Idag på bloggen får ni träffa en världskändis. Han har precis varit aktuell i tv-serien Saltön där han spelade Allan som i serien är tillsammans med baddräktsmiljonären Philip O’Don som spelas av Erik Ståhlberg. Kola Krauze berättar bl.a. om hur det var att vara med i tv-serien Saltön som spelades in på Skaftö.

Idag på bloggen får ni träffa en världskändis. Han har precis varit aktuell i tv-serien Saltön där han spelade Allan som i serien är tillsammans med baddräktsmiljonären Philip O’Don som spelas av Erik Ståhlberg, som öppnade en spaanläggning på Saltön.

Kola Krauze har medverkat i en rad olika filmer – och tv-serier. Helt nyligen vann han priset för bästa skådespelarinsats på Sveriges kortfilmsfestival. Han har bl.a. medverkat i allt från Kvinnor emellan, Kvarteret Skatan, Hey baberiba, Wallander, Solsidan, 24: Live Another Day, Pojken med guldbyxorna, Jönssonligan – Den perfekta stöten, Outlander, Innan vi dör, Half Brother, Torpederna och nu senast i Saltön som spelades in hösten 2015 på Skaftö.

kola_krauze_medium_1200
Kola Krauze Foto: Bengt Säll.

När jag får tag på Kola Krauze befinner han sig i Visby och spelar in en kommande Maria Wern-film. Kola Krauze är uppväxt i Storbritannien. Jag frågar Kola hur det kom sig att han blev skådespelare och varför han flyttade till Sverige?

–Ja, det ena har inget med det andra att göra egentligen. Jag flyttade till Sverige som kärleksinvandrare, jag tycker att det är den bästa anledningen att flytta till Sverige.

Jag var med i en hårdrocksgrupp i London på nittiotalet och stod på konsertscenen och vrålade för full hals, och i publiken stod en vacker ung blond kvinna. Våra ögon möttes och 22 år senare är vi gifta och har tre barn. Detta är bevis på att hårdrock är väldigt farligt. Jag flyttade till Sverige för hennes skull. Och varför inte, nu när jag är här vill jag absolut inte lämna landet, jag tycker att det är det bästa landet i världen.

Men hur jag blev skådespelare, det hände helt enkelt senare. Jag kom till en punkt i mitt liv där jag inte trivdes med nånting, förutom med min relation. Jag ställde mig frågan; ”om du kunde göra vad som helst och det inte fanns hinder och saker i vägen, vad skulle du göra då”?

Jag hade nyligen sett den första filmen i trilogin om Ringarnas herre, The Fellowship of the Ring och jag kommer ihåg att jag var helt överväldigad av filmen. Jag tror jag såg den fem kvällar på rad på bio, och det är för övrigt min favoritbok. En av de många tankar som jag fick från den filmen var, men vad fasiken, varför gör inte jag det här, så enkelt var det.

Jag hade nybörjartur för att jag fick en roll i en SVT-serie, och den första skådespelare jag spelade mot var Reine Brynolfsson av alla människor, en väldigt trevlig person för övrigt. Självklart tog det ett tag efter det innan det blev någon fortsättning, men den där nybörjarturen som jag fick, det är nåt som jag tror många människor erfarar som satsar på något. När man har gjort ett val så får man en liten knuff, som om universum säger; ”här får du lite uppmuntran, sedan kommer det bli jävligt svårt, men när det bli svårt, kom ihåg att det gick lite bra där i början”. På den vägen har det varit. Sedan dröjde det, och jag skulle nog säga att vändpunkten kom 2010 och efter det har det fortsatt.

 

Hur det kom sig att du medverkade i tv-serien Saltön?

–Ja, det var ganska längesen nu, 2014. Jag jobbade på Polishögskolan i flera år med övningar med avgångseleverna, ett väldigt bra jobb förresten. Där träffade jag en annan skådespelare som föreslog att jag borde ta kontakt med en rollsättare för en serie som heter Viva Hate. Jag ringde upp och fick en provfilmning för Viva Hate som polis. Jag fick inte rollen, men det är ingen fara för att jag tycker så här; ”att alla möten är provfilmningar, och alla provfilmningar kan leda till något i framtiden”. Och mycket riktigt, lite längre fram fick jag plötsligt ett mejl från rollsättaren Lotta Forsblad, för övrigt en helt underbar kvinna, som frågade om jag ville provfilma för Allan. Jag gjorde en provfilmning där regissören Lena Koppel var med, och jag fick rollen. Det var verkligen en gudagåva kan jag säga, utan tvekan. Jag är otroligt glad över just den här rollen.

