Den andra säsongen av Tjuv & Polis togs hem av poliserna

Den andra säsongen av Tjuv & Polis togs hem av poliserna, se finalbilderna från avslutningen vid Havsbadsrestaurangen här i Lysekil och intervjuer med tjuvarna, Kristin Ingvarsson, Tjuvcrille och Björn Wahren, exekutiv producent på SVT som får slutordet i detta reportage.

Poliserna tog hem den andra säsongen av Tjuv & Polis. Foto: Meter Television AB.

Micke Leijnegard vid kvarnen i Fiskebäckskil som var finalplatsen för Tjuv & Polis. Foto: Meter Television.

Fyra tjuvar till finalen

Det blev fyra finalister som togs sig till final i den andra säsongen av SVT:s Tjuv & Polis. Frasse, kapten, Bengtler och Elin var de som hade klarat sig längts i serien.

Det var redan i början av året som jag fick veta att Tjuv & Polis hade Lysekil som en finalplats till inspelningen av säsong två. Det blev Lysekil som blev platsen för inspelningen.

Inspelningen startade i ett soligt Lysekil i april

I april började inspelningarna här i Lysekil och det var en spännande tid, där många frågade mig om jag skulle vara med i serien.

Jag fanns även en stund i poliserna intresse och Björn Wahren, exekutiv producent på SVT berättade för mig när jag intervjuade honom att; ”Helena som var producent tyckte att spåret på dig släcker vi direkt, eftersom du har varit lite inblandad från början. Beslutet togs och de meddelade polisen att du inte var intressant i den fortsatta utredningen”.


Fick besöka den fiktiva polisstationen

I ett ganska tidigt skede så blev jag inbjuden att få vara med på ett morgonmöte som polisen hade. Det var så spännande. Jag satt bredvid en kille som är huvudredaktör på Meter Television AB och som heter André Linschooten och vi pratade lite under morgonmötet och det visade sig att han varit här i Lysekil som ungdom och bott i Curmans Villa.


Hörde namnen på de misstänkta

När jag kom ner i lokalen så det första jag såg var bilder på bröderna Hjelm. Bilden på Lars kände jag igen för den hade jag tagit. Då förstod jag att de hade åkt dit. Sen var mötet igång och man hörde hur poliserna diskuterade och namn som Anna-Karin och hennes man Hasse kom upp. Vidare hörde jag sångfågeln Elin nämnas, samma hennes pappa och Klinik Pangea med Maddi och hennes dotter med mera.

Förstår ni hur spännande detta var…

Foto: Meter Television AB.

Polisstation och bankvalvet

Efter mötet tog André med mig en våning ner där polisstationen med fängelsecellerna fanns. Allt uppbyggt bara för denna inspelning. Sedan gick Rickard Tscherning, projektledare på Meter Television AB och visade mig platsen där rånet begicks.

André Linschooten visar upp polisstationen.

Finaldagen

Dagen innan finalen fick jag ett meddelande om jag kunde hjälpa till med en grej inför finalen, men tyvärr gick inte det att genomföra. Senare samma kväll den 2 maj fick jag ett sms där jag var välkommen att vara med på finalrundan söndagen den 3 maj vid Havsbadsrestaurangen i Lysekil.

Under här får ni slutintervjuer med bland annat tjuvarna i serien och finalbilder från Havsbadet. Men först så ställde jag frågan till Kristin Ingvarsson som var en av poliserna i serien om hur det var att vinna Tjuv & Polis?

– Ja, men det var ju så skönt. Vi älskar att vinna! Tiden var ju vår fiende och den som hade kunnat rädda dem undan oss. De gav oss en god match och självklart känner jag med dem när de klarat sig så länge. Tack alla tjuvar och hela Lysekil för härliga möten!

Foto: Meter Television AB.

Som finalavslutning av Tjuv & Polis så ställde jag några frågor till deltagarna.

1: Vad var det roligaste med att vara med i Tjuv & Polis.

2: Är det något du ångrar under seriens gång som du nu i efterhand känner att du kunde gjort annorlunda?

