Idag får ni följa med till den fantastiska Musselbaren i Ljungskile

I mitt första inlägg på bloggen på detta nya år får ni följa med till Musselbaren i Ljungskile och träffa dess ägare Janne Bark som jag besökte i slutet av november förra året. Janne är en entreprenör som brinner för Västsverige, Bohuslän, Uddevalla och Ljungskile. Han brinner även för sitt projekt med Musselbaren som sätter såväl Musslan som Ljungskile på turistkartan. Idag får ni träffa Janne Bark på min blogg.

CI2A2122-3

Från Sandviken.

Janne Bark är inte musiker utan är den Janne som kommer från Sandviken och som av olika skäl hamnade här på västkusten 1991. Hans tanke från allra första början var att ta över efter sin morfar och mormor som bonde uppe i Torsåker (Gästrikland). Att öppna en musselbar var inget som han funderade på då.

I slutet på 1980-talet när den första lågkonjunkturen eller byggbommen slog till och det blev en kris i Sverige och det företaget som Janne jobbade på i Sandviken gick i konkurs.

Jannes pappa hade nyligen flyttat till Ljungskile och hade köpt sig en liten gård. Eftersom Janne kunde en del om gårdar, så valde han att åka ner och hjälpa sin pappa med den. Janne trivdes bra här så han stannade kvar i Ljungskile och så har det varit sedan dess.

CI2A2158.jpg

Starke Arvid.

Janne driver 2 företag och säger att han försöker driva ett med hjärtat och ett med hjärnan.
Starke Arvid är väl det med hjärnan och som han numera driver med 3 andra delägare, bland annat sina 2 bröder. Starke Arvid är ett företag som tillverkar hjälpmedel till byggindustrin. Företaget gick väldigt bra och de anställde en extern VD och Janne började med att konsulta mer och mer. Eftersom han hade funderingar på att bli bonde från början så låg detta med naturupplevelse och på västkusten så blir havet och fiske den närmaste tillgången. så nu det blev han lite av en havsbonde istället.

M/S Märta.

Han köpte sig en större båt och inhämtade de nödvändiga certifikaten och det blev början till att han började ta med sig gäster ut på hummersafari. M/S Märta är mer som en arbetsbåt.

                                                                                     Kamrerarekontor.
Det gamla Klocktornet, eller våffelstugan som det också kallades, vid Lyckorna var ganska fallfärdig. Janne lånade till en början Klocktornet och lät ungdomar köra det som kiosk och sedan började de restaurera själva klocktornet för att använda det som, kamererarekontoret -receptionen för Lyckorna kurort som det hette i slutet på 1800talet, för olika event och matlagning efter turer med M/S Märta.

Efter ett tag kände Janne att det blev så roligt och att hela tanken, platsen, musslorna och miljön kunde bli en del i att bidra till att öka reseanledningen till Ljungskile så han köpte klocktornet och började expandera.

CI2A2243.jpg

Besöksnäringen.

Det blir allt svårare att hitta jobb på mindre ställen som t.ex. Ljungskile så Janne tror på att besöksnäringen med att locka folk till orten blir mer och mer viktig. Det skapar jobb på orten och de har en fantastisk miljö att visa upp. Men det betyder samtidigt att man behöver gå ”all in” för gästerna är kräsna och de vill bara ha det som är äkta, genuint och gott.  De ville inte bara erbjuda en sommarkrog utan något som kan locka folk året runt.

Att bygga vidare på Musselbaren och lägga fokus på de små detaljerna i en ständig förbättring och utveckling har gjort att han nästan har lämnat alla operativa uppdrag i företag Starke Arvid. Även om han naturligtvis också har ett stort hjärta i Starke Arvid så finns en sällan skådad passion för Musselbaren och att locka folk till Ljungskile och hela Bohuslän.

CI2A2236.jpg

Responsen har varit fantastisk.

Musslor har blivit en succé, kanske betydligt bättre och större än vad han själv vågade tro på trots att han var entusiastisk. Janne berättar att hans grundtes, om man skall ta en position eller få en plats i ett lag, är att hitta en plats som är ledig. Många tänker inte på det och gör sådant som redan är gjort och kanske upptaget. Att tex fiska hummer i Ljungskile är inte direkt en tradition och kanske inte lätt att sälja, även om fisket faktiskt är helt ok.

Janne ville göra något som var bra, unikt, äkta, spännande, hållbart, ekologiskt och skalbart i en miljö som är naturlig. I fjordarna mellan Orust och Ljungskileområdet fanns en tradition av musselodling och därför blev det just musslor. De har alltid odlat och skördat musslor i Ljungskile. Idag är det nästan ingen som håller på med musslor och den inriktning som musselbaren varför man kan säga att den positionen var ledig dessutom erbjuder Ljungskile skyddat läge och bra kommunikationer från såväl Göteborg som Oslo under hela året.

CI2A2212
Inne i klocktornet.

Började jobba med Scanfjord.

