Idag på bloggen får ni träffa två personer som har biodling som hobby. Jag träffade Ingemar Nielsen och Urban Andersson som berättade hur det är att vara biodlare

Idag på bloggen får ni träffa två personer som har som hobby att hålla på med biodling. Jag träffade Ingemar Nielsen och Urban Andersson.

CI2A4954.jpg
Ingemar Nielsen och Urban Andersson.

Urban Andersson jobbar som besiktningsman åt länsstyrelsen.

Urban jobbar även som besiktningsman åt länsstyrelsen och åker runt i Lysekils kommun och tittar till biodlarnas odlingar. Detta har han gjort i ungefär åtta år. För att bli besiktningsman så gick han en utbildning i Uppsala. Urbans uppgift är att titta efter bisjukdomar.

CI2A4985.jpg
Ingemar och Urban visar upp olika faktaböcker

Amerikansk yngelröta.

En av sjukdomarna är amerikansk yngelröta och det är den värsta bisjukdomarna man kan tänka sig berättar Urban. Urban har inte stött på denna bisjukdom i Lysekils kommun under alla år som han jobbat som besiktningsman. Sjukdomen känner man igen på lukten. Det luktar som en gammal socka och cellerna är insjunkna. Tar man en tändsticka i någon av cellerna så är den som en seg grå massa förklarar Urban.

För några år sedan hittades denna bisjukdom på Härnäset och då var man tvungen att stänga bikupan, hälla på bensin och elda upp den.

Varroakvalster.

Varroakvalster är en annan bisjukdom som funnits i Sverige sedan 1987. Troligtvis kom detta kvalster med en båt från Gotland. Det kan ha varit någon svärm på något lastfartyg som gjort att den kommit hit. Från början kommer det från asien via öststaterna berättar Urban vidare.

Varroakvalster behandlar man på hösten med oxalsyra. Man gör en blandning av socker, vatten och oxalsyra. Man droppar detta på bina mellan ramarna i bikupan. Behandlingen sker alltid efter honungsskörden. Om varroatrycket är högt i samhället kanske man får komplettera med ytterligare någon annan behandlingsmetod. Alla behandlingar är ekologiska.

Jag frågar Urban hur det kommer sig att han började med biodling?

– Jo, min svärfar Harry Qvist höll på med bin och hade två bisamhällen hemma på tomten i Råvik. En dag sa Harry till mig att han var för gammal för att hålla på med den. Han sa till mig att jag skulle ta över biodlingen.

Vi åkte till Dragsmark och köpte en slunga och en dräkt till mig så jag var tvungen att börja.

Idag har Urban hållit på med med bin i 25 år och har 14 bisamhällen utplacerade på lite olika ställen inom Lysekils kommun.

CI2A4986.jpg
Urban Andersson.

Jag frågar Ingemar hur det kommer sig att han startade med biodling?

– Jag hade gått och funderat på det i några år. Min pappa hade bin här hemma och det var i slutet på 50-talet. I trädgården bredvid de andra bikuporna står det en röd bikupa som han gjort. Min pappa hade en 5-6 samhälle och hade även lite halmkupor.

IMG_3749.jpg
Nu är det dags för Urban att undersöka bikuporna. Urban och Ingemar tar på sig dräkterna för att skyddas mot bina.

– Jag tyckte att det kunde vara roligt att pröva på så jag anmälde mig till en nybörjarkurs i Tossene. Men tyvärr var det för dåligt intresse för kursen, så det blev ingen kurs. Året efter var det en ny kurs och då kom jag med. Detta var 2003 så jag har hållit på i 15 år med bin.

IMG_3764.jpg

Hur startade du Ingemar?

– Jag köpte två kompletta samhällen, och fick hit dessa på våren 2003. Under dessa år har man utökat lite och iland så försvinner det tyvärr bisamhällen. Det är en del vinterdödlighet med detta med biodling.

Tidigare har man sagt att man får räkna med en vinterdödlighet på 10 %, men den är nog snarare 20 % och det håller Urban med om. Det kan vara olika på olika platser och i USA har det varit en ren katastrof.

