Lite foton från Dalsland Ring den 7 september 1969 med bl.a. Ronnie Peterson och Reine Wisell.

7 september 1969.

Året är 1969 den 7:e september. Jag befinner mig på Dalsland Ring och lukten av bensin, olja och bränt gummi ligger som en ridå där bilarna servas och görs iordning inför loppen. Jag är endast sju år gammal och är där med mina föräldrar. Pappa var kompis med racerföraren Boo Brasta som ofta tillbringade sin tid i Brastad och som hade mycket kontakt med min pappa Eric ”Eran” Andersson.

Fick möta racinglegendarer.

Jag fick möta några av de legendarer vi har haft inom motorsporten som t.ex. Ronnie Peterson, Reine Wisell, Picko Troberg, Erik Berger, Boo Brasta och Rune Tobiasson från Hällevadsholm och många andra. Det öronbedövande ljudet minns jag fast jag bara var sju år gammal. Jag minns också att jag fick både Ronnie och Reines autografer och att pappa tog ett foto på mig tillsammans med dem. Både Reine och Ronnie var stora namn internationellt i Formel 3.

PICT0108.jpg

PICT0109-2.jpg

Reine, Ronnie och jag.

Dalsland Ring. 

I Bengtsfors låg denna racerbana som var 1 650 meter lång och som invigdes den 3 juli 1966 och det kom 16 000 åskådare till premiärloppet. Banans historia blev dock kort. Efter en olycka på Gelleråsen 1970 skärpes kraven från Svenska Bilsportförbundet. Banan byggdes om efter de nya kraven, men publiken svek och banan gick mer eller mindre i konkurs under oljekrisen 1974. Bengtsfors MotorClub som drev banan klarade inte av att betala årsarrendet på 5 000 kronor, varvid bonden som ägde marken plöjde upp banan för att göra potatisåker. Idag finns bara cirka 100 meter asfalt kvar. Allt annat är borta. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Dalsland_Ring

Den gången den 7 september var nog första och sista gången jag var på Dalsland Ring. Jag har tänkt att skriva om detta när jag fann pappas negativ. Men det har dröjt tills nu när jag såg att Ronnie Peterson som är Sveriges mest framgångsrike förare i Formel 1 skulle bli film. Tanken var att det kunde vara kul att dela med sig dessa historiska bilderna från Dalsland Ring.

Superswede: en film om Ronnie Peterson.

I torsdags såg jag filmen om Ronnie Peterson här i Lysekil. Det var många minnen som väcktes när man helt plötsligt minns en del Formel 1 lopp som man tittat på under sin ungdom. Även om man visste att Ronnie är död så är det en berättelse utöver det vanliga, där man bl.a. får träffa dottern Nina, Ronnies bror Tommy och många stora racinglegendarer. Den hade allt, och jag var riktigt tagen när jag lämnade Folkan Bio i Lysekil. Detta är en film ni måste se. Jag skickade ett sms till min son i Stockholm och skrev att ta med dig din kompis Hans och gå och se detta mästerverk.

Ronnie var aktiv inom Formel 1 från 1970 då han gjorde sin debut i Monaco. Han körde 123 lopp och vann 10 st. Han hade 10 andraplatser och 6 tredjeplatser. Pole position 14 gånger. Sista loppet var i Italien 1978.

Den 10 september strax efter starten på Monza, Italiens Grand Prix 1978, skadades Peterson allvarligt. Han avled på sjukhus dagen efter olyckan på grund av fettemboli som uppstod vid ett kirurgiskt ingrepp för att åtgärda benfrakturer. Dessa fördes med blodet till lungan och orsakade ARDS (acute respiratory distress syndrome) eller chocklunga, ett akut, livshotande tillstånd. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ronnie_Peterson

Jag minns olyckan från TV. Ronnie var en av mina idoler när jag växte upp och minns att jag blev så ledsen när jag fick höra att Ronnie var död. Den svarta Formel 1 Lotusen som leksaksbil hade jag och säkert många andra barn.

Vi backar tillbaka till Dalsland Ring den 7 september 1969. Minnet sviker mig men som tur är tog min pappa Eric ”Eran” Andersson foton på plats i Bengtsfors och som jag nu delar med mig av här på bloggen. Är det någon som minns detta så får ni mer än gärna kontakta mig på glicko.me@gmail.com om ni vill berätta lite minne från tävlingen.

