Idag är det Carl-Gustaf von Konow och Reine Nygren som på den tiden jobbade på kustbevakningen som berättar om katastrofen med Scandinavian Star

Idag är det Carl-Gustaf von Konow och Reine Nygren som på den tiden jobbade på  kustbevakningen. De berättar vad de kommer ihåg från olyckan med Scandinavian Star 1990. Först ut är det  Carl-Gustaf von Konow som berättar vad han minns från katastrofen.

– Jag skall försöka efter 25 år att komma ihåg vad jag gjorde och hur jag ser på händelsen med mina ögon och min erfarenhet idag.

Jag jobbade i kustbevakningen men var hemma och byggde på vårt ”nya” hus på Flaggberget i Lysekil. Hörde om olyckan på radio och var naturligtvis på hugget direkt då jag jobbade som räddningsdykare(vatten-, rök- och kemdykare)i kustbevakningen region väst.

Kustbevakningens båt hämtades oss på förmiddagen i Lysekil. 

–Efter telefonkontakt med ledningen i Göteborg fick jag informationen att ”läget verkar vara under kontroll” så att jag och Jan-Bertil Siljevall(också räddningsdykare)fick uppdraget att ta med kamera, vår dykutrustning och ta oss ombord för att få erfarenheter, lärdom samt fotografera/dokumentera vad som skett och ha vattendykare på plats om det behövdes. Kustbevakningens båt i Grebbestad hämtade oss på förmiddagen i Lysekil norra hamnen och körde oss ut till positionen väster om Väderöarna.

Fick en del ny information av besättningen om bl.a. att man inte hade full koll på läget ombord vilket vi trodde. På plats fanns då också Kbv044 från Kungshamn och en sjöräddningskryssare samt en bogserbåt. Ombord på Scandinavian Star fanns bland andra en kollega från Lysekil Stig Larsson som var den som skötte kommunikationer och samband med land(MRCC). Han var en av de första från Sverige som kom ombord tidigt.

Efter att själva försökt få klarhet i hur det var organiserat ombord och ha rådgjort med vår ledning i Gbg samt pratat med Göteborgs räddningstjänst som var ombord, kom vi fram till att vi skulle försöka stötta räddningstjänsten med vad som behövdes akut. Luftflaskor för rökdykning dryck mm. Vi tog ombord våra egna luftflaskor och hjälpte till att få fram mer luft som kom från bl.a. ett danskt fartyg. Såg till att rökdykarna som gjorde ett fantastiskt jobb, fick att dricka och äta. Vi hämtade luftflaskor som firades ner på backen från en av försvarets helikoptrar.

 Höll ett kortare förhör med kapten Larsson.

–Jag höll ett kortare förhör/samtal med kapten Larsen om omständigheterna och om han hade passagerarlistan samt framför allt vad som fanns i lasten ombord. Fanns det något farligt gods m.m. något som kunde göra vår vistelse ombord mer riskfylld. Det var en lastbil, som hade last som inte direkt var farligt gods men, som kunde underhålla eller förstärka en brand med telefaxar-färgpulver-plast m.m. Bildäcket där den stod var inte direkt brandpåverkat då.

Under tiden bogserades fartyget mot Lysekil.

– Från kapten fick jag veta att man från fartyget sida gjort en rökdykarinsats (av 1:e styrman) annars kunde man inget göra. Han var övertygad om att passagerarlistan fanns i receptionen dit man inte kunde komma pga. branden. Han visade mig i fartyget var de skulle vara men det var farlig miljö att fortsätta i.

Efter en dialog med rökdykarledaren om att det borde kunna finnas möjlighet att få tag i listorna, visade jag dem vägen i fartyget så långt vi kunde, sen gick rökdykarna in och tog alla dokument som fanns i receptionen(i en filt).

Vi tog upp allt till bryggan(radiohytten) där kapten hjälpte oss att identifiera de på utsidan helt svarta dokumenten och konstaterade att två passagerarlistor fanns där, även den som skulle ha funnits kvar iland.

 Carl-Gustaf fick hjälmen som 1:e styrman gjort sin rökdykinsats med. 

–När vi senare kom till kaj i Lysekil fick jag av kapten hjälmen som 1:e styrman gjort sin rökdykarinsats med, för att transportera dokumenten i, och gick upp till Stig Nilson på kommunhuset. Enligt uppgift leddes insatsen därifrån. Stig sände mig till polisstationen där en norsk polis i samverkan med svensk, tog hand om dokumenten. Så kom jag i besittning av den hjälmen.

