Idag får ni träffa Dejan Gaspar från Lysekil som idag bor i Göteborg och jobbar på Migrationsverket. Dejan har även ett företag som säljer stickade tröjor.

Idag på bloggen får ni träffa Dejan Gaspar som kom till Lysekil i mitten på 90-talet. Dejan som ser Lysekil som sin hemstad. Han säljer idag jättefina stickade tröjor och hur det började får ni reda på lite längre ner i texten. Men först berättade Dejan för mig vilka skolor han gick i här i Lysekil. Det startade med Färgarskolan här i Lysekil och sedan blev det även Kronbergsskolan innan han började på Gullmarsskolan. Efter Gullmarsskolan blev det Gullmarsgymnasiet.

IMG_20190818_135939
Dejan Gaspar.

Gjorde lumpen efter gymnasiet.

Efter gymnasiet här i Lysekil blev det lumpen för Dejan. Han ryckte in på P4 i Skövde som bevakningsgruppchef, fast den första grundutbildningen gjorde han på en liten ort utanför Motala.

 

Minns Lysekil som en trygg plats.

Lite friidrottsintresse var väl det sportintresset Dejan hade när han växte upp här i Lysekil. Han minns att han var med i någon grupp som höll till Bergs skola i Lyse och idrottade. Dejan minns Lysekil som en trygg plats att växa upp i. De som kom hit från tidigare Jugoslavien växte upp på Badhusberget här i Lysekil. Efter ett antal år så flyttade de flesta från Badhusberget och idag bor Dejans föräldrar på Torpet här i Lysekil.

 

Jag frågar om vad han tänker på om han tänker tillbaka på Lysekil och den tiden han tillbringade här?

-Då blir det trygghet, Sol, bad och klippor.                                                                                Han minns även de gånger han fiskade med sin pappa och makrillstimmen han såg här i vattnet runt Lysekil.

CI2A1848.jpg

Efter lumpen kom han tillbaka till Lysekil.

Efter lumpen kom Dejan tillbaka till Lysekil. Eftersom han var bevakningssoldat så fick han en väktarutbildning. Han fick jobb på Torp köpcentrum som civil väktare. 2–3 månader stannade han på Torp innan han blev utkommenderad till Nordby köpcentrum. Det blev några månader på Nordby innan han började läsa socionomprogrammet i Örebro.

 

Började jobba på Migrationsverket.

3 ½ år stannade han i Örebro och flyttade sedan vidare till Göteborg. I Göteborg fick han jobb på som mottagningshandläggare. Dejan gick även en masterutbildning i offentlig förvaltning. Det var en utbildning som han upplevde som ganska tuff.

 

Åkte till Amsterdam och där köpte han en stickad tröja.

Efter utbildningen kände Dejan att han hade mycket tid över på eftermiddagarna efter jobbet och även helgerna. Efter utbildningen 2015 åkte han till Amsterdam. I Amsterdam köpte han en stickad tröja som blev starten på ett eget företag.

Affären som han gick i Amsterdam var inspirerad av Skandinavien. Tröjan han köpte fick han många kommentarer om. Den var i olika färger och var snygg och annorlunda. Han tänkte inte så mycket på det i början, och det fanns absolut ingen tanke på att starta ett företag just då.

CI2A1831.jpg

Mer och mer folk kommenterade tröjan.

Efter att mer folk kommenterade tröjan och eftersom Dejan hade en del tid över på dagarna så började han fundera på om han inte skulle starta ett företag. Först kollade han om affären fanns kvar och vilket företag som tillverkade tröjorna.

Affären i Amsterdam var nerlagd efter en konkurs. Han försökte kontakta ägaren till den affären som sålde tröjan, men tyvärr fick han inget svar.

 

Undra hur svårt det kan vara att starta ett eget klädmärke.

Dejan hade mycket tankar om detta med ett eget klädmärke och skall man starta något sådant så vill man samtidigt ha ett kvalitetsmärke. Samtidigt ville han designa något själv från grunden. Han ville ha en viss tyngd i klädmärket och gärna att det var tillverkat på den europeiska marknaden.

 

Kontaktade lite olika tillverkare.

För att gå vidare så kontaktade Dejan lite olika tillverkare. Antalet gjorda tröjor påverkade priset, men till slut så fick han napp av ett företag i Italien. Dejan kom i kontakt med en fabrik utanför Neapel.

