Idag på bloggen får ni träffa före detta Lysekilskillen Pontus Josefsson Säll som skall spela U-19 EM med Svenska Handbollslandslaget i Kroatien

Idag får ni möta Pontus Josefsson Säll som jag fick en pratstund med här i Lysekil innan säsongen drar i gång. Pontus bor i dag i Alingsås, men föräldrarna har köpt ett hus i Hunnebo och flyttade dit för ett tag sedan.

Första året i Pontus liv blev i Lysekil och sedan blev det en sväng till Göteborg innan han vid sex års ålder flyttade tillbaka med familjen till Lysekil. Här började han Färgarskolan och sedan blev det Mariedalsskolan fram till årskurs sex. Efter det blev det Gullmarsskolan fram till nian. Idag spelar Pontus i Handbollsligan med sitt Alingsås HK och trivs jättebra.

Pontus Josefsson Säll utanför Kronbergshallen i Lysekil.




När startade ditt handbollsintresse, minns du det?

– När jag var sex, sju år. Vi fick hem ett brev från Lysekils Handbollsklubb (LHK) som ville aktivera ungarna med att starta upp de yngre ungdomarna att de skulle ha det kul. Jag sa direkt till mamma, att jag inte skulle börja någon handboll och att hon kunde kasta brevet säger Pontus och skrattar.

Väl på plats och när jag kom ut från handbollen så sa jag; ”jag skall aldrig sluta med handbollen”. Mamma Maria tvingade dit mig för hon var mycket aktiv i handbollsklubben och var med och tränade oss under hela min uppväxt.

Pontus i LHK dräkten som liten. Foto privat.

Minns du din första match?

– Vi mötte Kropps och fick stryk med 10–0. Sedan gick det bättre för vår årskull. Vi vann div 1 i Göteborgsserien. Första året vann vi 24 matcher av 24 möjliga. Andra året vann vi 17 av 20 och sista året kom vi trea i serien.

Efter Gullmarsskolan blev det Gymnasiet 2018. Hur kom det sig att det blev Alingsås?

– Jo, men 2018 flyttade jag ner till Alingsås och gick El- och energiprogrammet på Elitidrottsgymnasiet Alströmer NIU Handboll, för att ha något att kombinera handbollen med sen. Jag sökte dit och fick komma ner och provträna och fick klartecken att börja. Efter att jag nyss gick ut gymnasiet så fick jag jobb direkt.

Utvecklingen i Alingsås?

– Jag var niometrare först, och det kanske inte var min starka sida när jag spelade i A-pojklaget. Jag bytte position till linjespelare. Man vänjer sig och lär sig nya tips och tricks hela tiden. Utvecklingen går hela tiden framåt känns det som.

När kom du med i Alingsås A-lag?

– Jag skrev på ett kontrakt hösten 2020 som sträcker sig till 2023.

Då måste det gått väldigt bra för dig?

– Jag kom med i HP-Alingsås och det är som ett B-lag kan man nog säga. Vi spelade i division 1 och det gick inte så bra för laget. Det var många tuffa matcher men man lärde sig på vägen. På förra försäsongen så fick jag vara med på några träningar i A-laget. När vår lagkapten Niclas Barud skadade sig så fick jag hoppa in på heltid i laget. 

Du blev ganska tidigt uttagen till ungdomslandslaget, det måste ha varit grymt kul?

– Ja, det var det. Jag blev uttagen till ett läger för U-17 landslagsspel i Karlskrona som heter Scandiberico. Det blev tre landskamper mot Portugal, Norge och Spanien. Det var tre riktigt roliga matcher och det var första gången jag var med i landslaget.   

Pontus i landslagsdräkt. Foto privat.

Foto privat.

Nu är du med i A-laget och kan du berätta hur en vecka kan se ut?

– Som det ser ut så i början blir det träning på måndagar, tisdag två träningar, onsdag egenträning, torsdag två träningar, fredag en träning, lördag träning eller match och på söndagarna är matcher eller egenträning för min del.

Sen så var ni och spelade Europacupmatcher, hur var det?