IMG_7906
Carl-Gustaf med hjälmen som kaptenen gav honom.

–Polisen ville ha ytterligare dokument om fartyget och jag gick tillbaks ombord för att hämta fartygshandlingarna, blev stoppad i en mindre kontrovers av räddningstjänsten vid fallrepet om ansvarsfrågan, men fick sedan komma ombord när polisen kom till platsen där jag vägledde dem ombord till dokumenten.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att titta till barnen. 

–På kvällen fick vi som varit ombord mat och fick träffa ett kristeam på hotellet där fick vi veta att vi skulle få möjlighet att träffa andra stödpersoner om vi behövde det. Det var då krishantering blev etablerat som en del i uppföljningen av större olyckor och trauman. På kvällen/natten när jag kom hem sov familjen, och det första jag gjorde var att kolla barnen att de var OK. Man hade sett så mycket otäckt att de föll sig naturligt att säkra sin omgivning.

 Fick en antibiotikakur i förebyggande syfte. 

–Dagen efter fick jag åka till sjukhuset och fick en antibiotikakur i förebyggande syfte, då jag hostat en del under natten. Senare kom vi kollegor att träffas vid ett antal tillfällen för att ”bearbeta” händelsen ombord, vilket kändes mycket bra.

Kustbevakningen och andra räddningstjänster har sedan infört liknade typer av stöd vid traumatiska händelser.

Vad kom sedan ut av denna tragiska händelse?

–Flera mycket bra saker kom ut av denna mycket tragiska händelse som släckte många liv. Som nämnts har krishantering blivit en naturlig del vid olyckor och traumatiska händelser. Sverige skapade RITS styrkor(Räddnings Insats Till sjöss), idag kallas de MIRG(Maritime Incident Response Group). Regelverken för säkerheten på passagerarfartyg i våra farvatten skärptes och man införde tvång på tydlig skylting för nödutgångar, även markeringar vid golvet, då man i rökfylld miljö inte kan se vad som står ovanför dörrar.

Kraven på att man genomför brandövningar och livbåtsövningar kontrollerades noggrannare m.m. Kustbevakningen och deras personal har sedan inte varit inblandade i utredningen eller förhörts om deras erfarenheter och synpunkter på det som hände. Jag själv har formats av erfarenheten händelsen och efter detta arbetat i huvudsak med räddningstjänst(miljö och liv) till sjöss. Privat har jag någonstans ett block med noteringar om vissa uppgifter jag skrev ner ombord och hjälmen finns kvar i förrådet(kanske det enda som inte brann upp tillslut).

Carl-Gustaf von Konow jobbade som räddningsdykare på kustbevakningen när katastrofen inträffade.

Vidare kan ni även läsa om vad Reine Nygren minns, och som också jobbade på kustbevakningen när katastrofen inträffade.

Jag väcktes tidigt den 7 april 1990.

– Jag väcktes tidigt på lördagen den 7 april 1990 av sambandcentralen i Kungshamn, som berättade att passagerarfartyget Scandinavian Star stod i brand utanför Väderöarna. Vi skulle så fort som möjligt, gå till fartyget för att hjälpa till. Tre man var beordrade att vara med. Vädret var bra så vi bestämde oss, att gå på utsidan land mot Väderöarna.

När vi kom utanför Hållö, fick vi order att angöra Kungshamn för att hämta brandkåren och räddningstjänsten. Sedan blev det full fart mot det brinnande fartyget.

Svart rök bolmade ut ur fartyget.

–När vi närmade oss Väderöarna, såg vi fartyget som låg och drev, svart rök bolmade ut från fartyget. Väl framme så var det problem att komma ombord. Vår chef Stig Larsson klättrade uppför en repstege, för att bistå vid släckningen. En helikopter kom och lyfte ombord brandmännen.

004
Foto: Reine Nygren.

Det låg döda i hytter och gångar.

–Alla passagerarna var räddade berättade skepparen på Scandinavian Star, han befann sig nu på Stena Saga som låg i närheten. När räddningstjänsten kom ombord visade det sig att det låg döda människor i hytter och gångar.

 Bogserades till Lysekil.

