Lysekilskillen Johan Kuylenstierna har skrivet nya LAIK-låten ”Dit Vindarna Bär”

Lysekil AIK har fått en egen låt. Jag träffade Lysekilskillen Johan Kuylenstierna som skrivet låten ”Dit Vindarna Bär”.

CI2A5699.jpg
Johan vid Gullmarsvallen i Lysekil.

Vem är Johan Kuylenstierna?

– Jag är snart 29 år gammal, musiklärarstudent som är född i Uddevalla och uppvuxen i Lysekil. Sedan fyra år tillbaka bor jag i Växjö, där jag studerar till musiklärare med inriktning på sång – och pianopedagogik.

Hur startade ditt musikintresse?

– Musiken har alltid funnits med, och min mamma placerade mig i musikskolan när jag var liten. Det började med blockflöjt, orkesterspelningar och senare började jag skriva mina egna låtar. Jag medverkade också i olika band och har gjort en del musikaler.

I höst så medverkar du i en musikal i Växjö, berätta om den.

– Jag medverkar i Jesus Christ Superstar som spelas på Växjö teater mellan den 11-25 november. Jag kommer att spela översteprästen Annas i Jesus Christ Superstar. Det är en stor grej med en blandning av amatörer och professionella skådespelare.

I sommar har man kunnat höra dig på hemmaplan då du sjungit i Lysekils kyrka.

– Det stämmer. För tredje året i rad har jag hållit solokonserter här i kyrkan i Lysekil. Det har varit väldigt roligt att få göra detta även om det är mycket jobb inför en konsert. Det har varit mycket folk som kommit och det har varit riktigt kul. Jag förstår att jag glädjer många människor med min sång och jag får verkligen höra detta och det betyder mycket för mig.

När du växte upp vad hade du då för favoriter?

– Jag började egentligen lyssna på pop och lyssnade mycket på pojkbanden som var populära då, som Backstreet Boys och Westlife m.m. När jag började på gymnasiet började jag umgås med en del rockare och hårdrockare som tog mig in på en helt ny musikalisk bana. De stora idolerna under min uppväxt var Queen och Freddie Mercury. Den musiksmaken har jag behållit.

Bästa låten med Queen?

– Utan tvekan säger jag, Bohemian Rhapsody.

Du hade även ett band här i Lysekil där du gick under artistnamnet ”Jay Richie”. Stämmer det?

– Ja, vi hade ett band som bytte namn flera gånger och jag kallade mig för Jay Richie. Vi medverkade bl.a. i Rock Of Bohuslän och spelade en hel del runt omkring här.

Nu har du gjort låten till LAIK. Hur kommer det sig att du gjort den?

– Jag fick frågan när LFF och Slätten skulle slås ihop. Patrik Karlsson i LAIK känner jag sedan tidigare, och han frågade mig om jag var intresserad av att göra en ny låt eftersom det bildades en ny klubb av två gamla. Jag tyckte det lät som ett roligt projekt att göra detta.

21039964_10156617025298345_2003923545_n.jpg

Det tog ett tag att få färdigt låten för allt skulle klicka med musik och text. Jag har haft god hjälp med inspiration till texten av några medlemmar i LAIK som skickat olika textförslag vad man skulle kunna skriva om LAIK. Jag är väldigt nöjd med låten och det är härligt att den är klar.

Var det LFF eller Slätten som var ditt lag under din uppväxt?

– LFF har alltid varit mitt lag. Redan som 11-åring blev jag väldigt intresserad av fotboll. Då spelade LFF i div. 3 och Slätten i div. 6. Då är det nog ganska naturligt att man väljer det lag som ligger bäst till. Annars har jag bott på Tröten den mesta tiden i mitt liv och det är klassisk Slätten mark, men det blev LFF som blev mitt lag.

Jag är väldigt glad att LAIK leder div 5 nu och att det sammanstrålar med den nya låten som jag gjort. Låten kommer att släppas på lite olika streamingsajter inom kort.

Du har även en del låtar du spelat in som ligger på Spotify.

– Ja, där ligger låtar som man kan lyssna på.

