Hur många vet att vi hade ett världslag i bordtennis på träningsläger här i Lysekil 26 mars – 1 april inför EM 1990? Jag fick en intervju med Leif Ström som berättade hur detta gick till

Hur många vet att vi hade ett världslag i bordtennis på träningsläger här i Lysekil 26 mars – 1 april inför EM 1990?
Den 4 april 1989 skrev det svenska bordtennislandslaget för alltid in sig i historieböckerna när de besegrade Kina i VM-finalen med 5-0. Detta är enligt många den största bragden i svensk idrottshistoria någonsin.

Jörgen Persson, J-O Waldner och Mikael Appelgren var laget som slog Kina i finalen i Dortmund i Västtyskland.
Jag träffade Lysekils ”MR. Pingis” Leif Ström och frågade hur det kom sig att bordtennislandslaget kom till Lysekil.

CI2A4101.jpg
Leif Ström.

– Jag såg en artikel i bordtennistidningen att de sökte arrangörer för olika landskamper. Jag tog kontakt med bordtennislandslagets ledare Åke Berg och framförde att vi var intresserade av att ta emot landslaget här i Lysekil för både träning och matcher.
I januari-februari 1990 kom dåvarande förbundskaptenen Glenn Östh hit och jag visade honom runt här i Lysekil. Kronbergshallen var inte klar utan det var ett betonggolv inne i hallen. De ville ha ett träningsläger inför EM som senare gick i Göteborg samma år.

2016-09-28-0001.jpg

Lagbild Foto: ©Lennart Hård

Glenn tyckte att detta såg jättebra ut med närheten till allt. Det var första gången de både hade ett herr-och damlag ihop på ett träningsläger.
Leif behövde ha in 4 stora sponsorer som kunde sponsra med 100 000:- kronor ihop för kostnaderna som blev. Leif fick in 25 000: – av varje sponsor och allt gick i lås.

Hur löste ni detta med pingisbord?
– Det fick vi av förbundet som de skickade hit. Efter träningslägret så fick vi köpa ut dem för en billig penning.

2016-09-28-0007
Pingisbordet i glas som var gjort av dåvarande Pilkington som fanns i Lysekil. Foto ©Lennart Hård.

Var bodde spelarna under träningslägret?
– De bodde på Hotel Lysekil och allt blev väldigt lyckat.

2016-09-28-0002.jpg
Hela laget med killar och tjejer utanför Hotel Lysekil. Foto: ©Lennart Hård.

Vilka var spelarna och ledarna som var här 1990?
Ledare var: Glenn Östh, Sören Ahlén, Åke Berg, Bo Persson och Rainer Andersson.
Spelare: Mikael Appelgren, Johan Fallby, Peter Karlsson, Jörgen Persson, Thomas von Scheele, Göran Wranå, Patrik Torsell, Jan-Ove Waldner, Fredrik Lundqvist, Ulf Bengtsson, Kayode Kadiri, Erik Lindh, Gunnel Borgström, Lotta Erlman, Helene Gustavsson, Pernilla Pettersson, Marie Svensson och Åsa Svensson.

Sparring: Koji Matsushita som då spelade för Falkenberg.

2016-09-28-0008
Jan-Ove Waldner i Kronbergshallen i Lysekil. Foto: ©Lennart Hård.
jo
Foto: ©Patrik Klacken Klasson.
2
Foto: ©Patrik Klacken Klasson.
1
Foto: ©Patrik Klacken Klasson.

Cerry Holmgren som var handbollslandslagets massör masserade laget både 1990 och 1996 när bordtennislandslaget var här i Lysekil. Han masserade både killarna- och tjejerna 1990.

IMG_8079
Cerry Holmgren.

Cerry Holmgren minns.
Jag ringer upp Cerry Holmgren och han berättar att han minns de två gångerna bordtennislandslaget var här i Lysekil. Första gången var 1990 och det var samma månad som Sverige blev världsmästare i handboll och det var den 10 mars 1990.
Han fick hoppa in och massera både killarna- och tjejerna. Cerry minns Åsa Svensson som numera heter Åsa Carlsson och som redan då var ihop med Tickan Carlsson. Marie Svensson var också med på träningslägret berättar Cerry.

1996 blir Cerry uppringd av fotografen Lennart Hård.

Som tur är har jag lite olika kompisar som var med och fotograferade på den tiden. En av dem är fotografen Lennart Hård. Lennart berättar att J-O Waldner kom fram till honom och frågade vem han var. Lennart berättar att han fotograferar för en tidning här i Lysekil och är härifrån. Då ber Waldner honom att ringa Cerry Holmgren för att han vill ha massage av Cerry som då jobbade som massör för bl.a. handbollslandslaget. Lennart berättar att han ringer till Cerry som kommer till Kronbergshallen.

