Idag får ni följa med på hissnande höjder när stuntmannen Lars Hjelm monterar den nya minutvisaren på Lysekils kyrka.

Idag får ni följa med och se när den nya minutvisaren monterades upp på kyrktornet på Lysekils kyrka.

IMG_1930
Mikael Hjelm med den nya visaren till kyrkan.

Idag var det dags för den omtalade minutvisaren på Lysekils kyrka att komma på plats igen. Jag träffade bröderna Hjelm dagen innan de skulle sätta tillbaka visaren på plats på kyrktornet på Lysekils kyrka.

Vi träffas hemma hos Lars Hjelm som i vanliga fall jobbar på Forsstroms i Lysekil. Lars jobbar även som stuntman och har precis jobbat med serien Maria Wern. Han har också jobbat med storfilmen ”En man som heter Ove” som går upp på biograferna på juldagen i Sverige, Norge och Danmark.

Mikael Hjelm jobbar som kyrkogårdschef.

På plats fanns också Lars bror Mikael Hjelm. Mikael är kyrkogårdschef i Lysekil och berättar att visaren blåste sönder vid stormen Egons framfart i januari i år. När jag träffar de två bröderna så går de igenom säkerhetsdetaljerna och hur Lars skall få med sig visaren ner till själva urtavlan. Mikael tycker att det är bäst att Lars har den på ryggen när han hissas ner.

IMG_1932
Lars med minutvisaren.

Hissas ner från ett fönster.

Ett fönster som är 15-20 meter över urtavlan skall Lars hissa sig ner till själva urtavlan med minutvisaren. Den nya visaren är i tillverkad i rostfritt. Mikael berättar att den är viktad och det betyder att den är centrerad och balanserad precis där hålet är på visaren.

IMG_1942

Urtavlan är av plexiglas.

Själva urtavlan är av plexiglas. När de bytte urtavlor förra gången så åkte de i backen när de bytte dem. En gång i tiden var urtavlorna svarta med guldfärgade visare. Troligtvis så byttes urtavlorna till transparenta någon gång mellan 1916-1919. Sedan har de bytts någon mer gång under tiden genom åren.

Säkerheten är jätteviktig.

Säkerheten är jätteviktig när man gör något sådant här och där kommer Lars kunskap om säkerheten vid stuntjobb väl till hands. Repet som de använde förra gången sitter kvar i tornet. Sedan har de ett säkerhetsrep till som är godkänt för en vikt upp till två ton statisk belastning berättar Lars och det håller Mikael i.

IMG_1940

Han har en speciell grej med ett handtag som han tar hjälp av när han firar sig ner. När han låser handtaget så kan han jobba med båda händerna och behöver inte hålla sig fast i något rep.  Sedan har han givetvis en sele på sig. Allt som allt så tar det cirka fem minuter att få visaren på plats när han väl hänger framför urtavlan tror Mikael.

Gör en bedömning på plats av vädret om det går att genomföra arbetet.

Efter att visaren är på plats så firar sig Lars ner till marken. För att det skall bli av så måste Lars först göra en bedömning om det går att genomföra och då är det vädrets makter som styr. Över 6-8 sekundmeter om det blåser åt fel håll så går det inte att genomföra och regnar det så blir det för halt på plåttaket som han glider ner på efter det at han klättrat ut genom fönstret.

Visaren har lossnat på taksidan så där går det inte att komma åt med någon kranbil tyvärr så detta är bästa sättet. Den nya visaren är nästan identisk med den förra så när som en bock uppe på visaren. Men så gör de inte på dagens visare berättar Mikael. Visaren är tillverkad av Westerstrands Urfabrik i Töreboda.

Mikael berättar att Sveriges Television hade hört av sig om att de ville spela in när Lars satte tillbaka visaren, men kunde tyvärr inte närvara idag.

Monteringen av visaren.

Då var det fredagen den 23 oktober och frågan var om det verkligen gick att montera visaren för det blåste en hel del uppe vid kyrkan.

CI2A8452
Den högra urtavlan är det som saknar en minutvisare.

Idag var det fjärde gången han skulle halas ner till urtavlan. Lars kom och var laddad för uppdraget. Han tittade till linor och sele.

CI2A8464
Lars med visaren utanför Lysekils kyrka.

Både Lars och Mikael är på plats för att kolla om det går att sätta upp visaren. De beger sig upp i kyrktornet. Efter en stund öppnas ett av fönstren. Jag kan berätta att det är väldigt spännande att stå och titta på detta. Lars ger klartecken att vinden är okej.

CI2A8486
Lars kastar ut repet fast vinden tar det och han får göra om det att antal gånger.
CI2A8550
Efter ett tag så lyckas han med repet och man ser att Lars börjar krypa ut ur fönstret.
CI2A8568
Lars med visaren som brorsan Mikael hjälper honom med att hänga på ryggen på Lars.
CI2A8594
Lars på väg ner mot urtavlan.

