Ola Lindholm barnboksdebuterar. Den 12 mars blir det stor releasefest på Akademibokhandeln här i Lysekil.

Idag får ni träffa Ola Lindholm på min blogg. Jag åkte hem till Ola och fick en mycket trevlig pratstund med honom där han bl.a. berättar om sin barnboksdebut som han släpper den 1 mars och där han har valt att lägga bokreleasen hos Hasse Ekbrand på Akademibokhandeln i Lysekil.

CI2A9521.jpg
Ola & jag.

Ola Lindholm är född i Lund den 5 november 1970. Han flyttade med familjen till Karlshamn när han var sex år. Efter grundskolan blev det samhällsvetenskaplig linje på Väggaskolan i Karlshamn.

Jag frågar Ola om han redan tidigt var inne på det här med programledare för TV?

– Nej absolut inte, jag hade inte en aning om vad jag ville bli och det vet jag fortfarande inte. Livet är ett äventyr och man får se vad som händer på vägen.

Hur kom du in på det här med TV? 

– 1993 för 23 år sedan kom jag in i TV. Jag bodde på soffan hos en kompis i Stockholm. Han spelade gitarr och sjöng och jag spelade på en tvättbräda. Tvättbrädan var det enda instrument jag kunde spela och hålla takten på. Jag hade långt hår och så spelade vi på krogar runt om i Stockholm. Vi fick tretusen kronor direkt i fickan per kväll. Det var perfekt.

Killen jag sov hos hade en kompis som jobbade med TV. De letade efter någon som skulle vara hallåa på TV 3 mellan några ungdomsprogram på eftermiddagen. De tipsade om den där Blekingen med långt hår och som pratade så konstigt. Jag fick testa detta och fick jobbet.

Hur gick det?

– Jag var värdelös på detta och fick hatbrev hela tiden där de bl.a. skrev ”kasta ut honom”.  Det var hemskt för jag var riktigt värdelös men samtidigt var det roligt att fått ha varit med om detta.

Hur gick du vidare efter hallåandet i TV 3?

– På 90-talet behövde de veejays på ZTV och då började jag där med att presentera musikvideos och hade fortfarande långt hår och var tuff. På den vägen var det och därefter rullade det på.

Sen började du på SVT?

– Ja, kommer man in i branschen så är det svårt att ta sig ur. (Ola skrattar). En kompis till mig hade gått en TV-producentlinje och hon ville göra ett naturprogram för sexåringar. Hon hade lagt upp idén för SVT och fick klartecken att få göra sex stycken program.

Hon ringde mig och frågade om inte jag ville vara programledare. Nja, jag var inte riktigt inne på detta med att bli barnprogramledare. Jag var runt 26 år och tyckte att barnprogramledare skall man inte vara. Jag ville vara tuff och gå före i köerna på Stureplan och det får man inte om man blir barnprogramledare. Hon tjatade och tillslut sa jag ja.

Vi satt på ett möte och vi skulle bestämma vad som skulle vara med i programmet. Vi tittade på ett inslag från ett danskt TV-program där de hade byggt upp en liten miniscen med en ridå. De drog för ridån och där låg det en liten bajs. Sedan presenterade de den där bajsen och sa; ”att den här kommer från kamelen”.

Detta gjorde vi om till ”Gissa bajset”. Det var där på det mötet på SVT det började och jag visste att det skulle bli en succé för det kändes helt rätt. Vi spelade in programmen och redan efter första programmet blev det en supersuccé. ”Myror i brallan ” hette programmet och det sändes för första gången 1999.

CI2A9496.jpg

Söndagsöppet ihop med Richard Olsson och Lotta Engberg gjorde du år 2000, hur var det?

– Ja, där var det jag och Gorillan som bl.a. gjorde en talkshow för barn. Det var ihop med mina kompisar Lotta Engberg och Richard Olsson som jag gjorde det programmet. Det blev hela femtio program på fyra säsonger.

2002 vinner du en Grammis.

– Ja, det stämmer. Fast jag har varit nominerad en gång tidigare för Myror i brallan skivan. Signaturmelodin skrev jag texten till när jag satt på en buss på väg hem från SVT. Skivan Ola & Gorillan fick vi en Grammis för 2002. Jag har bara sett Grammisen en gång och det var den kvällen vi vann den. Mats som var Gorillan har haft den de senaste tio åren. Jag hoppas att jag snart får hem den till Skaftö.