Klass 7 Formel 3 SM 28 varv. Så står det i programmet Dalsland Ring, Hastighetstävlingar för standardbilar, turistbilar – formel 3. SM-FINAL.

 

Program Dalsand Ring.jpg

 

40.jpg

Klass 6 med Turistbilar grupp 3 SM 16 varv.         Klass 1 Standardbilar Grupp 2 1000 cc SM.

PICT0162.jpg

Erik Berger Bengtfors MC signerar ett kort till mig.

PICT0110.jpg

41.jpg

Klass A Standardbilar 24 varv. Här deltog bl.a. Rune Tobiasson som körde för SMK Munkedal i en BMW 2002 T1.

PICT0147

PICT0148

PICT0168.jpg

410001.jpg
Boo Brasta och Picko Troberg.

 

Formula 3 klass.jpg

Klass 3 Standardbilar Grupp 2 över 1600 cc SM 24 varv.  Klass 7 Formel 3 SM 28 varv.

Formel 3. Torsten Palm, Sten Axelsson, Ingvar Pettersson, Reine Wisell och Ronnie Peterson var några av namnen som skulle köra 28 varv i SM-finalen av Formula 3.

PICT0159.jpg

Intervju med Ronnie Peterson.

PICT0160.jpg

PICT0161.jpg

 

 

Det var uppladdning inför loppet.

PICT0127.jpg

PICT0128

PICT0134.jpg

PICT0135.jpg

Redan innan starten var det problem med Wisells Chevron. Ett batteri fick bytas ut skrev min far i en artikel om loppet.

PICT0136.jpg

PICT0129

PICT0130

PICT0131

PICT0138

PICT0126.jpg

På startlinjen i Bengtfors på Dalslands Ring stod ingen mindre än Ronnie Peterson, Reine Wisell och de andra.

Problemen fortsatte för Wisell, som fick bryta loppet p.g.a. en drivaxel.

PICT0123.jpg

PICT0117.jpg

Reine fick se resten av loppet från åskadarplats.

PICT0119.jpg

PICT0118.jpg

Picko var en av de första att beklaga sig för Reine att han var tvungen att bryta skrev pappa i artikeln om loppet.

Klasskillnaden mellan Ronnie Peterson, som i ensamt majestät med sin Smog-Tecno kunde köra hem SM-finalen, och de övriga var markant då han var nära ett halvt varv före i mål. På andra plats kom en annan Pettersson med förnamnet Ingvar. Ingvar som också tillhörde de främsta i denna klass på den tiden skriver pappa vidare i artikeln.

Reine Wisell berättade för pappa Eric att efter tävlingen på Dalsland Ring skulle dessa två herrar vidare till Frankrike och USA.

PICT0164.jpg

PICT0139

Picko Troberg på ett ärevarv.

PICT0140.jpg

PICT0141

PICT0142

Picko med Boo Brasta och prisutdelare.

PICT0143.jpg

PICT0107.jpg

PICT0124.jpg

Här ser det ut  som en journalist kommit för lång in i banan.

PICT0111

Sen var det även dags för prisutdelning till Ronnie Peterson.

PICT0114.jpg

PICT0116.jpg

Detta var Ronnies sista Formel 3 lopp i Sverige.

Det var mer prisutdelningar men vem denne herre är har jag inte lyckats hitta. Men ni får gärna tipsa om detta om någon vet, och gärna de andra som är med på fotona.

 

 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

PICT0073.jpg
Boo Brasta, jag och Picko Troberg hemma på Skaftö. 

 

En av våra största radiolegendarer genom tiderna Sven Jerring hade Gåsö som ett av sina favoritställen

I dagens blogg backar vi tiden till ungefär 1961. Pappa hade kontakt med radiomannen Sven Jerring och Sven besökte mamma och pappa vid ett flertal tillfällen vid huset som de bodde i på Skaftö i Fiskebäckskil. Jag har hittat ett flertal brev och vykort som Sven skickade till pappa. Jag hittade även ett utkast till en intervju som jag inte vet om det varit publicerat i tidningen Bohusläningen som pappa jobbade på under många år.

Under här kommer en del av intervjun och det som stod på pappas anteckningar som jag hittade när jag gick igenom hans negativ. Det är en fantastisk historia att denna stora radioprofil tillbringade ett antal somrar på ett av sina favoritställen Gåsö.