Janne började samarbeta med Scanfjord som den största och mest seriösa odlaren på marknaden. Samarbetet har blivit väldigt bra och Janne har blivit lite av Scanfjords förlängda arm för att förädla och samtidigt informera om förträffligheten av svenskodlade musslor – inte minst för vilken betydelsen de har för miljön och som livsmedel. Musslor är en delikatess och kan vara framtidens mat i ett större perspektiv. Musslan är även bra för havet då den filtrerar vattnet och tar upp kväve och fosfor, vilket också är nyttigt för människan. Ett klassiskt win win alltså.

CI2A2276

Musselsafari.

Båten M/S Märta är mer som en arbetsbåt och med den kan man lyfta, skörda i de tunga odlingsriggarna. På vägen hem hjälper passagerarna till att rensa och göra iordning musslorna. När de kommer i land så hjälps man åt att tillaga maten på Musselbaren. Musslorna finns alltid inom skyddande lägen så även om det blåser ganska kraftig så är det aldrig några problem att gå ut på havet. 99/100 gånger går Janne ut. Sedan är det aldrig någon som blivit sjösjuk när de varit ute på musselexpeditioner. Varje lördag har han öppna expeditioner för den som är intresserad – dessa kan bokas på musselbarens hemsida..

Musselbaren.

Musselbaren var lite som en naturlig uppenbarelse, som gav sig själv säger Janne. Klocktornet hade han redan och Musselbaren byggde han. Samtidigt börjar nu alla utmaningar med olika tillstånd m.m. Janne berättar han att han inte tar några genvägar och det är ganska påkostade lösningar och vill att det skall vara smakfullt och genuint. Han har varit noga med de små detaljerna då det är det som gör de stora skillnaderna.

CI2A2224.jpg

Stor spridning.

Även om han inte lagt en krona på marknadsföring så har spridningen om Musselbaren blivit en succé och spridningen via sociala medier har blivit enorm. Janne och hans Musselbar har varit med i olika matmagasin och tidningar. Han jobbar även mycket med turistrådet och deras PR-folk. Ljungskile som ofta blir ihopblandat med Lysekil har den stora fördelen att det ligger bara 45 minuter från Göteborg och ett par timmar från Oslo med fantastiska kommunikationer och fem minuter från E6:an berättar Janne vidare och allt fler researrangörer vill paketera upplevelser med Musselbaren även om de har boendet i t.ex. Göteborg eller kringliggande mindre städer.

Öppnade 2014.

Musselbaren öppnade den 16 juli 2014 även då utan att de hade gjort någon annonsering – strategin var helt enkelt att växa sakta och försiktigt men det blev en rivstart från första dagen. Nu på hösten är det lite lugnare men folk bokar bord de dagar de har öppet. Adventstid i Musselbaren heter det nu när jag besöker Janne och det är allt annat än ett traditionellt julbord berättar han. Sillen är från Salt & Sill och är väl det som kan liknas vid ett julbord berättar han vidare i övrigt är det musslor som gäller förutom Emelies (kockens) hemlagade dessertbord.

CI2A2261

Musslor.

Janne gillar musslor och helst skall de vara naturella. Han berättar att de har ett speciellt sätt att koka musslorna på som är lite av deras grej. De låter musslorna gå med ganska länge i koket och ibland är det som de nästan rostar dem istället för att koka dem. Med lite marinieresås eller roquefortsås så blir det inte fel. De har även pankofriterade och gratinerade musslor på menyn.

Råvaran.

Råvaran är väldigt viktig och hos musselbaren är den alltid pinfärsk, därför kan man också utvinna mycket av musslans egna fond också.  Efter att de kokat musslorna blir det mycket fond kvar som gör såserna till goda och naturligt smaksatta. Janne berättar att de tillsammans med företaget Blåskal också tagit fram en egen fond och buljong.

CI2A2280.jpg

Framtidsplaner.

Det finns mycket att göra i branschen och Musselbaren har många idéer på hur de ska ta sig vidare. Viktigast är hela tiden råvaran och att kunna hålla bra priser, en hög kvalité och vara ett av de främsta hållbara matalternativen.

Janne berättar även att han får mycket förfrågningar om att öppna Musselbarer på andra ställen i Sverige, men det är egentligen inte det viktiga men säkert blir det några barer till berättar Janne och ler.

Som avslutning får jag en present av Janne där han bett kocken Emelie Olsson lära mig hur man slår en riktig god aioli. Det blev en fantastiks eftermiddag på Musselbaren i Ljungskile.

CI2A2255.jpg
Jag och Emilie.

Efter det så provsmakar vi musslor på Musselbaren och det var en upplevelse över det vanliga kan jag säga. Musslorna var stora och mustiga och riktigt smälte i munnen. Till detta bjöds på bröd och aiolin som Emelie lärde mig att göra. Vi toppade med en marinieresås som var helt gudomlig god precis som allt annat. Till musslorna bjöds det på Fristorps äppeljuice som passade perfekt till musslor med dess lite syrliga smak.

CI2A2294
Jag och Janne njuter av Musselbarens musslor.

Under här kan ni läsa mer om Musselbaren och har ni inte varit där så skall ni åka dit och njuta av underbart goda musslor och annat gott som de erbjuder. Stort tack Janne att jag fick komma och besöka er.

Musselbaren

Musselbaren på Facebook

Idag får ni träffa Jai Kallin från Uddevalla som har ett stort båtintresse och äger en båt som är över 100 år gammal.