Vi turnerade i ungefär tre år och det var jag, Mats och min gode vän Oscar. Jag var stjärnan och var konferencier. När jag någon gång fick lite feeling och trodde jag var popstjärna så drog alltid ljudteknikern ner mickrofonen så jag inte hördes.

2004 gjorde du Melodifestivalen och året efter Wild Kids hur var det?

– Jajamensan, det var ett två intensiva år med dels Melodifestivalen och planeringen av Wild Kids. Melodifestivalen hade det året 4.3 miljoner tittare. Jag ligger på tredje eller fjärde plats på någon tittartopp genom tiderna ihop med Charlotte Perrelli och Peter Settman och det är stort.

Vad minns du av Melodifestivalen 2004?

– Melodifestivalen är väldigt speciell och det var väldigt roligt att få göra den. Men det är också ett sammanhang där alla som är inblandade kliver in i en bubbla under sex veckor och tror att de är i det absoluta epicentrumet i världen under de sex veckorna. Det spelar ingen roll om ett tredje världskrig hade brutit ut, ingen i Melodifestivalen hade märkt detta. Det är rätt häftigt att få vara med om det engagemanget men samtidigt är det en väldigt märklig värld.

Kommer du ihåg vem som vann?

– Det var Lena Philipsson med låten ”Det gör ont” och det glömmer jag aldrig. Jag kommer ihåg många roliga saker. När jag hör vinjettmusiken till det årets Melodifestival så ökar pulsen på mig även om det har gått tolv år sedan den var. Den pulsen man får när man vet att det är 4 miljoner tittare och man är i Globen och det är fullsatt och alla skriker för fullt och man vet att fuckar man upp nu då fuckar man upp rejält.

Jag gjorde faktiskt det för i finalen sjöng jag, Peter och Charlotte en sång i inledningen i Globen. Först sjöng Charlotte och sedan Peter och när det var min tur så tappade jag bort texten och fick lalla igenom den. Jag tror inte det var någon som märkte det.

Hur var det att göra Wild Kids?

– Jag var med och startade det och byggde upp det.

Hur kom man på idén till det?

– Jag tror man ville göra ett Robinsson fast för barn. Det är en svensk idé från början och vi var det första landet som gjorde det och sedan är det några länder som gjort det efteråt.

Ingen hade gjort något liknande och första året var vi ute i fem veckor i skogen. Det spelades in på Kolmården i Norrköping. Det var sex ungar som började med hela äventyret och de var i skogen i fem veckor utan sina föräldrar och vi hade ansvaret för dem.

Jag minns att vi stod på första inspelningsdagen och det kom helikoptrar som de skulle åka med. Det fanns även sjöflyg och det var en stor inspelningsplats med hela sjuttio personer som jobbade med produktionen. Jag och producenten Joel tittade på varandra och sa att; ”tänk om barnen vill åka hem imorgon, va fan har vi gjort vi kan inte skicka ut sex ungar i skogen utan sina föräldrar i fem veckor, är vi helt dumma i huvudet. Tänk om de blir mörkrädda och säger att de vill åka hem”.

Produktionen kostade över tio miljoner kronor och vad skulle hända då om de inte ville vara kvar. Det gick helt fantastiskt och allt gick perfekt och blev en av de största barnserie-succéerna någonsin i Sverige. På den tiden sändes det på SVT 1 på fredagkvällarna och vi hade miljonpublik.

Hände det något roligt under inspelningarna av Wild Kids?

– Det hände hur mycket som helst. Jag minns ett speciellt tillfälle när Bert Karlsson var med och ungarna verkligen älskade Bert. De puttade honom i vattnet och han blev så stressad att han höll på att drunkna. Vi drog upp honom på flotten och allt gick bra.

CI2A9492.jpg
Ola med Kristallen som han vann för ”Årets barn -och ungdomsprogram” 2010 med Wild Kids.

Sen blev du chefredaktör för Kamratposten hur kom det sig?

– Jag blev headhuntad, för Bonnier hade letat efter någon runt om i Sverige som de trodde kunde sätta lite ljus på Kamratposten och kanske modernisera den lite och se till att fler ville prenumerera på den. De tjänade inga pengar på den när jag kom dit men det var min uppgift att den skulle gå med vinst. Jag jobbade där i fem år och lyckades ganska väl med den. Det var väldigt roligt. Kamratposten startade 1892 och är världens äldsta barntidning.