Har du något roligt minne från när bordtennislandslaget var här?

-Jag har ett minne från 1996 när spelarna skulle få ett roligt minne med sig från Lysekils kommun. De skulle få var sitt silltunnelock som var jättefint. Tyvärr så minns jag inte vem som gjort dem. Jag fick ta med mig locken hem för de flesta skulle iväg direkt efter finalen, så de kunde inte ta med sig locken hem. Jag tror jag hade silltunnelock hemma i fem år innan alla hade fått dem berättar Cerry och skrattar.

Bt96-5.jpg
Silltunnelocken. Foto:© Lennart Hård.
bt96-6
Mikael Westerlund och Leif ström. Foto: ©Lennart Hård.

Cerry berättar vidare att 1992 när OS går av stapeln i Barcelona så bodde de i ett hyreskomplex. Handbollslandslaget bodde högst upp.

Vi hade ordnat det så att våra överledare som var med oss sprang ut varje dag och köpte färskt bröd.
Det var inte alltid så roligt att varje morgon gå ner till restaurangerna på OS. Vi fick även leveranser med chark och annat till rummet och bl.a. J-O Waldner tyckte att detta var fantastiskt och var med oss varje morgon och åt frukost.

Waldner tog OS-guld.
Cerry masserade Waldner och var med honom inför de sista matcherna. Han var även med när J-O Waldner tog OS-guld. Det var en upplevelse. 2 dagar senare spelade de själva OS-final i Barcelona.
1996 när de spelade finalerna här i Lysekil mot Frankrike så satt Cerry med på bänken.

Finalen i Europaligan spelades i Lysekil.
Inte nog med att de var här 1990. 1995 såg Leif igen i tidningen att de sökte arrangör till Europacupmatcher. Leif och några till var i Falköping och tittade på en kvart-eller semifinal och förutsättningen var att skulle de vinna och då kunde Lysekil få finalen i Europaligan mot självaste Frankrike. Sverige vann och finalen i Europaligan blev lagd till Kronbergshallen i Lysekil.

Detta måste ha varit hur stort som helst?
– Ja, det var stort. Det var jobb med sponsorer och SVT skulle sända småsnuttar så vi fick ta kontakt med de som skötte reklamen vid sådana tillfällen. Jag minns att det var ett jävla jobb rent ut sagt. Jag hade skrivit ner allting från de att vi hämtade dem i Trollhättan tills vi lämnade dem. Det var ett hästjobb.

bt96-2
Inmarsch Kronbergshallen. Foto: ©Lennart Hård.

Lagen bodde på Hotel Lysekil. Leif minns att SVT krävde extraljus i hallen när de skulle filma. De fick klartecken att låna ljusen från Falköping. Men Leif fick igenom sin önskan om extraljus i Kronbergshallen så de behövde inte låna in några extraljus från Falköping.

bt96-8
Waldner och Persson. Foto: ©Lennart Hård.
bt96-9
Jörgen Persson. Foto: ©Lennart Hård.

Du fick även agera prisutdelare när det var dags att lämna ut priserna efter finalen eller hur?

-Ja, bordtennislandslagets ledare Åke Berg bad mig göra detta. Han berättade att det inte kommer någon från det svenska bordtennisförbundet så jag fick uppdraget att vara prisutdelare.

Göteborgsposten skrev i tidningen att MR Pingis i Lysekil fick dela ut priset till svenskalandslaget, vart var svenska bordtennisförbundets representant? Det var mycket skriverier om matchen och det var roligt.

Bt 96-1.jpg
Leif Ström delar ut priset till Sverige. Foto: ©Lennart Hård.
Bt 96-4.jpg
Andrapris till Frankrike. Foto: ©Lennart Hård.
Bt96- 3.jpg
Foto: ©Lennart Hård.

Sverige vann en tät kamp med 4-3 mot Frankrike. Jag tror det var 800 betalande till matchen i Kronbergshallen.
Samma var när de var här i Lysekil på träningsläger. Då spelades det några uppvisningsmatcher inför betalande publik och det var väldigt populärt.

Spelarna som såg till att Sverige slog Frankrike i Kronbergshallen var:
Jörgen Persson, Jan-Ove Waldner och Erik Lindh. Sören Allén var förbundskapten och Åke Berg lagledare. Sportkommentatorn Staffan Lindeborg fanns på plats här i Lysekil tillsammans med bordtennislandslaget.

3
Staffan Lindeborg på läktaren i Kronbergshallen. Foto: ©Patrik Klacken Klasson.

Staffan agerade både som speaker och reporter vid SVT:s inspelningar från träningslägret. Under träningslägret 1990 hade de hyrt in en duktig Japan som de sparrade emot. 2002 var de också här och tränade och då var det en grekisk spelare med och tränade med svenskarna.