3: Skulle du vilja vara med igen om du fick chansen, och om du fick välja skulle du då hellre vara polis istället för tjuv?

Under här så ser du svaren från deltagarna i Tjuv & Polis.


Mikael Hjelm:

1: Roligast var att göra något man aldrig annars gör och att lära känna de övriga tjuvarna.

2: Om jag ångrar något? Ja, massor bland annat att sätta mig in mer i reglerna och förberett mig mer på den korta tid vi fick.

3: Absolut och då på tjuv-sidan igen amatör som man är.


Lars Hjelm:

1: Att träffa nya människor och visa upp Lysekil.

2: Haft på mig skidglasögonen i valvet.

3: Jag har barnasinnet kvar så det är alltid kul att leka Tjuv och Polis. Jag var alltid tjuv när vi lekte som barn.

Tunneln som Lars har från trädgården och in i garaget.

Evelin Kjellberg:

1: Det roligaste med att vara med i Tjuv och Polis var hela tävlingsupplevelsen. Att få göra något så invecklad och påkostat som varar under en så lång tid och som blir en enda lång lek vuxna emellan händer inte annars i livet.

2: Jag kunde gjort massa saker annorlunda men det som grämer mig mest är att jag skulle vågat spela med lite mer öppna kort. Både de och att jag var så förbenat säker på att jag inte låg i riskzon gjorde att jag tog det lite för manjana. De resulterade i att jag inte hann prata med min pappa om alibit för pengarna. Sen skulle jag också ha handlat hos en person jag litade på för att skydda mitt inköp.

3: Jag skulle inte tveka en sekund på att vara med igen, som tjuv. Polisarbetet lämnar jag över till proffsen.



Elin Abrahamsson:

1: Oj, hur ska jag kunna välja? Jag tycker det mesta med denna produktion var rolig! Men om jag måste välja så var nog det allra roligaste att lära känna alla som varit delaktiga i produktionen/programmet OCH att få en inblick av hur det faktiskt ser ut bakom kamerorna.

2: Egentligen inte. Jag körde hela tiden på att vara mig själv och kämpa in i de sista, ta leken på allvar och gå in med inställningen att ha roligt. Vilket jag känner att jag lyckades med.

3: För mig är denna fråga superenkel; polis. Nu har jag testat att vara tjuv, så nu satsar jag på polis istället.

Eftersom Elin var först upp till kvarnen i Fiskebäckskil, så frågade jag henne hur tankarna gick när hon gick av båten och skulle upp till kvarnen?

– När jag såg kvarnen ifrån båten insåg jag att jag skulle behöva springa med en 40kg väska på ryggen både långt och uppför. Jag visste hela tiden att jag hade span på mig, så det enda jag tänkte var att finta mig förbi alla poliser genom att springa över trädgårdar och i gränder, för att jag skulle in i mål.

När jag kommer upp och har 20 meter kvar till kvarnen ser jag Helena som haft span på mig sedan dag 4. Jag får helt enkelt finta mig förbi henne tänker jag. Men då tappade jag hoppet lite.

Hade jag fintat mig förbi Helena, hade någon annan tagit mig. Det var som ett getingbo av poliser kring kvarnen, precis som att dom visste att det var här vi skulle lämna över pengarna. Vi hade uppför till kvarnen och dom hade nedför från kvarnen. Vi hade 40kg på ryggen och dom ingenting. Vi hade ingen chans.



Madeleine Gunnarsson:

1: Hela grejen var otroligt rolig. Att få vara med och göra något man aldrig någonsin trodde man skulle få uppleva eller våga göra, bara det var en upplevelse. Själva kuppen var nog det roligast. Att få göra något sådant under relativt ordnade förhållande, med det menar jag att få utföra en kupp under så verkliga förhållande utan att åka fast på riktigt, det var en otrolig känsla…. och vilket adrenalinpåslag… härligt!

2: Så här i efterhand är det absolut saker man ångrar men man skall veta att det var väldigt påfrestande att vara jagad och att hela tiden försöka tänka på ett sätt man inte är van vid. Hade jag fått göra om det utan regler så självklart hade jag gjort många saker annorlunda. Framför allt inte glömt att göra mig av med kofoten.

