Den 9 juli 1956 bildades Fiskebäckskils Tennisklubb på Skaftö och i år firar klubben 60-årsjubileum.

I år fyller Fiskebäckskils Tennisklubb 60 år. Det tänkte jag uppmärksamma här på bloggen genom en liten längre historisk berättelse om dessa underbart fina tennisbanor vi har i Fiskebäckskil på Skaftö i Bohuslän. Tack vare att min pappa som jobbade på tidningen Bohusläningen och fotograferade mycket både i arbetet och privat så kan jag dela med mig av lite historiska foton från dessa 60 år.

Ni kommer att få möta Jan ”Janco” Carlsson som 1970 var tävlingsledare ihop med Ove Bengtsson i Junior-SM. Ni kommer också att få träffa Ahlbin Gustafsson som är ordförande i tennisklubben och som lagt ner ett fantastiskt jobb med klubben. Han har lyckats med att locka familjen Borg till Skaftö och klubben får använda Björn Borgs namn i den årliga tävlingen ”Björn Borgs Pokal” som spelas varje sommar i Fiskebäckskil sedan 2013. En annan kille är Johan Brunström från Skaftö som blev proffs 2005 och som jag fick en intervju med till detta specilella tillfälle.

img019.jpg

IMG_3527
Tennisbanorna idag. Foto ©Ahlbin Gustafsson.

 

Fiskebäckskils första tennisbanor var av trä och låg där Gullmarsstrand ligger idag. Troligtvis så byggdes dessa banor i slutet av 1800-talet eller i början 1900-talet. På en av Fiskebäckskilskonstnären Carl Wilhelmsons tavlor som heter ”Flicka i blått” från 1910 syns banorna i bakgrunden som var byggda av trä.

389.tif
Carl Wilhelmsons tavla ”Flicka i blått” finns att se på Thielska Galleriet i Stockholm. Fotograf Tord Lund har tagit fotot på tavlan.

img032

PICT0056
Arvid Mellin vid badrestaurangen i Fiskebäckskil.

Banorna i Bökevik är äldre än 60 år. Redan 1930 anlades två grusbanor på platsen och 1948 byggdes det en tredje bana. Fiskebäckskils Tennisklubb bildades den 9 juli 1956 och tog över anläggningen efter Arvid Mellin. Arvid som även drev badrestaurangen i Fiskebäckskil på den tiden. Jag tog kontakt med Patrik Mellin vars farfar Arvid Mellin hade lite foton och annat som Patrik sparat. Det fanns något som hette O-K (Oldboys-Klubben) där man skulle vara över 40 år att få vara med i. Den klubben bildade Arvid och hans kompisar 1936.

8d2665cf-3788-41d7-92f3-2639dd6915d0

22930f6b-773b-44b9-9b77-25605741aaf1

eaa3e20d-a706-4242-8021-798742f586db
Här är medlemmarna i O-K klubben.
2060dcfa-496a-40b2-949b-bf4ab108a40d
Det trycktes upp fina plakat som pris i tävlingen i tennis för Oldboys.

 

Sven Jerring i Fiskebäckskil 1945-48.jpg
Sven Jerring någon gång mellan 1945-48. Detta fotot har pappa tagit med sin lådkamera.

Omklädningsrummen och kontor fraktades till klubben någon gång under 60-talet. 1965 arrangerades Veteran-SM och 1970 var Fiskebäckskils Tennisklubb värd för Junior-SM. Björn Borg var en av de som deltog i junior-SM och vann 14-årsklassen. Björn har efter det återvänt flera gånger till Fiskebäckskil och nu några år i rad varit här med familjen när sonen Leo spelat i Björn Borgs Pokal som Leo Borg vunnit två gånger.

img020
Massor av folk samlades på tävlingarna i Fiskebäckskil.
img047
Mervyn Rose från Australien och Sven Davidson i en match 1955 på Fiskebäckskils tennisbanor. Sven Davidson som är våran fjärde mest meriterade spelare genom tiderna enligt uppgifter jag fick av tennisoraklet Björn Hellberg.

Det är mängder med kända namn som spelat på Fiskebäckskils tennisbanor. Manuel Santana, Spanien, Nicola Pietrangeli, Italien, Mervyn Rose, Australien, samt Sven Davidson och Birger Folke. Dessutom spelade Ted Gärdestad i Fiskebäckskil i sin ungdom, då han var rankad tvåa i Sverige efter Björn Borg. Kjell-Olof Feldt som en gång i tiden var finansminister, Bertil Gärtner som var biskop i Göteborgs stift mellan 1970-1991 och ingen mindre än Robert ”Robban” Broberg som jag själv hade lyckan att få spela mot. Även Helena Anliot spelade tennis på Fiskebäckskils tennisbanor och hennes föräldrar spelade tennis på somrarna i Fiskebäckskil.

PICT00781

Manuel Santana från Spanien och Nicola Pietrangeli från Italien möttes den 21 juli 1965 på tennisbanorna i Fiskebäckskil. Östen Almén som var en eldsjäl för Fiskebäckskils Tennisklubb ses här ovan med affischen från uppvisningsmatchen mellan Nicola Pietrangeli och Manuel Santana.

PICT0075
Birger Folke, Manuel Santana, Nicola Pietrangeli och Bo Jehamre.

Hur gick det då till när en match av denna kalibern blev av den 21 juli 1965 i Fiskebäckskil. Östen berättade för min pappa att i mitten av juli fick Östen ett samtal av Sven Davidson som var var engarerad i ledningen för tävlingarna detta året 1965 i Båstad. Sven nämnde att i tävlingen i Båstad återfanns Santana som var rankad etta på världsrankningen, samt Pietriangeli, även han högt rankad på världsrankningen.

Lottningen var klar och båda herrarna var spellediga den 21 juli. Budgeten var ansträngd och det fanns ett intresse att få ett tillskott i kassan för båda spelarna. Malmö T.K. hade blivit erbjudna att låna de två för uppvisningsspel men tackade nej. Budet gick till Fiskebäckskil. Östen bad att få betänketid till dagen efter. Under tiden tog Östen kontakt med Gullbrand Sandgren som då var ordförande i klubben. Gullbrand hade kontakter på Volvo och tog kontakt med dem för att lösa transportproblemet.

Volvo erbjöd sig att ställa sitt flygplan med pilot till förfogande. Östen ringde upp Sven och sa att de antog erbjudandet. Nu började det stora jobbet med att fixa läktare och annat. En läktare byggdes med plats för 500 personer. Snart var alla förberedelser klara och på överenskommet klockslag hämtades Santana och Pietrangeli på Backamo efter flygresan från Ängelholm. Enligt uppgifter så var inte Santana i allra bästa slag, han hade nämligen drabbats av illamående under flygturen till Ljungskile.