Idag får ni träffa Jai Kallin från Uddevalla. Jai har ett stort båtintresse och äger en båt som är över 100 år gammal. Båten är ritad av C.O. Liljegren och byggd 1912 av Liljegrens båtvarv i Göteborg. Enligt historiken byggdes det bara två båtar av denna sort på varvet. Däremot byggde de segelbåtar i vanliga fall. Lite fakta om båten Styrbjörn. Längd: 10.60 m, bredd: 2:30 m, djupgående: 0.85 m. Motor: Volvo Penta 305 V8 Bensin 225 hk. Marschfart 17 knop, toppfart 21 knop.

Jai Kallin är född i Uddevalla, men hans pappa är född och uppväxt i Lysekil. När pappan var 15 år flyttade han till Uddevalla. Musikerprofilen Benny Engels är ingift i Kallin släkten berättar han.

CI2A5121
Jai Kallin.

Hur fick han tag på båten?

Jai berättar att kompisen Claes Fröberg stod och renoverade sin båt Kantippa som är från 1939 och byggd av Br. Larssons båtbyggeri i Kristinehamn. När de stod där så kom det en granne ner och började prata med dem. Efter ett tag kom grannens pappas gamla båt på tal.

Grannen tipsade om att båten låg nere på Lyr på södra Orust. En dag när Jai och Claes inte hade något att göra så åkte ner till Orust för att se om de hittade båten. Den andra personen de träffade var han som ägde båten. Han körde bort Jai och Claes till platsen där båten låg så de fick se den.

226860_5979587614_1837_n
Båten Styrbjörn.

Jai frågade givetvis om den var till salu, och farbrorn sa att allt är till salu till rätt pris. När han sedan ville komma ut och besikta den i början på maj 2006, så tyckte han att han inte ville sälja den så här tidigt på året när han precis hade sjösatt den. Det var ingen fara sa Jai till farbrorn och sa att han ringer honom till hösten igen.

Hösten kommer och Jai ringer ägaren till båten.

När han ringer ägaren av båten så tycker han det var kul att Jai fortfarande var intresserad av den. De bestämmer att han får komma och titta. Det blev affär samma dag som han kom dit. Dagen efter så fixade han någon som körde ner honom för att kunna köra hem båten till Uddevalla. 3 ½ timma tog det att gå upp från Lyr till Uddevalla.

Båten flöt och den gick att köra när han hämtade den.

Båten gick att köra men såg bedrövlig ut berättar han. Jai berättar att den förrförra ägaren ägde båten i 48 år och han byggde om båten två gånger under tiden han ägde den. Den såg ut lite som en 50-tals jakt när han köpte den, och det satt en liten dieselmotor på 30 hästar i båten. När de låg och körde i fem knop fick de skrika till varandra för att höra vad de sa.

Första tanken när han tog upp den på hösten 2006 var att byta maskinen och göra en ansiktslyftning på den. När han fick upp den såg han att bordet på båda sidor av kölen hade frusit sönder och de var han tvungen att byta. Han fick även riva halva inredningen för att få loss motorn. När han hade fått gjort så mycket så kände han att han tar den hela vägen och gör den tidsenlig igen.

222320_5979642614_321_n
228690_5979647614_719_n
10400175_55919232614_2522924_n
10400175_55919237614_3897148_n
10400175_55919267614_8315402_n
3856_83548662614_4128832_n
IMG_1411
IMG_1416
IMG_1422

Renoveringen.

All inredning från aktern till ruffen är nytt. Salongen har han byggt om och gjort tidsenlig. Det blev även ett nytt akterdäck m.m. Det tog nästan tre år att göra iordning den. Det tog fyra månader för två man som jobbade sju timmar om dagen sju dagar i veckan för att få båten trären.  Jai berättar att då var hela båten vitmålad inuti. De hade varsin varmluftspistol och skrapa när de tog bort färgen. Samtidigt berättar han att alla detaljer är unika just för denna båt. Första 1 ½ åren jobbade han 7 dagar i veckan på båten minst 8 timmar om dagen. Det ända avbrottet han hade var när han åkte till krogen och jobbade. Jai jobbar bl.a. som ordningsvakt i vanliga fall på olika krogar.

Fick jobb på Marinhuset i Uddevalla.

Under tiden han renoverade båten var det en farbror som hade hört talas om Jai som frågade om han kunde hjälpa honom med en sak. Det ledde till att han fick fast jobb i Uddevalla på marinan. I 6 år jobbade han heltid där. Idag kör han säsongsjobb istället.

Fördäcket och ruffen renoverade han 2012. 

Eftersom fördäcket och ruffen var plastad så väntade han med att renovera detta på vintern 2012.  Samtidigt 2012 fyllde båten 100 år. Detta var den sista stora renoveringen han gjorde. Efter första renoveringen sjösatte han Styrbjörn i slutet på augusti 2009. Sjösättningen då var mest för att kolla hur linjerna blev i vattnet. Jai berättar att man inte vet hur det blir när man står i ett tält i trädgården hur linjerna blir när man byggt om så mycket som han gjorde.