 

Varför betydde den rollen att få spela karaktären Allan så mycket för dig?

–Allan är en mångfacetterad karaktär. Det fanns väldigt mycket jag kunde göra med den. Det är en komplex roll, om jag får säga så. Det är sällan man får så bra karaktärer att spela. Sedan fick jag väldigt fria händer. Jag måste verkligen ge en eloge till regissören Lena Koppel för det. Det flöt på bra när vi spelade in. Vi kanske bara hade två scener där vi diskuterade lite. Jag vill påpeka att hon fick som hon ville.

Men annars upplever jag att jag fick skapa Allan utifrån manuset, mina egna idéer, min egen forskning och mina egna förberedelser. Det är precis såna roller jag vill ha, d.v.s. inte roller som Allan, men en roll där man kan göra väldigt mycket. Jag är inte en skådespelare som spelar mig själv. Många gör det, i olika grader. Det funkar väldigt bra för vissa skådespelare, det är inte nödvändigtvis dåligt, men jag är av en annan skola.

Gary Oldman när han var ung, och som kanske gör comeback snart som Winston Churchill, Daniel Day-Lewis och Robert De Niro när han var ung, det är mina förebilder. Jag hoppas att folk som inte vet vem jag är, inte känner mig och som tittar på Saltön, tror att Allan finns på riktigt i stort sätt. Men jag kan säga att skillnaden mellan mig och Allan är så enorm att det är som dag och natt.

 

1371120KolaKrauze02_0
Kola Krauze som Allan i Saltön. Foto: SVT.

Serien Saltön har åter igen blivit en succé med en miljonpublik. När vi pratades vid berättade du att Saltöninspelningen var en fantastisk upplevelse för dig, vad har du för minnen av Skaftö och inspelningen?

–Vi spelade in på Skaftö och var där i tre månader. Jag var givetvis inte där hela tiden, men ändå har jag väldigt många minnen från den tiden. Dessutom för jag dagbok, och för väldigt noga anteckningar. Jag skulle lätt kunna skriva en roman bara om den inspelningen.

Det första jag tänker på är att i scenen i början på avsnitt tre, när Allan räddar Philip från bassängen, det var jätteroligt. Det som hände var att vi gick nära bassängen, Philip fanns redan i bassängen. Jag hade läst manuset och där står det att Allan dyker i bassängen, simmar till botten där Philips kropp ligger, som det brukar hända med folk som har drunknat eller halvdrunknat, och jag skall rädda Philip.

Jag var helt beredd på att dyka i och simma under vattnet. Men givetvis visste jag att det där kan vara svårt att filma och att man inte kan göra omtagningar, särskilt eftersom man måste vara torr innan det händer. Jag hoppade inte i, utan jag väntade. Det var en lite förvirrad stämning, och jag frågade många gånger, Ska jag hoppa i nu? För att försäkra mig att jag verkligen skulle hoppa i bassängen. Jag fick svaret ja, flera gånger. Ja, hoppa i, så jag gjorde det. Plask!

Ja, tystnaden som uppstod var så tjock att ja, det är en kliché, men man kunde höra tystnaden. Lena regissören, lade sitt ansikte i sina knän. Jag förstod att något hade gått väldigt, väldigt fel. Jag vet inte riktigt varför jag fick instruktionen att hoppa i, om det bara var en förvirring, ett missförstånd, eller om Lena sade ja när hon menade nej, men ja, nu kan jag skratta åt det. Då kände jag mig som om jag hade förstört allt för alla.

Tack och lov fanns det en andra uppsättning av mina kläder. Så i den scenen ser man faktiskt att jag är lite blöt, och det kan man köpa, för Allan har plaskat ivrigt för att få Philips kropp närmare bassängkanten, men egentligen är det för att jag faktiskt hade dykt i bassängen några minuter innan av misstag. Sånt händer.