Sedan började du jobba med Sean Banan?

– Det stämmer. Chefen på Sony Music ringde och ville att jag skulle hjälpa Sean med texter till nya låtar till en platta. Jag tackade ja och vi började sammarbeta. Sen blev det Melodifestivalen där jag skrev texten till ”Copacabanana” och även regisserade hela showen till numret i Melodifestivalen.

Sean säger alltid att vi jobbar mot varandra än med varandra. Först skriver jag en text som jag tycker är bra och sedan förstör han den. Tillslut så enas vi.

unnamed
Sean & Ola.

Hur var det att vara tillbaka i Melodifestivalen?

– Det var roligt att vara där som upphovsman. Samtidigt gjorde jag det för jag fick chansen att göra den galnaste showen som Melodifestivalen någonsin har sett. Sen så fick jag med tvillingarna Tommy och Roger Fransson från Lysekil och det var jättekul. Vi träffades på en fika på Jönssons Katt i Lysekil och jag berättade vad de skulle göra. De tackade ja och var supermodiga.

Blir det något mer samarbete med Sean?

– Ja, det kommer nya häftiga saker framöver med Sean. Vad det är kan jag tyvärr inte säga idag.

CI2A9483
Det har blivit både Guldskivor och 2 x platina skiva med Sean Banan.

Vad gör du idag?

– Dels så har jag jobbat en del med SVT och förra året producerade jag två helkvällar. En med Tomas Ledin och en med Lisa Nilsson som sändes i SVT. Jag har jobbat med Nobelfesten och sändningarna med bl.a. Kattis Ahlström. Det var roligt att få jobba med Kattis och kliva tillbaka in i rutan igen. Jag har även suttit och jobbat med utvecklingen vilket betyder att man hittar på nya TV-program.

1c972165-8199-4042-bd30-6bb8af4560f6
Nobelpristagaren Arthur B McDonald, Ola och Mats Sundin.
1338e791-7f4b-446d-b0e1-c221ec2a4093
Ola och Niklas Källner när de jobbar med Nobel intervjuerna.

Du kommer att släppa din bokdebut den 1 mars. Hur kom du på den idén?

– Jag har alltid vetat att jag förr eller senare kommer att skriva en bok. Jag har så många historier i huvudet och det har jag haft sedan jag var fem år. För att kunna skriva böcker så behöver man ha någon sorts tid och lugn i kroppen som jag aldrig tidigare har haft, men som jag fick när jag flyttade till Bohuslän.

Man blir lite äldre och man har inte lika bråttom längre och helt plötsligt sitter man där och har både tid, kraft, ork och förmåga att skriva och då gjorde jag det. När jag väl var färdig så skickade jag in manuset till boken och Bonniers sa att det var kanon och den ger vi ut.

Det blev en barnbok.

– Ja, det blev en barnbok som heter ”Drömfångaren odjuret vaknar”. Jag håller redan med på en uppföljare till den. Det är en tvådelad historia så det blir två böcker. Den första boken släpps 1 mars och den andra kommer lagom till bokmässan i Göteborg i höst. Så just nu har jag fullt upp med skrivandet.

CI2A9497
Ola i sin skrivarlya.

Kan du berätta lite om vad boken handlar om?

– Det är en äventyrsberättelse som handlar om en liten pojke som har haft det tufft i livet där föräldrarna dog i en bilolycka och han bodde i ett fosterhem där han blir slagen. Han blir inlåst i ett litet rum i källaren och en natt drömmer han om ett fruktansvärt odjur. När han vaknar inser han att odjuret har kommit till liv genom hans drömmar och han ser en enorm man som slåss mot odjuret utanför huset där han bor. Då bestämmer han sig från att fly från odjuret och sin fosterfamilj.

Sen träffar han på en mycket märklig familj som heter Angel. I den familjen finns det en flicka i hans egen ålder och en enorm man som är pappan i familjen. Den familjen visar sig vara drömdjursfångare i den 21:a generationen. De har fångat in drömdjur som barn har drömt fram genom århundraden för att skydda dem och de har samlat alla dess drömdjur på en mycket hemlig ö långt ute på en ocean, och där börjar äventyret.

unnamed (1)

bokreleasen blir i Lysekil hos Hasse Ekbrand på Akademibokhandeln. Hur kommer det sig?