CI2A8626

CI2A8644

CI2A8647
Nu är Lars på plats vid urtavlan och strax börjar arbetet med att få fast visaren.

CI2A8663

CI2A8703
Nu börjar jobbet med att montera den.

CI2A8779

CI2A8847

CI2A8946
Han tog sig även tid för att ta en selfie på plats.
mms_img1788578916
Lars egna foton från urtavalan på kyrkan.

mms_img384299458

CI2A8973
Höjden på kyrkan har varit 68 meter. Men idag är den 63 meter efter det att tornet blåste sönder en gång i tiden. När de sedan lagade det så blev skillnaden 5 meter mot det gamla tornet.

CI2A8986

CI2A9034
Visaren är på plats och Lars firar sig neråt.

CI2A9053

CI2A9057

CI2A9083

CI2A9088

CI2A9112

CI2A9134
Mikael tittar så allt går bra.

   CI2A9136

CI2A9164
Lar Hjelm är strax nere på marken igen.
CI2A9165
Visaren är på plats och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av att ha sett detta.
CI2A9172
Lars ger klar tecken till brorsan Mikael att dra upp repet.

Stort tack till Mikael och Lars för att jag fick vara med och fotografera detta.

Idag får ni möta allkonstnären Mikael Hjelm på min blogg.

Idag får ni möta allkonstnären Mikael Hjelm på min blogg. Mikael som jobbar som Kyrkogårdschef sedan tre år tillbaka här i Lysekils pastorat.

IMG_5298
Mikael Hjelm med en av skyltarna han gjort till Kyrkans Hus.

Mikael är född 1971 i Lysekil. Gick i Boviks skola första och andra klass, Färgarskolan i tredje och fjärde till sjätte klass blir i Kronbergsskolan här i Lysekil. Efter åren i högstadiet i Gullmarsskolan flyttar Mikael till Strömstad för att läsa marinbiologi.

Läste två år i Strömstad.

Tanken var att han skulle bli marinbiolog på grund av havet och fiskeintresset som han fick i tidig ålder. Mikael berättar att det fanns en linje i Strömstad som gav högstadiekompetens. I två år läste han där, och trivdes fantastiskt bra. Han fick mycket kontakter med andra människor från de två åren i Strömstad. På helgerna åkte han hem och hjälpte sin pappa med affären eller var ute och fiskade.

Hade bra avtal med skolan i Strömstad.

Under tiden han läste i Strömstad passade han på att ta lite olika certifikat, som skepparexamen, maskin, radar och dykarcertifikat m.m. Under tiden han går i Strömstad söker han till Göteborgs universitet för att bli ”Fiskerikonsulent”.  Efter skolan i Strömstad kommer han hem ett tag, och pga. lite olika saker så ändrar sig Mikael och söker jobb här hemma i Lysekil.

Sökte jobb på kyrkogården i Lysekil.

Det blev inget universitet i Göteborg. Han sökte jobb på kyrkogården och fick ett säsongsjobb på ett år i Lyse som kyrkovaktmästare. Detta var 1989. Efter det året blev det lumpen i Uddevalla som det sista stridande innan I 17 stängdes ner. Chefen på kyrkogården ringde Mikael strax innan han muckade, och frågade om han ville fortsätta jobba där. Sedan dess har han jobbat där. För tre år sedan tog han över som kyrkogårdschef. Han berättar vidare att han trivs fantastiskt bra med sitt jobb. Mikael är chef över nio kyrkogårdar, och fyra kyrkor.

Mikaels stora hobby är bl.a. att jobba med sten.

Alla Mikaels gamla släktingar har varit stenhuggare. Morfar och farfar var stenhuggare berättar han, och intresset fanns redan som barn för Mikael. När han träffade sin fru Monica så hade Monicas pappa också varit stenhuggare. Monicas pappa Bengt Nilsson som bor i Blekinge har jobbat med sten sedan barnsben, och är en oerhört duktig stenhuggare enligt Mikael. Blekinge liksom Bohuslän är en stenhuggarbyggd. Bengt var också kyrkvaktmästare precis som honom själv berättar Mikael.

Mikaels svärfar har alla sina verktyg kvar. Han jobbade inte med tryckluft utan jobbade på det gamla sättet. Under femton års tid har han försökt att lära sig allt vad hans svärfar kan om stenhuggeriet.

Han har gjort mycket av inredningen hemma i sten.

Bordet vi sitter vid i vardagsrummet har han gjort. Det är en stor stenskiva som han huggit ut och polerat. Bordsbenen till bordet har en historia där han suttit och glödritat in olika mönster på ställningen som bordet ligger på. Under bordet finns Bohuslän och Blekinge ihop. Där under finns landskapsdjur, landskapsblomma och kanadagäss som flyger in i v:et under bordet. Lampan över bordet är gjort av ett gammalt vagnshjul, och lampan har han också gjort.

