Idag är det Anders Thorén som jobbade som journalist på Lysekilsposten här i Lysekil när katastrofen var ett faktum. Anders jobbade senare även på Sveriges Radio Väst. Idag är han förvaltningschef på Byggnadskontoret i Halmstad kommun.
Jobbade på Lysekilsposten när katastrofen inträffade.
Anders har precis innan vi börjar en intervju via telefon läst ”Socialstyrelsens” redogörelse från branden för att friska upp minnet. Anders jobbade när det hände som journalist på den lokala tidningen Lysekilsposten i Lysekil och var 20 år när katastrofen inträffade.
Kaptenen meddelade att alla lämnat fartyget.
Larmet drogs cirka 02:25 berättar Anders. De allra flesta dog av gaserna från branden och blev kvar i sina hytter. KL 03:23 meddelade fartygets kapten Hugo Larsen via en bärbar radio när han satt i en av livräddningsflottarna och var på väg till Stena Saga och att alla var räddade. Senare återvänder kapten Larsen till fartyget.
Kl. 07:00 ringde de till Anders och berättade vad som var på gång.
Terje Fredh på Bohusläningen ringde Anders och berättade att de var ett fartyg som brann. Efter en stund ringde även Tommy Thörnblom som då jobbade på Lysekilsposten tillsammans med Anders men som var sjuk. Anders gissar att klockan var runt 07:00 på morgonen när Terje ringde. Samtidigt efter det hörde Tommy av sig.
Nyheten kablades ut via Ekot.
Anders berättar att nyheten hade kablats ut via Ekot där de berättar att ett passargerarfartyg hade fattat eld i höjd med Väderöarna, och släckningsarbetet pågick. Det var väldigt knapphändiga uppgifter minns Anders, som hade svårt att tro att det som hade hänt verkligen hade hänt. Han berättar att det var svårt att ta in det just då. Vidden av katastrofen förstod inte Anders så tidigt.
Fick erbjudanded att åka med Sjöräddningsmanskapets båt Ellen Landin.
Anders minns att det var prat om ett Sovjetiskt fartyg först. Anders minns även här att sjöräddningsmanskapets båt Ellen Landin gick in till Lysekil för att hämta sjukvårdspersonal. Innan Ellen skulle gå utså fick både Anders och han tror att det var Terje Fredh på Bohusläningen möjligheten att åka med Ellen ut. De gjorde bedömningen att det var bättre att stanna i Lysekil.
De hade svårt att se vidden utav katastrofen och tackade nej till att åka med på Ellen. Nu är klockan cirka 07:30 på lördag morgon berättar Anders. Vid 11-tiden anländer det Sovjetiska fartyget till Grötö och alla ombord tar om hands om, och för senare till Hotel Lysekil.
Den Sovjetiske kaptenen fick applåder.
Nu märker jag att Anders börjar minnas mer och mer. Han ser dessa personer gå av båten väldigt lätt klädda. De hade fått filtar och väldigt bra hjälp ombord innan de kom till Lysekil. Anders minns den uppställning och applåder den Sovjetiska kaptenen fick på fartyget när den nådde och la till på Grötö. De blev applåder från de som var ombord för att utrycka sin uppskattning för att de blivit räddade.
Nu förstod Anders att det var en katastrof på riktigt.
Det var nu Anders förstod att det var en katastrof på riktigt. Det talades om döda vid detta tillfälle, men det var ingen som kunde tro att det var så många vid det tillfället. Det spärrades av efter hand, men idag hade det nog varit annorlunda tror Anders.
Anders gjorde inga försök att gå ombord på det Sovjetiska fartyget utan var som han säger väldigt tagen av att gamla och unga som klev av det sovjetiska fartyget. Det kändes som en krigssituation berättar Anders.
Har mer uppdrag denna dag, men vänder i Brastad och åker tillbaka till Lysekil.
Det var en ryslig känsla när man såg detta. Dagen var lite märklig ur journalistiskt perspektiv. Lördag och söndag var Anders jourhelg minns han. Han hade en massa andra jobb han skulle göra, och ett tag var han på väg ut ur Lysekil när han kom på vad han höll på med. Anders berättar att han var på väg till Kungshamn efter det som hänt. Han vände i Brastad och funderade på vad han höll på med. Han ringde till redaktionsledningen på Lysekilsposten och sa att ni får ställa in allt det andra som var inbokat den helgen. Det var jättesvårt att ta in det som hänt berättar Anders vidare.
Det var en enorm ryktesspridning.
Under dagen försökte man samla information, men det var många rykten igång hela tiden. Det var en enorm ryktesspridning om det ena och det andra. Det blev tydligare ju längre dagen gick. När informationen kom att det skulle bogseras in till Lysekil, ändrades det i nästa stund att det skulle dras till Fredrikshamn, eller någon annanstans i Danmark.
Slutliga beskedet var att Scandinavian Star skulle bogseras till Lysekil.
Lysekil kom tillbaka så många gånger och när det slutliga beskedet kom blev det en febril aktivitet i hamnen berättar Anders. Den första presskonferensen som Anders minns var i Stadshuset. Det gick väl bra i början när det var Terje, jag, Lars Johansson och din pappa berättar Anders. Det blev en världsnyhet ganska snabbt, efter ett tag var det ett hundratals journalister från hela världen i Lysekil. Senare så hölls presskonferenserna i Gullmarsskolans aula. Gamla Rektorn Karl-Åke Svensson han tog tag i detta berättar Anders.
Ett kraftprov för Lysekil.
Allt detta var ett kraftprov för Lysekils kommun utan dess motstycke, och att kunna hantera detta var ju ett fantastiskt jobb. Vid 21:00 kom båten in, Lennart Hård åkte ut till Stånge Huvud berättar Anders. Några minuter efter nio förtöjdes båten vid Grötö kaj.
