Idag får ni möta Lysekilstjejen Johanna Larsson på min blogg. Johanna har ett stort intresse för hästar och som 2020 vann distriktsmästerskapet i dressyr med sin häst Don Bellisimo även kallad Bellis

Idag får ni möta Lysekilstjejen Johanna Larsson på min blogg. Johanna som har ett stort intresse för hästar och som 2020 vann distriktsmästerskapet i dressyr med sin häst Don Bellisimo även kallad Bellis

Johanna och Bellis.

När jag träffar Johanna berättar hon att hon alltid äskat djur och när familjen besökte djurparker och när det var ponnyridning i stadsparken här i Lysekil så vill hon gärna hoppa upp på en häst och rida.


Vilken ålder var du i när du började i ridskolan?

– Jag var cirka sex år gammal när jag tog mina första ridlektioner på Lysekils Ridklubb som den hette då.

Jag antar att man inte har en egen häst vid så tidig ålder?

– Jag hade en ponny som foderhäst i ganska tidig ålder. Man hyr alltså en häst som man sköter om. Samtidigt här så fortsatte jag med mina ridlektioner och tävlade på ridskolans ponnyhästar. Jag var med i DM i dressyr och slutade på en tredjeplats.

När köpte du din första egna häst?

– Det gjorde jag när jag var 14 år och hade börjat sjundeklass i Gullmarsskolan. Han hette Mac Murphy och kallades ”Eddie”. Det var världens snällaste häst. En bättre första häst kunde jag inte haft. Han var trygg och gjorde aldrig något dumt.

Johanna ryktar och gör klar Bellis innan det är dags att rida iväg.




Tävlade du något med Eddie?

– Jag tävlade i både hoppning och dressyr med honom. Under denna tid började jag spendera nästan all ledig tid i stallet. En kompis mamma hade hoppträningar för oss och vi fick lära oss balans och så vidare genom olika slags övningar. Vi var ett gott gäng tjejer, vi blev så sammansvetsade. Vi sov över i stallet, åkte på ridläger. Detta är än idag några av mina närmaste vänner och vi umgås fortfarande.

Efter att du gått ut nian så antar jag att du läste vidare på något gymnasium?

– Ja, jag läste Samhällsprogrammet med inriktning samhäll, samt att jag även läste specialidrott med inriktning på ridning. Jag gick på Gullmarsgymnasiet som under tiden jag gick där kom att bli Campus Väst.

Nu är det dags för Johanna att sätta sig i sadeln. På grund av att ridstövlarna är så höga så måste hon ta hjälp av en pall eller dylikt för att kunna komma upp på Bellis.

Sen så sålde du Eddie. Köpte du någon ny häst?

– Jag köpte min första riktiga stora häst efter Eddie. Hon hette Rioja som var ett sto med lite nerv i sig. Henne tävlade jag i dressyr och utbildade henne upp till MSV B (medelsvår klass).

Rioja blev tyvärr sedan skadad då hon vrickade bakknät i hagen. Det var en tuff tid då vi fick åka fram och tillbaka till veterinären i Ale för att försöka rehabilitera henne. Hon opererades och blev bra men skulle inte hålla för de högre klasserna. Jag valde då att sälja henne som avelssto. Hon hann få en fin avkomma innan hon hastigt gick bort.



Vad har du för häst idag?

– Min nuvarande häst, Don Bellisimo ”Bellis” har jag ägt i sex år. Han är min tävlingskompanjon och bästa vän.

När jag köpte Bellis flyttade jag honom från klubben Lysekils Ryttarförening till min tränares stall Stuteri Light för att kunna satsa ytterligare.

Jag studerade då vid denna tid på Högskolan Väst i Trollhättan och pendlade till stallet i Lysekil. Jag och Bellis tävlar nu för Västkustens ryttarsällskap. Det är en klubb som vi startade för några år sedan och vi har medlemmar i flera olika städer på västkusten.


Tävlar ni något?

– Jag och Bellis tävlar idag i svår klass i dressyr. Vi vann distriktsmästerskapet i dressyr 2020 och har tävlat lag-SM i dressyr 2019 i Laholm och 2020 på Strömsholm.

Foto: Privat.

