Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som i höstas gjorde succé i rollen som Maria von Trapp i Sound of Music när den sattes upp på Intiman i Stockholm.

Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som jobbar som musikalartist. I vår och höst är hon aktuell med att spela huvudrollen som Maria von Trapp i Sound of Music, först i Falkenberg och sen på Lisebergsteatern i Göteborg.

CI2A0612.jpg
Sara Axelsson.

 

Gjorde succé i Stockholm i rollen som Maria von Trapp.

Hon gjorde succé i rollen som Maria när Sound of Music sattes upp på Intiman i Stockholm. Hennes drömroll är just Maria och även Kristina i Kristina från Duvemåla. 2007 fick hon kulturstipendium på 10 000 kronor här i Lysekil.

 

Jag träffade Sara när hon var hemma i Lyse och jobbade och fick en intervju med henne. Sara växte upp i Lyse och gick i Gullmarsskolan här Lysekil. Jag frågade Sara hur hennes intresse för musiken startade?

– Det var nog innan jag kunde prata. Jag har hört att jag helst sjöng innan jag började prata. Så musikintresset har nog varit med sedan jag var liten.

 

IMG_9262.jpg

Hur utvecklade du musikintresset när du växte upp?

– Det var mycket musik hemma! Piano, sång och en salig blandning. Sedan var det även på musiklektionerna i skolan. Jag tror att det var vanligt att man började med blockflöjt i tidig ålder men jag spelade fiol, och efter det var det dragspel och piano. Min mamma Margareta jobbar som kantor i Lyse församling och jag var med i körerna som hon hade. Efter högstadiet i Lysekil blev det Agnebergsgymnasiets Musiklinje Uddevalla.

 

Vad hade du för förebilder när du växte upp?

– Det var både min pappa och mamma. Men jag har nog sjungit mest ihop med pappa, både hemma och vid andra tillfällen. Min stora idol var Carola. Det var jag och min kusin som hade det intresset med Carola ihop. Vi åkte på olika konserter med henne.

När jag såg Sound of Music med Carola och Tommy Körberg så var nog det största som jag varit med om.

 

Har du träffat Carola?

– Ja, det har jag och upplevelsen var att hon är väldigt trogen sina fans. Hon satt där efter spelningarna och man fick ta kort och ge henne en kram. Jag gjorde även en köraudition en gång för henne. Idag är hon inte min idol på samma sätt även om jag gillar henne och samtidigt är det en stor nostalgi med allt som hon gjort. Men hon var en förebild för mig under min uppväxt.

IMG_9285.jpg

 

Du läste på lite olika linjer under ett antal år. Vad gjorde du efter att du läst i Uddevalla?

– Efter gymnasiet i Uddevalla blev det Balettakademiens Yrkesförberedande Musikallinje i Stockholm under ett år och efter det blev det Balettakademiens Musikalutbildning i Göteborg under tre år.

 

Hur gick du vidare sen?

– Som sista projektet i trean på Balettakademien gjorde man en musikal med en inhyrd regissör. Efter avslutat termin fick jag en förfrågan från samma regissör om jag ville vara med i ett projekt på Norrlandsoperan. Det var bloggoperan Sjökor och Stekare, där jag spelade rollen som Angelica. Det var ett både roligt och spännande projekt.

Parallellt med musikalen fick jag hoppa in i Abbatribute-bandet Arrival. Anneli Axelsson som var min sånglärare på gymnasiet var med i bandet Arrival. Jag tror det var 2005 som jag fick hoppa in som körsångare i bandet. Vi gjorde lite shower runt om i Sverige och sedan blev det även mer och mer spelningar i USA.

Mestadels så blev det sommarturnéer, men även höst och vår. Det var ett riktigt privilegium att få komma till så många olika platser i USA. Det var otroligt häftigt att få vara med att se hur mycket ABBAS musik betyder för människor.

CI2A0633.jpg

 

Kunde du se storheten i ABBA?

– Ja verkligen. Min känsla var att ABBA var mycket större där en de är här i Sverige.

