Passagerarbåten M/S Ran har fått en ny hemmahamn

Uddevalla Gustafsberg har under ett antal år varit Ran eller Ranias hemmahamn som hon hette då. Nu har Göran Hahne, tillsammans med sin fru Monica Bjelkert, Lantz även förvärvat Rania och samtidigt har fartyget fått tillbaka sitt gamla namn Ran. Ran som i år fyller 75 år och Soten fyller 105 år.

CI2A8412.JPG
Göran Hahne vid M/S Ran.

 

Förberedelser inför sommaren.

Just nu förbereds det inför sommaren och jobbet med både Soten och Ran har startat. Ran får en större ansiktslyftning för att kunna användas till de populära turerna med berättarkvällar som de kör. Jag träffade Monica och Göran på Smögenvarvet där M/S Soten precis hade tagits upp på land för översyn.

CI2A8389
Fr. vänster: Bengt Wallström, Samuel Bjelkert Lantz, Monica Bjelkert Lantz och Göran Hahne.

 

De hade först tänkts sig en större båt.

Jag frågade Monica och Göran hur det kom sig att de köpte Ran?

Göran säger direkt; ”Ran är en jättetrevlig båt, men första tanken var att införskaffa en större båt istället för Ran”.

– Den (gamla och riktiga) Soten var en betydligt större båt, om jag får uttrycka mig så. Men den verksamheten som vi bedriver så kanske det hade varit en naturlig fas i utvecklingen. Men så sprang de på Anna och Per som var de förra ägarna till Rania i Göteborg på Skärgårdsredarnas möte. De ville att vi skulle komma och titta på Rania.

Vi tackade ja, till att komma och titta men sa samtidigt att vi lovar inget. Det blev ett besök till Gustafsberg och en titt på Rania. På vägen hem från Uddevalla så tittade Monica på mig och sa; ”vi får nog ta en funderare på detta och vi är nog dumma om vi tackar nej till detta”. I slutet av november bestämde de sig för att köpa Rania.

Sen föll allt på plats och den 8 januari skrevs köpekontraktet på och Rania/Ran fick Smögen som hemmahamn. Men redan några dagar innan kontraktet skrevs på så låg Rania tillsammans med Soten vid kajen på Smögen.

CI2A8427.JPG

 

Göran var skeppare på Ran sommaren-96.

Sommaren 1996 var Göran skeppare ombord på Ran när den gick sina turer mellan Lysekil, Östersidan och Fiskebäckskil. Ran fick under sina turer mellan Skaftö och Lysekil många gånger bryta upp isen som la sig över Gullmarsfjorden.

En säsong var Göran skeppare på M/S Ran. Nu när Göran flyttade Ran till Smögens varv så berättar han att det var som han hade kört Ran igår. Den låg så bra i Görans händer, det var en mycket häftig känsla berättar Göran.

Ran var byggd som en militär hjälpbåt och bogserare till Marinen. Byggd i Norrköping 1945 på Norrköpings Varv & Verkstad.

CI2A8453.JPG

CI2A8441

CI2A8446.JPG

 

Historik.

1945–1963: BECKHOLMEN, Marinen. 1963–1975: RAN, HB Skärgårdstrafik, Lysekil. 1975-: RAN av Lysekil, Lysekils kommun. 2013: RANIA, Bohusläns Skärgårdstrafik AB 2020: RAN, Soten Sea Vision Rederi AB.

 

Ran byggs om.

Ran saknar en hel del faciliteter som Soten har ombord idag. Fartyget Soten har idag en komplett restaurang där de lagar maten ombord på till gästerna på berättarturerna. Nu så har arbete med att anpassa Ran så man kan göra samma sak där. Även ett elverk kommer att installera så att all utrustning på Ran kan drivas.

CI2A8432.JPG

CI2A8438

Göran berättar vidare att det kommer att bli en helt ny inredning på Ran som mer liknar den som är på Soten. Ran kommer att bli lite annorlunda men samtidigt väldigt trevlig och mysig tillägger Göran.

 

M/S Ran blir inte den dagliga bilden i Lysekil i sommar.

Ran fortsätter inte entreprenaden på Havets Hus. Efter kontakt med Tanum var de snabba med att återkomma till Göran med en bättre lösning. Så därför hamnar Ran i sommar i Fjällbacka istället för Lysekil.

Göran säger; ”Men ni kommer allt att få se Ran även i Lysekil i sommar vid olika tillfällen”.

 

Jag kommer att besöka Göran och Ran igen när den är klar, så ni får en titt på hur Ran ser ut då.

Idag får ni möta underhållaren Örjan Torstensson på min blogg.

Idag får ni möta ”Hingsten från Fjällbacka” eller Örjan Torstensson som han egentligen heter. Jag fick en pratstund med Örjan när han var i Lysekil och uppträdde med Bröderna Haaks på Havsbadet.

IMG_2871
Örjan Torstensson.

Örjan Torstensson född 1972 i Kville. Han har två syskon och egenföretagande föräldrar och det har alltid funnits sång i familjen berättar Örjan. Hans pappa är en otrolig sångare och hans syskon är utbildade musiker där systern spelar fiol och brodern spelar trummor. Örjan själv har ingen utbildning inom musik och är helt självlärd men tycker att det är roligt ändå berättar han och skrattar.

 

Växte upp i Kville.

Han växte upp i Kville och gick i skolan i Hamburgsund från 1-9:an. Sången hade han med sig hemifrån och efter ett tag började han spela blockflöjt i den kommunala musikskolan och i fjärde klass berättar han att han ville ha tjejer så han började spela dragspel. Men berättar vidare att man inte får tjejer om man spelar dragspel och säger; ”att en gentleman är en kille som kan spela dragspel men låter bli”. Det blev även lite gitarr men det var inget jätteintresse han hade i unga år utan det kom lite senare. Örjan var alltid sångare i de lokala hårdrocksbanden och var även med på lite rockbandstävlingar m.m.

