Som avslutning på detta år så får ni en återträff med en av våra tjuvar i Tjuv & Polis. Idag gör Francisco magiska nyårspraliner här på bloggen

Som avslutning på detta år så får ni en återträff med en av våra tjuvar i tv-serien Tjuv & Polis. Francisco ”Frasse” Lopez jobbar på Vann Spa Hotell och Konferens sedan 21 år tillbaka och idag gör Francisco magiska nyårspraliner här på bloggen. Under vårt samtal berättade även Frasse hur han kom till Sverige och lite om Tjuv & Polis.

Francisco ” Frasse” Lopez utanför sin arbetsplats på Vann Spa Hotell och Konferens.

Praliner

När jag kommer till Vann så har Francisco förberett med att smälta chokladen som han skall använda till pralinerna. När han smälter chokladen så är den cirka 45°. Efter det skall temperaturen ner till 27° och sedan skall den upp till 31° innan man använder den. Höjningen av temperaturen gör han i ett varmt vattenbad.

När han tar skålen med chokladen 27° chokladen, så berättar han utan att mäta hur många grader den är att han vet det, för han brukar prata med chokladen. Det är på detta sätt man temperar chokladen.

Riktig choklad

Till praliner använder alltid Francisco riktig choklad som måste tempereras. I chokladen finns ingen palmolja eller kokosfett. Därför måste man temperera chokladen för att den skall kristalliseras.

Vi kommer in på Tjuv & Polis

När vi står och Frasse gör vattenbadet så säger han och skrattar; ”ta inte för många bilder på min mage. Jag har slappnat av lite med träningen nu efter kuppen”. Vi kommer in och pratar om slutscenen när de står nedanför kvarnen och Frasse berättar att när han blev tagen av Kristin så blev han nollställd. Sista dagen var han väldigt psykiskt trött och det var påfrestande.   

När de tog sonen Sebastian så trodde han även att de skulle ta honom. Vem som hade angett Sebastian vet de inte, men de hade en fotograf som bodde hemma hos dem och han följde ju dem både ute och inne.  

Frasse känner att det viktiga i detta är att de fått väldigt bra respons av folk som de träffar. Han berättar att de säger tack för underhållningen och det är ett mycket bra betyg. Fast sista dagen av Tjuv & Polis hade han gärna gjort om så de kunde vinna istället för poliserna.

Åkte till Sverige på semester och ville uppleva midnattssolen

Frasse är född i Spanien men åkte till Sverige på semester med sin svåger. De skulle titta på midnattssolen ihop. De åkte ända upp till polcirkeln och de ville verkligen se om att det gick att läsa mitt i natten. Det gick och sedan fortsatte det resan. En sak som Frasse minns med resan var att allt var så grönt och fint i Norge och Sverige om man jämför med Spaniens storstäder.

På deras resa träffade han en tjej i Paris som var från Sverige och som han höll kontakt med. Efter slutförd militärutbildning eller lumpen som man säger i Sverige så åkte Frasse och hälsade på tjejen som han träffade i Paris. Hon bodde i Helsingborg.

Chokladformar som blir praliner

Nu håller chokladen en temperatur av 27° och nu skall det göras lite chokladformar till pralinerna. Han tar lite choklad på en visp och ser om dropparna från chokladen stelnar. Rumstemperaturen spelar också in i köket. Ibland är det för kallt och ibland kan det vara för varmt.

Vid olika konferenser gör han även praliner i alla dess olika sorter. Det kan bli upp till 8 olika sorter som bjuds på.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Nu häller han i chokladen i lastformarna och sedan får det stelna en stund innan han häller ut överbliven choklad ur formarna som blir formen till pralinen. Chokladen skall inte stelna i kylen utan i rumstemperatur där den kristalliserar sig själv. Kristalliseringen betyder att molekylerna går ihop som består av socker, fett och kakao.

Blev nyfiken på Sverige

Frasse hade jobb i Spanien men nyfikenheten på Sverige och kärleken förde honom hit. I Helsingborg hittade han inget jobb så de flyttade till Uddevalla. Där fick han jobb som bagare. Francisco är både kock, bagare och konditor. Efter Uddevalla blev det Brastad där han startade ett bageri som han drev i ett antal år, men Brastad är en alldeles för liten ort för att två bagerier skall kunna gå runt.