 

Efter Norrland så drog du vidare till Kristianstad, vad gjorde du där?

– Där var jag i tre olika produktioner under tre år. Först som Sugar i I hetaste laget, sen Nancy i Oliver och slutligen Charity Hope Valentine i Sweet Charity.

Sommaren 2011 var jag en snabb sväng till Stockholm där jag spelade älskarinnan Jennifer Bristow i farsen Hotelliggaren på Fjäderholmarna i Stockholm, där stod Sven Melander för regin.

 

Vad hände efter Stockholm?

– Efter det kom jag i kontakt med Kålle Gunnarsson i Falkenberg genom min goda vän Emmi Kristensson som gick i samma klass som mig, och som är från Falkenberg. Kålle Gunnarsson är regissör, producent och en riktig eldsjäl. Kålle hade börjat i Falkenberg med stora familjeföreställningar med Astrid Lindgren-teman. Han har även undervisat i teater i många år.

När jag kom i kontakt med Kålle hade han precis tagit över Teatern Storan i Falkenberg och öppnat en teater – och musikalskola där. Jag fick undervisa på skolan med honom och några andra i olika musikklasser.

Som första projekt på teatern i Falkenberg sattes Blodsbröder upp, som nu blivit en av mina favoriter. Efter det fortsatte jag att jobba med honom. Om jag inte stod på scen kunde jag hålla i sånginstuderingar till ensemblen eller annan typ av undervisning. Under de somrarna satte han upp Emil i Lönneberga och sen även Saltkråkan.

Efter det rullade det på och 2014 satte han upp Sound of Music i Falkenberg. Vi var ett gäng som jobbade ganska tätt och under ett år var jag heltidsanställd hos honom.

CI2A0564.jpg

 

Du gjorde även Sällskapsresan i Malmö på Nöjesteatern 2015/16 och sen var du med i Soldat Fabian Bom på Vallarnas Teater i Falkenberg 2017. Hur var det att vara med i Soldat Fabian Bom?

– Det var spännande. Nils Poppes dotter Mia Poppe var bl.a med och spelade på Vallarna. Vi var ett jättefint gäng och det var lärorikt att få spela fars. Jag gillade verkligen manuset och det var en hyllning till Nils Poppes paradroll. Att få se alla dessa etablerade skådespelare när de repade var en ynnest.

Jag var inte med hela säsongen i Soldat Fabian Bom utan fick en förfrågan av Kålle Gunnarsson om jag ville medverka i Sound of Music som skulle sättas upp igen fyra år efter att den sattes upp första gången i Falkenberg. Den skulle nu sättas upp i Stockholm på Intiman. Jag hade skrivit på ett kontrakt men eftersom det är samma bolag som samproducerar med Kålle så bad jag Kålle bestämma hur jag skulle göra. Rollen som Maria i Sound of Music ville jag jättegärna göra igen.

De tog beslutet att jag skulle hoppa av Bom och fortsätta med Sound of Music i Stockholm. En annan tjej tog min roll i Soldat Fabian Bom.

CI2A0644.jpg

Hur var det att spela Sound of Music i Stockholm?

– Det var alldeles fantastiskt! Jag tyckte det var väldigt roligt även när jag gjorde den under första perioden 2014 men att få hoppa i Marias skor igen och på något sätt lära känna henne ännu mer var en ynnest. Samtidigt är det mycket nytt som nya barn och annat.

På något sätt kände jag mig fri i rollen och kunde utveckla och utforska vem hon på mitt eget sätt. Jag är så fascinerad över hennes liv och att det är en verklig person bakom rollen.

 

DSC02833 2.jpg
Sara i rollen som Maria von Trapp. Foto: Privat.

nkte du på Carola någon gång när du spelar samma roll som hon spelade?

– Hmm, (Sara skrattar). Ja, det har jag gjort. Vissa låtar, eller rättare sagt en av låtarna lärde jag mig genom Carola. Jag kan inte säga att jag direkt minns föreställningen med Carola och Tommy Körberg i detalj men jag minns att vi såg den och hur häftigt hon var i sin roll, men annars är det skivan med henne och Tommy som jag lyssnat sönder.