 

 Var med i ett rockabillyband och dansband.

Det blev en del 50-60 tals rock ´n roll med ett rockabilly som han var med i. Det var myggjagare, vit skjorta och skinnväst när han spelade med West Coast Rockers som bandet hette som han var medlem i några år, och där de flesta av medlemmarna i bandet kom ifrån Bullarn. Därefter blev det turnerande med dansbandet Scandix. De kom bl.a. med på Svensktoppen med en låt och turnerade flitigt i hela Sverige. Örjan var sångare i dansbandet Scandix. Från 1994-98 var han med i bandet.

 

Började uppträda på egen hand.

Efter dansbandsvängen börjar Örjan att uppträda för egen hand med gitarren och en trummaskin. Efter ett tag kom han på, att stå och spela och sjunga kan ju alla, han började fundera på om han kunde komma på något mer som han gillade. Dra vitsar, vränga ord och hitta på bus var det rätta elementet för Örjan att få med när han uppträdde. Detta har han utvecklat och det går väldigt bra säger han.

IMG_2874

 

Filmen Grease påverkade honom starkt till att börja dansa.

Vi kommer in på det här med skolan igen och Örjan berättar om att det här med läxor och sådant inte var något han gillade. När han var yngre såg han filmen Grease och då visste han vad han ville syssla med. Det var dansen som skulle bli hans grej. Redan som 7-åring började han tävlingsdansa och berättar att Tanums kommun har alltid varit duktiga på dans och skördat många framgångar. Det går i generationer detta och från att ha varit tävlingsdansare så blev han tränare. Han har försörjt sig på dans i fjorton år berättar han. Örjan har tränat landslaget, idrottsgymnasier och även väldigt många bra dansare som även kommer från trakterna runt Lysekil.

 

Hade lektioner på idrottsgymnasiet i Uddevalla.

Örjans befintliga tävlingsdansare valde dans som extraval på idrottsgymnasiet och fick igenom detta och Örjan åkte till Uddevalla några gånger i veckan och tränade dem på skoltid. Detta var väldigt bra med träning på dagtid istället för att träna på kvällar när man kanske är väldigt trött efter en dag på skolan. Det var roligt att Idrottsgymnasiet i Uddevalla trodde på deras idé och lät dans bli en elitgren på gymnasienivå det var stort tycker Örjan. Med detta träningssätt blev det en hel del framgångar och de kunde fokusera på ett annat sätt. Örjan berättar att från att vara bruksdansare så blev de elitdansare.

 

Besvikelsen ingår i tävlingsdansandet.

Örjan har fortfarande kontakt med en del av de som han har tränat och berättar att det är inte bara glädje i att tävlingsdansa utan även besvikelse. Man kan ha tränat i ett år för SM som t.ex. går i Luleå och man kommer dit och så händer något i första rundan och de åker ut. Man har dansat i 1 ½ minut och tränat för detta i ett år och allt går åt skogen. Det är där man måste gå in och stötta och hjälpa till. Det har blivit både Europa- och Svenska mästare för de som Örjan har tränat. Han har varit huvudtränare i sex olika dansklubbar när han höll på som mest. Det blev jobb fem till sex dagar i veckan både i Bohuslän men också i Västergötland. Det blev också Gällivare, Sundsvall och Luleå m.m. han har hela tiden haft kontakt med landslaget. Örjan har också själv stora framgångar inom dansen där han blivit svenskmästare några gånger i ”Bugg och rock ´n roll danser” där även jitterbugg ingår. Det sägs att det finns över 40:000 par som tränar Bugg i Sverige varje vecka. Det är väldigt stort berättar Örjan vidare. När Örjan höll på som mest med dansen för ungefär tio år sedan, så var det fler som buggade än spelade fotboll i Örjans kommun. Tanum, Strömstad och Munkedal är de största kommunerna runt här som rönt stora framgångar inom dansen.

IMG_2891

 

 I Brastad finns två bröder som är otroligt duktiga.

Örjan berättar att i Brastad i Lysekil kommun finns det två bröder som är jätteduktiga dansare. Bröderna Skarin har allt som krävs för att bli bra dansare och har haft stora framgångar. ; ”Minne ongar” säger Örjan att han brukar kalla dem för och följer dem på avstånd när han hinner med det. I Boogie woogie är Sverige världsledande och en av bröderna Skarin har även varit utomlands och tävlat med stora framgångar i andra dansstilar som Sverige inte är världsledande i och det är extra kul tycker Örjan.

 

Slutade med att träna folk i tävlingsdans för tre år sedan.

För cirka tre år sedan valde Örjan att sluta med tävlingsdansen och idag är det bara underhållning för hans del förutom att han på onsdagar har han sociala danskurser i Kville bygdegård. Sedan 1996 har han haft dans på onsdagar där och det är fullsatt varje gång och Örjan tycker detta är så trevligt. Det kommer även folk ifrån Lysekil berättar han och detta med onsdagsdanserna har blivit något av en social inrättning. Jag frågar Örjan om alla kan lära sig att dansa, han svarar; ”ja mer eller mindre skulle jag vilja säga att alla kan lära sig att dansa så man kan ha glädje av det, och det är den enda gången man kan vara nära en människa fysiskt utan att behöva berätta vad du heter, vem du är, vad du jobbar med och hur din livssituation är där det finns mycket tragedi med skilsmässor, dödsfall och annat men där du kan ha väldigt roligt utan att berätta vem du är. Det är väldigt socialt och roligt och träffa all dessa människor som jag gör”. De kommer folk t.o.m. från Halden, Ed och Ljungskile på onsdagsdanserna och det är fantastiskt tycker Örjan.

