boo Brasta med en av Porscharna han tävlade med.

Boo och jag i ett garage i Lysekil.

Det känns som att du har ett väldigt stort hjärta för Boo Brasta?

– Jo, men det var där det hela startade. Jag minns så mycket roligt med Bosse. Han hade en kompis som drev något hotell i Hjo. Det ligger säkert 8 mil från Kinnekulle, men vi skulle naturligtvis bo där. Vi pendlade mellan Kinnekulle och Hjo när vi körde den tävlingen där.

En annan episod var när vi var i Karlskoga. Boo kände ju alla och en av Sveriges då största motorjournalister var Rune Månzon på Dagens Nyheter. Han hade en sommarstuga strax norr om Karlskoga. Vilket gjorde att hela teamet bodde där. Hur alla fick plats begriper jag ännu inte idag, men det fick vi. Det var en mycket rolig upplevelse med Boo Brasta.

– Sen finns det en episod som inte var så rolig, men som jag tycker är viktig att berätta. Det är nog bara jag som är sanningsvittne i detta.  Mot slutet av säsongen 1977 så kom jag ner från Stockholm och kommer in i verkstaden i Ullared. Det är filspån överallt på arbetsbänken. Jag frågade Mike om vad som hänt. Men fick inget vettigt svar.

Vi åker upp till Anderstorp och kör racet och Boo vinner. Bosses bil tas in för efterkontroll och så uppdagas det att topplocken är filade, och han blir diskad. Vi körde även Mantorp efter detta, men detta var ett av Boo Brastas sista lopp i hans karriär.  

Detta har jag ältat genom åren och tyvärr så är både Boo Brasta och Bosse Carlsson borta. Jag är helt övertygad om att Boo inte hade en susning om detta. Jag är ganska säker på att detta var en setup. Nu är detta mina egna spekulationer och vi kommer aldrig att få svaret. Det gjordes inga sådana kontroller vad jag känner till tidigare och varför just där och då?

Gjort massor av saker genom åren

Han har gjort många saker under åren. Startade företaget Förarutveckling 1995. Han lärde folk köra BMW där folk fick lära sig att använda ABS bromsen och annat. Jobbade även mycket med julbelysningar som han monterade upp för folk. Startade ett glasscafé på Skrea strand som blev en succé. Han blev inbjuden till kommunen på idédagar och där förslog han och en annan att de skulle bygga cykelvägar på de gamla banvallarna. Det har blivit 4 mils cykelväg, hittills, berättar Peggen.

Peggen arrangerar resor till Daytona 500. 2022 blir det både Daytona 500 och Indycar, på samma resa! Foto: Privat.

I flera år har han även arrangerat resor med Swanson till Daytona 500. 2022 har han en ny resa på gång. Nu med både Daytona 500 och Indycar, i St. Petersburg, på samma resa! Vill ni följa med så är länken till resan här under: https://www.swansons.se/vara-resor/specialresa-nascar-indycar-kombination/

Glasscafé

För yngre sommarfalkenbergare är Peggen nog mest känd för glasscafét han byggde 2004.

Foto: Privat.


Han har även jobbat som fastighetsmäklare med mera. Lagom tills hans pensionsdag har han nu funderingar på att starta upp detta med fastighetsmäklare igen.

Peggen skrattar och avslutar intervjun med att säga; ”man måste ju ha något att göra”.

Jag och Peggen.

Stort tack Peggen för dit besök i Lysekil i augusti i Boo Brastas fotspår.

Alla foton på Peggen använder jag med tillstånd från honom.   

Idag på bloggen får ni träffa Lars-Eric Andersson och hans Chevrolet från 1933

Idag på bloggen får ni träffa Lars-Eric Andersson som är uppväxt i Brodalen i Lysekil kommun. Lars-Erics pappa var Konsumföreståndare i Brodalen mellan 1965–1970 och det blev även Trollhättan för Lars-Eric då familjen flyttade dit och hans pappa Blev ICA-handlare. Idag bor han med familjen i Brastad.

CI2A4875.jpg
 Lars-Eric Andersson med sin Chevrolet.

Äger två Chevrolet från 1933.

Lars-Eric har idag två Chevrolet där båda är från 1933. Intresset för bilar startade redan i tidig ålder, då han som 16-åring läste till bilplåtslagare och lackerare. Han började att hjälpa grannar och andra och där startade intresset för amerikanska bilar. Hans första bil köpte han när han var 16 år och det var en Ford från 1968 som han renoverade. Efter det har det passerat ett antal bilar med allt från Cadillac, Chevrolet och DeSoto med mera.

