Författare – GLICKO

Idag får ni träffa författaren Lennart Brohed på min blogg.

Publicerad den 14 januari, 2018 av Glenn Glicko Andersson

Idag får ni träffa författaren Lennart Brohed på min blogg. Lennart är en hejare på att bl.a. skriva deckare. Han släpper en ny deckare varje år som utspelar sig i Lysekil. En återkommande gestallt i boken är bl.a. konstapeln Göran Persson. Hela 14 böcker med Göran Persson har det blivit. Den första deckaren kom 2003 ”Änkan som inte sörjde” och då var även frun Monika medskribent.

Jag frågar Lennart hur det kom sig att han hamnade i Lysekil?

– Mina föräldrar är födda här i Lysekil, men flyttade senare till Göteborg där jag växte upp. Jag har varit i Lysekil sedan tidig ålder och gick även i skolan här. Jag och min fru trivdes väldigt bra när vi var här och hälsade på, och samtidigt fanns släkten här.

Hur kom det sig att ni startade ett bokförlag?

– Jag och min fru flyttade till Orust och startade där Slussens Bokförlag. Både jag och min fru är bibliotekarier från början. Vi började vid universitetsbiblioteket i Linköping och jobbade även vid universitetsbiblioteket i Göteborg. Jag kände att jag tröttnade på detta och hade funderingar på att starta ett bokförlag. Vi flyttade till Lysekil, för skulle man till banken eller något annat var man tvungen att åka in till banken i Henån. I Lysekil fanns allt så nära.

Vi hittade en bransch med böcker om sorgebearbetning, livskrisen och sådant. Det var en bra nisch för det var inte många som jobbade med detta. Vi tog hem böcker från England och USA och översatte dem. USA och England låg långt före Sverige i detta med sorg – och livskriser. Vi var nog några av de första som startade med detta i Sverige. När vi närmade oss pensionsåldern avvecklade vi företaget.

Men från att översätta böcker till att börja skriva själv är väl lite skillnad?

– Vi reste en hel del på den tiden och åkte ofta till Lanzarote. Vi reste till Alghero på Sardinien. Vi kom på att det fattades böcker om resandet dit. Vi började med att skriva en resehandbok till Alghero och även en om Lanzarote och det gick bra. Då fick vi blodad tand och funderade på vad vi skulle göra när vi pensionerades, vi kunde inte bara sitta och rulla tummarna.

Vi kom på att vi skulle se om vi kunde skriva en deckare som blev som en historia över Lysekil. Första boken ”Änkan som inte sörjde” släpptes 2003. Tanken efteråt var att den kanske innehöll för mycket om Lysekil, så historien kom lite i bakgrunden. Till den andra boken tyckte jag att vi balanserade det bättre.

Hur var första utgivningen av en deckare?

– Vi kunde bokbranschen såpass bra och vi visste hur man bar sig åt. Den sålde väldigt bra och hittills har den sålt i över 3000 exemplar.

Efter det blir det några böcker till innan du lämnar deckarlinjen och ger ut boken Hummerfarmen 2013, hur kom det sig?

– Jag tyckte att jag skulle skriva något som utspelade sig i våra dagar. Det blev en satir om det moderna livet med frostade dörrar till badrum och färgade kylskåp. Ventilationsingenjör Eskil Svensson lämnade sin plats i kommunhuset i Kungshamn för ett lugnare liv i stugan vid Västerhavet.

Varför Kungshamn?

– Jag vet inte, det bara blev så. Jag har varit mycket i Kungshamn och det är en mycket trivsam ort.

Lennart har gett ut 17 böcker sedan han startade. 14 deckare, 1 roman och 2 resande böcker. Lennart jobbar med att ge ut en bok per år. Det tar ungefär ett år att färdigställa en bok från idé till den är tryckt.

Hur har du kommit på karaktärerna i böckerna?

– De växte fram i huvudet när jag började skriva. Det är en process som växer hela tiden. När man skriver en ny deckare så skall man även ha nya karaktärer förutom dem som är återkommande. Då får man sitta och fundera.