Nu när jag spelade Maria så tänkte jag inte på Carola utan det var mer den ursprungliga Maria som finns i mina tankar. Jag är mycket tacksam att jag får vara med i detta gänget och få berätta innebörden av den historien som Sound of Music innebär.

 

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och till hösten.

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och höst, först i Falkenberg och sedan på Lisebergsteatern i Göteborg i oktober med Sara i huvudrollen som Maria.

IMG_9268.jpg

 

Efter Sound of Music har du spelat Lina i Emil i Lönneberga, hur var det att spela Lina?

– Det var något helt annat. Fast denna rollen gjorde jag tidigare och då gjorde jag också Lina.

CI2A0649.jpg

 

Jag läste att du var tvungen att lära dig småländska, stämmer det?

– Ja, det var en liten chock. Kålle sa till mig att jag måste prata småländska och jag trodde det var ett stort skämt för det kändes som att det inte skulle fungera med småländskan. Jag har ingen fallenhet för detta, men det var bara att kasta sig ut och pröva på det. Lina är en liten skruvad karaktär, hon är som ett litet barn, fast väldigt rolig att vara med.

 

Du har varit i din hemmatrakt här i Lysekil och spelat både Sound of Music och Kristina från Duvemåla som fyllt kyrkan hemma i Lyse, kan du berätta mer om det?

– Vi gjorde ett projekt med en fantastisk storkör och strålande musiker. Det var bl.a min mamma ihop med ett grymt medarbetargäng som höll i detta. I somras fylldes kyrkan fyra gånger med Sound of Music.

CI2A0065.jpg

 

Du är med i ett annat projekt som heter Dagnys Döttrar, vad är det?

– Dagnys Döttrar startade när vi hade det lite lugnare och det var för cirka sju år sedan. Pernilla Karlsson och Emelie Dybeck är minna goda goda vänner från balettakademien. Vi kände att vi inte träffade den äldre generationen så mycket och insåg att vi ville åka runt på äldreboenden. Vi ringde runt och frågade om de ville att vi skulle komma och besöka lite olika äldreboende med ett musikteaterprogram, ideellt.

En föreståndare för ett äldreboende berättade för oss att det fanns något i Göteborgs stad som hette ”Speldags” som grundar sig i att om de gamla inte kan komma till kulturen så skall kulturen komma till dem. Man kunde vara med i en katalog där man fick bokningar och sen åkta runt på ett schema och samtidigt få betalt.

Vi jobbade en period för dem och åkte runt på alla möjliga äldreboenden. Vi tyckte detta var så roligt. I Halland fanns det en liknande organisation som heter Hallands bildningsförbund, och där hade vi även glädjen att komma med i deras katalog. Vi har förnyat programmet under tiden vi varit ute och spelat.

CI2A0653.jpg

Vad har ni bjudit på när ni uppträtt?

– Tanken var att musiken skulle grunda sig i deras musik från deras tid där vi kunde mötas och att de kände igen musiken. Första programmet hade vi låtar från deras skolbänk från att de var små och uppåt till dansbanan. Det blev jättefint och vi hade inte anat att musiken kunde bygga möten mellan oss och dem.

Efter ett tag fick vi en förfrågan från Stadsteatern och deras lunchteater. Där gjorde vi en ny föreställning om Dagnys Döttrar. Det var även företag som vile att vi skulle komma och uppträda.

Vi har även åkt runt på ett projekt som heter ”Skapande skola”. Där har vi haft musikalblock där vi jobbat för kommunen på olika skolor. Gymnasiet har vi inte besökt, men vi hörde att man kunde söka ett kulturbidrag i Hallandsregionen. Det gjorde vi och fick det. Projektet heter det ”Kvinnliga geniet” och riktar sig mot gymnasieungdomar.

 

Om du lyssnar på musik vad lyssnar du på då?  