Sven Jerring tog Gåsö till sitt hjärta. 

Radiomannen Sven Jerring föddes 8 december 1895 i Malung och dog den 27 april 1979 i Stockholm. 1942 var första gången han kom till Bohuslän och Gåsö. Han berättade för pappa Eric att det fanns två platser som han kände mer för än andra och det var Gåsö och Gaza.

PICT0085
Sven Jerring 1961 utanför huset i Fiskebäckskil där mamma och pappa bodde.

Barnens Brevlåda startade han den 11 september 1925 och det blev en riktig långkörare med hela 1785 program. Den 11 juni 1972 sändes det sista programmet i den serien.

1942 besökte han Bohuslän för första gången.

1942 besökte han Bohuslän för första gången ihop med sin pappa och råkade hamna på den lilla idylliska ön Gåsö. För farbror Sven blev Gåsö något speciellt och han fick en underbar kontakt med invånarna på Gåsö och han berättade för pappa att sedan den dagen han steg iland blivit till oskiljbara vänner. Kontakten med Gåsöborna var flitiga under alla år även om han inte alltid själv kunde gästa ön på grund av att det bland annat var svårt att få boende.

Mor Nikolina Jacobsson blev en nära vän till Sven. 

Ett av banden som knöts var med mor Nikolina Jacobsson som var öns åldersmor. Det var inte bara barn farbror Sven brydde sig om under alla år utan Sven hade även ett hjärta för de gamla.

PICT0027
Mor Nikolina Jacobsson och Sven Jerring på Skaftö Ålderdomshem.
PICT0028

Här står Sven utanför ingången till Skaftö Ålderdomshem där (Skaftö Golfklubb finns idag) tillsammans med från höger föreståndarinnan Elin Landin, Birgit Jacobsson och Birgitta Pålsson och Arvid Jacobsson, Nikolinas son.

PICT0029

Sven berättade att det var något särskilt med gamla mor Nikolina. Hon hade mycket att berätta från sitt mångåriga liv på ön. När Nikolina blev äldre flyttades hon in till Skaftö ålderdomshem och då reste Sven speciellt ner och hälsade på henne. Sven gladde henne och Gåsöborna med att säga några ord till dem i sina program och bland annat i Barnens Brevlåda.

PICT0035
PICT0038
PICT0055
PICT0059
PICT0060
PICT0062
PICT0063
Här skålar Nikolina och Sven.
PICT0064
PICT0075

Gåsöborna satt som klistrade när Sven sände i etern. 

Gåsöborna satt som klistrade vid sina radioapparater när Sven sände i etern. När han kom till ön varje sommar så mottogs han som att det var en som kom hem från en längre resa. Sven berättade för pappa att han hjälpte postmästaren på ön att hämta postsäckarna vid passagerarbåten och hjälpte även handlaren med att hämta varor. Något som Sven tog till vana var att ta på sig sina gummiskor även om det var dåligt väder för att ta sig en promenad tvärs över ön när han var där på semester.

PICT0048
Pappa Eric och Sven i Stockevik i väntan på att en båt skall komma och hämta Sven och köra honom till Gåsö.
PICT0047
En okänd kvinna, Sven och mamma Rigmor står och väntar på att Sven skall bli hämtad i Stockevik för vidare färd till Gåsö.
PICT0049


Här får jag ett meddelande när jag lägger ut reportaget om Sven igen från Josefine Salomonson Graneld som bor på Gåsö att hon visat reportaget för en släkting till henne som heter Barbro Ingmarsdotter och som också bor på Gåsö. Josefine skriver; ”Mannen som kör över Sven ser ut att vara Mattias Andersson, Barbros farfar. Som liten åkte vi alltid över med Mattias i hans snipa. Han var kusin till min farfar”.

PICT0050

Barnens Brevlåda från Grundsund.

Hösten 1962 sände Sven Jerring Barnens Brevlåda från Grundsunds skola. Jag la ut några av pappas foton i Facebookgruppen Grundsund och genast kände folk igen sig på bilderna. Är det så att någon mer känner igen sig så får ni gärna höra av er.