 

Hade du någon tid över att utforska Skaftö när du var ledig från inspelningen av Saltön?

–Jag hade egentligen inte så mycket tid, för att det var långa dagar, och oftast kom vi ganska sent till Skaftö kvällen innan och filmade hela nästa dag. På morgonen dagen efter åkte vi hem. Jag är en som är lite besatt av att förbereda mig dessutom. När jag hade någon ledig stund eller ledig tid satt jag oftast på hotellrummet och rabblade repliker eller gjorde andra förberedelser som jag tyckte var viktiga för rollen.

Men jag simmade i havet och jag vandrade runt i hela Fiskebäckskil. Det var väldigt vackert och fantastiskt. Jag var även i Lysekil några gånger, fast bara väldigt kort. Samtidigt var det också väldigt viktigt för mig att umgås med Erik Ståhlberg så mycket som möjligt. Jag hängde mycket med honom.

Jag kan berätta om en rolig grej eller konstig grej som hände. Erik och jag satt och åt en fin middag på Gullmarsstrand, och två lite uppfriskade fiskare som brukade fiska kräftor satte sig nära oss. Jag vet inte om de kände igen Erik eller hur det var, men de fattade att vi var skådespelare och att vi var med i Saltön. De började prata med oss, och det var ingen fara för det var bara trevligt. Men det som var lite sjukt var att de hade just varit i Lysekil och gått in på nån krog och blivit blåslagna av någon för att de kommit till Lysekil för att fiska kräftor på ett helt lagligt sätt vill jag tillägga. Men de var inte från Bohuslän.

Jag minns inte om de var skåningar eller vad de var, men jag var lite förvånad. I efterhand låter det som en spännande vilda västern historia. Det kändes väldigt konstigt att man kunde bli blåslagen bara för att man kom och fiskade kräftor i Lysekil år 2015.

 

 Har du besökt västkusten och Bohuslän någon gång tidigare?

–Nej tyvärr, det har jag inte. Eller rättare sagt, jag har bara varit i Göteborg innan, och det många gånger. Göteborg är ett stort område för filmproduktion och jag har bara varit i Göteborg på grund av jobb. Där spelade jag in Jönssonligan, Pojken med guldbyxorna och även två extremt bra kortfilmer varav början på en av dem är inspelad på Röda Sten, den så kallade ökända Ghettoplayan. Så nej, förutom Göteborg så är Fiskebäckskil och Lysekil mina enda riktiga erfarenheter av västkusten.

 

Eftersom jag är ett stort 24 fan där jag anser att det är en av de bästa tv-serierna som gjorts med Jack Bauer i huvudrollen. Jack Bauer spelas av Kiefer Sutherland. Efter det jag läst, så åkte du över till London och sökte en av rollerna i 24. Du fick rollen som Danilo. Hur var det att medverka i 24, och hur var Kiefer Sutherland?

 –24 var en enorm erfarenhet för mig. Tempot under inspelningen, stressen var på en helt annan nivå än någon annan produktion jag varit med i tidigare, och faktiskt då jag även gjort andra stora saker efter 24. Men det var väldigt bra och väldigt bra för mig. Det är på grund av den produktionen som jag fick en av de största agenterna i England att representera mig.

Kiefer Sutherland var verkligen fantastisk. Det här säger jag inte för att smöra, jag har gillat honom som skådespelare sedan tidigare. Min favoritroll med honom är faktiskt inte så känd, det är en film som heter Dark City. Där han gör en riktigt bra roll.

Han gör sina egna stunts, och det är hårda stunts. Han är faktiskt ganska skadad efter alla dessa år, och det erkände han själv. Han hade svårt att gå mellan tagningarna. Jag har stor respekt för det där. Han gjorde tagning efter tagning efter tagning där han var helt perfekt och klockren, men tyvärr, omtagningarna behövdes för att de andra stuntmännen inte riktigt hängde med.

Det var en av de stressigaste produktioner jag har varit med om, och jag tror att alla led av stress förutom Kiefer Sutherland som verkade ha stenhård koll på allt. Men jag hade en scen med honom, och i efterhand tog vi hand och han sade till mig; ”Thank you my brother”. Han var jättevarm och välkomnande. Jag gick därifrån och kände mig helt varm i kroppen. Åh, Kiefer Sutherland, han kallade mig my brother. Sedan kom jag på att han kom inte ihåg vad jag heter, han hade just jobbat med 33 andra skådespelare. Men det var roligt.