 

 

Skapade en figur som heter ”Hingsten från Fjällbacka”.

Efter ett tag när han började uppträda själv skapade han figuren ”Hingsten från Fjällbacka” som har hängt med i många år. Han är lite längre bort nu berättar Örjan som passerat 40 år och tycker att det kanske blir svårare att vara ”Hingsten från Fjällbacka” när man börjar bli lite äldre. Denna karaktär berättar Örjan har varit väldigt roligt att göra och där karaktären har utvecklats tillsammans med Bröderna Haaks. Haaks och Örjan gör väldigt mycket bus när de uppträder tillsammans. Jag frågar Örjan om hur figuren kom till och han berättar att kvinnorna tycker att han är lik Tom Jones när han är ute och turnerar och då har de kallat honom ”Hingsten från Fjällbacka” istället berättar Örjan och skrattar. Det är alltså kvinnorna på hans världsturnéer som gett honom det namnet och med det menar han att han faktiskt varit utanför hans hemkommun och spelat. Skämt och sido så spelar Örjan mycket i olika småbygder runt omkring här. Han berättar att för några veckor sedan gick han i Nordstan i Göteborg och då är det en som ropar; ”mamma mamma där är hingsten” så hingsten är vida känd.

 

Hingsten är väldigt kaxig.

Hingsten är väldigt kaxig, kan allt om kvinnor, hur man hanterar kvinnor och han skulle kunna skriva en bok om ”Mannen som talar med kvinnor” för det har inget lyckats med ännu. Fast det blir en väldigt lång bok berättar Örjan och ler. Det har hänt att någon har blivit sur någon gång men lyssnar man så förstår man att det han säger betyder ingenting. Han skämtar inte om politik, raser och sexuell läggning utan gillar att skämta om sådan som är helt oskyldigt. T.ex. som att varför vi killar inte har celluliter, jo för vi tycker inte det är snyggt detta anser Örjan är en form av humor. Snabba vändningar, ordvitsar, ordvrängeri, betraktelser som han har utvecklat och det som inte betyder något det gillar han att skämta om.

 

 Örjan har aldrig något schema när han spelar.

Örjan har inget schema upplagt för hur en kväll ser ut. Han börjar egentligen inte att jobba förrän han tar på sig gitarren och går upp på scenen. Då tittar han på publiken och det är då det händer något och från det så sköter allt sig själv. Han kan inte riktigt styra det berättar han och hamnar oftast i ett sinnestillstånd och det är det man vill ha varje gång man uppträder då allting bara flyter på. Man styr ingenting utan bara åker med på resan den stunden han uppträder. Han har cirka 300 låtar och lika många vitsar som finns där inuti huvudet och som bara ploppar upp. Vitsarna hittar han bl.a. på själv och hämtar lite här och där. Han kan ta en grej som man hör på Tv:n, radion eller som man läser i en tidning och göra det till en historia. T.ex. som han såg en rubrik där det stod att i 40 % av alla olyckor på havet är det alkohol inblandat, men Örjan vänder på det och ser istället att i 60 % av alla olyckor på sjön är folk nyktra och vad kan vi lära oss av det, jo att det är säkrare att vara full när man kör båt. Samma är det med att kvinnorna har 80 % av mannens lön men de har också en egen lön, de tycker Örjan är humor.

 

 Musiken väljer publiken.

Musiken väljer oftast publiken och har de önskat en låt tillräckligt många gånger så kollar Örjan upp låten och tränar in den. Han skall leverera en vara och det gör han för publikens skull. Vill någon höra sommaren är kort så spelar Örjan den även om han spelat den 1200 gånger tidigare och då blir publiken glad och bra och då blir Örjan även bra och glad. Han äskar att ha en dialog med sin publik och vill ha med dem i det han gör på scenen. Detta med musiken skall han hålla på med ett tag till och sedan berättar han att han skall göra något annat men vad det är vill han inte avslöja. Det kan bli så att han lägger ner gitarrspelandet berättar han.

 

 Ger mycket beröm till Bröderna Haaks.

Han ger mycket kredit till Jonas och Johan i bröderna Haaks som bl.a. blev årets företagare och även vann Tanums turistpris. Det året Haaks blev årets företagare var första gången Örjan fick ett riktigt jobb berättar han. Efter det är det ingen som frågat vad han jobbar med egentligen utan det har blivit accepterat att jobba som musiker och underhållare berättar han. Bröderna Haaks har höjt statusen på det de gör idag och det är riktigt roligt tycker Örjan.

 

8:e året i rad med julshow på Tanumstrand.

I år är det 8:e året i rad de gör julshow på Tanumstrand ihop. Första året var det 6 kvällar och 1800 personer och nu är det 13 kvällar och cirka 7000 personer som kommer att avnjuta julbord och show på Tanumstrand. Det håller nu på att förbereda sig på ett nytt program på 3 ½ timmes underhållning. Det är nästan bara lokala musiker och de är elva personer på scenen.

IMG_0929
Örjan som Di Leva från en tidigare julshow.

 

Örjan uppträder ungefär 3 dagar i veckan.

Underhållningen håller Örjan med 3 dagar i veckan ungefär och får väldigt mycket bokningar. Mestadels är det spelningar i södra Sverige men även Norrland har det blivit någon gång. Jag frågar honom om vilken som varit den roligaste spelningen han gjort. Han berättar att det 2-3 höjdare varje år då publiken och han hittar varandra direkt och man blir oslagbar på scenen och man har väldigt roligt med publiken. Julshowerna på Tanumstrand är en av höjdarna på året och även After Beachen på Tanumstrand på somrarna är kolossalt kul och det är hans hemmahamn. Tandådalens världshus i Sälen är också ett ställe där det brukar vara grymma After Ski berättar han vidare. Är man i Sälen så blir det cirka en veckas uppträdande på plats.