374881_10150406228497615_1163263077_n
378017_10150406226872615_640910580_n

Det var mycket diskussioner om det var rätt eller fel. Det var många kompisar som sa vad de tyckte. När väl båten kom i sjön blev Jai överlycklig att det hade blivit rätt. Han berättar att det var mer tur en skicklighet att det blev rätt.

409016_10150583569607615_1976539555_n
423455_10150609897187615_1016719623_n
421793_10150569194807615_2142049696_n
545706_10150870833642615_1345865600_n
564357_10150887039377615_1661205007_n
531564_10150973228997615_1729395751_n
IMG_1412
Ruffen med sovplats och toalett.
IMG_1415
600100_10150983824892615_1227725078_n

När han köpte båten var det en akterruff på den. Då fanns det en liten bänk på varje sida. Man kunde sitta två man per sida om man knödde ihop sig. Man kunde inte se vattnet för sargen var väldig hög. Efter att några båtar träffats ute på havet och la sig ihop för att driva. Efter en stund kom det en 7 meters Petterssonare och la sig på andra sidan av Jai. Det slutade med att skulle alla få plats så fick de gå ner i Petterssonaren för att få plats. Efter det konstaterade han att han inte kan ha största båten med minst sittplatser i. Bort med akterruffen och plats för en stor u-soffa som är bäddbar.

Hur mycket har renoveringen kostat?

Jag frågar honom hur mycket renoveringen kan ha kostat honom. Han berättar att han har ingen aning, det är en hobby. Han har sparat alla kvitton på det han köpt för den dagen han säljer den vill han veta hur mycket han gått i förlust säger han och skrattar. Hur mycket båten är värd har han ingen aning om. Om han skulle sälja den i framtiden så är det lika intressant att hitta rätt köpare som verkligen bryr sig om båten och vill ta hand om den.

CI2A5131
CI2A5138

Gjort allt själv.

Förutom kapell och dynor så har han gjort allt själv. Allt träjobb, motorinstallation och eldragning har han gjort själv. Hans far har också hjälpt till. I slutet på september eller början på oktober tar han upp båten och lägger den hemma i trädgården där han bor. Sedan så bygger han ett tält över den. Så fort nattfrosten försvinner på våren så börjar han att vattna skrovet tills den sjösätts.

Furuskrov torkar mycket fortare än mahogny. Han berättar att första sommaren han stod på land gick den isär. Då hade han 9 millimeter mellan brädorna och trodde inte att hon skulle flytta när han sjösatte den. På hösten hade båten gått igen tack vare luftfuktigheten. Då insåg han att träet var friskt.

CI2A5144
CI2A5146

Jai är femte ägaren till båten.

Ägaren innan Jai hade båten i 12 år, ägaren innan honom hade den i 48 år och bodde på Vindön, innan det gick den i Ljungskile och de första 10 åren gick han i Göteborg. Det var en direktör i Partille som beställde den. Den är alltså byggd i Göteborg 1912.  Det var två bröder där den ena var båtbyggare och den andra konstruktören av båten. Konstruktören var i Tyskland och utbildats sig. Konstruktören hade också varit i USA och tittat på båtbyggeri berättar Jai. Han var en av de första i Sverige som byggde tävlingsbåtar.

1907 sjösatte han en båt som var 12 x 1.30 och som gjorde 25 knop. Det var mycket på den tiden. De lade ner varvet i mitten på 20-talet och emigrerade till USA.

IMG_1430

Underhåll av båten.

Var femte år behöver man åtgärda den invändigt. Det han måste göra utvändigt av underhåll tar ungefär 4 helger. Han mattar ner båten och sedan 2-3 stryk med lack. UV-skyddet i lacken klarar ungefär en säsong. Hoppar du över 2-3 år får du börja om från början. Jai berättaratt det är inte bra att lacka alla sidor på ett trä. Gör man det och det går in fukt så ruttnar det. Trä måste kunna andas.

Renoveringsobjekt.

Jai berättar vidare att man inte köper ett sådant här objekt om man inte tycker om att greja med båtar. Annars hade man köpt en båt som redan var färdig. Det är inte annat än att man blir imponerad av jobbet som han lagt ner på sin båt.

Toalett har han ombord, det är mycket bättre än att ha dusch berättar han. Jag tar foto i ruffen och Jai berättar om taket som han tycker är ganska unikt.  Det är pärlspontsprofil han har i taket. Det är original från 1912. Det har han använt vidare ut till det nya salongstaket, fast där är det en smalare profil.

IMG_1442
Här ses kompisen Clas Fröbergs båt Kantippa från 1939. Längd: 8,90m. Bredd: 1,90m. Djupgående 0,60m. Motor Volvo Penta BB170(B30) Rak 6:a bensin 170 hk med Borg Warner hydraliskt backslag. Marschfart 17 knop. Toppfart 20 knop.

Jai vet hur den såg ut i original, fast nu är båten inte original men tidsenlig enligt honom. Några tidigare ritningar på båten har han inte funnit, utan han har tittat på gamla foton hur båten såg ut från början. Det var mycket folk i Henån på Öppet Varv som vi träffas på och som avslutning berättar han att han vunnit pris för sin båt. På Träbåtsfestivalen i Skärhamn vann han pris 2014 för Årets Trämotorbåt.

