Ikväll firade Lysekils Filmstudio 45-årsjubileum

 

Idag var det stort kalas i Folkets Hus i Lysekil. Lysekils Filmstudio firade 45 år med tårta och film. Det var en hel del folk som tittade in på Folkets Hus i Lysekil och var med och firade Lysekils Filmstudio.

IMG_2180.JPG

 

Hela 465 filmer har visats genom åren berättar ordförande Fredrik Eriksson. Vidare så visas hela åtta filmer per säsong på Lysekils Filmstudio. Föreningen har idag cirka 90 medlemmar.

IMG_2218.JPG
Fr. vänster: Camilla Bratell, Michal Ocenas, Fredrik Eriksson, Bosse Ferm, Rutger Rosenberg och Malin Rosenberg. 

 

Jag träffade Rutger Rosenberg, på kvällens jubileum. Han berättade att han varit med och återstartat Lysekils Filmstudio efter att den legat nere ett tag för ett antal år sedan. Han var även ordförande i föreningen i ett antal år. Rutger berättade även om att Harriet Andersson som var och gästade filmstudion 1995. Efter filmstudion blev det middag hemma hos Rutger med Harriet Andersson. Även Kaj Thorngren fanns på plats på jubileumet.

IMG_2232.JPG

 

När jag skrev om Filmstudion inför deras 40-årsjubileum tog jag kontakt med bland annat min gamle lärare Christer Dahlqvist som tyvärr inte finns med oss längre.

Christer hade blivit tillfrågad av dåvarande styrelse om att skriva ner några minnen och mycket personliga reflexioner med anledning av Filmstudions 25-årsjubileum. Christer var en av de som var med från starten av Lysekils Filmstudio. Här kommer delar ur Christers berättelse.

Själva idén till en filmstudio i Lysekil kom från Eva Hedman och Rutger Rosenberg, båda lärare på Gullmarsskolan. I den första styrelsen ingick bl.a. Kaj Thorngren (ordf.), Arne Wulcan (kassör), Christer Dahlqvist (sekr.), Bengt Svanberg (ordf. i Folkets Husföreningen i Lysekil), Hans Mitsell, Marie Eriksson, Mona Andersson (Schiller), Lennart Henriksson samt två elever, Kerstin Johansson och Lena Larsson.

 

 

 

 

filmstudiostart '74
Första utskicket från filmstudion i Lysekil.

 

Det första programmet i Lysekils Filmstudio.

Det första höstprogrammet innehöll Chaplins ”Diktatorn”, Kubricks ”Clockwork Orange”, Bergmans ”Sommarnattens leende”, Arnolds ”Musen som röt” med bl.a. Peter Sellers, Mike Nichols ”Carnal Knowledge” med bl.a. Jack Nicholson och Ann-Margret samt Svenska Ords ”Svenska bilder”.

Vad som slår mig är att av de filmer som visades då var flera stycken äldre eller med ett annat ord – klassiker. Idag är filmstudions program mera aktuellt, inga filmer senare än 1993, men kanske har det inneburit en förlust, kanske också ett sviket uppdrag. Delvis samma förhållande gäller filmernas ursprungsland.

På senare tid har det blivit ett slags transatlantiskt urval, med filmer företrädesvis från Norden, Europa och USA. Mera sällan visas nu filmer från andra kulturer såsom Sydamerika och Asien. De förekom oftare förr på filmstudions repertoar. Från Afrika har vi nog aldrig visat någon film. Men återigen – balansgången mellan publikdragande film och, i brist på ett bättre ord – kvalitetsfilm, är svårare nu än då.

 

Bjöd in Tage Danielsson.

Många är de försök som gjorts för att göra biografbesöket till mer än endast en stunds förströelse. Eftersitsar, där filmens och angränsande teman diskuteras, har ordnats med klent resultat. Vid några tillfällen har vi bjudit in regissörer och skådespelare. Redan till den första omgången var Tage Danielsson inbjuden med anledning av att vi då visade Svenska ords ”Svenska bilder”. Han avböjde mycket vänligt, han var upptagen. Men vid några tillfällen har det också blivit napp.