Foto: Privat.



För oss som är analfabeter på hästar och de olika tävlingsområdena. Kan du berätta vad dressyr är för tävlingsform?

– Dressyr är en gren inom ridsporten som går ut på att hästen ska vara lydig, flexibel och energisk. Jag brukar säga att dressyr är som att dansa med häst, för det är så jag tycker att det känns.

Samspelet mellan häst och ryttare är viktigt och målet i dressyren är att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga kommandon utan synbar ansträngning från ryttaren. Hästen ska ge intryck av att den utför rörelserna av sig självt.

Foto: Privat.

Vem har du som tränare och hur kan en träning se ut?

– Min tränare heter Marianne Höglind Björk, hon är utbildad tränare och domare samt att hon är en duktig ryttare som har tävlat de högsta klasserna i dressyr. Jag har tränat för henne varje till varannan vecka i över 10 år.

Marianne har alltid haft ett stort engagemang i min utveckling och det är jag tacksam för. På träning står Marianne på marken och instruerar mig med hjälp av headset. Marianne har alltid på träning tidigt introducerat svårare övningar/rörelser som egentligen kommer högre upp i klasserna.

Det har varit en morot att ta sig vidare och blivit lättare när de rörelserna väl kommer i mina program. När jag rider på egen hand varierar jag mellan att träna i ridhuset och i paddocken. Jag brukar också rida ut i skogen och ibland hoppar vi som komplement till dressyren.

Stuteri Light ägs av Marianne Höglind Björk och Kenth Björk. Stuteri Light ligger strax utanför Lysekil och är en fantastiskt fin gård med ett ridhus på 20X60 meter. De har också en webbshop om man vill handla hästprylar.  https://www.stuterilight.se/ länk Facebook https://www.facebook.com/Stuterilight


Jag antar att det är som allt annat under denna pandemi med tävlingar och annat. Är det några tävlingar nu?

– Just nu är det bara yrkesverksamma och elitryttare som får tävla, utifrån pandemin. Jag har fått godkänt att tävla som elitryttare för att jag har uppnått ett visst resultat i nationell klass. Bellis och jag har precis gjort första starten för i år och det gick bra så nu är jag taggad inför denna säsong. Det känns jätteroligt att få tävla igen även fast det inte riktigt är ”som vanligt”.

För de ungdomarna som är hästintresserade och läser detta, hur skall man gå till väga om man är intresserad av hästar och vill börja rida?

– Om man är intresserad av att börja rida tycker jag inte att man ska tveka på att höra av sig till en ridskola. Ridskolor har oftast ”prova på-ridning” där man kan testa på att rida och greja med hästarna i stallet. Det är verkligen värt att testa det.

Hur tänker du på framtiden och satsningen på dressyren, har du något mål?

– Mitt nästa mål är att rida kür. Det är att man gör ett eget program med egen musik till. Jag håller på att titta på vilken musik jag tror matchar Bellis och mig bäst just nu. Det hade varit häftigt att få tävla med ett egenkomponerat program.

Jag antar att du inte får så mycket fritid över, men har du några andra intressen förutom hästar?

– Ja stallet tar mycket tid, det är lite som en livsstil men jag trivs bra med det. När jag inte är i stallet umgås jag gärna med familj och vänner. Jag tycker även om att resa, framför allt till värmen men jag åker också gärna på skidsemester.

Stort tack Johanna och jag önskar dig lycka till i fortsättningen.


Idag var det kosläpp på Skals Gård i Lyse

Det var uppehåll i regnandet och det blev ett intressant kosläpp hos Sandra och David Nilsson som tillsammans driver Skals Gård i Lyse.

David och Sandra framför den nybyggda delen av gården.

Det var ett tag sedan jag var och hälsade på hos Sandra och David, men idag fick jag en rundvandring av Sandra som berättade att det blev ett mycket annorlunda kosläpp där det i vanliga fall är flera hundra personer på plats att se detta skådespel när korna släpps ut i naturen.

Sandra berättar att pandemin påverkar inte gården något större förutom när de skall ha reservdelar som det ibland kan ta lite längre tid.