Anders stod innanför avspärrningarna till en början.
Anders hamnade innanför avspärrningarna till en början. Det var en uppståndelse när fartyget la till vid kaj. Lejdarna eller repstegen hängde längs fartyget när det kom in. Man kunde se att fartyget hade brunnit. Kommandobryggan verkade helt orörd från brand när hon låg vid kajen vid Grötö. Natten till söndagen tog elden ny fart och då förstördes även kommandobryggan.
Det var ett spökskepp som låg vid kajen vid Grötö.
Det var som ett spökskepp som låg vid Grötökaj. Det var mängder av folk både i Södrahamnen och Grötö som ville se vad som hade hänt. Lukten glömmer inte Anders. Mobiltelefoner var inte så vankliga vid denna tid, och Anders hade lyckats att låna en mobiltelefon av Lars Bergbrant. Det var en NMT en fyrkantig sak som vägde ett par kilo. Den var perfekt berättar Anders. Genom den fick han en del information som var värdeful.
Anders tog en del bilder.
Anders koncentrerade sig mest på att ta bilder. Samtidigt hade han en bandspelare i fickan som han läste in det viktigaste på. Det gällde att samla mycket information på en gång. Lysekilsposten kom inte ut förrän på måndagen eftersom det var helg. Det var bildmaterialet som fick komma först. De framkallade han i olika omgångar under helgen. Lennart Hård och Kent Fredriksson gjorde ett jättearbete berättar Anders.
Branden tog ny fart på söndag natt.
Branden på söndag natt gjorde att polisen inte kunde gå ombord. Först på måndagen kunde de börja med arbetet ombord och ta hand om de omkomna och säkra eventuella bevis. På tisdagen fick Anders och min pappa att gå ombord. Anders och pappa var de två första journalisterna som var ombord på Scandinavian Star berättar Anders. Tidigare genom mina intervjuer så visste jag att pappa var en av dem första som fotade ombord för räddningstjänsten. Både Stig Nilson och Räddningstjänsten Bengt Elfström har bekräftat det. Anders berättar att pappa ringde honom och sa; ”Du har 1 ½ timma på dig att komma till båten”.
Min pappa och Anders var de första journalisterna ombord.
Runt klockan 16:00 eller 16:30 tisdagen den 10 april gick Anders och min pappa ombord i räddningstjänstens kläder på Scandinavian Star. De klättrade längs fartygets styrbordsida till däck 5. Det kändes som en väldigt lång sträcka att gå på berättar Anders. Dels så var man väldigt spänd vad man skulle få se när man kom ombord. Samtidigt var man väldigt rädd. De kom in på däck 5 i höjd med receptionen, och var på det däcket som det hittade väldigt många omkomna. Pappa och Anders gick ombord med brandpersonal från Helsingborg. Cirka 2 timmar var de på båten. Under dessa två timmar fick de se med egna ögon den tragedi som inträffat ombord. Anders berättar att man såg gallerbårar och de vita frigolitlådorna, och då var det lätt att lägga ihop eller förstå vad som hänt.
Doften som de möttes av när de var ombord är nog den som sitter djupast i Anders idag, när han tänker tillbaka på de timmarna ombord på Scandinavian Star. Anders berättar att han har tänkt på den händelsen flera gånger genom åren. Ärendet är ju fortfarande aktuellt när det nu blir en ny utredning av olyckan.
Anders såg ett pingisbord med en psalmbok på.
Efter att pappa och Anders varit ombord i ett par timmar och sett förödelsen ombord och man tänkte på vilket helvete de som varit ombord genomlidit. Det var stor förödelse ombord. Stolarna som var plast på hade smällt och det var bara stålskelettet kvar. Hela skrovet var fortfarande varmt vid 16:00 på tisdagen. Anders hörde att vattnet hade kokat på däck när branden pågick. På akterdäck stod det ett pingisbord, och på det pingisbordet låg det en psalmbok och sidorna fladdrade i vinden. Detta minns Anders och det var precis innan han gick av båten. Han stirrade på psalmboken men ville inte röra den av respekt av de döda ombord. Bredvid stod även en tom väska som någon lämnat.
Just nu är både pappa och Anders väldigt tagna. Anders berättar att de klev av ungefär samma väg som de gick ombord. Det Anders minns är ansikstutrycken på alla de hade som jobbade med det på, plats. Det var tomma ansiktsuttryck som Anders mötte. Anders och pappa var bara ombord ett par timmar, men de hade fått kämpa med allt hela tiden. När de var ombord var det hela tiden en viss tystnad. Anders minns att när han var ombord så ställde han inga frågor. Tankarna var någon annanstans. Självklart kunde man ställt en massa frågor, men detta var en katastrof över det vanliga. Anders berättar att det gavs tillfälle för de som ville möta journalister på Hotel Lysekil och berätta vad som hänt.
Frågan utreds fortfarande.
Frågan utreds fortfarande. Vi börjar prata om bilder som Anders och pappa tog. Anders tror att bilderna pappa tog publicerades i de skandinaviska och nordeuropeiska tidningarna som fanns. Har hört att flera av pappas bilder gick direkt utomlands från Bohusläningen i Uddevalla.
Som avslutningsord berättar Anders att han har pappa att tacka för att han den 10 april 1990 fick gå ombord på Scandinavian Star. Vad jag hört genom pappa genom åren så hade Anders och pappa en väldigt bra relation efter det som hände på Scandinavian Star. Anders bekräftar att när de träffades och pratade väldigt mycket om det de upplevt tillsammans på Däck 5 på Scandinavian Star den 10 april 1990 där 159 personer dog ombord.
Stort tack Anders för att du tog dig tid för en intervju.