Idag får ni träffa en tjej som nog de flesta känner igen här i Lysekil. Det är Maj Lysér som har öppnat den nya butiken Majsans Eko som ligger på Kungsgatan under Café Kungsgatans lokaler i Lysekil.

Idag får ni träffa en tjej som nog de flesta känner igen här i Lysekil. Det är Maj Lysér som har öppnat den nya butiken Majsans Eko som ligger på Kungsgatan under Café Kungsgatans lokaler i Lysekil.

CI2A2352.jpg

Många känner säkert igen Majsan från Sjökanten där hon jobbade under många år. Hon har efter det även jobbat med Viking hockey och på Strandflickorna här i Lysekil.

CI2A2350.jpg

 

Jag frågar Majsan hur det kommer sig att hon öppnar en affär i Lysekil?

– Jag ville ha något eget och så saknar jag småbutiker här i Lysekil. Jag tycker att en sådan affär passar i Lysekil.

Jag älskar att åka till Haga i Göteborg och kände att jag ville ta med mig lite Haga-känsla genom att öppna en butik här i Lysekil. Det är det här med att man kommer in i affären och man blir lite hej och du med kunderna, det gillar jag och det blir lite mer personligt.

Redan nu när det kommer in turister och vi står och pratar om Lysekil. Man lär känna kunderna och så var det också när man jobbade på krogen.

 

CI2A2361.jpg

 

Är allt ekologiskt i din affär?

– Allt är inte ekologiskt. En del saker är närodlat och sedan har jag även choklad som går under kategorin ”vansinnigt gott”.

 

CI2A2382.jpg

 

Du kan väl nämna några av de produkter du har i din butik.

– Jag har dinkelmjöl, ägg, olivolja, pasta, grillsåser, honung, rapsolja, tryffel, nötter, jättegod läsk och glutenfritt och veganska saker m.m. Äggen är från en gård i Alsbäck, rapsoljan är från Dingle och Ljunghonung från Dalskogen här i Lysekil.

CI2A2399.jpg

–  Jag kommer även att få in lite olika kroppsoljor där bl.a rapsoljan från Dingle finns som ingrediens i oljan.

CI2A2393.jpg

– Butiken har något för alla. För icke allergiker och allergiker av olika slag till gå-bort-presenter. Jag har försökt att samla det mesta av det bästa.

CI2A2389.jpg

Kommer du ha öppet året runt?

– Ja, det kommer jag att ha. Jag har även öppet alla dagar i sommar och då även på söndagar.

 

Tack Majsan för att jag fick titta in din fina affär här i Lysekil. På Kungsgatan hittar du Majsans affär.

Idag får ni träffa gitarristen, kompositören och sångförfattaren Clas Yngström på min blogg.

Clas berättar bl.a. om året när han jobbade som musiklärare på Gullmarsskolan här i Lysekil och mycket annat kul som han varit med om.

12H13985-2
Clas Yngström. Foto: Heléne Sjöstrand.

Clas Yngström är född i Borlänge 1952. Jag frågar Clas hur det kom sig att han kom in på detta med musiken?

– Jo, min bror sa att jag lärde mig spela skivor innan jag kunde gå. Morsan sjöng och hela släkten bakåt har haft musiken som hobby. Min mormor var pianist på stumfilmsbiografen i Falun. Varje jul och påsk när släkten träffades så sjöng vi. 1962 fick jag min första egna gitarr som var en ljusblå Hagström Kent av farsan i julklapp. Innan dess så spelade jag på morsans Levin.

Vilka hade du som favoriter när du växte upp?

– Mina favoriter var instrumentalgruppen Spotnicks med Bosse Winberg, The Shadows med Hank Marvin och The Ventures. Jag plockade ut musiken på gehör och lärde mig de olika melodierna.

Sedan startade jag ett band med en kille som gick i tvåan som hette Pierre Swärd. De vuxna kallades oss för The Kids. Sen körde vi i lite olika band.Pierre spelade på den den tiden gitarr, men är numer en orgelfantom och vi har lirat ihop i 52 år och spelar fortfarande ihop då och då.