Tack Johan för att du tog dig tid och jag får önska dig och LAIK lycka till i fortsättningen.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Hampus Blomdahl på min blogg. Hampus mål är att bli proffsmålvakt i NHL

Idag får ni träffa Hampus Blomdahl på min blogg. Hampus som endast är 16 år gammal är i USA och söker lyckan som målvakt i ishockey. Målet för Hampus är självklart NHL. Hampus var även en duktig fotbollsmålvakt i LFF, men hockey var det Hampus verkligen gillade och ville satsa på.

CI2A3451.jpg

Hampus är född i Lysekil och intresset för hockeyn har funnits där sedan barnsben. Hampus pappa Peter var hockeymålvakt i Viking i många år och det är därifrån han har fått sitt intresse.

Vid 3-års ålder stod han på isen för första gången. Vid 5-års ålder blev det mer organiserad hockey med ”Björnligan” berättar Hampus. Därefter hamnar man i ett lag i sin åldersgrupp.

Hampus provade på detta med att vara målvakt i ishockey.

Pappa Peter berättar att det inte var helt säkert att han skulle bli målvakt. I början var det att alla i laget skulle få möjligheten att pröva på att stå i mål. Hampus spelade ute men ville pröva på detta med att vara målvakt i ishockey. Efter den träningen sa Hampus; ”jag skall aldrig mer stå i mål”.

Vid 8-års ålder var det uppvisningsmatch i Scandinavium i en paus och frågan kom vilka som ville stå i mål. 4 stycken räckte upp handen, och den ena var Hampus berättar pappa Peter. Peter blev rätt paff av Hampus agerande. Hampus blev en av målvakterna i pausen när Frölunda hade hemmamatch.

Spelade både som utespelare och målvakt.

Hampus spelade både som utespelare och målvakt fram tills han var 12 år. Efter det var det bara målvaktspel som gällde för honom. Hampus berättar att det var väldigt nyttigt att varit utespelare och det har man mycket nytta av när man blir målvakt.

Seriespel med Viking och TV-pucken.

Det blev seriespel med Viking upp till U-16 och samtidigt U-18 och A-laget. Sedan försvann U-18 och då blev det U-16 och A-laget. Hampus har även varit med i TV-pucken 2 gånger för Bohuslän-Dal. TV-pucken var en riktigt rolig upplevelse tillägger Hampus.

Jag frågar Hampus om han har någon annan förebild som målvakt än sin pappa?

– Ja, just nu är det Montreal Canadiens målvakt Carey Price. Han är väldigt stor för mig och han följer jag hela tiden.

CI2A3471.jpg
Hampus och jag.

Hur fann du honom?

– Efter OS i Sotji när Kanada vann OS i hockey blev jag imponerad av honom, och sedan dess följer jag honom. Kort därefter blev jag ett fan av Montreal Canadiens och började titta på vad det var som gjorde han så bra.

Efter att man gått ut nian skall man välja gymnasie. När man är hockeymålvakt och vill gå på ett hockeygymnasie hur tänker man då?

– Min och mina föräldrars tanke var att börja på ett gymnasie här i Sverige. Det finns en uppsjö av hockeygymnasie här i Sverige. Totalt i Sverige finns det 31 gymnasie som håller på med hockey, varav 7 är rena tjejgymnasie.

Sökte till olika Elitgymnasie.

Elitgymnasium var första tanken för Hampus och familjen. Problemet är att är man målvakt så är det jättesvårt att ta en plats berättar Hampus pappa Peter. Man har en plats att slåss om som målvakt. Vissa gymnasie tar inte ens in någon målvakt och det är väldigt varierande år från år. Vissa av de klassiska lagen som Frölunda och Leksand har ofta scoutat, och har redan plockat in de målvakter de skall ha.

De var och provspelade på andra gymnasie och fick klartecken, men att komma från hockeyns baksida är inte lätt om du inte har rätta kontakterna för att nå högre spel i de högre divisionerna berättar Peter.

Sommarkamp i Hofors.

Hampus blev inkallad till en prospects camp i Hofors. Där fanns det en massa olika info om skolor i USA för dem som var intresserade. Hampus läste en artikel om olika svenska spelare som gått via skolor i USA och där var en hel del namn som han kände igen.

Det konstiga i detta var att Hampus pappa tog upp ämnet att det finns USA om man vill läsa där. I januari 2016 började de forska om detta med USA.

