Idag får ni möta Cerry Holmgren på min blogg som bl.a. varit med om hela 3 OS, och som var med och tog VM-guld 1990 med det svenska handbollslandslaget

Idag får ni träffa Cerry Holmgren som jobbade som massör för handbollslandslaget i många år.

IMG_8077

Född i Surte.

Cerry Holmgren är född i Surte på en barnavårdscentral den 29 december 1954. Detta är lite unikt, för sedan började de bygga Kungälvs sjukhus berättar Cerry. Han växte upp i Nol, och sedan blev det Ahlafors där han spelade fotboll. Efter skolan skulle han börja jobba som elektriker var meningen för hans pappa var elektriker och även hans bror var det, men Cerry var inte elektriker berättar han. Men på den tiden fanns det jobb att få och han började jobba på ett lager, och blev lagerchef där efter ett tag. Han bodde hemma ganska länge för han var som säger; ”gift med idrotten”.

 

 Var med i fotbollsklubben Ahlafors.

I arton år var han med i fotbollsklubben Ahlafors IF. Där var han både ledare, tränare och styrelseledamot m.m. De drev även Folkparken i Ahlafors berättar Cerry. De gick upp i gamla division 3 och mötte bl.a. Oddevold, och det var stort på den tiden. De spelade oavgjort på Sjövallen mot Oddevold minns Cerry.

 

Gjorde 5 säsonger med Ale Surte i bandy.

Inom distriktsförbundet började han gå kurser i massage, sedermera blev han värvad som ledare till Surte bandy. Han gjorde 5 säsonger med Ale Surte i bandy. Varav fyra av dem var de i slutspel. De var i semifinal och mötte Boltic som bästa resultat berättar han vidare.

Cerry började att jobbade på Volvo. Ordföranden i Surte var direktör på Volvo Svenska Bil, och Cerry skulle egentligen börja jobba på Volvo Svenska Bil, men där var det anställningsstopp. Istället blev det Volvo Lastvagnar, och där fann Cerry sina bästa arbetskamrater han någonsin haft.

 

Han hade väldigt bra arbetskamrater.

Han berättar att han hade absolut det sämsta jobbet där, men han har aldrig haft bättre arbetskamrater. Han sprutade på färg på underredet hela dagarna och gick med en stor mask på sig. Rasterna och den kamratskapen de byggde upp där uppvägde det dåliga arbetet han hade.

Samtidigt här läste han mer och mer, och höll på med idrottsskador. Lasse Petersson och Per Renström jobbade med boken ”Skador inom idrotten”. Inför boken gjordes en specialkurs för endast 12 deltagare, för att testa det som skulle bli en bok. Där knöts kontakten igen med Per Renström berättar Cerry.  7 kvällar i veckan, och i tre veckor pågick kursen. Cerry läste vidare och utbildade sig till massör på GGI i Göteborg.

 

 Warta i handboll.

Sedan blir det Warta i handboll. På Volvo var det en kille som kallades Janne ”blåvitt” Karlsson. Hans son Sonny spelade i Warta, och de sökte en massör. Ragge Karlsson hade varit tränare ihop med Ingvar Lundberg berättar Cerry. Han får frågan om han har lust att vara med i Warta och tackar ja.

 

Handbollslandslaget får en gratisplats i OS i Los Angeles.

I samma veva får 1984 Sverige en gratisplats i OS i handboll Los Angeles för att det var en Öststat bojkott. Den gratisplatsen satsade handbollsförbundet på. Ingvar Lundberg frågade Cerry om han ville vara med och titta för landslaget skall samlas en helg för att träna i Göteborg inför OS. Han tackade ja till det. Även Ragge ringer och frågar om Cerry kunde hjälpa dem för de hade ingen massör. Cerry tackade ja.

Cerry fick göra både det ena och andra den helgen. Från och med 1984 till 1996 var det landslaget som gällde för Cerry. Det har både varit roligt och lärorikt. Han har fått en otrolig lärdom utav två olika tränarprofiler. Ragge var det auktoritära som ville ha koll på allting.

