Idag på bloggen får ni träffa Eva Jarnedal och Janne Magnarsson som har något gemensamt med Radioprogrammet ”Ring så spelar vi”. Ring så spelar vi och Öbarna firar 50 årsjubileum. ”Inbjudan till Bohuslän” med Öbarna är den mest önskade låten i Sveriges Radios ”Ring så spelar vi”.
Eva & Janne i Grundsund.
Ett av Sveriges populäraste önskeprogram.
Sveriges populäraste önskeprogram som glatt många lyssnare under åren, började sända 1968 och firar i år 50 år. Lisa Syren som varit programledare i 22 år och som lockar 1,6 miljoner lyssnare varje lördag. En annan som ni säkert minns som programledare var Hasse Tellemar.
Öbarnas inspelning av ”Inbjudan till Bohuslän ”är den mest önskade i programmet.
Den mest önskade sången i programmet är enligt Lisa Syren, Öbarnas inspelning av ”Inbjudan till Bohuslän.” Den är komponerad av Evert Taube och spelades in av Öbarna 1987. Öbarna är artistnamnet för äkta paret Eva Jarnedal och Janne Magnarsson från Grundsund i Bohuslän. När jag träffar Eva och Janne hemma på Grundsund är de så glada för att Lisa Syren berättade denna nyheten om deras inspelning av ”Inbjudan till Bohuslän”. Det är stort.
Debuten skedde i Fiskebäckskilsparken för 50 år sedan.
Eva och Janne träffades 1968 och sjöng första gången tillsammans i Fiskebäckskilsparken samma år. Sedan dess har paret kamperat ihop. Nu 2018 är det 50 år sedan.
Janne & Eva i Fiskebäckskilsparken. Foto: privat.
Eva vann Sveriges vismästerskap 1969.
Eva vann 1969 Sveriges vismästerskap som sändes från Vispråmen Storken i Stockholm med Cornelis Vreeswijk som programledare. Programmet var den tidens motsvarighet till idol och hade en stor lyssnarskara. Eva sjöng bl.a Jannes första komposition som heter ”Sommarideal”
Eva med priserna hon vann i Sveriges vismästerskap 1969. Foto: privat.
Namnet Öbarna kom till 1972.
Namnet Öbarna kom 1972 då Eva och Janne jobbade tillsammans med Moody Magnusson som spelade bas och kom från Island.
1977 släpper de sitt debutalbum ”ÖBARNA”
Den första skivan som hette ÖBARNA släpptes 1977. Sången ”Bohuslän” hamnade på svensktoppen och var där 10 veckor Vilket var maxtid då. Den låg på andra plats då den lyftes bort och inte fick vara med längre.
Nästa skiva kom året efter med titeln ”Öbarna i Vått och Torrt” Det dröjde till 1983 innan nästa album kom. Den fick namnet ”Från Grundsund till Parana”.
Janne & Eva. Foto privat.
Stor succé med plattan ”Med båt och låt på fiskestråt”.
Barnskivan ”Med båt och låt på fiskestråt” kom 1984 och blev en stor succé med många turnéer och sålda skivor. I föreställningen ”Med båt och låt på fiskestråt” ingår en monteringsfärdig båt som rekvisita. Under åren som gått har det suttit c:a 70 000 barn i båten. Janne var rastlös efter att han hade slutat snusa och skrev sångerna under en semester i Grekland.
Albumet ”Med Taube på Ängön” från 1987 sålde guld.
Albumet ”Med Taube på Ängön” där bl.a ”Inbjudan till Bohuslän” ingår, kom 1987 – blev guldskiva och sålde i 65 000 exemplar.
Albumet ”Sol hav och kärlek” blev nominerad till Grammisgalan.
1989 kom ” Sol hav och kärlek”. Janne hade inspirerats av fadomusik från Portugal och albumet ”andas saudade”. Skivan blev grammisnominerad. 1991 kom ännu en Taube skiva som hade titeln ” Med Taube i vals och ballader”.
”Sol hav och kärlek” och ”När daggen kom” formade Öbarnas sound.
”När Daggen kom” hette nästa album och släpptes 1992. Sångerna från det här albumet satte i fortsättningen stor prägel på Öbarnas repertoar med titlar som ” Sommar 55”, ”Dryckesvisa från Grundsund”, När Daggen Kom” och ”Läge för bravader”. Egentligen var det sångerna från ”Sol hav och kärlek” och ”När daggen” kom som formade Öbarnas sound.
1998 släpptes ”Öbarna 25 år Samlingsskiva”.
1998 kom ”Öbarna 25 år Samlingsskiva”. En samling av gamla inspelningar men också nya som ”Ellös Folkets Park, ”Om du vill mig väl” och ”Nu lever jag” Det här albumet sålde också guld. 2004 var det dags för ”Resor och promenader”, ännu en skiva med Jannes kompositioner.
2009 släpptes det sista fullängdsalbumet med Öbarna.
Det sista fullängdsalbumet från Öbarna kom 2009. Den fick namnet ”En samling somriga sånger”. Det var en samlingsskiva, men där fanns också nyskrivna sånger som ” Doggy Bag blues” ”Hej du gamle kämpe” och en nyinspelning av ” Sommarideal. Sången Eva sjöng på Vispråmen Storken 1969.
Det har också blivit några singlar under åren.
1982 kom en singel med titlarna ”När oljan gick till” och ”Vattensång från Kynnefjäll”.
1985 ” ”Inbjudan till Bohuslän” och Kuttervals från Skaftö. Skivan gjordes som en gåva till föreningen som senare införskaffade skolfartyget ”Kvartsita. Då vi sen spelade ”Inbjudan till Bohuslän” på våra konserter förstod vi att vår tolkning berörde folk berättar Janne.
Eva och Janne vid deras hus i Grundsund.
Släppte låten ”Makrillen” 2011.
2011 Var det dags för” Makrillen”. Den blev en lokal hit i Bohuslän.
500 000 sålda skivor med Öbarnas inspelning av ”Inbjudan till Bohuslän”.
Öbarna har med sina stämningsfulla sånger och sin västkustprofil nått en stor och trogen publik i hela landet. Om det vittnar bland annat 500 000 sålda skivor med Öbarnas inspelning av Inbjudan till Bohuslän. Deras egna skivor har sålt i över 200 000 exemplar. Affären som sålt mest av deras skivor låg på Drottninggatan i Stockholm, minns Janne Magnarsson.
Många Taube-visor med på Öbarnas repertoar.
Taubes visor finns ofta med på Öbarnas repertoar, men sångerna som de använt mest är Janne Magnarssons egna. 85 st. inspelningar finns på Öbarnas Cd-skivor.
Öbarna har fått många utmärkelser genom åren.
Öbarna har fått många utmärkelser genom åren. De har bland annat fått kulturpris från Bohuslandstinget, Lysekils kommun, Sällskapet Astri och Evert Taubes Vänner, Svenska Kommunalarbetarförbundet, Hyresgästföreningen och även fått utmärkelsen Bohuslän Tackar. Sist men inte minst är Öbarna också upptagna som hedersmedlemmar hos Svenska Västkustfiskarna.
Eva & Janne. Foto Owe Tollesby.
Lite kuriosa.
Öbarna var de första artisterna som fick äran att framträda i Sveriges Riksdag. De har gjort 2 turnéer i USA. Legat 2 gånger på Svensktoppen och var i slutet på 80-talet tvåa på försäljningslistan. De medverkade på samlingsskivan Absolute Sommar med ”Inbjudan till Bohuslän”.