Gick du i någon musikskola under uppväxten?

– Nej ingenting sådant. Det fanns ingenting som jag ville lära mig i musikskolan. Det var tanter som slog en på fingrarna och någon farbror som luktade konstigt som ville att man skulle spela ”Liten fingervisa” och det var inte min grej. Jag ville spela elgitarr och lira rock ´n roll.

Däremot så gick jag till folkparken med min bror och såg Spotnicks, Shadows och oftast alla band och artister som kom till parken. Jag såg The Violents som kompade Jerry Willams. Jerry fick en bas i skallen halvvägs igenom uppträdandet och jag blev så tacksam för jag ville inte höra Jerry utan jag var där för att höra The Violents. De hade en fruktansvärt bra gitarrist som hette Hasse Rosén,  jag såg dem i Hunneboparken, tror det var sommaren -63.

Gick du på något gymnasie?

– Morsan ville att jag skulle göra det men jag skolkade för det mesta för jag ville hålla på med musiken. Antingen var man hemma hos någon kompis och lyssnade på plattor eller så var man inne i någon skivaffär och lyssnade på skivor där. Det var tidigt 70-tal och vi lyssnade bl.a. på Allman Brothers, Chicago, Hendrix, The Who, Clapton och Rolling Stones. Sedan blev det jazz fusion för hela slanten. Jazzen hölls sig till punken kom och då tyckte jag det blev kul med rock ‘n roll igen. Jag gick aldrig klart gymnasiet men läste in det vid ett senare tillfälle.

När gav du dig ut på din första turné?

– Första riksturnén var nog 1971 och då bodde jag i Göteborg. Min bror hade flyttat dit efter gymnasiet och jag hängde på fem år senare, det var problem med att få gig i Dalarna. Det blev kanske två spelningar per år där. I Göteborg hägrade spelningarna och musiklivet. Bl.a så spelade vi i Hagahuset. Jag och Juris ”Jocke”Salmins från Motvind och en annan gitarrist Peter, jag minns inte efternamnet men vi lirade där i källaren. Vi höll till i källaren där och lirade med olika band.

Vi hade en grupp ihop med trummisen i Älgarnas Trädgård Dennis Lund som tyvärr inte finns i livet idag. Vi spelade jämt och där träffade jag även en basist som heter Nikke Ström. Alla samlades i Haga och det var lite som Christiania i Danmark.

Jag var ute och spelade och jammade på olika klubbar mest varje kväll och jobbade samtidigt med att vikariera på olika musikskolejobb i Göteborg. Oftast blev det i grundskolan.

1974 börjar du jobba på Gullmarsskolan i Lysekil hur kom det sig?

– Min svägerska jobbade som bildlärare i Lysekil och tipsade om detta. Jag och min blivande fru fick hyra ett hus i Lysekil för 100 kronor i månaden så det var bara att slå till. Det var skitkul.

Vad minns du av det jobbet?

– Jag hade jättekul. Det är så fint där uppe i Lysekil med omnejd. Jag älskar västkusten och Bohuslän. Jag minns mest de personerna jag hade i skolan och det var bl.a. Leif ”Elo” Johansson och Claes Lindberg. De var två trevliga killar. De hade haft en äldre musiklärare som hade pratat om dynamik och annat. När jag kom in så hoppade de ut genom fönstret. Elo var riktigt duktig på musik och gick från en tvåa till en fyra i betyg. Vi hade mycket roligt ihop.

Jag var inte så mycket äldre än dem så det var riktigt roligt. Jag minns att Nationalteatern släppte skivan ”Livet är en fest” och då jobbade jag med förhållandet med text kontra musik med niorna. Det blev ramaskri bland vissa föräldrar.