När Bengan kom så hade han ett sätt där alla fick vara med att ta ett ansvar. Det var två fantastiska ledare och Bengan har fått mycket kredit, och det skall han ha med all rätt tycker Cerry. När Bengan var tränare var Cerry en av de som gjorde väldigt mycket i handbollslandslaget. Cerry kom med mycket idéer berättar han. Alla tog ett stort ansvar.

 

OS i Seoul 1988.

Det stora problemet i handbollsförbundet var att det inte fanns några pengar.  Att inte laget gick längre i OS i Seoul berodde på att Cerry tyckte att han var för ung, Ragge fick lite prestationsångest, och killarna delades i två grupper. Laget har nog aldrig varit bättre tränade än under OS 1988.

De tränade fruktansvärt mycket. Björn Jilsén, Claes Hellgren, Per Karlsson och Sten Sjögren var fantastiska killar. Sen fanns det ett gäng med yngre killar som inte hade vuxit igenom glorifieringen, som alltid sker när man kommer in i ett landslag. Man blir lite uppmärksammad och du kommer in i laget. Det var flera som inte klarade det. Cerry minns att de spelade varannan dag, och Ragge satt och kollade på video från matcherna. De gjorde inget gemensamt, och där tappade de nog att de inte gick längre i det OS:et.

10869493_362152523972255_1538294699933298104_o
Bengan och Cerry när Cerry fyllde 60 år.

Efter OS 1988 utsåg Beng ”Bengan” Johansson till tränare i svenska handbollslandslaget. En av Bengans största grej som Cerry använder när han är ute och föreläser någon gång är Bengans ord: (Cerry härmar Bengan när han säger detta). ”Grabbar, man måste utveckla individen i ett kollektiv, om inte lillfingern, långfingern och pekfingern är med när man går på toa så går det åt helvete”. Både jag och Cerry skrattar nu. Det var så likt Bengan så det var otroligt.

 

Världsmästare i handboll 1990.

Från den hårda träningen som killarna behöll, även om det skett en förändring i den till den 10 mars 1990 då de blev världsmästare i handboll. Efter detta gick det av bara farten. Nu öppnades en helt annan värld för handbollslandslaget. Det som ingen vet om är att de hade inte förhandlat om vad ett VM-guld kunde ge i pengar.

11044546_846063268793505_6363863221576458620_o

När killarna tog upp detta med förbundet så var svaret; ”att ni får göra resultat först”. De blev fyra i VM 1986, femma i OS 1988 och nu blev de världsmästare. Per Carlén som i sin euforiska glädje, rycker tag i Staffan Holmqvist som då var ordförande och säger; ”nu skall vi förhandla, vi har inte förhandlat, men nu har vi gjort resultat, går det att få ett bättre resultat än detta”. 30 000: – skulle de få.

I slutänden blev det bara 14 000: – för de fick skatta för pengarna också. De pengarna tog de inte ut. I Prag blev de hämtade med ett specialchartrat flygplan, och när de kom till Stockholm höll de på att inte kunna landa för att det var snöstorm i Stockholm. Väl hemma pågick festligheterna i 14 dagar.

 

Läger i Lysekil med handbollslandslaget.

De hade varit i Lysekil på läger med handbollslandlaget. och Cerry berättar. De hade haft en uppvisningsmatch mot en kombination av spelare från Lysekil och Kroppskultur i Kronbergshallen här i Lysekil. Hallen blev fullsatt den dagen, och de pengarna som blev över gick in till ett konto som spelarna hade ihop. Det var ingen som visste om det kontot berättar Cerry. Idag är det preskriberat berättar han vidare, därför kan han berätta om detta.

Kontot behöll de och de skulle åka till Paris, och skulle ta med sig fruar och fästmöer dit. De hade aldrig fått åka med utomlands. Pengarna de hade på kontot skulle inte räcka till resan. Det fixade sig. De lyckades få ihop pengarna som fattades, och fruar och fästmöer fick följa med till Paris.

