Nu på fredag gästar Dan Hylander Mortens Krog i Uddevalla. Det är Kotte Management som presenterar Dan Hylander som uppträder ihop med husbandet Skin Tight.

Nu på fredag den 17 november är det rockkväll på Mortens Krog i Uddevalla och en av de riktigt stora inom svensk musik Dan Hylander gästar Mortens. Kotte Management presenterar Dan Hylander som uppträder ihop med husbandet Skin Tight.

IMG_2349
Dan Hylander.

Egentligen behövs det ingen presentation av denna artist, låtskrivare och musiker, men jag slog en signal till Dan Hylander och frågade hur intresset för musiken startade?

–Det började väldigt tidigt. Jag var nog inte mer än 6 år när jag köpte mina två första skivor. Det var King Creole med Elvis och Rock-Fnykis med Martin Ljung, vilket Martin tyckte var omåttligt roligt för det var enda gången han blivit jämförd med Elvis Presley. 

 

Hur kom du in på detta med gitarrspelandet?

–Jag fick en gitarr när jag var i ungefär samma ålder. Efter hand började man lära sig att spela. När jag var 10–11 år började jag att spela mer seriöst.   

 

Förebilder inom musiken när du växte upp?

–Beatles kom 1963 och ändrade på allt. Det var en liten underlig period. Fast jag var 9 år och lyssnade på engelsk rock och sedan engelsk och amerikansk rock under hela 60-talet. 

 

När var första gången du spelade för publik?

–Det var runt 1969–70. Jag minns att lärarstrejken bröt ut vid det tillfället, och då spelade jag för publik med eget material. Sedan var det dags för att sätta ihop ett band som man kunde spela med. Jag gick i parallellklass med Ale Möller och det dök även upp en mustaschprydd herre som heter Mikael Wiehe som var med i mitt första band. Jag tror att Wiehe satte ihop Hoola Bandoola Band efter det.

IMG_2147.jpg

När startade Raj Montana Band och hur kom det bandet till?  

–Från början hette vi ”Ray Montana and his Moonlight Boys”. Vi spelade någon slags kammarrock som nästan var akustisk. Bl.a. var Ale Möller med och spelade trumpet. De hade ett liveprogram på P3 från Malmö där vi spelade och ett annat band som hette Colosseum. Man kan säga att det var Bengt Grafström som då jobbade på P3 i Malmö som upptäckte oss.

1970 fick jag även jobb i ett band som gitarrist. Här var tanken att jag skulle tagit ett sabbatsår från skolan. Vi gjorde en turné på sommaren och när det blev dåligt med jobb i september gick jag tillbaka till skolan och gick ut gymnasiet. Jag fortsatte att spela under sista året på gymnasiet och även efter.

Från början var Raj Montana ett Malmöband, men så snodde Afzelius mitt band och någonstans här tröttnade jag på Malmö. Samtidigt träffade jag Py och vi pratade om att turnera ihop. 

Jag gjorde en försvenskning av bandet ”Ray Montana and his Moonlight Boys” och det blev ”Raj Montana Band”. Man kan säga att det var mitt alias, för jag är den enda som varit med i samtliga uppsättningar. Mina två första plattor gjordes under bandnamn. När jag träffade Py och vi skulle börja turnera ihop, då blev det ”Py Bäckman, Dan Hylander och Raj Montana Band”. 

 

Hur har bandet sett ut genom åren?

–Det har varit med lite olika folk i kortare perioder som Sam Bengtsson, Mats Ronander och Åke Sundqvist m.m. Sedan stabiliserade det och det blev det klassiska bandet med Pelle Alsing på trummor, Clarence Öfwerman på klaviatur, David Carlsson på gitarr som var bosatt i Uddevalla i några år, Ola Johansson på bas och Hasse Olsson på orgel och klaviatur. Fast skall man vara riktigt ärlig så fanns det bandet bara i två år. De medverkade på två plattor och det har blivit lite skev historieskrivning om detta.

 

På lördag efter fredagens spelning i Uddevalla så har du en spelning i Malmö med ditt band Raj Montana Band om inte jag minns fel?

-Ja, det stämmer då spelar jag med mitt band från 1984, med Pelle, Clarence, David, Ola och Hasse. Det kommer även att medverka en kör som även spelar lite olika instrument.

IMG_2163.jpg

Du har även skrivit och producerade en hel del musik till andra artister, som bl.a. Thorsten Flinck, Py Bäckman, Totta Näslund, Kal P Dal, Sven-Ingvars, Tomas Ledin, Larz-Kristerz, Christina Lindberg, Niels Jensen och Björn Skifs m.m. När började du att skriva och producera för andra artister?