Han fick en bra deal med företaget och det kändes helt rätt. Nu gick han vidare och startade ett aktiebolag. Samtidigt så blir det en massa andra åtagande när man skaffar ett företag innan allt är klart. Lagerhållande och hur skickar man en tröja till slutkunden. Hur tar man betalt? Frågorna var många, men Dejan löste detta.

CI2A1859.jpg

 

Lager i Borås.

Idag har allt fallit på plats och Dejan har ett lager i Borås. Tankarna nu när hemsida och allt annat är klart är att han gärna skulle vilja ha ut tröjorna i lite olika butiker runt om i Sverige. Bara ett tag innan vi träffas har han fått kontakt med en affär i Falköping som kommer att sälja Dejans tröjor. Företaget kommer att ta in tröjorna under hösten för försäljning.

 

Letar mer återförsäljare.

Dejan fortsätter att leta efter flera affärer som skulle tänka sig att ta in hans tröjor till försäljning i sin affär. Skulle någon vara intresserad så kan ni ta kontakt med honom via hans hemsida som ligger här under.

CI2A1825.jpg

5 olika modeller på tröjorna.

Idag har Dejan 5 olika tröjor till försäljning via sin hemsida. De olika tröjorna heter: Glenn, Linné, Hjalmar, Göta och Gustav. Än så länge är det bara stickade herrtröjor Dejan har till försäljning.

Företaget heter Sticky Sweater och tröjorna är tillverkade i Italien, och består av material från endast certifierade garnleverantörer.

Till sist frågar jag Dejan vad han har för framtidsplaner?

– Jag skulle önska att jag hade 20 återförsäljare och att jag har 30 – 40 olika modeller av olika tröjor till försäljning, det hade varit en dröm.

Som avslutning bjuder Dejan  alla som läser artikeln 30% på en valfri tröja från webbutiken. Rabattkoden är: lysekil30%

Rabatkoden skrivs in innan betalning på hemsidan och 30% dras av på priset!

Tack Dejan för att jag fick träffa dig och lycka till i framtiden.

https://www.stickysweater.se

 

Idag får ni möta Lysekilskillen Tobias Gerdås på min blogg. Tobias bor idag i Stockholm och mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete, men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Tobias Lundin Gerdås som idag är bosatt i Stockholm. Mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi.

Tobias blev i år utsedd av TCO som en av de 99 mäktigaste personerna inom samhälle, politik, och näringsliv i framtiden. Det blev en intressant stund med Tobias och under intervjun berättar han om när han blev ansvarig för en blogg som han ens inte hade inloggningsuppgifterna till. Detta har aldrig Tobias berättat om tidigare.

CI2A8893
Tobias Lundin Gerdås.

Tobias är född 1983. Han är född och uppvuxen på Badhusberget här i Lysekil. Efter de första sex-sju åren flyttade familjen till ett hus här i Lysekil som de hyrde;1998 köpte de ett eget hus på Föreningsgatan i Lysekil. Tobias gick på Färgarskolan, Kronbergsskolan, Gullmarsskolan och sedan blev det gymnasiet där han läste samhällskunskap.

 

När startade intresset för det politiska?

– Jag var vid ett jättetidigt skede av min uppväxt intresserad av samhällsfrågor och politik.

 

 

Du gick på Gullmarsgymnasiet och där jobbade både din mamma och pappa hur var det?

– Ja, det stämmer. När jag gick på Gullmarsgymnasiet jobbade båda mina föräldrar där. Mamma var bibliotekarie och pappa var lärare och det var lite jobbigt för de hade stenkoll på allt man gjorde.

 

 

Hur kom du in på detta med politiken?

– Jag var superintresserad av politiken och gick med i SSU när jag var 17 år. Jag var inte så engagerad i den lokala politiken det var mer att jag läste. Samtidigt räckte inte tiden till för jag höll på med både handboll och fotboll på fritiden.

 

 

Då var du med i LHK och LFF?

– Ja, och det med handbollen var otroligt roligt. Det är en fantastisk klubb vi har i Lysekil. Nu är de inte så bra på seniorsidan men vilken fantastisk ungdomshandboll och vilka ledare det finns inom handbollen i Lysekil.