IMG_8721

 

Georg Fant.

När vi visade filmklassikern ”Lars Hård” efter Jan Fridegårds självbiografiska roman, bjöd vi in Georg Fant, då också nybliven chef för den nya Bohusläns Teater. Det blev en trevlig kväll på Ferdinands Café i Gamlestan.

Georg Fant berättade öppet om sin väg från charmörrollerna, Georg Fjant, som han själv kallade sig, till en mer politiskt medveten skådespelare och regissör. Han berättade då också om regissören till ”Lars Hård”, den alltför tidigt bortgångne Hampe Faustman.

 

Harriet Andersson.

Vid ett annat tillfälle (1995) kom Harriet Andersson till visningen av ”Högre än himlen”, en film av Berit Nesheim (Frida med hjärtat i handen), där Harriet Andersson hade en viktig roll. Hon tyckte det skulle bli roligt att komma och ville endast ha ett blygsamt arvode. Även hon berättade öppet och personligt, bl.a. om incidenter under inspelningen och hur svårt det var att få passande roller när man fyllt sextio. Ett uppskattat besök.

 

Kommissarien.

Ett oförglömligt intryck gjorde också dottern till den ryske regissören när hon besökte oss. Hon berättade om de vedermödor hennes far råkat ut för vid och efter inspelningen av filmen ”Kommissarien”, en film som gjordes redan i slutet av 60-talet, men som sedan var förbjuden att visas under tjugo år. Inte minst märkligt var det att dottern råkade bo i Uddevalla.

 

IMG_2259.JPG

 

Inför 40-årsjubileumet var jag även i kontakt med Ulf Oskarsson som kom med i Filmstudion 1978-79.

Ulf berättar: En av dem som var med i styrelsen var Lars Forsberg som blev en känd regissör. Vi hade publikrekord i antalet medlemmar hösten 1979 och våren 1980. Vi hade då 220 medlemmar. Under en tid lät vi filmstudion vila då vi alla var slutkörda. Ulf startade då ”Bio Kontrast” med stöd av Folkan i Lysekil.

 

Filminstitutet på Gärdet i Stockholm.

Det var enormt roligt att hålla på med film. Jag skickades bl.a. till Filminstitutet på Gärdet i Stockholm. Där träffade jag Jörn Donner som då var chef där.
Vi hade långt gångna planer på att ta hit regissörer till Lysekil till varje film för att berätta om filmarbete och liknande.

IMG_2291.JPG

 

Filmrullarna.

Ulf berättar även att det som tog mest kraft var t.ex. att filmrullarna låg i c:a 7-9 burkar och var otroligt lätta att ta eld. Frågan var då: hur en liten filmstudio skulle ha råd att betala om filmen brann upp. En gång hände just detta, en film började brinna när Folkan visade en film. På konferensen på Gärdet beslutades om en fond för alla filmstudios som skulle betala skadan.

Vår alltiallo var Ivan vaktmästaren på Folkets Hus. Han hjälpte oss alltid. Ulf berättar även att Ljungskile hade åtminstone på 80-talet Sveriges största filmstudio tack vare folkhögskolan som låg där.

 

Utanför Spärren premiärvisades.

Vidare så säger han att Lysekils Filmstudio var också den första som ordnade premiären av Terje Fredhs film ”Utanför Spärren”. Det var tre eller fyra fullsatta visningar på samma dag med Terje själv som berättade om filmen. Musiken var gjord av Ulf Dageby.

 

IMG_2256.JPG
Fredrik Eriksson med Terje Fredh.

IMG_2273.JPG

Efter varje film så kan man betygsätta den. Kvällens film på Lysekils Filmstudio var: ”The Favourite”. Vill du bli medlem i Lysekils Filmstudio. Titta in på deras hemsida: https://lysekil.filmstudio.se/

 

Idag får ni träffa Fredrik Eriksson som varit med och jobbat som statist i olika filmer och serier.

Jag känner en del personer som varit med som statister i olika Tv – och filmproduktioner. Idag får ni träffa en av dem och det är Fredrik Eriksson.