Först planlägger jag handlingen och bestämmer vilka som är brottslingarna. Sedan bestämmer jag personligheten på de som skall vara med. Det är en lång process innan det är klart.

Tar du uppslag från mord som hänt på riktigt?

– Det kan hända att man läser om något mord och då kan man få impulser från det, och använda delar av brottet. Jag tar aldrig rakt av utan det blir att man hittar på delar i skildringen om mordet eller vad det är som sker.

Blir du inspirerad av andra författare?

– Donna Leon är amerikansk författarinna som skriver deckare som utspelar sig i Venedig. Jag har varit rätt mycket i Italien och jag gillar verkligen hennes böcker.

I den nya boken ”Utan bevis” anspelar du lite till Gåsö-mordet”, eller ”väskmordet” som det kallades. Hur kom du på idén till det?

– Jag läste en artikel i en tidning om en läkare som var misstänkt för detta mord och vars föräldrar bodde på Gåsö, och att han hade växt upp på Gåsö. I artikeln var det en hypotes om att han levde och någon hade sett honom i Milano. Detta satte fantasin i rörelse och detta måste jag skriva om. Jag hade aldrig skrivit en bok där jag använt ett verkligt fall förut, utan allt annat är påhittat. Nu är inte boken ”Utan bevis” en kopia på väskmordet utan det mesta är påhittat.

Vad tycker du om Lysekil?

– Jag tycker väldigt bra om Lysekil. Vi flyttade hit 1995 och har alltid trivts här. Det är en bra stad att beskriva i litteraturen för den är lagom stor och överskådlig.

Vinter eller sommar?

– Både och faktiskt. Det är lite lugnare på vintern, men det är ganska skönt.

Jag såg att du sprungit Musselloppet, hur var det?

– Det var bara för att testa hur det var. Jag brukade träna och började med det redan på 70-talet.

Har du något fritidsintresse?

– Skrivandet tar all tid, så jag hinner inte med så mycket mer.

Senaste lästa bok?

– ”Ett jävla solsken”, som är en biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström som Fatima Bremmer skrivit. Hon fick Augustpriset för den boken som årets fackbok.

Hur går tankarna för nästa bok, har du börjat tänka ut något redan nu?

– Jag tar en bok i taget, fast skall det komma en ny så får jag nog börja tänka på det inom en snar framtid om jag skall hinna med den.

För er som vill läsa Lennart Broheds böcker så går de att beställa genom Lennart eller köpa dem på Lysekils Bokhandel Ugglan. Under här är en länk till Lennarts hemsida. Stort tack Lennart för att du ställde upp på en intervju.

http://www.brohed.se/

Idag får ni träffa författaren Annakarin Rosengren som har gett ut två böcker. Under intervjun berättar hon att en tredje bok kommer under 2017.

Publicerad den 14 december, 201614 december, 2016 av Glenn Glicko Andersson

Idag får ni träffa författaren Annakarin Rosengren som är från Lysekil men som idag bor i Trollhättan. Hon har jobbat aktivt inom bilindustrin i 23 år som kommunikator på Saab Automobile som låg i Trollhättan. 2011 gick Saab i konkurs och samtidigt blir Annakarin utan jobb.

Här börjar Annakarins resa med manuset till hennes första bok som heter ”Fru Alms magiska resebyrå”.
Annakarin är en flitig gäst i Lysekil och signerar då och då sina böcker på Akademibokhandeln här i Lysekil. Jag passade på att ställa lite frågor till Annakarin när hon var här på julmarknaden och signerade sina böcker.

ci2a2672 — Här är AnnaKarin vid monumentet som hennes mormors morfar gjort och som står i Lysekils stadspark. Han hette Simone Gabrielli och kom som finstenhuggare från Predazzo i Dolomiterna.

2011 blev du arbetslös, men när kom du på detta med att du skulle bli författare och skriva böcker?