CI2A4536
CI2A4541.jpg
CI2A4558.jpg

Efter en vinter behöver du köpa nya bin då till bisamhället?

– Nej, förhoppningsvis finns de 15-20 000 bin kvar i bisamhället. När det börjar hända saker i naturen, och det är när sälgen börjar blomma som man märker att något är på gång.

IMG_3781.jpg
IMG_3792.jpg
IMG_3770.jpg

– Drottningen märker att det börjar komma in lite mat och då börjar hon lägga ägg. Maten ökar efter hand och när drottningen är riktigt på gång kan hon lägga cirka 2000 ägg om dagen. Vikten på äggen hon lägger väger mer än vad hon själv väger.

Hon har en hel stab runt sig som tar hand om henne. Drottningen styr hela samhället i bikupan med sina dofter, feromoner.

IMG_3826.jpg
CI2A4639.jpg
CI2A4678.jpg


Hur hittar man en drottning till sitt bisamhälle?

– Det finns bara en drottning i varje bisamhälle; säger Urban. Man bör behöver inte ha en drottning i mer än högst 3 år. Hennes äggproduktion försämras efter varje år, teoretiskt kan hon leva i 5-6 år. När drottningen är cirka en vecka gammal flyger hon ut och parar sig med ca 15-20 drönare. När drönaren har parat drottningen så dör drönaren.

IMG_3851.jpg
IMG_3857.jpg

– Hon parar sig en gång i livet i luften och efter det flyger hon tillbaka till sin kupa igen. Efter det lämnar inte drottningen bikupan. Ett tillfälle som kan uppstå är om de skulle börja svärma. Teoretiskt sett så kan en drottning lägga 500 000 ägg tillägger Ingemar

IMG_3936.jpg
Ser ni drottningen på bilden. Hon är märkt med en vit prick.

– Man kan köpa drottningar från andra biodlare och hon skickas då i ett perforerat brev på posten med några arbetsbin så hon får några kompisar med sig på resan. Mellan 450-600 kronor kostar en drottning berättar Urban. Det finns de som kostar långt över 1000-lappen också tillägger Ingemar.

CI2A4823.jpg

Varför svärmar de?

– Jo, det kan bli för trångt i bikupan. På vinter finns bina i en låda och på våren sätter vi på en låda till så att bina får plats. Är det då så att man kanske är sent ute när det gäller att sätta på lådorna, då känner bina på sig att här kan vi inte bo för det är alldeles för trångt. Då drar bina upp en ny drottning, det är från ett ägg som skulle blivit ett arbetsbi, som matas med ett speciellt foder så att det blir en drottning.

Det kan även bli flera drottningar men den som kläcks först bitter ihjäl de andra drottningarna. Det är då den gamla drottningen tar med sig hälften av bina i samhället och flyger iväg. Det är det som kallas att de svärmar.

Ingemar säger; ”Det vill inte vi biodlare för då blir vi av med en massa bin som kan ta in honung”.

CI2A4758.jpg

Hur löser ni detta?

– Förhoppningsvis får du tag på svärmen och för att ha kontroll på det gäller det att du sätter på lådor för att det inte skall bli för trångt. Man tittar om de dragit upp celler för att det inte skall bli för trångt och har de inte gjort det så är det frid och fröjd, men har de börjat dra upp celler så är det jättesvårt att få dem på andra tankar.

Man kan även dela samhället genom att ta en svärmcell och sätter den i en ny låda med ett antal bin. Man flyttar den några meter och då har man skapat ett nytt samhälle; säger Urban.

CI2A4951.jpg

Hur sköter ni bina på vintern?

– På vintern går du inte ner och grejar så mycket med bina för de sköter sig själva. Man bör se till dem då och då för även bina har fiende i naturen som t.ex. möss och fåglar. Vi har ett galler som vi lägger för, för att skydda bina och där inte mössen klarar att gå igenom.

Talgoxen är stygg på bina. Får han nys om att det finns bin i kupan så sätter han sig utanför hålet och knackar och då blir bina nyfikan och då plockar han dem när de skall ut säger; Urban.