CI2A4831.jpg

CI2A4846.jpg

Bilen registrerades den 17 mars 1933.

Chevrolet master special eagle som bilen heter som Lars-Eric äger är tillverkad i USA, men nysåld i Stockholm på Ostermans och registrerades den 17 mars 1933. Regnumret blev A 6016. Den första ägaren var den 50-årige direktör Frans Fredric Hellberg hos firma Paul U Bergström AB. (Varuhuset PUB på Hötorget i Stockholm). Frans Fredric Hellberg hade en privatchaufför var enligt uppgift noga med att sitta på baksätets högra sida med sin fru till vänster om sig om hon var med.

Det finns en mycket intressant historik om bilen där den visar hur bilen har fått nytt registreringsnummer under åren som den bytt ägare.

CI2A4974.jpg

CI2A4860.jpg

CI2A4857.jpg

CI2A4852.jpg

Greta Garbo kan ha åkt i bilen.

Samtidigt här berättar Lars-Eric att Greta Garbo som tidigare jobbade på PUB som butiksbiträde på PUB:s hattavdelning kan ha åkt i den bilen som Lars-Eric har. Det finns inget dokumenterat, men lite olika uppgifter gör gällande att det kan vara så.

CI2A4826.jpg

Antal tillverkade och sålda fordon var 450435 st på 2 modeller med 11 olika versioner.
Med en 6 cylindrig toppventilsmotor på 65 hk och 3 växlad osynkad växellåda. Nypriset var 2900:- med extra utrustning.

CI2A4889.jpg

CI2A4865.jpg

CI2A4890.jpg

CI2A4896.jpg

Hittade bilen på en annons.

Lars-Eric hittade bilen via en annons. Han kom över bilen från ett dödsbo som inte hade något intresse av bilen. De hade fixat till den så att den var körbar. Den blev avställd 1962 uppe i Hälsingland på en loge. Där stod den till 2012. 2016 var den besiktigad och klar. 2017 köpte Lars-Eric bilen.

CI2A4905.jpg

CI2A4918.jpg

CI2A4941.jpg

CI2A4972.jpg

Efter köpet är det bara vattenpumpen som Lars – Eric har bytt. Det finns 62 smörjkoppar på underredet som man får gå över med en fettspruta. Vissa småvägar man kör på så kan den vara rätt svår att köra eftersom de kan vara spåriga. Hastigheten på bilen om det är en jämn väg kan vara mellan 80–90 km/h.

 

Ställde ut bilen på Elmia.

På Elmia i Jönköping så fanns Lars-Erics bil med på mässan. Det var många som ställde frågor och det var riktigt roligt att kunna visa lite av bilhistorian i Sverige tillägger han. Som varumärke startade Chevrolet i början på 1900-talet. Som jag berättade i början så har Lars-Eric en precis likadan bil till. Den kommer han att göra lite mer modernare medan den som han kör nu kommer att behållas i det fina skick den är i nu. Lite längre fram hoppas jag att kunna göra ett återbesök hos Lars-Eric där ni får se den andra bilen.

Jag fick den stora äran att få åka med i bilen och satt i baksätet på den högra sidan. Det var en mycket trevlig tur i en bil från 1933. Tusen tack Lars-Eric för att jag fick åka med dig och höra historien om Chevrolet master special eagle från 1933.

Jag har haft den stora äran att få följa ett stort bilprojekt som Mikael Eriksson från Lysekil har genomfört. Han har totalrenoverat en Chevrolet Impala från 1958

Projekt Chevrolet Impalan 1958.

Jag har haft den stora äran att få följa ett bilprojekt som Mikael Eriksson från Lysekil genomfört. I juli 2014 var han och hämtade bilen i Skandiahamnen i Göteborg. Projektet handlar om en Chevrolet Impala från 1958. Det är samma modell som de hade i filmen ”Sista natten med gänget”. Bilen köpte Mikael från Virginia i USA och importerade den till Sverige, och i augusti 2014 började Mikael med att totalrenovera bilen.

CIMG1407.JPG

Chevrolet Impalan var svart när den kom till Sverige. Originalfärgen är mintgrön men Mikaels fru Ann-Sofie ville ha en vit bil. Mikael tyckte att ett rött tak skulle passa på bilen och på den vägen är det.