– Jag fick Maj-Lis Kajrud som lärare när jag började ettan i Boviks skola på 70-talet. Någon gång under lågstadiet delade hon ut anteckningsböcker och sa att vi fick skriva vad vi ville i dem. Då upptäckte jag hur roligt jag tyckte att det var med det skrivna ordet och jag började drömma om att bli författare.

Jag har skrivit mycket i mitt yrke som kommunikatör och personaltidningsredaktör, men det var först när Saab gick i konkurs som jag fick tid att försöka mig på att förverkliga min dröm – att skriva en barnbok. Gissa om jag var lycklig när det gick vägen och mitt första manus antogs av ett förlag.

Du har släppt två böcker. Dels ”Fru Alms magiska resebyrå” och ”Nya och gamla vänner”. Hur kom du på namnet och idén till dessa?

– Fru Alm har funnits på riktigt. Hon var ett träd – en alm – som stod i min mormors trädgård när jag var liten. När jag var tonåring flyttade min familj in i huset. Pappa döpte trädet till fru Alm för att det såg ut som en liten tant med permanentat hår. Träd kan bli väldigt gamla och jag började fundera över vad fru Alm – om hon hade kunnat tala – hade kunnat berätta om svunna tider. Huset har nämligen gått i familjen i generationer.

unnamed (1).jpg

Min mormors morfar, Simone Gabrielli, byggde det när han kom som stenhuggare till Lysekil i slutet av 1800-talet. Tanken på att skriva ner fru Alms berättelse låg och grodde i många år. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, eller ens vad den skulle innehålla, men när Saab gick i konkurs fick jag plötsligt tid att formulera de lösryckta tankar och idéer jag hade – och det resulterade i den första boken. Den andra boken, som har underrubriken ”Nya och gamla vänner” är en fristående fortsättning.

Var utspelar sig böckerna?

– Båda böckerna utspelar sig i Lysekil. Huvudpersonen, flickan Hilma, hälsar på sin mormor och morfar som bor i Kyrkvik.

Finns personerna i dina böcker på riktigt eller är det bara påhittade figurer?

– Haha, ja, det är en bra fråga. Jag får den ofta och den är faktiskt inte så lätt att svara på. Vi kan säga så här: En del figurer är helt uppdiktade. Läsarna i Lysekil behöver till exempel inte fundera över vem förlagan till busen ”Harry-i-Huset” är. Han finns inte på riktigt. Andra figurer har inspirerats av starka personligheter, men jag har valt att skapa nya och egna karaktärer av dem. Så det är lite på riktigt och lite påhittat.

Nu håller du även på med en tredje bok i serien om Fru Alm. Vad heter den, och när är det tänkt att den skall komma ut?

– Namnet kan jag inte avslöja än, men jag kan säga att den kommer att handla om både raggarbilar och rullstolar. Det blir en liten flirt med cruisingen i Lysekil och till stadens eldsjälar. Precis som de andra berättelserna handlar den om mod och medmänsklighet. De lite blygare barnen får vara hjältar i de här böckerna. Tips, pyssel och recept blir det också.

Jag har valt att avsluta mina böcker med ett aktivitetskapitel eftersom jag vill att de ska kunna läsas med alla sinnen. Om figurerna i boken bakar limpor i början på 1900-talet så finns receptet med, så att barnen som läser ska kunna baka med sina föräldrar och själva få sätta händerna i degen, känna doften och smaken.
Jag har just varit i kontakt med Idus förlag, som ger ut böckerna om fru Alm, och vi siktar gemensamt på att den nya boken ska bli klar under första kvartalet nästa år.

Framtidsplaner vad det gäller skrivandet?

– Jag har många manusidéer, både för barn och vuxna. Vi får se lite vart det tar vägen och vilken idé jag ska ta itu med härnäst.

Lever du på att vara enbart författare eller jobbar du med något mera?

– Jag jobbar heltid som kommunikatör inom Västra Götalandsregionen och kan inte leva på författandet som det ser ut idag. Mina böcker är en hobby som jag älskar och som jag tar på stort allvar, för drömmen om att kunna ägna mer tid åt dem finns där.