PICT0032
Sven Jerring skriver autografer i Krögen i Grundsund.
PICT0033
PICT0076
Det var lång kö av barn som ville medverka i Barnens Brevlåda med farbror Sven.
PICT0077
PICT0078
PICT0079
PICT0026

Från vänster Ulla Johannesson-Gullman som berättade för mig att hon hade en lila kofta på sig och läste om hennes pappas båt Mona och Trädgårdsföreningen i Göteborg. Sedan berättar Ulla att det är Gunnar Tobin och därefter Barbro Hjalmarsson nu Rodin. Barbro läste sin uppsats om makrillfiske. Hon har ett kassettband från sändningen med farbror Sven. Den sista personen på bilden skall vara Reidar Gullman. Bredvid Sven så är det läraren Tore Tobin som assisterade Sven Jerring. I bakgrunden av fotot syns Erik Danielsson som jag tror var skolans rektor på den tiden.

PICT0025
PICT0031
De som medverkade i Barnenes Brevlåda fick varsin liten ask med choklad i och fem kronor och en autograf av farbror Sven.
PICT0072
Här fixar Sven med sin rullbandspelare.
PICT0073

Mor Nikolina dog 101 år gammal den 18 augusti 1962 och begravdes på Gåsö den 25 augusti 1962. Sven Jerring gjorde en film för TV och det var mor Nikolina som blev huvudpersonen i den filmen. Det var Nikolinas jordfärd som filmades. Det var så en av vår tids största radiomän hedrade mor Nikolinas sista färd.

PICT0065
Här är det fotografering innan begravningen av Mor Nikolina i Gåsö kapell. I mitten står Harry Josefsson som var präst på Skaftö.
PICT0068
PICT0069
PICT0071
PICT0070

Pappa skriver i intervjun att Sven gjorde ett par Barnens Brevlåda på Skaftö. Är det någon som känner till när den andra var? Hör gärna av er.

PICT0051
Sven skriver i mammas och pappas gästbok.
PICT0081
Pappa och Sven.
PICT0082
PICT0022
Sven Jerring lämnar huset ännu en gång i Fiskebäckskil…… på Skaftö i Bohuslän.

Idag får ni möta journalisten Terje Fredh som berättade om sitt liv för mig

Jag fick den stora äran att få göra en intervju med journalisten Terje Fredh. Terje är en legend inom journalistkåren. Han var dessutom arbetskamrat med min pappa Eric ”Eran” Andersson på tidningen Bohusläningen i många år och därför blev jag väldigt glad och när Terje tackade ja till detta.

Terje Fredh.


Föddes 1934 och växte upp på Södra Kvarngatan

Terje föddes 1934 i Lysekil och växte upp på Södra Kvarngatan. Det var en spännande tid då det var mycket tåg som kom och gick och lite längre bort var det fiskauktion och dit gick man ner och tittade när de små fiskebåtarna kom in och landade fisk, det var ett riktigt skådespel att se detta berättar Terje. Det fanns även en fotbollsklubb i kvarteret Bryggarbacken. Klubben hette ”Stjärnan” och de spelade fotboll i den sluttande backen bakom där ICA ligger idag.

De som sköt hårdast sköt på bollen ner till järnvägsstationen. Allting var enkelt på den tiden, det fanns inga fritidsgårdar så ungdomarna förströdde sig själva. Terje berättar att de var sex syskon i familjen. Redan som 13-åring började Terje med att skrapa plåt på Thores Bageri här i Lysekil. Det var ett tufft jobb som han gjorde på eftermiddagarna efter att skolan slutat. Terjes pappa jobbade på Otto Werners en möbelfirma som låg i Lysekil och där jobbade även Terje som springpojke. Att jobba som springpojke var väldigt vanligt på 40-talet.


Terje fick som 15-åring jobb på Erikssons Bosättningsaffär

När Terje fyllde 15 fick han jobb på Erikssons Bosättningsaffär. Där jobbade han med att köra ut bl.a. varor och glas och porslin. När folk hade kalas förr så hade de inte så mycket koppar och porslin utan hyrde det av Erikssons Bosättningsaffär berättar Terje. Fast det var väl inte direkt det vanliga folket som hyrde utan det brukade vara de bättre bemedlade personerna som hyrde detta berättar han vidare. Det var inga stora löner när man jobbade men man fick livserfarenhet på det viset.