IMG_5198
Mikael sittande vid stenbordet och lampan av ett vagnshjul som han gjort.

Svetsar och smider också. 

Han håller även på med att smida och svetsa också. Poleringen av bordet tar ett antal timmar, och huggningen är det som tar längst tid. Han har även gjort en köksö och mycket annat i huset. Graniten blir så otroligt fin när den är klar. Han gör även namnskyltar i sten och trä.

IMG_5182
En väggklocka av sten som Mikael gjort.

Hade ett dykföretag tidigare.

Att dyka har också varit ett stort intresse för Mikael. Så stort att han hade ett företag där han dök. Han dök bl.a. efter ostron för Lars Marstone på Lysekils Ostron & Musslor, och några andra firmor. Firman omfattade också sjötransporter där han körde virke och annat ut till öarna runt omkring här.

I tre år hade han firman innan han kände att det var svårt att hinna med allt, och beslöt sig för att lägga ner den.

Stort fiskeintresse.

Mickes och Monicas barn Calle, Pelle och Lisa har ett stort fiske intresse. De har blivit TV för dem i ”Fiska med Anders” som sänds i SVT. Tre gånger har Mikael varit med i ”Fiska med Anders ”och barnen har varit med två gånger. Mikaels bror Lars Hjelm jobbar som stuntman. Förr så hände det att Lars behövde hjälp och då var Mikael med vid film och TV-inspelningar. Han berättar att han var med i Danmark när de spelade in kommissarie Winter. Där spelade han polis. Han är också jägare. När han jagar så blir det sjöfågel han jagar, och det sker mest på vintertid. Mikaels pappa var handlare och styckmästare, och detta har Mikael också prövat på.

Håller på med ett trädgårdsbord i sten till sig och sin syster.

Vi kommer in och pratar om det här med stenen igen. Gör han ett bord så sågar han ut detta med en vinkelslip. Sedan hugger han bordet och då får det stå på högkant när han jobbar med det. Det blir många vändningar innan det blir klart förklarar Mikael. Kanten på bordet slipas sedan med ett bryne. Han gillar den huggna ytan berättar han, för då ser man att det är riktig sten. Ytan blir fantastiks, och det finns inget som gör åverkan på det. Du kan ha varmt eller kalt på det spelar ingen roll. Spiller du så är det bara att torka av. Ett stenbord är oerhört stryktåligt. Graniten är ett fantastiskt material. Han gör ett trädgårdsbord till sig själv, och ett stort till sin syster som väger 1,6 ton.

Bordet vi sitter vid inne i Mikaels hus går inte att ha ute. Det blir ett sådant solblänk i det. En vattendroppe på bordet, och då blir det som en diamant skulle lysa.

Har tillverkat ett eget schackbräde i trä.

Mikael förvinner några minuter till källaren och hämtar upp ett schackbräde som han tillverkat. Schackbrädet är en inspiration från ”Sagan om ringen” berättar han. Brädet har han tillverkat själv, och figurerna har han fått av sin bror i present. De är inköpta i USA och är figurer från filmerna. Den ena sidan är den goda och den andra den onda berättar Mikael vidare. Han är fascinerad av ”Sagan om ringen”, och hade en del spillbitar i mahogny och ask. På så sätt kom brädet till, och på brädet finns det olika figurer från ”Sagan om ringen”. När brädet står i källaren har lacken krackelerat. Det är ett antal hundra timmar bakom tillverkningen av brädet berättar Mikael.

IMG_5175-2
Schackbrädet som Mikael har gjort.

Mikael gillar att rita och teckna och på kanterna på brädet har han skrivit in en lång berättelse på alviska och runskrift. Med en glödritningsapparat har han gjort alla tecken och figurer på spelet.

IMG_5168

Vi går ut och tittar till trädgården.

Det finns mycket sten i trädgården hos Mikael och Monica. På ett ställe har de Bohuslänsgranit och Blekingegranit som ligger bredvid varandra. Stenen från Blekinge har svärfar fixat till honom berättar han. Båten som står där är i betong, och är en bröllopspresent. Mikael har även en stor rök i trädgården där han röker både fisk och kött.

IMG_5199

Klockstapeln vid kyrkogården.

Den gamla klockstapeln var gjord i trä och var 16 meter hög, och skulle besiktas. Den blev utdömd, och antingen skulle de behöva renovera den eller så fick den rivas. Mikael lämnade in ett förslag till kyrkorådet om att han kunde bygga en ny för vad det kostade att renovera den gamla. Han fick klartecken på detta och började med att söka bygglov för den nya klockstapeln som skulle stå på en annan plats.