Det blev förhör med skolledningen från Uddevalla. Det var någon utifrån öarna som tyckte att det var ogudaktigt. Med låttexten ”Fredagskvällen bubblar i blodet och man är kåt” så hade skolledaren strukit under detta fyra gånger. Jag hade med mig läroplanen och visade bl.a. hur man kan använda musiken i politiska syften. Man använder sig av musiken för att föra ut ett budskap på olika sätt.

Jag hade även ett gäng med elever från Texas vars föräldrar jobbade på Scanraff (Preemraff). De var riktigt roliga. De var väldigt hårt hållna men vi hade riktigt kul på kvällarna när vi drog ner rullgardinerna och spelade ZZ-Top.

Spelade du något när du var här i Lysekil?

– Ja, jag hade Soffgruppen , en instrumental kvartett med bl.a. Pierre Swärd och vi turnerade runt omkring på jazzklubbar och musikföreningar.

Hur länge var du i Lysekil?

– Ett tag efter det så slutade jag för jag fick jobb på musikhögskolan i Göteborg. Dessutom fick jag ett er med att spela med en av mina svenska pianistfavoriter som heter Lars Jansson. Med kom också en jazztrummisen Albert Heath från New York som bodde i Göteborg. Det kändes lite som jag svek mina elever på Gullmarsskolan i Lysekil men det var en mycket rolig tid i Lysekil. 1980 var jag tillbaka i Lysekil i ett källarbandsprojekt och då bodde vi på Pub Lokus. Vi stod på knä och spelade flipperspel på kvällarna och drack starköl.

1978 startade Sky High. Hur kom det sig?

– Jag bodde i Göteborg och mina gamla kompisar från Dalarna brukade komma ner och dricka bärs och partaja en gång varje säsong. Mitt jobb var att fixa gig så de skulle ha råd att komma ner. Vi kallade oss för Yngves Orkester och körde lite dansbandsfejk. Vi brukade alltid börja med Trio me´ Bumbas gamla dänga”Man skall leva för varandra” och efter halva låten så drog vi järnet med ”I’m Going Down” I Beck Bogert & Appice stuk och efter det var det låtar från Hendrix, Bluesbreakers m.m. Vi spelade vi ofta där punkband spelade.

På musikklubben Errols i Göteborg där uppstod Sky High hösten 1978. I en paus när Yngves Orkester spelade där ville en av bandmedlemmarna (som hade en träff med en brud och ville umgås lite), att vi skulle köra som en trio och föreslog att vi skulle köra lite Hendrix och det tog hus i helvete. Vi var även i Stockholm och spelade och där tog det också hus i helvete.

Efter att vi, våren 1979,  gjort radioprogrammet Tonkraft så hade vi helt plötsligt 150 gig inbokade. Vi spelade in programmet på Bill Öhrströms musikklubb, Mariahissen i Stockholm. 1980 så kom vi till det vägskälet att vi var tvungna att välja för vi hade över 200 spelningar på ett år. Skulle vi satsa på Sky High och ge det en chans var frågan. Jag hoppade av musikhögskolan och vi sa upp oss från våra jobb och studier.

Vi gjorde en platta och var nere i Holland och spelade på en minnesgala för Hendrix och gjorde stor succé och fick stora rubriker i den Brittiska tidningen Melody Makers. Vi spelade även med Mitch Mitchell som var Hendrix trummis. Vid starten av Sky High hade vi inga tankar om att det skulle bli så stort som det blev med gruppen.

SKY HIGH 1 besk
Sky High Foto: Hasse Eriksson.

Hur kom namnet Sky High till?

– Det tog jag helt enkelt från en Jimi Hendrix bootleg. Det är en inspelning från The Scene i New York och från ett jam med bl.a. Jim Morrison och Johnny Winter m.m.

 

1988 släpper du din första solsoplatta, kan du berätta lite om den?

– Ja, 1988 i San Fransisco spelade jag in ”Have Guitar, Will Travel”. Sky High hade splittras på hösten och det var trist med Louise Hoffsten bråket och alla var trötta och det hade gått i stå kan man säga.