– Det går i vågor. Jag lyssnar mycket när jag är ute och springer. Kristina från Duvemåla har jag lyssnat på hur mycket som helst. Samuel Ljungblad, Whitney Houston, Helen Sjöholm som är en enorm förebild för mig. Maria Gustin Bergström lyssnar jag på också. Sen har jag mina LP-skivor hemma och då kan det bli allt möjligt.

Dagnys0852.jpg
Foto: Privat.

 

Har du några fritidsintressen, hinner du med det?

– Ja, att vara med mina syskonbarn. Jag älskar även att vara ute mycket och njuta av naturen och vara med minna vänner. De jag inte kan umgås med brukar jag prata med via telefonen så det blir en hel del telefonsamtal.

 

Hur ofta hinner du vara hemma i Lyse?

– Nu har jag varit hemma på torsdagar i ett antal veckor. Jag försöker åka hem så ofta det går för Lyse är en av de bästa platserna på jorden.

 

Har du någon drömmusikal som du skulle vilja göra?

– Om Kristina från Duvemåla skulle sättas upp igen, hade det varit drömmen. Kristina från Duvemåla är nästan lite helig för mig, för att den har följt med mig under så många år. Och Helen Sjöholm är helt fantastisk.

 

Beskriv Lyse och Lysekil med några få ord.

– Hemma, avkoppling, hav, familj, natur och musik.

 

Tusen tack Sara för intervjun och lycka till i framtiden.

Jan Johansen berättar resan om sitt musikaliska liv genom åren.

Idag får ni möta artisten, sångaren och låtskrivaren Jan Johansen på min blogg. Janne träffade jag för första gången i Vänersborg där han var och uppträdde på en festival. Efter det så har vi haft en del kontakt och jag såg att Janne var ute och gjorde en del spelningar. Jag tipsade Anette Niklasson som då drev The Old House Inn om att Janne spelade och även hade släppt en ny bok.

IMG_9145
Jan Johansen.

Han kom hit och spelade och signerade även sin bok på Bokia som idag heter Akademibokhandeln. I samband med att han kom hit så behövde han en tjej som körade i några låtar med honom. Jag tog kontakt med Gunilla Carlsson som är sångerska och som samtidigt är körledare för Gospel Of Joy som hör hemma i Lysekil och frågade henne om hon ville sjunga med Janne. På den vägen är det och det har även blivit Allsången här i Lysekil och Café Kungsgatans Bakgård för Janne och julkonserter med Gospel Of Joy från Lysekil.

När Janne var här i julas och fyllde Lyse kyrka så var jag och hämtade honom i Uddevalla och passade då på att få en intervju med honom om hans resa med sin musik genom åren. En del av den resan kan ni läsa om idag på min blogg.

Född 9 januari 1966 i Södertälje.

Jan Christian Johansen är född 9 januari 1966 på Södertälje BB. Pappan hette Egil Johansen och mamman heter Ellen. Jannes pappa är en legendarisk jazzmusiker som dog 1998, och Janne växte upp med musiken berättar han. Trummor var det som blev Jannes första instrument och även sången startade Janne med i tidig ålder.

IMG_0397
Janne började att spela trummor i tidig ålder.

IMG_0395

I fjärdeklass så började Jan på Mariaskolan på Adolf Fredrik. Han trivdes inte så bra där och ville hem till sina kompisar i Segeltorp. Därför slutade han skolan i stan och flyttade hem till förorten igen berättar han.  Allt var så annorlunda i storstan gentemot landet. Han fortsatte och spela på sina lediga stunder.

På högstadiet i Vårbyskolan vid 14 års ålder träffar han kompisar som han kunde börja spela ihop med och startade bandet Night Exodus. 1979 – 1984. Roger Sjölund, gitarr och sång, Janne Johansen trummor och sång, Burt von Bolton, gitarr Lasse Söhr och på bas Göran Eliasson. Night Exodus började spela covers av Judas Priest och Ufo m.m. Efter ett tag började de att skriva egna låtar

 1902749_475317379263719_1990897539_n

Janne berättar även att det hände att han var med sin pappa Egil när han var ute och turnerade. Han hjälpte bl.a. till med att bära trummor. Det förekom också att de repade hemma och Janne berättar att han träffat Monica Zetterlund, Bengt Hallberg, Arne Domnerus, George Riedel och Rune Gustafsson m.m. Som förebilder under sin uppväxt hade han pappa Egil, Queen, Status Quo och alla 70-talets hårdrocksgrupper.  Janne berättar att han ibland var på Gröna Lund i Stockholm eller konserthuset och såg lite olika band som Sweet, Kiss och Bob Marley m.m.