 

Cerry blir tillfrågad om han kunde hjälpa till i LHK.

Cerry blev tillfrågad av Lasse Wester i LHK om inte han kunde tänka sig hjälpa till. LHK ville göra en liten satsning. En som var en av de stora förutom Göran Hedberg är Lasse Wester som inte har fått så mycket beröm för sin insats han gjorde i LHK berättar Cerry. Lasse och Cerry organiserade upp ganska mycket ihop med Irené Franzen, Lars Jansson och de andra ledarna i LHK. 1996 går LHK upp i elitserien och det var stort berättar Cerry.

1996 blir det OS i Atlanta för Cerry och handbollslandslaget. Efter detta OS hade han beslutat sig för att sluta i landslaget. Det blev 12 år, och det sliter ganska hårt på kroppen berättar han. Sista året var han uppe i över 200 resdagar.

Cerrys fru fick jobb i Kungshamn och nu 1997 beslutar de sig för att flytta dit. Över 30 år blev det här på västkusten för Cerry och familjen. De bodde på Valberget i Kungshamn men tar beslutet att flytta till Göteborg 2001. Det blev för tyst när augusti kom att bo på Sotenäs tyckte Cerry och familjen. En morgon när de satt vid frukosten frågade Cerry om de ville flytta till Göteborg. Ja kom det i kör berättar han. På 8 dagar hade han fixat klart allt och det bar iväg till Göteborg.

 

Minnen från åren med handbollslandslaget.

Cerry har många roliga minnen från åren med handbollslandlaget. Cerry fick stå ut med mycket saker berättar han. Han var inte sen att ge tillbaka. De spelade supercupen i Dortmund. Där spelade de 6-8 bästa lagen i världen. Man fick hela tiden se till att ingen tog sig in på rummet man hade. Med Järphag, Wieslander och Carlén då visste man att allt kunde hända berättar han.

Överledaren kommer ut från Cerrys rum och Cerry frågar vad han gjort på hans rum. Han hade bara lagt in kläderna på Cerrys rum som var tvättade berättade överledaren. Precis när Cerry kommer in på rummet ringer telefonen. Telefonen stod på sängbordet och Cerry sätter sig på sängen..och sa hallå och sängen brakar ihop… I rummet bredvid satt Carlén och gänget och ringde till Cerry.

De hade monterat ner sängbotten på sängen. Han tappade telefonen och än idag ser han telefonen flyga i luften när han slår i golvet. Som tur var berättar Cerry var dörren till rummet låst så ingen kunde komma in och se när han låg där på golvet i den bottenlösa sängen. Det var bara att börja montera ihop sängen igen.

 

Cerry hämnades på Carlén samma kväll.

De spelade sista matchen och Per Carlén skulle resa till Spanien tidigt på morgonen dagen efter. Cerry snodde Carléns pass. Passet hade han lämnat till lagvärden. Lagvärden var den som åkte med till flyget. Han vände upp och ner på allting. Väckte de andra spelarna, men hittade inget pass. Ute vid gaten fick han sitt pass av lagvärden. Carlén var nog rätt svettig där berättar Cerry och skrattar.

 

De undrar varför Cerry dröjer till bussen. 

Efter match packar man ner alla smutskläder i en sopsäck oftast. Man har tejpat igen den uppe i hålet och sen är det bara att bära iväg den till bussen eller var man skall ta den. Alla skulle iväg till en bankett, och Cerry fick oftast duscha sist av alla.

Finklädd och klar för att gå till bussen och ta med sig påsarna med smutstvätt så märker man att de har gjort hål i påsen i botten. Du har inga mer påsar och får börja om med packningen av tvätten. När han kommer smågliras det och alla skrattar och undrar varför han är sen till bussen.

 

Var alltid sena till tillställningarna efter matcherna.

Göran Bengtsson var nog han som var värst i början. Wislander och Peder Järphag var inte snälla när de kom ihop. Man var inte direkt snäll heller, utan gav igen och hittade på en massa bus.