Efter att han stängde bageriet i Brastad fick han jobb på Björsells i Lysekil. Under sin tid på Björsells utvecklade han en mjölallergi mot mjöldamm så han var tvungen att sluta.

Flyttade hem till Spanien

Det blev Spanien för Francisco och hans dotter. Vistelsen i Spanien blev inte så lång så de flyttade tillbaka till Lysekil igen.

Utbildade sig till kock i Trollhättan

Tillbaka i Lysekil utbildade han sig till kock i Trollhättan. Praktiken gjorde han på gamla Lingatan som de hette då och efter att skolan var avslutad så fick Francisco jobb direkt på dåvarande Lingatan.

Sedan ett antal år tillbaka heter det idag Vann Spa Hotell och Konferens och han har jobbat på samma ställe i 21 år. Idag känner han inte direkt något av mjölallergin.

Klart efter en lite stund

Bara efter en stund är det klart och Frasse häller av chokladen som inte har stelnat i formen. Frasse säger; ”man skall inte låta det stelna för länge då blir formarna för tjocka”. Han vänder på formarna och man ser att chokladen som inte stelnat rinner ut. Chokladen som rinner ut ur formarna kan han återanvända igen.

Choklad är det roligaste att jobba med berättar Frasse. Man kan hitta på så mycket med olika saker med choklad.

Fyllning till pralinerna

Nu skall chokladskalen stå till sig så att de släpper från formarna.

Nu är det dags att göra en ganasch som blir fyllningen till pralinerna. Frasse hämtar en annan bunke med smällt choklad. I den smälta chokladen häller han i en burk med karamelliserad mjölk. Nar han nu blandar i detta så börjar chokladen att stelna, För att få den extra krämig och mjuk så måste han nu tillsatta sockerlag, glykos och grädde. Glykosen är till för att behålla mjukheten i själva fyllningen.

Innan han fyller på fyllningen till pralinerna tar han bort den överflödiga chokladen som satt sig på formen.

Frasse vispar och man ser hur den mjuknar och blir mer krämigt. Nu är fyllningen klar att spritsas i chokladskalen.

När spritsningen är klar så lägger Frasse en av formarna i frysen en kort stund för att jag skall kunna ta foto på den färdiga pralinen. Man kan även lägga en chokladbotten på pralinen men det hann vi inte med när jag var och hälsade på Frasse på Vann.

Jag kan avslöja att pralinerna var magiskt goda och det var faktiskt den godaste pralinen jag någonsin smakat.

Som avslutning frågar jag Frasse hur han trivs i Lysekil?

– Jag trivs jättebra. Staden är väldig fin under alla årstider. Lysekil har både skog, berg, hav och det är nära till andra större städer. Det känns inte direkt som vi bor i en liten stad.

Här är Frasse och Sebbe på en bild tillsammans. Båda medverkade i Tjuv & Polis.

Tack Frasse för att tog dig tid för att göra nyårspraliner och jag önskar dig och alla läsare av bloggen ett riktigt Gott Nytt År!

Minns ni Adrian Nordenborg som dök upp här i Lysekil i en kajak i september. Han var ute på en långfärdstur i en kajak som han lånat av en kompis

Minns ni Adrian Nordenborg som dök upp här i Lysekil i en kajak. Han var ute på en långfärdstur i en kajak som han lånat av en kompis. Familjen Jönsson var ute och gick längs kajen här i Lysekil när de hör någon ropa från vattnet. Det var Adrian som hejade på dem. Tack vare familjen Jönsson så kom jag i kontakt med Adrian som skickade lite foton och text från hans resterande kajaktur i Bohuslän. Hela turen varade i 33 dagar och den 30 september anlände Adrian till Göteborg.

Adrian Nordenborg i Lysekil.

Här kan ni läsa om när Adrian kom till Lysekil i kajaken. Länk.

Bilderna i Adrians berättelse här under har Adrian fotograferat på sin tur med kajaken.