När det gäller sport var det bara fotboll och handboll som var stort i Lysekil på den tiden. Terje spelade även fotboll med Slätten. Allt var väldigt uppspaltat, de som bodde i Kyrkvik spelade fotboll med ”LFF”, de som bodde neråt ICA hållet spelade med ”Slätta”. Han berättar att de cyklade till Stångenäs med en flaska ”Orangea” och kläderna på pakethållaren och spelade matcher. Terje var även ofta och tittade på handboll i Lysekils idrottshall för handbollen stod högt i kurs hos Lysekilsborna.

Började gå i skolan på Slätten

I Slättens skola gick Terje de första 3-4 åren. Det var en väldigt gammal skola med de äldre lärarna och innan man fick gå in i skolan ställde alla klasserna upp på två led. Det ena ledet gick först in och så ställde de sig vid sin bänk men ingen fick sätta sig förrän läraren hade sagt godmorgon. Sedan sjöng de en psalm och skolan var väldigt inriktad på religion.

Vid den här tidpunkten startade Terjes intresse för att skriva. De skrev mycket uppsatser och Terje brukade vara den som satt längst och blev oftast klar sist av alla. 1946 skrev Terje den första barnteatern som någonsin har spelats i Lysekil. Det fanns ingen teater i skolan då men Terje skrev en teater som han spelade upp i klassrummet. Terjes fröken som hette Margit Olsson frågade klassen inför jul om de inte kunde göra något trevligt och han fick i uppdrag att ordna något.

Terje berättar att han skrev en barnteater som handlade om julen. Det var inga pojkar som ville vara med utan flickorna ställde upp på detta. De spelade upp den för klassen och sen spelade de även upp den för alla elever i Lysekil. Det var det första försöket att ha barnteater i Lysekil. Det här har aldrig Terje berättat om för någon säger han.

Andra världskriget

1939-1945 var det andra världskriget och det var ganska spännande berättar Terje. Det hände hela tiden saker på Gullmarsfjorden. Hit till Gullmarsfjorden kom det norska, danska och finska ångfartyg som inte vågade gå vidare. Terje hade en lådkamera och stod på berget vid kyrkan och tog bilder ut över havet.

En höstdag stod Terje och hans pappa där på kajen i Norra hamnen och det var disigt men de såg en liten båt som kom från Kornöhållet med slagsida. Den lägger till vid kajen och Terje berättar att upp ur båten kom det 15-20 norrmän som var med båten och det var en flyktinglinje som gick från Sandefjord till Lysekil med flyktingar. Så fort det var dåligt väder kom det en båt med flyktingar, det var norrmän som var jagade av nazisterna och som kom till Lysekil.

Terje berättar att han följde upp det senare och de togs om hands av myndigheterna och de låg ofta över i församlingshemmet och fick lite mat och kaffe, sen skickades de vidare och det var både vuxna och barn.

Terje berättar om en annan händelse när de var nere vid Valbodalen och hörde en mina explodera och det var ett väldigt väsen och de upptäckte också en död engelsk flygare som drev iland. Det blev många intryck som barn. Här hade Terje en anteckningsbok som han skrev om sina upplevelser i och som kom till användning när han blev äldre.

Terje fick jobb på Plåtmanefaktur AB på Grötö

Efter Slätten skolan blev det Färgarskolan och efter det blev det realskola för Terje. Den låg nere i Kyrkvik och det var elever från Skaftö, Brastad, Brodalen och Lyse. Av olika anledningar gick inte Terje ur realskolan. Han prövade på olika saker bl.a. som målare, men kände att han måste ha ett fast jobb. Han fick jobb på Plåtmanefaktur AB på Grötö som senare blev PLM och som idag heter G&M. Där tryckte de mönster på konservburkar.

Detta var inte riktigt Terjes grej, de hade skiftarbete och det tyckte Terje var jobbigt. Vid den här tidpunkten var Terje gift och hade småbarn. Han trivdes inte på jobbet. Han sökte andra möjligheter men samtidigt så hade han inte de ekonomiska förutsättningarna till att göra något större.