– Det är något lockande med filminspelningar med något som händer, chansen att få se någon känd skådespelare och se hur det hela går till säger Fredrik. Fredriks farfar var med i Tv-serien “Operation Argus” som soldat. Den spelades in här i Lysekil.

mbakgrund

Fredrik Eriksson här på Lilla Hunden i Grundsund för inspelning av Saltön.

 

Livvakterna 2001.

 

I en annons i Bohusläningen såg han att de sökte statister. Fredrik förstod att det var en uppföljare till “Noll tolerans”. Han blev fotograferad, lämnade uppgifter och hamnade i Sonets register. Senare ringde den statistansvarige och frågade om han var “sugen på att spela ett lik”. Klockan sju på morgonen var han på Film i Väst för att bli klädd. De som skulle vara med fick åka ut till en stuga.

Fredrik berättar att man fick en känsla av att åka till en avrättning tidigt på morgonen till ett okänt ställe. De andra två som var med skulle vara hans kollegor det vill säga stand-in för ett medborgargarde. Fredrik var stand-in för en som hette Hulth. De andra killarna som var där spelade deras “mördare” och de hade skådespelat på teatrar i USA och hoppades på bra roller.

Det var en intressant inblick med second unit precis som en cirkus där inspelningsteamen var på olika ställen. Filmarbetarna hade rapporter om vädret som var viktigt berättar Fredrik vidare.

 

Sminkningen var mindre trevlig.

Sminkningen var mindre trevlig, han fick kallt teaterblod på sig som rann in i örat. I scenen skulle de ligga ihopträngda på ett golv vilket var obekvämt. Ja, att göra film är ingen glamour berättar han.

En tyghund lades fram som skulle föreställa medborgargardets hund. Inte bara hunden kändes som fusk tillägger han. Skådespelaren som Fredrik var stand-in för hade mindre hår än han vilket var märkligt då hans huvud skulle synas. Scenen i filmen var väldigt kort och den visar en skjutdörr som dras upp och visar det döda medborgargardet.

 

 

Jakob Eklund och Samuel Fröler.

Vid det andra inspelningstillfället skulle Fredrik och de andra vara i Grästorp. Banken i Grästorp fungerade som en restaurang. Här var det mycket väntan då olika scener spelades in.

Jacob Eklund sågs åka runt i en bil med Samuel Fröler. Av de kvinnliga åskådarna märktes det att Samuel Fröler från bl.a. Skärgårdsdoktorn var väldigt populär tillägger Fredrik.

Det de skulle göra vara att åka i en bil, och deras placering i bilen skulle matcha skådespelarna i filmen. Noggrannheten i sammanhanget verkade det konstigt särskilt med tanke på tunnhårigheten på skådespelaren som Fredrik var stand-in för.

 

Den osynlige 2002.

Platsen för inspelningen var ett skogsområde som ligger vid sjukhuset NÄL i Trollhättan. Det var många på plats då scenen var en skallgång efter filmens huvudperson Gustaf Skarsgård berättar Fredrik.

CI2A0090

Det kan vara en lång väntan.

Här var det en del väntan med en scen med många inblandade och de i skallgångsgänget skulle röra sig framåt. Li Brådhe som spelar mamman till Gustaf Skarsgård skulle komma med en bil. Att de fick vänta berodde på vädret.

De statister Fredrik pratade med nämnde inspelningar som de tidigare varit med på. Vid inspelningar får man lite ledtrådar om vad som har filmats tidigare och var. “Den osynlige” bygger på en roman av Mats Wahl. Fredrik berättar att han läste boken innan för att få ett litet grepp om vad han var med i.

 

Ins Leben zurück 2003 – Tysk Tv-film.

Tyskarna är väldigt förtjusta i Sverige med dess natur berättar Fredrik. Att filma i Sverige är då ganska naturligt. Arbetstiteln var “Schattenlinie” och gjordes för tysk TV. Inspelningen var ganska nära, färjeläget Finnsbo-Skår. Mest viktig var bilen han körde och den skulle komma in i bild när huvudpersonerna pratade i en scen. Det blev en del backande och framkörande för att komma in rätt i bild.