Jag frågar Leif hur han kom in på detta med bordtennisen?

-Jag hade gått en steg 3 utbildning på Bosön. Jag bodde i Uddevalla på den tiden och både spelade och tränade bordtennis. Jobbet var på Lasarettet i Uddevalla. Jag gick även jag en fritidsledarutbildning under 2 års tid. I samma veva som utbildningen var klar startade Gunnar Karlsson bordtennisklubben på Fast Vänskap här i Lysekil.
Gunnar ringde in till Bohusläns Bordtennisförbund och frågade om de hade någon instruktör som de visste om. Jag åkte ut till Lysekil som då hade spelare som Lennart Hård, Tomas Fahleson och Raymond Jönsson m.m. Det fanns ett gäng med spelare i Lysekil. Det blev att åka ut till Lysekil på helgerna och träna med killarna.

Leif blev Fritidgårdsföreståndare på Slättegården här i Lysekil.
-Efter ett tag ringde Gunnar Karlsson mig och frågade om jag ville börja jobba som fritidsledare i Lysekil. Jag blev Fritidgårdsföreståndare på Slättegården här i Lysekil 1974. För att få ihop timmarna så kom jag in i gamla idrottshallen och där jobbade redan Hasse Franzén, Börje Mattisson och Sven Emanuelsson. Jag jobbade även ihop med Alfred Hjelm som var säsonganställd.

Vi var bl.a. ute och hämtade tång till det lilla badhuset som låg bredvid seglarklubbens lokaler. Det var så det började.
Jag var med i styrelsen och var tränare och spelare fram till början på 2000-talet. Vi fick en förfrågan om vi ville ha en kanslist. Han tog över mitt jobb både som tränare, spelare och lagledare.
Det gick spikrakt uppåt för klubben som gick från fyran till trean och sedan hade vi några år i tvåan innan vi gick upp i ettan där vi åkte ur och kom tillbaka till. Vi fick även kvala till högsta serien men vi klarade inte av det. Samtidigt här så hade klubben en Kines som var väldigt duktig.

Sen så gick det neråt och idag är vi där vi är. Vi har en väldigt lite verksamhet idag. Det har varit många roliga år, och jag har nog hållit på med bordtennisen i 50 år.
Stort tack Leif för att du ställde upp på en intervju. Även tack till Cerry Holmgren, Lennart Hård och Patrik Klacken Klasson.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Mikael Appelgren som bor i Shanghai och jobbar på Volvo Cars

Idag får ni träffa Mikael Appelgren som är född 1972 i Uddevalla, men som idag bor i Shanghai. I början av uppväxten bodde han med familjen i Svältekil nära Rotviksbro i Uddevalla. 1976 flyttade familjen till Brastad.

bd8ed8be-a717-4140-8f36-df38cf0daf64
Mikael Appelgren läser vad som händer i Lysekil på Glicko.me

Gick du i skolan i Lysekil? 

– Ja, jag gick årskurs 1-6 i Stångenässkolan i Brastad och högstadiet 7-9 i Lysekil.

Berätta lite om din uppväxt. 

– Jag hade en bra uppväxt i en traditionellt Svensk familj med Mor, Far och Lillasyster nere i Hjälmedal. En bra plats att växa upp på med många andra ungar i samma ålder. En liten oas skyddad från omvärldens hemskheter.

Vad var ditt första jobb? 

– Husqvarna i Brastad.

Gick du i något gymnasie? 

-Ja, jag gick på Lindesskolan i Lindesberg.

Sen så började du jobba på Autonova i Uddevalla och flyttade dit.

– Jag började arbeta i Karossfabriken på Autonova 1996 om jag inte minns helt fel. En bra arbetsplats med helt fantastiska kollegor. Lärde mig otroligt mycket om Karossbyggnation under mina år där.

Efter några år flyttar du vidare till Göteborg. 

– Efter några år så fick vi en ny chef på Kaross Engineering i Uddevalla som heter Stefan Niklasson (vi arbetar i dag tillsammans i Taizhou som kollegor) som tidigare varit Kvalitetschef i Volvo’s fabrik i Thailand.

Han var en chef som lyckades motivera dom yngre grabbarna att bli nyfikna och hungriga på vad som finns utanför kommunen, Sverige och Europa. När sedan möjligheten dök upp att kunna börja arbeta på Stefans gamla avdelning KDO (Knock Down Operations) i Göteborg så nappade min kollega Andreas Andersson och jag direkt och flyttlassen gick till Göteborg.

Vad händer i ditt liv efter det? 