PICT00761

tennis2

tennis4

Tennis1
Här är de på väg in till Sturebaren som var en restaurang med boende i Fiskebäckskil.

Under åren har det varit mycket tennisskolor i Fiskebäckskil och klubbmästerskap.

PICT0003-2
Johan Plate instruerar ett gäng med tjejer på banorna i Fiskebäckskil.

PICT0071

PICT0078

1970 när Björn Borg vann SM-Guld så var även Ted Gärdestad med och spelade i Fiskebäckskil. Ordförande Ahlbin Gustafsson hittade detta spelschema från 1970. ”Björn tyckte att det var jätteroligt att titta på spelchemat, han mindes varenda spelare”, berättar Ahlbin. Ahlbin berättar även att olika personer berättat att under SM-tävlingarna 1970 så joggade Björn varje morgon klockan 06.00 till tennisbanorna för att få lite träningstid före turneringen startade.

12747518_10153472823683517_8187590610133048842_o

När tävlingarna avgjordes 1970 så var de båda tennisprofilerna Ove Bengtson och Jan ”Janco” Carlsson tävlingsledare.

Jag fick en intervju med Janco där han berättar om när han kom till Fiskebäckskil.

1964 kom Jan Janco Carlsson till Fiskebäckskil och medverkade vid sommarturneringen som pågick både i Lysekil och på Skaftö. Janco berättar att på den tiden var Birger Folke sommartränare i Fiskebäckskil. Sedermera så övertog Janco träningarna efter Birger. Janco tror att det var 1965 han började med tennisträningen på Fiskebäckskils tennisbanor. Fram till 1970 höll han på med träningarna. 1971 gick Janco ut GIH. 1973 och 1974 hade han tennisläger i Fiskebäckskil med ett gäng Boråsungdomar. Janco jobbade som tränare i Borås och valde att lägga lägren i Fiskebäckskil.

Gunnar Sandgren var ordförande i tennisklubben och Östen Almén var eldsjälen i Fiskebäckskils Tennisklubb. Östen och Janco bodde ihop i den gula villan snett emot konstnären Wilhelmsons kåk. Nedanför villan så stod det en vattenpump och den står kvar än idag. Vid den samlades de alltid vid läger och annan sådan verksamhet. Man sa helt enkelt att vi samlas vid pumpen berättar Janco vidare. Det var fantastiska somrar de fick uppleva i Fiskebäckskil.

1970 fick de som uppgift att lägga junior-SM i Fiskebäckskil för att de läste på GIH tennislinjen. De åtog sig att sköta junior-SM för första och kanske sista gången i Fiskebäckskil. I samband med detta så var de tvungna att använda banorna i Lysekil också. Janco berättar att det var ett stort projekt att få föräldrar och andra att ta sig över med Ran till Lysekil och få tiderna att passa. Janco vill minnas att de även använde sig av någon banan på Gåsö vid junior-SM i Fiskebäckskil 1970.

Efter GIH blev även Janco ansvarig för Davis-Cup skolorna i Båstad ihop med Percy Rosberg. 1965 var det även Veteran-SM där Torsten Johansson medverkade och spelade dubbel ihop med fotbollspelaren Gunnar Gren.

Janco berättar vidare att de hade väldigt roliga tävlingar och eliten i Sverige kom och besökte dem och hade kul. Tennisen togs väl inte alltid på så stort allvar på den tiden och de som tillhörde den svenska eliten typ Ove Bengtsson, Ulf Axsäter, Martin Carlstein och bra spelare från Göteborg och som var hyggliga och låg på 10-bästalistan kom och spelade och hade roligt en vecka i Fiskebäckskil. Naturligtvis ville alla vinna som deltog tillägger Janco.

Vi ordnade alltid olika arrangemang varje kväll där vi en kväll den veckan åkte runt med Stångehuvud och hade räkfrossa ombord in i Malöströmmar. Vi hade även vattenskidtävlingar nere vid Bökevik varje år, grillkvällar med trubadurer och det var hela tiden något som hände och vi hade jättekul tillsammans med alla spelarna.

Janco berättar även att han varit discjockey på Club Skaftö fyra gånger. Han gifte sig även 1974 med sin dåvarande fru Eva i Fiskebäckskil som han skiljde sig från vid ett senare tillfälle.

Sedan 1971 har de blivit några kompisar som hållit ihop och som i flera år jobbat för Svenska Tennisförbundet. Janco har även så sent som till 2006 suttit med i elitkommittén i Svenska Tennisförbundet. Han och kompisarna har jobbat med olika frågor inom svensk tennis genom åren.

De har sedan 1971 hållit ihop i detta gäng. De är fyra stycken och var fjärde år får Janco bestämma vad de skall göra. De träffas och spelar dubbel om de orkar och på kvällen äter de kräftor. Dagen efter blir det golfspel. I år är det Ove Bengtsson som lägger upp vad de skall göra. De hade sitt 30-årsjubileum i Fiskebäckskil. De bodde på klinten för där har Janco så många minnen från förr. Alltid när man hade läger så var man hos Hjördis på Klinten eller på Sturebaren och åt. Tyvärr så regnade tennisen bort den kvällen de var här men det blev golf dagen efter på Skaftö Golfklubb minns Janco.

Janco minns att 1970 när Björn Borg var här och vann SM så bodde Björn ihop med Janco och Östen i ett av de gula husen på Danskevägen i Fiskebäckskil. Björn bodde i ett litet loft med snedtak på övervåningen. Janco minns även Ted Gärdestads medverkan 1970 i SM. Ted spelade gitarr på kvällarna i berget. Som avslutning på intervjun ger Janco en stor eloge till Björn Borg som engagerat sig i Fiskebäckskils Tennisklubb.

mms_img440501921
Jan ”Janco” Carlsson.

I augusti 1975 var Björn Borg på besök i Fiskebäckskil och min pappa Eric ”Eran” Andersson fick en intervju med Björn Borg. Pappa hade fått nys på att Björn var på plats och lämnade ett skriftligt brev om att få göra en intervju och att den inte skulle komma ut innan han hade lämnat Fiskebäckskil. Björn tackade ja och här kommer lite foton från det tillfället som pappa tog. Som kuriosa kan nämnas att Björn bokade med namnet Svensson på tennisbanorna i Fiskebäckskil tidigt på morgnarna för att inte väcka någon uppmärksamhet att han var där.

Björn Borg och pappa-2
Pappa och Björn.
PICT0098
Björn sopade banan efter ett tennispass på Fiskebäckskils Tennisklubb.

PICT0099

PICT0089
Björn och Östen Almén.