IMG_2902
Örjan utanför Havsbadet i Lysekil.

I tjugo år har han stått på scenen Örjan Torstensson och vi får väl se om han står där fortfarande om tjugo år. Ledordet från Örjan är att under alla dessa år som han har haft hand om ungdomar som dansat så är det ”att det är okej att göra fel”. Han bor i Fjällbacka med sin dotter och lever här och nu. Stort tack för intervjun Örjan. Ni som vill läsa mer om Örjan kan göra det under här på hans hemsida.

 http://www.orjan.nu/

Jag fick en intervju med den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors.

Idag får ni möta den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors på min blogg. Arne kommer i sommar att för fjärde året i rad att medverka som speaker i Musselloppet som går av stapeln här i Lysekil den 2 augusti. Det är nog inte många som inte sett eller hört Arne Hegerfors på TV någon gång.

559910_251917238277708_185995195_n
Jag och Arne Hegerfors i Stadsparken i Lysekil. Foto: Ahlbin Gustafsson.

 

Född i Majorna i Göteborg.

Arne Hegerfors är född den 1 juli 1942 i Majorna i Göteborg. Arne berättar att han gjorde sina 27 första år i Göteborg innan han flyttade till Stockholm. Han började som skrivande journalist på Göteborgs handels- och sjöfartstidning men var också en sväng på kvällsposten i Malmö innan han vände tillbaka till Göteborg och läste litteraturhistoria på universitetet i Göteborg och skulle skriva sin 3-betygs uppsats.

 

Lars-Gunnar Björklund behövde en tennispartner och fixade Arne´s karriär.

Arne hade inget jobb men hade fört samtal med Expressens redaktion i Göteborg för anställning när tillfälligheterna spelade in och en kollega från handelstidningen ringde med andan i halsen och frågade Arne om han kunde åka ner till Exercishuset på Heden,  för där står Lars-Gunnar Björklund och väntar på en tennispartner. Arne åkte ner och den tennismatchen förändrade Arnes liv berättar han. I och med den matchen blev det radio och TV istället för tidningsskriverier. Lars-Gunnar såg något hos Arne som han fastnade för och fick börja med att göra lokala idrottskrönikor och extrajobba på Sportredaktionen på Sveriges Radio i Göteborg.

Arne berättar att det var p.g.a. Lars-Gunnar som han hamnade i Stockholm, de skulle anställa 3 nya reportrar. De anställde Bo Hansson från Radiosporten, Mac Gänger från Dalarna och den tredje blev Arne efter det att Lars-Gunnar sagt ; ”honom skall ni ha”.

Arne ville egentligen inte flytta från Göteborg efter det han varit i Malmö och jobbat med Kvällsposten där han inte trivdes. Men efter lite övertalning så flyttade Arne till Stockholm och resten är Tv-historia. Lars-Gunnar var Arnes extra-pappa och hans mentor och Arne litade väldigt mycket på Lars-Gunnar. Lars-Gunnar sa till Arne att ; ”den här chansen får du bara inte missa” och det ångrar inte Arne idag. Utan Lars-Gunnar hade han inte haft den karriären som han haft, utan hade troligtvis varit kvar i tidningsvärlden.

Spelade handboll.

Arne hade tidigare stött på Lars-Gunnar när de spelade handboll. Arne spelade handboll i division 3 och mötte då och då Lars-Gunnar som också spelade handboll. Lars-Gunnar var väldigt bollsäker och hade ungefär samma idrottsbakgrund som Arne. I TV-laget i fotboll spelade de massor av matcher ihop. Arne berättar att Lars-Gunnar gillade att spela fotboll och att han spelade med Djurgårdens Oldboyslag under senare år.

Arnes uppväxt präglades mycket av att han var fotbolls och handbollsspelare. Arne gjorde A-lagsdebut när han var 16 år och i debuten spelade de i Hermansby utanför Kungälv och det blev 1-1 och Arne gjorde målet för sitt lag. Laget Arne spelade med hette IFO men det laget finns inte kvar idag.

Laget var ifrån västra Göteborg och där spelade Arne både fotboll och handboll. Efter det sökte sig Arne till en klubb som hette Sandarna BK som låg i division 4 och de tog emot Arne med öppna armar och Arne gick rakt in i A-laget. Sven Sjöblom var tränare för Sandarna och som var allsvensk fotbollsspelare för IFK Göteborg och Västerås och även landslagsspelare i handboll. Sven tog hand om Arne och såg till att han snabbt kom in i laget.

Möter Gunnar Gren.

Gunnar Gren hade också en fotbollsskola på Heden i Exercishuset lustigt nog berättar Arne. På sportloven brukade Arne vara med där och Gunnar tog sig an Arne lite speciellt. I alla övningar tog Gunnar alltid hjälp av honom och bad Arne visa hur man skulle göra. Det blev även en hel del fotbollsmatcher med Gunnar Gren i diverse kändislag.

Arne minns speciellt några matcher från 1967 som Pelle Lundberg ordnade och som kallades ”sommargästmatcher”. Pelle ägde och drev restaurangerna Trädgårn och Yaki-da i Göteborg. Pelle och brodern Lasse var väldigt kända i Fjällbacka med omnejd.

Pelle arrangerade matcherna år efter år och de gick i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar Arne. 1967 ringde Pelle till Arne och ville att han skulle vara med men berättar samtidigt att det inte blir som vanligt utan det är ett jubileumsår och det blir lite extra.  Det blev verkligen lite extra för det var det var i stort sätt hela det svenska landslaget i fotboll och Arne som spelade mot Smögen, Fjällbacka och Lysekil i 3 matcher.

Arne minns laguppställningen.