När vi går in i gården så går vi fram till en lite ko som föddes i fredags. Det blev en liten tjej och just nu heter den heter Lurvas 2. Om den inte får något namn så kommer den att heta Lurvas 2 eftersom mamman heter Lurvas.

Mamma Lurvas med sin lilla flicka Lurvas 2.


Här är lilla Tingeling som blev född alldeles för tidigt, men som nu växt till sig och mår bra.

En av korna tar sig lite massage innan han skall ut på grönbete.

Här är öppningen med gardiner på ladugården som stänger sig själv automatisk via en väderstation.



De har byggt ut gården och införskaffat ännu en mjölkrobot som mjölkar korna automatisk. I en tidigare intervju berättar David, att det är nästan alltid kö till mjölkroboten. Först borstar roboten spenarna och efteråt spolas de med såpa. På sommaren har de ett speciellt medel som spenarna spolas med och det är för att spenarna inte skall bli solbrända. Alla har ett halsband på sig och där känner roboten av vilken ko det är, hur mycket hon väger och var spenarna sitter.

Ladugården har blivit större och de har 20 liggplatser till för korna och 23 platser till för ungdjuren. Det har även satt upp en typ av gardiner istället för en traditionell väg. Den sköter sig själv via en väderstation där den känner av både temperatur och väder och stänger sig själv helt automatiskt. Även ett nytt foderbord har byggts avslutar Sandra med.

Cirka 90 kor fick idag springa ut på grönbete och Sandra berättar att de känner på sig detta och det märktes om inte annat än när de släpptes ut från gården. De dansade ut från bondgården och sprang runt på det stora grönområdet de har utanför gården.

Så var det dags förårets kosläpp på Skals Gård i Lyse.


Har ni vägarna förbi Skals Gård så kan ni besöka deras gårdsbutik där de säljer mjölk från deras egna kor.

Idag får ni följa med till Lögens Kvarn som ligger i Lyse och som idag drivs av Anna Wilhelmsdotter

Per-Olof och Ingrid Larsson startade historien om Lögens Kvarn

Historien börjar i mitten av åttitalet då Annas pappa, Per-Olof och mamma, Ingrid Larsson började odla ekologiskt. Problemet på den tiden var att det fanns inget mervärde i det att odla ekologiskt. När han skulle sälja sitt spannmål så blandades det upp med allt annat och Per-Olof fick inte mer för att det var ekologiskt odlat.

Där började P-O fundera om man kunde tänka på något annat sätt att förädla för att på så sätt få ut lite mer av sådden. Från början odlade han olika vetesorter. Men ju mer han lärde sig om ekologisk odling så halkade han in på de sorterna som de idag odlar på gården. Det är de gamla kultursorterna för de lämpar sig väldigt väl att just odla ekologiskt. 

Köpte en begagnad kvarn

I slutet på 1990 tog man satsningen ett steg till och köpte en begagnad kvarn från Järnboås i Bergslagen. Allt monterades ner i beståndsdelar och totalrenoverades. Man köpte även in en kvarnmaskin. Efter sex år så var kvarnen klar och man kunde nu börja mala mjöl.

Odlar allt själv

Pappa P-O har varit en läromästare för Anna. Allt som tar hands om i produktionen är egenodlat och förutom egen mark så arrenderar de även mark i närheten.

Foto privat.

Anna berättar att hon alltid sedan hon var liten varit intresserad av vad mamma och pappa odlade. Redan som barn var hon med pappa P-O på åkrarna. De är tre syskon i familjen och Anna berättar att föräldrarna har varit väldigt tydliga om att ingen av barnen skall behöva ta över produktionen om de inte själva vill det.

Foto privat.

Anna är musikutbildad och bodde i Stockholm i många år. Trots detta så har hon under sin lediga tid åkt hem för att hjälpa till på gården. Samtidigt har hon under åren känt en stark dragning till att jobba hemma på gården.

Foto privat.

Mycket att göra hela året

Tack vare kvarnen så har Anna mycket att göra året om. Fast mellan april till oktober är det extremt mycket att göra med sådd och att skörda berättar Anna. En bra sommar skall vara mittemellan säger Anna och skrattar. Skördar gör man oftast i september.

Foto privat.