Heltidsproffs, Eva och Janne började uppträda för publik 1969, och var från mitten av 70-talet under 40 år artister på heltid, med spelningar och skivförsäljning som enda inkomstkälla. Öbarna slutade spela offentligt för 4 år sedan men det händer att de sjunger vid speciella tillfällen, som t.ex. bröllop och begravningar.
Öbarna är idag inte aktiva som band, och även om de inte är ute och turnerar så lever Öbarna kvar med sin musik och som genom alla år har gjort så fin reklam för Grundsund, Skaftö, Lysekils kommun, Bohuslän och för Sverige.
Som avslutning frågar jag Eva och Janne vad de gör idag?
– Jag väver, syr, promenerar och arbetar i trädgården, och sjunger till husbehov säger Eva.
– Jag har fortfarande lite spelningar, dels med en föreställning där jag berättar historier från min bok om femtiotalet och sedan kompletterar med egna sånger och örhängen från den tiden. Jag gör också några barnföreställningar med ”Båt och Låt på fiskestråt”.
På fritiden går jag på gubbgym med bastu 2 gånger i veckan, har gått på buggkurs och fiskar makrill avslutar Janne med.
Idag får ni möta Lysekilsbon Jim Cagnard på min blogg. Jim har varit med i Vietnamkriget. Han är konstnär, skådespelare, musiker och har översatt texter till självaste Cornelis Vreeswijk och även spelat Alexander Skarsgårds pappa i filmen ”Melancholia”.
Jim Cagnard med hela teamet från inspelningen av ”Melancholia”
Jim Cagnard född den 10 september 1943 i Brooklyn New York
Jim Cagnard född den 10 september 1943 i Brooklyn New York. Jim hade en ganska brokig uppväxt där pappan var alkoholiserad och mamman dog när Jim var 10 år. Jim föddes i Greenpoint som på ett konstigt sätt har mycket anknytning till Sverige fast att det var ett område där mycket polacker bodde berättar han.
Jim lekte ofta som barn i McGolrick Park och där stod ett monument över svensken John Ericsson som uppfann propellern och som också var konstruktör till skeppet USS Monitor. Jim berättar att så konstigt det kan bli. Han lekte vid denna staty i sin ungdom och idag sitter han i Lysekil i Sverige och hade då på den tiden ingen aning om vad Sverige var. Jim gick i olika skolor från första klass till nionde klass. När Jim var tio år så gick pappan ut och rånade en butik och blev dömd till fängelse i 3-5 år. Pappan hamnade på det ökända ”Sing Sing” fängelset. Jim och hans två bröder hamnade hos en kvinna och Jims systrar hamnade hos deras kusiner.
En 36-årig Irländsk katolsk ung fru som inte visste hur man uppfostrade 3 unga pojkar fick ta hand om Jim och hans bröder. Det var inte en rolig uppväxt berättar han, de fick städa och göra allt möjligt hela tiden och de var hennes slavar helt enkelt berättar Jim vidare. Jim rymde första gången från henne när han var 11 år! Han blev efterlyst av polisen och hamnade hos kvinnan igen och fick mycket stryk berättar han och så höll det på tills han var 14 år. När Jim var 14 år släpptes pappan ur fängelset och pappan gifte då om sig med en ny kvinna och Jim och hans två bröder flyttar hem igen.
Tyvärr så funkade det inte med pappans nya kvinna så Jim var tvungen att flytta därifrån medans hans två bröder fick stanna kvar hos pappan. Under sin uppväxt hade han nästan hela tiden någon form av arbete, det kunde vara att putsa skor, sälja tidningar och andra saker bara för att tjäna ihop pengar till skolgången för den var inte gratis i USA.
Nionde klass gick han ut i skolan i Queens i New York och hans bildlärarinna tyckte Jim var så duktig så hon ordnande så Jim fick komma till en helt ny skola som hette ”Art & Design”. Jim ville inte gå på den skolan utan ville gå på ”Performing Arts” istället, han ville bli skådespelare. Han gick i ”Art & Design” i ungefär 3 månader sedan hade han inte råd med att gå kvar.
En av alla målningar Jim har gjort.
Jobbade med olika saker under sin uppväxt
Jim berättar att han bland annat jobbat som isbärare, där man bar stora isklumpar på ryggen och levererade till olika ställen. Man kom upp till 5-6 våningen till någon som hade beställt is och de kunde säga att de inte beställt så mycket is. Då var Jim tvungen att hugga ut en bit ur isen och bära ner resten igen.
En gång blev han så förbannad så han sparkade på iskuben och den for ut för alla trapporna och gick sönder helt. Jim gillade inte att jobba i fabrik för han ville ha något friare utan att någon stod och tjatade på honom och kollade honom hela tiden. Helst ville han jobba ute och kände sig instängd när han jobbade på en fabrik.
Han berättar om att han jobbade på en guldfabrik där de polerade guld och man fick inte prata med den som jobbade bredvid honom och efter ett dagspass så dammsög de kläderna innan de fick gå hem. Jim stannade där en och en halv vecka. Han jobbade också på en pennfabrik där föreståndaren var på honom hela tiden och till slut sa Jim till honom att du gör detta så bra själv så jag går hem berättar han och skrattar. Under denna tid bodde han hos någon i ett rum eller hyrde i någon källare hos någon.
Han berättar att han bröt kontakten med pappan efter ett bråk där Jim hamnade i fängelse i två veckor efter det. Upprinnelsen till det var att nya frun sa till pappan att Jim hade sagt något som Jim inte sagt och pappan var full och började bråka med Jim. Jim tog tag i pappans armar och lyfte upp honom mot väggen och pappan föll ihop. Det blev märken på pappans armar efter Jims händer.
Jim gick från huset men kvinnan ringde polisen och han hamnade i fängelse som 15-åring. Jim hamnade på ”Brooklyn House of Detention” i två veckor där han fick sitta med bl.a. mördare och annat löst folk. Ungefär 6 månader senare blir Jim inblandad i ett gängkrig. En kille blir skjuten i benet och det gav också 2 ½ vecka i fängelset i väntan på domstol. Det var inte Jim som sköt och han blev helt frikänd i brist på bevis.
Jim Cagnard.
Fick jobb på en tidning vid 20-års ålder
Jim börjar jobba på tidningen ”Family Circle” i New York där han delade ut posten som kom. Det var ett ganska okey jobb berättar han men efter ett tag såg det att Jim hade anlag för att rita och han blev assistent till han som fotograferade all mat de hade med i tidningen. Jim berättar att varje dag var de på ett ställe som hette ”21 club” och under tiden 1920-1933 var det spritförbud i USA men ”21 club” hade lönnväggar som man kunde gå igenom och där fanns det sprit. Det var en väldigt fin klubb. Jims jobb var att visa diabilder för klienterna till fotografen som var där på klubben.
1963 mördas John Kennedy när Jim jobbar på tidningen och Jims minns att kvinnorna på tidningen satt och grät och frågar en herre vad som hänt och han berättar för Jim att presidenten John Kennedy hade blivit skjuten. Efter det gick han ner till Manhattan och där brukade det alltid vara hur mycket folk som helst men denna dag stod allting stilla och det var nästan inga människor på gatorna.
Det var folk som låg på trappan till Saint Patrick´s Cathedral och grät berättar han och det var en sådan konstig känsla som att världen tagit slut. Han säger, ”It was like someone dropped the bomb”. Efter ett år slutar Jim jobbet på tidningen och efter ett par olika jobb under året 1965 beslutar han sig för att åka till Kalifornien. Kompisen till Jim hade en Plymouth-58 och han och en kompis till bestämde sig för att åka dit utan nästan några pengar på fickan.