Arne minns laguppställningen och berättar att Ronney Pettersson stod i mål, Orvar Bergmark spelade högerback, Leif ”Skara” Claesson spelade vänsterback och spelade för IFK Göteborg och som också hade spelat i Frölunda tillsammans med Arne. Kurt Axelsson och Björn Nordqvist spelade centerhalvor, Kenta Olsson på mittfältet, Jens Söderberg högerytter som spelade med Elfsborg. Gunnar Gren spelade högerinner, Agne Simonsson spelade center, Eusébio spelade vänsterinner, Örjan Persson spelade vänsterytter och vid varje andra halvlek byttes Gunnar Gren ut mot Arne Hegerfors.

Tre minnesvärda matcher.

Det var tre minnesvärda matcher där Arne spelade med Eusébio som hade vunnit skytteligan i VM året innan 1966. Tillsammans med Pelé var Eusébio världens bästa fotbollsspelare. Han förstår inte hur Pelle Lundberg lyckades att få dit honom men det var en ganska enorm upplevelse berättar Arne. Detta var höjdpunkten på Arnes fotbollskarriär.

Spelade med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm.

Arne gjorde också en hel del matcher i något som hette Stjärnlaget som bestod av kända idrottsmän. Arne berättar att han en gång spelade i Valdemarsvik med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm och det var en engångsföreteelse eftersom Nisse var uppvuxen där i Valdemarsvik och det var något jubileum av något slag.  Arne har spelat med de största namnen i fotbollshistorien från den tiden.

Genombrottet som journalist.

Arnes genombrott som journalist var en artikelserie som han hade i handelstidningen och det var det som gjorde att kvällsposten värvade honom till Malmö. Arne hade en artikelserie under namnet ”OLAH” som stod för Olof Arne Hegerfors. Artikelserien hette ”Ola tränar allsvenskt” och det spände över 3 försäsongsmånader och Arne berättar att han hade ett anbud ifrån Gais men valde Frölunda.

Arnes gymnastiklärare hette Dan Ekner som var proffsfotbollsspelare och kallades för ”Globetrotter” för han hade varit proffs i fotboll i England, Frankrike, Tyskland och Holland. Dan spelade även fotboll i IFK Göteborg och Örgryte. När han kom hem från proffsjouren så blev han tränare för Frölunda. Det var därför Arne började i Frölunda.

Dan fick anbud ifrån Gais som spelande tränare och bad Arne att följa med. Efter någon månad kom Dan till Arne och bad om ursäkt och berättade att han hade fått ett bättre bud som spelande tränare i Frölunda men du får gärna gå till Gais om du vill. Arne följde Dan till Frölunda och det visade sig att det kanske inte var ett riktigt rätt beslut. Gais vann serien och Frölunda åkte ur och Dan fick sparken.

Det var väl här Arnes möjlighet till allsvenskan försvann i och med det att han inte gick till Gais! Artikelserien som Arne hade som hette ”Ola tränar allsvenskt” där tränade Arne en månad med ÖIS, en månad med Gais och en månad med IFK Göteborg och skrev om det i tidningen två gånger i veckan. Den artikelserien blev väldigt uppmärksammad och Arne fick anbud ifrån Gais och Öis men inget ifrån IFK Göteborg.

 

Hade svårt för skolan.

Arne berättar om en historia som gick runt om honom där det berättades att Arne inte var framgångsrik i skolan eftersom han ägnade mycket tid åt handbollen och fotbollen. Gymnastiklärarna räddade Arne från att inte bli flyttad till nästa års klass. Arne var med i stafettlaget i skolan och sprang 60 meter på 7,1 sekunder. Tack vare en stjärna i laget så gick de ända fram till skolungdomens finaler på Stockholmsstadion. Stjärnan hette Leif Librant och blev svensk förbundskapten i friidrott och svensk mästare på 400 meter häck.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport och han berättar att hans pappa var lärare och han var inte förtjust över Arnes sportande. Det blev många olika skolor för Arne i Göteborg genom åren. Ibland blev inte Arne uppflyttad till nästa klass men tack vare sin pappa som då hade goda kontakter så hjälpte han honom att komma vidare till nästa klass och då blev det en annan skola.

Idrotten tog väldigt mycket av Arnes tid och han gick en väldigt lång väg till sin studentexamen. Det blev 6 år i folkskolan, 5 år i realskolan p.g.a. att han inte hade betyg att ta sig vidare till gymnasiet. Vid 18 års ålder tog han realexamen och Arnes tidigare klasskamrater tog ungefär samtidigt studenten. Efter det gjorde Arne lumpen på I 17 i Uddevalla.

Efter lumpen började han gymnasiet och när han var 22-23 år så tog han studentexamen. Det var också mycket tack vare gymnastiklärarna att han klarade sig vidare för de sa att Arne måste komma vidare för de behövde honom i fotbolls – och handbollslaget.

 

Arnes pappa skickade honom till Frankrike.

Arne var speciellt dålig i franska och hade en uppgörelse med sin franskalärare att han skulle ta ett C i franska men det visste inte Arnes pappa.  Pappan skickade Arne till Frankrike när han gick i andra och tredje ring i skolan för att bättra på franskan under sommarlovet. Arnes fotbollsintresse var på topp och det första Arne gjorde när han kom ner till franska Rivieran och en liten by som heter Rocquebrune var att ta kontakt med ett lag och började träna med dem.

Pappan i familjen Arne bodde hos jobbade i Monaco och det tog ungefär en halvtimma dit med bil. Det fanns ett division 3-lag i Rocquebrune som Arne började träna med. Han tränade med dem 2-3 gånger i veckan och Arne var rätt bra och gjorde massor av mål på träningarna.

En dag kommer pappan i familjen hem med tidningen som finns där och som heter ”Nice Matin” och berättar för Arne att det står om honom i tidningen. Tidningen hade skickat en man till träningen utan att Arne visste om detta och det stod: De undrade hur det kom sig att en division 3-klubb hade en stjärnspelare från Sverige. De undrade vad som var på gång i klubben.