–Vi tog ombord våra brandpumpar för att försöka begränsa elden, men branden var alldeles för stor för att vi skulle klara att släcka den. Det bestämdes att fartyget skulle bogseras till Lysekil, av en bogserbåt som kommit till platsen.

008
Foto: Reine Nygren.

 Flaggorna vajade på halv stång.

–När vi kom in mot hamnen i Lysekil vajade flaggorna på halv stång, det var sorg i Lysekil. När Scandinavian Star förtöjts vid Grötökajen, blev vår uppgift att bevaka fartyget, så att inga obehöriga tog sig till Grötö sjövägen. Efter en lång dag fick vi avlösning och kunde gå iland, men innan vi avbröt arbetet, fick vi gå i samtalsterapi. Detta var nödvändigt efter vad vi sett ombord på Scandinavian Star. Detta är något som etsat sig fast i minnet, med alla döda som fanns i gångar och hytter, vi samlas och pratar om händelsen på våra träffar.

Stort tack Carl-Gustaf och Reine för att ni tog er tid och delade med er av det ni minns av denna fruktansvärda händelse med Scandinavian Star 1990.

Fortsättning följer.

Först ut i denna intervjuserie om katastrofen med Scandinavian Star är kustbevakningens Stig Larsson som var den förste från Lysekil att gå ombord på fartyget denna tidiga morgon 7 april 1990

Den 7:e april i år är det 25 år sedan 159 personer omkom i branden ombord på Scandinavian Star.

Star_10

Fredagen den 6 april 1990 avgår fartyget från hamnen i Oslo och beger sig iväg på sin resa till Fredrikshamn i Danmark. Det är 383 passagerare ombord och 99 besättningsmän. De flesta av passagerarna var barnfamiljer och pensionärer. Branden ombord tog 159 liv.

Jag har varit i kontakt med lite olika personer runt omkring här och frågat hur det fick reda på det och vad de gjorde under helgen, och några har också svarat på vad de gjorde under veckan. Jag har även intervjuvat ett flertal personer och även fått berättelser skickade till mig om vad som hände för 25 år sedan. Idag kan ni läsa om vad kustbevakningens Stig Larsson som var skeppare på KBV254, och chef för kustbevakningen i norra Bohuslän och den som var först ombord på Scandinavian Star berättade för mig.

img054
Stig Larsson när han jobbade på Kustbevakningen. Foto:Privat.

Sambandscentralen i Kungshamn ringer och meddelar att en färja brinner väster om Väderöarna. 

Kl. 02:50 ringer sambandscentralen i Kungshamn till Stig Larsson som då var skeppare på KBV254 och chef på kustbevakningen över norra Bohuslän. Stig får reda på att en färja står i brand väster om Väderöarna. Han ringer Reine Nygren och Ingemar Olin och på vägen ut ringer han även och frågar Göteborgs radio om de skall gå in till Kungshamn och hämta rökdykare. De hade hört Stena Saga prata om rökdykare och de befinner sig nu precis utan för Hållö, Göteborgs radio svarar att de tycker att det är ett bra initiativ.

Hämtar upp 6 stycken rökdykare i Kungshamn.

Kl. 04:30 avgår de från Kungshamn med 6 rökdykare. Framme vid färjan klättrar Stig upp på färjan och skall hjälpa till med att lyfta upp sakerna de behöver. Halvvägs upp känner Stig av den plaströk som kom från branden, den gjorde att man blev yr i huvudet. Stig berättar att han inte hade flytväst på sig, men säger samtidigt; ”att vem tänkte på sådant just då, det var bara att klättra, och hiva upp det som skulle ombord”.  Med den tunga utrustningen rökdykarna hade så var de tvungna att få hjälp att komma ombord.

Begär hjälp av helikopter.

När Stig är ombord på Scandinavian Star begär han hjälp av en helikopter för att få ombord personalen och utrustningen på färjan. När de anlände till färjan fanns det redan folk från Göteborg som höll på att försöka släcka branden. Vad Stig kommer ihåg av händelsen idag så är det att de på vägen ut får beskedet att alla var räddade från fartyget. Men så var det inte.