Jim ville dit för han ville bli skådespelare och besökte olika studios men kom inte in. När Jim var i Kalifornien så ringde han sin flickvän i New York och hon berättade att det kommit ett brev till Jim om att han skulle inställa sig för prov till det militära. Han blev nu tvungen att åka tillbaka till New York och göra provet.
Han ville inte in i militära och försökte fuska så han inte skulle bli uttagen. Det gick inte så bra utan han blev antagen och fick ge sig iväg direkt till New Jersey för att raka av sig håret och sätta igång med träningen. Han fick ingen chans att prata med dem i sin närhet utan blev forslad i en buss dit han var antagen. Efter ett år i militära så fick de höra att de skulle till Vietnam och tjänstgöra. Han berättar att man blev så nertryckt av all träning så det var nästan en befrielse att få komma till Vietnam.
Åker till Fort Bragg för extra combatträning inför resan till Vietnam
120 stycken personer blev uttagna att för att åka till Fort Bragg i Norra Carolina för att träna inför det som komma skall. Jim och flera av de andra blev skickade dit av högkvarteret men något hade blivit fel. Jim var tränad för att skriva skrivmaskin men någon i högre ställning hade skrivit fel på någon siffra eller något och skickade dem för att ha hand om kommunikationen.
De skulle sätta upp kablar och stolpar för att sköta kommunikationen mellan de olika förbanden eller bära en ryggsäck med radio och även vara rådgivare på platsen till sydvietnamesiska soldater och visa hur de byggde camper m.m. Jim var ingen supersoldat berättar han och under tiden i Vietnam hände det ibland att han blev flyttad till olika platser. I lägret förekom det även att det anställdes folk från Vietnam som skötte tvätt och annat som behövdes hjälp med.
Det hände ofta att de blev beskjutna av granatgevär och Jim minns att efter ett anfall hittade de han som var frisör i lägret död. Runt om lägret fanns även ett minområde med staket av ståltråd för att de skulle vara skyddade mot intrång. Jim har många minnen från tiden i Vietnam både dåliga och bra. Kriget var inget han gillade och ibland när han var ledig så hände det ofta att han åkte till stranden Vung Tau som var en resort för bl.a. soldater från Korea, Australien, och även nordvietnamesiska soldater var där och vilade upp sig.
Det var olika nationaliteter på folket som var där berättar han vidare. För att komma dit tog man sig bara till ett ställe där det fanns en flygbas och man fick åka med helt gratis bara man hade militärkläderna på sig. På så sett tog man sig till lite olika ställen när man var ledig. Det hände även att Jim åkte till Saigon när han var ledig. Han fick vänner för livet där i Vietnam och det var speciellt Jim och 2 andra kompisar som umgicks på campen. Vapnen de hade var M14 gevär men Jim berättar att det egentligen var M16 de ville ha för de var mycket lättare men problemet med M16 var att de ofta fick eldavbrott och strulade.
Under tiden på campen flyttades han till lite olika platser p.g.a. att Jim var lite dålig på att ta order från andra. Han berättar att han fick ett M16 vapen av den kaptenen han körde runt i en jeep till olika ställen. Det som alla ville ha var en pistol men det var förbjudet men han berättar att hans kompis fick en 45:a i en tårta av sin familj med posten som skickades från New Jersey. Det gick att köpa pistoler av Air Force piloter som de sålde. Jim och den andre kompisen köpte varsin pistol.
De tre kompisarna bodde ihop och hade sängarna alldeles bredvid varandra, men av någon anledning blev Jim flyttad till ett annat logement och fick byta plats med en annan soldat som fick Jims säng på det andra logementet. En av hans kompisar skulle polera sitt vapen och ett skott gick av och träffade den andre personen direkt i hjärtan och han dog i den sängen som Jim hade lämnat bara några dagar tidigare.
Han berättar även om roliga saker som hände på campen bl.a. var det besök av Bobe Hope och andra artister som gästade campen. En kväll när han var på Non-commissioned officers club så kom Martha Raye in på klubben och bland de hundra personer som var där kom hon fram till Jim först av alla och började prata med honom och hon var en väldigt känd komiker och skådespelare och han blev helt ställd.
Han frågade om hon ville ha något och dricka och hon sa till Jim, ”give me a vodka straight up”. Jim gick bort till baren och köpte en vodka till henne sedan var hon med honom i ungefär en timma och de pratade och spelade på enarmade banditer. Jim berättar att hon var också utbildad till sjuksköterska och vid ett tillfälle när hon var på en camp blev de anfallna och folket runt henne försökte få ner henne till skyddsrummet men det ville inte hon, hon ville hjälpa de som blivit sårade berättar han.
Jim & Martha Raye.
Gör klart sin militärtjänst och åker till New Jersey
Han gjorde klart det militära och berättar att när han kom till Sverige för första gången så blev han anklagad för att vara desertör något som Jim blir lite småförbannad när han hör folk säga så. Han gjorde klart det militära och tillsammans med sin kompis från kriget åkte de till New Jersey där kompisens familj bodde. Själv hade Jim inte någon familj att återvända till och pengar var det ganska ont om berättar han.
Under Vietnamkriget hade Jim hjälpt sin kompis att skriva hem till sin familj. Han berättar att kompisen var så fruktansvärt lat och samtidigt hade inte Jim någon familj att skriva till så det var okej. De kommer till New Jersey och kompisen frågar om Jim får sova där hos dem en natt, Jim stannade ett år hos den familjen berättar han. De ordnade ett jobb till Jim på ölbryggeriet Budweiser. Jim berättar att när de tog rast så hade det en stor öltunna där man fick dricka hur mycket öl man ville. Problemet var att det var en fabrik igen och tillslut trivdes inte Jim med att jobba kvar där.
Flyttar till Manhattan
Efter New jersey flyttar han till Manhattan och hade det nu rätt bra även ekonomiskt. Han hyrde en lägenhet och fick ett jobb på en järnaffär där de sålde allt möjligt. I New York skulle det öppna ett nytt diskotek som hette ”Wednesdays”. Där fanns även den första en restaurang som hette ”Fridays” och som nu är kedjan ”Thank God It´s Friday” och den första originalrestaurangen ligger fortfarande kvar på Manhattan.
Det var två killar vid namn Allan Stillman och Ben Benson som öppnade dessa restauranger och de öppnade även ett ställe lite senare som hette ”Thursday”. Wednesdays var väldigt fräck berättar Jim och man gick in i en liten dörr och gick nerför en trappa och när du kom ner stod du på en gata i Frankrike och det var gatlampor och träd och massa annat och det var väldigt imponerande med olika butiker och längst bak i lokalen var det disco.
Jim började jobba på stället som bartender, servitör, hovmästare och discjockey. Han jobbade där i ungefär 3 ½ år. Han berättar att där har han träffat många skådespelare och kända artister. Eric Burdon från Animals kom in en kväll och han kastade Jim ut för han hade hamnat i bakrummet med all sprit och försökte ta en flaska så han åkte ut.
Det var många fester där och han nämner namn som Roger Vadim som bland annat var gift med Birgitte Bardot. Rod Steiger var också gäst där och massor med andra kändisar. Ovanför ”Wednesday” låg en teater där de också visade film och Jims minns vid ett tillfälle att de hade premiär på filmen, ”Secret Of Santa Vittoria”. Filmen handlar om en stad som Tyskarna anfaller och de som bor där gömmer allt vin i bergen för Tyskarna.