PICT0088

PICT0092

PICT0093

397345_2959062424159_689848462_n
Den här bilden är lite speciell. Den tog min pappa på min bror 1975 och jag tror att Björn Borg Group använde den på sin Facebooksida.
IMG_7622
38 år efter att pappa tog bilden på min bror och Björn så fick jag ta kortet hela 38 år senare på brorsan och Björn när de möttes igen vid Fiskebäckskils tennisklubb.

Det finns många härliga minnen från Fiskebäckskils Tennisklubb och många eldsjälar som jobbat för klubben. En av de största eldsjälarna genom åren är Klas Brunström där han och hans familj lagt ner mängder med timmar på tennisbanorna i Fiskebäckskil. Klas har sedan slutet av 70-talet suttit i styrelsen för tennisklubben. Hade det inte varit för Klas så hade nog inte banorna varit kvar idag berättar nuvarande ordförande Ahlbin Gustafsson. Under här är ett foto när en annan eldsjäl Östen Almén avtackades vid Gullmarsstrand 1997.

13422325_10153757635283517_6632541151193893507_o
Östen Almén (i mitten) avtackades och hyllades av Svenska Tennisförbundets representant, Carl-Magnus Broström och ordföranden i Fiskebäckskils Tennisklubb, Klas Brunström. Bild från Bohusläningen i augusti 1997.

Ordförande Ahlbin Gustafsson tog över ordförandeposten av Johanna Kjellberg och har lyft tennisklubben till nya höjder. Jag fick en intervju med Ahlbin.

Jag frågade Ahlbin hur det kom sig att han blev ordförande för Fiskebäckskils Tennisklubb?

– 2011 fick jag frågan av klubbens största eldsjäl, Klas Brunström, om jag kunde tänka mig att ta över som ordförande efter Johanna Kjellberg. Jag rådgjorde med flera av mina närmaste och kom fram till att det skulle passa mig väldigt bra. Jag kände att jag hade många bra kontakter inom tennisen och att jag hade mer drömmar att förverkliga efter tennisfesten i Dalsland och Classics of Champions i Lysekil.

Hur kom du på ideen till att fråga Björn Borg om att få använda hans namn i tävlingarna? 

– Många hade berättat för mig att Björn hade spelat flera turneringar i Fiskebäckskil i ungdomsåren och bland annat vunnit Junior-SM 1970. Jag visste också att han återvände till Kilen i all hemlighet 1975 när han flydde från världspressen efter segern i Franska Öppna. När man bläddrade i historiken fanns det väldigt många intressanta händelser, men just att Björn Borg spelat där, liksom Ted Gärdestad i samma SM-tävling 1970, gjorde det extra nostalgiskt.

IMG_9962
Ahlbin Gustafsson och Björn under prisutdelningen i Björn Borgs Pokal vid Fiskebäckskils tennisbannor.

Minns du vad Björn sa när du frågade honom? 

– Jag frågade först om vi fick lov att instifta en pokal i hans namn och fick ett positiv svar ganska snabbt. Björn hade många fina minnen därifrån och han kände det som en stor ära att vi instiftade Björn Borgs Pokal. I efterhand fick jag veta att det var hans mamma Margareta som hade ett finger med i spelet. Hon övertalade Björn att ställa upp för Fiskebäckskil. Hon lär ha sagt: Är det någon tennisklubb du ska ställa upp för är det Fiskebäckskils TK, för Junior-SM i Fiskebäckskil var Björns första tävling på Västkusten och hans första SM-guld på grus. Det var en viktig milstolpe i hans karriär. Björn blev också väldigt fint behandlad av klubben och även Margareta har själv varit med där ett år och hade även hon väldigt positiva minnen.

Varför tror du att Björn upplåter sitt namn till Fiskebäckskils Tennisklubb? 

– Han har tagit Fiskebäckskil till sitt hjärta och det ligger även mycket nostalgi bakom det hela. Han tycker det är roligt att miljön fortfarande är sig lik, att ingenting har förändrats sedan han var där sist. Han gillar människorna han möter och han uppskattar att han får vara i fred med familjen. Han tycker även att klubben gör ett fantastiskt arbete. Han har berättat för mig att det finns två tennisklubbar där allt är sig likt sedan 70-talet; Södertälje och Fiskebäckskil.

IMG_0036
Björn skriver sitt namn på bollplanket i Fiskebäckskil.

Björn Borgs Pokal har vuxit i antal spelare för varje år om inte jag minns fel?

– Ja, tävlingen har haft en ovanligt stark utveckling. Enligt Thomas Wallén, ordförande i Svenska Tennisförbundet, som själv var med och spelade vid Junior-SM i Fiskebäckskil 1970, har utvecklingen varit helt outstanding. Första året hade vi 37 spelare, andra året 65 spelare, tredje året 150 spelare och i fjol närmare 200 spelare. Det gör tävlingen till en av de största juniortävlingarna i Västsverige.

Hur ser klubbens framtid ut?

– Det ser väldigt positivt ut, men vi behöver fler frivilliga krafter som engagerar sig  i klubben och fler sponsorer som kan vara med och rusta upp vår tennisanläggning.

Har klubben fostrat några storspelare? Ja, Johan Brunström från Skaftö är den som nått längst. Johan har varit som bäst rankad på 31:e plats i världen på ATP:s rankning i dubbel. 2005 blev han proffs på ATP-Touren. Jag minns Johan och hela familjen Brunström när de tränade på banorna från det att barnen var små. 2012 gjorde Johan Brunström debut i det svenska Davis Cup-laget. Jag fick även en intervju med Johan Brunström.

eb615ebf-541f-46bf-bd2b-5e335ae01868
Johan Brunström. Foto: Skistar Swedish Open.

Du växte upp på Fiskebäckskil tennisbanor som är din hemmabana kan man väl säga. Minns du när du började att spela tennis?

– Ja, jag kommer ihåg hur jag spelade på bollplanket vid Fiskebäckskils tennisbanor hela somrarna. Jag kommer från en riktigt tennisfamilj och pappa är en riktig eldsjäl i Fiskebäckskils tennisklubb som har så länge jag kommit ihåg ägnat otroligt mycket tid till att göra iordning banorna och annat som behövs göras. Det betydde ju också att jag spenderade ännu mer tid vid banorna där det mest blev bollplankspelande men ibland åkte man på att rensa ogräs eller skyffla ut grus o.s.v. 

Vem var din idol under din yngre tenniskarriär?

– Stefan Edberg var den stora idolen under hela min uppväxt. Satt hemma framför TV:n och hade heja ramsor som jag och min syster körde. Därför va det extra kul när jag kom till Halle för 2 år sedan när Edberg va där med Federer. Det första han sa till mig var; ”sist man såg dig var på streamen, synd där på breakbollen vid 9-9 i femte, du fick spel på den och hade chansen, men fantastiskt bra spelat i matchen.” Det visade sig att han hade streamat min David Cup singel mot Ukraina då jag mötte Stakhovsky och hejat framför datorn, stort!