Det blev en hel del avstängningar av körfält och filmteamet hade bokat en av färjorna till inspelningen. Lunchen var på en trailer och det var lite häftigt att äta på samma ställe som Ulrich Thomsen, som var huvudrollsinnehavare berättar han vidare.

Andra scenen var på färjan ute på sjön. Det var mindre roligt att sitta tyst och vänta i bilen under tagningarna utan att kunna gå ut. Filmteamet var på andra sidan av färjan. En frigolitbit som teamet använde blåste iväg, och det var det mest dramatiskt som hände just denna dag av inspelningen säger Fredrik och skrattar.

 

Miffo 2003.

Från att köra bil till filminspelningen så kunde han nu cykla dit för inspelningen var i Lysekils kyrka. Bussar hade kört dit turister från bl.a Trollhättan. Fredrik skulle vara prästkandidat tillsammans med några andra i olika åldrar. Skådespelaren Jonas Karlsson var med bland de som gick i prästkandidatståget.

Fredrik berättar att kyrkan var fylld av statister. Regissören Daniel Lindh Lagerlöf filmade scenerna i olika kameravinklar, uppifrån och från golvet så bara skorna syntes. På grund av detta hamnade Fredrik inte i bild. Lunchen åts i bussarna. Han berättar att de var många och då fick de en påse godis som ersättning och utlottning av en resa. Det var lite häftigt att cykla hem i prästkläder efter inspelningen det är inget man gör så ofta tillägger han. Att Lysekils kyrka fick en Plexidrake för bästa inspelningsplats var fantastiskt kul.

 

Molanders 2013.

En serie som skulle spelas in som Fredrik läste om var “Molanders”. SVT ringde och frågade om han ville provfilma inför en avancerad statistroll. Avancerade statistroller ger betydligt mer betalt än vanliga statistroller. Han fick ett manusutdrag inför rollen med repliker. Det var första gången han fick agera och improvisera. Tyvärr fick han inte den rollen.

 

Saltön 2005, 2007, 2010 och 2015.

Inspelningarna av Viveca Lärns böcker var stort berättar Fredrik. Många ställde upp som statister där som t.ex. Fredriks pappas morbror. Scenen Fredrik var med i var när Blomgrens möbler skulle fraktas bort. Där fanns inspelningsteamet med bland andra Carina Mannheimer i bakgrunden.

De skulle lasta på möbler på en bilkärra. Fredrik berättar att han kände av några sekunders nervositet med alla personer som tittade på. Det var bara att reagera på Anki Larssons (som spelade Emily) repliker att möblerna skulle köras iväg och brännas. Viveka Lärn besökte inspelningen med cykel och han såg även Eddie Axberg som jobbade som ljudtekniker. Inspelningen gick förvånansvärt snabbt och han behövde knappt vänta.

 

Saltön 2.

När inspelningarna till Saltön 2 startade så kändes produktionen inte lika stor. Det mesta gick ut på att vänta, och som var statister fick vänta i ett rum. Fördelen var att skådespelarna Per Myrberg, Johan Wahlström och Jill Ung också var med och väntade. Wahlström pratade främst om inspelningarna kring TV4:s “Parlamentet” berättar Fredrik.

 

CI2A0099

Fredrik med tröjan han fick i Saltön 2.

Saltön 3.

Uppgiften för Fredrik i en inspelningscen av Saltön 3, var att han skulle vara turist som steg av en färja. Mycket tid gick åt på Carl Wilhelssons färja som var abonnerad för detta och det blev många ankomster och avgångar. Olika scener togs som när ett sällskap gick av färjan och där några stod och väntade.

Själv syns han gående från färjan i början på ett avsnitt. Flera rollfigurer förekom som Eva Funck, (MacFies syster), Amirs familj och Claes Malmberg som Bengt med sin son. Lunchen serverades ombord på färjan. Efteråt blev det fler tagningar och väntan, och några tagningar togs med även med Ulla Skoog på färjan.

 

Saltön 4.

Intresset för nya avsnitt av Saltön har varit stort.  I Saltön 4  skulle föreställa sommar som fick man ha med sig ombyteskläder till olika scener med kläder som inte stack ut för mycket i färger och i mönster. I kostymrummet kunde man se bilder på skådespelarna hur de skulle se ut i kostymer och i smink.