I höstas kom Adrian hem på sitt äventyr i kajaken som startade i Grönemad intill Grebbestad där han var ute och paddlade med några vänner. Efter helgen åkte kompisarna hem till sina jobb. Eftersom Adrian inte hade några ”måsten” längre så frågade han sin vän Martin Liljegren om han kunde få låna hans kajak och se sig om här i Bohuslän på väg hem till Göteborg.

Passerade Lysekil på sin kajaktur

Adrian provianterade i södra hamnen i Lysekil där var det soligt och vindstilla men ute till havs blåste det desto mer. Planen var att söka lä från kommande dagars oväder med kraftiga västvindar genom att runda Orust på insidan. Adrian tog därför sikte på det lilla sundet mellan Lindholmen norr om Skaftö för att sedan ta sig vidare genom Strömmarna förbi Bassholmen till St. Harholmen i Koljöfjorden, där han kände till en hyfsat vindskyddad tältplats.


Fyllde på med matvaror i Lysekil

När Adrian hade fyllt på kajaken med matvaror här i Lysekil och sedan paddlade ut i Gullmarn, då pressade vågorna på från väster och vindarna hade ökat till styv kuling. Kajaken for fram i ett rasande tempo och den kändes väldigt lättpaddlad. Helt plötsligt kom det en stor skummande våg snett bakifrån som vräkte omkull Adrian och den fullastade kajaken. När han hamnade under vattnet då blev allt tyst och lugnt. Kepsen hölls kvar på huvudet under regnjackans kapuschong men vreds lite åt sidan. Adrian säger; ”Av någon anledning hade jag sinnesro att rätta till kepsen under vattnet. Sedan lyckades jag bryta upp kajaken trots att jag välte på fel sida”.

När han tidigare tränat på eskimåsvängar, då brukar han alltid välta åt babord men nu hade han kapsejsat på styrbord sida. Till sin stora glädje lyckades han få upp kajaken på rätt köl igen utan att få in mer än ett par deciliter, vatten i sittbrunnen under kapellet. Annars kunde det ha blivit en lång simtur med tanke på att han befann mig mitt ute på Gullmarn med ungefär en kilometer till land på varje sida.

Som i eufori paddlade han raskt vidare mot norra spetsen av Skaftö. Då kom två vindsurfare farande utrustade med hjälmar, i full fart på havsytan. Medan de svischade förbi ropade Adrian: Hur mycket blåser det? Då skrek den ene surfaren tillbaka; ”15 sekundmeter”.


En nostalgitripp

De kommande dagarna blev lite av en nostalgitripp för Adrian, eftersom han jobbat på Klostergårdens kollo i Dragsmark, 11 somrar i rad. Det var ungefär femton år sedan han var där senast och han blev glad över att se att den fina lägergården fortfarande används av Göteborgs Stad för läger- och kolloverksamhet.

Slog läger på Stora Harholmen

Första natten slog han läger på Stora Harholmen och följande natt tältade han i Sandviken på Hjältön. Där fann han ett stort bestånd med gula kantareller som han fräste i smör över lägerelden. Mixade svampen i kastrullen med kikärtor, hackade morötter, brynt gul lök, en vitlöksklyfta, en buljongtärning, lite svartpeppar, krispig vitkål och en burk med majskorn. Det blev riktigt smarrigt.


Paddlar vidare

Färden gick vidare. Med vinden i ryggen tog det bara en timma från Hjältön innan det blev dags för nästa strandhugg på den ”gamla Hajkön”, Tviklippan utanför Vindön. Den var sig lik och frambringade många goda minnen med glada barn som fiskade, badade från klipporna, sång och korvgrillning runt lägerelden.

Slog läger vid Oxholmen

 Adrian paddlade vidare och reste sitt tält på den lilla fina ön Oxholmen utanför Ulvesund/Ljungskile. Där mötte han Johan som sköter om och håller ordning på huset samt ön, som ägs av en tysk familj med tre restauranger i Frankfurt. Tyskarna hade tydligen inte åkt till Sverige och sin ö på hela sommaren på grund av Covid-19.

Besökte många platser under sin kajaktur

Besökte Sparreviken söder om Ljungskile, där var han på sommarläger för cirka 40 år sedan. Adrian konstaterade att det såg ut som han mindes det. Under sin resa besökte Adrian många platser och den 29 september blev paddelturens sista tältplats och det blev Lyngholmen, nordost om Björkö.