10355887_517926421669481_3273119048458966999_n

Det blev en hel del spelande på skolavslutningar och berättar att de t.o.m. var i Finland och spelade då det var en utbytes variant mellan skolorna. Janne studerar musik vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Vid ungefär 17 års ålder börjar han jobba med Kultbandet Magnum Bonum som sångare. Med dem blev det en del turnerande i ungefär två år. 1990 söker Janne till Hotell 33 och jobbar där en säsong, och i samband med det så träffar han cover bandet Off Duty och börjar där som sångare. 1993 gör han en duett med sångerskan Erika Norberg och låten ”Lost in paradise”.

Fram till 1995 var han med i Off Duty, och satsar då på en solokarriär och medverkar i melodifestivalen och det är här som det stora genombrottet kommer för Janne när han tävlar med låten ”Se på mig” som vinner den svenska uttagningen och kommer på tredje plats i Dublin i Irland.

Men redan 1994 var Janne påtänkt att vara med eftersom han sjöng demon på låten ”Små minnen av dig”. Janne kände inte så där jättemycket för låten och ville inte medverka i melodifestivalen det året. Istället blev det Nick Borgen som framförde låten i festivalen. Låten ”Se på mig” testade Janne på lite olika folk och de tyckte den var så bra och då tackade han ja till den.

Melodifestivalen 1995 minns han som en hektisk period och det var fullt upp och allt kretsade runt Janne hela tiden. Det var prat om skivor, turnéer och intervjuer och massa annat. Det bara snurrade på fast mycket var roligt också berättar Janne. Dublin var fint och han berättar om att alla delegationerna hade fester och de var och hälsade på hos Grekland, Norge och där träffade han Jan Teigen och de satt och jammade ihop. Island hade en mycket trevlig fest på Lillie´s  Bordello där Van Morrison brukar hänga berättar Janne.

Det blev även en dagsutflykt till Nordirland med tåg. Där besökte de olika kulturställen. Janne hade en dag ledigt och då ville han åka till graven där Phil Lynott ligger.  De fick en bil och en chaufför som körde dem dit. Där träffar Janne Phil Lynotts mamma. Efter en stunds tystnad vid graven så frågar mamman om Janne vill ha en kopp te. Jan tackar ja till detta och får följa med mamman till deras hus. Där fick Janne se de olika basgitarrerna som Phil hade. Mamman bodde i ett annat hus p.g.a. bråk med Phils exfru.

Detta är ett väldigt starkt minne Janne har från Eurovision Song Contest i Irland. Janne bjöd in mamman till den direktsända Eurovision Song Contest i Dublin och hon kom och satt i publiken. När man åker på en final så är det folk från skivbolaget, TV och även Christer Björkman var med som en vän och pressansvarig. Christer Björkman hade inte börjat jobba för SVT ännu vid denna tid. Även Jans mamma, pappa och Jannes dåvarande flickvän var med.

IMG_3677
Janne när han var här och repade med Gospel Of Joy från Lysekil inför julkonserterna i Lyse kyrka 2014.

Efter melodifestivalen blev det en hektisk sommar med turné. Allting blev väldigt stort berättar Janne. ”Se på mig” blev en jättehit. Efter detta var det aktuellt med ännu ett nytt album och det var ett stort kaos berättar Janne. Han var inte inblandad i vilka låtar han skulle spela in utan var bara var inne och sjöng in låtar till ett nytt album. Han kände sig inte direkt delaktig i det albumet. Några låtar var bra, och nu var det ny marknadsföring och med den intervju och signeringar m.m. Plattan blev inte jättepopulär berättar han. Cirka 900 mil i en Saab blev det för att göra olika intervjuer för att få igång försäljningen av skivan och det var ganska påfrestande berättar han.