13867153_10153629538475025_1711859053_n
Tobias som liten. Foto: Privat.

 

 

Vad gjorde du efter att du gick ut gymnasiet 2002?

– Först så jobbade jag ett tag på ICA här i Lysekil, och sedan åkte jag till Australien och pluggade på Martin College i Sydney. Jag har alltid drömt om Australien. Samtidigt så gjorde OS i Sydney 2000 att de fick ett uppsving i landet och många ville åka dit. I Australien läste jag ekonomi i sex-sju månader.

 

 

Vad gjorde du efter Sydney?

– Jag kom hem och visste inte direkt vad jag skulle göra. Jag sommarjobbade på ICA här i Lysekil. Jag sökte ett jobb av en ren slump. Det var att jobba med folkomröstningen om Euron. Det är det politiska ställningstagande som jag tydligast ångrar. Jag jobbade för Ja-sidan. Redan kort tid efter folkomröstningen ångrade jag mitt ställningstagande.

Det som betydde mest för mig under den tiden var att jag bara var 19 år och fick ett politiskt jobb. Jobbet varade bara i sex veckor men det var en stor sak för mig att bl.a. att få lön för att jobba med det som man i vanliga fall engagerar sig ideellt i.

Bara några dagar före folkomröstningen blev Anna Lindh mördad och det satte djupa spår hos mig. Detta gjorde att jag bestämde mig för att det var politik jag ville hålla på med på ett mer seriöst plan än vad jag hade gjort tidigare. Det berörde många och Anna var min politiska förebild även om jag aldrig fick träffa henne. Jag var på minneshögtiden efter mordet.

Under kampanjen lärde jag känna en del personer som hade olika poster inom SSU. 1 oktober 2003 gick flyttlasset till Stockholm för att göra något men jag visste inte då riktigt vad jag ville göra.

Jag bodde hos en kompis från Lysekil på en madrass första månaden. Det var i en gammal butikslokal som låg på Bondegatan.

 

 

Vad jobbade du med?

– Jag jobbade som telefonförsäljare för Skandia. Efter att jag jobbat där i en månad exploderade Skandiaskandalen och alla vi som var telefonförsäljare fick sparken.

Jag fick ett boende ute i Mörby centrum en bra bit utanför Stockholm och mina vänner jobbade hela tiden så jag kände mig rätt ensam. Det var rätt oklart om jag verkligen ville bo kvar i Stockholm.

 

 

Vad berodde det på att du blev kvar i Stockholm?

– En fighting spirit kanske. Jag började plugga företagsekonomi i Stockholm hösten 2004. Under 2004 hade jag parallellt engagerat mig i SSU och fick en förfrågan att jobba med europaparlamentvals kampanjen åt en kandidat som hette Åsa Westlund. Detta jobbade jag med under våren 2004. På sommaren 2004 fick jag en förfrågan om jag ville bli ombudsman för SSU i Stockholms län.

 

 

Då måste du varit väldigt aktiv inom politiken?

– Ja, antagligen såg väl någon att jag hade något att komma med. Jag minns att jag var i Lysekil och åkte upp till Stockholm på en intervju. Jag fick jag jobbet och började i augusti 2004.

 

Hur gick det jobbet?

– Det var ett jäkla jobb. Jag jobbade 60-70 timmar i veckan och det var kurser, klubbmöten och en massa andra saker. I två år ungefär jobbade jag med detta och det var under valrörelsen 2006 när vi förlorar valet.

Jag förstod att det var ett viktigt jobb jag hade när jag sprang på Göran Persson på en kursgård utanför Stockholm. När jag stod vid salladsbuffén så sa Göran Persson till mig; ”så Gerdås gillar broccoli” och så gick han. Än idag vet jag inte hur han visste mitt namn. Jag var bara 21 år och han var statsminister.

 

 

Sen händer det något under vintern som kunde gjort slut på din karriär inom politiken. Vad var det som hände?

– Vintern 2006 fick jag ett samtal från en bekant som hade ett betydligt mycket mer uppsatt jobb inom politiken. Han ringde och berättade att de hade en nystartad blogg som granskade moderaterna men de kunde inte stå som ansvariga för den. De ville de att jag skulle ta på mig ansvaret för bloggen.