Anlände Göteborg onsdagen den 30 september

Adrian berättar att det var med lite kluven känsla han paddlade förbi all bebyggelse och bilfärjorna vid Hjuvik. Han gjorde ett strandhugg på Biskoparna (intill Stora Porsholmen) sökte en plats i lä där han inte behövde se några hus. Där satt han en stund, fikade och det kändes nästan som att han samlade mod för att återvända till civilisationen.

När han sedan paddlade genom Torshamnen kände han sig ganska liten i kajaken intill de enorma fartygen som låg förtöjda i Älvsborgshamnen och Skandiahamnen.

Anlände till Nya Varvet

En halvtimma innan avtalad tid anlände Adrian till Nya Varvet där Martin Liljegren plockade upp honom och kajaken. Han är verkligen tacksam för att han fick låna hans farkost och att Adrian fick möjlighet att vara ute så länge. Tidigare har han oftast gjort kortare helgturer och någon enstaka veckotur men detta gav mersmak.

Lite fakta:

Hela turen varade i 33 dagar och paddelsträckan landade på cirka 33 landmil. Eftersom han tillagade nästan alla måltider över lägereld av ved (undantaget 3–4 gånger, då han använde gasköket), så förbrukade Adrian bara 150 gram gas.

Efter närmare fem veckor (Den 30 september) steg han iland hemma i Göteborg. Adrian tycker att det var en fantastisk möjlighet att få ägna sig åt friluftsliv med att paddla, tälta och utforska olika öar längs hela den vackra Bohuskusten.

Färden startade i Grönemad utanför Grebbestad. Paddlade först norr ut till Kosteröarna. Vände ca 5 km från norska gränsen och paddlade sedan söderut.

När han kom hem så klippte han sig och ansade skägget.

Tusen tack Adrian för att du delade med dig av bilder från din kajaktur. Gott Nytt År!

Idag på bloggen får ni följa med till Skaftö och föreningen ”För fulla segel” som har T/S Kvartsita som sitt skötebarn. Föreningen gör en fantastisk kulturgärning att i Lysekils kommun kunna visa upp en sådan skönhet

Jag har under hösten följt arbetet när Kvartsita legat vid Hälleviksstrand varv och genomgått en behövlig renovering. Nu är renoveringen klar och jag träffade ordförande Wiggo Lander i Kvartsita huset på Fiskebäckskil och bad honom berätta lite om T/S Kvartsita och tankar om framtiden. Skonaren T/S Kvartsita fyllde 75 år i år.

Ordförande Wiggo Lander.

Fakta Kvartsita:

Föreningen ”För Fulla Segel” bildades 1985. Det var när de hade en studiecirkel om Skaftös sjöhistoria som de bestämde att de skulle bilda föreningen. Studiecirkeln hade hyrt M/S Atene under några år för att testa på hur det var att segla dessa större skutor.

De bestämde att de skulle köpa in ett eget segelfartyg till Skaftö. Våren 1986 så köpte föreningen skutan ”Bono”. Bono hette egentligen Kvartsita från början när de byggdes, därför ändrades namnet tillbaka till Kvartsita. Kvartsita byggdes i Skåne 1945 som motorseglare med galeasrigg. Fraktfartyget skulle användas till att frakta råmaterial från Vänern.

Den skulle klara sträckan Göteborg-Höganäs i öppet vatten och utöver detta skulle de kunna drivas med minimal bränsleförbrukning. Tyvärr så togs hon ur bruk för det blev billigare att frakta lasten med lastbilar. 1953 såldes hon till Farsund på Sörlandet i Norge. Fartyget fick då namnet Bono och byggdes om. De ersatte masterna med kran och styrhytt. Från Farsund gick hon sedan med olika typer av last på Norges västkust, främst salt och virke.



KVARTSITA K-märktes i maj 2002 av statens Sjöhistoriska Museers Fartygsråd enligt nedanstående motivering:

”Kvartsita är ett fartyg från den sista generationen motorseglare. Hon är bland de sista i sitt slag som byggdes. Det finns ett gott dokumentationsmaterial rörande fartyget. Hon är både samhällshistoriskt, teknikhistoriskt, person- och socialhistoriskt intressant.