En gång så hade Cerry sagt till dem att var nu snabba efter matchen så vi kommer iväg. Han hade nästan inte hunnit gå av planen när han kom in i omklädningsrummet och alla sitter där nakna och frågar honom om det var tillräckligt snabba denna gången. De var alltid sena till tillställningarna efter matcherna berättar Cerry vidare.

 

Det var fantastiska år med landslaget.

Cerry berättar att det var många fantastiska år med landslaget, och VM-guldet 1990 smäller högst. Att få vara med på 3 OS är stort, och det är starka minnen från dem. 1988 i Seoul i Korea, 1992 i Barcelona och 1996 i Atlanta USA.

 

Det finns en historia om Coca-Cola flaskans begynnelse.

Cerry berättar om att det här med att vara född i Surte hade en betydelse när han var i USA. Redan 1995 när de var i Atlanta och rekade var Cerry bland de första olympierna som var där. Pass och ackreditering skulle visas upp. Detta var ett test och en av guiderna fick se att det stod Surte i Cerrys pass. Han frågade direkt om han kände till historien om Surte. Cerry berättade för guiden att det fanns två eller tre olika historier om Coca Cola flaskan och dess historia.

Alexander Samuelson arbetade på Surte glasbruk innan han emigrerade till USA 1883. Cerry berättar att de skall ha hittat några numrerade Coca-Cola flaskor i Surte.

Cerry blev inbjuden till Coca-Cola muséet, och fick även besöka bankvalvet där alla de tre numrerade flaskorna står. Den sista numrerade flaskan hade man hittat i Surte i början på 90-talet berättade de.

 

Fyllde 60 för ett tag sedan.

60 år har Cerry hunnit med att bli. Det firade han. Bengan och Wislander var med på kalaset. Det var en underbar kväll berättar han. Han har fortfarande kontakten med många av spelarna från den tiden. När man träffar dem så är det som att de aldrig varit ifrån varandra berättar han.

10862562_362152537305587_1904515265467231676_o

Wislander är den spelaren som varit klart bäst som handbollspelare. Ola Lindgren är nog den bäste försvarspelaren som funnits. Staffan Olsson hade alltid det sista avgörande passet. Per Carlén var en riktig kämpe. De som drog igång hela den här träningsfokusen ihop med Ragge, var Carlén, Hellgren och Sjögren bl.a.

 

Slimmad dräkt i handboll.

Inför handbolls VM på hemmaplan i Göteborg 1993 så hade det tagits fram en slimmad dräkt. Det var en ganska stor anspänning inför detta berättar Cerry. Det var ett stort hemlighetsmakeri om den nya tröjan. Cerry minns att islänningarna var väldigt arga för att Sverige hade gjort detta med tröjan.

Island ordförande var han som hade agenturen för Adidas på Island. Han visste inte om det och det kändes som det var hans arghet som spridde sig till det isländska laget berättar Cerry vidare. De hade varit lite taktiska och bjudit in någon pressfotograf från Island när de hade presskonferens om den nya tröjan.

10264623_710060535727113_2484227845249274569_n
Den slimmande tröjan till VM 1993.

Bilderna togs på tröjorna och sedan packades de ner för att det internationella handbollsförbundet skulle trycka på en viss reklam på tröjorna. En taxi stod färdig för att köra iväg med tröjorna för tryck. Cerry hade tagit reda på vilket tryckeri som skulle trycka den slutliga reklamen på tröjorna och hemlighetsmakeriet var stort om detta hela vägen. Dagen efter fick Cerry tröjorna tillbaka.

Reglerna var sådana att det internationella förbundet skulle se tröjorna fyra timmar innan match för att de skulle bli godkända. De möttes upp i Scandinavium i Göteborg och Cerry visade upp tröjorna.

 

Handbollen har blivit tråkigare.