Jag tackade ja och sa; ”ja, absolut” och kände mig väldigt hedrad och sedd. Två dagar senare ringer Expressen till mig. De hade hört att jag stod bakom den där bloggen och att det skrivits en massa skit om Fredrik Reinfeldt. Detta var inför valet 2006 och det var hårt tryck i media från båda håll.

Detta har jag aldrig tidigare berättar för någon, men jag hade ingen aning vad som stod på bloggen. Jag visste inte om inloggningsuppgifterna eller vad som var postat där. Men jag stod som ansvarig.

Dagen efter var det OS-final mellan Sverige – Finland i ishockey. Jag bodde i Sundbyberg och promenerar ner till centrum. På löpsedlarna är det en bild av mig och med en text som avslutas med ”på toppmannens blogg”.

 

 

Hur kände du dig då?

– Jag stängde av telefonen och gömde mig och såg på OS-finalen i ishockey. Jag gömde mig i flera dagar och bet ihop för jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag berätta hur det egentligen var då skulle jag ange folk som bekanta och kompisar. Istället valde jag att ta på mig hela skulden för något jag inte gjort.

 

 

Men tog du inte kontakt med de som låg bakom bloggen?

– Jo jag kontaktade dem och sa att de får reda ut detta. De fanns folk som ville att jag skulle bli av med jobbet. Jag krävde att de som låg bakom detta skulle förklara för mina chefer hur det låg till för att skydda mig.

Nu såg jag baksidan av politiken hur hårt och orättvist det kunde vara. Jag bet ihop men det var jobbigt i flera år efter det. Jag kunde t.ex. inte svara på telefonen när det ringde med dolt nummer.

När något sådant händer så ringer det hela tiden. Det tar aldrig stopp. Jag var bara 22 år gammal och fick kanske uppleva det som många politiker när de är stadsråd och mycket äldre får uppleva. Jag tryckte undan det men det kom senare som en våg av trötthet över mig. Bloggen stängdes ner och efter ett tag så lades fokus på valrörelsen.

Mellan 2007-2008 jobbade Tobias på SSU förbundet. Efter det blev han pressekreterare åt Carin Jämtin. Inför valet 2010 jobbade han med den Socialdemokratiska valorganisationen åt Mona Sahlin.

Tobias säger så här om valet 2010:

– Trots att vi ledde med 10% när vi gick in i valåret så förlorade vi. Det var ohyggligt bittert. Jag kände att jag hade en tung roll trots min ålder så förlusten tog extra hårt. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och moderaterna blev omvalda med rekordstarkt stöd. Det tog månader att hämta sig från den förlusten.

 

 

Vad gjorde du efter valet 2010 när ni förlorade?

– Mitt vikariat på valorganisationen gick ut i januari 2011. Efter det börjar jag jobba på LO. Egentligen hade jag tänkt söka ett jobb inom näringslivet men det blev LO. Kommunikationschefen på LO ringde och frågade om jag var intresserad av att jobba på LO för hon hade hört att jag var på väg bort från partiet efter nederlaget i valet. Jag blev kvar på LO i fem år och lärde mig väldigt mycket där.

13706262_10153629538225025_821688279_n
Foto: Privat.

I mars fick du ett nytt erbjudande om jobb. Vad var det?

– Det var att jobba som sakkunnig åt Aida Hadzialic som var gymnasie-och kunskapsminister. Aida kom till Sverige som flyktingbarn endast fem år gammal. Hon är en mycket häftig person och vi har haft en superrelation och vi har pratar mycket om både svensk och internationell politik.

Som politiskt sakkunnig åt regeringen så agerar man bollplank åt ministrar. Man skriver tal och man skriver artiklar. Håller koll på nyhetsflödet och vad omvärlden säger om politiska förslag. Man träffar organisationer som vill påverka regeringen och man reser mycket tillsammans med statsrådet. Det var ett fantastiskt jobb. Det som hände är oerhört sorgligt, hon var en fantastisk person att jobba för.

13872464_10153629538550025_2007603099_n
Tobias med Aida.

 

Hur har dagarna varit?