Drömmen nu är att någon gång få åka med Styrbjörn på Gullmarsfjorden och höra vågsvalp och motorljud från denna fina båt. Stort tack Jai för att du tog dig tid för en intervju.

Alla foton använder jag med tillstånd av Jai Kallin.

Idag får ni möta Viveca Lärn på min blogg

Jag hade det stora nöjet av få göra en intervju med Viveca Lärn som nog är den person som verkligen jobbat med att sätta Lysekil på kartan med dels julkalendern ”Håll huvet kallt” med Eddie & Johanna som sändes för tjugo år sedan och Tv-serien Saltön som blev en stor succé för SVT med flera miljoner tittare. Viveca har precis gett ut en ny bok om Saltön som heter ”Södra vägen till Saltön” och vem vet, kanske det blir en fortsättning på Tv-serien som spelades in på Skaftö. Idag får ni möta Viveca Lärn på min blogg.

IMG_2996
Jag och Viveca.

Vi har hörts vid flera gånger om att försöka träffas, men det har inte varit så lätt. Viveca har fått problem med ena ögat och har tyvärr ingen syn på sitt vänstra öga idag. Men tillslut fick vi till det och jag bjöd hem Viveca på lite räkor en onsdagskväll i oktober 2014. Det blev en mycket trevligt stund där Viveca berättade om sitt liv för mig.

 Vivecas farmor var från Skaftö

Viveca Lärn född 6 april 1944 i Örgryte församling i Göteborg. Vivecas pappa Hubert Lärn var journalist och tecknare först på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och senare var han Amerika- korrespondent för Göteborgs-Posten. Vivecas mamma Katarina träffade Hubert när de gick på Valands Konstskola och de var konstnärer båda två. Hubert var från Ljungskile och Katarina var från Göteborg. Vivecas farfar var från Lur utanför Tanum och läste till sjökapten i Oslo och senare emigrerade han till Amerika, och där köpte han ett fartyg som gick mellan Seattle och San Diego. Vivecas farmor hade emigrerat med sina systrar och sin mamma från Skaftö och de träffades i San Francisco och gifte sig och de 2 äldsta barnen var födda ombord på fartyget. Vivecas farfar och farmor återvände till Sverige p.g.a. att han hade fått en hjärnblödning. De köpte en gård i Ljungskile och där föddes Vivecas pappa Hubert.

Växte upp i Göteborg

Viveca växte upp i Göteborg och tog studenten där. Redan innan hon gått ut skolan började hon som volontär på GP. Hon hade bestämt sig för att hon skulle bli journalist och sen skulle hon skriva barnböcker. Intresset för journalistiken kom väldigt tidigt, för hon var väldigt ofta med sin pappa när han var ute och gjorde reportage. Viveca såg sin pappa när han skrev och tecknade. Det med barnböcker var hennes egen grej, men att bli journalist var helt självklart för Viveca berättar hon. Efter Göteborgs-Posten blev det GT och senare blev det Aftonbladet som hade en redaktion i Göteborg. Sveriges Television blev det också för Viveca men under den tiden hade hon redan parallellt börjat skriva böcker. Det fungerade inte att ha två jobb utan efter Sveriges television satsar hon på att bli författare på heltid.

Ger ut sin första bok 1975

1975 ger Viveca ut sin första bok som heter ”Stoppa pressarna”. Hon berättar att hon försökte med alla olika historier och olika förlag, men det var inte lätt. Tillslut frågade hon en författare som gav henne tipset om att skriva om något hon kände till. Hon skrev om en flicka som pryade på en kvällstidning som Viveca kallade för Draken. Detta blev starten för en av våra mest framgångsrika författare. Gebers förlag i Stockholm gav ut Vivecas första bok. Det har blivit över 70 böcker från 1975 till idag och nästa år blir det jubileum.

Fick sitt genombrott 1985

1985 fick hon Astrid Lindgren-priset och det var stort berättar hon. Astrid levde på den tiden och hade en aktiv del av juryns arbete. Det var TV, radio och det uppmärksammades mycket och Viveca minns att flera år efter hände det att folk kom fram och gratulerade henne för priset. Astrid och Viveca blev nära vänner efter detta och började umgås. De träffades efter det både hos Astrid och även hemma hos Viveca. Hon var helt underbar och väldigt rolig berättar Viveca. Det var helt fantastiskt och det var det priset som gjorde att hon blev känd över en dag kan man säga.

Viveca har fått en hel del olika priset som: 1985 BMF-plaketten, 1988 Årets Göteborgare, 1992 Heffaklumpen Expressens barnbokspris, 1992 Lasse Dahlquist-stipendiet, 2001 Sveriges barnboksjurys förstapris, 2004 Tage Danielsson-priset, 2004 Årets Författare av SKTF, 2007 den Kunglig medaljen ”Litteris et Artibus”, Göteborgs stads förtjänsttecken i guld, Lysekils Oskars-statyett och även avtryck av handflator på Liseberg 1994. Detta är några av alla pris Viveca har fått. I samband med att hon blev Årets Göteborgare så fick hon äran att vara konferencier när Göteborgsymfonikerna som är Sveriges nationalorkester hade sin årliga utomhuskonsert i Slottsskogen i Göteborg. Viveca har även fått en spårvagn uppkallad efter sig.