Jag hade bokat in en inspelning med Sky High i The Tubes studio i San Fransisco och ringde min kompis Prairie Prince ( trummis i The Tubes m.m. ) och sa att detta spricker för jag har inget band. Prairie säger till mig att kom över du så kör vi. Jag fixar basisten Ross Valory från Journey, på munspel och slagverk blev det Norton Buffalo från Steve Miller Band och på keyboards medverkade Tim Goreman som spelat med Elton John, Stones och The Who m.m.

Jag åkte över och tittade på studion och träffade den legendariske producenten Andy Johns. Jag lånade pengar i banken och åkte över men på grund av vissa saker så gav jag Andy sparken. Men det blev en platta tack vare att de andra var väldigt stöttande. Skivan sålde väldigt bra och jag tror aldrig jag tjänat så mycket på en platta som den. Det beror mycket på att jag då startade ett eget bolag och pengarna gick till mig istället för ett skivbolag.

Du har många strängar på din lyra och även gjort filmmusik under din karriär. Du gjorde filmusik till filmen ”Jägarna” 1996. Hur kom det sig? 

– Efter som vi spelat så mycket så ringde regissören och sa att de ville ha lite bra musik. Över 800 000 såg filmen det första halvåret. Sedan har det blivit någon mer film.

Jag har läst att du är ambassadör för Hagström gitarrer?

– Ja, det är jag. Vi har ett museum  i Falun ( Dalarnas Museum ) där vi försöker bygga en permanent utställning. Det finns, redan nu, en ganska fin utställning där och man kan där se mej dema sex olika Hagströmgitarrer – enbart sådana byggda i Älvdalen, naturligtvis!

Du har även fått fina utmärkelser av organisationen Blues Hall of Fame?

– 2012 blev jag utsedd till ”Master Blues Artist” av organisationen och 2014 blev jag utnämnd till ”Legendary Blues Artist” och det är stort.  Vidare fick jag Faluns Kulturpris 2015 och det var också kul.

Foto: Heléne Sjöstrand.
Foto: Heléne Sjöstrand.

 

Idag bor Clas mellan Borlänge och Falun. När flyttade ni hem igen?

– Redan 1983 flyttade vi från Göteborg och då skulle jag lägga av med musiken. Men samtidigt skrev jag låten ”I ain´t beggin” som tack vare ZZ-Top blev en superhit. Vi spelade på samma ställe som dem i Norge dagen innan ZZ-Top skulle spela. Allting gick snett. Brandkåren fick komma och jag tror det bara var 75 personer som såg oss. Vi var riktigt deppiga. Produktionsbolaget kom och sa att vi har ZZ-Top imorgon så om ni stannar kvar så bjuder vi på hotell så får ni lite kul i alla fall.

Jag träffade Gibbons och drog honom i skägget och gav honom vår musik. Det ledde till att vi fick en jättefin rockvideo till låten som visades på MTV och Music Box och andra kanaler. Det blev en jättehit i Sverige och det var riktigt roligt.

Billy Gibbons har jag hållit kontakten med och har bjudit honom på surströmming i Stockholm och vi träffades när jag var i Houston.

År 2018 är det 40 år sedan Sky High bildades och ni turnerar fortfarande?

– I mitten på 80-talet hade vi ett rejält break som jag sa tidigare och det har varit lite olika bandmedlemmar under åren och jag är den enda som genomgående varit med hela tiden.

Höjdpunkten var 1985 och förra året gjorde samma gäng en ny platta men namnet ”Stone & Gravel och det var riktigt roligt. Vi har fått någon slags sjätte andning och det känns jättebra.

Jag ser att ni skall till Vänersborg och Uddevalla och spela?

– Ja, vi skall till västkusten och även till Göteborg i en annan konstellation.

 Har du någon kontakt med västkusten idag?

– Det är klart, jag älskar Bohuslän och speciellt från Tjörn och uppåt.