Mikael och hans bror Lars satt och spanade på hur man kunde göra en klockstapel av sten. Lars sa till Mikael; ”gör en som Stonehenge”. Två stenar stående, och en sten ytterligare på toppen. Mikael började skissa på detta. Han fick tag på en stenfirma i Brastad som skulle kunna ta ut stenblocken. Tyvärr så sålde den personen sin firma, och ingen kunde ta ut ett sådant stort block här i närheten. Bara det översta blocket väger 22 ton.

IMG_5229

I Norge vid Idefjorden hittade han en kille som kunde ordna detta. Han tyckte projektet lät väldigt roligt. Stenen blev väldigt billig, och det som kostade mest pengar var att få stenarna till Lysekil och på plats. Mikael hög alla kanter och tog bort kilhål m.m. De gjöt fundamentet till stenen och det syns inte idag. En 220 tons kran kom och lyfte allt på plats.

Sidostenarna väger 11 ton styck, och överliggaren väger 22 ton. Stenarna är satta på ett expanaderbruk på ett rakt fundament. Klockan är upphängd i något som kallas hästskoform. Det är för att det inte skall skapas några vibrationer i klockstapeln. Klockan väger cirka 400 kg. Själva klockan fick byggas om i Höganäs innan berättar Mikael vidare. Klockan användes vid begravningar, och den har ingen automatringning. Önskemål finns från folk att de skall ringa med den på t.ex. nyårsafton, men det får tas under beaktning.

Idag finns det även ett vattenfall vid platsen. Vattenfallet var inte Mikaels idé utan det var Mikaels företrädare som kom på det. Det blev väldigt uppskattat, och samtidigt tar det bort en massa ljud från trafiken på stora vägen.

Fyra minnesstenar i Havsbadsparken i Lysekil.

Vi åker vidare och stannar till vid Havsbadsparken i Lysekil. Mikael berättar att dessa fyra minnesstenar har det varit mycket rabalder om. Det har även varit mycket positivt också tillägger han. Det var en del protester om placeringen berättar han. Uppdraget fick han av Lysekils Vänner. Detta var ett projektarbete han hade förra sommaren, och dessa har han huggit till hemma i trädgården och även graverat texten på stenarna. Stenarna är ett minnesmonument över olika personer som gjort något för Lysekil.

IMG_5250
Minnesstenarna vid Havsbadsparken i Lysekil.

Minnesstenen vid kyrkogården i Kyrkevik.

Vid alla kustsamhällen finns det oftast minnesstenar, och nu har Lysekil också en. Oftast är det män vars namn står på stenen. De kan ha förolyckats på sjön. Vissa ha ren gravplats, och vissa har inte hittats. Man skall ha dött under sin näring är det sagt så som fiske eller sjöfart. Det är många som varit med och tagit fram dokumentationen om detta. Man utgick från personer från Lysekils församlings som var drunknade eller saknade på havet.

IMG_5256

Det är väldigt positivt med närheten till kyrkogården med minnesstenen, men också en bra plats tycker Mikael. Han fick förfrågan om han kunde hjälpa till att hugga stenen. Stenen är från Skärholmen i Rabbalshede. Leif Carla Andersson har ritat de två båtarna som är på stenen med hjälp av Alf Havstam. Mikael var hos ett stenhuggeri i Hunnebostrand, och där hjälptes de åt med att blästra och hugga ut båtarna och namnen på stenen. Det blev väldigt mycket bokstäver så därför valde de en sten med en polerad yta.

Efter det så monterade de upp den och sedan var det invigning av stenen. De två ankaren som står bredvid stenen fick de till skänks, och de passar väldigt bra in där tycker Mikael.

Vidare har han gjort mycket stenarbete vid båtföreningen med bl.a. någon mur och lite annat.

Samarbetar med Sotenäs kommun.

Han håller på med ett ganska stort projekt med sten. Gamla gravramar utan text håller han på med att prospektera med att få lägga ut och göra hummerrev av.  Han har redan samlat ihop 20 ton som vaktmästarna har sparat. Man har inte riktigt hjärta att slänga det gamla hantverket, och med att de sparar dem så känner Mikael att det kommer till nytta. Det är ett projekt med Sotenäs kommun om att lägga dessa på någon botten och se om det kan bildas hummerrev där stenarna ligger.  Han gjorde en ansökan hos kyrkorådet som tyckte det var ett bra alternativ istället för att stenarna skulle kastas och krossas sönder. Mikael har även en annan grej på gång som han hoppas kunna förverkliga, men det hoppas jag kunna berätta om till vid ett annat tillfälle. Tusen tack Mikael att du tog dig tid att berätta om ditt liv och allt du gjort hittills. Fantastiskt intressant att höra om.