Idag får ni träffa författaren Lennart Brohed på min blogg. Lennart är en hejare på att bl.a. skriva deckare. Han släpper en ny deckare varje år som utspelar sig i Lysekil. En återkommande gestallt i boken är bl.a. konstapeln Göran Persson. Hela 14 böcker med Göran Persson har det blivit. Den första deckaren kom 2003 ”Änkan som inte sörjde” och då var även frun Monika medskribent.
Jag frågar Lennart hur det kom sig att han hamnade i Lysekil?
– Mina föräldrar är födda här i Lysekil, men flyttade senare till Göteborg där jag växte upp. Jag har varit i Lysekil sedan tidig ålder och gick även i skolan här. Jag och min fru trivdes väldigt bra när vi var här och hälsade på, och samtidigt fanns släkten här.
Hur kom det sig att ni startade ett bokförlag?
– Jag och min fru flyttade till Orust och startade där Slussens Bokförlag. Både jag och min fru är bibliotekarier från början. Vi började vid universitetsbiblioteket i Linköping och jobbade även vid universitetsbiblioteket i Göteborg. Jag kände att jag tröttnade på detta och hade funderingar på att starta ett bokförlag. Vi flyttade till Lysekil, för skulle man till banken eller något annat var man tvungen att åka in till banken i Henån. I Lysekil fanns allt så nära.
Vi hittade en bransch med böcker om sorgebearbetning, livskrisen och sådant. Det var en bra nisch för det var inte många som jobbade med detta. Vi tog hem böcker från England och USA och översatte dem. USA och England låg långt före Sverige i detta med sorg – och livskriser. Vi var nog några av de första som startade med detta i Sverige. När vi närmade oss pensionsåldern avvecklade vi företaget.
Men från att översätta böcker till att börja skriva själv är väl lite skillnad?
– Vi reste en hel del på den tiden och åkte ofta till Lanzarote. Vi reste till Alghero på Sardinien. Vi kom på att det fattades böcker om resandet dit. Vi började med att skriva en resehandbok till Alghero och även en om Lanzarote och det gick bra. Då fick vi blodad tand och funderade på vad vi skulle göra när vi pensionerades, vi kunde inte bara sitta och rulla tummarna.
Vi kom på att vi skulle se om vi kunde skriva en deckare som blev som en historia över Lysekil. Första boken ”Änkan som inte sörjde” släpptes 2003. Tanken efteråt var att den kanske innehöll för mycket om Lysekil, så historien kom lite i bakgrunden. Till den andra boken tyckte jag att vi balanserade det bättre.
Hur var första utgivningen av en deckare?
– Vi kunde bokbranschen såpass bra och vi visste hur man bar sig åt. Den sålde väldigt bra och hittills har den sålt i över 3000 exemplar.
Efter det blir det några böcker till innan du lämnar deckarlinjen och ger ut boken Hummerfarmen 2013, hur kom det sig?
– Jag tyckte att jag skulle skriva något som utspelade sig i våra dagar. Det blev en satir om det moderna livet med frostade dörrar till badrum och färgade kylskåp. Ventilationsingenjör Eskil Svensson lämnade sin plats i kommunhuset i Kungshamn för ett lugnare liv i stugan vid Västerhavet.
Varför Kungshamn?
– Jag vet inte, det bara blev så. Jag har varit mycket i Kungshamn och det är en mycket trivsam ort.
Lennart har gett ut 17 böcker sedan han startade. 14 deckare, 1 roman och 2 resande böcker. Lennart jobbar med att ge ut en bok per år. Det tar ungefär ett år att färdigställa en bok från idé till den är tryckt.
Hur har du kommit på karaktärerna i böckerna?
– De växte fram i huvudet när jag började skriva. Det är en process som växer hela tiden. När man skriver en ny deckare så skall man även ha nya karaktärer förutom dem som är återkommande. Då får man sitta och fundera.
Först planlägger jag handlingen och bestämmer vilka som är brottslingarna. Sedan bestämmer jag personligheten på de som skall vara med. Det är en lång process innan det är klart.
Tar du uppslag från mord som hänt på riktigt?
– Det kan hända att man läser om något mord och då kan man få impulser från det, och använda delar av brottet. Jag tar aldrig rakt av utan det blir att man hittar på delar i skildringen om mordet eller vad det är som sker.
Blir du inspirerad av andra författare?
– Donna Leon är amerikansk författarinna som skriver deckare som utspelar sig i Venedig. Jag har varit rätt mycket i Italien och jag gillar verkligen hennes böcker.
I den nya boken ”Utan bevis” anspelar du lite till Gåsö-mordet”, eller ”väskmordet” som det kallades. Hur kom du på idén till det?
– Jag läste en artikel i en tidning om en läkare som var misstänkt för detta mord och vars föräldrar bodde på Gåsö, och att han hade växt upp på Gåsö. I artikeln var det en hypotes om att han levde och någon hade sett honom i Milano. Detta satte fantasin i rörelse och detta måste jag skriva om. Jag hade aldrig skrivit en bok där jag använt ett verkligt fall förut, utan allt annat är påhittat. Nu är inte boken ”Utan bevis” en kopia på väskmordet utan det mesta är påhittat.
Vad tycker du om Lysekil?
– Jag tycker väldigt bra om Lysekil. Vi flyttade hit 1995 och har alltid trivts här. Det är en bra stad att beskriva i litteraturen för den är lagom stor och överskådlig.
Vinter eller sommar?
– Både och faktiskt. Det är lite lugnare på vintern, men det är ganska skönt.
Jag såg att du sprungit Musselloppet, hur var det?
– Det var bara för att testa hur det var. Jag brukade träna och började med det redan på 70-talet.
Har du något fritidsintresse?
– Skrivandet tar all tid, så jag hinner inte med så mycket mer.
Senaste lästa bok?
– ”Ett jävla solsken”, som är en biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström som Fatima Bremmer skrivit. Hon fick Augustpriset för den boken som årets fackbok.
Hur går tankarna för nästa bok, har du börjat tänka ut något redan nu?
– Jag tar en bok i taget, fast skall det komma en ny så får jag nog börja tänka på det inom en snar framtid om jag skall hinna med den.
För er som vill läsa Lennart Broheds böcker så går de att beställa genom Lennart eller köpa dem på Lysekils Bokhandel Ugglan. Under här är en länk till Lennarts hemsida. Stort tack Lennart för att du ställde upp på en intervju.