När premiären var över så stod alla i personalen med en liten vinflaska och skickade dessa upp i trappen till gästerna som kom. En kväll 1969 när han var discjockey på stället kommer det in en tjej och det var en tjej från västkusten som sedan blev Jims första fru.
1970 åker han till Sverige för första gången
På den tiden var det mycket fester med både det ena och andra att tillgå berättar Jim. Han var inte den som ville gifta sig utan var ute och höll igång lite här och där och det hände mycket i Central Park. Jim säger, ”1969 was my best year”.
De träffades då och då och i slutet av 1969 träffades de igen. Jim mår inte bra vid den här tiden och var nästan inne i en nervkollaps och han minns att han körde henne till flygplatsen tillsammans med en kompis, men på väg från flyget så var Jim tvungen att stoppa bilen och gå ur för han mådde jättedåligt och kompisen fick köra hem.
De höll kontakt via brev och Jim blev sämre och sämre men beslöt att han skulle åka till Sverige på semester. 1970 reste han för första gången till Lysekil. Han fick inte stanna här hur länge som helst så efter ett tag reste de till England och träffade hennes kompis där.
Gifter sig i England
Tiden börjar rinna ut i England också och nu bestämmer de sig för att gifta sig i England. Väl tillbaka i New York som nygifta hyr de en lägenhet på 82:a gatan. Jim kunde om han ville fortsätta sitt jobb på ”Wednesday” men han ville inte det. Han började istället jobba på ”The Recovery Room”.
Det var en bar som låg något kvarter från ett stort sjukhus så därför hette baren så. Han slutade där och fortsatte att jobba på ett ställe som hette ”Pembles” och berättar att i de lokalerna spelades en del av filmen ”The French Connection” in. Varje kväll var det folk från maffian där och Jim var hovmästare och hade hand om bordsbeställningar och annat.
En kväll var det ett par hallickar i baren och ett bråk bryter ut och Jim vet inte riktigt vad han skall göra men springer in till huvudbrytaren och släcker och tänder ljuset några gånger för att få dem att lugna ner sig ute i lokalen. Det blev lugnare.
Jim berättar många roliga historier från detta ställe och jag hoppas verkligen att han tar med det när han skriver sin bok som han har planer på att skriva. Han känner att hans fru har det ganska tråkigt i USA och de beslutar sig nu för att flytta till Sverige.
1972 flyttar de till Sverige
Han tror det var den 6 juni de kom till Sverige och detta datum 6 juni har det oftast varit det datumet då det hänt extra mycket omkring Jim. Han fick jobb på Hedens Byggnadsfirma och jobbade där ett tag. Sedan blev det jobb med att sanera olja efter ett stort oljeutsläpp.
Fick jobb på Scanraff
Oljeraffinaderiet Scanraff blev det efter det och där jobbade han som förman för det bolaget som målade hela Scanraff berättar han. I cirka 3,5 halvt år jobbade han där.
I juni 1975 blev det också en tur till England där de träffar fruns kompis brorsa som var agent och bokade artister till bl.a. Wembley stadion. Han bokade DR. John, Elton John och princip vilken artist som helst. Han minns att när de åkte dit hade killen bokat Chaka Khan och Elton John m.m. till Wembley.
Jim gjorde alla skyltarna till vilka som skulle ha de olika husvagnar inne på Wembley och filmade även där med tillstånd från killen som var agent. Han berättar att Paul McCartney var där och Ringo Starr och när Paul och han gick förbi varandra så hälsade de inte på varandra. Beach Boys var också där berättar han.
Jim fick sitta i the Royal box och berättar att natten före showen var de på något ställe i London. Jim hade köpt 2 drinkar till sig och sin fru och i trappan möter han en kille som tittar på honom och säger, ”no thanks love, I have one already” och det var Ringo Starr. Han ställer sig vid en öppen spis och helt plötsligt kommer en annan kille fram och hälsar på Jim och börjar prata med honom och Jim hade ingen aning vem denna person var men det var Harry Nilsson som bl.a. skrev ”Everybody´s talkin´”och helt plötsligt kom även Ringo Starr över och började prata med Jim och Harry.
De stod säkert och pratade i över en timma och hade det väldigt trevligt. Dagen efter filmade han när artisterna repade och har bl.a. Elton John, The Eagles och Beach Boys m.m. som var där på film och Jim har lovat att visa detta för mig någon gång och det vill jag verkligen se.
Han hann även med att skilja sig och det efter att de fått barn ihop 1975. Han slutar på Scanraff och det Italienska bolaget som hade hand om målningen på Scanraff lämnar Lysekil och åker tillbaka till Italien.
Började jobba på PLM
1976 börjar han jobba på PLM i Lysekil och blir där i ungefär ett år. Samtidigt här så släpper Jim en singel med titlarna ”Movin´ On” och ”Westcoast Summer” på Björn Johansons skivbolag ”Nugget” som låg här i Lysekil. Det blir bl.a. uppträdande på ”Måndagsklubben” på Havsbadet. Han åker även upp till Polarstudion i Stockholm och träffar där Björn Ulvaeus och presenterar sig och Björn säger till Jim att han är för gammal för att komma in i branschen och Jim var då 32 år. Singel trycktes i 500 exemplar och den såldes slut på bara några veckor. Han uppträdde en del nu och jobbade också som kock på Hakefjordens Pensionat i Jörlanda.
Jobbet gav väldigt dåligt med pengar. Jim berättar att han också varit och uppträtt på Hayati Kafé i Stockholm och där träffar han Roland Ferneborg genom Little Gerhard som var Little Gerhards manager bl.a.
Han har varit ihop med en tjej sedan några år tillbaka och åker till Skellefteå och skall börja uppträda på Byske Havsbad. Jim kom dit och på öppningskvällen hade de cirka 300 gäster och kocken som jobbade där bara stack iväg. Jim fixade maten till dessa gäster och efter det blev Jim kock på Byske Havsbad.
Han jobbade bl.a. som kock där en sommar och träffade också Cornelis Vreeswijk där och blev kompis med honom. Jim som var vän med Roland Ferneborg sedan en tid tillbaka hjälpte Roland med olika saker. Roland fick även Cornelis till sitt stall och Jim blir tillfrågad om han kunde översätta Cornelis svenska texter till engelska. Roland sa till Jim att du måste lära dig Cornelis slangord som han använder så att du vet vad de betyder när du översätter.
Jim fick boken ”Felicias svenska suite” av Cornelis med en hälsning i.
Börjar översätta texter för Cornelis Vreeswijk
Jim är nu i Cornelis stuga och börjar jobba med att översätta Cornelis texter till engelska. Han tror att ön som Cornelis hus fanns på hette ”Lilla Holmen” i Stockholm. Diana Nunez från ”Tre Damer” berättade för Jim en gång att Cornelis berättat att det fanns ingen som kunde översätta Cornelis texter som Jim gjorde och det är Jim väldigt stolt över. Efter ett par veckor var han klar med jobbet att översätta texterna.
Nu flyttar han hem till Lysekil igen. 1982 efter fem års sällskap får han sitt andra barn och där tar nästa äktenskap slut. 1988 bestämmer han sig för att flytta tillbaka till sitt hemland. 45 år gammal hade han bara 3000: – på fickan och skall börja om sitt liv. Han hade inget jobb och ingen lägenhet när han kom dit.
Han fick bo hos en gammal kompis från Vietnamkriget i ett ganska nergånget område i Brooklyn och fick en bil av sin syster som han använde tills den la av. Jim flyttar från den gamle kompisen som var alkoholiserad för att det gick inte att prata med honom. Jim försökte nu få ett jobb och med sin talang för att måla gick han till en affär och köpte ett ritblock och penna och åkte upp till ”Nevelle Hotel Upstate N.Y.” och gick in där.