2005 började du som proffs på ATP-Touren. Finns det någon eller några matcher du minns speciellt när du tänker på alla matcher du spelat?

– Oj, det finns en del. Finalen i Gstaad ATP 2010 då jag i par med Jarkko Nieminen räddar två otroliga matchbollar i finalen för att vinna min första ATP titel. Min Davis Cup debut på bortaplan mot Serbien framför fulla läktare 2012 som vi vinner 10-8 i femte. Min Davis Cup singel mot Stakhovsky/Ukraina där jag förlorar 13-11 i femte.

Jag hade inte spelat singel på några år så jag va helt mörbultad under och efter matchen. Den enda som kanske va tröttare än jag vore isåfall våran Davis Cup-kapten Fidde Rosengren som masserade mig i största delen av matchen under varenda sidbyte på olika delar av kroppen som ville krampa.  Finalmatchen i Swedish Open 2014, där jag vinner min första titel på hemmaplan.

unnamed
Efter finalsegern i Swedish Open 2014. Johan tackar efter segern. Foto: Karolina Brunström.

Roligaste minnet under din karriär?

– Att spela i lag tycker jag är fantastiskt kul. Därför blir en del från just lagsammanhang. Jag spelade college för SMU i Dallas och ett starkt minne va när vi skrällde mot UCLA i kvartsfinalen på slutspelet och jag vann den sista och avgörande matchen med 7-6 i skilje. Ett annat otroligt roligt minne är SM-guldet 2006 med Lidköpings TK. I par med legenden Anders Järryd så vinner jag dubbeln som avgör finalen. Våra två Davis Cup vinster mot Danmark där först Elias och sen året senare Mikael Ymer avgör för oss vid ställningen 2-2 står ut såklart!  Annars är det första ATP titeln i Gstaad, titeln i Swedish Open, när jag och Lindstedt vann, min DC debut mot Serbien och även när vi vann första omgången för Sverige i OS mot Djokovic/Troicki.

2012 kom du med i Davis Cup-laget. Det måste vara speciellt att spela för sitt land?

– Absolut! Bara att spela i ett lag där man spelar och kämpar för varandra tycker jag är riktigt kul. När man sen får göra det ihop med sina svenska tennispolare och spela för sitt land gör det oslagbart för mig. Sverige har så otroligt starka Davis Cup traditioner och jag har så många starka minnen av Davis Cup från min uppväxt vilket gör att det lite surrealistiskt att själv få vara del av det.

 

Hur mycket tävlar du idag?

– Jag tävlar fullt schema. Jag ligger kanske inte ute 6-7 veckor i rad som jag brukade eftersom vi har en 10 månaders flicka nu utan schema lägger lite smartare. Försöker att inte vara borta mer än en månad åt gången men jag kör full satsning.

Hinner du besöka Skaftö och tennisbanorna någon gång nuförtiden?

– Jag va faktiskt där för två veckor sedan och hjälpte pappa få dit en nyinköpt gräsklippare och fylla på bensinen på välten.

Framtidsplaner? Du har startat ett företag som har sportresor. Kan du berätta lite om det?

– Det är jag som tillsammans med min gamle tenniskompis/rival Jonas Fransson som har startat bolaget All about Sports AB. Vi erbjuder vuxentennisresor till Alicante. Vi har haft tre resor i år och det har verkligen varit jättekul. Allt är väldigt smidigt för deltagarna då tennisklubben vi använder bara ligger 400m från vårat hotell som dessutom har en fin golfbana. Eftersom vi alltid är minst två stycken coacher där vi kan jobba dubbla förmiddagar och eftermiddagspass så vi lätt kan anpassa nivån på grupperna. Vi ska definitivt fortsätta med resorna där nästa resa blir till våren.

Vad tror du om framtiden för svensk tennis?

– Allt beror på hur man ser det som. Tror folk på automatik tänker tillbaka på 80-90 talet då vi hade världsettor och drös av topp 10 spelare, då va en spelare som låg 50-100 i världen en doldis. Den tennisvågen som följde efter Borgs framgångar är helt unik. Det är tider som aldrig kommer att komma tillbaka men det är inte heller konstigt. Tennisen är mycket mera utbredd och spelas hela världen över på ett annat sätt än förr. Sen har det varit sämre ett tag än vad det ska vara men tror och hoppas att vi får någon/några i absoluta världstoppen med ett gäng utmanare runt 200-250 inom snar framtid. Elias är snart topp 100 och om Micke (Ymer) får vara skadefri och kan jobba på kontinuerligt så kommer han dit också. På damsidan är vi snart där och det är riktigt roligt!

Stort grattis till Fiskebäckskils Tennisklubb som fyller 60 år! Jag skickar även ett grattis till Björn Borg som den 6:e juni fyllde 60 år.

Stort tack till Patrik Steorn på Thielska Galleriet för hjälpen med fotot på ”Flicka i blått”. Stort tack till fotograf Tord Lund som tog fotot på tavlan. Även tack till Janco, Ahlbin och Johan för er medverkan. Tack för foton till Patrik Mellin, Skistar Swedish Open och Karolina Brunström.

Jag fick en intervju med den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors.

Idag får ni möta den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors på min blogg. Arne kommer i sommar att för fjärde året i rad att medverka som speaker i Musselloppet som går av stapeln här i Lysekil den 2 augusti. Det är nog inte många som inte sett eller hört Arne Hegerfors på TV någon gång.

559910_251917238277708_185995195_n
Jag och Arne Hegerfors i Stadsparken i Lysekil. Foto: Ahlbin Gustafsson.

 

Född i Majorna i Göteborg.

Arne Hegerfors är född den 1 juli 1942 i Majorna i Göteborg. Arne berättar att han gjorde sina 27 första år i Göteborg innan han flyttade till Stockholm. Han började som skrivande journalist på Göteborgs handels- och sjöfartstidning men var också en sväng på kvällsposten i Malmö innan han vände tillbaka till Göteborg och läste litteraturhistoria på universitetet i Göteborg och skulle skriva sin 3-betygs uppsats.

 

Lars-Gunnar Björklund behövde en tennispartner och fixade Arne´s karriär.

Arne hade inget jobb men hade fört samtal med Expressens redaktion i Göteborg för anställning när tillfälligheterna spelade in och en kollega från handelstidningen ringde med andan i halsen och frågade Arne om han kunde åka ner till Exercishuset på Heden,  för där står Lars-Gunnar Björklund och väntar på en tennispartner. Arne åkte ner och den tennismatchen förändrade Arnes liv berättar han. I och med den matchen blev det radio och TV istället för tidningsskriverier. Lars-Gunnar såg något hos Arne som han fastnade för och fick börja med att göra lokala idrottskrönikor och extrajobba på Sportredaktionen på Sveriges Radio i Göteborg.