Fredrik träffade de andra som skulle vara statister. Det var i olika åldrar och var antingen boende i Fiskebäckskil eller hade sommarhus i omgivningarna. De fick vänta ett bra tag eftersom inspelningsteamet befann sig på ett annat ställe. Han lyssnade på CD-boken “Södra vägen om Saltön” och roade de andra med att berätta om handlingen.

 

Gullmarsstrand.

Inspelningsplatsen var Gullmarsstrand som skulle föreställa ett spa. De fick vänta en stund och turisterna kom fram och frågade de som var statister om filmteamet. En i filmteamet fyllde år och de som var statister blev bjudna på tårta berättar Fredrik.

Vid första scenen fick de sitta vid ett bord. Då fick även det gästerna som var i restaurangen vara med om de ville. Claes Malmberg skojade mellan tagningarna och när han väntade på sin entré pratade restauranggästerna om hans frisyr och att han skulle hälsa till Ulla Skoog ett stort tack för hennes fina ”Sommarprogram.

 

Pelles/Lilla Hunden.

Efter några veckor blev han uppringd igen för en ny inspelning. Det var i september, lite kallare och inspelningen skulle föreställa runt midsommar.

Fredrik var bland de första på Pelles som föreställer “Lilla Hunden” i Tv-serien. Det blev mycket väntande. Av skådespelarna syntes Dag Malmberg och en del filmarbetarna som kom ut i pauserna av inspelningen.

 

Efter Saltön har det blivit fler statistroller för Fredrik.

Förra året blev han uppringd med en förfrågan att vara med i “Monky”, en familjefilm. Fredrik tyckte det var trevligt att inspelningen skulle vara i Ulvesund, med caféts och växthusets miljö. Han blev sminkad, och det blev en del väntan. Själv fick han vara med kort på slutet.

Han fick träffa regissören, Bianca Kronlöf, Frida Hallgren och Sofia Bach. De som ser på Barnkanalen känner igen skådespelarna tillägger Fredrik.

”Vår tid är nu”.

Nästa inspelning var storproduktionen “Vår tid är nu”, en svensk “Downtown Abbey” som det skrivits om i tidningarna. Han fick prova kläder, fick en hatt och par glasögon för att se mer tidsenlig ut. Det var en var en varm septemberdag och de andra statisterna hade yllekläder på sig i den varma spårvagnen. Adam Lundgren hade en scen med en motspelerska. Fred fick sitta bredvid skådespelarna, läsandes en bok. Ett möte med en av statisterna var roligt då han var bördig från Brastad berättar Fredrik.

 

“The Square”

Ruben Östlunds senaste produktion “The Square” är en internationell film. Till inspelningen på Universeum i Göteborg, söktes statister som skulle vara journalister på en presskonferens. Inspelningen tog två dagar för en nyckelscen i filmen, där det gjorde en mängd olika tagningar för att få fram de bästa. Skådelspelarna var bl.a. danske Claes Bang och Marina Schiptjenko.

 

Lite olika inspelningar.

En mindre trevlig inspelning blev den norska “Thelma” i Kviberg i Göteborg. Det blev en lång väntan tills det skulle filmas på en buss under färd med huvudrollsinnehavaren. Filmen har övernaturliga inslag och man kan anta att ormarna som syntes i några lådor när man väntade hade med detta att göra berättar Fredrik.

En kortare inspelning blev det till SVT:s storsatsning med arbetsnamnet ”Sophie Borg: mannen som talade engelska” (“Fallet” som går i SVT). Där fick han ha på sig mörk klädsel, rånarmask, huvjacka och bära en väska. En mörkklädd gärningsman förekommer på olika ställen i serien.

Efter det blev det återigen “Vår tid är nu”, i inspelningsstudion i Jonsered med en uppbyggd restaurang, som är central i serien. Skådespelarna som syntes var förutom huvudpersonerna, Tova Magnusson, Jessica Zandén och regissören Harald Hamrell . Även Björn Granath var med, och han spelade mot Marika Lindström.