Handbollen idag är mycket tråkigare tycker Cerry. Under Bengans ledning skapades en systemhandboll, med gurkburkar och kantspel m.m. Idag är det för mycket bökande där niometrarna bara satsar rätt in i högen. Förhoppningsvis skjuter de och de blir mål, men det är inte det kollektiva spelat som det var förr.

Hanbollen idag är mycket mer individuell än den var förr. ;”Kanske jag har blivit för gammal men det är min tanke om dagens handboll” säger Cerry.

IMG_8070

 

Som avslutning pratar vi om när Lysekil gick upp i elitserien i handboll 1996. Klubben hade en jättebra ungdomssatsning som är så viktigt. Intresset för handboll var stort. Cerry minns att det var mycket sponsorer och andra som träffades på Jönssons Katt i Lysekil. Där togs mycket kontakter och många affärer gjordes upp där nere med bl.a. sponsorer.

Jag frågar om Lysekil skulle klara att göra om en sådan sak som att komma upp på samma nivå igen. Cerry säger; ”Absolut skulle de klara det. Men för att göra det så måste man nog börja om igen och hitta ungdomshandbollen igen. Det fanns väldigt många talanger när Lysekil tog sig till Elitserien”.

Idag är inte Cerry så ofta i Lysekil, och tycker att det är för sällan tyvärr. Stort tack för att du kom förbi och hälsade på mig. Det var mycket roligt att få se dig igen.

Alla foton i reportaget använder jag med tillstånd av Cerry Holmgren.

Idag får ni möta Lysekils handbollslegend Mats Fransson på min blogg.

Mats Fransson född 1 juni 1962 i Lysekil. Gick nio år i Gullmarsskolan och två år på verkstadsteknisk linje i Gullmarsgymnasiet. Handbollsintresset kom först vid 11-12 års ålder och han spelade även fotboll parallellt med handbollen. Han stod i mål i fotboll och det blev ett naturligt val att göra det i handbollen också. Till slut berättar Mats att han fick välja mellan fotbollen och handbollen och det blev handbollen som blev hans grej.

IMG_0242
Mats Fransson.

Han gick med i Lysekils handbollsklubb ”LHK” och gjorde sin debut som målvakt i A-laget som 15 åring.  Det blev A-laget med LHK i 2-3 år innan han drog vidare till Göteborg och började spela med Heim. Samtidigt gjorde han lumpen i Göteborg på kustartilleriet. Efter lumpen blev det Lysekil och Mats började spela med elitserielaget Kroppskultur och där stannade han i sex år.  LHK gick upp i ettan och Mats flyttade hem och spelade med LHK i två år. Nästa anhalt blev Västerås och Irsta HF. Mats berättar att de två åren han var i Irsta är nog de bästa åren han haft som idrottsman. Han tog med sig familjen och bosatte sig där i två år. Sista året i Irsta när han också spelade i handbollslandslaget tog han VM-guld i Prag 1990 och det var stort berättar han.

 

Flyttade tillbaka till Lysekil och skriver kontrakt med IL Runar i Sandefjord i Norge.

Familjen flyttade tillbaka till Lysekil och Mats skrev kontrakt med IL Runar i Sandefjord i Norge och börjar pendla mellan Lysekil och Norge. Hela sex säsonger blev det med IL Runar. Mats berättar att han skulle känna hur det var och pendla i ett år och sedan skulle familjen flytta med till Norge. Nu blev det inte så utan Mats blev en pendlingsmänniska berättar han och skrattar. Ungefär 4 timmar tar det en väg berättar Mats vidare. Efter Runar blev det Kroppskultur igen och det varade 3 säsonger. Mats kände att det kanske var dags att trappa ner lite på handbollen och börjar spela med HF Orust och där spelade han i två år. Orust tog sig från division 3 till att kvala till division 1. Under tiden med Orust ringde det en gammal kompis till Mats som tränar Stif i Sandefjord som är det konkurrerande laget till Runar och frågar om Mats vill vara med på deras elitsatsning.  Mats var då 40 år och berättar att han inte tvekade en sekund utan tackade ja direkt. Tre dagar efter skrev han kontrakt med Stif i Sandefjord.