CIMG1408 (1).JPG
CIMG1640.JPG

Chevrolet Impalan är en present till Mikaels fru Ann-Sofie som skulle fått den när hon fyllde 50 år, men ibland faller inte alla bitar på plats och de tar tid att få hem de olika delarna som är beställda.

CIMG2084 (1)
CIMG2268 (1)
CIMG2398.JPG

Intresset för äldre bilar och amerikanare är stort. Samtidigt är det en avkoppling från det dagliga arbetet med att sälja kök på Köksbutiken i Bohuslän AB. Intresset har alltid funnits där och det började med att Mikael och Ann-Sofie köpte en bil från USA för ett antal år sedan och sedan dess har intresset vuxit hela tiden.

Mikael berättar att han kört motorcykel för det mesta tidigare i sitt liv. Han har dock en Cadillac cab från 1957 sedan tidigare.

Man måste ha tålamod när man totalrenoverar en bil.

Det gäller att ha tålamod när man renoverar en bil. Man kan beställa en grej och ibland kan det ta flera månader innan just den delen kommer. Ramen har blivit blästrad, grundmålad och målad. Det var lite patina på ramen säger Mikael, men annars var den i fint skick.

CI2A0264.jpg
CI2A0269.jpg
CI2A0273
CI2A0285.jpg
CI2A0293.jpg

Det blir nya bromsar, bromsrör, bussningar, fjädrar, stötdämpare, bromsledningar och bränsleledningar m.m. Däcken kommer Mikael också att byta ut. Motorn är klar och det är originalmotorn som fått sig en uppfräschning. Hela karossen är som ny och underredet är behandlat och klart. Mikael säger att när man gör något sådant här är det lika bra att göra det ordentligt annars kan det kvitta.

CI2A0311.jpg

Varenda mutter och bult har Mikael skickat och fått ytbehandlat. En ny inredning har han köpt till bilen. Det är mycket letande och koll på internet på olika sajter. När bilen blir klar krävs det att den besiktigas för att få köras i trafik.

CI2A0330.jpg
CI2A0331.jpg
CI2A0336.jpg
CI2A0340.jpg

Flyttade hem bilen till sitt garage.

Karossen är nu fastbultad i själva ramen och efter det flyttade han hem bilen. Väl hemma började Mikael skruva på lite olika detaljer. Nu börjar pilljobbet med att sätta dit allt på rätt plats. Han har lagt in dämpmattor för att dämpa bilens ljud; Mikael har även satt dämpmattor i taket för att få bort lite av plåtljudet som kan uppstå i bilen. Ljuddämpande mattor har han också lagt in på golvet i bilen.

CI2A9709.jpg

Mikael har monterat på en ny dash (instrumentbräda) som han beställt klädd istället för att den är målad. Han har aldrig själv sett någon 58 med en klädd dash, men den är beställd i Sverige och den är han väldigt nöjd med.

CI2A9711.jpg

Bilradion är också på plats och alla elkablar har han dragit helt nytt. Inredningsmattan har han lagt in för att den skall ligga till sig innan han sätter dit bilsätena. Även innertaket är på plats för att det skall hänga till sig innan han sätter det på plats. Lite olika kromdelar och lampor är också på plats.

CI2A9747.jpg

Det är många timmar som det känns som det inte händer någonting berättar Mikael. Sitter man och polerar lister försvinner timmarna fort. Det är mycket som är klart fast det fattas även saker som tar tid att få fram. Han väntar bl.a. på dörrarna till bilen, får han bara dem så kan han göra klart allt invändigt tillägger Mikael.

Förhoppningarna från början var att den skulle vara klar i maj 2016. Men tiden räcker inte alltid till att bara greja med bilen. Jag följer hela tiden arbetet och ringer Mikael med jämna mellanrum för att höra hur det går för honom.

Dörrarna har kommit och är på plats på bilen.

Jag märker att en hel del har hänt när jag återigen besöker Mikael. Dörrarna är på, servopumpar och generatorer är på plats på motorn. Mikael har även dragit det mesta av elen i bilen. Hastighetsmätaren och lite andra instrument i bilen är på plats.

CI2A1685.jpg
CI2A1627

Däcken är på och är grymt snygga. Kofångaren där bak är på. Han visar upp rutramarna som han putsat upp kromet på. Det kommer även att bli elhissar i bilen. Det är inte original på just denna men det fanns redan på den tiden. Mikael berättar att det fanns t.o.m. automatisk avbländning av helljuset att köpa med på den tiden om man hade pengar till det.