– Jag satt på Bonniers förlag och vi hade ett stort möte. Vi började diskutera om ett releaseparty och funderade på var det skulle vara någonstans. Då sa jag att det skall vi ha i Lysekil. Jag har inte frågat honom ännu men det finns en härlig man där som driver en bokhandel och som är en riktig eldsjäl.

Jag frågade Hasse om de ville vara värdar för min releasefest och de var de vänliga nog att ställa upp på. Det tyckte jag var jättetrevligt. Lördagen den 12 mars kl. 11:00 blir det stor releasefest på Akademibokhandeln i Lysekil.

Hur kom det sig att du flyttade till Skaftö?

– Min sambo Lotta och hennes syster äger Hannas i Hamnen i Grundsund och Ladan på Östersidan. Sedan är svärmor och svärfar här väldigt mycket. Vi levde ett extremt hektiskt liv i Stockholm och jobbade otroligt mycket. Vi hade en femårig son som vi kände att vi ville tillbringa mer tid med och ville även ha det lugnare och skönare. Samtidigt ville vi att han skulle få vara nära dem som älskar honom mest.

Jag älskar Skaftö och har varit här på somrarna under många år. Sen så fick vi tips om ett ställe och det fick vi köpa.

Som sista fråga ber jag Ola beskriva Skaftö med några få ord.

– Mirakeleön säger många och det är verkligen en mirakelö. För mig är Skaftö att verkligen bo på landet men samtidigt får den här ön så otroligt mycket influenser utifrån eftersom det är så mycket sommargäster här. Det är så stor del av kulturen på ön vilket jag tycker märks och det känns inte som man har flyttat till en håla någonstans i Sverige. Det känns fortfarande som man befinner sig i världen fastän man bor på ett litet ställe. Det är det viktigaste förutom att det är så ofantligt vackert här på Skaftö.

Stort tack Ola för intervjun och lycka till med bok och allt annat. Här kan ni följa Ola på Facebook.

Ola boksläpp

 

 

 

 

 

 

Idag får ni möta Bo ”Kulon” Lennartsson på min blogg som bl.a. coachat fram Färjestad BK till två SM-guld.

Idag får ni möta Bo ”Kulon” Lennartsson på min blogg. Bo har bl.a. coachat fram Färjestad till två SM-guld. Han var i Lysekil i somras på en snabbvisit och jag fick den stora äran att få en intervju med honom hemma hos mig.

IMG_6893
Bo ”Kulon” Lennartsson.

Bo ”Kulon” Lennartsson född den 7 maj 1955 i Bofors i Karlskoga. Han växte upp i en bruksanda och spelade både fotboll och hockey. I fotboll var det KB Karlskoga och i ishockey Bofors IK.

Bo hade en väldigt engagerad pappa som tog med honom överallt. Redan vid tre år ålder förlorade han sin mamma. Det blev Bo´s pappa som fick ta hand om honom på egen hand. När Bo var sexton år förlorade han även sin pappa och fick lära sig stå på egna ben.

Var med och vann TV-pucken 1971

Samma år som han förlorade sin far så spelade han TV-pucken med Värmland. Han var även uttagen till ett Halmstadsläger i fotboll. Det var idrottens som gjorde att han klarade sig igenom en svår period, vilket han var tvungen att göra endast 16 år gammal.

Han skaffade egen lägenhet och försökte skapa sig ett liv. Han fick hjälp av en farbror med finanserna men resten skötte han själv. Det var en tuff tid där han skulle börja gymnasiet. Han berättar vidare att studietiden blev så där, men med ishockeyn gick det bra. I gymnasiet gick han samhällsprogrammet.

Kom med tidigt i A-laget i Bofors

Han kom med tidigt i A-laget i hockey i Bofors där han hade en backplats bredvid legenden Lennart ”Lillen” Gustafsson. Bo gjorde 11 raka säsonger i Bofors, det var nästan i samma femma det också blev 11 år tillägger han. Han berättar att på den tiden bytte man inte klubb lika ofta som man gör idag.