IMG_0950
Arne Hegerfors på Musselloppet i Lysekil.

De ringer till Arne från ”AC Nice”

Efter någon vecka ringer de från ”AC Nice” en av de stora klubbarna på den tiden i Frankrike. Arne berättar att de gör som i Sverige i Frankrike att när det är högsäsong för att spela fotboll så har de sommaruppehåll för fotbollen. De skulle spela en träningsmatch och Arne blev inbjuden att vara med och spela för Nice mot Monaco.

 

Arne blir erbjuden ett proffskontrakt.

Arne var med i matchen och gjorde 3 mål för och blev erbjuden ett proffskontrakt. På kvällen kom presidenten för klubben framtill Arne och frågade om han ville stanna kvar och spela för dem. Det lustiga i denna historia är att hans pappa hade ojat sig och sagt till Arne att det är hemskt att du inte sköter skolan. Arne hade sagt till pappan att du inte behöver vara orolig för jag kommer att bli proffs och pappan skakade på huvudet åt Arne.

Arne ringde upp pappan ifrån Frankrike och berättade om proffserbjudandet och Arne minns detta väldig väl för pappan var väldigt lugn men sa; ”att det är gott och väl men du har ett år kvar till studentexamen”. Pappan föreslog för Arne att han skulle komma hem och ta studenten först och sen kunde han bli proffs i fotboll. Arne talade om vad pappan hade sagt för presidenten i klubben och Arne tror att han blev nog ganska glad över beslutet för han hade bara sett Arne i en enda match. De höll kontakten och vägen till ett proffskontrakt låg öppen tills att Arne hade läst klart.

 

Arne blev A-lags spelare i Frölunda.

Det kom också ut i de svenska tidningarna att Arne hade fått ett proffsanbud och de i Frölunda blev nog lite chockade av det berättar Arne. Arne hade vunnit skytteligan i B-laget det första året i Frölunda. Andra året i Frölunda så satsade de på honom och han spelade alla träningsmatcher med Frölundas A-lag och i den sista träningsmatchen innan serien skulle börja spelade på en grusplan som Arne hade spelat mycket fotboll på. Karl Johans Torg hette planen och I den matchen bröt Arne fotleden och hamnade på Sahlgrenska sjukhuset.

Där avslutades Arnes fotbollskarriär. Efter det blev det lite matcher efter tillfrisknandet med Sandarna, TV-lag och kändislag. I Göteborg finns det en försäsongsturnering som heter GP-Cupen. Arne spelade med Sandarna som gick till final i cupen och spelade just mot Arnes gamla lag Frölunda. Arne mötte sina gamla lagkamrater i den finalen och Sandarna vann med 1-0.

Han lade ner sina elittankar efter skadan och siktet mot allsvenskan tog slut i och med att han bröt fotleden. Hans största matcher blev de i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar han. Att få spela med ett landslag och få hoppa in där som Arne Hegerfors är stort tillägger han.

 

1969 flyttar han till Stockholm.

27 år gammal flyttar han till Stockholm och börjar jobba på Tv-sporten. Det blev många år på SVT med VM och OS-sändningar. Han har otroligt många minnen från åren med Tv-sporten och det går inta att minnas allt han gjort berättar han. Han kom in på jobbet i rätt ögonblick där en del reportrar slutade och det fanns utrymme för en ny reporter att ta sig fram.

Lars-Gunnar Björklund gick till Tipstjänst och Arne tog över det som Lars-Gunnar gjorde. Han gjorde cykel, brottning, boxning, basket, handboll, bordtennis och tennis, ja allt man kan tänka sig inom idrottens värld. Han var ofta programledare för de stora sporteventen. Arne fortsätter med handbollen när han flyttar till Stockholm för landslagsmålvakten i handboll Frank Ström som var en av Arnes bästa vänner hade också flyttat till Stockholm. Frank spelade både fotboll och handboll i Frölunda men flyttade till Stockholm och började spela för Hellas och läste samtidigt på GIH i Stockholm.

Arne och Frank umgicks väldigt flitigt och Frank tyckte att Arne kunde träna med Hellas. Arne tränade med A-laget och spelade med Hellas B-lag och samtidigt det året så vann A-laget SM-guld berättar Arne. Hellas var ett fantastiskt lag som gick på talang. Det var kanske det laget som tränade minst i hela serien. Det var väldigt lekfulla träningar. Arne kommer ihåg att Alvik tränade efter dem i Eriksdalshallen och han minns att de skrattade åt deras träning.

 

Lars-Gunnar Björklund döpte om Arne till Alexander Lukas.

Lars-Gunnar Björklund myntade två uttryck som handlade om Arne. Dels myntade han ”Hegerforsare” som innebar att man drog en oerhört dålig vits. Ju sämre desto bättre och det var en ”Hegerforsare” enligt Lars-Gunnar.

Det yttrycket levde ganska starkt ett tag berättar Arne och skrattar. Han hade en egen ruta i Expressen varje dag i månad som hette” Arnes Hegerforsare” där han drog en vits. Arne förde en väldig tur med sig märkte Lars-Gunnar och döpte om Arne till ”Alexander Lukas”. Tipsextra gick på den tiden från Göteborg och de använde sig oftast av egna reportrar. Leif Larsson, Lars-Gunnar, Oldsberg och Fredrik Belfrage gjorde merparten av matcherna men de som jobbade på Tv-sporten och som var fotbollsreportrar fick göra något inhopp någon gång.

Arne hade gjort sin match några veckor tidigare och det ringde i telefonen och de frågade om Arne kunde åka till England på lördag och göra ”Tipsextra”. Hur kommer det sig frågade Arne; ”jo vi har haft tre 0-0 matcher i rad och nu måste vi ha mål”. Arne åkte och minns att matchen slutade 5-3. De skakade på huvudet och sa att det är fullständigt otroligt.