Hur gick ni vidare efter att ni tagit upp tanken om USA?

– Vi tog kontakt med en agent och skypade med honom. Han satt i Gävle, och berättade lite hur det var och frågade mig vart jag skulle kunna tänka mig i USA. Östkusten var det ställe jag ville komma till.

Efter att vi sagt att vi ville gå vidare så satte agenten igång sin process i USA. Han tittade på vilka skolor som vill ta emot mig som målvakt.  Sedan skickade han en enkät som jag fick fylla i så de visste lite om mig innan intervjuerna startade. Efter några dagar fick vi svar att agenten ordnat med en intervju med en skola. Det blev 4–5 intervjuer innan jag bestämde mig.

unnamed-2

Hur går intervjun till?

-De ställer en massa olika frågor och jag får berätta om mig själv. En presentationsvideo om mig skickas också till skolorna. Det blir nästan som att provspela men istället gjorde man det online via en dator med lite olika material. Efter intervjun ville skolan ha en vecka på sig att bestämma sig om jag fick komma eller inte. Fyra utav fem skolor hörde av sig och gav mig klartecken.

Vilka var skolorna?

-Det var en i Colorado, ST. Louis, Maine och West Virginia. Det var väldigt roligt att få prata med dessa fyra skolorna. Jag fick prata med rektorerna, de som hade hand om de internationella eleverna och hockeycoachen för varje skollag.

När jag hör dig nämna Colorado så blev tanken att du kanske hade de som förstaval?

-Min pappa trodde också att jag skulle välja Colorado. Det var en väldigt bra skola med ett bra program. De reste väldigt mycket med sitt hockeylag. De var både i Kanada och andra ställen, och spelade många turneringar. Men när jag fick höra om ST. Louis och att deras skollag var lika bra som Colorado, och de har även ett klubblag som heter ST. Louis AAA Blues och de spelar över hela USA. Detta lag är jag väldigt intresserad av, och hoppas få provspela nästa säsong för dem. När jag fick reda på att spelare som Paul Stastny och bl.a. Ben Bishop som är målvakt i Tampa Bay, det var där jag bestämde mig.

När du väl hade bestämt dig, när gav du dig av till USA?

-6 augusti åkte hela familjen över och 7 augusti började inskolningen på Chaminade som skolan heter. Syrran, mamma och pappa stannade i två veckor tills den ordinarie skolan började. Under inskolningen gjorde vi en massa roliga saker. För cirka en månad sedan åkte vi och såg en NHL-match och det var riktigt kul.

unnamed-8
Här är mamma Margareta, Hampus och syrran Linnea. Detta är strax innan de skall med flyget till USA.

Hur bor du?

-Vi bor på anläggningen, och jag delar rum med en kille från Kina. De har en massa olika sporter på skolan och därför kan man hamna ihop med någon som inte har hockey på schemat. Skolan är rätt kompakt medans ytorna runt skolan är ganska stora.

Hur många år skall du läsa på skolan?

-Jag läser tre år och det är ungefär som att läsa en fortsättning på grundskolan här i Sverige. Fortsätter du med College är det fyra år till att läsa.

unnamed (4).jpg

Hur ser din dag ut?

-Jag vaknar upp vid 07:00. Gör mig ordning för att gå och äta frukost. Det är väldigt bra frukost där man kan få ägg & bacon varje morgon om man vill. (Här flikar pappa Peter in med att han gått upp några kilo sedan han flyttat dit.) Efter frukost blir det ”Mentorgroup” som är mellan 07:35 och 07:55. Kl. 07:45 ber vi. Det är en katolsk skola. Kl. 08:00 börjar skolan som är uppdelad på röda och vita dagar.

Röda dagar har jag: religion, ac lab = som är en förkortning av Academic Laboratory där man pluggar det man vill. Vidare är det business, engelska som andraspråk och amerikansk litteratur.

Vita dagar: Bild, Esto Vir = som är ungefär som ”ac lab” men den används mer till att prata med lärare och ha möten, en gång i månaden används denna tid till att ha mässa eller till att ha ”House Competition”, de kan även ta bort det så att vi börjar senare eller slutar tidigare den dagen, Esto Vir är latin för ”Va en man” och det är även skolans motto. Därefter har jag matte och till sist kemi.