 

Hann med ett inhopp i den Spanska ligan.

40 år gammal så hinner han även med att göra ett inhopp för den spanska proffsklubben ”Cantabria Santander”. Det var Mats Olsson som ringde upp Mats och frågade om han kunde ställa upp. Självklart tackade Mats ja och spelade cirka en månad för den spanska klubben. Sedan bar det av till Norge igen och spel i Stif. Det blev 3 år i Stif och det blev även en fortsättning i Norge men nu med IL Runar igen. IL Runar är nog den finaste klubben Mats spelat i berättar han. Det var mycket känslor och det blev väl en del gnäll när han började spela för konkurrenterna Stif berättar han vidare. Väl tillbaka i Runar och där stannade han två år. Mats begav sig till Moss och laget Herulf som spelade i division 2 och hjälpte upp dem till den Norska elitserien som spelande tränare. I Herulf stannade han 5 säsonger. Idag tränar Mats ett tjejlag i Fredrikstad i Norge. När han spelade i Herulf vid 49 års ålder bestämde Mats sig för att sluta spela. Han kände att är man nästan 50 år och fått varit med om så mycket som han fått och kroppen har klarat sig någorlunda bra så får det räcka. 33 elitsäsonger blev det för Mats.

 

Debuterade mot Norge i landslaget.

1986 gjorde han sin debut i handbollslandslaget. Det var ett dubbelmöte mot Norge och Roger ”Ragge” Carlsson var förbundskapten för laget. Rolf Vainika stod den första matchen och Sverige fick stryk med ett mål av Norge. Mats fick stå i den andra matchen mot Norge och gjorde där kanske sitt livs match berättar han. Veckan efter var det match i Island och Mats blev uttagen att följa med till Island och spela. På den vägen var det och 98 matcher blev det i det svenska landslaget. 1988 blev han även uttagen till OS i Soul och det var en upplevelse berättar Mats. Året innan på för OS var de både i Kina, Japan och Korea och spelade. De slutade på 5:e plats i Korea på OS och det var lite av en besvikelse berättar han. 1988 blev Bengt ”Bengan” Johansson förbundskapten och det gav landslaget en ny vind berättar Mats vidare. 1990 tog de VM-guld i Prag mot Ryssland i finalen. Mats berättar att de var underdogs och ingen hade väl trott på att Sverige skulle vinna. Innan de åkte till Prag så fick alla i laget tippa anonymt om vilken placering de skulle hamna på i VM. 15 spelare hade tippat på att de skulle ta VM-guld och en hade tippat på att det skulle bli brons. I fyra matcher stod Mats under gruppspelet. Bengan var helt underbar berättar han. De körde runt på 3 målvakter och inför finalen var det Bengts fingertoppskänsla som spelade roll när han tog ut laget. Det var en lätt träning på förmiddagen och Bengan hade inte tagit ut finallaget ännu utan meddelade att han kommer att knacka på hotellrummet och berätta vem som blivit uttagen att spela. Mats bodde ihop med Mats Olsson och hör hur Bengt knackar på dörren i rummet bredvid. Han hör en het diskussion med Sten Sjögren som hade gjort 199 matcher och som med finalen skulle göra sin 200 match och skulle sluta efter VM. Bengan petar Sten och sätter in Pierre Thorsson istället. Det visar sig att Pierre gör kanske sitt livs match i finalen. Nu kommer Bengt till Mats rum och berättar för Mats att hans magkänsla sa Tomas Svensson och Mats Olsson och det blev ett nej till Mats. Det kändes inte kul men man kände sig delaktig ändå berättar Mats. Mats var med på uppvärmningen och satt på bänken och taggade de andra spelarna. När de landade på Arlanda var det snöstorm minns Mats, men det var en mottagning som heter duga berättar han. Sista landskampen spelade Mats i EM i Österrike 1993.

 

OS i Korea 1988.