Det är svårt att kombinera författandet med ett heltidsjobb och familjelivet, men det går för att jag tycker att det är roligt och jag får så mycket tillbaka. Inte minst när jag är ute och signerar och barn kommer fram och säger att de tycker om fru Alm. Då blir jag alldeles varm i hjärtat.

Det är säkert många som går runt och drömmer om att skriva en bok. Har du några tips till dem hur man gör?

– Grunden, tycker jag, är att ha en tydlig bild av vad man vill berätta och vem man vill berätta det för. Har man en läsare för ögonen är det lättare att anpassa språket och stilen. Sedan tror jag inte på att gå och vänta på den stora inspirationen. Sätt dig vid tangentbordet och börja. Många idéer föds i den skrivande stunden. Det handlar mycket om hantverk.

Hinner du med att läsa några böcker, i så fall vad?

– Jag köper böcker och staplar på hög. Jag har flera böcker som jag inte har läst än. Jag läser i perioder. När det gäller barnböcker älskar jag författaren Pija Lindenbaum. Mina barn har tyvärr vuxit ur dem, men jag kommer nog att fortsätta köpa hennes böcker för de är helt underbara.

Personligen är jag oerhört förtjust i lättsmält litteratur som lyfts av ett bra berättande, till exempel författarna Kate Morton och Jo Jo Moyes. Jag gillar också historiska romaner. Och så har vi förstås Bodil Malmsten som jag tycker spelar i en helt egen division.
Nu var det tyvärr ett bra tag sedan jag läste, eftersom jag varit mitt upp i färdigställandet av mitt nya manus.

Nu bor du inte så långt från Lysekil, men saknar du Lysekil någon gång?

– Jag och min man fick en liten tavla målad av Nanna-Kristina Jonsson när vi gifte oss. Det är ett av hennes klassiska fönster med utsikt över Frifararen i Tornevik. Den tittar jag på när jag längtar hem. För hur det än är, Lysekil kommer alltid att vara hemma för mig på ett eller annat sätt. Jag hoppas att jag få möjlighet att flytta tillbaka någon gång.

Beskriv Lysekil med några få ord
– Hemma, salta vindar, urberg och urhav. Här kan jag ladda batterierna med positiv energi.

Stort tack för att du ställde upp på en intervju Annakarin och lycka till i fortsättningen med författandet.

Ramona Fransson författare från Tjörn

Publicerad den 27 januari, 20135 januari, 2021 av Glenn Glicko Andersson

Idag skall ni få träffa en riktig eldsjäl. Ramona Fransson född i Borås 23 mars 1956. Bor numera på Tjörn. Jobbat som sjukvårdsbiträde, TV-hallåa, reporter på Radio Bohuslän, som servitris och även översättare av filmer. Det sistnämnda är något av de roligaste Ramona gjort berättar hon. Vi bestämde träff på Bokia här i Lysekil och satt inne i lunchrummet hos Hasse och pratade. Ramona Fransson berättade om sitt liv för mig. Ramona har skrivit 8 böcker.

Den nionde släpps i april-maj och är den 7:e boken i en serie fristående deckare som utspelar sig i Västra Götaland. Spaningschef Greger Thulin, kriminalkommissarie Katarina Linde och kriminaltekniker Charlotte Engman löser olika fall. Jag frågar Ramona om hur många människor hon har tagit livet av i sina böcker? Det har blivit en del medger hon, fast mest män säger hon med en iskall blick. Vi skrattar, och hon berättar vidare att deckarna hon skriver är ett sätt att ventilera sin ilska, främst över politiker som hon är väldigt arg på.

Just nu håller Reine Brynolfsson på att läsa in hennes böcker. Det är hon jättestolt över och berättar att skulle hennes böcker bli tv så är Reine som skapt för att spela spaningschef Greger Thulin! Idag får ni möta Ramona Fransson från Tjörn.