3: Skulle absolut göra om det i morgon om jag fick. Skulle naturligtvis vara jättekul att få var med i polisgänget och få både se och lära sig lite om forensic. Framför allt när man nu sett hur härlig stämning det var mellan alla poliser. Det är alltid skönare att jaga än att vara jagad. MEN hade verkligen inte tackat nej till att få göra en stöt till under samma förhållande. Nu när jag vet förutsättningarna tror jag det kunde bli hur kul som helst.

Vill passa på att önska alla mina tjuv vänner och alla poliser samt alla övriga i produktionen God Jul. En extra jul hälsning till Anders Kronborg, min och AK´s fotograf.



Anna-Karin Johansson:

1:Det roligaste har varit att lära känna alla nya härliga människor, både tjuvar och poliser. Det har ju verkligen blivit ett minne för livet och fantastiskt roligt att få dela det med Maddi. Sen är jag så glad över att ha medverkat till att vår vackra stad har fått visa upp sig.

2: Nej jag är faktiskt nöjd med min insats. Jag är otroligt stolt över att jag vågade utmana mig själv och göra något helt oväntat. Jag tycker fortfarande att jag och Maddi hade en bra plan. Tyvärr så gjorde regelverket att vi inte kunde fullfölja den fullt ut.

3: Nej jag är färdig som tjuv men skulle gärna vilja vara på polissidan nästa gång, precis som jag sa i TV.



Sebastian Lopez:

1: Det roligaste med att vara med i Tjuv och Polis var nog utmaningen, att verkligen få testa sina gränser när det gäller stress, psykisk påfrestning och snabbtänkande samt kreativitet (med hur man ska lösa sina uppdrag på bästa möjliga sätt).

2: Det jag ångrar nu i efterhand är nog att jag inte skulle ha hämtat hem de förbaskade pengarna hahaha.

3: Jag skulle inte vilja vara med som tjuv igen, men de hade varit kul att vara på polisernas sida.



Francisco ”Frasse” Lopez:

1: Det roligaste var att få testa på ett rån, allt från planering till utförande.

2: Nej jag ångrar ingenting i nuläget, jag känner att jag gjorde mitt yttersta genom hela seriens gång.

3: Jag hade väldigt gärna gjort om de igen som tjuv, jag hade inte velat vara på polisernas sida.




Johan ”Kapten” Rantil:

1: Det roligaste var helt klart att få mäta sig med poliserna. Att försöka tänka på allt som lämnar spår och agera i hemlighet. Självklart var det även roligt att helt anonymt busa med poliserna och skicka dem efter falska spår.

2: Såklart hade det varit kul att få göra om finalen. Men får erkänna att det var kört redan från början då alla poliser redan var på rätt plats. Annars vill jag inte ändra på något! Jo förresten, jag skulle aldrig dumpat min bil vid Brastad Kyrka över finalhelgen då jag fick inbrott i bilen och mina golfklubbor försvann.

3: Absolut skulle jag kunna vara med igen. Det är en väldigt stor del av upplevelsen som jag inte gått igenom än som tjuv.



Rickard Bengtler:

1: Det roligaste var nog helheten, att få träffa nya människor och att få uppleva hur en Tv-produktion fungerar. Men att få chansen att vara med i detta med en av mina bästa vänner var fantastiskt.

2: Jag ångrar inget.

3: Jag hade gärna gjort det igen… Att få uppleva det som polis hade varit kul, men jag håller mig nog till tjuvsidan….



Förra årets vinnare av Tjuv & Polis Christian ”Tjuvcrille” Vargahed från Askersund fick också några frågor efter att han tittat på finalen av årets säsong av Tjuv & Polis från Lysekil.

Vad tyckte du om finalavslutningen av Tjuv & Polis andra säsongen från Lysekil?