Gjorde bollsporterna i OS i Montreal.

I OS i Montreal gjorde Arne bollsporterna. Arne minns att han hade gjort ett kollage på förmiddagen och promenerade förbi sportchefens rum och var klar för dagen och skulle åka upp till hotellet och titta på friidrotten på TV. Sportchefen Åke Ivarsson såg Arne och frågade vad han skulle göra. Åke sa till Arne att har du inget att göra så kan du be en av våra chaufförer köra dig ut till cykelbanan för där sitter Ingvar Ernblad och han har inte gjort så mycket för det blir inte mycket sändningar därifrån.

De skulle komma in i sändning någon gång i timmen och Arne hade gjort mycket cykel. Arne satte sig i en bil och åkte dit och Ingvar blev överlycklig att Arne kom. Ingvar skötte protokoll och Arne refererade och de blir inte så mycket sändning så det är okey tyckte Arne.

Det blev väldigt mycket sändning från cykeltävlingen. 

Det blev väldigt mycket sändning från cykel för det visade sig att Bernt Johansson gick upp i täten och vann. Lars-Gunnar Björklund hörde av sig till Arne och sa att det är otroligt och man kan sätta Alexander Lukas på vad som helst. Arne skulle inte ens göra cykel och så blir det OS-guld.

 

Inför VM i Prag 1990 fick Arne rycka in som reporter.

Det var samma i VM-handbollen som var en av Arnes stora sporter. VM i Prag 1990 fick Arne rycka in för reportern som skulle göra handbollen kunde inte åka för han väntade sitt första barn. Eftersom handbollen ligger Arne varmt om hjärtat så tackade han ja. Sverige tog VM-guld i Prag och Lars-Gunnar hörde igen av sig till Arne och berättade att här har handbollen i Sverige gått dåligt i många år och så åker Hegerfors över och så blir de världsmästare. Han berättar också om OS i Lillehammer 1994 och då var han på plats när Sverige tog guld med hockeylaget.

 

Arne håller med Lars-Gunnar om att han var en Alexander Lukas.

Arne berättar att han hamnade ofta på rätt ställe i rätt ögonblick utan att egentligen rå för det. Han berättar att det gick så långt att när de gjorde VM i fotboll i USA så kommer han som ledde Tv-teamet på plats Kjell Andersson till Arne efter att de varit i USA någon vecka och sa; ”du har gjort de senaste årens VM-finaler och det är klart att det skall vara du som gör den nu också egentligen, men skulle du kunna tänka dig att avstå finalen för det är Bosse Hanssons sista VM-turnering”.

På det sättet som Kjell lade fram detta till Arne så var det ingen tvekan att Bosse skulle få göra finalen och Arne tog över matchen om tredjepriset. Matchen om tredjepriset blev Sveriges galaföreställning när de tog brons i USA och Arne refererade bronsmatchen.

 

Arne skrev Ralf Edströms memoarer ihop med Ralf.

En annan gång berättar Arne om att de ringde i telefonen och till det här hör att Ralf Edström var en av Arnes bästa vänner då han lärde känna Ralf efter alla intervjuer han gjort med honom. Ralf och Arne skrev en bok ihop som hette ”En gör så gött en kan” och det var Ralfs memoarer när han var 25 år. Ralf spelade i PSV i Holland och Arne åkte över med jämna mellanrum och bodde då hemma hos Ralf i Holland.

Nu åter till telefonsamtalet som kom en fredagskväll i Stockholm och det var PSV Eindhovens klubbdirektör Ben Van Gelder som Arne hade träffat när han var över i Holland. Ben van Gelder ställer frågan direkt till Arne; ”du kommer väl imorgon?” ;”Nej”, svarar Arne vi har inte planerat att ha med något förutom nyhetsbilder från matchen” berättar han för PSV:s klubbdirektör. ;”Du måste komma för vi möter Ajax i seriefinal”, Arne hade inte reflekterat på samtalet utan undrar varför han måste komma. ;”Jo men det vet du väl att varje gång du varit här har vi vunnit och Ralf har lagt mål”, jag bjuder på resan om du kommer”. Arne kunde inte komma för han hade andra uppdrag för Tv-sporten, men så långt hade det gått för Alexander Lukas syndromet berättar Arne och skrattar.

 

Arne gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

Arne berättar om när IFK Göteborg gick fram i UEFA-cupen, då var det Arne och Bosse Hansson som delade på kommentatorsuppdragen och då ringde IFK Göteborg fick Arne höra av en sekreterare på Tv-sporten senare. De frågade vem som skulle göra matchen, de är Bosse Hansson svarade sekreteraren; ”nej nej nej ni måste skicka Arne Hegerfors för den här matchen måste vi vinna”. Arne berättar att han gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

 

Spelade fotboll med Frölundas hockeykillar.

De bästa ishockeyspelarna i Frölunda var också väldigt bra i fotboll och kunde kombinera båda sporterna. Arne spelade fotboll med Sura-Pelle, Lasse Lundvall, Ulf Sterner och en kille som Arne tror hette Gösta Ekman. Sura-Pelle blev också allsvensk fotbollsspelare med IFK Göteborg. På hockeylagets försäsongsträning hade hockeylaget ett eget fotbollslag som åkte ut och spelade och där var Arne med. Arne var enda ungkarlen i A-lagets fotbollstrupp så Arne fick åka med när hockeylaget var ute och spelade fotboll.

Ulf Sterner åkte Arne med och Ulf berättar Arne körde bil rätt snabbt. Arne fick åka med honom för det var ingen annan som vågade det. Det har varit många fantastiskt roliga händelser genom alla år berättar Arne. Frölunda är favoritlaget i hockey och IFK Göteborg i fotboll berättar han vidare.