I början 90-talet blev Ramona uppsagd på grund av arbetsbrist på på Stena där hon jobbade som befäl. Genom trygghetsrådet fick hon lära sig dator. Hon fick en 1-årig utbildning av AMS. Det här var skitroligt jag älskar datorer säger Ramona. De var 25-30 st och de hade jätteroligt. Thommy hennes man drev Backa bowling och där gjorde Ramona deras första hemsida. Sedan dess har Ramona hållit på med data.

Älskling, vi blir inte med barn

1992 var hon klar med manuset till boken ”Älskling, vi blir inte med barn” En en självbiografi om sin ofrivilliga barnlöshet. Detta var den första boken Ramona skrev. Här är ett utdrag ur boken.

Väckarklockans signal hördes i bakgrunden, men jag ville inte vakna. Fan också! Signalen överröstade mina tankar. Samtidigt som jag sträckte ut handen för att få tag i termometern, rev jag ner boken som låg på nattduksbordet. Jag böjde mig ner för att lyfta upp den. Titeln stirrade mig upp i ansiktet. ”Ett barn blir till”.
Jag stoppade tempen i munnen och lutade mig tillbaka på kudden. Två minuter senare kom det välkända bip bip ljud, som talade om var i menscykeln jag befann mig. Var det dags att ringa efter Krister eller skulle han få äta sin lunch i lugn och ro? Efter att jag fyllt i tempkurvan var svaret uppenbart. Hans lunch låg inte i farozonen. Kurvans utseende hade formen av en berg-och-dal-bana. Min suck hörde i hela sovrummet. Herregud, skulle detta aldrig ta slut?

Det fanns ett svar på den frågan, men då skulle vi vara tvungna att avstå från barn och det var inte det svaret jag ville ha! Jag klev ur sängen, satte ner fötterna på det iskalla golvet och gick ut till badrummet för att börja morgonproceduren. I spegeln såg jag att det uppstått en ny rynka i mungipan. Eller hade den redan funnits där igår? Mina ögon hade inte längre färgen av bruna pepparkakor överdragna med genomskinlig glasyr. Nu för tiden påminde de mer om vidbrända pepparkakor. Jag drog borsten genom håret och konstaterade att på höger sida i hårfästet hade ett nytt grått hårstrå uppenbarat sig. Det var inte min dag, inte idag heller, sa jag högt och tog tag i handfatet och lutade mig närmare spegeln.

Undra hur andra människor skulle beskriva mig? Hon har ett fyrkantigt ansikte, högt hårfäste och markerade kindkotor. Munnen fyllig och blir hon nervös, tuggar hon på sin underläpp. Kan man kalla henne söt? Jag grimaserade mot spegeln. Söt, låter som en jävla karamell! Nej, nu fortsätter beskrivningen. Håret mörkt, inte speciellt tjockt, men inte heller tunt. Frisyren är för tillfället klippt så att den ska vara enkel att hantera. Kroppslängden är inte mycket att orda om, 162 cm över havet. För det mesta är hon glad och positiv, med undantag för menstruationsperioderna, då är hon fylld med besvikelse, hat, vrede, ilska och gråter mycket.
Min blick vandrade över kroppen och fastnade vid naveln. Tre knappnålsstora ärr vid naveln och ett långt ärr, längs med bikinilinjen. För att inte tala om alla ärr som jag hade i själen, osynliga men alltid närvarande… Jag stirrade på mig själv i spegeln. Varför just jag, mumlade jag fram, varför just jag? Det kom inget svar. Det fanns inget svar.

Ramonas första deckare ”Dyrbar Kärlek”

Ramonas berättar att första trycket av hennes deckare blev dyrbar för henne. Bland annat strul med tryckeriet, stora och små bokstäver blandat i boken…men idag är det åtgärdat. Dyrbar kärlek har precis blivit översatt till engelska. Judith Bourque har gjort en fantastisk översättning berättar Ramona.