 

Saltön spelades in 2015 och jag antar att du hunnit med mycket sedan dess. Jag såg att du skall medverka i fjärde och sista säsongen av Bron. Vad föredrar du att spela när du är med i en tv-serie eller film?

–Det är lite som det jag redan sagt om Allan. Det handlar om att få en roll där jag kan göra mycket. Jag får faktiskt inte säga nånting om Bron, och det är rätt så nyligen som det blev tillåtet att ens säga att man är med i fjärde säsongen. Det enda jag vill säga är att min roll i Bron är helt annorlunda jämfört med det jag gör i Saltön, och det gläder mig för det är fantastiskt roligt. Det är precis så jag vill ha det med en enorm variation.

Jag vill kunna visa min bredd, och tänja på min bredd, därför att vi har alla begränsningar. Till och med de bredaste skådespelarna som kan spela vad som helst har nån begränsning nånstans, och jag tror inte det gäller att hålla sig inom de begränsningarna. Jag tror att man kan tänja på dem genom att utmana sig själv.

Om du fick välja en drömroll som du fick spela, vilken hade du valt då?

–Det där med drömroller är svårt. Samma år som jag spelade in 24 fick jag provfilma för min drömroll. Det var verkligen min drömroll, det var huvudrollen i en brittisk tv-serie. Det skulle bli sju säsonger, och det var den mest påkostade brittiska tv-serien genom tiderna. Jag fick provfilma för huvudrollen, och var på kortlistan i flera månader. Till slut fick jag veta att jag inte fick huvudrollen. Och var… knäckt, eller knäckt är kanske ett för hårt ord. Jag var inte knäckt, men jag var ledsen, eller jag vet inte vad för att jag inte hade fått den. Jag var nog lite knäckt för jag tänkte att den där chansen kommer inte igen. Det är som att se en komet som kommer en eller kanske två gånger i ens liv.

Men jag har verkligen tänkt om där därför att åren gick, och nu är det 2017. Det var faktiskt häromdagen som jag tänkte igen på den där drömrollen jag hade provfilmat för. Jag tänkte, hur gick det för den serien som var en sjusäsongers mastodontserie som britterna skulle göra? Jag googlade lite. Jag vill inte säga vad det är för serie, bara för att jag inte vill vara negativ. De hade gjort en säsong, den hade fått usel kritik och de lade ner serien.

Han som fick huvudrollen, inget ont mot honom, jag känner inte honom men han fick usel kritik. Det blev en kalkonserie. Och jag menar inte att det var för att jag inte var med. Antagligen hade jag fått rollen så skulle det också blivit en kalkonserie, och jag skulle också fått usel kritik. I alla roller är det ett samarbete mellan regissören, skådespelaren, fotografen och klipparen som måste fungera. Uppenbarligen var det nåt som gick extremt snett med den storsatsningen. Numera tänker jag inte längre i sådana termer som drömroller.

Jag vill jobba med bra regissörer, bra manus, bra klippare och bra fotografer. Men det där var kanske ett lite tråkigt svar.

Om vi ska bara hitta på något nu… Lon Chaney, jag tror hans namn fortfarande betyder mycket för folk som åtminstone är intresserade av film. Det är en skådespelare från tjugotalet i USA. Jag såg en av hans filmer från tjugotalet, det är självklart tysta filmer. Jag slogs återigen av vilket geni den här skådespelaren var. Jag tycker det skulle vara otroligt spännande att göra en långfilm eller en tv-serie om honom, och då vill jag spela honom. Det blir nån sorts metafilm, en skådespelare som spelar en skådespelare, och det är självklart inte första gången det har gjorts. Lon Chaney är någon som förtjänar uppmärksamhet än idag, och om vi ska hitta på ett drömprojekt till mig själv så ja, då kan jag spela Lon Chaney.

Stort tack för att du ställde upp på en intervju Kola Krauze, och det skall bli intressant att få följa dig i framtiden. Stort lycka till. Foton använder jag med tillstånd av SVT och Kola Krauze.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lars Hjelm har ett drömjobb. Han jobbar som Stuntman.