Ledarintresset växte fram

Ledarintresset växte fram ganska tidigt hos Bo. Det blev naturligt att man blev lite ledare i laget och engagerade sig i andra människor. Arne Strömberg som är en gammal hockeylegend startade Sveriges första hockeyskola i Tyringe i Skåne. Han startade även en skola i Skellefteå. Bo berättar att Arne var först ut med detta och idag finns det cirka 100 hockeyskolor i Sverige.

Tack vare en tränare i Bofors som jobbade åt Strömberg, så tog han med Bo eftersom han var ensam på somrarna. Vid 20-22 års ålder var han med på sitt första läger som hjälptränare. Det blev tre somrar i Tyringe för honom. Parallellt med detta så passade han på att gå några tränarkurser.

Under sin aktiva karriär i Bofors jobbade han även som lärarvikarie och var mycket ute i skolorna och jobbade med ungdomsverksamheten. Bo ordnande lite kabaréer och jobbade med drogfria projekt och sysslade med lite av varje.

Flyttade till Halmstad

Han flyttar till Halmstad och börjar läsa till idrottspedagog. De flesta av hans kompisar läste på GIH, fast Bo var mer intresserad av de mjuka värderingarna. Där läste han i tre år, och var samtidigt spelande tränare i Halmstad Hammers, skötte kansliet och var sekreterare i styrelsen. Det var ett elddop berättar Bo och skrattar.

Flyttar hem

Efter det blev det Bofors igen och där blev han junioransvarig i några år. Han hade hand om både A-B juniorerna och parallellt fick han en utbildningsledartjänst inom kommunen. Efter ett tag blev han även tränare för A-laget och tränade dem i några år och gick färdigt alla kurser som han hade vid sidan om.

Väsby IK

1987 tog sig Vilda Väsby IK in i Elitserien i hockey. När de åkte ur så fick Bo ett erbjudande om att flytta till Stockholm. De lockade med en utbildning inom Folksam som försäkringssäljare. I kombination som tränare och som försäljare av försäkringar jobbade han där i två säsonger. Efter det så jobbade han inom Folksam i några år och flyttade hem till Värmland igen. Där var han verksam i bl.a. Kristinehamn HT och Hammarö HC.

Flyttar till Österrike

1993 flyttar han till Österrike och börjar träna EHC Ehrwald i högsta ligan. I samma liga spelade bl.a. Thomas Rundqvist och Bengt-Åke Gustafsson (EHC Feldkirch). Det var också ett äventyr och där det gick jättebra. Efter Ehrwald flyttar han hem och då lockar Örebro honom dit genom ett jobb för Folksam. Där börjar han träna Kumla som ramlat ur ettan och ner i tvåan. På två säsonger gick Kumla sedan till Allsvenskan i hockey.

Håkan Lobb ringer från Färjestads BK

Håkan Lobb ringer från Färjestads BK och vill att han skall börja jobba där. Med Färjestad blev det två SM-guld 1998, 2002 och några silver.

Bo hinner även med att jobba med J20 landslaget i några år. Där hade han 91-92-93 kullen som bl.a. Henrik Lundqvist m.m. Bo såg redan då Henriks potential, men det hänger alltid på en skör tråd hur det skall gå. Han minns särskilt Henriks starka drivkraft.

Bo minns att de spelade mot Kanada i Västerås på något genrep. De fick stryk med 7 – 1. Henke stod i två perioder och ville bli utbytt i tredje. Bo berättar att han sa till Henke; ”nej, VM börjar om några dagar och du skall stå”. Det var några tuffa nätter där Henrik tappade lite av sitt starka självförtroende. När de åkte till VM i Moskva så spikade han igen målet. De slog ut Ryssarna i semin och det var fantastiskt.

Hos en J20 spelare kan man ofta se potentialen rollen hos en spelare, hos en 15-åring är det tuffare. En del tror att man kan se en världsmästare hos en 15-åring men så är inte fallet tillägger han. Däremot vid 14-15 års ålder så får man nog sätta ner foten och veta vad man vill om man skall kunna nå sitt mål. Många talanger som han sett lyckades inte ända fram. Det krävs jättemycket och så är det på alla nivåer i alla idrotter.