Vi utfodrar bina under vintern med sockerlösning som heter Bifor, några biodlare blandar egen sockerlösning. Vi har särskilda matarlådor som vi använder. Den utfodringen är den ersättningen de får för den honung vi tar från dem. Ungefär i mars börjar bina producera både yngel och honung.

CI2A4961.jpg
Där var besiktningen klar.

När slungar man honungen?

– Det finns de som slungar flera gånger om året. Urban slungade ungefär 14 dagar efter midsommar och det blev då sommarhonung berättar Ingemar. Om några veckor är det dags för Ingemar att slunga sin honung och de gör han inte hemma utan det görs i Tossene.

CI2A4996.jpg
Nu är vi i Ingemars källare där han har en slungningsmaskin.

Den här sommaren har varit väldigt varm, hur påverkar det honungsskörden?

– Man kan nog säga att det är mindre honung. Det beror på att det varit för torrt i luften och det skall vara en viss fuktighet i nektarn. Det är för att blomman lättare skall släppa ifrån sig nektarn.

Något som brukar rädda våran säsong är ljungen. Men även ljungen har varit för torr. Idealet för en biodlare är att det regnar en dag och sedan är det fint i tre dagar.

CI2A4967.jpg
Jag med skyddsdräkt när jag fotograferade.

Kan man känna skillnad på en sommarhonung och t.ex. en höst honung?

– Ja, det kan man säger; Urban. Sommarhonungen är väldigt ljus och smakar sött. På hösten är det mycket ljunghonung och den smakar honung. I Skåne har de mycket rapshonung och den smakar annorlunda.

Hur många biodlare finns det i Lysekils kommun?

– Ett 50-tal. Det finns säkert folk som har bikupor hemma men som inte är registrerade. Man är skyldig att registrera sig när man har en bikupa.
Det finns en förening i Sotenäs och den heter Sotenäs Biodlarförening. I den föreningen är Urban ordförande. Är ni intresserade av att börja med biodling så läs mer på http://www.sotenasbiodlarna.se/

Man kan prata biodling och honung i hur många timmar som helst.

Slungning av honungen i Tossene.

När vi träffades nästa gång så var det dags för slungning av honungen och då träffades vi i Tossene.

Sedan några år tillbaka slungar Ingemar och även Urban sin honung i Tossene hos Ingemar på Röd. Det är därför att han har en sådan bra kapacitet för att slunga honungen.

CI2A7470.jpg

Slungan som finns på gården hos Ingemar är en 8 ramars självvändande. Man startar slungan med en låg hastighet i 2-3 minuter och sedan ökar man farten efter hand. Innan man placerar ramen med honung så sätter man den i en perforator som sticker hål i vaxet så att honungen kan rinna ut under slungningen.

CI2A7460.jpg
Ingemar med ramen som precis gjorts klar i perforatorn som syns under ramen i bild.

I slungningsmaskinen slungas honungen mot slungans vägg och sedan går den vidare till en karusellseparator. Där silas honungen ifrån vaxet som kan finnas kvar i honungen.

CI2A7463.jpg

När honungen kommer ut ur karusellseparatorn så är den klar till att antingen röras eller ympas.
Ingemar berättar att han och Urban brukar ympa honungen. Det gör att den håller sig slät och fin. Efter ympningen tappas honungen upp på burkar.

CI2A7464.jpg

Ja, det blev ett intressant möte med Ingemar och Urban och deras hobby som biodlare. Tusen tack för att ni tog er tid, och att jag fick vara med om detta.

CI2A4968.jpg
Gå gärna in och följ min blogg och gilla min sida Glicko.me på Facebook.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Axel Hagström som bara inom ett dygn blivit en världskändis med sitt foto på gäss som bildar en formation som en fredsduva.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Axel Hagström på min blogg som bara inom ett dygn blivit en världskändis med sitt foto på gäss som bildar en formation som en fredsduva när de flyger äver Ramsvikslandet. Detta måste vara det mest delade fotot i världen från en fotograf från Lysekils kommun.

CI2A4058
Axel Hagström.