-Egentligen började jag med det ganska tidigt. Jag började med att producera Py redan 1980. Även Kal P Dal och Niels Jensen producerade jag tidigt. Jag gjorde även ett par danska produktioner. 1994 sprang jag på min gode vän Totta Näslund på PO & Co i Stockholm som tyvärr avled senare.

 Vi satt och pratade en stund och han berättade att han signerat ett kontrakt för att göra sin första soloplatta, och den skulle komma ut inom åtta månader. Jag hade låtar men inget skivkontrakt och Totta hade skivkontrakt men inga låtar. Vi gjorde en platta som blev en stor framgång.

Tack vare bl.a. Leif Loket Olsson så blev det en stor framgång. Loket blev djupt förälskad i en av låtarna på Tottas soloalbum och det var låten ”en clown i mina kläder”. Totta blev första artist som inte var ett dansband som fick medverka i Bingolotto.  

 

Jag har haft det stora nöjet att se dig flera gånger bl.a. här i Lysekil. Senast var med Mats Ronander och Mikael Rickfors när ni spelade i Havsbadsparken 2014. Men om du tänker tillbaka på ditt turnerande vad minns du för platser som du varit och spelat på här i Bohuslän?

-På 80-talet gjorde man en hel serie av spelningar där. Man kunde spela på olika ställen hela vägen upp till Strömstad. Man kunde göra 5–6 gig på olika ställen som Hunnebo och andra ställen i närheten. Det fanns många klassiska ställen att spela på.

 

Om du ser tillbaka, har du någon spelning du minns lite extra?

-Ja, absolut. Vi har en klassiker när vi välte Roskildefestivalen 1983. Vi var inne som en mellanstor akt, men fick mest press av alla efteråt och det var väldigt hedrande.  

 

Den 17 november är du i Uddevalla på Mortens Krog och bandet som kompar dig då heter Skin Tight. Vad får vi höra för låtar i Uddevalla?

-Det finns en del låtar som man aldrig kommer undan, och dem lär ni nog få höra på fredagen i Uddevalla på Mortens Krog.  

 

Tusen tack Dan för att du ställde upp på en intervju. Vi syns i Uddevalla på fredag.

Dan Hylander (1)

 

 

 

 

 

 

 

Lysekilskarnevalen 1986-1994

Vems minns inte Lysekilskarnevalen. Denna fantastiska tillställning vi hade i Lysekil. Föreningar skapade karnevalståg och affärerna hade extraöppet och det drog massor av folk till Lysekil. Jag bestämde träff med före detta Lysekils festival & karnevalsgeneralen Ingemar Larson som var eldsjälen i detta som han gjorde till en folkfest i Lysekil. I nio år höll han på. Det blev även ett tionde lite senare. Idag får ni möta Ingemar Larson från Lysekil.

IMG_4633
Festivalsgeneral Ingemar Larson med bild i handen med honom och Janne ”Loffe” Carlsson.

Det hela började i tidig ålder. Ingemar hade upplevt karnevalerna på slutet av 50 talet och 60 talet. Som liten seglarpojk hade de segelekor, han och några kompisar blev engagerad i karnevalen som utklädda pirater.  De kom 10-12 segel-ekor med pojkar i som anföll nere i Lysekil. Sedan upplevde han en liknande grej när de hade ”Havets dag” med Lions.

Lasse Dahlqvist var Lasse i gatan och han och några andra var pirater och rodde in med 10 huggare. Det är minnen som fastnade berättar Ingemar. Sen kom 80-talet. 1985 hade de ett möte i köpmännen och då kom ordförande för Bohusläns köpmannaförbund och berättade att Uddevalla hade de någonting som heter Nattsudd och det hade lyckats väldigt bra. Han tyckte att Lysekil skulle hitta på något liknande.

En grupp skapas i köpmannaföreningen.

Ingemar som då hade haft hand om Julmarknaden under många år hade ju mycket erfarenhet av evenemang. Det skapades en grupp med 3 personer som skulle utveckla detta. Ingemar  hade butik som låg bredvid Folkan i Lysekil. Han visste ju hur snacket gick bland handlarna där han och brodern hade affären. Varför skall vi vara med när allt sker på torget sa de alltid. Då kom Ingemar på att på sommaren är det alltid mycket folk i Lysekil och vi har ju många fina gator. Varför inte göra en scen som sträcker sig över hela stan. En lång jäkla rullande scen som han säger i form av en kortege, en karneval. Jag har en plan berättade han för gruppen.