House Competition har vi för att skolans elever och även vissa lärare är uppdelade i 5 lag eller Houses som vi kallar det där vi tävlar mot varandra mer eller mindre om ära, anledningen bakom detta är nog för att få oss mer tävlings inriktade.

Vi är lediga lördag och söndagar för då är det oftast matcher.

unnamed-10
Hampus med den kända målvaktstränaren Keith Van Gels. Keith har över 14 000 följare på Instagram.
unnamed-3

När får du spela hockey?

-Det blir efter skolan. Vi slutar cirka 14:50. Jag tränar med mitt vanliga skollag, men tränar även med ett skollag till. Med skollaget tränar jag: måndag-onsdag-torsdag och fredagar. Med det andra skollaget tränar jag på måndagar och söndagar, så det blir dubbla trängningar ibland.  Tisdagar blir det gymmet, det blir fullt upp varje dag.

Du somnar gott?

-Ja, det gör jag…

unnamed (13).jpg
Hampus utanför Busch Stadium som är hemmaarenan för stadens baseballslag ST. Louis Cardinals.

 Framtidsplaner?

-Jag hoppas på NHL för det är mitt stora mål. Kanske collegehockey om jag får stipendium för det.

Är det fint i ST. Louis?

-Ja det är väldigt fint. Ingen snö direkt men det är just nu väldigt rått. Klimatet påminner lite om vintertid i Lysekil. Sommaren är det nog lite varmare än Lysekil. Det brukar vara mellan 30–35 grader. Annars är det fyra årstider precis som här.

unnamed-2
Hampus utanför ST. Louis Blues hemmaarena.
unnamed-7

Jag blir väldigt imponerad när jag möter Hampus. Bara 16 år och åker på sitt livs äventyr. Har du fått några kompisar sedan du kom dit?

-Ja, jag har fått väldigt mycket kompisar, och det känns som det är många fler än vad jag hade här hemma i Lysekil. Amerikanerna är väldigt öppna och trevliga tillägger Hampus.

Är det någon från Sverige som du vet är på skolan?

– Det finns ingen från Sverige på skolan. Men det finns en svensk tjej som bor cirka 45 minuter från skolan. Hon är från Göteborg och konstigt nog har familjen en sommarstuga i Lysekil…

unnamed.jpg
Här är Hampus med tjejen från Sverige.
unnamed-5
Al MacINNIS står som staty utanför ishallen. MacINNIS son spelar i det andra skollaget som Hampus också spelar med, och berättar att han inte gjort mål på honom ännu.
unnamed-6
Brett Hull som staty.

När vi sitter och pratar berättar pappa Peter när de var ute och skulle handla saker till Hampus lägenhet. Givetvis låg det ett Ikea varuhus i närheten som det besökte dagen efter att de kommit dit. De skulle köpa lite lampor och annat som Hampus behövde.

unnamed (12).jpg
Pappa Peter, Hampus, Linnea och mamma Margareta strax innan de lämnar USA efter att Hampus startat skolan.

Samtidigt så passade de på att gå och äta på restaurangen på Ikea. Det första de såg när de gick uppför trappan var ett stort foto på Smögenbryggan. Hampus beställde köttbullar på Ikea i USA, och det var väl inte riktigt samma smak som i Sverige berättar han.

Stort tack Hampus för att jag fick en intervju med dig. Jag kommer att följa Hampus på hans väg som hockeymålvakt. Jag önskar dig lycka till.

Idag får ni möta Lysekilskillen Tobias Gerdås på min blogg. Tobias bor idag i Stockholm och mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete, men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Tobias Lundin Gerdås som idag är bosatt i Stockholm. Mellan intervjun och publicering här på bloggen så får Tobias chef lämna regeringen. Det innebär att även Tobias mister sitt arbete men efter ett par dagar anställs han på finansdepartementet åt civilminister Ardalan Shekarabi.

Tobias blev i år utsedd av TCO som en av de 99 mäktigaste personerna inom samhälle, politik, och näringsliv i framtiden. Det blev en intressant stund med Tobias och under intervjun berättar han om när han blev ansvarig för en blogg som han ens inte hade inloggningsuppgifterna till. Detta har aldrig Tobias berättat om tidigare.