Axel Hagström är född 1984 i Lysekil.  Axel har sedan tidig ålder haft ett stort intresse för både musik och fotografering. Intresset för fotografring har han Lennart Hård som är en känd pressfotograf att tacka för. Axel mamma kände Lennart och genom detta så har Axel lärt sig mycket från honom. Axel berättar att han fick vara med honom när han framkallade film på det gamla sättet.

Köpte sin första kamera 2014.

Sin första egna kamera köpte han hösten 2014 av Lennart Hård det var då det stora intresset för att fotgrafera började. Tidigare hade han lånat sin mammas kamera och fotograferat med. Fåglar var det som var det intressanta för Axel, men han var även med Lennart och fotograferade fotboll och ishockey. Idag är Axel arbetssökande men han skulle gärna jobba som frilansfotograf berättar han. I januari såg han norrsken i Holma som han fotograferade. Holma ligger i Brastad utanför och där startade en historia som är helt otrolig. Den historien återkommer vi till lite senare i denna text.

 

Musiken är ett stort intresse för Axel.

Musik är också ett stort intresse som Axel ägnar sig åt. Musikintresset startade också i tidig ålder och det var när han hörde Judas Priest och Metallica för första gången. Piano började Axel att spela i lågstadiet hos en privatlärare. Axels pappa Lasse Hagström som är organist och som har turnerat i Sverige och runt omkring i Europa och gjort olika konserter och inspelningar för Sveriges Radio. Han finns med på både LP och CD.

CI2A4022

Pianolektionerna var för att han skulle lära sig de första grunderna. Vid 10 års ålder fick han sin första gitarr som var akustisk, men han minns att det dröjde inte länge förrän det blev en elgitarr. Trombon är ett annat instrument som han spelar och det beror på att när han sökte in på den kommunala musikskolan här i Lysekil så var det ända instrumentet som var ledigt just då. Med trombonspelet så kom han med i Lysekils Musikkår och där var han med i ungefär två år.

Bildade ett band.

Musiken var så kul att Axel och några kompisar bildade ett band som hette Mordant och 2002 inför cirka 10 000 åskade var de förband till Kent och Hellacopters när de spelade på Gullmarsvallen här i Lysekil. Det var en upplevelse tillägger han. De vann Rock Of Bohuslän och spelade runt omkring här. Under här är Mordant på Gullmarsvallen 2002.

Tränade 6 timmar om dagen.

Gitarrspelet lärde han sig hos Ingvar Andersson och han minns att en sommar tränade han 6 timmar om dagen varje dag hela sommaren. Idag är han inte med i något band men finns med ett annat band på Spotify för er som vill lyssna. Bandet heter Misanthropic Mind. Sångaren på Misanthropic Mind skivan är Magnus Af Nestergaard, bassist är Seth Jacobsson och Axel spelar gitarr. Skivan finns på Spotify och under här finns ett smakprov.

Egen studio.

Han har en egen studio hemma där han spelar in musik och lägger ut på YouTube. Under här ser ni ett av de flera klipp som ligger på YouTube. Han spelar alla instrumenten själv och mixar ihop det i sin studio.

Nu kommer vi tillbaka till detta med intresset för foto.

Vi backar tillbaka till januari när han såg sitt första norrsken och fotograferade detta. Axel var ute med sin bil och fick helt plötsligt se något grönt på himlen nere vid Holma i Brastad. Det var norrsken som Axel fick se.

norrsken 20 januari

Norrskenet i Brastad var det som startade det hela.

Bilden på norrskenet i Brastad kom med i Lysekilsposten, Bohusläningen, GT, Expressen, GP, TV4 vädret både 21 och 22 januari och SVT Väst.

2 februari så fick Axel ett foto på en mycket ljusstark meteor som bryts ner när den kommer in i atmosfären. Den publicerades i inte mindre än GP, Bohusläningen, Lysekilsposten, SVT Väst, TV4 vädret och på Göteborgs Astronomiska Facebooksida.

