Idag får ni möta ännu en legendar inom journalistiken. Jag har haft den stora äran att få intervjua Både Ulf Elfving och Arne Hegerfors och nu är det ingen mindre än sportjournalisten, programledaren m.m. och som även kan titulera sig författare efter att han 2012 gav ut en bok som heter ”Mästare jag mött”. Tommy Engstrand heter han och jag fick en pratstund med honom där han berättar om sitt liv för mig. Tommy som vid ett antal tillfällen var här på semester i Lysekil i sin ungdom med sina polare Ulf Elfving och Arne Hegerfors.
Tommy Clarence Engstrand är född i Stockholm den 30 september 1939. Efter fyra år i folkskolan gick han fem år på Vasa Realskola och tog sin realexamen i Stockholm 1955. Tommy berättar att han var väldigt trött på skolan och ville helst komma ifrån den och istället komma ut och jobba för pengar var något det var ont om.
Efter några år kom lusten tillbaka för att läsa och Tommy började att läsa lite när tillfälle gavs, ofta före, på lunchraster eller efter jobbet. Att läsa på dagarna var inget Tommy strävade efter för han ville utnyttja tiden på dagarna till att jobba och tjäna pengar. Han berättar att han växte upp i ganska tuffa förhållande när han bodde hemma.
För att överhuvudtaget få pengar var han tvungen att börja jobba. Redan som tioåring jobbade han med att köra ut blommor på dagarna och på sommaren när han var ledig från skolan. Tommy berättar vidare att han också var cykelbud på Nordiska Bokhandeln i ung ålder och han gillade verkligen att jobba och tjäna pengar i tidig ålder.
Från det att Tommy slutade på Vasa Real i juni 1955 till han började som journalist 1960 så avverkade Tommy mellan 10-12 olika jobb. Detta har gett honom en enorm erfarenhet som han har haft mycket nytta av genom åren. Han jobbade på posten som trappsnigel eller brevbärare som det heter. Det blev även jobb i hamnen blev det också där han hjälpte killarna som lyfte tungt och jobbade även på ritkontor m.m.
Intresset för journalistiken startade tidigt.
Redan i tidig ålder startade intresset för det journalistiska. Tommy var kompis med både Lars-Gunnar Björklund och Åke Wilhelmsson. Åke och Tommy bodde på Tomtebogatan 32 i Birkastan i Stockholm. På Tomtebogatan 37 tvärs över gatan bodde Lars-Gunnar Björklund.
Tommy var den som var yngst i den trion och han fick hänga med på ett hörn när de träffades. Redan som sjuåring märkte Tommy av Lars-Gunnars och Åkes fanatiska idrottsintresse. Hans intresse för idrott började också ta fart och det blev inte mindre erkänner han efter att han umgicks med Lars-Gunnar och Åke.
De refererade när de spelade bordshockey.
Till historien hör att Lars-Gunnar hade fått ett bordshockeyspel som de satt och drog i spakarna. Tommy berättar att det var mest tjafs om vem som skulle sitta som tredje man och referera matchen när de två andra spelade. Detta är ungefär vid årtalet 1947-48 tror Tommy. På den tiden var Lennart Hyland på gång, fast den store sportkommentatorn då var Sven Järring.
Lennart Hyland kom fram och var revolutionerande på sitt sätt som han gav referat från ishockeyn. Det var de väldigt imponerade av berättar Tommy.
Gav ut en tidning ihop.
Dessa tre ungdomar hade också en tidning ihop där Åke var chefredaktör, Lars-Gunnar var redaktionschef och Tommy var någon slags alltiallo som fick utföra olika ärende.
Tidningen skrev de för hand i fyra till fem exemplar i gamla blårutiga räkneböcker som man hade i skolan. Efter den var klar så gick de runt i kåkarna och hyrde ut den för 15-20 öre. Nästa dag fick de lämna tillbaka den och Tommy, Åke och Lars-Gunnar gick vidare och hyrde ut dem på nästa ställe.
Tommy berättar att de snodde helt vilt från olika tidningar där det fanns bilder och text om olika sportevenemang och klistrade in i tidningen.
Intervjuade det svenska fotbollslaget.
De hade även en insändarspalt där Lars-Gunnars mamma Gerda skrev och en intervjuhörna i tidningen. Tommy minns att när Sverige skulle möta England 1949 på Råsunda, var Lars-Gunnar och han nere på Hotell Regina på Drottninggatan i Stockholm där de svenska spelarna bodde och gjorde intervjuer med dem. Chefredaktören Åke Wilhelmsson var mycket nöjd med materialet när de kom hem berättar Tommy och skrattar.
Tog realexamen 1955.
Direkt efter examen försökte han få jobb som journalist. Att bli journalist var den stora pojkdrömmen för Tommy. Det var även Lars-Gunnars och Åkes dröm. Det var oerhört svårt att ta sig in på en tidning och Tommy hade inga meriter att peka på.
Tommy såg en annons i tidningen DN.