Jag vill att vi skall göra en karneval. De andra i gruppen som då hade affärer centralt tyckte väl att det skulle vara på torget. Lite artister m.m. Med artister tyckte Ingemar att då går ju pengarna ur stan det är väl bättre att pengarna stannar kvar i stan. Det är ju bättre att engagera idrottsföreningarna och hela stan tyckte Ingemar. De var skeptiska, Ingemar stod ensam med sina idéer. I januari 1986 så vände det.

En Lysekilsbo som åkte varje år till Teneriffa för att se karnevalen där fick de andra i gruppen på andra tankar. Han berättade att det var så fantastiskt att åka och se denna karnevalen på Teneriffa och pratade sig varm för detta. De andra i gruppen berättade om Ingemars planer om karneval för honom. Ja det måste ni baka upp sa han. Det är verkligen intressant. Där vände det. Nu var tankarna hos Ingemar Larsson att hur skall jag få ihop detta?

En lögn räddade det hela!

Jag måste ju ha minst 15 föreningar som är med på detta tänkte Ingemar för att bilda ett karnevalståg. Han gick till kommunen och fick ett föreningsregister på vilka föreningar det fanns i Lysekil. Ingemar berättar att det fanns på den tiden över 100 föreningar. Han skrev till de flesta föreningarna och kallade till möte i aulan på Gullmarsskolan om han inte minns fel. 7 eller 8 föreningar kom till mötet.

Hjälp tänkte Ingemar vad gör jag? Det här går ju inte tänkte han. Jag måste hitta på något. Här berättar Ingemar att han var tvungen att köra med en lögn. Han sa, ni är ju 7-8 stycken här och det är redan 8 stycken föreningar som anmält sitt intresse och vill vara med i karnevalen om det blir av. Men nu är vi ju i alla fall 15-16 stycken och jag ville ju ha minst 15 föreningar för att jag skulle kunna trycka på knappen säger Ingemar. Med den lögnen så tryckte Ingemar på knappen. Efter det så gick de ut till pressen och berättade att det skulle bli karneval i Lysekil och att det är 15 föreningar med. Det blev en bra uppslutning med över 20 karnevalsekipage första året berättar Ingemar.

IMG_4646
Affisch från 1986.

Ingvar Oldsberg var konferencier 1986.

Ingemar ville gärna ha en morot till föreningarna för jobbet de gjorde på karnevalståget. Han ville ha prispengar till föreningarna för att åstadkomma att de kämpade med sina ekipage till karnevalståget.

1987.
1987.

1987 var Ingvar Oldsberg konferencier.

1988.
1988.

Janne ”Loffe”Carlsson var konferencier1988.

Marknadsföringen var ju väldigt viktig. Ingemar funderade. Det blev en tidning som hette Festivalextra som de tryckte på Lysekilsposten. Lysekilsposten ställde upp helhjärtat berättar Ingemar. Föreningarna fick var sitt distrikt i Bohuslän. Hockeyklubben tar gästhamnarna på orust som ett exempel. Ni andra tar campingarna där och där. Så de delade upp hela Bohuslän. Några veckor innan karnevalen så slog de till mot alla gästhamnar och campingar m.m. Ingemar och hans fru åkte med en dinge runt i olika gästhamnarna utklädda till clowner och delade ut festivalextra. Samtidigt berättar Ingemar att han hade ett högtalarsystem på dingen som spelade karnevalsmusik så det stod härliga till.

1989.
1989.

Även 1998 var Janne ”Loffe Carlsson konferencier.

Festivalprogram från 1989.
Festivalprogram från 1989.

De ringde från Lysekil kommun: Ingemar du har ju någonting på gång!! Kan inte du komma ner och beskriva detta för oss. Väl där så sa Ingemar att vi behöver lite avstängningsmaterial och vi behöver parkeringar. Vi behöver ju alla hamnplatser så mycket som möjligt. Ingemar föreslår Grötö som parkering och då säger någon politiker, men herregud vi har ju hela Anderssons kaj. Det var stora vyer säger Ingemar och skrattar. På den tiden var det ju kryss vid rondellen på väg in i stan och för att inte korka igen stan så behövdes parkeringarna på Grötö.