_77A4160

Vidare i februari så blev det ytterligare 4 stycken tillfälle med norrsken för Axel där en av dem kom med i TV4 igen. Dessutom blev ett foto vald till bästa bild på Facebookgruppen Bohus Coast, den blev veckans bild hos Peter Kondrup och var även med i SVT Västnytt.

_77A5549-2_denna vann veckans bild Peter Kondrup 21 feb

Han hittade en död tumlare i Pinnevik som kom med i tidningarna. Han fotade en Lunnefågel ute vid Stångehuvud. Axel var även ute med kompisen Patrik Eld och åkte båt och fick då för första gången uppleva och se tumlare cirka 10 meter framför Patriks båt. Det var en upplevelse utöver det vanliga berättar Axel. En fullmåne från Axel var med i TV 4 när Peter Kondrup presenterade vädret.

tumlare vid salthästen 4 mars
Här är tumlaren som Axel fotograferade när han var ute med kompisen Patrik Eld.

15 mars var det dags för nästa norrskensbild som kom med på norrskenssidan på Facebook, Bohusläningens förstasida, SVT Facebooksida och på SVT:s hemsida.

_77A6210 (2)
Här är en mink som Axel fotograferade i påskhelgen.

Fotograferade på Ramvikslandet.

Tack vare Lennart Hård som visade honom Ramvikslandet så åkte han dit i flera dagar i rad. Den 19 mars såg han en fågelflock på långt håll när han körde sin bil. Han var tvungen och stanna bilen för att se vad det var. Här tog han en lång serie av bilder och i höjd med Axel så fick han se i sökaren att de bildade en formering som en fågel. Här blir Axel helt exalterad och trodde inte att det var sant det han såg i sökaren. Han körde vidare ner till Ramsvikslandet och fotade några fåglar.

Det gick några dagar innan han hade tagit in det han hade fått se när fåglarna gjorde en formering som en fredsduva. Han tog kontakt med Greenpeace och det var genom dem som det small till ordentligt. Efter detta började det och tillslut hade Axel tappat räkningen på hur många som hört av sig. Sen så delades den även på Greenpeace Danmark. Det blev GT, Aftonbladet, Expressen, TV4 väder, Newsner Djur. Nordiske naturfotograferna, SVT, SVT Twitter, SVT play, SVT Väst och Nyheterna 24 m.m. Det har blivit en sådan fantastisk spridning så det är helt otroligt berättar Axel och detta är det största han varit med om och frågan är om någon skulle kunna slå detta med formeringen på fåglarna. Axel skrattar och säger; ”det som skulle slå detta är väl om det kommer en blåval i Pinnevik”.

Precis efter jag gjort intervjun med Axel så hör den franska tidningen Le Monde av sig till Axel och vill dela hans foto på fredsduvan. Le Monde har på sin Facebooksida över 3 miljoner följare och bilden blir omslagsfoto på sidan. Även en tidning från Italien har publicerat Axels foto på deras sida på Facebook. Efter det så rullar det på med Papaboys från Mexico som skrev till Axel att bilden sprider sig som ett virus berättar Axel och skrattar. Även en tidning från Holland De Telegraph har också hört av sig och nu i eftermiddags var Axel med i P4 Väst.

Le monde

nytt italien

Det är nog inte sista gången vi lär höra om våran nya världskändis Axel Hagström från Lysekil. Stort tack för att du tog dig tid för en intervju och lycka till i framtiden.

Idag får ni möta allkonstnären Mikael Hjelm på min blogg

Idag får ni möta allkonstnären Mikael Hjelm på min blogg. Mikael som jobbar som Kyrkogårdschef sedan tre år tillbaka här i Lysekils pastorat.

IMG_5298
Mikael Hjelm med en av skyltarna han gjort till Kyrkans Hus.

Mikael är född 1971 i Lysekil. Gick i Boviks skola första och andra klass, Färgarskolan i tredje och fjärde till sjätte klass blir i Kronbergsskolan här i Lysekil. Efter åren i högstadiet i Gullmarsskolan flyttar Mikael till Strömstad för att läsa marinbiologi.

Läste två år i Strömstad.