1997-98 börjar Färjestads framgångssaga

Han har varit i Färjestadsbåset i olika etapper och även jobbat med utvecklingsfrågor. 1997-98 där började Färjestads framgångssaga. Med två guld i rad och där Färjestad byggde till att bli det riktigt stora varumärket de är idag. Den resan har varit väldigt kul att få vara med på.

SM-guldet i Globen 1998 är det roligaste

Det första SM-guldet 1998 är det roligaste. De spelade mot Djurgården och det var ett hatmöte kan man säga berättar han. Det är klassats som ett av det roligaste guldet under Färjestads historia. De vinner i femte avgörande i Globen. På den tiden var det bäst av fem matcher och inte sju som det är idag.

De vann i sudden i avgörande matchen i Globen framför Niklas Wikegård och grabbarna i Djurgårdens bås. Bo träffar Wikegård ibland, och har även hört han berätta när han föreläser att han fortfarande drömmer mardrömmar om den matchen. Det är väl det närmaste Wikegård har varit ett guld tillägger Bo lite skämtsamt.

Färjestad hade då en målvakt som hette Boris Rousson från Kanada. När de skulle gå ut och spela sudden sa Rousson till hela laget; ”No problem out there, the pucks are like basketballs”. Boris menade att han tar allt och han ser allt. Greger Artursson tryckte in det berömda målet mellan benskydden på Tommy Söderström och guldet var ett faktum.

 

Varit i Färjestad organisation i 18 år

Elva år var han i Bofors. Hittills i Färjestad har det blivit cirka 18 år. Han har fått erbjudande från andra håll men har valt att stanna i Färjestad. Han skulle inte kunna tänka sig att ställa sig i ett annat bås i något svenskt lag. Banden med Färjestad är för starka för att kunna göra det. Han har jobbat med att vara tränare och ledare i nästan 25 år, och efter det fick det räcka. Med Färjestad där ville han sätta punkt som tränare.

 

Utvecklingen av ishockeyn

Han tycker att hockeyn har blivit mycket snällare. Det har inte blivit mer skador, utan det är olika medier som sprider det lättare om det händer något, så var det inte förr.

Tillgängligheten är större där de sätter kameror i omklädningsrummen och där domarna har mikrofoner på sig idag. Ett slagskott i krysset uppmärksammas inte idag på samma sätt som ett slagsmål som exempel.

Hockeyn har blivit snabbare och roligare. Mer spel och mer öppet och även små tekniska spelare har sitt utrymme på isen idag. Det som märks mest med hockeyn idag är den är så starkt kommersialiserad. Den är förknippad med business som all proffsidrott är idag.  Talanger som jagar NHL-kontrakt och galna farsor som jagar sina söner till att bli proffs. Blir man draftad av ett NHL-lag så sätts det in en och en halv miljon på ett konto utan att du har spelat ända match för klubben. Kommersialiseringen är både på gott och ont tillägger Bo.

Hockeyn är samtidigt en fantastiks sport där det är gemenskap och man kan flytta och spela på olika ställen. Idag har de blivit mer individuell träning där varje spelare får en egen utvecklingsplan. Lagtänket kommer lite senare i utvecklingen. Bo berättar att de lag som han har lyckats med och där kommer den här pedagogdelen in kontra GIH. Man kan ha bäst kondition, skjuta hårdast eller åka fortast, men det är när man kommer i flow med hela laget, det är då man lyckas.

 

VM i Sveriges television från 2018

Han tycker att det är jättebra att SVT får rättigheterna till Hockey-VM, men samtidigt tror han inte att det kommer att lyfta intresset för Tre Kronor direkt. Det var skillnad förr, när bara SVT sände hockey. Idag finns utbudet överallt.

Tre Kronor har väl inte direkt haft någon större framgång de senaste åren och det är svårt att få de bästa spelarna att ställa upp. Det som är roligt med Hockey-VM att det är en otrolig fest. Bo var i Prag och såg VM, och där slogs alla publikrekord någonsin. Det var så mycket glädje och i ett av partytältet var det fyra olika nationer som umgicks och hade kul utan att någon bråkade. De som åker iväg på ett Hockey-VM förstår verkligen vilken fest det är.

Champions Hockey League ligger i SVT och det tycker Bo är bra för då sprids deras varumärke på ett bra sätt.

Har besökt Lysekil i många år på sommaren

Hockeyskolor har alltid legat Bo varmt om hjärtat. Han berättar att han haft en skola ihop med Bengt-Åke Gustafsson i femton år. Han har fått flera erbjudande om att komma till Lysekil tidigare.