Var du här och spelade på Havsbadet när Totta Näslund och gänget drev det?

– Jag var kompis med Totta och vi hade ett kollektiv i Göteborg med ett par av de som ingick i gruppen Nynningen. Totta brukade alltid komma på festerna och sjunga Dylan låtar. Nikke Ström som jag åkte med på turne´1971 var en av nyckelmännen där i Lysekil.

Yngstrom
Clas på Havsbadet i Lysekil och i bakgrunden syns Lasse Wellander. Foto: Lennart Hård.

Jag spelade även på Jazz och Bluesfestivalen när Benny Engels hade den. Bluesföreningen Ernst har jag också lirat för i Lysekil och på Sjökanten har jag lirat med några kompisar.

Om man sammanfattar allt du har gjort under alla dessa år vad är det roligaste?

– Jag tycker allt är det roligaste. Att få spela musik och träffa människorna man spelar för. Det är möten med alla människor man träffar som artister och andra. Musiken är ett liv för mig och inte enbart ett jobb.

Som sista sak ber jag Clas att beskriva Lysekil med några få ord.

– Gullmarns pärla.

Stort tack Clas för att du tog dig tid. Hoppas vi ses i Lysekil vad det lider och lycka till i framtiden.

Alla foton i reportaget använder jag med tillstånd av Clas.

Tack till Lennart Hård för fotot från Havsbadet.

Idag får ni möta Mats Westling på min blogg!

Idag får ni träffa artisten Mats Westling på min blogg. Jag träffade Mats när han var och spelade på Bröderna Haaks ”FavvoFestival” i Hamburgsund för några veckor sedan och fick en väldigt rolig och mysig pratstund med honom i Haaks turnébuss.

IMG_1695
Mats Westling.

Mats Westling är född i Enskede i Stockholm den 27 juli 1962. Familjen flyttade efter några år till Göteborg och Partille och han berättar att de hade en Tandberg rullbandsspelare som hand använde för att träna på att lära sig göteborgska.

Mats berättar att han är uppvuxen i Göteborg och att det är det som är hemmastaden för honom. Han hade ingen koppling till Göteborg innan flytten, pappa hade släkten i Gävle och mamman hade släkten neråt Småland. Jag frågar givetvis om han håller på Brynäs eller Frölunda i hockey. Han skrattar och berättar att han håller på Frölunda.

Växte upp i Göteborg.

Musikintresset har alltid funnits där och han berättar att hans mamma Anita var jazzsångerska på 50-talet i bl.a. Stockholm. Hon sjöng bl.a. med Malte Lindemann på Nalen och andra kända Stockholmsställen. Pianot var det första som lockade Mats i unga år och sedan blev det gitarren som tog över mer och mer.

Han har aldrig läst musik på högskola, men berättar att släkten var nog lite tvedelad där då den ena sidan var väldigt akademisk och den andra var lite mer musik och det där har nog hängt med genom åren att man skall ha det lite torrt under fötterna. Mats läste 3-årig ekonomisk linje på gymnasiet och efter det läste han också marknadsförning.

Tog lektioner av Peter Almqvist.

Mats har inte gått någon musikskola utan tog lektioner i att bl.a. spela gitarr hos Peter Almqvist som var Mats första lärare i musik. Han var gitarrist till början av 80-talet då han gick med i syntbandet ”Strasse” där han spelade gitarr. Han gjorde lumpen på I 17 i Uddevalla samtidigt som de höll på att spela in plattan ”Följa John” i London med Midge Ure frontfigur i Ultravox som producent.

Mats berättar att han pendlade mellan grönkläderna på Bulid i Uddevalla och tog bussen till Göteborg och vidare med flygbussen till Landvetter och flög till London och spelade in skivan med Strasse. Det roliga i det här berättar han att det funkade så bra ihop och att han hade en major som var så fantastiskt förstående så han fick ledigt när han behövde det.

IMG_7589

 

Hoppar av Strasse och bildar Attaboy.