Tanken var att han skulle bli marinbiolog på grund av havet och fiskeintresset som han fick i tidig ålder. Mikael berättar att det fanns en linje i Strömstad som gav högstadiekompetens. I två år läste han där, och trivdes fantastiskt bra. Han fick mycket kontakter med andra människor från de två åren i Strömstad. På helgerna åkte han hem och hjälpte sin pappa med affären eller var ute och fiskade.

Hade bra avtal med skolan i Strömstad.

Under tiden han läste i Strömstad passade han på att ta lite olika certifikat, som skepparexamen, maskin, radar och dykarcertifikat m.m. Under tiden han går i Strömstad söker han till Göteborgs universitet för att bli ”Fiskerikonsulent”.  Efter skolan i Strömstad kommer han hem ett tag, och pga. lite olika saker så ändrar sig Mikael och söker jobb här hemma i Lysekil.

Sökte jobb på kyrkogården i Lysekil.

Det blev inget universitet i Göteborg. Han sökte jobb på kyrkogården och fick ett säsongsjobb på ett år i Lyse som kyrkovaktmästare. Detta var 1989. Efter det året blev det lumpen i Uddevalla som det sista stridande innan I 17 stängdes ner. Chefen på kyrkogården ringde Mikael strax innan han muckade, och frågade om han ville fortsätta jobba där. Sedan dess har han jobbat där. För tre år sedan tog han över som kyrkogårdschef. Han berättar vidare att han trivs fantastiskt bra med sitt jobb. Mikael är chef över nio kyrkogårdar, och fyra kyrkor.

Mikaels stora hobby är bl.a. att jobba med sten.

Alla Mikaels gamla släktingar har varit stenhuggare. Morfar och farfar var stenhuggare berättar han, och intresset fanns redan som barn för Mikael. När han träffade sin fru Monica så hade Monicas pappa också varit stenhuggare. Monicas pappa Bengt Nilsson som bor i Blekinge har jobbat med sten sedan barnsben, och är en oerhört duktig stenhuggare enligt Mikael. Blekinge liksom Bohuslän är en stenhuggarbyggd. Bengt var också kyrkvaktmästare precis som honom själv berättar Mikael.

Mikaels svärfar har alla sina verktyg kvar. Han jobbade inte med tryckluft utan jobbade på det gamla sättet. Under femton års tid har han försökt att lära sig allt vad hans svärfar kan om stenhuggeriet.

Han har gjort mycket av inredningen hemma i sten.

Bordet vi sitter vid i vardagsrummet har han gjort. Det är en stor stenskiva som han huggit ut och polerat. Bordsbenen till bordet har en historia där han suttit och glödritat in olika mönster på ställningen som bordet ligger på. Under bordet finns Bohuslän och Blekinge ihop. Där under finns landskapsdjur, landskapsblomma och kanadagäss som flyger in i v:et under bordet. Lampan över bordet är gjort av ett gammalt vagnshjul, och lampan har han också gjort.

IMG_5198
Mikael sittande vid stenbordet och lampan av ett vagnshjul som han gjort.

Svetsar och smider också. 

Han håller även på med att smida och svetsa också. Poleringen av bordet tar ett antal timmar, och huggningen är det som tar längst tid. Han har även gjort en köksö och mycket annat i huset. Graniten blir så otroligt fin när den är klar. Han gör även namnskyltar i sten och trä.

IMG_5182
En väggklocka av sten som Mikael gjort.

Hade ett dykföretag tidigare.

Att dyka har också varit ett stort intresse för Mikael. Så stort att han hade ett företag där han dök. Han dök bl.a. efter ostron för Lars Marstone på Lysekils Ostron & Musslor, och några andra firmor. Firman omfattade också sjötransporter där han körde virke och annat ut till öarna runt omkring här.

I tre år hade han firman innan han kände att det var svårt att hinna med allt, och beslöt sig för att lägga ner den.

Stort fiskeintresse.