CI2A8893
Tobias Lundin Gerdås.

Tobias är född 1983. Han är född och uppvuxen på Badhusberget här i Lysekil. Efter de första sex-sju åren flyttade familjen till ett hus här i Lysekil som de hyrde;1998 köpte de ett eget hus på Föreningsgatan i Lysekil. Tobias gick på Färgarskolan, Kronbergsskolan, Gullmarsskolan och sedan blev det gymnasiet där han läste samhällskunskap.

När startade intresset för det politiska?

– Jag var vid ett jättetidigt skede av min uppväxt intresserad av samhällsfrågor och politik.

Du gick på Gullmarsgymnasiet och där jobbade både din mamma och pappa hur var det?

– Ja, det stämmer. När jag gick på Gullmarsgymnasiet jobbade båda mina föräldrar där. Mamma var bibliotekarie och pappa var lärare och det var lite jobbigt för de hade stenkoll på allt man gjorde.

Hur kom du in på detta med politiken?

– Jag var superintresserad av politiken och gick med i SSU när jag var 17 år. Jag var inte så engagerad i den lokala politiken det var mer att jag läste. Samtidigt räckte inte tiden till för jag höll på med både handboll och fotboll på fritiden.

Då var du med i LHK och LFF?

– Ja, och det med handbollen var otroligt roligt. Det är en fantastisk klubb vi har i Lysekil. Nu är de inte så bra på seniorsidan men vilken fantastisk ungdomshandboll och vilka ledare det finns inom handbollen i Lysekil.

13867153_10153629538475025_1711859053_n
Tobias som liten. Foto: Privat.

Vad gjorde du efter att du gick ut gymnasiet 2002?

– Först så jobbade jag ett tag på ICA här i Lysekil, och sedan åkte jag till Australien och pluggade på Martin College i Sydney. Jag har alltid drömt om Australien. Samtidigt så gjorde OS i Sydney 2000 att de fick ett uppsving i landet och många ville åka dit. I Australien läste jag ekonomi i sex-sju månader.

Vad gjorde du efter Sydney?

– Jag kom hem och visste inte direkt vad jag skulle göra. Jag sommarjobbade på ICA här i Lysekil. Jag sökte ett jobb av en ren slump. Det var att jobba med folkomröstningen om Euron. Det är det politiska ställningstagande som jag tydligast ångrar. Jag jobbade för Ja-sidan. Redan kort tid efter folkomröstningen ångrade jag mitt ställningstagande.

Det som betydde mest för mig under den tiden var att jag bara var 19 år och fick ett politiskt jobb. Jobbet varade bara i sex veckor men det var en stor sak för mig att bl.a. att få lön för att jobba med det som man i vanliga fall engagerar sig ideellt i.

Bara några dagar före folkomröstningen blev Anna Lindh mördad och det satte djupa spår hos mig. Detta gjorde att jag bestämde mig för att det var politik jag ville hålla på med på ett mer seriöst plan än vad jag hade gjort tidigare. Det berörde många och Anna var min politiska förebild även om jag aldrig fick träffa henne. Jag var på minneshögtiden efter mordet.

Under kampanjen lärde jag känna en del personer som hade olika poster inom SSU. 1 oktober 2003 gick flyttlasset till Stockholm för att göra något men jag visste inte då riktigt vad jag ville göra.

Jag bodde hos en kompis från Lysekil på en madrass första månaden. Det var i en gammal butikslokal som låg på Bondegatan.

Vad jobbade du med?

– Jag jobbade som telefonförsäljare för Skandia. Efter att jag jobbat där i en månad exploderade Skandiaskandalen och alla vi som var telefonförsäljare fick sparken.

Jag fick ett boende ute i Mörby centrum en bra bit utanför Stockholm och mina vänner jobbade hela tiden så jag kände mig rätt ensam. Det var rätt oklart om jag verkligen ville bo kvar i Stockholm.

Vad berodde det på att du blev kvar i Stockholm?