Var kompis med boxaren Ingemar Johansson

Under sin tid på bl.a. Aftonbladet på 70-talet gjorde hon en intervju med Ingemar Johansson och Floyd Patterson. Vi backar till 1960 och Ingemar skulle boxas en andra gång mot Floyd efter att han vann 1959. Viveca hade träffat på Ingemar när de var och åkte skidor i fjällen för de brukade åka till samma ställe.

Hon visste att Ingemar och Floyd inte gillade varandra speciellt mycket. Hon visste också att Ingemar och Floyd inte hade träffats sedan de boxades och Floyd var på besök i Sverige för att inviga en hamburgerrestaurang. Cheferna på Aftonbladet sa till Viveca att hon skulle försöka att få ihop dem igen efter alla dessa år. Det var inte det lättaste berättar Viveca, men hon lyckades och det blev ett riktigt scoop.

Hon berättar att Ingemar var det inga problem att få med på detta, men Floyd var det inte lätt med. Viveca ringde till Floyd på det hotellet han bodde på och frågade om han ville träffa Ingemar och svarade lite surt tillbaka.

Floyd Petterson hade starka känslor för folk som var utsatta och äldre och sa; ”jag kan göra ett social work”. Viveca ringde till äldreboendet i Stenungsund och frågade om han fick titta in där för till saken hör att Vivecas föräldrar bodde på Tjörn och där hade hon tänkt att de skulle träffas och där skulle de prata och ta kort. Hade de gått ute på stan hade någon annan tidning varit där på nolltid berättar Viveca. Det bar av i full fart till Stenungsund och in på äldreboendet där Floyd delade ut kort på sig själv till de som var där. Efter det åkte de ut till Vivecas föräldrars hus och hade jätteroligt. Viveca berättar vidare att det blev ett jättebra reportage.

Har intervjuat gamle och nuvarande kungen

Hon har gjort en kort intervju med Gustav VI Adolf och även flera intervjuer med den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf. När man var allmänreporter så kunde det ena dagen vara kungabesök och andra dagen brann det t.ex. i hamnen. Viveca fick också ta emot en medalj ur Kungens hand. Jag frågar vad som var roligast under hennes tid som journalist och hon berättar att Floyd och Ingemar var fantastiskt roligt men även den tiden hon jobbade på Sveriges Television.

Dansade med John Travolta

Hon jobbade ett tag på Sveriges Television och reste till London och dansade med John Travolta på hans hotellrum i London. Travolta var i London och skulle göra reklam för någon film och under intervjun bjöd han upp Viveca och dansade med henne. Detta har visats på Tv:n flera gånger. Först jobbade hon i redaktionen för ”Gomorron Sverige” i två år när Per Ragnar var programledare, och sedan blev hon programledare för ett magasinprogram som hette ”Packhus 18” och det var där hon åkte till London och dansade med John Travolta.

Hur kom Viveca till Lysekil

1988 besökte Viveca Bokens Dag i Lysekil som gick av stapeln på Vikarvet men här hade Viveca ingen tanke på att Lysekil skulle få en så stor plats i hennes hjärta som det fick och fortfarande är. Sonen Staffan som är född 1981 spelade fotboll och var nog bara åtta år och spelade fotboll i Partille där de bodde. Gullmarscupen var i Lysekil och Staffans lag var med i den cupen och Viveca och familjen hyrde här i Lysekil i några veckor. I två år i rad gjorde de det när sonen spelade fotboll här. Viveca berättar att hon blev så fäst vid Lysekil och känslan var att när hon kom hit var det som att komma hem. De gick ut på Stångehuvud varje morgon och badade och det var så härligt.

Hur föddes iden till att julkalendern spelades in i Lysekil

Viveca hade skrivit två böcker om Eddie som hade astma och behövde frisk luft. I boken ”En barkbåt till Eddie” ligger Eddie inne på astmaavdelningen för att han är allergisk och fått ett anfall. Under tillkomsten av boken hade hon intervjuat en läkare om sjukdomen som berättade att det är väldigt bra om han får frisk luft och bor nära havet.

Julkalendern1
Inspelningsteamet med Eddie & Johanna och till höger i bild ser ni Ingemar Larsson. Foto:  Thomas Andersson/Lysekilsposten

Eftersom Viveca varit ett antal gånger här i Lysekil så passade Lysekil perfekt för Eddie och här kunde hans faster Soffan bo så Eddie kunde åka till Lysekil och bo hos henne. Steen Priwin som var chef för Tv hade sagt till Viveca när de vad överens om att hon skulle skriva julkalendern att hon fick lägga den var hon vill. Hon sa direkt att hon vill spela in den i Lysekil och tippar på att flera i teamet hade nog hellre velat att hon lagt det i Karibien berättar hon och skrattar. När de spelade in i februari-mars 1994 så var det en av de kallaste vintrarna på länge.