Mickes och Monicas barn Calle, Pelle och Lisa har ett stort fiske intresse. De har blivit TV för dem i ”Fiska med Anders” som sänds i SVT. Tre gånger har Mikael varit med i ”Fiska med Anders ”och barnen har varit med två gånger. Mikaels bror Lars Hjelm jobbar som stuntman. Förr så hände det att Lars behövde hjälp och då var Mikael med vid film och TV-inspelningar. Han berättar att han var med i Danmark när de spelade in kommissarie Winter. Där spelade han polis. Han är också jägare. När han jagar så blir det sjöfågel han jagar, och det sker mest på vintertid. Mikaels pappa var handlare och styckmästare, och detta har Mikael också prövat på.

Håller på med ett trädgårdsbord i sten till sig och sin syster.

Vi kommer in och pratar om det här med stenen igen. Gör han ett bord så sågar han ut detta med en vinkelslip. Sedan hugger han bordet och då får det stå på högkant när han jobbar med det. Det blir många vändningar innan det blir klart förklarar Mikael. Kanten på bordet slipas sedan med ett bryne. Han gillar den huggna ytan berättar han, för då ser man att det är riktig sten. Ytan blir fantastiks, och det finns inget som gör åverkan på det. Du kan ha varmt eller kalt på det spelar ingen roll. Spiller du så är det bara att torka av. Ett stenbord är oerhört stryktåligt. Graniten är ett fantastiskt material. Han gör ett trädgårdsbord till sig själv, och ett stort till sin syster som väger 1,6 ton.

Bordet vi sitter vid inne i Mikaels hus går inte att ha ute. Det blir ett sådant solblänk i det. En vattendroppe på bordet, och då blir det som en diamant skulle lysa.

Har tillverkat ett eget schackbräde i trä.

Mikael förvinner några minuter till källaren och hämtar upp ett schackbräde som han tillverkat. Schackbrädet är en inspiration från ”Sagan om ringen” berättar han. Brädet har han tillverkat själv, och figurerna har han fått av sin bror i present. De är inköpta i USA och är figurer från filmerna. Den ena sidan är den goda och den andra den onda berättar Mikael vidare. Han är fascinerad av ”Sagan om ringen”, och hade en del spillbitar i mahogny och ask. På så sätt kom brädet till, och på brädet finns det olika figurer från ”Sagan om ringen”. När brädet står i källaren har lacken krackelerat. Det är ett antal hundra timmar bakom tillverkningen av brädet berättar Mikael.

IMG_5175-2
Schackbrädet som Mikael har gjort.

Mikael gillar att rita och teckna och på kanterna på brädet har han skrivit in en lång berättelse på alviska och runskrift. Med en glödritningsapparat har han gjort alla tecken och figurer på spelet.

IMG_5168

Vi går ut och tittar till trädgården.

Det finns mycket sten i trädgården hos Mikael och Monica. På ett ställe har de Bohuslänsgranit och Blekingegranit som ligger bredvid varandra. Stenen från Blekinge har svärfar fixat till honom berättar han. Båten som står där är i betong, och är en bröllopspresent. Mikael har även en stor rök i trädgården där han röker både fisk och kött.

IMG_5199

Klockstapeln vid kyrkogården.

Den gamla klockstapeln var gjord i trä och var 16 meter hög, och skulle besiktas. Den blev utdömd, och antingen skulle de behöva renovera den eller så fick den rivas. Mikael lämnade in ett förslag till kyrkorådet om att han kunde bygga en ny för vad det kostade att renovera den gamla. Han fick klartecken på detta och började med att söka bygglov för den nya klockstapeln som skulle stå på en annan plats.

Mikael och hans bror Lars satt och spanade på hur man kunde göra en klockstapel av sten. Lars sa till Mikael; ”gör en som Stonehenge”. Två stenar stående, och en sten ytterligare på toppen. Mikael började skissa på detta. Han fick tag på en stenfirma i Brastad som skulle kunna ta ut stenblocken. Tyvärr så sålde den personen sin firma, och ingen kunde ta ut ett sådant stort block här i närheten. Bara det översta blocket väger 22 ton.