– Det var en jävla pärs! Jag kände pulsen direkt när det visade sig att Elin skulle åka båt, jag kastades direkt ett år tillbaka i tiden. Tyvärr förstod jag ju också direkt när hon blev tagen, att det skulle bli omöjligt för någon tjuv att leverera pengarna i år.

Med undantag för en tanke, nämligen kopplat till va Micke sa i instruktionerna. ”Pengarna ska över tröskeln till kvarnen, eller direkt i händerna på mig”. Jag hoppades in i sista sekund att han skulle lämna kvarnen och springa för att möta någon tjuv . Men det hade nog blivit ett jäkla liv på poliserna då..

Om du får göra en analys av säsong 2 hur går tankarna då? 

– Jag får nog låta detta smälta lite först. Men klart är att det även denna gång varit fantastiska personligheter med, både hos tjuvar och poliser. Samt att alla verkligen taggat upp ett steg. Både produktion, poliser och tjuvar.


Övriga tankar om Tjuv & Polis från Lysekil? 

– Det har varit åtta väldigt roliga veckor, otroligt synd att inte någon tjuv fick lämna över pengarna. 
Men inför kommande säsong står en sak numera säker. Alla kan vinna, men också att alla kan bli gripna.

Imorgon kan ni titta på tjuvcrille live via hans i Instagram kl. 21:00 missa inte detta. 

Christian Vargahed och Ida Öberg. Foto: Privat.


Finalbilder:

Henrik Wennerberg med sin båt MiTina transporterade poliserna till bryggan vid Havsbadet.

Micke Leijnegard på väg att presentera vinnarna av Tjuv & Polis.

Vinnarna kommer upp ur MiTina.

Efter en stund dök även de fyra finalisterna upp som kom till Havsbadet lite senare än de övriga tjuvarna.

Finaleftermiddagen fortsätter vid Havsbadsrestaurangen och nu är det poliserna tur att bli intervjuade.

André ställde gärna upp på en bild med pengarna från Tjuv & Polis.


Efter att ha följt detta fantastiskt bildsköna och spännande äventyr med Tjuv & Polis så avslutar jag som jag började med i denna intervjuserie med att ställa några sista frågor till Björn Wahren, exekutiv producent på SVT. Björn var den jag intervjuade först inför premiären av höstens säsong av Tjuv & Polis från Lysekil.

Ja, Björn nu har vi fått njuta av säsong två av Tjuv & Polis och vad tycker du efter att ha följt serien i höst?

-Jag är jättenöjd med årets säsong. Lysekil levererade vad det gäller fantastiska vyer, otroligt fint väder och härliga medverkande. Hälsa Lysekil och tacka från mig!

Vad det gäller innehållet i serien är jag också väldigt nöjd. Den här produktionen är en riktig nagelbitare att få ihop. Eftersom det är viktigt för oss att våra poliser ska jobba så verklighetstroget som möjligt så går vi inte in och påverkar, på något sätt. Det betyder att om tjuvarna skulle göra något oförutsett klantigt, så skulle vi kunna hamna i en situation där alla är bakom lås och bom efter några dagar. Då vet jag inte hur vi skulle få ihop åtta avsnitt av programmet.

Nu blev det inte så, tack och lov, och vi stod inför en spännande final med fler tjuvar kvar i spelet, jämfört med första säsongen. Sen gick det som det gick. Poliserna gjorde helt enkelt en mycket professionell insats genom att sprida ut sig i samhället, på vattnet och genom att skugga en tjuvarna in i mål. Snyggt jobbat, även om de hade lite tur också…

 När vi träffades i våras så frågade jag dig om det var planerat för en fortsättning av serien, då svarade du; ”Nej, inget är planerat för en fortsättning. Vi avvaktar efter att den andra säsongen sänts och ser hur tittarna reagerar på soliga fantastiska bilder från Lysekil”.

Hur går tankarna nu efter att serien är slut?

-Vi ställer hela tiden våra pågående program mot nya förslag, så än så länge har vi inte tagit något beslut. Det handlar ju också om att vi måste titta på hur serien kan utvecklas, vilken sorts kupp ska man göra nästa gång. Och var ska vi spela in det. Vi räknar med att bestämma oss i början av nästa år. Jag får be att återkomma i frågan, helt enkelt. Tittningen har varit stabil, vilket visar att de som slår på tv:n verkar vara nöjda och fortsätter följa serien. Det är ett fint kvitto för oss.