Började på Lysekilsposten som radskrivare

Han började på Lysekilsposten som radskrivare där han skrev om sport och musik. Han gick på olika matcher och ibland någon konsert eller revy och skrev om detta. På detta viset träffade han Bo Antonsson som var lokalredaktör på Bohusläningen. De skulle vara 2 stycken här i Lysekil men oftast var Bo ensam. Det togs ett beslut och Terje började på Bohusläningen 1962. Lönen var då 875 kronor i månaden. Terje minns att det var gamla dåliga lokaler och skrivmaskinerna var av märket Halda. De satt och skrev ett manus och så skickades det med post eller så ringde man in det till Uddevalla. Sedan blev det lite moderna när de skaffade en teleprinter.

Våren 2013 slutade han skriva för Bohusläningen vid 79 års ålder. Idag jobbar han på Lysekilsposten som frilansare och nästa sommar fyller han 80 år. Terje är Sveriges äldsta journalist. I Lysekilsposten skriver han mycket om historia och båtar bl.a. Han har lusten kvar säger han, hade det varit tråkigt hade jag slutat för länge sedan.

Lysekils jazzklubb

1950 startade Terje ”Lysekils Jazzklubb” och med där var bl.a. bröderna Lundborg där den ena brodern var gift med Anna-Lena Löfgren. De hade tillställningar på Oscars och de samlades även i källaren på Folkets hus. Terje berättar att kända musiker som var och spelade på Hotell Lysekil dök ibland upp och var med och spelade. Efter några år dog jazzklubben ut för det var inte lätt att driva något sådant i lilla Lysekil.

Började skriva om andra världskriget

1975 vaknade Terjes intresse för att skriva om andra världskriget. Han gick till biblioteket och tittade men fann snabbt att det inte fanns mycket om detta i bokväg. 1975 gav han ut den första boken om andra världskriget som hette ”Exporten av kullager”. Sen dess har Terje hunnit med att skriva 53 böcker.

Jag frågar om han inte funderat på att skriva sina memoarer men det har Terje inte funderat på. Han har tagit på sig så mycket och har svårt att säga nej så tiden har inte alltid räckt till. Man måste ju samtidigt sätta av tid till familjen och barnbarn m.m.

Fick Kung Olavs medalj i den 5:e storleken

1995 fick han ett uppdrag av den Norska regeringen där de ville ta reda på om det fanns några svenskar som fanns på norska båtar under kriget. De hade hittat hundra svenskar. Terje åkte till Oslo och jobbade för regeringen och hittade 550 stycken till.  En dag fick Terje ett glatt brev från den norska regeringen där det stod: För ditt arbete får du Kung Olavs medalj i den 5:e storleken. Han har gjort samma jobb för den svenska regeringen berättar Terje.

Terje med Kung Olavs medalj i den 5:e storleken.


Intervjuat 7000 personer

Under årens lopp med jobbet med böckerna har han intervjuat ungefär 7000 personer och filmat ungefär 100 personer, allt ifrån sjöfolk, träsnidare, bagare och stenhuggare m.m. Allt detta har Terje lämnat ifrån sig till Lysekils bibliotek. Terje har även haft många föredrag under åren och berättar att det blivit 1560 föredrag. Han har varit på fångvårdsanstalter, långvården, skolor och föreningar ja listan kan göras lång. Under alla dessa år har han träffat många personer och skapat sig ett kontakt-nät.

Minnen från tiden på Bohusläningen

Jag frågar om minnen från tiden på Bohusläningen, Terje säger ”oftast minns man de tråkiga sakerna som bl.a. när Scandinavian Star brann, jag var tidigt ute med lotsbåten och tittade på branden och vi 3 som var på Bohusläningen, Eric (pappa), Lars Johansson och jag hjälptes åt att jobba med det här”.

Här är när Bohusläningen låg på Kungsgatan i Lysekil. Terje vid skrivbordet.

Pappa Eric och Terje på Bohusläningens kontor i Lysekil.

Ett annat minne han har var när lotsutkiken ringde kl. 4 på morgonen och berättar om att Tjörnbron hade körts ner av en båt. Terje satte sig i bilen och berättar att det var en sådan fruktansvärt tät dimma när han körde runt Munkedal och tillslut kom han fram till brofästet. ”Det fanns inga avspärrningar utan bron slutade bara, jag kunde inte ta någon bild för dimman var tjock som ärtsoppa, det fanns inte en människa där”.

