Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.

IMG_7839.jpg
Axel Franzén.

Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.

 

Uppväxt med handbollen.

 Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.

 

Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.

 

 

Började gymnasiet i Uddevalla.

Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.

I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.

 

 

Hur gick det i Kroppskultur? 

 – Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.

 

 

När kände du att utvecklingen vände?

– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.

 

 

Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?

 – Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.

 

 

IMG_1308.JPG
Foto: Hans Petter Wille.

Hur kändes det att flytta till Halmstad? 

 – Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.

 

 

Kan du berätta hur det var att komma till Drott? 

 – Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.

 

 

Jobbade du även när du spelade i Drott?

 – Ja, jag fick jobb som snickare där också.

 

IMG_1353.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

Hur länge stannade du i Drott?

– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.

Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.

 

 

Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?

 – Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.

IMG_1357.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

 

Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?

 – Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.

 

 

Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?

 – Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.

 

Hur går det för Skövde handbollsmässigt?

 – Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.

 

 

Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?

 – Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.

 

 

Skademässigt hur har du klarat dig där?

 – Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.

 

Har du hemlängtan?

 – Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.

 

 

Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?

 – På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.

 

Framtidsplaner? 

 – Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.

 

 

Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?

 – Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.

 

 

Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas? 

 – Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag  Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.

 

Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.

 

 

Lysekilstjejen Jennie Antonsson är uttagen till rullstolslandslaget i handboll

Idag får ni träffa Jennie Antonsson på min blogg.

Efter sviterna från svininfluensan som hon fick 2012 använder hon idag sin rullstol vid förflyttning. I höstas hittade hon sporten som hon vill hålla på med. Hon började att träna rullstolshandboll, som är en snabb och fartfylld sport.

CI2A0728.jpg
Jennie Antonsson. 

Spelade handboll i LHK i tidig ålder.

Hon spelade handboll i LHK när hon gick på mellanstadiet fast det var hästar som var hennes grej. I februari 2014 fick hon en rullator och det gick till en början ganska skapligt. I november samma år fick hon sin första rullstol.

Efter det har inte benen blivit bättre trots träning och undersökningar. Hon har fått en diagnos och inväntar nu ytterligare ett besök hos neurologen.

Hon gick med i en Facebookgrupp för ”Funktionshindrade som tränar”.

Jennie kände att hon ville göra något annat än bara rehabträna. Där fanns en annons om ”en prova på helg ” för rullstolsburna inom olika sporter. Jennie kände att hon ville unna sig att åka dit och prova. Där under helgen i Valjeviken, Sölvesborg kunde man prova på sporter såsom; rullstolsbasket, rullstolshandboll, skytte, golf osv. Basket och handboll fastnade Jennie för.

Team Sweden fanns på plats i Valjeviken.

Team Sweden rullstolshandbolls landslaget, fanns på plats och visade upp handboll. Jennies första tanke var direkt: ”Dit skall jag”.

Det gick bra för Jennie på handbollen. De sa att de skulle kontakta en klubb i Göteborg så att Jennie kunde åka dit och träna. Hon började träna med Göteborg och tränaren nominerade henne till Team Sweden. Efter ett tag bytte Jennie klubb till Alingsås HK Wheelers. Där hon tränar handboll en gång i veckan och tre fyspass i veckan på kuling i Lysekil. Det tog ett tag innan hon fick in snabbheten i spelat, men nu känner hon att allt flyter på.

19184086_1093179740812468_619224903_n
Här är Jennie på sitt första landslagsläger. Jennie sitter längst ner i höger kant på bilden. Foto: Alexander Sjöberg.

Jennie var och tittade på EM i rullstollshandboll i Valjeviken.  

I höstas avgjordes EM i rullstollshandboll i Valjeviken i Sölvesborg och där kom Sverige på en tredje plats. Hon var på plats och hejade på. I rullstolshandboll så spelar man mix. Det måste alltid vara en tjej på planen. Nu i år blev Jennie uttagen på sitt första landslagsläger i rullstolshandboll med Team Sweden, och sedan det lägret är hon landslagsaktuell. I dagarna fick Jennie klartecken att hon är med i landslaget.

Var på plats under EM-finalen i Göteborg och visade upp rullstolshandboll.

Under EM-finalen i handboll i Göteborg var Jennie med på plats och visade upp rullstolshandbollen i en av mässhallarna.

Hon har även fått medverka på en mässa där de visade upp rullstolshandbollen, och har även varit ute på lite olika uppdrag med rullstolssporten i Värmland. Detta för att kunna få mer klubbar att vilja starta upp handbollen som rullstolssport.

När hon tränar handboll har hon en speciell rullstol som är en sportrullstol berättar Jennie. Den är kamrad på hjulen och det gör att den går lättare att svänga runt. Hon har ett höftbälte med snowboard bindning och ett benband. Ibland händer de att de välter under träningarna och matcherna.

CI2A0736.jpg
Jennie i sin sportrullstol.
19184358_1093179680812474_1116805003_n.jpg

Reglerna är ungefär de samma som vanlig handboll förutom att de är en färre spelare på planen, och målen är lite lägre än ett vanligt handbollsmål. Kravet för att få vara med i ett landslag är att man är med i ett klubblag. Jennies motto är: ”If you belive in it & it makes you happy, never stop fighting for it”.

Tack för att jag fick besöka dig och lycka till i Team Sweden.

Alice Nyfjäll från Lysekil kommer denna säsongen att spela elitseriehandboll med Skara HF

Idag får ni träffa Alice Nyfjäll från Lysekil som är född 1996 och som denna säsongen kommer att spela elitseriehandboll i Skara HF.