Kommunen hade lovat att ställa ut vägvisare med parkeringsanvisning. Detta var ju före mobiltelefonens tid. Ingemar var uppe i affären och tittade till den. Då ringde det från både kommunen och polisen! Vad har du ställt till med? Det är kö upp till Lyse, det är kö förbi Bokenäs samhälle…Det är total kaos. Ingemar tog sin vespa och åkte till krysset där rondellen är idag. Ingemar fick ställa sig och dirigera trafiken så att den skulle flyta på. Samtidigt kom det en motorcykelpolis och Ingemar frågade om han kunde hjälpa honom. Nä sa han det är inte min arbetsuppgift. Men Ingemar frågade om han inte kunde ringa till kommunen eller åka upp till kommunen och säga att de får hjälpa honom. Ingemar stod där en timma och dirigerade trafiken och mcpolisen kom tillbaka och sa att de är på väg. Polisen ställde sig och hjälpte Ingemar med trafiken och allt löste sig till slut. Mellan 1500-1700 bilar kom det första året till karnevalen.

Vykort som trycktes upp till karnevalen.
Vykort som trycktes upp till karnevalen.

1990 var ett speciellt år. Då var även jag med i karnevalskommittén.

1990
1990

Lennart ”HoaHoa” Dahlgren & Carin Hjulström var konferencierer 1990.

På alla Falcons ölburkar stog det 22 Juli Lysekil 1990.
På alla Falcons ölburkar stog det 22 Juli Lysekil 1990.
Programblad 1990.
Programblad 1990.
Scan0013
1991
1991

Lill-Marit Bugge och Janne Ellerås var  konferencierer 1991.

Programblad 1991.
Programblad 1991.

Ingemar nämner igen hur viktigt det är att föreningarna har något att jobba för så att de känner att här finns pengar att hämta. Skall någon göra en sån här sak så måste man ha med föreningarna annars spricker det säger han med en bestämd ton. Ingemar säger att karnevalen gav föreningarna mer pengar än de hade i föreningsstöd.

1992.
1992.

Janne Ellerås och Lasse Haldenberg var konferencierer 1992.

Vykort från 1992.
Vykort från 1992.

I början var det ju en jätteökning för affärerna, men såg man till de större butikerna med livsmedel så var det sämre. Här säger Ingemar att han sa att ni får väl försöka bjuda lite på er och se till att ni har lite erbjudande och att ni gör lite aktiviteter på utsidan. Sagt och gjort sen ökade även de säger Ingemar.

1992.
1992.
1992.
1992.

Jag frågar Ingemar vilket som var det roligaste året. Första året var det nog han minns mest. Själv minns jag att det var hur mycket folk som helst utmed Lysekils gator. Ingemar berättar att det kom cirka 1500-1800 bilar varje år när det var karneval. Han berättar också om byalaget som de hade. De byggde ekipage och fruarna sydde kläder. Det var en otrolig sammanhållning.

1993.
1993.

Stellan Sundahl var konferencier 1993.

Jag frågar vilken konferencier som varit bäst. Ingemar säger att Loffe var nog den häftigaste av alla, men den mest kompetenta var Ingvar Oldsberg.

1994.
1994.

Leif ”Loket” Olsson, Lasse Haldenberg, Tomas Gylling och Papa Dee underhöll och var konferencierer 1994.

Detta var Ingemars sista år med karnevalen. Han kände som han säger att han fick för mycket skit från vissa politiker via insändare i tidningarna. Han fru sa till honom, varför gör du det här, varför lägga ner hela din själ i detta. Det var bråk om skräp i parken m.m. Här kände väl Ingemar att det var dags för någon annan att ta över. Han orkade inte längre som han säger.  Men alla politiker har inte varit motståndare. Vissa stöttade ju idrotten och även jobbade med idrotten innan de blev politiker och såg nog vilken chans karnevalen var till att bidraga till föreningarnas kassa.

En t-tröja från åren det begav sig.
En t-tröja från åren det begav sig.
Program från 1994.
Program från 1994.
Scan0003 (3)

2003 kom Ingemar tillbaka när Lysekil firade 100 år som stad.  Det blev en kortege med 11 ekipage som speglade Lysekil under 100 år.

Lysekil 100 år som stad.
Lysekil 100 år som stad.
Scan0003 (2)

Jag frågar Ingemar om han skulle tänka sig att ta tag i det med karneval igen. Nej inte som ansvarig men som mentor säger han. Ge tips och att de som vill göra en sån här sak skall förstå hur mycket ideellt arbete det blir. En gyllene regel är att alltid se till att föreningar får vara med och ge en morot till dem att för att medverka. Det har gått många år nu sen det var karneval i Lysekil säger Ingemar som idag ansvarar för City-Tuffen i Lysekil

Tusen tack för att jag fick besöka dig Ingemar. Det var en mycket trevlig eftermiddag.