En annan hemsk historia är väskmordet 1969. Terje och pappa visste ganska tidigt vem som var mördaren men kunde inget säga till polisen p.g.a. tystnadsplikt berättar han. De fick tips från lite olika håll och hade i ett tidigt stadium klart för sig vem det var. De sa aldrig något till polisen utan de fick spana på så gott de kunde. För var det så att hände det en olycka så åkte de ut. Det kunde räcka med att en moped kört omkull i Häggvall var de där och tog kort.

Hade goda kontakter med polisen

Terje berättar att de hade oerhört goda kontakter med polisen. De kunde ringa och säga att det hade hänt något eller att något var på gång. Terje berättar att de ringde från polisen och detta var nog i början på 60-talet när Terje var frilansare att en bil hade krockat med en ubåt på Anderssons kaj. Där stod en PV 444 som hade stått på Fiskaregatan och rullat ner och krockat med ubåten ”Makrillen”.

Ägaren av bilen hade glömt att dra handbromsen och blev åtalad för detta berättar Terje.  Detta kort minns Terje väldigt väl och bilden har cirkulerat i olika tidningar världen runt.

Makrillen

Krock mellan bil och ubåt.



Musikintresse

Terje har alltid haft ett stort intresse för musik. Från det han var liten samlade han på sig 5000 stycken 78-varvare. Dessa köpte radiotjänst av Terje och de finns nu i Stockholm. Terje jobbade extra på lördagar på Hörnfeldts musik på Kungsgatan i Lysekil. Han berättar att han nog var den första som ägde en skiva som var en 45-varvare och detta var med Elvis Presley och låten ”Hound dog”och ”Don´t be cruel” på andra sidan.

Terje hittade en amerikansk tidning och i den tidningen stod det en annons där Terje beställde 45-varvaren med Elvis. Skivan gick inte att spela när han fick den för de skivspelarna hade inte kommit till Sverige. Tidningen ”GT” hade med en liten notis om detta i tidningen att det var en samlare i Lysekil som hade fått tag i en Ep-skiva med Elvis Presley inspelad på Sun Record. Han skickade ett kuvert med dollar och fick skivan med posten efter ett tag.

Terje beställde jeans från en firma i New York

Han berättar även om när han beställde jeans från en firma i New York. Här hade han också hittat en annons i en amerikansk tidning. Han var inte först med jeans i Lysekil tror han, men han var först med ett par jeans av märket Lee. Han la dollar i ett kuvert och skickade och en dag ringde de från tullen i Lysekil och sa, ”vi har fått ett paket från USA som måste öppnas det skall förtullas”. Terje fick betala några kronor i tullavgift.

Jag frågar Terje om han träffat några kändisar under åren på Bohusläningen. Han berättar att fotografen Lennart Nilsson var och hälsade på hos Bohusläningen flera gånger i Lysekil. Terje tror han var hyresgäst på Skaftö på sommaren. Lennart var där och frågade om de ville använda en bild från boken ”Ett barn blir till”. Bohusläningen tackade nej och sedan publicerades denna bild över hela världspressen.

Clark Olofsson

Terje åkte varje måndag och tisdag till tinget som då låg i Munkedal och satt där och väntade på domarna som avklarades i tingsrätten. En gång körde han från Lysekil och kom till Brastad och där stod en man och liftade. Terje hade gott om tid så han stannade och mannen frågade om Terje skulle åka norrut. Terje berättade att han skulle till Munkedal ”det skall jag också” sa mannen, ”får jag lov att åka med”. Mannen åkte med och de satt och småpratade och mannen frågar Terje om vart han skall i Munkedal. ”Jag skall till tingshuset” svara Terje. Mannen svarade, ”det skall jag också”. Det var Clark Olofsson som liftade med Terje.

I pausen i tinget så kom Clark fram och pratade med Terje och berättade att han var utbildad journalist. Terje berättar att han var trevlig att prata med och höll ett lysande försvarstal i tingshuset.


Många ouppklarade bränder i Lysekil

En annan sak Terje tar upp är att Lysekil har under åren drabbats av 14 stora bränder mellan 1939-1970 och inga av dessa bränder blev uppklarade. Det antogs att några bränder var anlagda men det blev aldrig uppklarade.

Jag frågar Terje om han har några andra intressen och här berättar han att han har ett stort intresse för Bob Marley. Han var intervjuad av radioväst en gång i tiden och de frågade Terje om han ville önska en låt, Terje sa, ”du kan spela en skiva med Bob Marley som heter ”Kaya”, de sände från Havsbadsparken här i Lysekil och de sa ”då skall vi spela den för dig Terje”, men det gick inte för den var svartlistad.