Stig går in under bryggan, och möter där två stycken portugisiska besättningsmän. Går vidare ut på babord sida till den norska räddningspersonalen. Där möter han en man i kostym som troligtvis var passagerare. Han möter också en tjej som han frågar vart hon kommer ifrån. Hon berättade att hon suttit i sin hytt och skrivit ett avskedsbrev för hon trodde att hon skulle brinna inne. Hon och mannen blir ivägskickade från Scandinavian Star med en helikopter.

Lite senare möter han en gubbe i grå kostym med två kassar i handen, och som var ganska berusad och frågade vad som pågick. Stig frågade mannen vem han var och han berättar att han var passagerare på båten och hade legat och sovit och vaknade av att det var ett sådant liv ombord. Mannen blev omhändertagen och ivägskickad med helikopter.

Ingen brand i styrhytten eller kaptenens hytt.

Stig berättar att det inte brann i styrhytten eller I kaptenens hytt. I kapetenes hytt hittar Stig listan med besättningsmännens namn. Passagerarlistorna fanns i receptionen fick Stig reda på lite senare. Där var det fullt med rök så Stig vågade sig inte dit. Efter ett tag får Stig kontakt med brandmännen ombord.

Rensade akterdäck för att helikoptern skulle kunna landa.

Det blev prat om att de måste få ombord mat och material till rökdykare och annan personal. Stig får besked om att de behöver rensa upp på akterdäck för att få plats så en helikopter kunde landa där. De sågade ner aktermasten och rensar upp på däcket. Vad Stig minns av detta så hjälpte inte det, det gick inte att landa med någon helikopter.

Brandmännen klistrade upp ritningar av fartyget på däcket över fartyget för att lättare kunna veta vart de befann sig och hur länge de kunde vara inne i gångarna som var rökfyllda. De arbetar även med att hitta överlevande på Scandinavian Star.

För mycket vatten kunde gjort att Scandinavian Star kunde slagit runt.

I och med att de var inne i båten och släckte så fylldes fartyget med vatten. Fartyget började att kantra åt styrbords sida berättar Stig, och då frågar de kapten Nordström på Stena Saga om hur mycket de kunde lägga fartyget. Max 12 grader var budskapet från kapten Nordström. Eftersom det är vatten så högt upp så kunde färjan slå runt om det blev förmycket lutning. Framme i styrhytten fanns det en visare, och när den kom upp i 5-6 grader så sa Stig till brandmännen att nu får ni sluta att släcka och börja länspumpa istället. Detta höll de på med hela dagen med att släcka och länspumpa om vartannat. Stig berättar att de sprang fram och tillbaka och det slog ut lågor från hytterna på fartyget och ibland fick de vänta på att lågorna drog sig tillbaka och då fick de springa igen.

Kaptenen Hugo Larson återvände till båten.

Det skulle inte finnas några folk ombord, men när Stig springer fram och tillbaka så stod det två gubbar på bryggan. Den ena var kapten Hugo Larson som kommit tillbaka till fartyget efter att han sagt att det inte fanns några folk kvar på fartyget och hade lämnat det. Kapten Hugo Larsen fick i uppdrag av Stig att läsa av visaren med lutningen på fartyget, och rapportera till Stig med jämna mellanrum när han kom springande.

Folk började må dåligt.

Stig såg att det var många som mådde dåligt av de som var ombord och jobbade med släckningen. När de som jobbade ombord inte orkade mer, begärde Stig genom Göteborgs radio att de skulle komma till en krisgrupp. De fick beställa mat och dryck från Stena Saga som helikoptern kom med. Det var korv och mos och dricka och de fick äta hur mycket som helst om de ville det.

Letade efter lakan för att kunna lägga över alla lik som låg utspridda på fartyget.

De letade också efter lakan och annat för att kunna dölja all de kroppar som låg lite överallt för att slippa se dem. Det var inte trevligt att se detta, men samtidigt var det ett jobb de utförde och det var efteråt som allt kom över en berättar Stig. Det var bl.a. barn och hela familjer som låg döda tillsammans på båten.

En reporter försökte ta sig ombord.

Det kom en man i en räddningsväst ombord över relingen. Vem är du frågade Stig och han berättar att han var en reporter. Han åkte av båten direkt till Dan Broström som låg alldeles intill Scandinavian Star. Efter några timmar kommer det ännu en person i räddningsväst ombord, Stig som var på alerten frågade vem det var, och precis då kom några brandmän och berättade att det var en kille ifrån brandförsvaret i Stockholm. Killen som kom hade varit med på tidigare bränder ombord på båtar så han fick vara kvar.