Arne berättar att det var p.g.a. Lars-Gunnar som han hamnade i Stockholm, de skulle anställa 3 nya reportrar. De anställde Bo Hansson från Radiosporten, Mac Gänger från Dalarna och den tredje blev Arne efter det att Lars-Gunnar sagt ; ”honom skall ni ha”.

Arne ville egentligen inte flytta från Göteborg efter det han varit i Malmö och jobbat med Kvällsposten där han inte trivdes. Men efter lite övertalning så flyttade Arne till Stockholm och resten är Tv-historia. Lars-Gunnar var Arnes extra-pappa och hans mentor och Arne litade väldigt mycket på Lars-Gunnar. Lars-Gunnar sa till Arne att ; ”den här chansen får du bara inte missa” och det ångrar inte Arne idag. Utan Lars-Gunnar hade han inte haft den karriären som han haft, utan hade troligtvis varit kvar i tidningsvärlden.

Spelade handboll.

Arne hade tidigare stött på Lars-Gunnar när de spelade handboll. Arne spelade handboll i division 3 och mötte då och då Lars-Gunnar som också spelade handboll. Lars-Gunnar var väldigt bollsäker och hade ungefär samma idrottsbakgrund som Arne. I TV-laget i fotboll spelade de massor av matcher ihop. Arne berättar att Lars-Gunnar gillade att spela fotboll och att han spelade med Djurgårdens Oldboyslag under senare år.

Arnes uppväxt präglades mycket av att han var fotbolls och handbollsspelare. Arne gjorde A-lagsdebut när han var 16 år och i debuten spelade de i Hermansby utanför Kungälv och det blev 1-1 och Arne gjorde målet för sitt lag. Laget Arne spelade med hette IFO men det laget finns inte kvar idag.

Laget var ifrån västra Göteborg och där spelade Arne både fotboll och handboll. Efter det sökte sig Arne till en klubb som hette Sandarna BK som låg i division 4 och de tog emot Arne med öppna armar och Arne gick rakt in i A-laget. Sven Sjöblom var tränare för Sandarna och som var allsvensk fotbollsspelare för IFK Göteborg och Västerås och även landslagsspelare i handboll. Sven tog hand om Arne och såg till att han snabbt kom in i laget.

Möter Gunnar Gren.

Gunnar Gren hade också en fotbollsskola på Heden i Exercishuset lustigt nog berättar Arne. På sportloven brukade Arne vara med där och Gunnar tog sig an Arne lite speciellt. I alla övningar tog Gunnar alltid hjälp av honom och bad Arne visa hur man skulle göra. Det blev även en hel del fotbollsmatcher med Gunnar Gren i diverse kändislag.

Arne minns speciellt några matcher från 1967 som Pelle Lundberg ordnade och som kallades ”sommargästmatcher”. Pelle ägde och drev restaurangerna Trädgårn och Yaki-da i Göteborg. Pelle och brodern Lasse var väldigt kända i Fjällbacka med omnejd.

Pelle arrangerade matcherna år efter år och de gick i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar Arne. 1967 ringde Pelle till Arne och ville att han skulle vara med men berättar samtidigt att det inte blir som vanligt utan det är ett jubileumsår och det blir lite extra.  Det blev verkligen lite extra för det var det var i stort sätt hela det svenska landslaget i fotboll och Arne som spelade mot Smögen, Fjällbacka och Lysekil i 3 matcher.

Arne minns laguppställningen.

Arne minns laguppställningen och berättar att Ronney Pettersson stod i mål, Orvar Bergmark spelade högerback, Leif ”Skara” Claesson spelade vänsterback och spelade för IFK Göteborg och som också hade spelat i Frölunda tillsammans med Arne. Kurt Axelsson och Björn Nordqvist spelade centerhalvor, Kenta Olsson på mittfältet, Jens Söderberg högerytter som spelade med Elfsborg. Gunnar Gren spelade högerinner, Agne Simonsson spelade center, Eusébio spelade vänsterinner, Örjan Persson spelade vänsterytter och vid varje andra halvlek byttes Gunnar Gren ut mot Arne Hegerfors.

Tre minnesvärda matcher.

Det var tre minnesvärda matcher där Arne spelade med Eusébio som hade vunnit skytteligan i VM året innan 1966. Tillsammans med Pelé var Eusébio världens bästa fotbollsspelare. Han förstår inte hur Pelle Lundberg lyckades att få dit honom men det var en ganska enorm upplevelse berättar Arne. Detta var höjdpunkten på Arnes fotbollskarriär.

Spelade med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm.

Arne gjorde också en hel del matcher i något som hette Stjärnlaget som bestod av kända idrottsmän. Arne berättar att han en gång spelade i Valdemarsvik med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm och det var en engångsföreteelse eftersom Nisse var uppvuxen där i Valdemarsvik och det var något jubileum av något slag.  Arne har spelat med de största namnen i fotbollshistorien från den tiden.

Genombrottet som journalist.

Arnes genombrott som journalist var en artikelserie som han hade i handelstidningen och det var det som gjorde att kvällsposten värvade honom till Malmö. Arne hade en artikelserie under namnet ”OLAH” som stod för Olof Arne Hegerfors. Artikelserien hette ”Ola tränar allsvenskt” och det spände över 3 försäsongsmånader och Arne berättar att han hade ett anbud ifrån Gais men valde Frölunda.

Arnes gymnastiklärare hette Dan Ekner som var proffsfotbollsspelare och kallades för ”Globetrotter” för han hade varit proffs i fotboll i England, Frankrike, Tyskland och Holland. Dan spelade även fotboll i IFK Göteborg och Örgryte. När han kom hem från proffsjouren så blev han tränare för Frölunda. Det var därför Arne började i Frölunda.

Dan fick anbud ifrån Gais som spelande tränare och bad Arne att följa med. Efter någon månad kom Dan till Arne och bad om ursäkt och berättade att han hade fått ett bättre bud som spelande tränare i Frölunda men du får gärna gå till Gais om du vill. Arne följde Dan till Frölunda och det visade sig att det kanske inte var ett riktigt rätt beslut. Gais vann serien och Frölunda åkte ur och Dan fick sparken.

Det var väl här Arnes möjlighet till allsvenskan försvann i och med det att han inte gick till Gais! Artikelserien som Arne hade som hette ”Ola tränar allsvenskt” där tränade Arne en månad med ÖIS, en månad med Gais och en månad med IFK Göteborg och skrev om det i tidningen två gånger i veckan. Den artikelserien blev väldigt uppmärksammad och Arne fick anbud ifrån Gais och Öis men inget ifrån IFK Göteborg.