Mats och trummisen Kaj Zack i bandet Strasse bildar gruppen Attaboy. Attaboy fick en stor hit med låten ”Land of glory” 1986 och blev P3:s mest spelade låt under en period berättar Mats. I Attaboy blev Mats sångare. Attaboy påminde lite om Strasse fast det var mer gitarrer i i nya gruppen.

Med Strasse blev det några spelningar i England och mycket spelningar i Sverige och Norge. Attaboy låg på Skivbolaget WEA och hade självaste Harpo som producent. Sanji Tandan som var skivbolagsdirektör på WEA kom in och visade upp en singel och sa; ”Den här killen tror jag kommer att bli någonting” och det var Orups singel ”är du redo” berättar Mats.

 

Satsade på en solokarriär.

I slutet av 80-talet splittras Attaboy och Mats börjar så smått besluta sig för att satsa på en solokarriär. Han började skriva låtar och fixade och donade. En fransman som var kompis till Mats lyssnade på låtarna Mats hade gjort och frågade om han hade haft någon kontakt med Frankrike och för att göra någonting där. Nej det hade inte han så vännen till Mats som kontaktade en gammal manager i Paris som han hade jobbat med tidigare. Managern hade bl.a. upptäckt Patrick Hernandez med ”Born to be alive”. Det skickades material till Paris och en månad senare satt Mats och kompisen på tåget till Paris för att skriva avtal med managern.

 

Åker till Paris fattig som en kyrkråtta och skall skriva skivkontrakt.

Mats berättar att han vid denna tiden var ganska pank och och som tur var hade managern betalat tågbiljetten över till Paris. De kommer till Paris och åker ut till managerns hus. De finner sig till rätta och träffar mannen som verkar överdrivet framfusig och vill skriva kontrakt direkt med Mats. Han tjatade hela kvällen på att han skulle skriva under avtalet så Mats blev lite fundersam.

Mats kunde ingen Franska och ville att någon skulle läsa igenom det innan han skrev på. Managern bjöd på 100-årig Calvados som var helt underbar berättar Mats, men han tvekade på att skriva under. Det kändes inte alls bra och ju längre kvällen gick så tjatade mannen mer och mer. Dag 2 när de vaknar säger Mats till kompisen Emrik att vi drar det känns inte bra. De rymde från huset och tog en buss in till Paris. Som tur var hade Emrik lite pengar men Mats var nästan barskrapad.

 

Tog in på ett billigt hotell.

De sista kronorna spenderade de på vin och löksoppa och hade jättekul berättar Mats vidare. När de nu ändå var i Paris och hade med sig demo och material så besökte de en annan kompis till Emrik som hade en studio i centrala Paris. De går dit och vännen till Emrik lyssnar på demolåtarna. Jean-Claude hette han som hade studion ihop med en kvinna och han gillade det han hörde. Han hämtar kvinnan och hon säger;”I like this music, this could be something for Christian”.

Christian var en amerikansk producent. De skildes åt den dagen och gick tillbaka till deras hotell och hade råd med varsitt glas vin berättar Mats och skrattar. Dagen efter är det panik…de har inga pengar. Mats funderar på att ringa till mamma och fixa lite pengar. De går till studion i centrala Paris och träffar Claude och kvinnan.

Skriver skivkontrakt.

Claude berättar att den amerikanske producenten var överväldigad och samma dag skriver Mats på kontraktet. Studion som låg precis vid Champs-Élysées där både bl.a. Rolling Stones och Tina Turner hade spelat in skivor. De blev inbokade vid ett hotell vid triumfbågen och i restaurangen alldeles intill hotellet var allt betalt.

Det var skaldjursplatåer och gratis drinkar så de levde som prinsar berättar Mats. På kvällen firade de och Mats ringde killarna i bandet och berättar att de skall komma till Paris om en månad och spela in. Tre månader tillbringade de i Paris och det var en bra period för alla som var med tillägger Mats.