Arne berättar om Bebben Johansson som var Arnes största fotbollsidol och drömmen var att bli lika bra som honom. Idag har Bebben och Arne väldigt bra kontakt och pratar via telefon några gånger i månaden. Arne hälsar på Bebben när han är i Göteborg och tvärtom berättar Arne. De är inte så friska idag, Bebben har blivit helt blind berättar Arne och Arne som efter en hjärtinfarkt och stroke fått problem med synen bl.a.

 

Gick från SVT till Canal Plus.

Arne slutade på Sveriges Television och började på Canal Plus. Sveriges Television tappade mer och mer av rättigheterna till andra kanaler och Arne fick ett erbjudande från Canal Plus. Det blev några år på Canal Plus och Arne berättar att de sa till honom att kommer du över till oss så köper vi premier League också. När Arne slutade på Canal Plus så frågade de Arne vilken match som han ville kommentera som den sista matchen.

Han valde IFK Göteborg-Gais som sin sista match dels för att han är Göteborgare och han tror att det är den första allsvenska match han såg någon gång på femtiotalet. Det kändes som ett bra avslut och det blev kolossalt uppmärksammat med hans avslutning.

Under hela dagen var det massor av journalister som följde Arne och efter matchen när han gick upp till Lasse Granqvist, sa Lasse att han trodde det var kungen som kom för det var så många journalister och säkerhetsvakter efter Arne. Arne blev även uppmärksammad under ishockey-VM i Helsingfors där Peter Jihde gjorde en halvtimmes intervju med Arne. Han berättar att det var en oerhörd uppmärksamhet och Arne blev väldigt smickrad och är fortfarande tagen av det när vi pratar om det.

 

Vad gör Arne idag.

Jag frågar vad han gör idag och Arne berättar att han gör en del webb-TV för Aftonbladet, Expressen och TV 4 bl. a. Jag frågar Arne hur han mår idag och han berättar att han inte är jättefrisk och han ser illa och äter en hel del tabletter varje dag för att det skall fungera.

Han tar en timmes promenad varje dag och det är oerhört viktigt för Arne att göra det.  Han vågar inte gå där det är trafik och mycket folk för han har svårt att upptäcka saker som kommer från vänster i tid.

 

Fick ”Stora Journalistpriset” 1992.

Arne har blivit hyllad flera gånger och 1992 fick han ”Stora Journalistpriset” och det är han väldigt stolt över. 2008 fick han ”Kristallens Hederspris ”och detta är de två största utmärkelserna han fått. Han har också fått TV-pris från olika tidningar som han har stående på hyllan i vardagsrummet. Det har gått oförskämt bra och har haft turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han kunde inte haft det bättre.

Jag frågar Arne om det var någon skillnad att jobba på SVT eller Canal Plus och han säger att det var ingen skillnad och han trivdes lika bra på båda ställena. En liten skillnad som var kul var att Arne fick göra både sport och nöje i SVT och det blev både ”Kryzz” och ”Det kommer mera”. Det blev mindre tittare med att han gick till Canal Plus. Han gick från några miljoner tittare till några hundra tusen och Arnes äldre bror Sture sa till honom att; ”Nu slutar du att vara en man i publikens ögon och försvinner från rampljuset”.

Arne brydde sig inte om det utan var intresserad i första hand att göra de stora idrotterna. Han kunde stannat på SVT men ville göra premier League, allsvenskan och elitserien i hockey. Det blev mindre publik men det lustiga var berättar Arne att han blev kvar i publikens medvetande på någon sätt.

 

Markoolio frågar om Arne vill medverka i hans låt.

År 2000 frågar Markoolio Arne om han vill medverka i låten ”Mera mål” som blev det årets mest sålda skiva och detta var kul berättar Arne och han har en guldskiva hängande hemma på väggen. Helt plötsligt visste alla tjejer och grabbar om vem Arne var och frågade Arne om Markoolio när de träffade Arne.

Det var Markoolio som ringde Arne och Arne visste väl inte så mycket om honom utan frågade två av sina barn, dottern Anna och sonen Björn som då gick på Adolf Fredriks musikskola om detta och de tyckte absolut att Arne skulle medverka med Markoolio. Det blev succé. Arne har tre barn. Ett från första äktenskapet och hon heter Susanna och sedan från det pågående äktenskapet är det Anna och Björn och ett barnbarn som heter Molly.

 

Minnen från Lysekil.

Arne har väldigt goda minnen från Lysekil, dels när han var här med Ulf Elfving och Tommy Engstrand på semester i tidig ungdom. Det är svårt att tänka sig något vackrare än Lysekil, Smögen och Fjällbacka.

Lysekil är den större staden med de större möjligheterna. Arne förstår att hans gamla barndomskamrat Kent Olsson bosatte sig i Lysekil. Arne berättar att de är klasskamrater från Majornas läroverk i Göteborg och de åren Arne varit speaker för Musselloppet har Arne varit och hälsat på hemma hos Kent.  Arne tycker det är fantastiskt kul att få komma till Lysekil och få uppleva gamla minnen och finare sommarstad än Lysekil finns inte.

På väg till Lysekil passar Arne och frun Kerstin att hälsa på lite vänner. Arne berättar att det blir ett stop i Göteborg och där hälsar han på barndomsvännen Gösta Sjöberg och hans familj. Räkor är något Arne gillar och han minns från förra sommaren att de tog en liten promenad på kajen och köpte färska räkor. Den 2 augusti är Arne tillbaka i Lysekil och då lär ni höra en levande legends röst på Kungstorget.

Stort tack Arne för att du tog dig tid och för ett mycket trevligt samtal. Vi syns i sommar.

IMG_0965
Arne Hegerfors och Musselloppets skapare Ahlbin Gustafsson.