 

Hade svårt för skolan.

Arne berättar om en historia som gick runt om honom där det berättades att Arne inte var framgångsrik i skolan eftersom han ägnade mycket tid åt handbollen och fotbollen. Gymnastiklärarna räddade Arne från att inte bli flyttad till nästa års klass. Arne var med i stafettlaget i skolan och sprang 60 meter på 7,1 sekunder. Tack vare en stjärna i laget så gick de ända fram till skolungdomens finaler på Stockholmsstadion. Stjärnan hette Leif Librant och blev svensk förbundskapten i friidrott och svensk mästare på 400 meter häck.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport och han berättar att hans pappa var lärare och han var inte förtjust över Arnes sportande. Det blev många olika skolor för Arne i Göteborg genom åren. Ibland blev inte Arne uppflyttad till nästa klass men tack vare sin pappa som då hade goda kontakter så hjälpte han honom att komma vidare till nästa klass och då blev det en annan skola.

Idrotten tog väldigt mycket av Arnes tid och han gick en väldigt lång väg till sin studentexamen. Det blev 6 år i folkskolan, 5 år i realskolan p.g.a. att han inte hade betyg att ta sig vidare till gymnasiet. Vid 18 års ålder tog han realexamen och Arnes tidigare klasskamrater tog ungefär samtidigt studenten. Efter det gjorde Arne lumpen på I 17 i Uddevalla.

Efter lumpen började han gymnasiet och när han var 22-23 år så tog han studentexamen. Det var också mycket tack vare gymnastiklärarna att han klarade sig vidare för de sa att Arne måste komma vidare för de behövde honom i fotbolls – och handbollslaget.

 

Arnes pappa skickade honom till Frankrike.

Arne var speciellt dålig i franska och hade en uppgörelse med sin franskalärare att han skulle ta ett C i franska men det visste inte Arnes pappa.  Pappan skickade Arne till Frankrike när han gick i andra och tredje ring i skolan för att bättra på franskan under sommarlovet. Arnes fotbollsintresse var på topp och det första Arne gjorde när han kom ner till franska Rivieran och en liten by som heter Rocquebrune var att ta kontakt med ett lag och började träna med dem.

Pappan i familjen Arne bodde hos jobbade i Monaco och det tog ungefär en halvtimma dit med bil. Det fanns ett division 3-lag i Rocquebrune som Arne började träna med. Han tränade med dem 2-3 gånger i veckan och Arne var rätt bra och gjorde massor av mål på träningarna.

En dag kommer pappan i familjen hem med tidningen som finns där och som heter ”Nice Matin” och berättar för Arne att det står om honom i tidningen. Tidningen hade skickat en man till träningen utan att Arne visste om detta och det stod: De undrade hur det kom sig att en division 3-klubb hade en stjärnspelare från Sverige. De undrade vad som var på gång i klubben.

IMG_0950
Arne Hegerfors på Musselloppet i Lysekil.

De ringer till Arne från ”AC Nice”

Efter någon vecka ringer de från ”AC Nice” en av de stora klubbarna på den tiden i Frankrike. Arne berättar att de gör som i Sverige i Frankrike att när det är högsäsong för att spela fotboll så har de sommaruppehåll för fotbollen. De skulle spela en träningsmatch och Arne blev inbjuden att vara med och spela för Nice mot Monaco.

 

Arne blir erbjuden ett proffskontrakt.

Arne var med i matchen och gjorde 3 mål för och blev erbjuden ett proffskontrakt. På kvällen kom presidenten för klubben framtill Arne och frågade om han ville stanna kvar och spela för dem. Det lustiga i denna historia är att hans pappa hade ojat sig och sagt till Arne att det är hemskt att du inte sköter skolan. Arne hade sagt till pappan att du inte behöver vara orolig för jag kommer att bli proffs och pappan skakade på huvudet åt Arne.

Arne ringde upp pappan ifrån Frankrike och berättade om proffserbjudandet och Arne minns detta väldig väl för pappan var väldigt lugn men sa; ”att det är gott och väl men du har ett år kvar till studentexamen”. Pappan föreslog för Arne att han skulle komma hem och ta studenten först och sen kunde han bli proffs i fotboll. Arne talade om vad pappan hade sagt för presidenten i klubben och Arne tror att han blev nog ganska glad över beslutet för han hade bara sett Arne i en enda match. De höll kontakten och vägen till ett proffskontrakt låg öppen tills att Arne hade läst klart.

 

Arne blev A-lags spelare i Frölunda.

Det kom också ut i de svenska tidningarna att Arne hade fått ett proffsanbud och de i Frölunda blev nog lite chockade av det berättar Arne. Arne hade vunnit skytteligan i B-laget det första året i Frölunda. Andra året i Frölunda så satsade de på honom och han spelade alla träningsmatcher med Frölundas A-lag och i den sista träningsmatchen innan serien skulle börja spelade på en grusplan som Arne hade spelat mycket fotboll på. Karl Johans Torg hette planen och I den matchen bröt Arne fotleden och hamnade på Sahlgrenska sjukhuset.

Där avslutades Arnes fotbollskarriär. Efter det blev det lite matcher efter tillfrisknandet med Sandarna, TV-lag och kändislag. I Göteborg finns det en försäsongsturnering som heter GP-Cupen. Arne spelade med Sandarna som gick till final i cupen och spelade just mot Arnes gamla lag Frölunda. Arne mötte sina gamla lagkamrater i den finalen och Sandarna vann med 1-0.

Han lade ner sina elittankar efter skadan och siktet mot allsvenskan tog slut i och med att han bröt fotleden. Hans största matcher blev de i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar han. Att få spela med ett landslag och få hoppa in där som Arne Hegerfors är stort tillägger han.

 

1969 flyttar han till Stockholm.

27 år gammal flyttar han till Stockholm och börjar jobba på Tv-sporten. Det blev många år på SVT med VM och OS-sändningar. Han har otroligt många minnen från åren med Tv-sporten och det går inta att minnas allt han gjort berättar han. Han kom in på jobbet i rätt ögonblick där en del reportrar slutade och det fanns utrymme för en ny reporter att ta sig fram.

Lars-Gunnar Björklund gick till Tipstjänst och Arne tog över det som Lars-Gunnar gjorde. Han gjorde cykel, brottning, boxning, basket, handboll, bordtennis och tennis, ja allt man kan tänka sig inom idrottens värld. Han var ofta programledare för de stora sporteventen. Arne fortsätter med handbollen när han flyttar till Stockholm för landslagsmålvakten i handboll Frank Ström som var en av Arnes bästa vänner hade också flyttat till Stockholm. Frank spelade både fotboll och handboll i Frölunda men flyttade till Stockholm och började spela för Hellas och läste samtidigt på GIH i Stockholm.