– En fighting spirit kanske. Jag började plugga företagsekonomi i Stockholm hösten 2004. Under 2004 hade jag parallellt engagerat mig i SSU och fick en förfrågan att jobba med europaparlamentvals kampanjen åt en kandidat som hette Åsa Westlund. Detta jobbade jag med under våren 2004. På sommaren 2004 fick jag en förfrågan om jag ville bli ombudsman för SSU i Stockholms län.

Då måste du varit väldigt aktiv inom politiken?

– Ja, antagligen såg väl någon att jag hade något att komma med. Jag minns att jag var i Lysekil och åkte upp till Stockholm på en intervju. Jag fick jag jobbet och började i augusti 2004.

Hur gick det jobbet?

– Det var ett jäkla jobb. Jag jobbade 60-70 timmar i veckan och det var kurser, klubbmöten och en massa andra saker. I två år ungefär jobbade jag med detta och det var under valrörelsen 2006 när vi förlorar valet.

Jag förstod att det var ett viktigt jobb jag hade när jag sprang på Göran Persson på en kursgård utanför Stockholm. När jag stod vid salladsbuffén så sa Göran Persson till mig; ”så Gerdås gillar broccoli” och så gick han. Än idag vet jag inte hur han visste mitt namn. Jag var bara 21 år och han var statsminister.

Sen händer det något under vintern som kunde gjort slut på din karriär inom politiken. Vad var det som hände?

– Vintern 2006 fick jag ett samtal från en bekant som hade ett betydligt mycket mer uppsatt jobb inom politiken. Han ringde och berättade att de hade en nystartad blogg som granskade moderaterna men de kunde inte stå som ansvariga för den. De ville de att jag skulle ta på mig ansvaret för bloggen.

Jag tackade ja och sa; ”ja, absolut” och kände mig väldigt hedrad och sedd. Två dagar senare ringer Expressen till mig. De hade hört att jag stod bakom den där bloggen och att det skrivits en massa skit om Fredrik Reinfeldt. Detta var inför valet 2006 och det var hårt tryck i media från båda håll.

Detta har jag aldrig tidigare berättar för någon, men jag hade ingen aning vad som stod på bloggen. Jag visste inte om inloggningsuppgifterna eller vad som var postat där. Men jag stod som ansvarig.

Dagen efter var det OS-final mellan Sverige – Finland i ishockey. Jag bodde i Sundbyberg och promenerar ner till centrum. På löpsedlarna är det en bild av mig och med en text som avslutas med ”på toppmannens blogg”.

Hur kände du dig då?

– Jag stängde av telefonen och gömde mig och såg på OS-finalen i ishockey. Jag gömde mig i flera dagar och bet ihop för jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag berätta hur det egentligen var då skulle jag ange folk som bekanta och kompisar. Istället valde jag att ta på mig hela skulden för något jag inte gjort.

Men tog du inte kontakt med de som låg bakom bloggen?

– Jo jag kontaktade dem och sa att de får reda ut detta. De fanns folk som ville att jag skulle bli av med jobbet. Jag krävde att de som låg bakom detta skulle förklara för mina chefer hur det låg till för att skydda mig.

Nu såg jag baksidan av politiken hur hårt och orättvist det kunde vara. Jag bet ihop men det var jobbigt i flera år efter det. Jag kunde t.ex. inte svara på telefonen när det ringde med dolt nummer.

När något sådant händer så ringer det hela tiden. Det tar aldrig stopp. Jag var bara 22 år gammal och fick kanske uppleva det som många politiker när de är stadsråd och mycket äldre får uppleva. Jag tryckte undan det men det kom senare som en våg av trötthet över mig. Bloggen stängdes ner och efter ett tag så lades fokus på valrörelsen.

Mellan 2007-2008 jobbade Tobias på SSU förbundet. Efter det blev han pressekreterare åt Carin Jämtin. Inför valet 2010 jobbade han med den Socialdemokratiska valorganisationen åt Mona Sahlin.

Tobias säger så här om valet 2010:

– Trots att vi ledde med 10% när vi gick in i valåret så förlorade vi. Det var ohyggligt bittert. Jag kände att jag hade en tung roll trots min ålder så förlusten tog extra hårt. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och moderaterna blev omvalda med rekordstarkt stöd. Det tog månader att hämta sig från den förlusten.