Bok nummer två ”Iskall hämnd”.Innan de tryckte boken så lämnade Ramona manuset till Birgitta Grundén som då jobbade på radio väst men som nu jobbar på Bokia här i Lysekil. Hon ville att Birgitta skulle läsa det och säga vad hon tyckte om den och efter lite omarbetning så blev den klar. Efter problem med tryckeri och att det kostade en massa pengar efter första boken så bestämde Thommy (Ramonas man) att de skulle starta ett eget företag. Sagt och gjort så blev det. De fick kontakt med ett tryckeri som var mycket bättre och billigare. Boken ”Iskall hämnd” blev inbunden och samtidigt så tryckte företaget upp lite skyltar med reklam för boken. Ramona berättar att hon och hennes man åkte runt som nasare och sålde in boken på olika ställen. De sålde några ex här och där. Men så kom de till Lysekil. Ramona var både hungrig och nödig som hon sa när de kom in till Hasse på Bokia i Lysekil. Thommy var den som presenterade boken när de åkte runt. Han lämnade ett ex till Hasse som tittade och sa det här ser ju jättebra ut. Jag tar 3 sa Hasse. Thommy gick ut i bilen och hämtade 3 böcker, Hasse tittade på Thommy och sa, -nej inte 3 böcker jag vill ha 3 lådor. Där berättar Ramona att både hungern och allt annat försvann ur hennes kropp med en sådan inlevelse så man kan tro det var som igår. Sedan dess har hon och Hasse haft ett jättebra samarbete.

Ramona Fransson i sin favoritfåtölj på Bokia i Lysekil.

Vi fortsätter och pratar och Ramona kommer in på sin bok ”Ändhållplats Sverige” Detta är boken som Ramona pratar mycket om. Det är hennes stolthet. Jag frågar hur det kändes att lämna ut sig själv. Jobbigt säger Ramona.

På anomaRs hemsida så beskrivs den så här:

Ändhållplats Sverige är en självbiografi och faktabok av Ramona Fransson. Boken är indelad i tre delar och börjar med berättelsen om fadern som var av judisk börd, född i Warszawa 1916. Del två handlar om hur modern född katolik i Rostock 1933 upplevde andra världskriget och flydde till Sverige, där de senare möttes. Del tre berättar om den brutala uppväxten med både fysisk och psykisk misshandel från fadern sida.

När Ramona fyllde åtta år började faderns bäste vän, ryssen Vasilij, utsätta henne upprepade gånger för sexuella övergrepp och än idag är det ett frågetecken hur detta kunde ske, då fadern alltid var hemma när det hände.

Till slut blev livet outhärdligt och vid femton års ålder flydde Ramona hemmet.
Det här är en rak och tuff berättelse om utanförskapet i dåtidens Sverige, och dessvärre har det fortfarande i mångt och mycket inte förbättrats för barn till föräldrar som flyr krigets fasor.

Under många år vågade inte Ramona ställa frågan: Vad hände egentligen i vår familj? Till slut bröt hon samman och hamnade hos en psykolog. Först då orkade hon ta tag i den mörka delen av hennes liv. Ungefär samtidigt, 1997, öppnade Säpo upp sina arkiv och Ramona beställde på vinst och förlust akterna om Josef Dancyger, som avled 1979 utan att ha berättat något om sitt liv för sin dotter.

Till sin förvåning fick hon svar att det fanns mängder med dokument från Justitiedepartementet och Utlänningskommissionen, förutom Säpo. I ett av alla förhör med Josef ställde tjänstemannen frågan:
Hur upplevde ni lägret? Josef svarade: Det orkar jag inte berätta. Det skulle bli en hel bok! När Ramona läste den meningen bestämde hon sig för att skriva Ändhållplats Sverige. Inte förrän i februari 2010 fick Ramona den sista pusselbiten och detta tack vare Mosaiska församlingens Riksarkiv i Stockholm. Där fanns 207 dokument, från 1953 fram till 1968, som rätade ut de sista frågetecknen och boken kunde äntligen skrivas klart.