I januari 1960 låg Tommy i lumpen och fick se en annons i DN att Idrottsbladet sökte någon till tidningen. Idrottsbladet var en facktidning som var väldigt bra berättar Tommy. Den kom ut tre dagar i veckan. Rekordmagasinet var också en populär tidning. Det fanns även en tidning som hette All Sport som också gavs ut av Edwin Ahlqvist i Göteborg.
De sökte en rutinerad redaktionssekreterare och en reporter med ett gediget intresse för idrott. Tommy som alltid gillat utmaningar gick till Tunnelgatan 3 där idrottsbladet låg och sökte jobbet som rutinerad redaktionssekreterare för det jobbet skulle säkert vara bättre betalt än det andra som reporter. Tommy blir totalt avslöjad och blir mer eller mindre utsparkad från tidningen berättar han.
Annonsen kom igen hela den vintern i modifierad form där de till slut bara sökte en reporter med ett gediget idrottsintresse. Tommy funderade och kom på att han inte vågade gå upp till tidningen igen och konfrontera sig med de som hade avslöjat honom förra gången han var där.
Han ringde upp chefredaktören på Idrottsbladet.
Tommy tog mod till sig och ringde hem till chefredaktören Torsten Tegnér. Det måste ha varit en av de märkligaste anställningsintervjuerna som någonsin har gjorts berättar Tommy. TT var väldigt originel och hade en lätt stamning. Chefredaktören frågade inte om några akademiska meriter eller om han hade någon journalistisk erfarenhet.
TT frågade lite stammande om idrottsliga meriter och Tommy berättade att han hade spelat lite fotboll, bandy, ishockey och hade precis börjat med att spela lite tennis m.m. Bra sa Torsten och frågade om höjdhopp. Tommy berättade att någon spänst hade han aldrig haft men klarade väl ungefär 1:50 i skolan; ”Cyklar du” frågade han Tommy, som berättade att han hade en gammal harv som han körde runt med i Stockholm. Då säger Torsten;”bra börja morgon” och så la TT på luren i örat på Tommy.
Den 19 mars 1960 går han upp till redaktionen på Idrottsbladet.
Den 19 mars 1960 stegar rekryten Engstrand som skulle mucka om några dagar upp till redaktionen på tidningen. När Tommy kommer in på andra våningen så är det helt tomt i lokalerna p.g.a. att de flesta var på lunch. Från ett av rummen hörde han hur någon skrev på en skrivmaskin och han traskade dit. Tommy hostade till lite för att få personens uppmärksamhet. Där satt en smal svarthårig kille och skrev på en skrivmaskin och det var ingen mindre än Bosse Hansson som sedermera jobbade på TV.
Bosse Hansson var då redaktionssekreterare på Idrottsbladet. Tommy berättar för Bosse att han skall börja jobba på tidningen idag. Bosse skrattar högt och säger; ”det är väl gubben som har anställt dig”.
Bosse berättade vidare för Tommy att det var ett redaktionsmöte om en halvtimme på övervåningen och att han skulle få en månad på sig och om han gillade dem och de gillade han så skulle han få vara kvar. Tommy stannade i sex år på Idrottsbladet och berättar att det var oerhört lyckliga och givande år som han fick vara med om där.
Tommy cyklade hem lycklig varje kväll efter jobbet.
Även om de som jobbade där var krävande så lärde man sig så mycket under denna tid. Det fanns en mycket känd medarbetare som Tommy berättar om som hette Sven Lindhagen. Tommy anser att Sven är Sveriges bäste skrivande sportjournalist genom tiderna. Sven hade en ofantlig koll på dem som var yngre, och det fanns flera mycket duktiga medarbetare tillägger han.
Tommy minns att de satsade på honom direkt och han fick resa och gavs chanser som han aldrig trodde var möjliga. Tommy berättar att han var alltid lycklig de kvällarna han cyklade hem från jobbet.
Ville utveckla sig mer som journalist.
Tommy slutade på Idrottsbladet för att han ville utveckla sig inom journalistiken. Han fick ett anbud från tidningen Se. Den 1 mars 1966 började Tommy på tidningen Se och stannade där i tre år. Om idrottsbladet hade det knapert med pengar genom åren så var det skillnad på Åhlén & Åkerlund och Bonniers som vadade i pengar samtidigt som det var stora år för veckopressen berättar Tommy. Här var han ständigt ute och reste och gjorde reportage.
Får ett bud från Aftonbladet.
I maj 1969 får han ett bud av Sigurd Glans som var en legendarisk redaktionschef på Aftonbladet om att börja jobba på tidningen. Han sa upp sig från Se och började jobba på Aftonbladet.
Han hade jobbat knappt ett år när hans telefon ringer när han sitter på Aftonbladet. I telefonen är det en röst som säger; ”det är Hyland”. Tommy tror att det är någon som driver med honom men svarar; ”jaha”. Hyland säger; ”du skall komma till mig för jag har följt dig”.
Hyland var allas idol och när han ringde upp en och ville anställa någon så fanns det inget val. 1969 börjar Tommy på Sveriges Radio.
Slut del:1 fortsättning följer.