För ett antal år sedan fick han nöjet att få komma hit och få stötta Lysekil Hockey Vikings hockeyskola. Det är en fantastisk hockeyskola med värdegrunden att alla kan komma hit och ha det trevligt på sommaren. Idag jobbar Bo´s söner som instruktörer här under hockeyskolan i Lysekil.

Skillnaden mellan NHL, KHL och SHL

NHL står i en klass för sig själv och vill vara den ledande ligan. KHL vill vara den ledande och har tagit upp konkurrensen för att tävla mot NHL. KHL skaffade sig enorma resurser genom oljepengar för att kalla hem ryska spelare.

NHL har en stor status och där samlas de absolut bästa spelarna. SHL finns mittemellan dessa två drakarna berättar Bo. Det får den betydelsen att det har dränerat svensk hockey ändå mer. Framförallt vår inhemska liga har tappat bra spelare. Det gör det att vi har väldigt svårt att behålla stjärnor som säljer produkten idag. Så fort någon bra spelare dyker upp så blir det antingen NHL eller KHL som tar den spelaren.

SHL går från 12 till 14 lag denna säsongen. Leksand föll ur och det var inte bra enligt Bo. Leksand är ett av de starkaste varumärkena i Sverige som drar mycket publik vart de än kommer. Kvalitativt blir det ingen förbättring i SHL. Produkten lever i sig och utvecklas, men det blir inte per automatik bättre hockeyspelare i ligan.

 

Ansvarig för damsatsningen inom hockeyn i Färjestad

I år gör Färjestads BK en damsatsning inom ishockeyn. Idag skall ett elitlag ha ett damlag i hockey tycker han. De har redan kvalat in till högsta serien efter första året. Detta är Bo mycket stolt över och leder detta lag med stor glädje.

 

Idag jobbar Bo även med Champions Hockey League

Parallellt med damhockeyn så jobbar han även med Champions Hockey League. Han är ”Sport director” i Champions Hockey League med ett kontor i Zürich. Innan skötte han European Trophy som var Europabaserad i fem år.

Champions Hockey League är det tredje försöket med att skapa någonting som liknar fotbollens satsning. Förra året spelade de med 44 lag i 11 ligor. I år blir det 48 lag i 12 ligor. De har bra finansiering bakom sig och på lång sikt kommer de att skapa något riktigt stort.

Detta är sett ur två perspektiv. Europeiska lag möter varandra och därigenom skapas mervärden för deras sponsorer som idag jobbar i Europa worldwide. Den sportsliga sidan är att det är en öppen annorlunda hockey med fantastiska matcher.

De har samtidigt sneglat lite åt fotbollen. När fotbollen skapade detta med Champions League gick tyskarna ut och demonstrerade mot detta berättar han. Idag vet vi hur stort Champions League i fotboll är.

Den 20 augusti släpps pucken och Bo har en del att förbereda inför detta. Han har hand om 48 lag i 12 länder. Det är ett stort äventyr men samtidigt jätteroligt. SHL i Sverige har med 8 lag i serien. Finalspelet blir i januari 2016. Han tycker att det är enormt roligt att få vara med och bygga denna produkt.

 

Utan Kulon hade inte CHL funnits

Med under intervjun med Kulon var även Mikael Lund som verkat i Färjestads BK i många år. Han berättar att utan Kulon hade inte Champions Hockey League funnits. Han har byggt detta från grunden och varit i princip själv. Han har haft ganska mycket motstånd, men han har jobbat in det och fått klubbar att köpa in sig i konceptet. Kulon har även spritt detta i hela Europa. Han brinner verkligen för detta avslutar Mikael Lund med.

Som avslutning på ett mycket trevligt samtal frågar jag Bo vilken som enligt honom är världens bäste hockeyspelare genom tiderna; ”Nicklas Lidström” svarar han direkt. Bo var också back genom sin karriär. Nicklas har varit en leadingplayer genom alla sina år och verkligen blivit erkänd för det.

Stort tack Bo för att jag tillslut fick denna intervju med dig. Lycka nu till med damlaget och Champions Hockey League så hoppas jag vi ses i Lysekil nästa sommar.

IMG_6895
Jag och Kulon.