Fick nytt skivkontrakt med ett svenskt bolag.

1995 hade Mats och bandet en spelning i Halmstad. Det kom fram en snubbe som hette Jojje och pratade med Mats. Jojje var gitarrist och gav Mats tipset att höra av sig till Bobby Ljungren som jobbade för skivbolaget Lionheart. Han skickade över material och skrev kontrakt med Lionheart hösten 1995. 1996 släppte Mats singel ”In the garden” och det blev hela sex TV-framträdande med den låten och den sålde väldigt bra.

Samtidigt här så börjar Mats jobba med Jill Johnson och skrev låtar som kom med på Jills skivor. 1998 i Melodifestivalen medverkade Mats på Jills låt ”Kärleken är”. Det blev vinst med ”Kärleken är” i den svenska uttagningen och resan till finalen gick till Birmingham i England. Det var kul berättar Mats och Jill var så trevlig. Mats berättar att han jobbade i flera år med Jill och var också ute på turné med henne. Peter Hallström låtskrivare m.m. och som också var med i kören till Jill när de var med i finalen i Eurovision Song Contest i Birmingham. Mats berättar att  alla blev hänvisade till greenroom och allt var en fruktansvärd procedur med säkerhetskontroller m.m.

Dana International var med det året och det blev bombhot mot Eurovision Song Contest stup i kvarten. Mats och Peter gick ut till greenroom och på vägen dit säger Mats till Peter att det hade varit gott med en öl. Jill hade ett ganska sent startnummer så de gick fram till några säkerhetsvakter och frågade om de visste om det fanns något ställe de kunde köpa en öl. Nej de visste inget ställe och de kunde inte gå utanför greenroom.

Mats förklarade läget och de fick okej att gå ut. Mats och Peter var de enda deltagarna som satt på den lokala puben och drack öl och tittade på de första bidragen innan det var deras tur att gå på scenen med Jill. Mats berättar detta och säger samtidigt att resan med Jill till Birmingham var fruktansvärt rolig.

 

Första genrepet i Birmingham.

Mats berättar om första genrepet i Birmingham och de sa till dem att ni kan ta med er kläderna ni skall ha på er men ni behöver inte ha på er dem utan bara hålla upp dem under första genrepet för att se färgerna.

Mats och några andra hade kläderna på klädhängare och stod med kläderna och tittade på allt möjligt. Det som ingen sagt till honom och de andra var att Rapport filmade en stund av genrepet. I tidningarna stod det ”Synnerligen tråkig kör ”men det var ingen som hade sagt till kören att Rapport skulle filma på genrepet. Jill står och sjunger och kören har ingen närvaro alls. Det var en upplevelse med de reaktionerna det blev hemifrån berättar Mats och skrattar.

IMG_8254

 

Lämnade Lionheart för Universal.

Han släpper en platta på Universal som heter ”Landscape”. 2002 kom Mats in i en identitetskris och kände att inget var roligt längre och han gick in i den berömda väggen. Mats berättar att han fick ett sådant jäkla bryt på den kommersiella delen av branschen och kände att han inte visste vad skall han skriva om och vem han är.

Han blev sjukskriven i ett halvår och spelade inte någon musik alls och hade nog tänkt sig att aldrig mer spela musik. Han blev rätt folkskygg och förlorade all feeling för musiken och all glädje var helt borta och funderade på om han kunde göra något annat. En dag kom det sig att en kompis som heter Pontus Borg spelade på ett ställe som Mats besökte.

Mats hade inte spelat på cirka ett år efter det att han blev dålig.

Pontus frågade Mats om han inte ville komma upp och sjunga men Mats var fullt klar med att han inte ville det. Han fortsatte och tjata och till slut kunde inte Mats säga nej utan gick upp och sjöng och där lossnade det berättar Mats. Detta var på Lilla Sjöbaren i Haga. Den kvällen fattade Mats ett beslut och det var att han skulle fortsätta med musiken men bara göra det han ville själv. Skriva om det han vill skriva och gå sin egen väg utan att vara beroende av någon annan.