Han kom fram till disken och damen som stod framför honom hade en 5 cm stor kackerlacka på ryggen så Jim vände och gick till ett annat Hotell som hette ”Granet” och frågade där om han kunde sitta där på helgerna och måla av folk. Det fick han och han fick också ett rum och mat och de fick 10 % av vad han tjänade på en helg.
Han lyckades få över 300-400 dollar skattefritt varje helg efter det att han betalat för sig. Det blev väldigt många porträtt berättar han. Nu hade han så pass mycket pengar så han kunde köpa sig en egen bil och bestämmer sig för att flytta tillbaka till sin bror i Brooklyn New York.
Jim med sina teckningar.
Får jobb på Ben Bensons Steakhouse
Han försöker sig på att få något jobb som skådespelare och fixar lite foton på sig själv och försöker marknadsföra sig. Men det går inte bra. Men en dag går han förbi Ben Bensons Steakhouse på 52:a gatan och helt plötsligt kommer det en kille utspringande och ropar ”Hallå hallå år det du Jimmy C”. Jim säger, ”är det du Jim Gannon”.
Nu går Jim in med honom på restaurangen och den andre Jim berättar att han jobbar här på denna restaurang. Han blir nu tillfrågad om han vill börja jobba på stället. Eftersom Jim inte hade något jobb så tackade han ja direkt. Jim berättar att personalen inte var rolig på detta ställe de gick med näsan upp i luften och gick nästan inte att prata med. Allting var bara jobb berättar han. Ingen ville jobba med honom ingen tyckte om att Jim var där för han ville skämta lite och prata med folk.
Det fanns ett VIP-område inne på restaurangen men där ville ingen jobba för VIP-kunderna fick alltid en konjak och dessert grattis eller något annat. Folk blev också sittande där ganska länge så det gick inte att bygga upp notan. De ville sparka Jim, Men efter det att folk började fråga efter Jim ”Den trevlige servitören” fick Jim stanna kvar. Jim och en annan kille i personalen tog hand om VIP-stationen och det gick jättebra.
Han och den andre killen tjänade riktigt bra med pengar. Jim har två pojkar Christian och Daniel och en gång om året kom de till USA och stannade där i ungefär en månad och hälsade på honom. Ett år kunde de inte komma då flög Jim hit bara för att få träffa dem.
New York hade ändrats sig mycket sen Jim var där sist, och nu flyttar han tillbaka till Lysekil
Jim hade inga vänner direkt där förutom de som han jobbade med och de gångerna han hade barnen i New York och han åkte runt med dem i bilen och visade upp olika ställen så kände han att han ville vara med dem. Varje gång de skulle åka hem och Jim hade satt dem på planet så stod han kvar tills planet hade lyft och grät som en idiot berättar han.
Han kände att han lämnade det enda som han har i andras händer och mådde jättedåligt efter att de hade åkt och det blev en del drickande och detta kände Jim att det höll inte i längden så Jim bestämmer sig nu för att flytta tillbaka till Sverige. 1995 flyttar han tillbaka till Lysekil och får jobb som vaktmästare på Gullmarsskolan. Under tiden som vaktmästare är det en bildlärarinna som skall flytta och Jim hoppar in som bildlärare på halvtid.
Efter ett tag blir den andre bildläraren sjuk och då får även Jim hans tid. Senare kommer den andre läraren tillbaka och då blir det problem för Jim för han får inte stämpla upp de 50 % som han inte jobbar utan skall han stämpla så får han lämna jobbet helt. Hur det gick med det är en annan historia berättar han. Vi börjar prata om det här med skådespeleriet och filmerna Jim har varit med i.
Jim berättar att när han var ung så tog alltid hans mormor med honom till den lokala godisaffären och utanför den stod det en automat där man kunde köpa tuggummi för en penny och då fick man med ett svartvitt kort på någon amerikansk stjärna.
Jim tror hans mormor också var intresserad av detta och där startade Jims intresse för film och skådespeleri. Varje lördag gick Jim till bion och för 25 cent fick han se nyheter i ungefär en kvart, 5 tecknade filmer, en film eller serie som var cirka 1 timma och tio minuter, en långfilm och pengen räckte även till lite godis.
Under uppväxten hos den irländska kvinnan var bion Jims tillflyktsort och han kunde spendera hela dagen där berättar han. När han blev äldre har han spelat i olika pjäser i USA och även gjort en del filmer. Senaste filmen han medverkade i var Lars Von Triers ”Melancholia” där han spelar pappan till Alexander Skarsgård. I den filmen medverkar också Stellan Skarsgård, Kiefer Sutherland, Kirsten Dunst och Charlotte Gainsbourg m.m.
Han har också medverkat i SVT:s julkalender ”En decemberdröm”, ”Dark Floors” en kortfilm med Jim och Ola Rapace, Hem till byn, ”Andra avenyn”, ”De drabbade”, filmen ”Stinger”, ”Poison”, ”It´s all about love” där medverkar också Joaquin Phoenix, Sean Penn och Claire Danes från ”Homeland” bl.a. och även i olika teateruppsättningar.
Jag frågar Jim hur han går till väga för att komma med i en film. Han berättar att han har kontakt med en kille som har något som heter ”Brundins Casting” och han har hjälpt Jim att fixa lite jobb till honom och han hör av sig till Jim när han tror det är något som passar honom.
Jim & Keifer Sutherland från ispelningen av ”Melancholia”.
Jim & Claire Danes från inspelningen av ”It´s all about love”
Steven Van Zandt & Jim.
Jim tycker livet går för fort
Jim fyllde 70 förra året och tycker livet rusar iväg. Han är väldigt sugen på att jobba med någon film igen berättar han. Jag frågar vad han tycker är det roligaste han gjort i livet. Han berättar att han har gjort mycket roligt och även mycket dumheter. Han berättar att familjen är det som betyder mest för honom och det har det alltid gjort.
Utan hans två barn Christian och Daniel och barnbarnet Anja och Christians flickvän Angelica och hunden Tea är det inte värt något det är det som gör det värt att leva tillägger han.
Jag frågar Jim vad han tycker om Lysekil. Han säger, ”Jag tycker om Lysekil på sommaren, för älskade jag även hösten och vintern för det var då man kunde förälska sig i någon men de dagarna är förbi” säger han.
Han bröt foten förra vintern och efter det gillar han inte vintern berättar han och skrattar. Han tycker Lysekil är en väldigt positiv stad men gillar inte den avundsjuka som finns ibland. Jim är glad om något positivt händer någon och tror att detta med avundsjuka finns i alla mindre städer.
Han är fortfarande amerikansk medborgare och trivs med livet som han har idag. Frank Sinatra är en av de stora förebilderna och tycker att han var ”all around” han kunde allt och har säkert den bästa rösten som någon någonsin haft och kommer att ha.
Stort tack Jim för att du lät dig intervjuas och på söndagar om man lyssnar på ”Radio Sotenäs” kan det tänkas att man får höra någon låt med Jim där. Har ni vägarna förbi Lysekil i sommar så kommer ni säkert att höra Jim i stadsparken eller någon annanstans här i Lysekil när han sjunger låtar ifrån ”The Great American Songbook” eller ljuvliga country eller rock´n roll låtar ifrån 50-talet.
Jim och hans familj.
Jim med barnbarnet Anja.
Hunden Tea är också Jims favorit.
Alla bilder i detta reportage har Jim givit mig tillstånd att använda.