CI2A9778

Hur startade ditt handbollsintresse?

– Det startade att jag var på min bror Adams träningar och matcher. När det var halvlek var jag nere på planen och lekte med bollen. Jag längtade till jag kom i den åldern där jag skulle få pröva på detta med handboll på riktigt.

När började du träna med LHK?

– Ola Almgren och Patrik Svensson startade en handbollsskola både för killar- och tjejer. Där var det mest på skoj och mycket lek.

958b4be9-4b4c-4f40-981c-09b15a2487fc
Foto: Privat.

Hur länge spelade du i LHK?

– Jag spelade tills jag blev 16 år.

Hur gick det för dig i LHK?

– Det gick bra ganska tidigt för mig i LHK och har alltid haft ganska lätt för bollsporter.

a3b54b30-9d89-483c-a104-e44e18c34d6d
Foto: Privat.

Har du haft någon manlig eller kvinnlig förebild? 

– När jag var yngre såg jag mycket upp till Kim Andersson och Johan Pettersson, även Johanna Ahlm var en förebild. Nu kollar och inspireras jag mycket av Camilla Herrem och Amanda Kurtovic som är två snabba och skickliga kantspelare i Norska landslaget.

Sen lämnade du Lysekil för Göteborg och handbollsgymnasiet där?

– Ja, jag gick på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg som har en massa olika sporter på schemat. Där läste jag 3 år.

Spelade du i någon klubb när du gick gymnasiet?

– Ja, jag spelade med Sävehof men hade problem med skador nästan hela tiden när jag gick i gymnasiet.

Träningsturnering med Sävehof
Foto: Privat.

Vad hände?

– Jag har dragit korsbandet 2 gånger. Första gången var jag 13 år och andra var jag 16 år och det gick sönder bara någon vecka innan jag skulle flytta till Göteborg. Det var först på våren sista månaderna av gymnasiet som jag fick spelat lite.

Vad gjorde du under tiden?

– Sävehof och skolan hjälpte mig med rehab efter operationen. Det är mycket att sitta och sträcka på benet och bygga upp musklerna runt låret, för att det skall bli stabilt igen. Sedan fick jag lite komplikationer så de fick gå in i knät igen så det drog ut på tiden kan man säga.

Vad gjorde du efter gymnasiet i Göteborg?

– Då flyttade jag hem och jobbade här på Sportshopen i Lysekil. Efter sommaren flyttade jag vidare till Skara för att spela med Skara HF.

Träningsturnering med Skara
Foto: Privat.

Vad gör du i Skara mer än att spela handboll?

– Jag jobbar hos Schenker på deras lager.

Hur kom det sig att du kom till Skara HF?

– Skara HF fick en ny tränare som heter Andreas Johansson som är från Göteborg. Andreas hade bl.a. hand om Göteborgs stadslag när vi spelade Sverige Cupen. Han hade lite koll på mig och så behövde de en vänsterhänt spelare.

Vad spelar du på för plats?

– Just nu är det mest högerkanten, men även lite högernia. Jag har spelat för Skara HF en säsong.

Är du helt skadefri idag?

– Ja, nu är jag helt fri från skador och det känns jätteskönt.

Skara HF spelade i Allsvenskan förra säsongen men nu är ni uppe i Elitserien i handboll. Hur känns det?

– Det är jättehäftigt. Det skall bli kul.

Skillnaden mellan Allsvenskan och Elitserien hur stor är den?

– Det är en jättestor skillnad. Det märks redan på träningarna då vi tränar dubbelt så mycket som vi gjorde innan. Skillnaden är även stor mellan topplagen och bottenlagen i Elitserien.

När blir premiären och vilka möter ni?

– 21 september och vi möter Lugi.

Tanken med Elitserien och målet vad är det?

– Målet är att vi skall hålla oss kvar. Vi vill absolut inte bli något strykgäng som åker ut efter första året.

Skara och handboll hur är det?

– Skara har varit i Allsvenskan i några år och intresset är jättestort och det är mycket publik. Det är mellan 700-800 personer på varje match.

Stämmer det att Bert Karlsson sponsrar er?

– Ja, när vi började vinna i höstas och vi kände att detta kunde gå vägen så erbjöd sig Bert att betala 10 000 för varje match vi vann. Vi vann faktiskt 14 raka så det blev en del pengar till klubben. Jag har pratat med Bert några gånger och han tycker det är roligt att engagera sig i Skara.

Har lagets ändrats något inför denna säsong?

– Vi tappade våran lagkapten för hon slutade. Sen har det kommit in två nya spelare i laget.

Hinner du följa med handbollen på hemmaplan?

– Jag följer hur det går för LHK. De har inget damlag nu och det är lite tråkigt.

Vad har du för framtidsplaner?

– Fortsätta utveckla min teknik på handbollsplanen och på så sätt få ännu mer speltid.

Skulle du tänka dig att spela utomlands?

– Danmark skulle vara lockande. Den är även en del andra länder som kommer med storklubbar som t.ex. Rumänien och Ungern m.m. Det är en dröm att få komma utomlands och spela.

Följer du din bror Adam som spelar i Danmark?

– Ja det är väldigt roligt. Jag hoppas att han lyckas i Danmark.

CI2A9789-2
Jag och Alice.

Jag kommer att följa Alice och lycka till nu i Skara. Stort tack för att du ställde upp på en intervju.