                                                         



Projekt toppsegelskonare

Det första vi kommer in på att prata om är framtiden för Kvartsita och hur Kvartsitas seglingsegenskaper kommer att förbättras. Wiggo berättar att det kommer att bli två nya råsegel som innebär att hon kommer att föra tre rår, befintlig Bredfock som nu benämns fockrå, märsrå och bramrå.

Som toppsegelskonare kommer Kvartsitas seglingsegenskaper förbättras. Utseendemässigt kommer hon mer likna de segelfartyg som vid sekelskiftet fanns utefter kusten. Avsikten är att projektet skall bli klart till våren 2021

Toppsegelskonare innebär att hon kommer att föra tre rår, fockrå, märsrå och bramrå. Det gamla bredfocksråt blir fockrå och två nya rår är under tillverkning. Märsråt sitter fast på eselhuvudets framkant och bramråt hissas på toppstången som nu byter namn till Bramstång.

Fockråt kommer inte att föra något segel utan med sina drygt 11 meter är det till för att spira ut märs- och bramseglet. Märsen får en segelyta på ca 25 m2 och bramen ca 35 m2.

Med denna omringning får Kvartsita mer segelyta förut och blir lättare att vända genom vind. En åtgärd som redan verkställts är att det nya storseglet har kapats en meter i akterkant och att den nya gaffelfocken har pikats drygt en meter i akterkant.

Vid beslagning av märsen så hissas seglet upp med hjälp av gårdingar och gigtåg. Bramen firas ned mot märsen och gigas upp på samma sätt. Beslagning av seglen kan sedan göras när vädret så tillåter tillägger Wiggo.

Wiggo visar hur seglen kommer att se ut.


Inte många seglingar i sommar

Lägget med coronaviruset har gjort att det inte blivit så många seglingar i somras. De har varit ute fyra gånger berättar Wiggo. Det har blivit mer som provseglingar eftersom de fick nya segel till Kvartsita.

Renovering på Hälleviksstrands Varv

I höstas gjorde det en behövlig renovering av Kvartsita på Hälleviksstrands varv. Ett av det roligaste momentet med detta var att de fick ihop det hela ekonomiskt berättar Wiggo. Wiggo berömmer de som jobbar på Hälleviksstrands varv och berättar att renoveringen blev fantastiskt bra gjord, sådan känsla och kunnande de jobbade med och samtidigt gick det väldigt fort i arbetet med Kvartsita. Det var riktigt roligt att jobba med ett sådant team tillägger Wiggo.

Hälleviksstrands varv.

Det fanns en äldre besiktning där man rekommenderade att man skulle byta 40 meter bord. Det blev lite mer berättar Wiggo. Det blev ungefär 70 meter bord som byttes. Nu är Kvartsita i toppskick.


Den stora renoveringen som Kvartsita genomgått nu var mycket behövlig. Riksantikvariet har varit de som stöttat Kvartsita mest. Det har även kommit in pengar från lite olika andra fonder som bland annat Gustav VI fond och Thordensstiftelsen med mera. Det finns även privatpersoner som bidragit med pengar och det är de mycket tacksamma för i föreningen.

Detta med coronaviruset har ju gjort att båten legat still i Fiskebäckskil och det var väl det som skapade möjligheten att göra den stora renoveringen av fartyget. Nu är fartyget tipptopp och nu hoppas de att detta med viruset släpper i vår och att Kvartsita kan segla och visa upp sig så mycket hon kan.

Väl hemma på Skaftö efter Hälleviksstrands varv, så var det lite målning och annat som återstod innan hon kunde få sin vintervila.

Börje Magnusson ersätter ”vevlingar” mot lattor. Lattorna bendslas fast i riggviren med ”tjärad märling” och är till för att klättra upp i masten bland annat för att lossa/beslå bram och märs

Lennart Martinsson en guru i föreningen

Lennart Martinsson som är en guru med detta bland skutor håller i själva seglingsprojekten tillsammans med Wiggo. Lennart är en av grundarna till T/S Gunilla och ligger bakom skutor som Havilah och Astrid Finne med mera. Lennart har en fantastiskt bra erfarenhet av detta och varit med och byggt upp båtarna och sedan seglat dem. Han är en nestor och en stor resurs i föreningen.