Björn Wahren, exekutiv producent på SVT. Här uppe vid arga gubbens hus (Lotsutkiken) som var Per Oscarssons bostad i julkalendern ”Håll huvet kallt” från 1994 som sändes i SVT och som Viveca Lärn har skrivit.

Tack till Meter Television AB, Björn Wahren SVT, Kristin Ingvarsson, André Linschooten, Rickard Tscherning, Christian Tjuvcrille Vargahed och alla ni underbara tjuvar som ställt upp på intervjuer och fotografering och Lysekils kommun som lobbat för att få detta till Lysekil! Tack!

Det blev lite finalsnack med Micke Leijnegard efter finalavslutningen vid Havsbadet i Lysekil.

Här kan ni se säsongsfinalen av Tjuv & Polis från Lysekil.


Idag får ni möta fiskaren Henrik Wennerberg på min blogg. Henrik tog med mig ut på havet och visade hur man fångar kräftor

Idag får ni följa med på kräftfiske och träffa fiskaren Henrik Wennerberg som bl.a. fiskar havskräftor som jag älskar att äta. Jag fick den stora äran att följa med Henrik på en tur med hans båt ”Mi Tina LL-25” och fick vara med när han drog sina kräftburar.

IMG_6617
Mi Tina LL 25.

Henrik Wennerberg född 1972 i Lysekil och uppvuxen i Skummedal i Norra Grundsund. Han bor där med sin familj efter det att han har tog över sin mammas föräldrahem. Skolgången började i Kollerödsskolan och sen vidare till Bergs skola och senare blev det Gullmarsskolan som också ligger i Lysekil. Gymnasiet fortsatte han i Trollhättan där han utbildade sig till elektriker precis som sin pappa.

Redan vid 7-års ålder hade han en roddbåt som han åkte ut och fiskade med. När han var åtta år fick han en hummertina och den kastade han i vattnet och första gången han drog upp den hade han fått en hummer i den. Det var väl där allt startade tror Henrik. Under alla somrar när han växte upp så var fisket också hans sommarjobb förutom de somrarna han jobbade på Lindboms här i Lysekil.

IMG_7795
Henrik Wennerberg.

Klar med gymnasiet 1992.

Efter att han blev klar med skolan 1992 i Trollhättan började han jobba på elverket i Lysekil i ett halvår och där han fick pröva på det han utbildat sig till. Efter det halvåret på elverket var det meningen att han skulle läsa vidare i Ludvika för Vattenfall, men det var inte alls det han ville jobba med. Våren 1993 blev längtan för stor till havet för Henrik, han ville testa om det gick att leva på att jobba som fiskare.

Han hade en öppen båt med utombordare och fick yrkesfiskarlicens av Fiskeriverket. Han köpte ålryssjor och började fiska ål. Allt han tjänade under denna tid sparade han och köpte nya redskap för. I ungefär tio år fiskade han ål. Ålfisket var väldigt intensivt under sommaren och han fick aldrig någon semester under den tiden. Under de sista åren han fiskade ål var det mycket problem med att säl och skarv som fördärvade redskapen och lönsamheten blev mycket sämre. 

Henrik började även fiska lite kräfta i slutet av perioden samtidigt som han fiskade ål. Idag är ålen rödlistad på västkusten och man får inte fiska den här och berättar även att beståndet med ål har minskat. Efter cirka ett år övergav han utombordaren och byggde en ny och bättre båt tillsammans med Harry Franklin som blivit lite av en extrapappa för Henrik genom åren.

Har haft 10 olika båtar sedan 1992.