Hon hade skrivit att julaftonen firades i Pinnevik här i Lysekil där en massa människor samlades och åt bl.a. gröt. När de skulle spela in så vek sig skedarna som var av rostfritt stål för att det var så kallt. Marie Lundqvist spelade polisen Betty och det var innan Marie blivit känd. Viveca fick vara med på ett hörn och välja ut skådespelare till julkalendern. Per Oscarsson var en annan profil och duktig skådespelare som spelade ”Gränsemyr” eller arga gubben. Viveca berättar att Per var en fantastisk person som sa så oväntade saker hela tiden. Oftast följde de replikerna perfekt om man kunde, men Per spånade lite fritt när han spelade sin roll och var helt underbar.

Julkalendern2
Per Oscarsson tittar på en liten killing som Kurt Forsberg hade. Foto: Thomas Andersson/Lysekilsposten

Blir uppvaktad av Lysekils kommun när hon fyller 50 år

Hon började efter det att bo på Strand som Bettina Salesjö och Åsa Nilsson hade hand om. Samtidigt här skiljer sig Viveca och när hon fyller 50 år blir hon väldigt uppvaktad av Lysekils kommun då hon spelat in julkalendern här i Lysekil. Hon var också kompis med Nisse Hilldén som var ansvarig för Havets Hus när det byggdes och var ofta i Lysekil och följde även bygget av Havets Hus. I 50-års present fick hon av kommunen att hon kunde disponera det ena tornet vid kallbadhuset. De renoverade tornet och gjorde det jättefint. Viveca spenderade mer och mer tid i Lysekil men kände samtidigt att det blev lite trångt i tornet. Viveca bodde samtidigt under denna tid i Göteborg men börjar se sig om efter ett hus här i Lysekil.

 Köper hus och skriver sig i Lysekil

Maria Magnusson som då jobbade på strand tipsade Viveca om ett hus som låg på Slätten. Det huset var fantastiskt och i början hade hon det som fritidshus innan hon flyttade hit på heltid. Hon hade en dröm om att skriva om Bohuslän om vintern, men tänkte samtidigt att hon måste bo här ett år först så hon vet vad hon skriver om. Hon började skriva om ”Midsommarvals” som handlar om motsättningar mellan bofasta och sommargäster även om båda behöver varandra så är det fortfarande en del motsättningar även om det inte är som förr i världen. Året efter skrev hon ”Hummerfesten” och där var hon ute med Sylve Robertsson som på den tiden jobbade på Kristinebergs forskningsstation tog med Viveca ut och fiskade hummer med henne. Det var väldigt roligt och det blev lättare att skriva om detta med hummer då berättar hon.

Nästa bok blev ”En fröjdefull jul” och hon berättar att hon firade nyår med sin närmaste granne och det var Örjan Sandell. Nästa bok i serien var ”Sol och vår” och där inspirerades hon av påskfyrarna som fanns här i Lysekil. sedan kom ”Värmebölja” och året efter det ”Aprilväder”. I år släppte hon den senaste boken i serien om Saltön och det är ”Södra vägen till Saltön”.

IMG_4730

 Tv-serien Saltön

Av dessa böcker förutom den nya så blev det tre Tv-serier som slog publikrekord i en dramaserie som sänts på Tv. Uppslaget till de personer som är med i Tv-serien har hon hittat när hon gått runt bl.a. här i Lysekil och tittat. Mycket är även påhittat och det gäller att ha mycket fantasi annars skulle det inte fungera berättar hon. Hon var med under inspelningarna och det var hemskt kul och som t.ex. Tomas Von Brömssen känner Viveca sedan tidigare när de växte upp och bodde grannar på Tjörn. Det var väldigt roligt att ha med alla att göra och även få se hur det gick till berättar hon vidare. Vivecas Saltön ligger i böckerna söder om det riktiga Saltön som ligger utanför Lysekil.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här är bl.a. delar av inspelningsteamet med Carin Mannheimer med katten Clinton i sitt knä. Foto: Maria Magnusson.

Jag frågar Viveca hur det kom sig att det blev Tv-serie av det. Hon berättar att de var intresserade av detta redan från början när hon gav ut böckerna. De hade läst de första böckerna men sedan tar det så lång tid innan det blir klart. Från början ville SVT att den skulle spelas in i Stockholms skärgård men det gick inte Viveca med på. Hon sa till dåvarande chefen Maria Curman; ” Om ni har räkor, krabba och makrill i Stockholms skärgård, ska jag fundera på saken”… Intresse finns även för Vivecas nya bok, men kvarnarna skall mala och det tar alltid tid med Tv-serier. I den nya boken har hon byggt en bro, världens största och längsta bro som går någonstans mellan Valbodalen och Stångehuvud och ut till Vivecas Saltö. Det är det bästa med att skriva böcker att man kan hitta på vad man vill tillägger hon och skrattar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Per Myrberg eller MacFie som han hette i Saltön. Foto: Maria Magnusson.