– Turbulent såklart. Från en dag till en annan ställs du utan arbete. Alla planer för hösten förändras. Men det är villkoren. Lika roligt är det när det går bra. Lika sorgligt känns det när det går dåligt.
Hårt, hårt jobb men jag är väldigt stolt över vad jag åstadkom hos Aida och jag är säker på att hon kommer tillbaka.

 

Vad ska du göras hos Ardalan Shekarabi?

– Bl.a. jobba med frågan om vinster i välfärden och hur vi ger bättre förutsättningar för kommunerna att leverera bättre service till medborgarna.

 

Skulle du kunna tänka dig jobba politiskt i Lysekil i framtiden?

– Det hade varit kul att någon gång i livet kunnat göra skillnad här i Lysekil. Jag fick chansen att förstamajtala här i Lysekil för två år sedan. Det var otroligt roligt och något av det roligaste jag gjort. Tänk att stå i den stadsparken där man drack sin första folköl och hålla sitt förstamajtal. Det var fantastiskt kul.

13672565_10153629538615025_69720891_n
Tobias talar i Parsnäckan i stadsparken i Lysekil 1 maj. Foto: Privat.

 

Beskriv Lysekil med några få ord.

– En av Sveriges allra vackraste städer, en stad med enorma förutsättningar, nära Oslo och Göteborg och Sveriges vackraste skärgård.

 

 

Vad har du gjort när du varit hemma här nu några veckor?

– Jag har fiskat makrill, paddlat med pappa det borde alla pröva på det där med att paddla. Det finns så fina paddelvatten här.

13672338_10153629538405025_1643632263_n
Pappa Jan och Tobias.

Saknar du Lysekil?

– Jättemycket, men ändå är jag här ganska mycket. Jag brukar komma hit på hösten och fiska hummer med pappa och är här vid jul och förhoppningsvis någon gång på våren också. Min mamma gick bort för fem år sedan och sedan dess har det blivit lite mindre då pappa kommer till Stockholm oftare.

Idag älskar jag Stockholm. Den är vacker och fylld av möjligheter. Stressen många pratar om märker jag inte av. Det är en lyx att få bo på söder i Stockholm och att kunna åka hem till Lysekil såpass ofta som jag gör.

I juli 2011 när min mamma gick bort såg jag verkligen hur otroligt fin en liten stad kan vara. Människor ställde upp för oss, Ingen glömde oss. I en storstad finns inte den närheten. Jag hoppas någon gång få göra nytta i Lysekil. Det vore otroligt roligt att ta ansvar och få göra skillnad här.

CI2A8892.jpg
Jag och Tobias.

Tack Tobias för att jag fick träffa dig det var riktigt roligt och lycka nu till med allt du gör.

Alla foton använder jag med tillstånd av Tobias.

Idag får ni träffa Mattias Jonsson från Lysekil som är en av fem som blivit nominerad till posten som ny kommunstyrelseordförande i Göteborg

Det finns fem kandidater till posten som ny kommunstyrelseordförande i Göteborg och en av dem är 41-årige Mattias Jonsson från Lysekil. Jag fick en exklusive intervju med honom när han var hemma i Lysekil på en snabbvisit under julhelgen.

CI2A4277
Mattias Jonsson.

För dem som inte vet vem Mattias är så bad jag honom helt enkelt att berätta lite om sig själv.

– Jag är 41 år och har en dotter på 7 år och är uppvuxen i Lysekil. I 26 år har jag bott här och sedan flyttade jag till Stenungsund. Efter det så flyttade jag vidare till Göteborg där jag bor idag.

 

Hur var din uppväxt i Lysekil?

– Lugn, bra, trygg och det var i Lysekil man skulle bo. Man behövde inte åka utanför rondellen för allt fanns här i Lysekil på den tiden. Jag gick på en förskola i Badhusberget, lågstadiet på Färgarskolan, mellanstadiet på Kronbergsskolan, Gullmarsskolan och slutligen Gullmarskolansskolans Gymnasie. I gymnasiet gick jag på ellinjen för jag ville bli elektriker.

När jag kom in på gymnasiet så sa min syokonsulent; ”att ska du ha ett jobb sedan så ska du gå ellinjen för de som går den linjen får jobb innan utbildningen är färdig”. Nu blev det inte så för då kom 90-tals krisen. Bara här i Bohuslän var det cirka 40 % arbetslöshet bland elektrikerna.