Vi pratar vidare om det här med OS och Mats berättar att det var speciellt. Hela upplägget innan de kom iväg och att få vara med på invigningen det går inte riktigt att förklara berättar han. De bodde på en camp och han minns att de åkte till stadion och såg Patrik Sjöberg hoppa höjdhoppsfinalen. De var lite långt att komma iväg och se andra saker och de hade ungefär 1 ½ timma till arenan där de spelade. Jag frågar mats om roliga minnen från OS. Han berättar att det inte var så roligt för han fick inte spela så mycket men han minns att när de uppdagades att Ben Johnson var dopad så blev det en väldigt stor uppståndelse i OS. Jag frågar Mats om hur Bengan var. Mats berättar att Bengan är en underbar person som bjöd på sig själv hela tiden och skapade en fantastisk stämning i handbollslandslaget. Det var kul att träffas på samlingarna och Bengan var en duktig tränare och psykolog och lätt ganska ofta spelarna ta beslut. Det var en hel del practical jokes berättar Mats. Per Carlén var den som var mest aktiv på den fronten berättar Mats och skrattar. Bengan var en mycket bra ledare och Mats berömmer också Ragge för det var han som gjorde grundarbetet till framgångarna för svensk handboll.

 

Vad har varit roligast under alla dessa år som elitspelare.

Jag frågar Mats om vad som varit roligast under alla dessa år med elithandboll. Han berättar att det är nog alla resor som man gjort. Man har kommit till ställen som man aldrig kommer till annars. VM-guldet är det största säger Mats som även vunnit en massa andra titlar som t.ex. det året han var i Göteborg blev han svenskmästare med dem och då stod Claes Hellgren för Heim. Claes har han även kontakt med idag. Han var nära att bli svenskmästare med Irsta då de spelade två finaler de åren han var där. 98 matcher blev det i landslaget och Mats berättar att Bengan ringde honom och frågade om han ville ha två matcher till så att det blev 100 men det blev aldrig av p.g.a. att Mats hade helt enkelt inte tid. Mats spelar ingen handboll idag men berättar att han jobbar på ett norskt fängelse och där spelar de handboll mot andra fängelser. Sedan har han två barn ihop med sin fru Eva och de har också en affär här i Lysekil så det är fullt upp för Mats. Jag frågar Mats vad han tycker om dagens handboll och han berättar att han tycker handbollen har blivit mycket tuffare och utvecklats väldigt mycket. Den har blivit snabbare, han berättar att han hade ett jäkla humör när han stod i målet och kunde skälla på försvaret men det kan du inte idag utan det gäller att få iväg bollen så fort som möjligt så att stå och snacka de går inte idag.  Han ser på handboll så fort han kan och följer svensk handboll.

IMG_0244

Träna LHK.

Vi kommer in och pratar om Lysekils handbollsklubb och jag frågar Mats om han funderat på att träna LHK. Tanken har funnits men han har varit lite anti till detta berättar han. Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. Han pratar om LHK och om en bragden när de gick upp i elitserien. Det är nog den största bragden inom handbollen i modern tid. Det var fantastiskt att gå upp i elitserien på nästan bara egna produkter. Han har blivit norsk mästare sex gånger, svensk mästare en gång, Nordisk mästare med juniorlandslaget, var med i UVM som 16 åring, spelat Champions League när han spelade i Norge och tog VM-guld 1990. Mats fyller i år 52 år och jag frågar vad han gör om 10 år. Mats tror fortfarande att han jobbar men är inte säker på att han håller på med handboll på samma sätt även om det blivit en livsstil det här med handbollen. Han kommer inte att sakna bortamatcherna där de förlorar med ett mål i sista sekunden och har en bussresa hem på 5 timmar. Kanske bor han i Spanien det är en dröm han har och vill förverkliga. Claes Hellgren är Mats förebild inom handbollen som han spelat ihop med och även haft som tränare. Stort tack Mats för att vi kunde träffas och för allt spännande du berättade om som elitspelare i hela 33 år. Helt fantastiskt.