Jag frågar Ramona om hon fått några förfrågningar från någon tv-kanal. Hon har fått några förfrågningar från SVT. Den senaste är ”Ändhållplats Sverige” berättar hon. Där hon avaktar svar. Hon säger att skulle hennes böcker bli film eller tv-serie så har hon en dröm om att Anders Nilsson som har regisserat fimerna med Johan Falck m.m. skall göra dessa för han är hennes favorit. Anders Nilssons ”När mörket faller” är hennes absoluta favorit på tv.

Mord i Skärhamn blev Ramonas 3.e deckare. Där fick de mycket hjälp av ICA-handlarna på Tjörn med att sälja boken. Även på Bokia i Stenungsunds har de varit mycket hjälpsamma berättar Ramona vidare.

lyckohjulet_stor — Lyckohjulet 4:e deckaren.

mordtjorn_stor — Mord under Tjörn runt. den 5.e boken i deckarserien.

Mord under Tjörn runt, skrev hon efter att läst ”Mia sanningen om Gömda” av Monica Antonsson. I Mord under Tjörn runt medverkar även Hasse Ekbrandt på Bokia i Lysekil i en roll.

I Hämnaren berättar hon att de morden som hände där var hennes raserie mot sjukvården, försäkringskassan och socialnämnden. I boken så beskriver hon hennes mammas kamp mot cancern fast då genom en kvinna som heter Oliva Landell. En ensamstående kvinna med 2 barn och en syster som är journalist på radio väst. Men hela cancerkampen som Oliva har är baserat på Ramonas mamma och vad hon gick igenom.

Ramona med några av sina böcker på Bokia i Lysekil.

Ramona engarerar sig i mycket. Senast så var hon med och höll i Fadime dagen i Göteborg den 21 januari. Nästa bok kommer någon gång i april-maj. Mord på Stenungsbaden Yacht Club heter den. Jag frågar hur länge det tar att skriva en bok cirka 6-8 månader säger hon. Hon har redan börjat tänka på nästa bok. Fast vill att denna skall släppas först och se hur den mottages. Sen så börjar hon jobbet med nästa. Arbetstiteln på nästa bok är ”Korsfästelse på Klädesholmen” Jag frågar om hon låser in sig vid arbetet av ny bok. Om hon blir osocial. Min man vet vad som gäller säger hon med ett leende på läpparna. Hon lyssnar gärna på radion när hon skriver och kan även ha på tv:n i bakgrunden. Hon berättar att hon går verkligen in för varje detalj i böckerna. Hon har varit inbjuden av SKL och inför Mordet i Skärhamn så var hon i kontakt med en vapenhandlare som hon besökte och han berättade allt om olika vapen. Jag fick reda på hur många som dör i nya boken… Men det tänker jag inte avslöja.

Mord på Stenungsbaden Yacht Club affishen — Nya boken släpps i april-maj.

Frågar slutligen vad hon tycker om sociala medier? Hon twittrar ibland mot politiker säger hon. Facebook följer hon dagligen och skriver och delar olika länkar.

Till slut så får även Ramona svara på 5 frågor:

1: Vilken bok är den bästa du läst? Sidney Sheldon, Stark medicin

2: Vad gör dig riktigt glad? Solsken, blå himmel, fågelkvitter och helst en vårdag i maj. Men solsken överlag gör mig glad.

3: Fritidsintresse? Skriva, läsa, titta på dokumentärer och andra underhållande teveprogram, promenera och njuta av naturen. Laga mat.

4: Framtidsdrömmar? Fortsätta orka skriva, träffa min kusin i New York, min kusin och släkt i Tyskland.

5: Beskriv Lysekil med några få ord. Pampig, vacker och varmt välkomnande.

Där går vi från Bokia och jag följer Ramona till bilen, Stort tack till dig Ramona att du tog dig tid. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mycket allvar och många skratt. Vill även passa på att tacka Hasse på Bokia i Lysekil för att jag fick vara hos dig och göra denna intervjun.

Ni som vill läsa mer om Ramona Fransson kan göra det på hennes blogg. http://ramona-fransson.blogspot.se/