Vad gjorde du efter valet 2010 när ni förlorade?

– Mitt vikariat på valorganisationen gick ut i januari 2011. Efter det börjar jag jobba på LO. Egentligen hade jag tänkt söka ett jobb inom näringslivet men det blev LO. Kommunikationschefen på LO ringde och frågade om jag var intresserad av att jobba på LO för hon hade hört att jag var på väg bort från partiet efter nederlaget i valet. Jag blev kvar på LO i fem år och lärde mig väldigt mycket där.

13706262_10153629538225025_821688279_n
Foto: Privat.

I mars fick du ett nytt erbjudande om jobb. Vad var det?

– Det var att jobba som sakkunnig åt Aida Hadzialic som var gymnasie-och kunskapsminister. Aida kom till Sverige som flyktingbarn endast fem år gammal. Hon är en mycket häftig person och vi har haft en superrelation och vi har pratar mycket om både svensk och internationell politik.

Som politiskt sakkunnig åt regeringen så agerar man bollplank åt ministrar. Man skriver tal och man skriver artiklar. Håller koll på nyhetsflödet och vad omvärlden säger om politiska förslag. Man träffar organisationer som vill påverka regeringen och man reser mycket tillsammans med statsrådet. Det var ett fantastiskt jobb. Det som hände är oerhört sorgligt, hon var en fantastisk person att jobba för.

13872464_10153629538550025_2007603099_n
Tobias med Aida.

Hur har dagarna varit?

– Turbulent såklart. Från en dag till en annan ställs du utan arbete. Alla planer för hösten förändras. Men det är villkoren. Lika roligt är det när det går bra. Lika sorgligt känns det när det går dåligt.
Hårt, hårt jobb men jag är väldigt stolt över vad jag åstadkom hos Aida och jag är säker på att hon kommer tillbaka.

Vad ska du göras hos Ardalan Shekarabi?

– Bl.a. jobba med frågan om vinster i välfärden och hur vi ger bättre förutsättningar för kommunerna att leverera bättre service till medborgarna.

Skulle du kunna tänka dig jobba politiskt i Lysekil i framtiden?

– Det hade varit kul att någon gång i livet kunnat göra skillnad här i Lysekil. Jag fick chansen att förstamajtala här i Lysekil för två år sedan. Det var otroligt roligt och något av det roligaste jag gjort. Tänk att stå i den stadsparken där man drack sin första folköl och hålla sitt förstamajtal. Det var fantastiskt kul.

13672565_10153629538615025_69720891_n
Tobias talar i Parsnäckan i stadsparken i Lysekil 1 maj. Foto: Privat.

Beskriv Lysekil med några få ord.

– En av Sveriges allra vackraste städer, en stad med enorma förutsättningar, nära Oslo och Göteborg och Sveriges vackraste skärgård.

Vad har du gjort när du varit hemma här nu några veckor?

– Jag har fiskat makrill, paddlat med pappa det borde alla pröva på det där med att paddla. Det finns så fina paddelvatten här.

13672338_10153629538405025_1643632263_n
Pappa Jan och Tobias.

Saknar du Lysekil?

– Jättemycket, men ändå är jag här ganska mycket. Jag brukar komma hit på hösten och fiska hummer med pappa och är här vid jul och förhoppningsvis någon gång på våren också. Min mamma gick bort för fem år sedan och sedan dess har det blivit lite mindre då pappa kommer till Stockholm oftare.

Idag älskar jag Stockholm. Den är vacker och fylld av möjligheter. Stressen många pratar om märker jag inte av. Det är en lyx att få bo på söder i Stockholm och att kunna åka hem till Lysekil såpass ofta som jag gör.

I juli 2011 när min mamma gick bort såg jag verkligen hur otroligt fin en liten stad kan vara. Människor ställde upp för oss, Ingen glömde oss. I en storstad finns inte den närheten. Jag hoppas någon gång få göra nytta i Lysekil. Det vore otroligt roligt att ta ansvar och få göra skillnad här.

CI2A8892.jpg
Jag och Tobias.

Tack Tobias för att jag fick träffa dig det var riktigt roligt och lycka nu till med allt du gör.

Alla foton använder jag med tillstånd av Tobias.