Arne och Frank umgicks väldigt flitigt och Frank tyckte att Arne kunde träna med Hellas. Arne tränade med A-laget och spelade med Hellas B-lag och samtidigt det året så vann A-laget SM-guld berättar Arne. Hellas var ett fantastiskt lag som gick på talang. Det var kanske det laget som tränade minst i hela serien. Det var väldigt lekfulla träningar. Arne kommer ihåg att Alvik tränade efter dem i Eriksdalshallen och han minns att de skrattade åt deras träning.

 

Lars-Gunnar Björklund döpte om Arne till Alexander Lukas.

Lars-Gunnar Björklund myntade två uttryck som handlade om Arne. Dels myntade han ”Hegerforsare” som innebar att man drog en oerhört dålig vits. Ju sämre desto bättre och det var en ”Hegerforsare” enligt Lars-Gunnar.

Det yttrycket levde ganska starkt ett tag berättar Arne och skrattar. Han hade en egen ruta i Expressen varje dag i månad som hette” Arnes Hegerforsare” där han drog en vits. Arne förde en väldig tur med sig märkte Lars-Gunnar och döpte om Arne till ”Alexander Lukas”. Tipsextra gick på den tiden från Göteborg och de använde sig oftast av egna reportrar. Leif Larsson, Lars-Gunnar, Oldsberg och Fredrik Belfrage gjorde merparten av matcherna men de som jobbade på Tv-sporten och som var fotbollsreportrar fick göra något inhopp någon gång.

Arne hade gjort sin match några veckor tidigare och det ringde i telefonen och de frågade om Arne kunde åka till England på lördag och göra ”Tipsextra”. Hur kommer det sig frågade Arne; ”jo vi har haft tre 0-0 matcher i rad och nu måste vi ha mål”. Arne åkte och minns att matchen slutade 5-3. De skakade på huvudet och sa att det är fullständigt otroligt.

Gjorde bollsporterna i OS i Montreal.

I OS i Montreal gjorde Arne bollsporterna. Arne minns att han hade gjort ett kollage på förmiddagen och promenerade förbi sportchefens rum och var klar för dagen och skulle åka upp till hotellet och titta på friidrotten på TV. Sportchefen Åke Ivarsson såg Arne och frågade vad han skulle göra. Åke sa till Arne att har du inget att göra så kan du be en av våra chaufförer köra dig ut till cykelbanan för där sitter Ingvar Ernblad och han har inte gjort så mycket för det blir inte mycket sändningar därifrån.

De skulle komma in i sändning någon gång i timmen och Arne hade gjort mycket cykel. Arne satte sig i en bil och åkte dit och Ingvar blev överlycklig att Arne kom. Ingvar skötte protokoll och Arne refererade och de blir inte så mycket sändning så det är okey tyckte Arne.

Det blev väldigt mycket sändning från cykeltävlingen. 

Det blev väldigt mycket sändning från cykel för det visade sig att Bernt Johansson gick upp i täten och vann. Lars-Gunnar Björklund hörde av sig till Arne och sa att det är otroligt och man kan sätta Alexander Lukas på vad som helst. Arne skulle inte ens göra cykel och så blir det OS-guld.

 

Inför VM i Prag 1990 fick Arne rycka in som reporter.

Det var samma i VM-handbollen som var en av Arnes stora sporter. VM i Prag 1990 fick Arne rycka in för reportern som skulle göra handbollen kunde inte åka för han väntade sitt första barn. Eftersom handbollen ligger Arne varmt om hjärtat så tackade han ja. Sverige tog VM-guld i Prag och Lars-Gunnar hörde igen av sig till Arne och berättade att här har handbollen i Sverige gått dåligt i många år och så åker Hegerfors över och så blir de världsmästare. Han berättar också om OS i Lillehammer 1994 och då var han på plats när Sverige tog guld med hockeylaget.

 

Arne håller med Lars-Gunnar om att han var en Alexander Lukas.

Arne berättar att han hamnade ofta på rätt ställe i rätt ögonblick utan att egentligen rå för det. Han berättar att det gick så långt att när de gjorde VM i fotboll i USA så kommer han som ledde Tv-teamet på plats Kjell Andersson till Arne efter att de varit i USA någon vecka och sa; ”du har gjort de senaste årens VM-finaler och det är klart att det skall vara du som gör den nu också egentligen, men skulle du kunna tänka dig att avstå finalen för det är Bosse Hanssons sista VM-turnering”.

På det sättet som Kjell lade fram detta till Arne så var det ingen tvekan att Bosse skulle få göra finalen och Arne tog över matchen om tredjepriset. Matchen om tredjepriset blev Sveriges galaföreställning när de tog brons i USA och Arne refererade bronsmatchen.

 

Arne skrev Ralf Edströms memoarer ihop med Ralf.

En annan gång berättar Arne om att de ringde i telefonen och till det här hör att Ralf Edström var en av Arnes bästa vänner då han lärde känna Ralf efter alla intervjuer han gjort med honom. Ralf och Arne skrev en bok ihop som hette ”En gör så gött en kan” och det var Ralfs memoarer när han var 25 år. Ralf spelade i PSV i Holland och Arne åkte över med jämna mellanrum och bodde då hemma hos Ralf i Holland.

Nu åter till telefonsamtalet som kom en fredagskväll i Stockholm och det var PSV Eindhovens klubbdirektör Ben Van Gelder som Arne hade träffat när han var över i Holland. Ben van Gelder ställer frågan direkt till Arne; ”du kommer väl imorgon?” ;”Nej”, svarar Arne vi har inte planerat att ha med något förutom nyhetsbilder från matchen” berättar han för PSV:s klubbdirektör. ;”Du måste komma för vi möter Ajax i seriefinal”, Arne hade inte reflekterat på samtalet utan undrar varför han måste komma. ;”Jo men det vet du väl att varje gång du varit här har vi vunnit och Ralf har lagt mål”, jag bjuder på resan om du kommer”. Arne kunde inte komma för han hade andra uppdrag för Tv-sporten, men så långt hade det gått för Alexander Lukas syndromet berättar Arne och skrattar.

 

Arne gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

Arne berättar om när IFK Göteborg gick fram i UEFA-cupen, då var det Arne och Bosse Hansson som delade på kommentatorsuppdragen och då ringde IFK Göteborg fick Arne höra av en sekreterare på Tv-sporten senare. De frågade vem som skulle göra matchen, de är Bosse Hansson svarade sekreteraren; ”nej nej nej ni måste skicka Arne Hegerfors för den här matchen måste vi vinna”. Arne berättar att han gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

 

Spelade fotboll med Frölundas hockeykillar.