Jag fick den stora äran att göra en intervju med sångerskan Monica Törnell. Monica Törnell som är en ikon inom den svenska musikbranschen. Det var två mycket trevliga timmar som vi pratade med varandra i telefonen.
Jag sa till Monica när vi pratade att vad konstigt det är när man ringer upp någon som man aldrig pratat med förut och så är det som vi känt varandra hela livet. Så nästa gång jag åker till Järvsö så vet du nu Monica att jag kommer förbi Söderhamn och hälsar på dig. Idag får ni möta Monica Törnell på min blogg.
Monica Törnell. Foto: Sara Oscarsson.
Född i Trönö församling i Hälsingland
Monica Kristina Ingeborg Törnell född 3 juni 1954 i Trönö församling i Hälsingland. Monica bodde i Trönö tills hon var 4 år sedan flyttade familjen in till Söderhamn. Söderhamn har alltid varit den fasta punkten för Monica. Under åren har hon även haft parallellt boende i Stockholm till och från. Hon berättar att hon valde bort musiken i skolan så fort hon kunde. Redan vid 7 års ålder började hon uppträda och första uppträdandet skedde inför 700 personer.
Ville bli sångerska
Monica visste redan när hon var liten vad hon ville bli och det var bl.a. sångerska. Hennes föräldrar fick hålla tillbaka henne för redan vid 5 års ålder ville hon upp på scenen. Vid 7 års ålder fick hon som hon ville och vid denna tidpunkt börjar starten för Monicas musikaliska resa genom livet. Hon älskade att läsa och studera men inte det som man läste i skolan. Monica berättar att från 7:e klass tyckte hon skolan var en plåga, hon hade helt enkelt inte tid med skolan och kände att tiden i skolan var bortkastad. Hon gick klart grundskolan men någon gymnasielinje blev det inte. Hon höll ofta på med att fotografera, rita, måla, sjunga, skriva, leta låtar, rita och sy kläder på sin fritid. Hon jobbade lite på skolloven och uppträdde samtidigt så mycket hon kunde.
Hon började i sånggrupp
När hon var 13-14 år började hon i sånggruppen ”He She You and Me”, men jobbade även som soloartist. Hon hade inget eget band när hon uppträdde i folkparkerna. Det fanns ofta ett husband där och man fick cirka 5 minuters repetition med dem och sen var det bara att gå in på scenen och sjunga berättar hon. Sånggruppen Monica medverkade i sjöng amerikansk folkmusik i stämmor. De hade 2 gitarrer och en bas och turnerade i en Volvo duett i slutet på 60-talet. Den köpte de tillsammans och där fick de även plats med anläggningen de hade med sig när de uppträdde. Monica minns att hennes föräldrar ofta lyssnade på radio Luxemburg och där hörde hon bl.a. Glenn Miller för första gången och det gillade hon.
Gick med i Philadelphia kyrkan och började sjunga i kör
Pappan spelade dragspel och Monicas mamma gick i tidig ålder med i Philadelphia kyrkan och började sjunga i kör. Monicas faster spelade också dragspel och ibland spelade pappan och Monicas faster ihop hemma. Pappan spelade även teater och revy och hade även ett intresse för att fotografera och det intresset ärvde Monica. Hon minns att när hon var yngre brukade hon, pappan, mamman och hennes bror stå och framkalla kort i köket. I nionde klass åkte hela klassen som hade läste franska på en resa till Paris och under den tiden Monica var där hörde pappan av sig till henne och berättade att hon fått jobb hos en fotograf som höll till i Söderhamn.
”Åkes foto” hette butiken och där började hon jobba när hon slutade nian. Monica började som fotoelev i fotoaffären men det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig. Hon fick hålla på med mörkrumsarbete och annat som hon redan kunde. Men några bilder fick hon aldrig ta. Monica ville lära sig hur man ställde in en kamera och även få ta bilder, men det var det som hon minst fick syssla med. I februari 1971 sa hon upp sig från det jobbet.
Monicas första uppträdande.
Monica är med i en vokalisttävling
I januari 1971 anmälde två kompisar till Monica henne till en vokalisttävling i Ljusne. Monica var med i denna tävling den 20 februari 1971 och hon säger, ”konstigt nog så vann jag, för jag var ingen publikfriare direkt”. I juryn satt den kända orkesterledaren Eskil Eckert-Lundin som bl.a. varit ordförande för musikerförbundet. Han tyckte väldigt mycket om Monica och fastnade för henne. Hon tror att det var mycket hans förtjänst att hon vann. Hon berättar att de andra tjejerna som var med i tävlingen hade vita stretchtstövlar som var på modet då och så log de men det gjorde inte Monica berättar hon och skrattar.
Hon sade upp sig från affären
Efter det att hon sa upp sig från affären visste hon inte vad hon skulle göra. Hon fortsätter att sjunga och uppträda och den 26 maj 1971 träffar hon Cornelis Vreeswijk och hans dåvarande fru Bim. Monicas pappa och en kompanjon till honom hade byggt om ett ställe till krog i Söderhamn och hade en sluten invigningsfest för de som hjälpt till med renoveringen. Monica och hennes bror och några andra hade spelat på denna fest på kvällen och Cornelis spelade tvärs över gatan på statt. En man vid namn Rune Sten som var vänsterpartist gick över till stadshotellet och pratade med Cornelis som vid denna tid var lite förknippad med vänstern.
Monica träffar Cornelis Vreeswijk
Rune bjöd över Cornelis och hustrun Bim till deras privata fest. De kom över och detta var jättestort för Monica. Cornelis var Monicas enda idol på den tiden. De som var på festen tyckte att Cornelis skulle lyssna på Monica och till slut lyckades de övertala henne att sjunga något för Cornelis. Monica tyckte detta var jättepinsamt och ville inte störa honom. Cornelis och Monica sjöng tillsammans den kvällen 26 maj 1971 på sin fars krog.
Cornelis blev imponerad av Monica
Cornelis blev imponerad av Monica och sa att han skulle höra av sig men det trodde inte Monica på för det hade hon hört tidigare av andra. Två veckor senare fick Monica ett vykort med en formell inbjudan att komma ner till Stockholm och spela in en demo. Hon åker till Stockholm och spelar in en demo och Cornelis tar med sig inspelningen i en taxi och åker till sitt skivbolag som då hette Philips och spelar upp den där. Monica, Bim och gitarristen blir kvar hemma hos Cornelis och Bim.
Efter ett tag ringer Cornelis och talar om att de var positiva och ville skriva kontrakt med henne. Sen satte det igång. Monica berättar att Cornelis fru Bim tyckte det var så coolt att Monica var så lugn i allt detta som hände. Monica var lugnast av alla berättar hon. Det första som händer nu är att Monica kommer med i ett TV-program som hette ”Strapetz” som Lasse Berghagen var programledare för och där Cornelis är med som komp till Monica. Detta var i september 1971.
Monica i vokalisttävlingen i Ljusne. Foto: Bosse Forsberg.
Skivbolaget vill att hon spelar in en hitlåt till svensktoppen
Det dröjde ett tag innan det blev någon skivinspelning för Monica. Skivbolaget ville att Monica skulle spela in en hit för svensktoppen men det ville inte hon. Det var inte hennes mål att komma med på svensktoppen. På våren 1972 säger hon till skivbolaget att hon inte vill spela in någon hitlåt till svensktoppen. Hon säger, ”hör av er om ni ändrar er för nu åker jag hem”. Efter en månad hör de av sig till Monica och säger, ”du vi har tänkt, du är en LP-artist och ingen singel- artist”, Monica säger, ”bra, när kan vi börja och spela in”. Monica berättar att det var ganska kaxigt att göra så av en 17-årig flicka.