– När jag började på KDO så hade vi fabriker i Kuala Lumpur, Bangkok och Pretoria i Syd- afrika. Vi blev väldigt bra omhändertagna av en grupp ingenjörer och tekniker med ett otroligt  brett kunnande och en passion för vad de gjorde, lite mer som en livsstil än ett arbete för dem flesta tror jag.

Man kunde snart konstatera att det fanns mycket att lära från det här gänget. Från 2004-2010 så var man i stort sett konstant på resande fot runt om i Asien/Afrika och det är år som jag absolut inte skulle vilja ha ogjorda. En fantastisk tid i mitt liv.

Idag jobbar du på Volvo Cars i Kina. Hur kom det sig att du hamnade i Kina och Shanghai?

– I Januari 2011 så fick jag äran att flyta till Chengdu i Kina och starta upp den första så att säga högvolymsfabriken utanför Europa. Detta var förstås en enorm utmaning för oss alla att ro projektet i hamn.

Projektgänget som flyttade dit var i många fall handplockade killar och tjejer från Göteborg, Olofström och Gent i Belgien. Med den här gruppen på ca 25 totalt skogstokiga och ruskigt kompetenta människor så tvivlade jag inte en sekund på att detta kommer att bli hur kul och bra som helst.

Det blev 4 1/2 händelserika år i Chengdu! Gifte mig med min fru Zhou Huixing och vår son Max kom till världen. Chengdu är för övrigt min absoluta favoritplats på jorden, trots sina dryga 13 miljoner invånare så känns den liten och behaglig med ett bra klimat.

Hur ser din vardag ut?

– I dag så veckopendlar jag till en stad som heter Taizhou längs kusten söder om Shanghai. Där vi bygger en ny fabrik tillsammans med VCC’s ägare Geely. Det är ett unikt och mycket spännande projekt.

Hur är det att leva i Shanghai?

– Shanghai är egentligen som vilken modern storstad som helst där man kan hitta allt och lite till. Staden är väldigt västerländskt influerad så jag får inte “den där Kina känslan” jag tycker om. När man ändå är här vill man uppleva och se något annorlunda varje dag.

unnamed (1)
Här är huset som Mikael bor i med sin familj.
unnamed (3)
unnamed
unnamed (2)

Längtar du hem någon gång?

– Visst gör jag det, speciellt på sommaren när mina vänner postar bilder när de är på sjön etc. på Facebook. En baksida med att bo så långt ifrån Sverige är avsaknaden av saker som snus, aromat, hushållsost och färdigskivad skogaholmslimpa….bara för att nämna några .

Jag vet även att du har ett stort intresse för fotografering. Hur startade det?

–  Har nog tyckt om att fotografera ända sedan jag var liten men det tog riktig fart när digitalkameran kom. Har alltid haft kamera med mig på alla resor, tillsammans med dagboken så är det ett fantastiskt sätt att ha kvar alla minnen. Har blivit en ansenlig mängd bilder under åren som gått så det gäller att ha disciplin på struktur och backup’er.

Du har även vunnit pris för din fotografering. Hur kom det sig?

– Har varit med i några tävlingar på nätet men det var länge sedan nu.

Vad gillar du att fotografera?

– Jag har alltid tyckt om gatufotografering och porträtt på gamla människor. Gatuporträtt på gamla Asiatiska människor är något jag tycker speciellt mycket om, varje ansikte har sin egen historia att berätta.

Om jag ber dig att välja ut sex stycken foton av de du tagit vilka väljer du då?

När får vi se dig i Lysekil igen?

– Jag vet faktiskt inte. Det finns ingen tid för någon semester i år så det blir tidigast nästa sommar.

Håller du kontakten med dina släktingar i Lysekil?

-Med telefon, Facebook, Skype och Wechat t.ex.

Kina vs Sverige?

– Som 2 helt olika världar. Sverige är strukturerat och alla mer eller mindre rättar in sig i ledet. I Kina kan allt hända. Det går inte en dag utan att jag sliter upp kameran/telefonen och fotograferar något totalt tvärtokigt.

Kina har ju som vi alla vet en av de äldsta kulturerna av alla folk i världen och med det också en väldigt lång historia. Detta har ju förstås format människorna på ett speciellt sätt. Kinesen i allmänhet är humoristisk (trots att dom har svårt för ironi och sarkasm), trevlig, tillmötesgående, generös, nyfiken och väldigt business inriktad. Det tar lång tid att komma in på livet på en Kines och få hans/hennes förtroende men när man väl kommit så långt så har man en riktig vän för livet som man kan lita på och luta sig mot när det behövs. Av alla folk jag mött på mina resor så är Kinesen min absoluta favorit.

Tusen tack för att du ställde upp på en intervju. Hoppas vi ses nästa sommar i Lysekil.

Alla foton använder jag med Mikaels tillstånd.