De bästa ishockeyspelarna i Frölunda var också väldigt bra i fotboll och kunde kombinera båda sporterna. Arne spelade fotboll med Sura-Pelle, Lasse Lundvall, Ulf Sterner och en kille som Arne tror hette Gösta Ekman. Sura-Pelle blev också allsvensk fotbollsspelare med IFK Göteborg. På hockeylagets försäsongsträning hade hockeylaget ett eget fotbollslag som åkte ut och spelade och där var Arne med. Arne var enda ungkarlen i A-lagets fotbollstrupp så Arne fick åka med när hockeylaget var ute och spelade fotboll.

Ulf Sterner åkte Arne med och Ulf berättar Arne körde bil rätt snabbt. Arne fick åka med honom för det var ingen annan som vågade det. Det har varit många fantastiskt roliga händelser genom alla år berättar Arne. Frölunda är favoritlaget i hockey och IFK Göteborg i fotboll berättar han vidare.

Arne berättar om Bebben Johansson som var Arnes största fotbollsidol och drömmen var att bli lika bra som honom. Idag har Bebben och Arne väldigt bra kontakt och pratar via telefon några gånger i månaden. Arne hälsar på Bebben när han är i Göteborg och tvärtom berättar Arne. De är inte så friska idag, Bebben har blivit helt blind berättar Arne och Arne som efter en hjärtinfarkt och stroke fått problem med synen bl.a.

 

Gick från SVT till Canal Plus.

Arne slutade på Sveriges Television och började på Canal Plus. Sveriges Television tappade mer och mer av rättigheterna till andra kanaler och Arne fick ett erbjudande från Canal Plus. Det blev några år på Canal Plus och Arne berättar att de sa till honom att kommer du över till oss så köper vi premier League också. När Arne slutade på Canal Plus så frågade de Arne vilken match som han ville kommentera som den sista matchen.

Han valde IFK Göteborg-Gais som sin sista match dels för att han är Göteborgare och han tror att det är den första allsvenska match han såg någon gång på femtiotalet. Det kändes som ett bra avslut och det blev kolossalt uppmärksammat med hans avslutning.

Under hela dagen var det massor av journalister som följde Arne och efter matchen när han gick upp till Lasse Granqvist, sa Lasse att han trodde det var kungen som kom för det var så många journalister och säkerhetsvakter efter Arne. Arne blev även uppmärksammad under ishockey-VM i Helsingfors där Peter Jihde gjorde en halvtimmes intervju med Arne. Han berättar att det var en oerhörd uppmärksamhet och Arne blev väldigt smickrad och är fortfarande tagen av det när vi pratar om det.

 

Vad gör Arne idag.

Jag frågar vad han gör idag och Arne berättar att han gör en del webb-TV för Aftonbladet, Expressen och TV 4 bl. a. Jag frågar Arne hur han mår idag och han berättar att han inte är jättefrisk och han ser illa och äter en hel del tabletter varje dag för att det skall fungera.

Han tar en timmes promenad varje dag och det är oerhört viktigt för Arne att göra det.  Han vågar inte gå där det är trafik och mycket folk för han har svårt att upptäcka saker som kommer från vänster i tid.

 

Fick ”Stora Journalistpriset” 1992.

Arne har blivit hyllad flera gånger och 1992 fick han ”Stora Journalistpriset” och det är han väldigt stolt över. 2008 fick han ”Kristallens Hederspris ”och detta är de två största utmärkelserna han fått. Han har också fått TV-pris från olika tidningar som han har stående på hyllan i vardagsrummet. Det har gått oförskämt bra och har haft turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han kunde inte haft det bättre.

Jag frågar Arne om det var någon skillnad att jobba på SVT eller Canal Plus och han säger att det var ingen skillnad och han trivdes lika bra på båda ställena. En liten skillnad som var kul var att Arne fick göra både sport och nöje i SVT och det blev både ”Kryzz” och ”Det kommer mera”. Det blev mindre tittare med att han gick till Canal Plus. Han gick från några miljoner tittare till några hundra tusen och Arnes äldre bror Sture sa till honom att; ”Nu slutar du att vara en man i publikens ögon och försvinner från rampljuset”.

Arne brydde sig inte om det utan var intresserad i första hand att göra de stora idrotterna. Han kunde stannat på SVT men ville göra premier League, allsvenskan och elitserien i hockey. Det blev mindre publik men det lustiga var berättar Arne att han blev kvar i publikens medvetande på någon sätt.

 

Markoolio frågar om Arne vill medverka i hans låt.

År 2000 frågar Markoolio Arne om han vill medverka i låten ”Mera mål” som blev det årets mest sålda skiva och detta var kul berättar Arne och han har en guldskiva hängande hemma på väggen. Helt plötsligt visste alla tjejer och grabbar om vem Arne var och frågade Arne om Markoolio när de träffade Arne.

Det var Markoolio som ringde Arne och Arne visste väl inte så mycket om honom utan frågade två av sina barn, dottern Anna och sonen Björn som då gick på Adolf Fredriks musikskola om detta och de tyckte absolut att Arne skulle medverka med Markoolio. Det blev succé. Arne har tre barn. Ett från första äktenskapet och hon heter Susanna och sedan från det pågående äktenskapet är det Anna och Björn och ett barnbarn som heter Molly.

 

Minnen från Lysekil.

Arne har väldigt goda minnen från Lysekil, dels när han var här med Ulf Elfving och Tommy Engstrand på semester i tidig ungdom. Det är svårt att tänka sig något vackrare än Lysekil, Smögen och Fjällbacka.

Lysekil är den större staden med de större möjligheterna. Arne förstår att hans gamla barndomskamrat Kent Olsson bosatte sig i Lysekil. Arne berättar att de är klasskamrater från Majornas läroverk i Göteborg och de åren Arne varit speaker för Musselloppet har Arne varit och hälsat på hemma hos Kent.  Arne tycker det är fantastiskt kul att få komma till Lysekil och få uppleva gamla minnen och finare sommarstad än Lysekil finns inte.

På väg till Lysekil passar Arne och frun Kerstin att hälsa på lite vänner. Arne berättar att det blir ett stop i Göteborg och där hälsar han på barndomsvännen Gösta Sjöberg och hans familj. Räkor är något Arne gillar och han minns från förra sommaren att de tog en liten promenad på kajen och köpte färska räkor. Den 2 augusti är Arne tillbaka i Lysekil och då lär ni höra en levande legends röst på Kungstorget.

Stort tack Arne för att du tog dig tid och för ett mycket trevligt samtal. Vi syns i sommar.

IMG_0965
Arne Hegerfors och Musselloppets skapare Ahlbin Gustafsson.