Idag får ni möta Lars Hjelm från Lysekil som jobbar som stuntman. Första filmen var ”En på miljonen” med Tomas Von Brömssen och den senaste han varit med i är ”Kraftidioten” som Stellan Skarsgård har huvudrollen i som spelades in i Norge men ännu inte haft premiär. Han har träffat Daniel Craig, George Clooney, Mikael Persbrandt m.m.

Det här är Lars Hjelm. Född 5 mars 1973 i Lysekil. Jobbar till vardags på Forsstroms i Lysekil.

IMG_6330
Lars Hjelm.

Intresset började i unga år. 

Allt började redan i unga år när han hoppade runt i bergen här i Lysekil. Sedan utvecklades det till att han började dyka och hoppa fallskärm. Gymnastikföreningen var han aktiv i och fick utlopp för sin överskottsenergi. Han hade ett väldigt stort filmintresse redan i unga år. Han blev nyfiken av hur de gjorde saker och ting.

 

Drog till florida efter gymnasiet.

Han tittade mycket på James Bond och funderade på hur de överlevde alla fall och stunts som gjordes. Efter gymnasiet drog han till Florida ,Orlando och gick kurser i stunt. Han tror detta var i början på 90-talet. På den tiden var det den stuntkursen som fanns i Amerika. Idag finns det fler berättar Lars. Efter kursen kom han hem och var sugen på att börja arbeta. Fast det var inte det lättaste. Även om du gått kurs så var det inte säkert att man fick jobb direkt. Stuntyrket är ett gesällyrke. Man måste hitta någon äldre som accepterar att de lär upp en.

Man kan lära sig ungefär 10% på skolan resten måste man ut och lära sig genom att jobba berättar Lars. Det fanns i stort sett en stuntman på den tiden och det var Johan Thoren. Ett halvår innan Lars blev klar med utbildningen skadades Johan svårt i ett stunt och slutade. En kollega till Johan som heter Kimmo Rajala tog över och startade ett nytt bolag.

 

Lars Ringde Kimmo Rajala.

Han ringde Kimmo och sa som det var han ville verkligen jobba med stunt. Kimmo sa att ; ”det ringer ungefär en i veckan och säger samma sak som dig”. Men som tur var hade Kimmo ett jobb på västkusten han skulle göra. Kimmo var Stockholmsbaserad.

 

Åkte till Göteborg och provfilmade.

Lars fick åka till Göteborg och göra en provfilmning för filmen ”En på miljonen” med Tomas Von Brömssen. Lars var lika lång som Tomas och provfilmingen gick jättebra. Han fick göra stuntet som var att hoppa över ett skrivbord och snubbla på golvet i filmen. Lars stuntdebut blev alltså 1995. Jag frågar Lars om han var nervös? ; ”Ja visst var man nervös”.

Några dagar innan så var det kostymprovning och Lars berättar att han gick som på nålar. Han kom in till kostymprovningen och där satt Tomas Von Brömssen. Lena Philpsson var där också för hon var tillsammans med Måns Herngren då. Måns var regissör för filmen. ; ”Klart man var nervös man ville ju inte göra bort sig vid första filmen”, säger Lars och skrattar. Sen dess är Kimmo och Lars goda vänner och jobbar ihop. I vissa filmer så gör han inga stunts utan jobbar även som koordinator. Han beräknar hur stuntet skall genomföras.

IMG_6318
Lars med sin Star Wars figur. På väggen finns det en massa kort från olika filmer.

Inga direkta skador vid inspelningarna.

Jag frågar Lars om han skadat sig någon gång? ; ”Nej aldrig riktigt allvarligt, det värsta var vid inspelningen av ”Hotet” från 2004 där det skulle vara en scen med en snöskoter som blev jagad av en helikopter. Snöskotern skulle fatta eld och krocka med en gran”. Lars visade mig denna scenen och han flög 22 meter i luften och landade på isen med ett snötäcke som tur var men fick där en sträckning i ena axeln och det får man vara nöjd med. Det är det värsta som hänt berättar han.