Jag sprang ner till Arbetsförmedlingen på Kungstorget och träffade en arbetsförmedlare och hoppades att det skulle finnas något arbete till mig. Svaret jag fick av arbetsförmedlaren var; ”som man bäddar får man ligga”. Detta var första gången jag blev förbannad på någon vuxen. Först att ha blivit rekommenderad att gå denna utbildning och sedan höra orden ”som man bäddar får man ligga”.

 

Hur kom du in i politiken?

– Efter gymnasiet när jag inte fick något jobb så blev jag erbjuden en utbildning på Komvux. Det var en teknisk utbildning på fyra år som var komprimerad till ett år. Det var mycket självstudie och ganska intensivt. Jag gjorde klart utbildningen och där träffade jag en kompis som heter Ricard Söderberg som frågade mig om jag inte skulle följa med på ett politiskt möte med SSU, och det lät spännande. Där någonstans började intresset för politiken. Till valet 1994 stod jag på listan till fullmäktige och kom in och där satt jag i sex år.

Då hade vi 57 % och Stig Nilsson satt vid makten. Det fanns en likhet mellan Stig Nilsson och Göran Johansson som satt vid makten i Göteborg. Det de gjorde var för Lysekil kontra Göteborgs bästa. Det var två starka ledare.  Senare flyttar jag till Stenungsund och var då tvungen att lämna politiken i Lysekil.

 

Jobbade du något på somrarna här i Lysekil?

– Jag jobbade bl.a. på Marinan på Grötö och servade båtar, jobbade även lite som elektriker och sommarjobbade också på G & M. Det blev att man hankade sig fram med olika jobb tills jag blev anställd på Volvo eller Autonova som det hette då. Jag hade gått en halvårsutbildning i Uddevalla och tack vare den så blev jag anställd på Autonova.

 

När blev du klubbordförande på Autonova?

– Jag var runt 25 år när jag fick frågan om detta, men tackade nej första gången. En kvinna blev ordförande. Efter ungefär ett år lämnade hon posten och jag fick förfrågan igen om att bli ordförande och tackade då ja till detta. Samtidigt vid denna tid så satt jag i fullmäktige i Lysekil och de tyckte att jag jobbade politiskt och att jag kunde detta.

 

Varför flyttade du till Stenungsund?

– När jag jobbade på Volvo i Uddevalla blev det mycket möten i Göteborg och att hålla på att pendla på detta sätt gick inte i längden. Jag kom med i Metalls koncernfack på Volvo och vi hade en del koncernförhandlingar i Göteborg. Det blev lite lugnare att bo någonstans mittemellan och därför valde jag Stenungsund.

En lite rolig parantes var att jag hade en båt liggande i Lysekil och var även med och fattade ett beslut om att båtplatserna skulle vara dyrare för de som inte var skrivna i Lysekil. Nu flyttar jag och får genast en dyrare båtplats och funderade på om jag verkligen hade varit med och fattat detta beslut. I Stenungsund kom jag också med i fullmäktige och satt där i två år innan jag flyttade ner till Göteborg.

 

Hur kom det sig att du flyttade till Göteborg efter bara två år i Stenungsund?

– Det blev så att jag lämnade Volvo. Jag sökte ett jobb som förhandlingsombudsman på Metall i Göteborg och fick det 2004. Metall 41:an i Göteborg var en ganska stor avdelning som den hette på den tiden. Jag blev verkligen glad över att jag fick detta jobbet och de sa till mig att det är bra om du flyttar ner till Göteborg och bor här för det kan finnas möjligheter till politiska uppdrag.

 

Vad har hänt de åren du bott i Göteborg?

– Jag höll på som förhandlingsombudsman på Metall och kom in i lite olika politiska uppdrag där jag bl.a. satt i byggnadsnämnden och i Stadsdelnämnden i Majorna i en mandatperiod. Sedan fick jag frågan från mina partikamrater om jag ville hamna på listan till riksdagen. Det var inte helt självklart om man skall bilda familj och man funderar på hur de skulle fungera. 2008 fick jag min dotter och jag minns att jag fick frågan på våren om riksdagen och jag sa att jag ville vänta att ge något svar förrän efter sommaren.