Stig gick av båten i Lysekil vid kajen i Grötö klockan 21:30.

Från 5:30 på morgonen till ungefär 21:30 när Scandinavian Star låg vid kaj vid Grötö i Lysekil. Så länge var Stig ombord på fartyget. Det blev prat under släckningsarbetet vart de skulle ta fartyget, och det bestämdes att fartyget skulle bogseras till Lysekil för där fanns Grötökajen och bara en väg ut som var lätt att spärra av. Det fanns fryshus för liken som fanns ombord och det låg en restaurang på nära håll så alla kunde få mat. Vem som sedan bestämde att det skulle bli Lysekil minns inte Stig idag.

img055
Båten som Stig var skeppare på. Foto privat.

Stig fick kritik för att han inte begärde avlösning.

Det var väldigt skönt att komma iland berättar Stig. Idag berättar Stig att han fick lite kritik av någon när han kom av båten med att han borde begärt avlösning där ute. På den kritiken svarade han så här; ”Det hade varit befogat, men när han var i händelseförloppet på plats och såg allt det hemska så kände jag att det räcker att jag ser detta. De som var i åtanke på att avlösa Stig hade små barn själva, och jag kände inte att jag tyckte de skulle få uppleva detta. Minna barn var större och samtidigt kände Stig att detta minne är något du alltid bär med sig i framtiden och därför tog jag det beslutet”. Stig berättar att han har varit ute och plockat upp folk vid olika tillfällen som varit avlidna. Men då är man mer beredd vad man skall se. Att gå ombord på Scandivanian Star där kaptenen talat om att alla är räddade och man kommer ombord och får se alla dessa människor som ligger huller om buller ombord, det går inte att beskriva.

Räddningstjänsten stod för all mat när de kom i hamn.

Efter att de kommit i land var det läge att få lite mat i sig berättar Stig vidare. De var väldigt tröttkörda och när de kom till matsalen på PLM så stod räddningstjänsten för all mat. Han kom hem och hans sambo Berit och han satte sig och pratade igenom allt som hänt. Stig berättar vidare att det inte blev mycket sovande den natten. Det var mycket tankar och pressen ringde i ett. De skulle varit ut på knytkalas på lördagskvällen, men av det så blev det ingenting.

På söndagen den 8 april åkte Stig och Berit iväg för att slippa allt pådrag.

Dagen efter åkte Stig och Berit hemifrån för att slippa allt pådrag som var. De åkte ut och satte sig i en skogsbacke och tog en kopp kaffe och åt de smörgåsarna de skulle haft på knytkalaset kvällen innan. De fick höra kyrkklockorna som ringde för de döda och då brast det både för båda två Berättar Stig. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna för Stig såg det som hade hänt dagen innan framför sig.

 Blir kontaktad av den Tyska tidningen ”Der Spiegel”

Stig blir kontaktad av bl.a. tidningen ”Der Spiegel” som ville ha en intervju, men han berättar att de gärna får återkomma när han lämnat sin redogörelse till polis och räddningstjänsten. Han blev inte kontaktad av polis eller räddningstjänsten. Däremot fick han skriva en rapport till Kustbevakning om händelseförloppet. Den rapporten har jag läst igenom.

Blev kallad till krismöte.

Efteråt blev Stig och de andra kallade till ett krismöte med en sjuksköterska och det mötet var ganska meningslöst berättar Stig. Veckan efter blev de kallade till ännu ett möte och han berättar att det mötet gav resultat för då satt de och pratade, och alla grät och fick ut en del av det som de kände inombords av händelsen. Det var som att det lättade när de fick tala om hur de mådde.

Stig berättar att han har kommit över det idag, fast under tiden vi pratar så erkänner Stig att vårt samtal påverkar honom, och jag berättar för Stig att höra Stigs berättelse även påverkar mig. Det som hände ombord på Scandinavian Star den 7 april 1990 kommer alltid att finnas med honom även om en del minnen från olyckan har suddats ut. Stort tack Stig för att du tog dig tid att berätta om denna händelse.

Gå gärna ut och lämna en kommentar på bloggen om ni vill, eller maila mig om du har något minne av detta som hände för 25 år sedan. Maila till tipsaglicko@gmail.com

Tack till Lennart Hård för foto.

Fortsättning följer!