Hoppar in och jobbar på sin pappas restaurang
Nu hoppar hon även in och jobbar på sin pappas restaurang ”Tolvan”. Hon jobbar också på en annan restaurang och i en korvkiosk som hennes pappa och en kompanjon hade alldeles intill där de bodde. Dessa extrajobb gjorde att hon kunde tjäna lite extrapengar.
Åkte på turné med Cornelis våren 1972
Våren 1972 åkte hon med på en turné med Cornelis Vreeswijk i Sverige och Danmark där Cornelis sjöng Bellman. Med på turnén var även Björn J:son Lindh, Kenny Håkansson, Palle Danielsson, Björn Ståbi och Pers Hans Olsson. Bim, Cornelis fru var också med på turnén men hon var aldrig med på scenen utan skötte om allt bakom.
Det var en hel produktion som gjordes av Frituna. De spelade på olika konserthus och det var en stor turné och mycket bra musiker som var med berättar hon. Det blev även TV med den produktionen och det var i programmet ”Halv sju” som Åke Falck producerade. Efter turnén åkte Monica hem och fortsatte att jobba på restaurangen och sjöng på olika ställen.
Planeringen för första skivan startar.
Nu börjar planeringen med första skivan. Tillsammans med Björn J:son Lindh valde hon ut vilka låtar som skulle vara med på skivan. Samtidigt nu fyller Cornelis 35 år och Monica blev inbjuden till kalaset. Han fyllde år den 8 augusti och det var en stor fest för honom någonstans i Stockholm som de åkte båt till.
Monica var bara 18 år och hade inte så mycket pengar och funderade på vad hon skulle ge Cornelis i present. Hennes morbror var konstnär och han gjorde en kopparetsning på en bild på Cornelis och Bim. Det var en present man inte kunde köpa var som helst och Monica berättar att han blev jätteglad över denna unika present.
Efter kalaset åker Monica och en kompis och tågluffar i Europa. Efter hemkomsten från tågluffen började hon spela in skivan. Monicas första skiva ”Ingica” spelades in på Europafilm i Stockholm och Cornelis är med och kompar på en av låtarna på skivan och det är hon mycket stolt över berättar hon. Skivan släpptes och Monica gjorde en del spelningar och miniturnéer med olika konstellationer. Skivan fick ett mycket bra mottagande och sålde bra.
Föder sitt första barn 1973
Den 31 maj 1973 föder Monica sitt första barn. Efter det släpps nästa skiva som heter ”Alrik”. Jag frågar Monica hur det gick att kombinera sången med ett barn? Hon säger, ”det skulle bara fungera det hade inte gått annars”. Hon sjunger nu även in ledmotivet till Per Oscarssons film ”Ebon Lundin” och medverkar även i olika TV-program.
Jag frågar jag Monica om hon inte funderat på att skriva en egen bok för hon har varit med om hur mycket som helst. Monica svarar, ”jag har funderat på det och skriver ganska mycket men jag blir aldrig färdig, det är så svårt, jag kommer hela tiden på nya saker som hänt”. 1973 efter att skivan släpps blir det en del små turnéer men inga större produktioner. Någon låt hamnade på Svensktoppen och låg där kanske några veckor berättar Monica.
Hamnar på Svensktoppen
Jag frågar Monica hur det kändes att komma med på Svensktoppen, Monika svarar, ”Jag fick frågan när de spelade in en dokumentär om mig i Göteborg sommaren 1973, det var i samband med att jag var på turné i dina trakter med Merit Hemmingsson, jag fick frågan om Svensktoppen och då sa jag att den dagen jag hamnar på Svensktoppen skall jag se över vad jag håller på med, det var ganska taskigt sagt” säger Monica. Rolf Nordin från SVT i Örebro spelade in dokumentären och inspelningen tog några veckor berättar Monica.
Tackade nej till Hylands Hörna
Hon tackade nej till Hylands Hörna p.g.a. att Monica tyckte han var otrevlig mot sina gäster. Det var nog ett idiotiskt beslut berättar Monica men så var det. Ibland hade hon lite konstiga idéer berättar hon och efteråt kunde hon fundera på hur hon tänkte och arbetsmässigt borde hon ha tackat jag berättar hon vidare. Men samtidigt fick hon många förfrågningar från TV och var tvungen att välja bort vissa. 1974 blev det ingen LP-skiva för hon kände sig lite störd över att hon förknippades med folkmusik och kände sig lite instängd över att fått en fäbodbrudsstämpel över sig.
Gör en skiva på engelska
Hon bestämmer sig nu för att göra en skiva på engelska men det tyckte inte skivbolaget om. Vid denna tidpunkt som var med proggrörelse och annat var det helt fel av en kvinnlig artist att spela in en skiva på engelska. Rent kommersiellt var det självmord och helt politiskt inkorrekt. Monica valde att hålla en rak linje och inte visa något politiskt i sin framtoning. Hon berättar att hon ville stå fri och inte visa sin lojalitet åt något håll och samtidigt visste hon det att hon gjorde det svårt för sig.
Skivbolaget sa till henne att hade hon gått över till vänsterfalangen hade hon sålt mycket mera skivor. De förstod inte varför Monica var så envis berättar hon. Hon säger, ”Det var kanske ett yrkesmässigt beslut av mig och kanske jag gjorde fel men det var så jag kände då”. Hon tog detta beslutet helt själv och det var väl kanske inte lätt när man var tjej. Det blir en singel med två engelska låtar istället. Long Long Weekend/Give It Back. Hon gjorde även detta år 1974 bl.a. en spelning med delar av bandet ”Splash” från Söderhamn i Holmenkollen i Oslo och sjöng även där en låt ihop med Cornelis som var där och uppträdde samtidigt.
1975 spelar hon in albumet ”Don´t Give a Damn” på engelska som betyder ”Skit i det”. Denna LP släpptes även i Japan med ett annat omslag och det var riktigt kul berättar hon. Hon turnerade inte så mycket så att hon kunde försörja ett eget fast band så det blev även nu lite olika konstellationer vid spelningarna hon gjorde. Hon hade ingen agent som bokade hennes jobb utan skötte allt helt själv. Hon berättar att hon aldrig haft den supporten runtomkring sig och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner och när hon var ute på turné kunde hon inte svara i telefonen på sitt kontor. Det låg jättehögar med papper när hon kom hem som hon fick gå igenom och det blev jobb dygnet runt för Monica.
1977 släpper Monica sin andra engelska skiva
Det var mycket slitsamt och samtidigt hade hon sonen att ta hand om och jobbade på nätterna när sonen hade somnat. Monica berättar att hon tog mest in material utifrån till sina skivor och letade efter låtar på udda skivor och förde samtidigt bok på de låtar hon tyckte var intressanta. Detta började redan i tidig ålder och hon ville hitta låtar som inte andra nött ut berättar hon.
Den engelska skivan togs inte emot väl. 1977 släpps nästa skiva och den är också på engelska. Skivan ”Bush Lady” spelades in i Wales på Rockfields studios och producent för skivan var amerikanen Stephen Franckevich. Inspelningen skedde på en farm berättar Monica och det kom en kvinna dit varje dag och lagade mat till de som var med. I cirka 14 dagar var de och spelade in denna skiva sedan åkte de hem.