Jag frågar vidare om han är rädd någon gån? ; ”Nej man är så koncentrerad och fokuserad på stuntet”. Jag frågar om han får någon adrenalinkick av det? ; ”Ja fast det kommer mycket senare. Det kan ta flera timmar efter man gjort tricket så får man en kick. Blir man påkörd av bilar så spelar det ingen roll hur mycket skydd du har, det blir alltid lite blåmärken. Man rullar ner för trappor och det går inte att skydda sig helt”.

Vissa stunt berättar Lars att om det felkalkylerat så kan man dö. Allt måste stämma på en tiondels sekund. Det högsta Lars har hoppat från är 28 meter. Missberäknar man lite vind eller uthoppet och inte landar på luftkudden så är det kört berättar han.

Han berättar om ett stunt där han och Kimmo skulle hoppa från 17 meter och landa samtidigt i en luftkudde. Där gäller det att de landar samtidigt. Skulle den ena landa någon sekund innan så blir det katapultverkan och den andre åker iväg igen. Det gäller att ingen tvekar när man gör ett sådant hopp. Lars berättar att efter ett hopp t.ex. så tittar man igenom filmen och ser om det blir bra eller om man måste ta om det.

 

IMG_6335

1996 var han med i ”Den vita Lejoninnan”, och i ”Att stjäla en tjuv” var han koordinator. 1997 var det stunt i ”Reine & Mimmi i fjällen” och även stunt i ”Kalle Blomqvist och Rasmus”. 1998 blev det tv-serier ”Aspiranterna” och ”Kvinnan i det låsta rummet”.  I filmen ”Sista kontraktet” blev det stunt. Var även med i tv-serien ”Segermyhr” detta år och hade där en liten roll. Lars spelade en tv-producent som kommer i bråk med Ulvesson.

Kimmo, Ulvesson & Lars.

1999 blev det ”Anna Holt”och ”Tomten är far till alla barnen”, i filmen är han tomten som hamnar i bråk med Peter Haber och landar i ett glasbord. Lasse Åbergs ”Hälsoresan” var han också med i och gjorde stunt. Detta året blev det även tv-serier.

År 2000 medverkade han i ”Jönssonligan spelar högt” och ”Judith” tv-serie.

2001 blev det ”Så vit som snö”, ”Kalle Blomkvist och Rasmus”, ”Det största i världen”, ”En fot i graven” och tv-serien ”kommissarie Winter”.

2002 ”Lilja forever”,” Smådeckarna”, ”Bäst i Sverige”, ”Olivia Twist”, ”Klassfesten” och ”Taurus”.

2003 var det ”Ondskan” , ”Kopps”, ”Sprickorna i muren”,” Emma & Daniel”, ”Skenbart”,” Mannen som log”.

2004 ”Hotet”, ”Strandvaskarna”,” Populärmusik från Vittula”, ”Håkan Bråkan & Josef”, och ”Andreas korset”.

2005 ”Percy, Buffalo Bill & jag”,”Kim Novak Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”, och ”Bang bang orangutang”.

2006 ”AK3”, ”Den som viskar”,” Den enskilde medborgaren” och ”Babas bilar”. Kortet under här är från den filmen. Här ser man inte Lars, men han ligger i bilen med ett midjebälte om sig.

Från filmen ”Babas bilar”. Här ligger Lars i bilen i detta stuntet.

Var med i filmen Arn.

2007 ”Allt om min buske”,” Hoppet”, ”De glömda själarnas ö”, ”Interlude”,” Ett öga rött”,” Kapten Ahab”, ”Solstorm”, och ”Arn”. I Arn är väl den filmen som han synts mest i. Att vara med i Arn var som en barndomsdröm berättar Lars. Att få springa runt där med svärd och pilbåge och slå varandra var jättekul och att man fick betalt för det var en bonus berättar Lars och myser.

I en av filmerna hade Lars en roll. Han var Arns barndomskompis som skulle anfalla en kung och hugga huvudet av honom berättar Lars. Lars hade även en stuntscen till häst i en av filmerna. Det var en jätteproduktion berättar han vidare. Han var i Falköping 3-4 veckor och arbetade med Arn.

Från filmen ”Arn”. Lars står i mitten.