Nu börjar Mats skriva låtar till ”13 rätt” som kom 2005 och började samarbeta med bandet YaYaMen. De gav sig ut och gjorde en hel serie gig med Mats egna nya material som ingen hade hört förut. Mats berättar bl.a. om en spelning på Mortens i Uddevalla som de körde 2 X 40 minuter och det var ett bra drag.

I och med ”13 rätt” bestämde sig Mats också för att inte blanda in något skivbolag utan körde sin egen grej. Han har fått flera förfrågningar från olika skivbolag men tackat nej till det. Han vill ha full kontroll själv och trivs jättebra med det.

Med skivan ”13 rätt” så var det som att börja om för Mats.

Första singelsläppet inför releasen av ”13 rätt” släpptes redan 2004 och var en duett med Agneta Sjödin som hette ”Osårbara”. Mats har känt Agneta en lång tid och det var fantastiskt kul att få spela in den med henne. Mats blir så taggad av skivsläppet så han börjar redan nu skriva låtar till nästa platta som blev ”Café Jacob” som stamfiket heter i Haga där Mats bor. ”Café Jacob” släpps i februari 2008.

Mats släpper 2 singlar från detta album och har funderingar på att släppa en tredje. Samtidigt här så skall Mats och frun Madeleine åka på semester till Italien så det bestämmer sig för att släppa singeln ”Perfekt” för att se vad som händer. Under tiden Mats och Madeleine var i Italien började mailkorgen fyllas på och de fick reda på att låten spelades på flera olika radiostationer väldigt ofta.

Skivan började sälja som fan berättar Mats. Han berättar att han fått så många fina brev från folk om den låten och det är så kul tycker Mats och berättar att han har svarar på alla mail och brev han fått. Han blev väldigt glad för att få haft en hit med låten ”Perfekt” och det betyder väldigt mycket för honom.

2010 kommer nästa skiva ”Tack vare dig”.

”Tack vare dig” är inspelad på Ellös där Björn Olsson bodde i många år och där även Hans Asteberg är med och producerar. Hans har även hängt med på Mats andra skivor. Det var underbart att se kossorna gå utanför huset och beta när de spelade in skivan berättar Mats. Under åren har han hela tiden turnerat sedan skivsläppet med ”13 rätt” och det har ökat hela tiden.

Finland har också kommit in på kartan över spelningar och det började när singeln ”Perfekt” släpptes. Från nya albumet ”Fågelvägen” som släpptes i februari i år spelas två att låtarna flitigt i Finsk radio. Även i Norge börjar det bli mer och mer spelningar.

Utvecklingen av Spotify?

Mats tycker att som företeelse är Spotify helt fantastisk, han älskar Spotify och att kunna botanisera och upptäcka ny musik. Rent ekonomisk tycker Mats det är en katastrof även om det blivit lite bättre. Folk har Spotify i bilen, husvagnen och båten m.m. Han tycker att Spotify är här för att stanna och berättar att Stim och Sami gjort ett bra arbete med att få dem att höja ersättningen för varje spelad låt, men de måste få upp den mer så att det blir mer pengar till artisterna.

Framtidsplanerna för Mats är att spela musik, turnera och skriva mer musik. Mats är även med på en hyllningsskiva till Koster där överskottet går till Sjöräddningen. I Lysekil har Mats varit och spelat fast det var ett tag sedan sist. Förra gången var på The Old House Inn och Mats vill gärna komma till Lysekil och spela igen. På Havsbadet i Lysekil har Mats varit och uppträtt ihop med Cecilia Vennersten. Vi hoppas att Mats kommer till Lysekil inom en snar framtid och stort tack för att jag fick göra en intervju med dig det var en mycket trevlig och rolig stund. Ni som vill läsa mer om Mats kan göra det på länken till Mats hemsida här under.

http://www.matswestling.se/

bild (4)
Mats och jag.