Lilla Hunden i böckerna är egentligen Jönssons Katt i verkligheten

Det var där MacFie egentligen skulle dött. MacFies kärleksrelation med Sara var hopplös därför dödade Viveca honom. Han ville inte byta blöjor eller göra någonting och Viveca tänkte att han måste dö en hjältedöd. När hon funderade på detta gick hon förbi Jönssons Katt, och just där på Jönsson Katt (förebilden till Lilla Hunden) är det en slänt och där hade han glömt att låsa bromsen på barnvagnen och den kommer i rullning. Samtidigt kommer det en stor ölbil och barnvagnen rullar mot ölbilen och MacFie kastar sig och puttar till barnvagnen och räddar livet på sitt barn men blir själv överkörd. Det hade blivit ett vackert slut för MacFie. Carin Mannheimer som regisserade Saltön gillade inte det slutet för då var hon tvungen att ha med blod och det tyckte hon inte om berättar Viveca. Hon bad Viveca att skriva om slutet och så var det varje gång de ville ändra något var de tvungna att prata med Viveca men det var aldrig några problem utan Viveca sa ja till det. Ändringen blev att MacFie rusar ner för sluttningen på Jönssons katt eller Lilla Hunden som den heter i Tv-serien och han får en hjärtinfarkt istället för att bli överkörd.

Namnet Saltön skapade rubriker när de helt plötsligt bestämde sig för att ta patent på namnet. Det blev jättelöjligt berättar Viveca och idag kan man skratta åt det. Viveca tog strid för namnet eftersom hon hade kommit på namnet men la efter ett tag ner det. Det var inte av elakhet av Sveriges Television utan de köper rättigheterna till alla sådana namn för att inte kommersiella kanaler skall lägga beslag på namnet. Saltön hade väl Viveca tänkt från början att den skulle spelats in i Lysekil men samtidigt förstod hon att Lysekil var för stort för det. De ville ha något pittoreskt och Grundsund är som gjort för det tycker Viveca. Det var bara att böja sig för det även om hon hade önskat att det hade varit i Lysekil.

Flyttar från Lysekil

Efter ett antal år flyttar hon från Lysekil. Det var tråkigt att flytta men hon berättar om att vägen där hon bodde hette Järnvägsgatan men hade hetat Bagarstigen tidigare. Hon uppvaktade kommunen med detta och efter några veckor när hon är på väg gå och handla möter hon en kille från kommunen som kommer med en skylt där det står Bagarstigen och frågar Viveca var hon vill ha skylten. Hon blir så glad så hon säger till att hon vill ha den på sitt plank. Det är en kommun som har lite handlingskraft tycker hon. Viveca kände sig lite förfölj av sommargästerna som kom till Lysekil, det blev för mycket uppmärksamhet och hon kände väl att hon inte fick vara riktigt ifred. Hon berättar att det inte var några problem med Lysekilsborna de brydde sig inte. Hon kunde bli filmad när hon skulle ut och paddla m.m. Hon saknade verkligen Lysekil när hon flyttade, men samtidigt bor hennes tre barn i Göteborg och det blev närmare till dem. Hon besöker Lysekil så ofta hon kan och bor då och då en vecka på Strand vandrarhem.

 Roligaste minnet från Lysekil

Jag frågar Viveca om det roligaste minnet hon har från Lysekil. Hon blir tyst och jag ser hur hon tänker och hon berättar att det finns många många fina minnen ifrån Lysekil. Inspelningen av julkalendern var jättekul och tänk att det i år är tjugo år sedan julkalendern sändes och än idag går turer med City-Tuffen under sommaren med turer om julkalender. I somras åkte hon med tåget och då hörde hon Nisses och hennes röst. Hon minns när hon bodde på Slätten och tåget var i närheten då sprang hon in i sitt hus när hon hörde sin röst berättar hon. Tänk vilken succé det blev med både julkalendern och Saltön där de på Skaftö haft stor tillströmning av turister som vill se Saltön och få en guidad tur.

Stångehuvud är Vivecas favoritplats nummer ett på jorden

Vivecas favoritplats nummer ett med den röda graniten är Stångehuvud i Lysekil. Det spelar ingen roll om det är vinter eller sommar det är alltid berättar hon. För så paddlade hon kajak men idag är hon förlorat synen på ena ögat klarar hon inte det. Men hon berättar att sätta sig där nära vattnet är som att ha en båt och hon njuter när hon är där. Jag frågar om hon vill flytta hit igen, hon vill bo nära barnbarnen som är små och vill gärna följa dem på så nära håll som möjligt under deras uppväxt. Men samtidigt medger hon också att det blir längre och längre tid hon bor här när hon är i Lysekil.

img_0170
Stångehuvud i Lysekil.

 Fritidsintresse

Som fritidsintressen har hon hennes tre barn och barnbarn och att hon även målar tavlor när hon har tid. Hon målar mycket hav, bryggor och båtar, och Viveca berättar vidare att hon varit på Gerlesborg och målat ganska många gånger och gått på kurser där. 

Viveca berättar samtidigt och skrattar att hur hon än gör så blir det att hon målar bryggor, hav och båtar. Hon försöker också att läsa mycket. Viveca har mycket kontakt med gamla vänner här i Lysekil och därför tycker hon det är härligt att vara här och få träffa dem. Hon har redan börjat tänka på nästa bok och känner att hon har mycket mer som hon vill dela med sig av om Saltön. Stort tack för intervjun Viveca.