De olika vetesorterna sår man under lite olika tidspunkter under året. På våren sår man vissa sorter, men man kan även så andra sorters vete på hösten.

Sår och skördar

Vi går in i ett rum och där håller Anna en lite kurs med mig och visar upp hur man sår med en maskin som lägger ut vetefröna i olika rader. Sedan när det skall skördas så använder man en skördetröska och Anna visar upp en leksak som är en skördetröska. Anna tillägger att hon nästan har en likadan skördetröska fast i större storlek.

Foto privat.

Skördetröskan har stora knivar längst fram som skiljer halmen från det andra. Samtidigt är det stora fläktar som blåser bort det som inte skall användas. Av tyngden faller kärnorna ner och går sedan upp till tanken på skördetröskan.

Foto privat.

Något som är jätteviktigt i detta med skördningen för att kunna få bra kvalitet på spannmålen är att skörda det när vetet är moget. Om det har hunnit att mogna och det sedan skulle börja regna så kan inte Anna använda det till mjöl. Därför tittar hon till vetet ofta när tiden börjar infinna sig för skördning så att allt blir rätt. När vetet är moget beror helt på vädret. Vid mycket sol så mognar vetet fortare.

Lagras i silos

Nu går vi vidare och tittar in i en annan avdelning på gården. Anna visar upp silos där de lagrar vetet som är torrt. Just för tillfället så har hon några silos som hon förvarar spannmålet i men tankarna för framtiden är att ha fler silos för att kunna ha mer sorters vete i lager.

Från silon där vetet förvaras så går det vidare till en stor maskin som rensar spannmålet från ogräsfrö, halmrester och damm.

Kvarnen

Nu är vi inne i själva kvarnlokalen igen. Nu går själva kärnan vidare till den högra sidan till tre seriekopplade kvarnmaskiner med stålvalsar som tar bort skalet från kärnan. Efter det så går det vidare till den vänstra sidan som mal sönder det fina av kärnan. Denna procedur tar lite tid och innan kärnan är helt utmald kan den ha passerat valsparen upp till 12 gånger.


Skalet som tas av kärnan är det som senare blir vetekli. När Anna sedan gör fullkornsmjöl så blandas vetekli i mjölet. Mer om kvarnen och dess process kan ni läsa om på deras fina sida på webben. Sedan siktas mjölet i olika sorteringssiktar.

Färdiga produkten

I en tratt från taket kommer den färdiga produkten ut. Sedan packar Anna alla påsar för hand. Denna process funderar Anna på att automatisera. Det färdiga mjölet rörs om i en skruvliknande sak innan det åker ner i röret som Anna öppnar och mjölet vägs och packas i olika påsar.

Anna packar mjölet

Nu fylls mjölet på i påsar samtidigt som det vägs på en våg. Efter påfyllningen skakas mjölet i en skakmaskin för att det skall sjunka ihop i påsen och därefter limmar Anna påsen och sätter på en etikett med dagens datum. Det står att det är ett år som är hållbarhetsdatumet fast det håller mycket längre om det står torrt berättar Anna.


Det mjölet Anna nu haft ner i påsarna är speltmjöl som är det samma som dinkel. Speltmjöl är det nordiska namnet på mjölet.

Flera olika sorters mjöl

Sortimentet av mjöl är stort hos Anna och även om hon helst ser att det lokalproducerade mjölet används lokalt så är det många bagerier i Sverige som handlar mjöl från Anna. Flera olika sorters mjöl finns i butiken hos Anna.

Som sista fråga så frågar jag Anna vilket mjöl som är det populäraste?

– Det är det vi kallar specialvetemjöl. Det är vår modernaste vetesort. Den är väldigt gynnsam i ekologisk odling för den konkurrerar väldigt bra med ogräset. Jag är inte så insatt i bakningen men vad jag har hört så är vårt specialmjöl väldigt tacksamt att baka med. Den är väldigt tålig vid bakning och det är väldigt många som uppskattar mjölet.

Lögens Kvarn har även fått pris av Lysekils Kommun för Årets Hållbara Företag. Tack Anna för denna fantastiska visning och historien om Lögens Kvarn. Lycka till i framtiden.

Foto privat.

Här kan ni läsa mer om Lögens kvarn på Facebook och hemsida.