Den båten han har nu är cirka 7 år gammal och är en 40 fot Selfa som delvis är byggd i Norge men också på Apelmans snickerier här i Lysekil. Henrik berättar att detta är en väldigt bra båt som är anpassad till burfiske som Henrik håller på med idag. Han fiskar havskräftor med burar idag ungefär 80 % av tiden. Sedan fiskar de skarpsill, mellan mitten på oktober till mitten på december. Henrik kör en ljusbåt och Niklas Upper kör en båt som är utrustad med snörpvad. Under denna tid fiskar Henrik och Niklas tillsammans.

Det är mycket som blivit negativt med fisket.

Henrik berättar att det är många fiskare som gräver ner sig och ser bara det eländiga i att fisket blir mer och mer negativt mot vad det var för några år sedan. Det är inte lika fritt som det var förr berättar Henrik. Han fiskar också lite hummer och det för att det är roligt och berättar vidare att fiska hummer ger ingen förtjänst för det är det så många fritidsfiskare som gör det. Dessutom har alla bra utrustning.

Henrik hävdar att beståndet minskat och det är tvärtemot vad forskarna säger berättar han p.g.a. att fisketrycket är väldigt hårt på hummer. Kräftfisket drar igång i januari efter julledigheten. Kräftor har han tidigare fiskat mellan Måseskär och Hållö, men sedan några år tillbaka fiskar han hellre i Norra Bohuslän för där är fisket bättre.

IMG_6621

Visst har de ökat i burar men skillnaden idag är att de får betydligt bättre betalt för deras vara än de fick för 15 år sedan. Fisket med kräftor har han hållit på med i cirka 15 år. Det är stor volym både första och andra kvartalet på året och nu när det är kräfttider och stor efterfrågan minskar volymerna men det är naturligt för det svänger under året. I år är det så extrema priser för kunderna och det tycker han är tråkigt.

Henrik berättar vidare att det är elektroniken som han har som gör att fisket blivit bättre för hans del. Han har väldigt bra koll på vad som finns på botten med ekolod, sjökortsplotter och ett program som sparar bottnarna där han varit och som han kan granska senare om han behöver. Henrik ser alla stenar, berg och alla hinder som kan finnas på botten. Man skall fiska på lerbotten och där befinner sig kräftorna så nära berget som möjligt så elektroniken har ökat fisket.

Henrik lämnar kräftor till Smögens och Göteborgs fiskauktioner.

Smögen och Göteborgs fiskauktion lämnar Henrik kräftor till och även ett företag som levererar kräftor till Italien. Han paketerar kräftor levande och de levereras med en lastbil som går en gång i veckan till Italien. Lastbilen har en tank och syrgas så de skall klara transporten till Italien. Det är en väldigt liten konsumtion av kräftor i början på året så både i Sverige och Danmark fryser de in kräftorna för att sedan sälja dem till hösten när förfrågan är väldigt stor.

Räkor är det stora inom skaldjur och de äts året om berättar Henrik vidare. Henrik har en kille anställd på båten och han har tillstånd till 1500 burar. De drar 750 burar om dagen efter att de stått 2 dagar. 200-250 kilo blir det om det är en bra dag fast nu får de kanske 50-60 kilo om dagen. 1 hekto per bur är önskvärt att ligga på berättar han.

IMG_1900
Henrik i styrhytten på Mi Tina.

 Agnar kräftburarna med salt sill.

De saltar in sill när de fiskar på vinter och det är dem de agnar burarna med. Sillen fiskar de i fjordarna i Bohuslän ifrån Göteborg till Strömstad inne i skärgården.  Sillen köps upp av Abba i Kungshamn och de är ensamma idag på marknaden. Vissa år kan sillfisket vara lönsamt speciellt då den går till i fjordarna, men det är väldigt olika från år till år.

De brottas med lönsamheten i yrket för det är oftast otrolig dålig lönsamhet i denna bransch. Det blir mer att man håller på för att det blir ett intresse och en frihetskänsla.; ”Det är jakten på det man fångar som lockar hela tiden” säger Henrik.

Nu är vi framme vid burarna och skall börja dra dem.