CI2A1664
CI2A1669.jpg
CI2A1680.jpg

Mikael är väldigt taggad att provköra motorn på gården när han kommit lite längre. Där lämnar jag honom och bilen för att återkomma om ett tag.

Nu har det gått ett tag och jag är tillbaka hemma Hos Mikael och Ann-Sofie.

Nu har det gått ett tag och jag är tillbaka hemma Hos Mikael och Ann-Sofie. Nu börjar det synas att det hänt en del med bilen.

CI2A5853.jpg

Bagageluckan är på, bagageutrymmet är klart och alla rutor är insatta. Bagaget använder Mikael idag som förråd för att bli av med lite olika saker som behövs lite senare.

CI2A3948.jpg
CI2A5858.jpg

Reservhjulet har Mikael beställt hos Niklassons Gummi O. Mekaniska Verkstads AB i Lyse. Det ligger inte som lagervara som andra däck kanske gör. Inne i bilen har det inte hänt så mycket. Det är ett värmepaket insatt och handsfacket är också på plats.

CI2A5840.jpg
CI2A5844.jpg

Motorn är på plats och allt är inkopplat. Det är bara en slang som måste bytas för den blev för kort berättar Mikael vidare. Det är bara kablarna till generatorn som skall kopplas. Motorhuven är klar och ligger inne i huset. Skärmarna är snart klara. Efter det skall det monteras ljus och lite olika saker i fronten på bilen. Tanken till bilen är klar och kommer att monteras inom kort.

Det känns inte som det är så mycket kvar att göra när man står och tittar på bilen som den ser ut nu. Mikael berättar att det är allt en hel del kvar att skruva med innan den är klar. Tanken nu är att få klart den innan midsommardagen och cruisingen i Lysekil.

Jag frågar Mikael om han börjat fundera på något nytt projekt nu när han börjar se att inom en snar framtid att bilen kan bli klar?

– Ja, det har jag faktiskt. (Mikael skrattar) Vi får se vad som händer.

När du började jobba med denna bilen hade du då en färdig plan på hur du ville att det skulle bli?

– Jag har vetat från början vad jag behövt för att göra ett sådant stort projekt. Skulle jag börja ett nytt projekt så ligger nivån väldigt högt redan från början.

Skall man göra det, så skall man göra det ordentligt. Det är klart att med detta projekt kunde jag gjort det lite enklare kanske och givetvis hade det gått fortare, men den tanken har aldrig funnits.

Någon månad senare.

Tillbaka hos Mikael och vi är nu inne i april månad och motorhuv, skärmar och sätena är också på plats. Kylarslangen som Mikael beställde från USA till bilen är för kort. Han beställde en till men den han fick var också för kort. Nu har han beställt en till och hoppas att det ska bli rätt denna gången. Reservdäcket har kommit och mer och mer ser man hur bilen börjar ta form.

CI2A3941.jpg
CI2A3955.jpg

Nu skall sidorutorna justeras, generatorn skall kopplas in, fronten skall fixas till, reservdelskittet med en motivlackad Elvis skall på plats, smådetaljer skall sättas på och olja skall fyllas på. Det han väntar på nu är ratten.

Nu känns det verkligen spännande och det känns som Mikael går in i på sluttampen med bilen.

Näst sista besöket.

Nu är det näst sista besöket jag gör hos Mikael och Ann-Sofie. Bilen är nästa klar och Ann-Sofie och Mikael poserar framför bilen.

CI2A7749.jpg

22 Juni 2017.

Nu är nästan allt klart på bilen. Ratten har kommit, radion är på plats. Det är lite smågrejor som skall dit, men bilen är besiktad och fullt körbar.

CI2A1098.jpg
CI2A1108.jpg
Bilen fick en extrastjärna hos besiktningen.
CI2A1110.jpg
CI2A1114.jpg
CI2A1104.jpg

I dag på midsommarafton fyller Ann-sofie år och Mikael berättar att då skall hon få bilen som är en födelsedagspresent till sin fru. Lite försenad men oj vilken present.

CI2A1123.jpg
Motivlacken med Elvis på reservhjulet.
CI2A1115.jpg
CI2A1128.jpg
CI2A1132.jpg

Det har varit en mycket rolig resa och en stor ära att få vara med från början på detta bilprojekt. Mikael och jag har pratas vid väldigt ofta. Stort tack Mikael och Ann-sofie för att jag fick följa er & stort grattis på födelsedagen Ann-sofie. Håll nu utkik efter denna bil när den kör varvet på cruisingen här på midsommardagen i Lysekil.