Ett avbrott var när det var inspelning på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Då var även några barn med berättar Fredrik. Att se dekor, skådespelare och statister i 1940–50-tals kläder och frisyrer var imponerande och det var lite som att resa tillbaka i tiden tillägger han.

 

Som avslutning frågar jag Fred vilken av alla dessa statistjobb han gjort som varit roligast?

-Det beror på olika saker som bra väder, trevliga medstatister, att man inte får vänta för mycket och göra något roligt. Först skulle jag nog tippa på Saltön-inspelningarna alla serier sammantaget men “Vår tid är nu” har varit bäst. På dessa inspelningar var det bra, man fick kläder, blev klippt och träffade andra statister som jag bekantade mig med.

 

Stort tack Fredrik för att du delade med dig av dina uppdrag som statist. Till er som läser detta så undrar jag om ni har något roligt minne från det att ni varit med som statist i någon film eller Tv-serie. Hör gärna av er.

Föreningen Lysekils Filmstudio firar 40 år nästa år.

Hösten 1974 startade Lysekils Filmstudio av några entusiaster här i Lysekil. Det var bl.a. Kaj Thorngren, Christer Dahlqvist, Mona Schiller, Eva Henriksson/Hedman m.m. Nästa år så fyller föreningen 40 år.

IMG_8704
Fredrik Eriksson ordförande i i ”Lysekils Filmstudio” vid Folkan i Lysekil.

Jag träffade nuvarande ordförande i ”Lysekils Filmstudio” Fredrik Eriksson som berättade om filmstudion. Det finns idag cirka 90 filmstudios omkring i Sverige som är anslutna till ”Sveriges Förenade Filmstudios”. Under 80-talet så var Lysekilsföreningen vilande några år.

När föreningen startade 1974 var det mest skolungdomar som var med. Medlemsavgiften vid starten var 20: -. Idag kostar det 250: – för vuxen, studerande (Under 20 år) betalar 150: – i medlemsavgift per säsong. Idag är det inte så mycket skolungdom tyvärr berättar Fredrik. Men de försöker nå ut till ungdomarna också. Fredrik berättar vidare att Folketshus skapat en filmklubb för ungdomar.

Det blir säkert ett samarbete där säger Fredrik. Nu tar filmstudion sommaruppehåll men den kommer tillbaka i september igen. 6 stycken filmer har de visat under våren. ”Källan”, ”Lycka till och ta hand om varandra”, ”Snön på Kilimanjaro”, ”Äta sova dö”, ”Pojken med cykeln”, ”Amour” plus en extra film ”Searching for Sugarman”.

Idag kommer alla filmer digitalt och det är bra. Han säger att alla filmstudios inte har det och det kan vara ett problem.

filmstudiostart '74
Första utskicket från filmstudion.
IMG_8708
Annons i Lysekilsposten från 1974.

Tog även kontakt med Ulf Oskarsson som kom med i Filmstudion 1978-79.

Ulf berättar: En av dem som var med i styrelsen var Lars Forsberg som blev en känd regissör.Vi hade publikrekord i antalet medlemmar hösten 1979 och våren 1980. Vi hade då 220 medlemmar. Under en tid lät vi filmstudion vila då vi alla var slutkörda. Ulf startade då ”Bio Kontrast” med stöd av Folkan i Lysekil.
Det var enormt roligt att hålla på med film. Jag skickades bl.a. till Filminstitutet på Gärdet i Stockholm. Där träffade jag Jörn Donner som då var chef där.
Vi hade långt gångna planer på att ta hit regissörer till Lysekil till varje film för att berätta om filmarbete och liknande.
I styrelsen gjorde vi ett hästjobb för att starta en ordentlig filmstudio. Vi lyckades mycket bra. Tyvärr så fick några barn, andra flyttade och själv var jag slutkörd. Det var iallafall en rolig tid.