När jag kom tillbaka till hösten så sa jag ja för detta lät väldigt spännande. Jag hamnade på 5:e plats och 2010 blev jag invald och hamnade i justitieutskottet. Nu är det andra perioden jag sitter i riksdagen och är tjänstledig från mitt jobb i Göteborg. Nu sitter jag i riksdagen och i näringsutskottet. Det har varit en ganska intressant tid med partiledarbyten m.m.

När jag gick i skolan här i Lysekil så hade jag aldrig trott att jag skulle hamna i riksdagen och vara politisk aktiv överhuvudtaget. En tanke som fanns när jag var liten var att bli brandman men det var jag nog inte tillräckligt tränad för att bli.

Detta med politiken har fungerat väldigt väl och så fort man kommer in och får ett ansvar för något så blir man ganska taggad av det och man brinner för frågorna och tycker att det är väldigt kul. Jag ångrar inte detta överhuvudtaget.

 

Nu är du nominerad för ett annat uppdrag hur känns det?

– Ja nu är jag nominerad som gruppledare för Kommunstyrelsen i Göteborg. När Annelie Hultén berättade att hon skulle lämna sitt uppdrag så ringde det en massa samtal som tyckte att jag skulle ställa upp. Det är ett stort beslut att ta och ändrar livet helt fullständigt. Jag får lämna riksdagen och man får vara aktiv 24-7 hela året.

Det är fantastiskt att bara få fråga om detta och det är nog ett av de finaste uppdragen jag kan tänka mig, att få leda Sveriges andra största stad med den historien som finns där. Det är många starka företrädare som har lett staden. Sen från att bli nominerad till att man blir Kommunstyrelseordförande är en annan sak.

Det roliga i det hela var att det blev en öppen process inom partiet för detta har alltid varit en sluten fråga och detta är helt unikt. Innan har det alltid varit slutet för oss själva inom partitet där vi väljer vår ledare. Den öppna processen har blivit väldigt positivt bemött där man frågar de som är nominerade vilka frågor de brinner för och varför man ställer upp.

 

Saknar du Lysekil?

– Ja, det gör jag. Jag försöker komma hit så fort jag har tid. Sommaren och nästan alla årstider försöker jag ta mig tid att komma hem.

 

Har du något fritidsintresse?

– Jag sysslar inte med någon sport, men är väldigt intresserad av båtar. Jag försöker alltid gå på båtmässan i Göteborg och prenumererar på lite olika båttidningar. Jag äger en båt som jag grejar med och det är väldigt avkopplande att kunna jobba med den praktiskt. Man kan sitta på möten och sammanträde men ibland behöver man något annat också. När man väl får båten i sjön på våren så känns det fantastiskt härligt.

 

Hinner du med att följa den politiska utvecklingen i Lysekil?

– Ja, Jag försöker följa den lite, men inte i detalj vill jag påstå. Men jag vet att styrandes budget föll och det är lite turbolent om jag får utrycka mig försiktigt. Det är samtidigt en konstellation som är ganska ovanlig. Detta är inte bra för Lysekils kommun som skulle behöva stabilitet och tydlighet. Samtidigt måste de finnas ett starkt förtroende för dem som bor här som sitter och styr det hela och att man har kontroll över situationen. Det har varit många år som det varit dålig ekonomi och misstro mot kommunledningen. Det är farligt när det blir så.

Hur ser din vardag ut idag?

– Jag bor själv i ett hus i Göteborg och har en dotter som jag träffar så ofta jag kan. Det blir mycket resande till Stockholm. I Stockholm blir det oftast långa dagar. Ibland kan det vara ett frukostmöte vid 07:30 någonstans i Stockholm och ibland kan man sitta i debatter fram till 23:00 på kvällen.

Det blev ett mycket intressant samtal med Mattias. Nu håller vi tummarna att han når ända fram. Den 4 januari var det sagt att valkommittén skulle presentera sitt förslag, men redan igår den 28 december lämnade valkommittén ett namn och den 18 januari har de en extra distriktkongress där beslutet skall fattas.

CI2A4281.jpg
Jag och Mattias.

 Som en sista fråga så ber jag Mattias att beskriva Lysekil med några få ord.

– Sommarstad, havet, klipporna, invånarna och hemma.

Stort tack Mattias för att du ställde upp på en intervju och lycka till nu.