IMG_5229

I Norge vid Idefjorden hittade han en kille som kunde ordna detta. Han tyckte projektet lät väldigt roligt. Stenen blev väldigt billig, och det som kostade mest pengar var att få stenarna till Lysekil och på plats. Mikael hög alla kanter och tog bort kilhål m.m. De gjöt fundamentet till stenen och det syns inte idag. En 220 tons kran kom och lyfte allt på plats.

Sidostenarna väger 11 ton styck, och överliggaren väger 22 ton. Stenarna är satta på ett expanaderbruk på ett rakt fundament. Klockan är upphängd i något som kallas hästskoform. Det är för att det inte skall skapas några vibrationer i klockstapeln. Klockan väger cirka 400 kg. Själva klockan fick byggas om i Höganäs innan berättar Mikael vidare. Klockan användes vid begravningar, och den har ingen automatringning. Önskemål finns från folk att de skall ringa med den på t.ex. nyårsafton, men det får tas under beaktning.

Idag finns det även ett vattenfall vid platsen. Vattenfallet var inte Mikaels idé utan det var Mikaels företrädare som kom på det. Det blev väldigt uppskattat, och samtidigt tar det bort en massa ljud från trafiken på stora vägen.

Fyra minnesstenar i Havsbadsparken i Lysekil.

Vi åker vidare och stannar till vid Havsbadsparken i Lysekil. Mikael berättar att dessa fyra minnesstenar har det varit mycket rabalder om. Det har även varit mycket positivt också tillägger han. Det var en del protester om placeringen berättar han. Uppdraget fick han av Lysekils Vänner. Detta var ett projektarbete han hade förra sommaren, och dessa har han huggit till hemma i trädgården och även graverat texten på stenarna. Stenarna är ett minnesmonument över olika personer som gjort något för Lysekil.

IMG_5250
Minnesstenarna vid Havsbadsparken i Lysekil.

Minnesstenen vid kyrkogården i Kyrkevik.

Vid alla kustsamhällen finns det oftast minnesstenar, och nu har Lysekil också en. Oftast är det män vars namn står på stenen. De kan ha förolyckats på sjön. Vissa ha ren gravplats, och vissa har inte hittats. Man skall ha dött under sin näring är det sagt så som fiske eller sjöfart. Det är många som varit med och tagit fram dokumentationen om detta. Man utgick från personer från Lysekils församlings som var drunknade eller saknade på havet.

IMG_5256

Det är väldigt positivt med närheten till kyrkogården med minnesstenen, men också en bra plats tycker Mikael. Han fick förfrågan om han kunde hjälpa till att hugga stenen. Stenen är från Skärholmen i Rabbalshede. Leif Carla Andersson har ritat de två båtarna som är på stenen med hjälp av Alf Havstam. Mikael var hos ett stenhuggeri i Hunnebostrand, och där hjälptes de åt med att blästra och hugga ut båtarna och namnen på stenen. Det blev väldigt mycket bokstäver så därför valde de en sten med en polerad yta.

Efter det så monterade de upp den och sedan var det invigning av stenen. De två ankaren som står bredvid stenen fick de till skänks, och de passar väldigt bra in där tycker Mikael.

Vidare har han gjort mycket stenarbete vid båtföreningen med bl.a. någon mur och lite annat.

Samarbetar med Sotenäs kommun.

Han håller på med ett ganska stort projekt med sten. Gamla gravramar utan text håller han på med att prospektera med att få lägga ut och göra hummerrev av.  Han har redan samlat ihop 20 ton som vaktmästarna har sparat. Man har inte riktigt hjärta att slänga det gamla hantverket, och med att de sparar dem så känner Mikael att det kommer till nytta.

Det är ett projekt med Sotenäs kommun om att lägga dessa på någon botten och se om det kan bildas hummerrev där stenarna ligger.  Han gjorde en ansökan hos kyrkorådet som tyckte det var ett bra alternativ istället för att stenarna skulle kastas och krossas sönder. Mikael har även en annan grej på gång som han hoppas kunna förverkliga, men det hoppas jag kunna berätta om till vid ett annat tillfälle. Tusen tack Mikael att du tog dig tid att berätta om ditt liv och allt du gjort hittills. Fantastiskt intressant att höra om.