Lennart Martinsson.

Det fina i det hela är att Lennart bor på Skaftö och även Wiggo och de andra i styrelsen och det gör att de väldigt lätt kan prata med varandra och de i styrelsen träffas här nere vid Kvartsita var och varannan dag. Alla i styrelsen gör ett gediget jobb och hjälps åt.

Wiggo med en ”räckstötta” som är ett kraftigt stycke trä som till sin halva längd finns över däcket och är kopplad till lästången. Den undre halvan under däcket längs fartygets spant och bidrar till skrovets styrka. De bytte fyra stycken räckstöttor på senaste varvsjobbet.

Segling med ungdomar

Det finns ett stort intresse utifrån att segla med Kvartsita. De har haft avslutning av konfirmationsläger som seglat och även ett gäng från Island som är diabetiker som kommer och seglar med Kvartsita vartannat år. Även de synskadades Riksförbund är ute och seglar med Kvartsita. Fast det finns ett problem och de är att de skulle behöva fler ungdomsledare som vill ut och segla med ungdomarna.

Kvartsita blev delvis handikappanpassad 1987 (finansierat av Drottning Silvias fond). De har en handkappshiss från huvuddäcket till salongen.


Viktigt att synas i framtiden

Tankar om nästa år och framtiden är att Kvartsita måste synas mer och bli en del av Lysekils kommun. Föreningen kan inte bara leva på chartersegling utan måste visa upp sig här och få igång verksamheten i en större bredd.

Båten är nu i toppskick och kan seglas mycket mer med idag än den kunde förut. Wiggo säger; ”Det ligger en kulturskatt i Fiskebäckskil och Skaftö byggdes en gång upp med skutor som fiskade ock körde last med mera och är en del av kulturen i vår kommun. På 1800-talet var Skaftö verkligen stora på fraktfartyg och fiske”.

Vara med på olika evenemang i kommunen i framtiden

Tanken är att kunna vara med på de evenemang som en skuta kan passa in i när det händer saker i Lysekils kommun.

Kanaldagarna som varit i Grundsund kommer i framtiden bli Skaftödagarna och där kommer de givetvis att vara med både i Grundsund och Fiskebäckskil. Även området runt Kvartsita är ett område som föreningen skall se till att det är tillgängligt för alla.

Börjar man borta vid Lyckans Slip Lyckans Slip, så är det ett kulturområde som har en historia som är väl värd att berätta och den skall berättas. De har kyrkan, Sjöstjärnans hus och så kan man gå runt här nere vid kajen och där ligger Kvartsita i all sin prakt säger Wiggo.


Vill gärna samla andra fartyg i Fiskebäckskil på en träff i framtiden

En större träff med olika segelskutor i Fiskebäckskil finns också i tankarna i framtiden. Att samla dessa gamla träbåtar med kulturvärde hade varit fint, men då krävs det att även andra ställer upp. Men det hade blivit en fin inramning i Fiskebäckskil med ett antal seglarskutor liggande inne i Fiskebäckskil.

400 medlemmar i föreningen

Idag har de cirka 400 medlemmar i föreningen och i höst har de investerat i ett föreningsprogram för att underlätta utskick till alla medlemmar med nyhetsbrev och annat. Vill du bli medlem i föreningen så klickar du på länken här och läser hur man gör. https://www.kvartsita.se/om-oss/bli-medlem/?fbclid=IwAR0AEUpQKIU_d5v3fgLdeu3DK8pNamrGgUySa2bqichVRIJsW2W0ARDyVv0

I april skall T/S Kvartsita vara seglingsklart och i maj startar utbildningen av besättning. Utbildningen sker under två helger och innefattar familisering, basic safety light (BSL), och utbildningssegling.

Vill du vara med och sponsra T/S Kvartsita så ta kontakt med Kvartsita via deras hemsida. https://www.kvartsita.se/

Föreningen finns även på Facebook som du hittar här: https://www.facebook.com/Kvartsita

Det skall bli så spännande att få följa T/S Kvartsita till våren med de nya seglen och ett fartyg som är i topptrim.