– Det var kul och vi vann mot Magdeburg som vann hela Europacupen. Vi vann några matcher och det var en upplevelse att få vara med om detta.

Foto privat.

Det blev femte plats i Handbollsligan, tankar om det?

– Vi tog oss till kvartsfinal men vi förlorade mot Skövde i kvartsfinalerna. Skövde spelade senare final mot Sävehof som vann hela serien. Tyvärr så fick jag inte spela så mycket i kvartsfinalerna.

Tankar inför årets säsong i Handbollsligan?

– Vi har många som lämnar klubben. Bland annat Axel Franzén också från Lysekil och några till. Men samtidigt kommer det in duktiga spelare så det är bara att kämpa på och göra sitt bästa. Det är en ganska ung lovande trupp.

Nu blir det U-19 landslaget hur känns det?

– Jo, det känns jättebra. Jag har varit på lite träningsdagar och blev uttagen till U-19 EM. Egentligen skulle EM varit i januari, men på grund av pandemin så har det flyttats.

Man blir uttagen till ett läger på lite olika platser. Sen så samlar de ihop de bästa från träningslägren och nu senast första och andra juli hade vi träningsträff i Alingsås där de bästa från alla regioner träffades.

Sen hade de en livesändning på Facebook och på min position var det jag och Felix Möller från Sävehof som blev uttagna.

Hur ser upplägget ut för EM?

– Vi åker till Lund 4 – 8 augusti. Träning de två första dagarna och matcher mot Färöarna, Norge och Danmark. Sedan blir det avresa till U-19 EM i Kroatien som pågår 11 – 23 augusti. Det skall bli riktigt roligt. Senare i höst blir det även EM kvalspel utomlands.

Det finns fler Lysekilare i Handbollsligan eller fanns… Nu är Axel Franzén borta och även Adam Nyfjäll. Fast du har en Lysekilare kvar i ert lag och det är Jonathan Sandberg. Men hur var det att möta Adam i Handbollsligan?

– Nyfjäll är duktig. Vi slog dem på hemmaplan, men förlorade bortamatchen. Vi pratade lite efter matchen och kollade läget.

Du har två år kvar på ditt kontrakt, vill du komma utomlands och hur går tankarna för framtiden?

– Det är väl klart att man vill det. Men nu fokuserar jag bara på att göra mitt bästa och så leder det dit det leder. Man försöker göra sitt bästa hela tiden.

Har du någon fritid?

– Nej inte direkt, Det blir mest träning och nu skall jag även börja jobba som elektriker. Det blir lite padel ibland och säkert lite tv-spel på kvällen.

Saknar du Lysekil någon gång?  

– Det är väl klart att man gör.

Tack för en trevlig intervju och att du tog dig tid Pontus och lycka till med handbollen framåt.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.

IMG_7839.jpg
Axel Franzén.

Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.

 

Uppväxt med handbollen.

 Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.

 

Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.

 

 

Började gymnasiet i Uddevalla.

Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.

I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.

 

 

Hur gick det i Kroppskultur? 

 – Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.

 

 

När kände du att utvecklingen vände?

– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.

 

 

Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?

 – Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.

 

 

IMG_1308.JPG
Foto: Hans Petter Wille.

Hur kändes det att flytta till Halmstad? 

 – Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.

 

 

Kan du berätta hur det var att komma till Drott? 

 – Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.

 

 

Jobbade du även när du spelade i Drott?

 – Ja, jag fick jobb som snickare där också.

 

IMG_1353.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

Hur länge stannade du i Drott?

– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.

Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.

 

 

Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?

 – Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.

IMG_1357.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

 

Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?

 – Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.

 

 

Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?

 – Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.

 

Hur går det för Skövde handbollsmässigt?

 – Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.

 

 

Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?

 – Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.

 

 

Skademässigt hur har du klarat dig där?

 – Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.

 

Har du hemlängtan?

 – Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.

 

 

Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?

 – På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.

 

Framtidsplaner? 

 – Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.

 

 

Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?

 – Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.

 

 

Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas? 

 – Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag  Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.

 

Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.