Ulf berättar även att det som tog mest kraft var t.ex. att filmrullarna låg i c:a 7-9 burkar och var otroligt lätta att ta eld. Frågan var då: hur en liten filmstudio skulle ha råd att betala om filmen brann upp. En gång hände just detta, en film började brinna när Folkan visade en film. På konferensen på Gärdet beslutades om en fond för alla filmstudios som skulle betala skadan.
Vår alltiallo var Ivan vaktmästaren på Folkets Hus. Han hjälpte oss alltid. Ulf berättar även att Ljungskile hade åtminstone på 80-talet Sveriges största filmstudio tack vare folkhögskolan som låg där.

Vidare så säger han att Lysekils Filmstudio var också den första som ordnade premiären av Terje Fredhs film ”Utanför Spärren”. Det var tre eller fyra fullsatta visningar på samma dag med Terje själv som berättade om filmen. Musiken var gjord av Ulf Dageby.

 

IMG_8721

Jag tog också kontakt med en av de som var med och startade filmstudion, Christer Dahlqvist. Jag bad honom berätta om lite minnen från åren som gått med Filmstudion. Christer skickade detta till mig som publicerades vid filmstudions 25-årsjubileum.

Jag har blivit tillfrågad av Filmstudions nuvarande styrelse att skriva ner några minnen och mycket personliga reflexioner med anledning av Filmstudions 25-årsjubileum. Själv var jag med från starten fram till i våras, med uppehåll under några år i början av 80-talet.

 

Själva idén till en filmstudio i Lysekil kom från Eva Hedman och Kaj Thorngren, båda lärare på Gullmarsskolan. I den första styrelsen ingick bl.a. Kaj Thorngren (ordf.), Arne Wulcan (kassör), Christer Dahlqvist (sekr.), Bengt Svanberg (ordf. i Folkets Husföreningen i Lysekil), Hans Mitsell, Marie Eriksson, Mona Andersson (Schiller), Lennart Henriksson samt två elever, Kerstin Johansson och Lena Larsson.

 

Eftersom filmstudion då var ett kanske viktigare komplement till stadens biografer, Storan och Folkan, än vad den är nu, när nya filmer släpps på video senast sex månader efter premiären, fanns ett slags krav att visa vad som då kallades kvalitetsfilm. Vi förde i styrelsen många och ibland ganska högljudda diskussioner vilka alltid slutade med att samma tre personer företrädde varsin linje: bara visa kvalitetsfilm, visa både kvalitets- och mer populär film samt enbart visa populär film. Det fanns goda argument för alla tre ståndpunkterna. Filmstudion har alltid brottats med problemet att delvis, trots bidrag under alla år från kultur- och fritidsnämnden och trots att det är en ideell förening, att också vara en affärsdrivande verksamhet. Det gällde alltså då, och än mer nu, att ha ett program som lockar många att lösa medlemskort. Oftast försökte vi lägga oss mitt i. Men diskussionerna var viktiga och tack vare dem, tror jag, fick vi ett program som lockade många. I LP kunde man den 23 oktober 1974, inför Filmstudions start, läsa att höstens program skulle bli ”en blandning av allvar och underhållning, där såväl äldre som nyare film finns representerad”.

Det första höstprogrammet innehöll Chaplins ”Diktatorn”, Kubricks ”Clockwork Orange”, Bergmans ”Sommarnattens leende”, Arnolds ”Musen som röt” med bl.a. Peter Sellers, Mike Nichols ”Carnal Knowledge” med bl.a. Jack Nicholson och Ann-Margret samt Svenska Ords ”Svenska bilder”. Vad som slår mig är att av de filmer som visades då var flera stycken äldre eller med ett annat ord – klassiker. Idag är filmstudions program mera aktuellt, inga filmer senare än 1993, men kanske har det inneburit en förlust, kanske också ett sviket uppdrag. Delvis samma förhållande gäller filmernas ursprungsland. På senare tid har det blivit ett slags transatlantiskt urval, med filmer företrädesvis från Norden, Europa och USA. Mera sällan visas nu filmer från andra kulturer såsom Sydamerika och Asien. De förekom oftare förr på filmstudions repertoar. Från Afrika har vi nog aldrig visat någon film. Men återigen – balansgången mellan publikdragande film och, i brist på ett bättre ord – kvalitetsfilm, är svårare nu än då.