Nu börjar det bli spännande när vi är framme vid burarna och skall börja och dra dem. Idag drar Henrik en länk med 40 burar. Är de ute längre ut till havs så är länkarna oftast på 70 burar. Henrik har en vinsch som han drar upp burarna med och som han under tiden han tar upp dem även tömmer dem och lägger i nytt agn. Det går ganska fort och det märks att han sysslat med detta ett tag.

IMG_1910
Henrik förbereder sig på att ta upp burarna.
IMG_1984
IMG_2007

Det blir inte någon större fångst på de 40 burarna men efter att han tömt dem så är det dags att sätta tillbaka dem och hoppas på bättre tur nästa gång han drar dem.

IMG_2030
IMG_2105
IMG_2214
IMG_2246

Nu är det dags att spola av fångsten och däcket.

Det är många som är intresserad av fiske.

Han berättar att det är över 1 miljon människor som provat på att fiska med krok i Sverige. Jag frågar Henrik vilken som är den vanligaste frågan han får av folk? Han berättar att det är ”Vad jobbar du med då?” Folk tror inte att Henrik har detta som jobb. Henrik har också jobbat på Fiskeriverket och det gjorde han när han var trött på fisket och kände att han ville göra något annat. Han såg en annons i fiskeritidningen att de sökte personal till redskapsutveckling och detta tyckte han lät intressant.

I november 2003 började Henrik sitt jobb på Fiskeriverket. Det var ett EU-projekt som de höll på med. Efter två år så fick han fast anställning och efter 2 månader med fast anställning träffade han en gammal lärare som heter Jan Norén som Henrik kände lite sedan tidigare. Jan säger till honom att han får gratulera till den fasta anställningen på Fiskeriverket. Nu är du anställd av staten och det är kanon tyckte Jan. Den helgen kunde inte Henrik sova och när han kom till jobbet på måndagen så gick han in och sa upp sig.

Det där med att vara fri och en frihetskänsla att ingen bestämmer över en var det som tog över och han saknade havet och att fiska. Spänningen med att inte veta vad man tjänar ena dagen till den andra, inte veta om man får tillräckligt med kräftor o.s.v. det är det som är drivkraften för Henrik. Även dagar med dåligt väder är också spännande tillägger han.

 Har semester i juli.

Henrik har tre barn och fru och i juli tar han semester med hela familjen som de tillbringar på havet i deras segelbåt berättar Henrik. Delfiner är något Henrik har sett när han varit ute och fiskat. De hoppade i båtens vågor och följde dem hela dagen.

Sommaren 2013 fick han en mäktig upplevelse när han står vid dragaren och tittar ner i vattnet så får han syn på 3 stycken stora svartvita kroppar cirka 5 meter ifrån båten och det var späckhuggare som Henrik såg. Detta skedde utanför Hållö. De var tio stycken späckhuggare som de såg. Efter att ha lagt ut en bild på Facebook på dem gick mobilen varm den kvällen av journalisters nyfikenhet som försökte få tag på Henrik.

1025544_395789987204997_912542694_o
En av späckhuggarna som Henrik tog kort på. Foto: Henrik Wennerberg.

 Havskräftor är det godaste av alla skaldjuren.

Jag frågar Henrik vilket skaldjur som är godast. Utan tveka havskräftor berättar han. Hummern är överskattad och den är väldigt festligt och exklusivt. Krabba är något han också gillar och som han tycker är väldigt gott. Vidare berättar Henrik att han har haft med sig Leif Mannerström och Stefan Edman som var med och fotade till en bok där Henrik är med på några bilder. Sen har Henrik även varit med i Tv-serien ”Zu Tisch in Bohuslän”. ”Till bords i Bohuslän” som den heter på svenska.

Ett tyskt filmteam var med Henrik dygnet runt i 8 dagar och filmade. Lite längre ner här på sidan så ligger det en länk för er som vill se det. Mycket bra reklam för Lysekil och Henrik vurmar för Lysekil och Bohuslän och har varit med i flera produktioner som sänts på Tv. Miljön vi har runt oss här är unik och det är ett rent nöje att få marknadsföra detta berättar han. Förra året medverkande han i en dokumentär som hette ”Hummerfiske från Norra Grundsund” och som var en halvtimmes Tv-program som sändes i SVT. Denna dokumentär kommer i repris den 22 september kl 16:05 på SVT1 och sänds även den 26 september på SVT24.