2008 blev det ”Irene Huss”. 4 filmer med både stunt och koordinater. Det blev mer ”Arn”, ”Låt den rätta komma in”, ”Vi hade i alla fall tur med vädret”, och tv-serien” Livet i Fagervik” 12 episoder.

2009 ”Familjen Babajou”, ”Flickan”, ”Yatzy”, ”Kenny Begins”, ”Sommaren med Göran”, ”Män som hatar kvinnor”, ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”. Han brann och var polis i Millenium triologin.

Lars, Georgi Staykov och stuntkollegan Pernilla.
Skärmavbild 2012-01-15 kl  14 41 30
Här brinner Lars i en av Millenium filmerna.

2010 blev det ”Flykten från Bastöy”, ”Maria Wern”, ”Änglagård 3” där han gjorde ett stunt som präst. ”The American” med George Clooney var han också med i. Där hade han en roll i början av filmen som spelades in i Östersund.

Detta är den största internationella film som Lars varit med i. Lars berättar att största delen av filmen är inspelad i Italien men inledningen till filmen blev alltså inspelad i Östersund. Lars spelade Hunter One. Lars blev skjuten och trillade ner för ett berg precis i början av filmen. Han berättar att det var mycket paparazzi i buskarna vid det inspelningstillfället. Även helikoptrar flög runt och tog kort.

Jag frågar hur Clooney var?

– Han var  jättetrevlig.

untitled (3)
Lars & George Clooney.

2011 ”Försvunnen”, ”Jägarna 2”, och den Amerikanska versionen av ”Millenium”, ”The Girl With the Dragon Tattoo” där Daniel Craig spelar en av huvudrollerna.

Peter Stormare & Lars från Jägarna 2.

2012 tv-serien ”Äkta människor”, ”Kon-Tiki”, ”Snabba cash II” och ”Hypnotisören”. I Hypnotisören har även Lars en roll. Han spelar Polis i denna film. Han sitter och vaktar på ett sjukhus och han som ligger i salen vaknar upp och Lars blir slagen med en brandsläckare i huvudet.

Här brinner Lars i en Dansk film, där han spelar fågelskrämma.

2013 ”Kraftidioten” men den hade premiär först 2014. Det är en Norsk film med Stellan Skarsgård i huvudrollen. ”Mig äger ingen”. I den här filmen har Lars också en roll men det tänker jag inte berätta här utan det får ni se när filmen kommer.

Från filmen ”Mig äger ingen”. Med bl.a Mikael Persbrandt & Lars.

Har även varit med i Wallander och Beck.

Han har även varit med i ”Wallander” och ”Beck”. Beck blev det 17 filmer med. Jag frågar om han tog någon stänkare med grannen i Beck. Ingvar Hirdwall är så trevlig berättar Lars.

 

Ätit många frukostar med Persbrandt.

Han berättar även om Persbrandt och att de har ätit många frukostar ihop. Han hejar alltid och frågar hur det är i Lysekil när de träffas berättar Lars vidare. I Wallander har han jobbat med både Rolf Lassgård och Krister Henningsson.

Det är inte bara film och tv-serier. Reklamfilmer blir det också. Han har stuntat för Peter Foppa Forsberg i en reklamfilm där Peter springer på en husvagnsvägg, men det är Lars som gör detta. Jag frågar Lars hur många år till han kan hålla på som stuntman. Till jag blir pensionär säger han med ett leende.

Lars & Pernilla August.

Till sist ställde jag fem frågor till Lars.

Fråga 1. Trevligaste skådespelaren du mött?

-Harald Hamrell. ”Pojken med guldbyxorna” numera arbetar han med regi bl.a.” Äkta människor”.

 

Fråga 2. Film på bio eller en dvd hemma vid tv:n?

– Film är alltid bäst på ………BIO.

 

Fråga 3. Fritidsintresse?

– Gräva.

 

Fråga 4. Vilken är den film som du tycker har varit roligast att medverka i?

– 2 stycken filmer om ARN.

 

Fråga 5. Beskriv Lysekil med några få ord.

– Jordens medelpunkt.

Jag hade några intressanta timmar med Lars när vi satt och pratade. Tusen tack Lars att jag fick träffa dig och höra dig berätta allt roligt som sker vid en tv och filminspelning.

Bilderna har Lars gett mig tillstånd till att använda i detta reportage.