Före videons genombrott hade filmstudion ofta bortåt 200 medlemmar, alldeles i början faktiskt 250, nu är vi glada om det blir över 75.  En stor del av den stora medlemsskaran utgjordes då av skolungdomar och filmerna visades på måndageftermiddagar. Många gånger under senare år har det varit nära att filmstudion lagts i malpåse. Vad man skall göra för att få fler, och inte minst då ungdomar, att återvända till biografen vet jag inte.

Många är de försök som gjorts för att göra biografbesöket till mer än endast en stunds förströelse. Eftersitsar, där filmens och angränsande teman diskuteras, har ordnats med klent resultat. Vid några tillfällen har vi bjudit in regissörer och skådespelare. Redan till den första omgången var Tage Danielsson inbjuden med anledning av att vi då visade Svenska ords ”Svenska bilder”. Han avböjde mycket vänligt, han var upptagen. Men vid några tillfällen har det också blivit napp.

När vi visade filmklassikern ”Lars Hård” efter Jan Fridegårds självbiografiska roman, bjöd vi in Georg Fant, då också nybliven chef för den nya Bohusläns Teater. Det blev en trevlig kväll på Ferdinands Café i Gamlestan. Georg Fant berättade öppet om sin väg från charmörrollerna, Georg Fjant, som han själv kallade sig, till en mer politiskt medveten skådespelare och regissör. Han berättade då också om regissören till ”Lars Hård”, den alltför tidigt bortgångne Hampe Faustman.

Vid ett annat tillfälle (1995) kom Harriet Andersson till visningen av ”Högre än himlen”, en film av Berit Nesheim (Frida med hjärtat i handen), där Harriet Andersson hade en viktig roll. Hon tyckte det skulle bli roligt att komma och ville endast ha ett blygsamt arvode. Även hon berättade öppet och personligt, bl.a. om incidenter under inspelningen och hur svårt det var att få passande roller när man fyllt sextio. Ett uppskattat besök.

Ett oförglömligt intryck gjorde också dottern till den ryske regissören när hon besökte oss. Hon berättade om de vedermödor hennes far råkat ut för vid och efter inspelningen av filmen ”Kommissarien”, en film som gjordes redan i slutet av 60-talet, men som sedan var förbjuden att visas under tjugo år. Inte minst märkligt var det att dottern råkade bo i Uddevalla.

Under senare delen av 90-talet har Filmstudion också medverkat vid arrangemangen kring Fyrstads filmfestival. 1996 var det Lysekil som stod värd och under ett oförglömligt ögonblick såg vi, som varit med förr, åter film, om än på storbildsvideo, i gamla Storans lokaler.

Jag skulle nog kunna fortsätta några sidor till och berätta minnen i samband med arbetet i Filmstudion, men jag tror jag vet när det är dags att sätta punkt. Därför slutade jag i Filmstudion och därför slutar jag här. Min förhoppning är ändå att biograffilmen skall leva vidare, trots att det finns tendenser som pekar i motsatt riktning. Man brukar säga att romanen var 1800-talets sätt att presentera de stora berättelserna och filmen var 1900-talets. Hur blir det under 2000-talet? Den som lever får se. Det blir inte jag.

Reklam från filmstudion.

Fredrik Eriksson avslutar med att berätta att de försöker när de väljer och sätter filmen att ha en spridning med filmer från olika gengrer. Ibland kan det bli liknande filmer efter varandra.

Vi brukar få de filmer vi valt annars får vi de reserver vi valt eller ersättningsfilmer från SFF. De har inga speciella kriterier när de väljer film utan det blir det som är känt och uppmärksammat.

På Lysekils Filmstudios hemsida kan ni läsa mer om vilka filmer som visats genom åren. Fredrik hälsar alla som är intresserade av film välkomna till starten på filmstudion i slutet av september. Stort tack till Fredrik, Ulf och Christer för att ni ville dela med er av lite minnen från de 39 år som filmstudion funnits i Lysekil.  Ni som vill läsa mer om filmstudion kan läsa om det på deras hemsida och de finns även på Facebook.

Lysekils Filmstudio.

Lysekils Filmstudio på Facebook.