 Burfiske är skonsamt för miljön.

Henrik berättar att burfiske är det mest skonsamma för miljön och olika miljöorganisationer har gått ut med att man skall försöka välja burfångade havskräftor. Burfisket av kräftor kommer ifrån Skottland via en kille som hette Collin berättar Henrik. I början på 70-talet tog man upp kräftorna och då bara i augusti och det är av ren tur att vi ridit på vågen av insjökräftans tradition, och idag ser man om inte annat på priset att havskräftorna är betydligt populärare än insjökräftorna. I slutet på 70-talet började man tråla efter havskräftor och 1982-84 började burfisket efter havskräfta.

Henrik jagar också.

Jakt är också ett stort intresse som Henrik har. Jakt och fiske är något som speciellt driver oss män berättar han. Detta är inget man kan ändra på med 100 eller 1000 år utan det är så vi lever idag och vi har förändrat vår livsstil de senaste 100 åren. Tidigare har vi varit fiskare, jägare och samlare för att överleva. Detta känner Henrik när han är ute på havet, och det finns en tillfredsställelse som han inte har känt vid något annat jobb. Tillfredsställelsen att få ta hem bytet och att få upp någonting och att få jobba med mat. Precis samma känsla är det för Henrik när han är i skogen och när man skall skjuta en älg eller rådjur så slår hjärtat mycket fortare och det blir en viss spänning.

Naturen är något Henrik gillar och han berättar att han aldrig sportat utan träningen får han när han jobbar med redskapen i fisket. Vi pratar om det med fisket och han berättar att de är idag 4 fiskare i det lilla samhället Norra Grundsund och det får man väl säga att det är otroligt. I Lysekils kommun finns det cirka 30 fiskare, och snittåldern på de som fiskar är ganska låg och det tror Henrik beror på stor del av burfisket. Jag frågar Henrik vad han tycker om detta med att de rödlistade räkan. Det tycker Henrik var helt felaktigt och berättar att de fick forskarna med sig i om att beslutet var helt fel. Beståndet var i botten för cirka två år sedan och nu har det ökat igen.  Det där med att äta färska räkor är ganska unikt för Sverige berättar han. I Danmark äter de nästan bara frysta räkor som de tinar eller räkor som ligger i lag.

Experimenterar med att paketera kräftor bättre för att få en bättre råvara.

Att förvara kräftorna en längre period i levande tillstånd på land är något Henrik testar. Han har gjort en special låda för förvaring av kräftor där de ligger var för sig och kan inte skada varandra. De har kommit en bit på vägen. Henrik berättar att han har en dröm att någon gång öppna en restaurang där han serverar fisk och skaldjur. Någon enklare form av krog någonstans med det marina stuket och där man givetvis skall kunna äta vanlig mat också.

Skidåkning är ett av Henriks fritidsintresse och då är det att åka utför. Jag frågar vad han bjuder på om han får besök en lördagskväll? Svaret blir havskräftor och han hoppas att hans vänner inte är för trötta på havskräftor. Havskräftorna skall avnjutas kokta, men hummer gör han gärna maträtter av. Han berättar att nu framåt hösten så blir det också hummersafari med Strandflickorna i Lysekil. Henrik berättar att den största hummer han fått vägde 2,3 kg och berättar också att blå hummer får han någon gång om året. Färgen på hummerns skal är svart men när något pigment saknas kan hummern vara blå när man fångar den men detta lär vara väldigt sällsynt.

IMG_2272

 Henrik visar hur man kan förvarar kräftorna på ett säkert sätt.

IMG_7801
Dagens totala fångst.

Avslutningsfrågan till Henrik blir: Hur länge kommer du att hålla på med fisket? Han säger; ”Tills jag dör”. Stort tack Henrik för att jag fick följa med dig på en härlig tur på havet och det märks att du älskar din familj, Lysekil och ditt yrke, Stort tack.