Duetter har det blivit några genom åren och nästa duett var med Jill Johnson och ”Kommer tid kommer vår”. 1997 dubbar han tecknad film i Disneys Oliver & Gänget. 1999 blev det musikal i Norge. En musikal baserad på Elton Johns musik och som hette ”Candle in the wind”. Det har blivit olika TV-program som bl.a. Fångarna på fortet, Diggiloo och Så skall det låta som han medverkat i fyra gånger.

2489_65773519456_3134789_n
Jan med pappa Egil.

2001 blir det melodifestivalen för Janne igen och han medverkar med låten ”Ingemansland”. 2002 medverkar han med låten ”Sista andetaget”. Under 2002 hinner han även vara med i ABBA-The Tribute som var en TV-sänd gala. Och även 2003 blir det mello och en duett med Pernilla Wahlgren och låten ”Let  your spirit fly”.

Diggiloo-turné blir det 2007, och 2008 kommer han bl.a. till Lysekil och Havsbadsparken i hyllningsturnén till Ted Gärdestad som hette ”Sol, Vind & vatten”.

Janne lever på att vara ute och spela och jag som följer honom via Facebook ser att han är ute och spelar en hel del. Han berättar att juli och december i år har det varit extremt mycket. I januari-april var det ganska lugnt. Snittet på antal spelningarna är bra berättar han.

Jag frågar Janne vad som har varit det roligaste under alla år musikmässigt. Det är nu berättar han. Han har inlett ett samarbete med författaren Camilla Läckberg. Det hela började med att Jannes fru Pia träffade henne på något event och efter det så har Janne och hon träffats lite då och då på lite olika middagar och även hemma hos Camilla. På så sätt har de börjat känna varandra och hon har börjat jobba lite med musik.

Det kom ett förslag att de skulle göra något tillsammans och på den vägen är det. Janne berömmer Camilla och berättar att hon är väldigt klipsk och väldigt duktig. Samtidigt läste hon Jannes bok och har lärt sig väldigt mycket om hur Janne fungerar bl.a. De texterna hon skriver till Janne blir väldigt personliga för honom. Ibland skriver Janne musik till någon text hon gjort och ibland skriver Camilla musiken till någon text.

IMG_0150
Sonen Tim och Janne på Bakgården här i Lysekil.

De jobbar nu på ett nytt album till Janne. Det är Camilla, Pelle Nylén och Erik Linder som jobbar ihop med Janne. Ungefär sju låtar är klara som skall produceras och mixas. Sen har de några låtar till som de jobbar med. Fr.o.m. januari kommer han att jobba med detta så mycket han kan. Något datum för skivsläpp är inte något de planerat, utan de jobbar på och ser vad som händer längs vägen. Camilla Läckberg är duktig på marknadsföring och vi får se vad som händer berättar Janne.

10403061_10152415534346814_3904084456542988443_n
Janne med Evelina Schönberg Olsén, Camilla Läckberg och Erik Linder. Foto: Erik Linder.

Janne har även varit inbjuden till Eurovision fan-club i Tyskland och Portugal. OGAE heter den och som finns över hela Europa och som är riktiga Eurovisionsfans. I München träffade Janne han som gjorde musiken till ”Ein Bisschen Frieden” och som heter Ralph Siegel. ”Ein Bisshen Frieden” sjöngs av Nicole Seibert 1982 och som vann Eurovison.

Jag frågar om Janne varit runt omkring här och spelat. Han berättar om Smögen 1995 och Fallens dagar i Trollhättan där han slog publikrekord. På Liseberg har han också varit på och uppträtt. Den sista frågan jag frågar Janne är om han kan tänka sig att ställa upp i melodifestivalen igen och det kan han tänka sig att göra. Stort tack Janne för att du ställde upp på intervjun.

Alla bilder i inlägget använder jag med tillstånd av Jan Johansen & Erik Linder.