Våren 1977 bildades bandet ”Monica Törnell New Band
Våren 1977 bildades bandet ”Monica Törnell New Band” och 1978 spelar hon in skivan ”Jag är som jag är” som blev en stor succé och Monica belönas med Dagens Nyheters Kasperpris för detta album. Det blev mycket spelningar bl.a. på Mosebacke och andra ställen under den här tiden berättar hon och pratar också om att Bullerbyn var ett ställe som hon verkligen gillade att spela på. Monica var ofta i Göteborg på 70-talet och spelade. Hon turnerade också runt omkring här och besökte bl.a. Strömstad och Uddevalla där hon spelade ihop med Uddevallabandet Brass Up under 80-talet.
Monica har varit i Lysekil flera gånger
Nu kommer vi in och pratar om Lysekil, Monica har varit och spelat i Lysekil flera gånger tillsammans med sin bror bl.a. Hon har även en morbror och en moster och två kusiner som bott i Lysekil. Därför känner hon lite speciellt för Lysekil berättar hon. De bor inte kvar i Lysekil utan flyttade till Kenya i Östafrika berättar Monica. Evert Jansson berättar Monica att morbrodern heter och Evert jobbade på oljeraffinaderiet Scanraff som förman på säkerhetsavdelningen.
15 skivor + 2 samlingsskivor
Monicas musikaliska framgångar har resulterat i att det blivit 15 skivor plus två stycken samlingsskivor genom åren. Monicas första skiva ”Ingica” från 1972 släpptes även på cd 2012 och det gjorde även ”Jag är som jag är” från 1978 och de går att beställa på nätet. ”Jag är som jag är” blev en riktig framgång för Monica och folk var glada för att hon började sjunga på svenska igen.
1979 väntade hon sitt andra barn och under tiden hon var gravid spelade hon in den egenproducerade skivan ”Ingica Mångrind”. 1982 släpps skivan ”Ängel” och 1984 släpps albumen ”Mica” och ”Fri”. Det blir två album med bara ett halvår mellan skivsläppen. Detta var vansinnigt berättar Monica. Jag frågar Monica hur det kom sig. Monica svarar; ”dumhet bara, det var skivbolaget som tryckte på” säger hon. Monica känner idag att hon borde sagt stopp och inte gjort som hon gjorde då.
Hon var ensamstående med två barn och gjorde samtidigt en hel del andra jobb. Nu vid denna tidpunkt berättar Monica att hon börjar bli sjuk. Hon mår inte bra men fortsätter att jobba vidare.
1986 släpper hon skivan ”Big Mama” där Steve Marriott från gruppen ”Small Faces” och ”Humble Pie” medverkar som gästartist. Skivan produceras av Monica och Janne Schaffer. Det tog väldigt mycket på krafterna berättar Monica. Hon medverkar också med Lasse Holm i melodifestivalen med låten ”E´de´det här du kallar kärlek”. Monica berättar att hon gillade låten och säger, ”det var en kul antigrej att jag medverkade i melodifestivalen, plus att Lasse är en enastående musiker som jag har väldigt stor respekt för”.
Hon tyckte att melodifestivalen var en cirkus, en cirkus som man inte hade kunnat föreställa sig hur det egentligen var berättar hon. Första delen var jättekul, men Monica hade inte haft tanken på att de skulle kunna vinna, det var inte inplanerat i hennes kalender, hon hade en massa andra saker hon skulle göra. Kalendern var fulltecknad, hon förstår inte riktigt hur hon tänkte just då.
Vann finalen i Stockholm
De vann finalen i Stockholm och alla tidningar ville helt plötsligt komma till Söderhamn och göra en intervju med Monica. Detta tog enormt mycket tid och kraft för Monica som skötte allting själv. Hon hade behövt den tiden till att vara med sina barn och även fått vila. Det blev kanske mer uppståndelse bara för att Monica var med och hon var inte riktigt förberedd på detta berättar hon.
På turné med ABF
Hon var även nu ute med ”ABF” på en turné med ett författarkollektiv med bl.a. Reidar Jönsson som skrev ”Mitt liv som hund” där de gjorde tre-fyra spelningar om dagen och detta jobbade hon med under 3 veckor. En frisk människa hade bokat av detta och vilat med det gjorde inte Monica. Hon säger, ”har jag lovat så har jag lovat”. Detta var ett hälsomässigt självmord berättar hon. Hon åker till finalen i Eurovision song contest i Norge och de kommer på 5:e plats i finalen. Efter finalen fortsätter hon att jobba bl.a. ihop med sin bror och det blir festivaler bl.a. i Västervik.
1986 släpptes också ”Förut” med Monicas Törnells bästa. (Urval från tidigare album). 1988 släpps albumet ”Månfred” med Ulf Wahlberg som producent. 1989 släpps ännu ett album med Monica och det är ”Vive la Mystique”. Nu dröjer det till 1992 innan nästa album släpps där Björn J: Son Lindh producerar skivan ”Äppelkväll” med texter av Lennart Hellsing. Monica berättar att hon nu inte orkar åka på någon turné sedan hösten 1986 p.g.a. hennes sjukdom. 2001 får hon diagnosen ”Hypotyreos”, sköldkörtel och ämnesomsättningsproblem.
Haft en del konstutställningar
Monica berättar att hon från 1991 och framåt även haft en del konstutställningar där hon visar alster målade i olja. Detta började redan i tidig ålder för att hennes morbror som var konstnär gav henne och hennes bror oljefärger, penslar och dukar i födelsedagspresenter och julklappar så det kunde måla. Hon började måla för att kunna känna en viss avslappning. Hon kände att hon kanske skulle må bättre av det. Jag frågar Monica hur hon mår idag, hon svarar, ”till och från mår jag ganska bra, jag har fortfarande problem med kroppen och går med krycka sedan två år tillbaka”.
Hon uppträdde på nyårsafton med Söderhamns musikkår och det var jätteroligt. Hon saknar det med sången och hon skulle vilja vara piggare och komma ut och sjunga mer än vad hon kan idag. Hon gjorde några spelningar i somras bl.a. i Värmland med ”The Husbands” med Lasse Lindbom och gänget. Det blev även en tur till Åland där hon sjöng på en visfestival. Hon gör det hon kan och det hon känner att hon orkar och det beror helt på hur kroppen mår just då.
Jag frågar Monica om hon har några framtidsplaner?
– Jag skall försöka göra lite tryck av en del bilder som jag har, vykort eller eventuellt affischer, jag skulle gärna få ihop material till en ny skiva av något slag.
Jag frågar Monica om hon skriver några låtar idag?
– Nej jag skriver ingen egen musik nuförtiden.
Det inträffade en upphovsrättslig stöld 1984 som blev väldigt traumatisk för Monica. Detta fick Monica att sluta ge ut egna låtar efter det. Hon har släppt en egen låt efter det berättar hon. Det var låten ”I´m so happy” som hon spelade in med Dr. Feelgood 2005. I juli kommer hon bl.a. att uppträda i Styrsö på en festival och sen har hon lite andra saker på gång som hon inte vågar prata om än.
Även utställningar kommer det att bli framöver både av målningar och fotografier. Hon planerar även att börja rita och sy kläder igen berättar hon och skrattar. Nu börjar vi prata om allt möjligt och Monica säger att hon skulle gärna vilja komma till västkusten och uppträda igen så är det någon som läser detta så får ni gärna höra av er till mig så förmedlar jag kontakten till henne.
Jag kommer även att länka till Monicas hemsida under här om ni vill läsa mer om Monica. Stort tack Monica för att du tog dig tid och vem vet det kanske blir en fortsättning på en intervju när jag åker till Järvsö i augusti.
GLICKO 