Han minns musiken från 40-talet med Benny Goodman bl.a. Ulf Lundell har han alltid gillat berättar han. Benny Andersson är en annan favoritmusiker när han spelar med Orsa- spelmän.

Vi kommer in på sport igen och Terje berättar att den sport han haft som ett intresse för var gång. De var cirka 15-20 stycken i Lysekils cykelamatörer som startade med gång och de gick från Slättens skola och gick till Lyse station och vände och på sig på fötterna hade de Tretorns gymnastikskor. Annars var det inte så mycket sport. Det fanns inte så mycket att välja på i ungdomen.

Lärde sig att segla

Han jobbade även på pressbyrån vid järnvägsstationen i Lysekil och körde ut tidningar till olika affärer och sålde även tidningar på tåget mellan Lysekil och Munkedal. Då hade de uniform på sig berättar Terje vidare. På den tiden var det mycket folk som åkte tåg. Han har skrivit om tusentals båtar men aldrig ägt någon själv. Men när han var i tioårs ålder lärde han sig att segla. De var en stor familj och föräldrarna hade en segeleka som låg nere vid fiskhallen som de seglade ut med ibland och även fiskade och på den tiden var det mycket fisk i havet här utanför.

Terje med sina böcker och litteratur från sjöfarten.

Hur har Lysekil utvecklats under åren

Lysekils nackdel är att det ligger längst ut på ett näs. Han ser på befolkningsutvecklingen och många som går i skolan och läser klart gymnasiet och flyttar då och läser vidare något annat ställe och där träffar de oftast en partner och blir kvar. Skall Lysekil göra någonting så skall de satsa på jobb det är absolut det nödvändigaste.

Kommunikationer är viktig men att bygga bro över Gullmaren tror han inte på. Lysekil har liksom Sotenäs åldrande befolkning. Det måste byggas bostäder och då pratar vi inte om lägenheter för flera miljoner utan bostäder där folk har råd att bo. Man måste satsa på ungdomarna. På 40-talet när han växte upp och de som slutade sexan och inte ville läsa vidare gick till Skandiaverken, PLM eller varven. Töserna som inte ville läsa gick till konservindustrin.

På den tiden fanns det 14 konservfabriker i Lysekil. Sammantaget var konservindustrin större än både Skandiaverken och stenindustrin. Senare kom även plastvarven och många pojkar tycket det var spännande att jobba där. Handeln har fått svår konkurrens p.g.a. av de stora köpcentrumen som dyker upp.


Alla Terjes böcker är tryckta på eget förlag

Vi kommer in och pratar om böckerna Terje har gett ut och han berättar att han har besökt alla samhällen i hela Västsverige och tagit reda på vilka personer som var ute under kriget. Han har tryckt alla böcker på eget förlag och aldrig sökt några pengar för det. Han vill vara sig själv berättar han.

Den förste boken tryckte han i några 100 ex. och han berättar att han får brev ifrån Kanada, England och Holland m.m. som vill köpa de gamla böckerna. De finns inte kvar och Terje har bara tryckt en upplaga av varje och berättar att de är slut de går inte att få tag på. Han trycker aldrig mer än en gång. Han har inte sett detta som ett kommersiellt bruk utan har bara velat att det skall gå ihop.

Får ofta frågor från skolelever

Han berättar att han ofta får frågor från skolelever när de skall göra en uppsats. Då ställer Terje upp med tips och råd men han berättar även att ibland har de frågat honom om inte han kan skriva lite för dem. ”Nej” säger Terje ”det går inte ni får allt skriva själva”. Som avslutning berättar Terje att han nu skriver en loggbok som skall komma ut nästa år med intervjuer han gjort tidigare men inte gett ut.

Tusen tack Terje för att jag fick träffa dig och sitta och lyssna på allt fantastiskt du hunnit med och gjort. Det var en stor ära för mig att göra detta.

Sista gången jag intervjuade Terje var när han släppte sin bok ”Minerade vatten” 2018. Jag kommer att sakna dig, du berömde mig alltid när vi träffades och hade alltid tid för en pratstund.

Till minne av Terje Fredh 11 juni 1934 – 5 november 2020.